expedition torstensson vårens tonsättare klas torstensson lasse berghagen beethovens nia kärlek på franska Helafton med med daniel Harding

Transkript

1 program februari 2009 våra ensembler sveriges radios symfoniorkester radiokören expedition torstensson vårens tonsättare klas torstensson Helafton med lasse berghagen beethovens nia med daniel Harding radiokören och martina batic kärlek på franska

2 pms version (201) Daniel Harding s Mahler carries the force of the young conductor s considerable conviction (The Times) Daniel Harding på väg mot toppen Den 17 december 2004, debuterade den då 29-årige dirigenten Daniel Harding med en av världens bästa orkestrar - Wienerfilharmonikerna. På programmet stod Mahlers Symfoni nr 10. Sedan dess har han framfört verket tillsammans med både London Symphony Orchestra och Sveriges Radios Symfoniorkester. I juni 2008 släpptes äntligen hans DG-debut tillsammans med Wienerfilharmonikerna. (CD ) Vill du veta mer om hans musik? Besök pms version (201) Musiken finner du i Berwaldhallens shop! Njut av musiken på klassiskt vis. Foto c Unitel

3 Kära publik Säsongen har kommit igång på allvar och februari bjuder på några högintressanta gästspel. Morgondagens musiker och sångare får en chans att prova sina vingar när elever från Musik- och Operahögskolan möter Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding i Beethovens 9:e symfoni. Det är alltid lika fascinerande att höra hur musik kan födas på nytt när de unga formar den efter sina öron. Att se de ännu oetablerade musikerna på vår stora scen är en viktig påminnelse om att musik också är en färskvara och ständigt pågående process. Även om man ger sig i kast med gamla verk så gjuter nya artister liv i musiken om och om igen. (Läs mer om hur Daniel Harding ser på detta i en intervju längre fram i tidningen). En som redan, trots sin unga ålder, fått ordentlig fart på karriären är dirigenten Lionel Bringuier (född 1986) som än en gång återkommer till Berwaldhallen, nu med bl.a. Rachmaninovs 3:e pianokonsert, framförd av norrmannen Leif Ove Andsnes. Ett av pianolitteraturens absolut mest krävande och virtuosa stycken som fått stor spridning efter filmen Shine där Rach 3 driver huvudpersonen David Helfgott till en mental kollaps. Vårens tonsättare Klas Torstensson presenteras med Polarhavet, ett storslaget orkesterverk som fick lysande recensioner efter sitt uruppförande under Östersjöfestivalen En konsert ingen bör missa, som bekräftar Torstensson som en av den nutida musikens stora kompositörer. Radiokören bjuder på fransk musik i vackra Sofia kyrka och Lasse Berghagen framför tillsammans med Anders Berglund och Sveriges Radios Symfoniorkester några av sina älskade sånger här i Berwaldhallen, som denna månad verkligen är ett hus för alla smakriktningar. Väl mött! Michael Tydén Konserthuschef Berwaldhallen Kort om Berwaldhallen 30 ÅR I ÅR! Berwaldhallen invigdes 30 november 1979, ritad av Erik Ahnborg och Sune Lindström och uppkallad efter Franz Berwald ( ). Berwaldhallen är i första hand avsedd för orkesterns och körens konserter, varav de flesta direktsänds i P2 och många dessutom över hela Europa genom det europeiska radiosamarbetet EBU. Berwaldhallen används även för andra radio- och TV-evenemang och kan dessutom hyras av utomstående. Konsertsalen rymmer platser, varav 482 på parkett. I och utanför hallen finns flera konstverk: Utanför entrén möter Franz Berwald själv, en porträttmask i brons av Carl Eldh ( ), som också gjort bronsbysten av Berwald som står i artistentrén (deponerad av Kungliga Operan). Ovanför trappan i andra radens foajé står en keramisk skulptur av Hertha Hillfon (f. 1921); Vindens dotter. Väggdekorationerna i de tre foajéerna har gjorts av Hans Viksten ( ) under det samlande temat musikmagi ; instrument och musikaliska symboler representerar lekfullt och poetiskt musik i alla dess former; symfoni, jazz, folkmusik, pop och körsång. En stor del av magin i Berwaldhallens arkitektur står naturen själv för, skapad för ungefär fem miljarder år sedan. Granit och gnejs med diabas som dekorativt element bildar den mäktiga väggen längs med trappan mellan entré och parkett en bild av tidernas morgon. Kompositören och poeten Bengt Emil Johnson har skrivit den tillägnan som kan läsas vid trappans fot. projektledare: Lena TÖRNER SKRIBENTER: JOHAN NORBERG, HEDVIG MARKLUND, EDWARD KLINGSPOR och Rolf Linder formgivare Klas Engström Layout McDraw. Omslag: Lupo design FOTO: Alexander Hafemann

4 Jag gillar att jobba snabbt! Ett samtal med Daniel Harding är en dröm för alla musikjournalister. Här finns inget poserande, inget reserverat eller distanserat. Han är den typen av människa som aldrig skulle drömma om att rätta intervjuaren, irritera sig över någon formulering eller överhuvudtaget sätta sig över någon. Han har inte tid med sådant, that is not an issue som han säger om eventuell distans mellan dirigent och musiker. För honom vore det ett fasansfullt slöseri med tid att markera revir eller status, han är på väg framåt, i rörelse hela tiden. Musiken är så totalt i fokus att han utan affekt kan leverera både ris och ros till en musiker, utan att det ligger några andra dolda budskap och puttrar. Då går det att komma fram till ett resultat, kanske till och med fortare än den pilsnabbe Harding hade räknat med. Efter din första tid med Sveriges Radios Symfoniorkester, finns det något som överraskat dig? Om jag ska vara helt uppriktig så var jag väldigt optimistisk redan från början, men det överraskade mig att utvecklingen gick så fort. Mina intentioner med orkestern infriades snabbare än jag hade trott. Musiker säger att du har ett sätt att repetera som är otroligt snabbt, håller du med om det? Jag gillar att jobba snabbt. Det är en massa saker jag vill hinna säga, och det händer att folk ber mig ta det lite långsammare så de hinner förstå vad jag menar. Hur är det som ung dirigent att övertyga de äldre orkestermedlemmarna som kanske är vana vid en helt annan relation till dirigenten. Jag antar att du inte kräver att bli tilltalad med Maestro? Självklart inte! När man gör musik är det viktigt att fokusera på verket och det gör alla professionella musiker. Den här gamla relationen till dirigenten är inget man tänker på idag. Du har en stor förkärlek för Robert Schumanns musik. Vad är största utmaningen med hans verk? Det är någonting, på ett bra sätt, obekvämt med hans musik. Den är inte helt lätt att förstå och jag gillar det. Han var ju i perioder djupt deprimerad och förvirrad och man kan också höra stark ångest i musiken. Att göra det obekväma förståeligt är en del av utmaningen med musiken som ju är helt besläktad med hans komplexa personlighet. Med Schumann får man verkligen kämpa och jag tycker det är tilltalande. Varför behöver världen ännu en tolkning av Schumanns musik? Jag tror inte folk ännu har förstått (Daniel pratar nu om möjligt ännu fortare. Det här är ett ämne som ligger honom mycket varmt om hjärtat. Han flyter ut i ett lyckligt resonemang som blir mer som ett verbalt improviserande än en uttänkt formulering och jag har ett sjå att hinna skriva ner vad han säger.) Det är som att bygga ett tredimensionellt föremål! Tänk dig en svävande glob där alla hittar varsin ny annorlunda byggsten. Varje ny tolkning är ännu en bit till ett stort pussel. Det är lite grann som forskare arbetar, en kollektiv resa över hundratals år. Din generation av dirigenter är mycket medvetna om de klassiska inspelningarna av olika symfonier. Tycker du det kan försvåra ditt arbete, tänker du någonsin på att bli jämförd med dessa tolkningar? Jag väljer i stället att se det som en resurs. Det är underbart att lyssna på dem som kom före mig och alla olika tolkningar. Finns det något som du önskar men ännu inte framfört i Stockholm? Nej, jag är mycket nöjd med programmet så här långt och tänker att vi har många intressanta år framför oss. Det finns ju en oändlig källa av musik att ösa ur. Händer det att du saknar att spela trumpet? Nej, jag var inte särskilt bra så varför skulle jag sakna det Om du av någon anledning skulle tvingas byta till ett helt annat yrke, vad skulle det vara? Problemet är att jag absolut inte kan någonting annat. Kanske forskare, min pappa är ingenjör och forskare. Vad gör du om det råkar bli tid över mellan alla repetitioner i Berwaldhallen? Jag får faktiskt rätt mycket tid över. Oftast arbetar jag på morgnarna och har eftermiddagarna lediga. Jag arbetar, studerar partitur och träffar vänner, och ibland följer mina barn med till Stockholm. Vi brukar gå till Junibacken och olika museer. Hur klarar du av att kombinera en karriär på hög nivå med att samtidigt vara pappa till två små barn? Med svårighet, men de är väldigt vana att resa, följa med på turné, repetitioner och konserter. De följde med mig till Tokyo och hade jättekul i femton timmar på planet! Min egen pappa var alltid hemma och reste aldrig någonstans men allas situation är ju olika, det är alltid något man måste ta hänsyn till. Det gäller att hitta en bra balans. Johan Norberg - 4 -

5 Daniel Harding Foto: Gustav Karlsson Frosty

6 Lasse Berghagen i ord, ton och bild Berwaldhallen Torsdag 5 februari kl Fredag 6 februari kl Lördag 7 februari kl Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Peter Olofsson Anders Berglund, dirigent Lasse Berghagen Konserten spelas in och sänds senare under våren i SR P4. Ungefärlig konsertlängd: 2.00 En helafton tillsammans med en av våra käraste underhållare och hans populära sånger. Lasse Berghagen har verkat som artist, kompositör och textförfattare sedan 1960-talet och har med sitt enkla, vänliga anslag kommit att bli en av Sveriges mest folkkära underhållare. Som låtskrivare komponerade han redan som mycket ung Teddybjörnen Fredriksson, som blivit en av de mest populära visorna i den svenska vistraditionen. Han har sedan dess haft stora framgångar med flera av sina låtar bl.a. Jennie Jennie (vinnare av den svenska melodifestivalen 1975), Stockholm i mitt hjärta, En kväll i juni, Hej Clown (med Jan Malmsjö, melodifestivalen 1969) Lisa, Tacka vet jag logdans, m.fl. Lasse Berghagens dikt Då knäpper jag mina händer har tonsatts och finns publicerad i den svenska psalmboken. Lasse Berghagen Foto: Johan Ljungström/SR Anders Berglund Foto: Jenerik Henriksson Han har också gett ut ett flertal barnböcker. Även som skådespelare har han haft en betydande karriär på svenska privatteaterscener, bl.a. som den komiske tangocharmören Flirtige Knut i Kar de Mummarevyn på Folkan, i Sängkammarfars och Spanska Flugan som i början av 1980-talet spelades för utsålda hus (438 föreställningar) på Vasateatern i Stockholm. Lasse Berghagen satte upp sin egen musikal Världens Galenskap på Chinateatern 1985 dit han återkom 2003 för att producera Chinarevyn tillsammans med Magnus Härenstam, Sissela Kyle, Helen Sjöholm och Loa Falkman. Allsång på Skansen blev under Lasse Berghagens tid ett av Svt:s populäraste program någonsin. I samband med konserterna visas målningar av Lasse Berghagen i Berwaldhallens foajé. Anders Berglund är född 1948 och uppvuxen i Stockholm. Han började spela piano vid sex års ålder för att sedan avverka ett antal pianotanter innan han som 11-åring gjorde sin turnédebut med Stockholms gosskör runt halva Europa. Efter studentexamen vid Södra Latin gav sig Anders ut på turné under 1970-talet bl.a. i USA med Björn Skifs och Blåblus, följt av allt från Alice Babs till Rhapsody in Rock. Anders har verkat som arrangör och kompositör i de mest varierande sammanhang tillsammans med Sveriges mest betydande artister. Han har blivit ett välkänt ansikte efter sina många år som dirigent för melodifestivalens orkester och som pianist är han bekant för de flesta genom tv-programmet Så ska det låta. Johan Norberg - 6 -

7 Morgondagens musiker och sångare Berwaldhallen Onsdag 11 februari kl Torsdag 12 februari kl Kungliga Musikhögskolans orkester och kammarkör Konsertmästare: Oskar Treitler Mikaeli Kammarkör Nkosazana Dimande, sopran Lina Kindblad, alt Anders Håkansson, tenor Petteri Salomaa, baryton Daniel Harding, dirigent Ludwig van Beethoven ( ) Symfoni nr 9 d-moll op Allegro, ma non troppo, un poco maestoso - Molto vivace - Adagio molto e cantabile - Presto Presentatör: Boel Adler Konserten spelas in och sänds senare under våren i SR P2. Ungefärlig konsertlängd: 1.05 Att bli yrkesmusiker är att vilja hålla sitt klaraste ljus brinnande under lång tid framåt. Mötet med publiken hör till musikerutbildningens viktigaste och mest spännande moment, och strömstyrkan från en ung orkester som strävar efter sitt bästa resultat brukar nå långt utanför podiet. Varje år arrangerar musikhögskolan cirka 250 konserter i olika genrer. Budskapet är frihet, jämlikhet och broderskap, och det är därför meloditemat från sista satsen i Ludwig van Beethovens nionde symfoni blivit EU:s nationalhymn. Beethoven hade redan 1793 tankar på att tonsätta den då åtta år unga dikten An die Freude av Friedrich Schiller. En symfoni med körfinal dyker emellertid upp i skissböckerna först tjugofem år senare. När nian är färdig är det första gången rösten används i ett symfoniskt verk överhuvudtaget, en nymodighet som mötte stor misstänksamhet från tidens kritiker. Man beskyllde bland annat Beethovens, vid det laget, fullt utvecklade dövhet för att ha fördunklat hans omdöme. Publikt har symfonin varit en succé ända sedan uruppförandet i Wien 1824, då Michael Umlauf dirigerade. Beethoven satt vid hans sida på scenen och angav tempi. Eller som violinisten Josef Böhm har berättat, och på så vis bidragit till mytbilden om det okammade skapargeniet: Beethoven dirigerade stycket själv; dvs, han stod bakom pulten och kastade sig fram och tillbaka som en galning Mer medkänsla väcker anekdoten om hur altsolisten Caroline Unger fick vända Beethoven, som stod med ryggen till, ut mot parketten för att göra honom uppmärksam på det intensiva jubel som brutit ut när orkestern spelat klart. Nkosazana Dimande föddes i Dobsonville, Soweto. Hon inledde sin karriär med att sjunga i kyrkokören hemma, senare ingick hon i sånggruppen SABC Choristers RAU Hlanganani och i körerna Ikhwezi Choral och Gauteng Choristers. Hon studerar nu vid Operahögskolan, tidigare har hon studerat sång vid universitetet i Kapstaden. Nkosazana Dimande gjorde sin operadebut som Santuzza i På Sicilien på Joseph Stone-teatern i Kapstaden Samma år sjöng hon rollen som Serena i Porgy och Bess på Norrlandsoperan, en roll hon 2008 sjöng på Deutsche Oper i Berlin och på Det Norske Opera i Oslo. Nkosazana Dimande debuterade förra året även som Tosca på Durban Play House. Altpartiet sjungs av Lina Kindblad från Ystad. Numera bor hon i Stockholm där hon studerar sång för Eva Larsson-Myrsten vid Kungliga Musikhögskolan, frilansar och undervisar. Hon har tidigare studerat vid bland annat Musikhögskolan i Malmö och Birkagårdens folkhögskola. Lina Kindblad har, för att nämna ett urval, sjungit rollerna som Second witch i Purcells Dido och Aeneas på Confidencen, Eustazio i Händels Rinaldo samt altpartierna i Saint- Saëns Juloratorium, Händels Messias, Beethovens Missa Solemnis och Haydns Nelsonmässa. Tenoren Anders Håkansson kommer från Mörrum i Blekinge, han gick tre år på Stockholms Operastudio innan han började på Operahögskolan. Anders Håkansson har medverkat i operettuppsättningar, romans- och operakonserter. På Operastudion har han bland annat gjort partier ur Manon av Massenet, La Bohème av Leoncavallo och Tintomara av Lars-Johan Werle. Anders Håkansson tilldelades under 2008 Kungliga Musikaliska Akademiens Stipendium och Wagnersällskapets Bayreuthstipendium. Finske barytonen Petteri Salomaa är gästprofessor i sång vid Kungliga Musikhögskolan. Han debuterade efter studier vid Sibeliusakademin på Finska Nationaloperan 1983, och påbörjade snart en internationell karriär. Han har sjungit flera roller på Drottningholm, varit engagerad på Theater Freiburg och som gästsolist vid Frankfurtoperan. Petteri Salomaa framträder på operahus och festivaler i både Europa och USA och har arbetat med dirigenter som William Christie, Philippe Herreweghe och Eric Ericson. Petteri Salomaa har gjort flertal inspelningar, bl.a. Beethovens Symfoni nr 9 med Roger Norrington och flera Mozartoperor med Drottningholmteaterns orkester och Arnold Östman. Hedvig Marklund KMH:s symfoniorkester Foto: Gunnar Helgesson - 7 -

8 Expedition till is och grönska Berwaldhallen Fredag 13 februari kl Lördag 14 februari kl Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Malin Broman François Leleux, oboe Daniel Harding, dirigent Klas Torstensson (1951) Polarhavet Richard Strauss ( ) Konsert D-dur för oboe och liten orkester, op Allegro moderato - Andante - Vivace Ralph Vaughan Williams ( ) Symfoni nr 5 D-dur - Preludio: moderato - Scherzo: presto - Romanza: lento - Passacaglia: moderato Presentatör: Boel Adler Fredagens konsert direktsänds i SR P2 med repris sön 22/2 kl Ungefärlig konsertlängd: 2.00 Berwaldhallen fortsätter sin satsning att ge nutida svenska tonsättare utrymme att framföra sin musik tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester. Vårens tonsättare 2009 är Klas Torstensson, vars suggestiva tonspråk vunnit stort internationellt erkännande. Han studerade komposition vid Ingesunds musikhögskola, musikvetenskap vid Göteborgs universitet och elektronisk musik vid Institutet för sonologi i Utrecht. Sedan 1973 bor Klas Torstensson i Holland. Expedition Torstensson börjar med Polarhavet, som han här skriver om själv. Senare under våren kommer även Fastlandet och operan Expeditionen att framföras. Trots att Polarhavet inte är tänkt som ett stycke programmusik, ger ju titeln en tydlig fingervisning om var jag hämtat min inspiration till verket. (Inte för första gången för övrigt: min opera Expeditionen ( ) om Andrées misslyckade ballongexpedition har blivit kallad världens nordligaste opera ) Polarhavet är alltså ett abstrakt stycke musik, och till och med vinden som då och då hörs avslöjar varken något om sin geografiska eller klimatologiska hemvist. De vattenfyllda havssnäckorna som hanteras av de två slagverkarna längst till vänster och höger på scenen, avger - sporadiskt - kluckande ljud. Märkligt tropiska fremdkörper i dessa annars så ödsliga polartrakter! Nordpolens istäcke smälter som vi vet. Kanske blev sommaren 2008 den första isfria sommaren på hundratusen år? Mitt stycke var ursprungligen inte tänkt att vara ett minnesmärke över en svunnen istid, men kanske blev det iallafall Men mitt polarhav är fortfarande isbelagt! De massiva, tonala tuttiackorden i Fastlandet - den första delen i min orkestercykel A cycle of the North - låter enligt en holländsk musikkritiker som båkar som lyser vid horisonten. I denna andra del, Polarhavet, är det vilda havet stilla. För att citera Jos Kunst, min tyvärr alldeles för tidigt avlidna holländska tonsättarkollega, i hans diktsamling Niemand blijft ooit zichzelf ( Ingen förblir sig själv ) från 1982: - Kijk, de zee is stilgezet Hij schuift alleen nog wat heen en weer. (- Titta, havet har stoppats/det rör sig bara litet fram och tillbaka.) Klas Torstensson Polarhavet Foto: Alexander Hafemann - 8 -

9 Vårens tonsättare inleder, och efter Strauss höstfärgade oboekonsert möter vi Vaughan Williams grönskande landskap Oboekonserten uruppfördes i februari 1946 med Marcel Saillet som solist. I sin kammarmusikaliska struktur rymmer den mycket av den eftersinnande atmosfär som präglar sena Straussverk. Men här finns också, som i avslutningen, ren och sprudlande glädje. gjorde för sitt hemlands psalm- och folkmusikskatt innan han funnit sitt eget musikaliska språk: Han reste i sin ungdom runt på landsbygden och samlade ihop musik som ännu bara förts vidare på gehör, med syftet att bevara den för eftervärlden. Klas Torstensson Foto: Teo Krijgsman Ralph Vaughan Williams dirigerade själv uruppförandet av sin femte symfoni på en Promskonsert i Royal Albert Hall Under pågående världskrig gjorde den omedelbart ett djupt intryck, och många hörde i verkets serena stämningar en lugnande fredsprofetia. Åtta år tidigare hade den betydligt våldsammare fjärde symfonin uruppförts, och siat om en mörkare tid. Mycket av det musikaliska materialet i den femte symfonin stammar från Vaughan Williams då ofullbordade opera The Pilgrims Progress. Han dedicerade sin femte symfoni till Jean Sibelius, utan tillåtelse, som det står i partituret. När Sibelius senare fick höra symfonin blev han djupt rörd, och uttryckte tacksamhet över dedikationen. Flera faktorer bidrar till att vi upplever Vaughan Williams musik som så engelsk. Det kan vara värt att nämna den stora insats han François Leleux började spela oboe som sexåring. Han antogs på le Conservatoire National Supérieur de Musique i Paris när han var fjorton, och studerade där för Pierre Perlot och Maurice Bourge. Som artonåring vann han platsen som solooboist i Parisoperans orkester, en position han också senare haft i Bayerska Radions Symfoniorkester och Europas Kammarorkester. Leleux har nu en omfattande karriär som solist och kammarmusiker i Europa, Asien och USA, och samarbetar regelbundet med artister som Myung-Whun Chung, Alan Gilbert, Pierre Boulez, Victoria Mullova, samt ensembler som Les vents Français och Bastilleoperans blåsaroktett, Paris för att nämna några. Han är konstnärlig ledare förensemble del Arte i Neuburg och Professorvid Hochschule für Musik i München. Hedvig Marklund Expedition Torstensson Polarhavet februari Fastlandet (ffg i Sverige) 3-4 april Expeditionen 18 april Idén att komponera en oboekonsert fick Richard Strauss 1945 av den unge amerikanske officeren John de Lancie, som han träffade under dennes tjänstgöringstid i Tyskland. På knagglig tyska förklarade de Lancie hur mycket han tyckte om de fenomenalt sångbara oboestämmorna i Don Quixote, Don Juan och andra Straussverk han spelat i det civila som oboist i Pittsburghs symfoniorkester. Han fick visserligen ett kort nej som svar då han frågade Strauss om han någonsin funderat på att komponera en solokonsert för oboe. Men tanken hade slagit rot i den då åttioårige kompositören, och utvecklades snart till vad som kommit att bli en av hörnstenarna i sololitteraturen för instrumentet. François Leleux Foto: Uwe Arens - 9 -

10 Alla Hjärtans Dag Kärlek på franska Sofia kyrka Lördag 14 februari kl Radiokören Martina Bati č, dirigent Ur programmet: Claude Debussy ( ) Trois chansons (text: Charles d Orléans) Ward Swingle (1927) L amour de moi (Anonym) André Jolivet ( ) Epithalame Trois chansons av Claude Debussy är en samling från 1908 men två av sångerna skrevs tidigare. Musiken binder samman tidigare musikstilar med den för tiden rådande harmoniska tekniken. Texterna är skrivna av Charles d Orléans, prins och poet, som satt fängslad i England efter slaget vid Agincourt Verken är inte tematiskt besläktade: Dieu! qu il la fait är en skimrande kärlekssång. I Quant j ai ouy slingrar sig en smäktande melodi över ett slagverksliknande vokalt ackompanjemang där den energiska Yver klagar på den grymma vintern. Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk Konserten direktsänds i SR P2 med repris sön 8/3 kl Ungefärlig konsertlängd: 1.15 Lekfull, sensuell, passionerad kärleken har många ansikten. Martina Batič är en färgstark ung dirigent från Slovenien som efter att hon vann första pris i Eric Ericson Award Competition 2006 fick möjlighet att börja samarbeta med de främsta körerna världen över. L amour de moi kommer från den populära sånggruppen Swingle Singers repertoar. Den franska folksången framförs i Ward Swingles eleganta arrangemang i den a capella-tradition som bl.a. svenska Real Group gjort så populär. Ett stycke som visar Radiokörens världsberömda förmåga att obehindrat röra sig över genregränserna med samma stilsäkerhet. Ward Swingle berättar om bakgrunden till arrangemanget: Det är ett resultat av en campingsemester vår familj gjorde i Frankrike. Vi satt runt elden och sjöng när en ung fransk flicka sjöng en gammal folksång L amour de moi. Jag var förbluffad över melodins romantiska skönhet, och nyfiken att få veta hur det var möjligt att källan till denna underbara sång kunde vara okänd. Martina Batič föddes i Slovenien Sin grundläggande musikutbildning fick hon vid Musikaliska Akademien i Ljubljana där hon tog en examen 2002 och direkt efter detta följde studier i kördirigering vid högskolan för musik och teater i München. För närvarande verkar hon som kormästare vid Slovenska Nationaloperan i Ljubljana men utnyttjar övrig tid till frilansengagemang med andra körer. Martina Batič deltar regelbundet som jurymedlem vid betydande körtävlingar runt om i Europa och verkar även som lärare i kördirigering. Den franske kompositören André Jolivet hade en ambition att återföra till musiken dess ursprungliga, uråldriga betydelse när den fortfarande hade en magisk och bönfallande funktion som uttryck för religiositet i forntida samhällen. Magi och besvärjelse spelar därför en viktig roll i hans musik. Även i det oförtjänt bortglömda verket Epithalame som kombinerar onomatopoesi med påhittade ord, ofta med rytmisk funktion, ibland imiterande stråkars pizzicato. Kören ska, enligt Jolivet, vara en virtuos vokalorkester bestående av tolv soloröster. Stycket skrevs till paret Jolivets 20-årsjubileum, på partituret står skrivet A ma femme, pour nos vingt ans de mariage. Johan Norberg Sofia kyrka Foto: Klas Engström

11 Rysk bravur och franska rytmer från tidigt 1900-tal Berwaldhallen Torsdag 19 februari kl Fredag 20 februari kl Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Bernt Lysell Leif Ove Andsnes, piano Lionel Bringuier, dirigent Sergej Rachmaninov ( ) Pianokonsert nr 3 d-moll op Allegro ma non tanto - Intermezzo: Adagio - Finale: Alla breve Maurice Ravel ( ) La Valse Florent Schmitt ( ) La tragédie de Salomé, symfonisk dikt, op. 50 (endast fre) Presentatör: Katarina Lindblad Fredagens konsert direktsänds i SR P2 med repris sön 1/3 kl Ungefärlig konsertlängd: 1.10 (tors) och 2.00 (fre) Blod och brutalitet i Schmitts La tragédie de Salomé, eggande ödesrytmer i Ravels La Valse och storslagen skönhet och virtuositet i den kanske mest fruktade av alla solokonserter, Rachmaninovs tredje pianokonsert. Känslorna svallar när pianisten Leif Ove Andsnes och dirigenten Lionel Bringuier gästar Berwaldhallen. Sergej Rachmaninov brukar kallas en av de sista romantiska tonsättarna, med en varm flödande melodik, teknisk briljans och stor virtuositet. Detta är tydligt inte minst i den tredje pianokonserten, som är ett av de tekniskt mest svårspelade styckena i hela pianolitteraturen. Trots en välstrukturerad balans mellan solist och orkester har pianot genomgående huvudrollen i de tre satserna. Rachmaninov skrev sin tredje pianokonsert sommaren 1909 inför en turné i Amerika. På grund av tidsbrist tvingades Rachmaninov öva in konserten på ett tyst piano ombord på båten över Atlanten. Premiären ägde rum i New York 28 november under ledning av dirigenten Walter Damrosch och i januari året därpå spelades den igen, denna gång med Gustav Mahler som dirigent. Leif Ove Andsnes Foto: Simon Fowler Den franske tonsättaren Florent Schmitt är en av alla de tonsättare som betytt mycket för sin samtid, men som sedan fallit i glömska. Hans musik har ofta kallats orientalistisk eller impressionistisk och bär drag både av Debussy och av Richard Strauss. Baletten La tragédie de Salomé från 1907 innebar ett internationellt genombrott och kan med sin moderna harmonik, polyrytmiska passager och synkoper sägas förebåda Stravinskys Våroffer. Schmitt förkortade också stycket till en symfonisk dikt för stor orkester. Det är i den skepnaden musiken idag är berömd. Genom en skimrande dimma kan man endast glimtvis urskilja dansande par. Dimman lättar efterhand, ljuset blir starkare och vi ser en jättelik balsal fylld med dansande. Skenet från ljuskronorna bryter fram och får allt att glittra. Ett kejserligt palats, omkring Så beskriver Maurice Ravel själv La Valse från Ravel hade länge tänkt skriva en hyllning till Johann Strauss och Wienervalsen när den ryske balettmästaren Sergej Diagilev 1919 beställde en balett. När han fick se resultatet sa han det är ingen balett, utan en målning av en balett, och vägrade sätta upp stycket. Ravel kom därför att istället kalla La Valse för en koreografisk dikt. Musiken illustrerar på ett mästerligt sätt kampen och kollisionen mellan en virvlande briljant yta och ett mörkt underliggande bråddjup Europa efter första världskriget. De ödesmättade dansrytmerna mynnar ut i en eggande danse macabre - sista takten är den enda som inte går i valstakt. Den norske pianisten Leif Ove Andsnes är sedan många år ett etablerat namn bland de riktigt stora pianisterna idag. Andsnes föddes i Karmøy 1970 och studerade vid Griegakademien i Bergen för bland andra Jiri Hlinka. Han har också studerat för Jacques de Tiège och är en lovordad Rachmaninovtolkare. Andsnes spelar regelbundet med de största orkestrarna runt om i världen, ger solokonserter och är en framstående kammarmusiker. Han har mottagit otaliga priser och utmärkelser och är lärare vid Norges musikhögskola och ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Sverige. Lionel Bringuier föddes i Nice 1986 och har trots sin ungdom redan hänfört publiken på otaliga konserthus världen över. Lovorden har haglat och Bringuier har mottagit flera priser. Han har redan gästat Berwaldhallen flera gånger vann han flera utmärkelser vid 49th International Young Conductors Competition i Besançon och idag är han Chef associé vid Bretagneorkestern och Assistant Conductor till Esa-Pekka Salonen vid Los Angeles Filharmoniska orkester. Edward Klingspor Lionel Bringuier Foto: Anastasia Chernyasky

12 Kulturskolan möter Sveriges Radios Symfoniorkester Att konsertverksamheten inom Berwaldhallen de senaste åren försökt närma sig en ny ung publik lär knappast ha undgått någon. Och med Moment 23, där ungdomar till och med 23 år erbjuds gratiskonserter, kan förhoppningsvis fler unga lockas in i konsertvärlden. Nu tas ytterligare ett steg i denna uppsökande verksamhet. Det är inte meningen att sätta upp en alltför hög nivå. Då känns givetvis inte motivationen lika stor till att börja själv, säger han. Så därför får de orkestrar som inbjuds att spela i Berwaldhallen själva göra två musikval. Inför skolstarten 2009 har Berwaldhallen skickat ut en inbjudan till Kulturskolan i Stockholmsområdet om ett samarbetsprojekt mellan Kulturskolans orkestrar och Sveriges Radios Symfoniorkester. Det har resulterat i att fyra ensembler från de kommunala musikskolorna inbjudits till Berwaldhallen för att få spela med orkestern: Stockholms ungdomsorkester, blåsorkestern Söderdraget, Nacka sinfonietta och Västerorts ungdomssymfoniker. Repetitionerna sker under vecka 13 med såväl stämrep med medlemmar ur orkestern som full orkester (tutti). Den stora konserten kommer att äga rum den 28 mars under ledning av Glenn Mossop. En av initiativtagarna till samarbetsprojektet är Hanns Rodell, programchef för Sveriges Radios Symfoniorkester: Vitsen är att locka musikelever inom den kommunala musikskolan till Berwaldhallen för att lyssna på våra konserter och samtidigt få möjlighet att spela tillsammans med våra musiker, säger han. Det måste ju vara en oerhörd kick att få spela med en stor symfoniorkester Västerorts ungdomssymfoniker Foto: Ann-Katrine Almqvist och träffa några av de allra främsta professionella musikerna i landet. Men det är också viktigt att bara sprida intresset om klassisk musik och hur den instrumentala såväl som den vokala seriösa repertoaren låter, tillägger han. En annan anledning till denna inbjudan är att de kommunala kulturskolornas inriktning på den klassiska musiken successivt har minskats de senaste åren. Orsaken är som så ofta av ekonomisk natur. Visst kan annars erbjudandet från Berwaldhallen vid första anblicken verka som en helt oemotståndlig chans. Men det är inte någon självklarhet att ungdomsorkestrar och deras lärare utan en viss reservation ger sig i kast med ett dylikt projekt. Det kan också kännas inte så lite läskigt att testa sina musikaliska färdigheter med professionella musiker i världsklass låt vara att det sker under lättare premisser. Att närma sig unga känsliga musiker på det här sättet, kräver ett arbete med silkesvantar för att inte projektet får motsatt effekt. Något som Hanns är väl medveten om: Utbyten mellan olika orkestrar är inget ovanligt i sammanhanget. Och här står sig svenska solister väl i konkurrensen. Men med återväxten inom den kommunala musikskolan är det avsevärt sämre beställt. Indragningarna har gjort att den klassiska musiken syns mindre här. Det kan man konstatera bara genom att gå in på webbsidan musikskolan.se en sida som säger sig vara samlingspunkten för elever, musiklärare och musikintresserade i allmänhet. För den som trånar efter att spela gitarr är utbudet jättelikt klart mer begränsat, för att inte säga obefintligt, är utbudet för instrument som oboe eller cello. Ja, till och med förutsättningarna för en ukulelemusiker är större. Så hur ska man få unga att intressera sig för ett instrument som knappt finns eller en musik som de aldrig får höra? Just av den anledningen är det viktigt att uppmuntra unga musiker att fortsätta spela på klassiska instrument, menar Hanns. Annars riskerar den kommunala orkesterverksamheten att dö ut: Vi som konserthusinstitution har också ett ansvar för återväxten i vår egen symfoniorkester. Och med denna inbjudan hoppas vi sporra unga musikstuderande att fortsätta satsningen till elitnivå. Många av musikerna i Sveriges Radios Symfoniorkester är ju själva unga eller föräldrar till ungdomar. Och vi har ju också en ungdomlig chefsdirigent, Daniel Harding ett lysande exempel på hur unga förmågor kan nå mycket långt. Kulturskolans konsert med Sveriges Radios Symfoniorkester äger rum den 28 mars kl Rolf Linder

13 Noter Stipendium till cellisten Hanna Dahlqvist Hanna Dahlqvist höll sin diplomkonsert i Berwaldhallen den 19 november 2008 och fick lysande recensioner. Nu har hon, från stiftelsen Saltö, erhållit ett stipendium på kr ur Erik Järnåkers stipendiefond. Stort grattis från Berwaldhallen! Daniel Harding och Peter Mattei Foto: Fredrik Ydhag Idel lovord för Daniel Harding på Matteifestivalen Matteifestivalen gick av stapeln den 8-11 januari 2009 på Kulturens Hus i Luleå. En av världens mest eftertraktade operasångare, barytonen Peter Mattei, från Gammelstad utanför Luleå stod som konstnärlig ledare. Berwaldhallens chefsdirigent Daniel Harding medverkade och dirigerade Mahler Chamber Orchestra i verk av Mozart. Såhär skrev Norrländska Socialdemokraten om konserten: Med Daniel Harding och Mahler Chamber Orchestra är det pang på som gäller. Deras tolkning av Mozarts symfoni nummer 41, Jupiter, är som en raket - sprakande och explosivt från första till sista tonen. Harding är en fysisk dirigent och det går inte att ta miste på hur han bokstavligen kramar ur all kraft som finns att uppbåda i orkestern till sista droppen, likt när det sista skall klämmas ur en tandkrämstub. Johan E. Skoglund Hanna Dahlqvist Foto: Mattias Ahlm Vänföreningens stipendier till kör och orkester Som traditionen bjuder delade Radiosymfonikernas och Körens Vänförening nyligen ut stipendier till två musiker ur orkestern och en ur kören. Utdelningen skedde under en konsert i december 2008 och stipendierna på kr vardera gick till Annika Hudak, alt, Lennart Nord, tuba och Saara Nisonen Öman, violin. Stort grattis! Läs gärna mer på Realityradio för kultureliten. Såpoperastudion tar med dig till fabriksgolvet där operans värld erövras genom hårt arbete. Hör morgondagens stjärnor ta sig an mästarna och lär dig allt om stämbandsknutar, auditionskräck och scenkåthet. Måndagar 12:30 i P2. Söndagar 15:03 i P1. Såpoperastudion sr.se/p2-13 -

14 Våra ensembler och chefsdirigenter Sveriges Radios Symfoniorkester Det är alltid en glädje att samarbeta med den här orkestern. De har en avspänd och samtidigt mycket produktiv atmosfär - en dröm för varje dirigent! Det säger Gianandrea Noseda, som vid sidan av Valery Gergiev, Herbert Blomstedt, Myung-Whun Chung, Jukka-Pekka Saraste och många andra världsdirigenter utvecklat ett särskilt positivt och personligt samarbete med Sveriges Radios Symfoniorkester. Orkestern bildades 1965 och utvecklade under Sergiu Celibidaches ledning en internationell standard, med framgångsrika utlandsturnéer som följd. Herbert Blomstedt fortsatte utvecklingsarbetet och 1984 kom den 25-årige Esa-Pekka Salonen till orkestern och tillförde nytänkande och fräschör. Efter 10 år tog ryssen Evgenij Svetlanov över, de stora romantikernas man och en tillskyndare av svensk musik och under 2000-talet har österrikaren Manfred Honeck drillat orkestern i wienertraditionen och det klassiska spelet. Nu har britten Daniel Harding tagit över posten med ett friskt förhållande till traditionen, där han gärna kombinerar nytt och klassiskt. Han fortsätter även att beställa och framföra ny svensk musik. Att värna den svenska konstmusikskatten och beställa och spela nyskriven musik, har alltid varit ett viktigt uppdrag. I det sammanhanget bör Stig Westerberg framhållas, kapellmästare som bl.a. gav över 100 svenska uruppföranden De senaste åren har turnéerna gått till bl.a. Proms i London, Musikverein i Wien, Vita Nätter i S:t Petersburg, Spanien, Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten, Kanarieöarna, Moskva och lovordade konserter med Lang Lang i Hamburg och Dresden. Daniel Harding, chefsdirigent Daniel Harding (1975) är född i Oxford, England, och säger sig ha fått sina viktigaste lärospån av legendariske dirigenten Simon Rattle, under många år hans mentor. Endast 21 år gammal dirigerade Harding Berlinfilharmonikerna vid festivalen i Berlin, och var samma år (1996) den yngste som dirigerat en BBC:s Proms-konsert. Han innehar uppdrag för ledande ensembler i världen, bl.a. filharmonikerna i Wien, Los Angeles och Berlin. Sedan 2007 är Harding förste gästdirigent för Londons Symfoniorkester och sedan 2003 konstnärlig ledare för Mahler Chamber Orchestra. Som operadirigent har Daniel Harding haft stora framgångar vid bl.a. Londons Covent Garden och legendariska La Scala i Milano erhöll han utmärkelsen Chevalier de l Ordre des Arts et des Lettres av franska regeringen. Relationen till Sverige etablerades redan då han var förste gästdirigent vid Norrköpings Symfoniorkester. I januari 2007 tillträdde han som ny chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. Radiokören Radiokören är sedan 50-talet en av världens främsta a cappella-körer, unik i sin behärskning av hela repertoaren från barock till samtida. Kören bildades 1925 men det var i och med att Eric Ericson blev chefsdirigent som ensemblen blev det flexibla instrument den varit sedan dess. Ett instrument som gav samtida tonsättare möjlighet att få utlopp för ny, avancerad körmusik. I kretsen kring Ericson och Radiokören samlades tonsättare som Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck, Lars Edlund, György Ligeti och Krzysztof Penderecki, som komponerade direkt för kören utnämndes Eric Ericson till körens hedersdirigent. Sedan de första succékonserterna i Berlin och Venedig på 1960-talet blir kören regelbundet inbjuden att delta i internationella festivaler och konserter. 80-talets samarbeten med Riccardo Muti och Claudio Abbado resulterade i en rad uppmärksammade konserter och skivinspelningar. På senare år har kören bl.a. turnerat i Japan och Italien, medverkat i en festival i Utrecht, samarbetat med Tallin Chamber Orchestra i Moskva, med Mahler Chamber Orchestra och Daniel Harding i Turin, medverkat i festivalen Mostly Mozart i New York och givit julkonserter i Belgien och Holland. Efter Ericsons 30 år som körens ledare, har varje ny chefsdirigent präglat kören och tillfört nya färger och färdigheter. Anders Öhrwall bidrog med sin specialkompetens inom barockmusiken, Gustaf Sjökvist ledde en rad uruppföranden men gjorde också populära program med gästartister som Lill Lindfors och Olle Adolphson. Tõnu Kaljuste förde in tonsättare från öst som Arvo Pärt och Alfred Schnittke, och Stefan Parkman genomförde bl.a. en serie med Bachs samtliga stora verk. Sedan hösten 2007 leds kören av unge holländaren Peter Dijkstra. Peter Dijkstra, chefsdirigent Peter Dijkstra (1978) vann första pris vid första utdelandet av Eric Ericson Award Dijkstra har sjungit gossopran både med bl.a. Gustav Leonhardt, Sigiswald Kuijken, och Max van Egmond i en serie Bach-kantater, och på operascenen, som nioårig första gosse i Mozarts Trollflöjten vid Nederländska operan m.m. Utbildad på konservatoriet i Haag med högsta betyg i både sång och dirigering, har Dijkstra studerat orkesterdirigering för Jorma Panula vid Kungl. Musikhögskolan och har flera inbokade orkesterengagemang framöver. Januari 2005 utsågs Dijkstra till förste gästdirigent för Radiokören. September 2005 blev han chefsdirigent för Bayerska Radions Kör. Från hösten 2007 är Peter Dijkstra chefsdirigent för Radiokören

15 SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Chefsdirigent Violin l Daniel Harding Bernt Lysell Konsertmästare Malin Broman Konsertmästare Jannica Gustafsson Alt konsertmästare Ulrika Jansson 2:a konsertmästare Ulf Forsberg Christian Bergqvist Per Sporrong Lars Stegenberg Alexandra Kramer Aleksander Migdal Violin li Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Sintring Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen Per Öman * Martin Stensson Anders Nyman Bo Söderström Eva Jonsson Thomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Saara Nisonen Öman Roland Kress Viola Renate Klavina Veneta Zaharieva Blendulf Paul Waltman Frida Hallén Blixt Mira Malik Joel Hunter * Eriikka Nylund** Ingegerd Kierkegaard Tony Bauer Håkan Roos Cello Hans Åkeson Kristina Lignell Elisabeth Arnberg Ranmo Ann Christin Ward Åsa Karlsson Göran Fröst Diana Crafoord Ola Karlsson Jan-Erik Gustafsson Ulrika Edström * Solocellist Solocellist Kontrabas Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Johanna Sjunnesson Jana Boutani Astrid Lindell Erik Williams Maria Johansson* Ingalill Hillerud ** Flöjt Flöjt/Piccola Oboe Oboe/Engelskt horn Robert Röjder Entcho Radoukanov Jan Dahlkvist Carina Sporrong Peter Lysell Linda Taube Tina Ljungkvist Bengt Rosengren * Ulf Bjurenhed * Bo Eriksson Oboe Klarinett Klarinett / Essklarinett Klarinett / Basklarinett Fagott Fagott / Kontrafagott Valthorn Sofi Berner Kjell-Inge Stevensson * Niklas Andersson * Dag Henriksson Mats Wallin Henrik Blixt * Fredrik Ekdahl * Maj Widding Katarina Agnas Hans Larsson * Trumpet Trombon Ivar Olsen * Susan Sabin Tom Skog Rolf Nykvist Bengt Ny Tarjei Hannevold * Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg Mikael Oskarsson * Mikael Appelgren * Bastrombon Tuba Pukor Slagverk Harpa Göran Brink John Lingesjö Lennart Nord * Tomas Nilsson * Karl Thorson * Mats Nilsson ** Jan Huss (även pukor) ** Lisa Viguier * RADIOKÖREN Chefsdirigent Sopran Alt Peter Dijkstra Susanne Carlström Lena Hillås-Söderström Jenny Ohlson Helena Olsson Marika Scheele Ulla Sjöblom Helena Ströberg Helena Bjarnle Annika Hudak Tenor Inger Kindlund-Stark Ulrika Kyhle-Hägg Eva Wedin Anna Zander Magnus Ahlström Per Björsund Niklas Engquist Love Enström Mattias Lillehorn Fredrik Mattson Bas Gunnar Sundberg Conny Thimander Staffan Alveteg Lars Johansson-Brissman Mathias Brorson Rickard Collin Bengt Eklund Stefan Nymark Johan Pejler Joakim Schuster * Stämledare ** Alt Stämledare

16 MER MUSIK FEBRUARI Lördag 21 februari kl Winter Swing Medverkande: Andreas Johnson Louise Hoffsten Roger Pontare Vivian Buczek Andreas Öberg Claes Crona Trio Arrangör: Bo Johnson Biljetter: kr Lördag 28 februari kl Happy Jazz Medverkande: Papa Bue Viking Jazzband, Gunhild Carling Big Band, Gösta Linderholm, Peps Persson och John Pohlman. Arrangör: Concert and Promotion Biljetter: kr MARS Fredag 6 mars kl Lördag 7 mars kl Sveriges Radios Symfoniorkester Radiokören Herbert Blomstedt dirigent Malin Byström sopran Anna Larsson alt Werner Güra tenor Georg Zeppenfeld bas Beethoven: Missa Solemnis Biljetter: kr Torsdag 12 mars kl Sveriges Radios Symfoniorkester Juraj Valcuha dirigent Sergej Chatjatrjan violin Brahms: Violinkonsert Biljetter: 250 kr Fredag 13 mars kl Sveriges Radios Symfoniorkester Juraj Valcuha dirigent Sergej Chatjatrjan violin Brahms: Violinkonsert Tjajkovskij: Symfoni nr 1 Biljetter: kr Fredag 20 mars kl Lördag 21 mars kl Sveriges Radios Symfoniorkester Rafael Frühbeck de Burgos dir. Josep Colom piano Albeniz/Frühbeck de Burgos: Suite espagnole De Falla: Nätter i spanska trädgårdar Respighi: Roms fontäner Respighi: Roms pinjer Biljetter: kr Lördag 22 mars kl Radiokören Stockholms Barockorkester Peter Dijkstra dirigent Solister ur Radiokören: Jenny Ohlson sopran Marie Alexis sopran Anna Zander alt Conny Thimander tenor Staffan Alveteg bas Bengt Eklund bas Händel: Israel i Egypten Biljetter: kr Söndag 29 mars kl Rysk Musikfest Arrangör: Stockholms Läns Blåsarsymfoniker Biljetter: 165 kr Biljetter och information Berwaldhallens biljettkontor Dag Hammarskjölds väg 3 Öppet helgfri mån-fre kl samt två timmar före resp konsert. Tel berwaldhallen.se Ticnet