FÅGELBLADET. Nr December. Årgång 29 Nummer 120 INNEHÅLL

Transkript

1 FÅGELBLADET Nr December Årgång 29 Nummer 120 Upplaga 140 ex. Lösnummerpris 20 kr Bankgiro INNEHÅLL Ledare Redaktionsruta Exkursionsrapporter Bilder På hemmaplan På resande fot En fågellokal Om en fågel Favoriter i repris Rapportinstruktioner Bild Sponsor Tack Grattis Information Representation Rättelser Instruktion SOFaktuellt ÖSOFaktuellt Aktuella observationer.. 25 Aktiviteter Sponsor Foto: Anders Helseth Rödstjärt i Slättingebygd 18 oktober 2013

2 NYBRO-EMMABODA FÅGELKLUBB, Upplandsgatan 2, NYBRO STYRELSE Ordf. Torgny Berntsson Karsamåla LÅNGASJÖ V. ordf. Göran Cedertorn S:t Sigfridsv NYBRO Sekr. & Ulf Edberg Upplandsgatan NYBRO kassör ulf_edberg@yahoo.se V. sekr. Anders Brattström Gjutaregatan 3 C EMMABODA anders.brattstrom@spray.se Ledamot Fabian Idensjö Karsamåla LÅNGASJÖ f.idensjo@gmail.com Ledamot Mikael Johansson Villagatan 22 B NYBRO kmj01@live.se Ledamot Knut Åberg Persmåla NYBRO k.i.aberg@telia.com REVISORER Ordinarie Roger Halling Nylandsvägen NYBRO Ordinarie Sverker Petersson Kulla NYBRO sm7ths@telia.com Suppleant Fredrik Bjerding Trädgårdsgatan FÄRJESTADEN fredrik.bjerding@edu.morbylanga.se Suppl. Alexander Giselsson Polhemsg. 23 D KARLSKRONA a_giselsson@hotmail.com VALBEREDNING Ordinarie Erland Lindblad Linehedsvägen HALMSTAD erlandlindblad@hotmail.com Suppleant Dan Jonasson Turevägen VISSEFJÄRDA jonasson_dan@bredband.net Suppleant Tomas Dulin Stop 20 NO-1680 SKJÆRHALLEN NORGE tadulin@hotmail.com HEMSIDA PÅ INTERNET Webmaster Sverker Petersson Kulla NYBRO sm7ths@telia.com MEDLEMSAVGIFTEN Använd bankgiro Uppge namn (även på familjemedlemmar) och adress. En tidning per hushåll är standard, uppge om ni vill ha fler för spridning på arbetet e.d. Fullbetalande 80:- Ungdom (t.o.m. 18 år) 25:- Familjemedlemmar 10:- totalt, oavsett antal. FÅGELBLADET, Upplandsgatan 2, NYBRO Fågelbladet är klubbens informationsblad. Alla är välkomna att bidra med text och bilder. Presstopp är den förste i månad före utgivningsmånaderna (mars, juni, september och december). För insänt ej beställt material ansvarar redaktionen ej! REDAKTÖR Ulf Edberg Upplandsgatan NYBRO ulf_edberg@yahoo.se TRYCKNING Hans Lundgren Bökevara EMMABODA hans.lundgren@emmaboda.se

3 LEDARE MAGRA ÅR OCH RIKA ÅR När man färdas utmed vägarna slås man av att det gångna året ser ut att ha varit synnerligen individfattigt. Rovfåglarna verkar ha minskat här i landet och detta efter förra årets gnagarår. Det är väl så att dessa rovfåglar helt enkelt valt att hålla till och häcka på mer lämpade platser. Ett sådant exempel är en ringmärkt lappuggla som förra året häckade här i landet, men nu befanns häcka i sydöstra Finland (ugglorna häckar där maten finns). Värre är det med skogsfåglarna som får se sina mångåriga revir utraderas av dessa ständigt pågående intensiva skogsavverkningar. Jag hade besök av en skogsinspektor som i all välmening föreslog att jag borde låta avverka en del av skogen. Vi gick en runda och jag sade att i just detta område har vi hittat uggleungar, förra året pärlugglor och i år sparvugglor. Jag sa som Ronja Rövardotter: Skogen är lika mycket deras som vår. Jo, han förstod min åsikt, men tillade att här finns ju avverkningsbar skog för runt hundratusen. Det tål nog att tänka på, menade jag. Nu kom en storm i veckan som fällde en del av granarna i detta område, typiskt när man ska försöka vara djurvän så får man bakläxa. Efter stormar sjunker virkespriserna, men pengar är enligt min uppfattning inte allt, vilket många tycks tro, tyvärr allt för många i detta konsumtionssamhälle som håller på att haverera totalt. Allt är dock inte negativt, det har varit ett rekordår av utflyttande bivråkar i Falsterbo och när klubben var på Öland i helgen sågs rastande jätteflockar av bl.a. ljungpipare och vitkindade gäss på revlarna och ute i havet, många tusen, största flockar jag någonsin sett av dessa arter. Jag vill puffa för vår spännande tävling "Strömstarederbyt", den går av stapeln 2:a söndagen på det nya året blir det den 12 januari. Karsamåla 1 november 2013 Torgny Berntsson, ordförande REDAKTIONSRUTA REKORDMÅNGA RUBRIKER Ni har förmodligen redan lagt märke till att vår klubblogotyp på framsidan är mindre än den brukar vara. Jag var tvungen att minska ner den för en gångs skull för att få plats med alla rubrikerna i innehållsrutan. Nu är ju kvantitet inte alltid det bästa. Man vill oftast hellre ha kvalitet och jag hoppas att innehållet även har många olika kvalitéer, förhoppningsvis något för alla smaker. Spännvidden är i vilket fall stor. Här finns reseberättelse, lokalpresentation, exkursionsberättelser, diverse information, bilder (som är bättre i färg i webversionen) och nostalgi från 1993 och 2003 samt en hel del annat. Tyvärr inget från obs-boken den här gången. Man får inte plats med allt och himlen därtill. Kom gärna på vinterns bildkvällar och ta med vänner och bekanta. Vi kan utlova fantastiska bilder. God jul och gott nytt år! Nybro 9 november 2013 Ulf Edberg, redaktör

4 EXKURSIONSRAPPORTER BERGKVARA HAGBYHAMN 18 AUGUSTI 2013 Vi var fyra personer som samlades på Fågelvägen i Nybro denna lovande morgon. Stig körde och vi for via Ljungbyholm och nya E22 ner till Bergkvara. Där var vi i god tid, så ingen från Emmaboda syntes till. Vi såg en del fåglar medan vi väntade på Tempos parkering. Det var bl.a. sädesärla, koltrast, talgoxe, nötväcka, skata, kaja, kråka och mängder med gråsparvar och pilfinkar. Grågäss hördes från närbelägna fält eller om de kanske var uppe och flög. Efter ett tag kom plötsligt Torgny körande från Torsåshållet. Han hade Rodney med sig. Det gick undan värre och de uppmärksammade inte oss utan fortsatte i hög fart mot Dalskär. Vi hängde på och kom ifatt vid gästhamnen. Där stod vi länge och spanade. Inte för att det var särskilt mycket att titta på, utan för att hitta något att titta på. Det var dock långt ifrån fågeltomt. Det dök upp nya arter i ett precis lagom tempo. Dessutom var luften ständigt full med svalor. Mest ladusvalor, men även några hussvalor. Över oss flög det förbi storskarv, silltrut, skräntärna, tamduva, ringduva och hämpling. Ute på revet fanns knölsvan, storskrake, storskarv, skrattmås, fiskmås, gråtrut, havstrut och silvertärna. Dessutom sträckte flockar med sjöorre mot söder. I hamnen och in mot Dalskär fanns kricka, gräsand, en vigghona, flera gråhägrar och sothöns. (Se bild på s. 23.) Vi körde upp till badplatsen vid Ragnabo, men hittade inget nytt i fågelväg. Däremot låg det en död sälkut i strandkanten. Som traditionen bjuder for vi även ner till badplatsen söder om Bergkvara hamn. Där spanade vi först från parkeringen och jag hittade en ejderhona med 2 årsungar. På en tråd satt en stare och i en buske var det två törnskator. Nere vid badet fann vi lövsångare och ärtsångare samt en tornseglare som flög runt med svalorna. Framför allt var det artrikt ute i vattnet. Där sågs bl.a. skedand, flera viggar, skäggdopping, strandskata, större strandpipare, kustpipare, tofsvipa, kärrsnäppa, storspov och drillsnäppa. Det mesta i vadarväg på udden söderut. Tillbaka på parkeringen flög en enkelbeckasin mot norr och en trädpiplärka hördes locka. Vi tog nu sikte på Kolbodaviken. Inget nytt upptäcktes på vägen dit. Väl där tog vi med fikat ut och satte oss intill viken. Här var en del knölsvan, men inte alls som vintertid. Däremot ganska mycket grågås och kanadagås och en hel del korsningar. Vi spanade febrilt efter andra gåsarter och plötsligt ropade någon (jag har glömt vem): stripgås! Det visade sig vara två stycken av denna art som brukar räknas som förrymd tamfågel. Jag var den ende som såg en skymt av en knipa. I övrigt fanns gott om krickor och gräsänder samt några stjärtänder och en smådopping. En lärkfalk for snabbt över viken och in i ett träd på andra sidan. Grönfink flög över och drillade glatt. Torgny såg törnskata och törnsångare. När vi inte hittat något nytt på en stund bröt vi upp från viken och for ut till vändplatsen bortom Kolbodagården. Därifrån spanade vi mot Hagby udd i norr och även mot söder och öster, dock utan att hitta någon ny art för dagen. Vi ställde kosan mot Hagbyhamn.

5 Det var med förväntan vi nalkades Hagbyhamn. Under veckan hade det rapporterats mängder med vadare därifrån. Inget nytt längs vägen nu heller, inte ens vid Robackens gård. Flera bilar var parkerade nere vid Hagbyhamn. Det var en handfull skådare från Kalmar. Vi såg dem nere vid hamnen när vi gick ner till sommarstugeområdet. Det var gott om fåglar att kika på. Bland alla grågäss och gräsänder höll det till en hel del vadare. Den första jag fick se var en spovsnäppa, sen visade sig mest kustsnäppor, större strandpipare och kärrsnäppor. Det fanns flera gluttsnäppor och minst en vardera av storspov, rödbena, grönbena och mosnäppa. Johnny hittade något dolt ibland skräppor. Det visade sig vara tre morkullor. Verkligen udda ställe att återfinna dem på. Den sista vadararten jag såg var en brushane. De övriga pratade om en raknäbbad spov och de bestämde den till myrspov. Kalmarskådarna hade sett två myrspovar såg jag på datorn när jag kom hem. Rodney var dock tveksam på om det inte var en rödspov. Förutom vadare hittade vi en ung gravand, flera gulärlor, en steglits och tre havsörnar. De sistnämnda satt en bit ut i sundet på varsin sten och orsakade stor panik när de lyfte. Vi gick bort till Kalmarskådarna för att höra ifall de hade haft något annat samt berätta vad vi själva hade observerat. Norr om hamnen fanns ytterligare några spovsnäppor och många brushanar. Så här års har de flesta vadarna kvar sin sommardräkt, fast brushanarna har lagt av halskråsen. Det är bra för en ovan vadarskådare så man kan bestämma arttillhörigheten. Några individer är tidiga med att byta till vinterdräkt och allt eftersom hösten lider blir det fler och fler som byter. Då blir det allt knepigare att göra en korrekt artbestämning. Även vana skådare kan få problem. Vädret hade varit helt underbart ända sedan vi lämnade Nybro, förutom vissa dimbankar runt Trekanten. Nu mulnade det på och såg ut att kunna bli regn. Egentligen hade vi tänkt avsluta här, men Bottorps hamn låg inom synhåll så vi beslöt att fara dit för att avsluta där. Det första vi fick se i Bottorps hamn var en fiskgjuse som kom in från söder och vände över våra huvuden. I samma ögonblick kom regnet. På Virs udde fanns mängder med grågäss, tofsvipor och starar. Där hittade vi också tre vitkindade gäss och massvis med ljungpipare. En sväng ner till det stora vassområdet gav inget nytt. Vi hade hoppats på skäggmes och sävsångare som rapporterats nästan dagligen. Däremot var det törnskator även här. Sista arten för dagen blev stenskvätta på en brygga. Artlistan slutade på 73, varav 18 arter var vadare. Inte illa. På färden genom Bottorp och Mellanmon kom vi ifrån varandra, så vi åkte via Ljungbyholm till Nybro medan Torgny körde en annan väg. Han och Rodney såg inget nytt längs hemvägen och bland oss övriga var det bara Stig som såg en obestämd hackspett. När vi kom tillbaka till Nybro var det eftermiddag och alla fick bråttom hem, men vi hann konstatera att det är trevligt att ta en tur till kusten då och då. Ulf Edberg Gluttsnäppa i Hagbyhamn. Foto: Johnny Häggqvist

6 GETASJÖN OCH SKÄRSJÖN 8 SEPTEMBER 2013 Vid samlingen på Fågelvägen i Nybro på morgonen väntade jag förgäves på någon mer deltagare. Däremot hörde jag kråka, kaja, talgoxe, pilfink och sädesärla. Dessa arter fick jag dock inte räkna till exkursionslistan, för den börjar vi på först då alla har samlats. Jag for iväg längs rv 25 och länsväg 120. Dimman låg tät där det var öppen mark, men i skogen var det lite längre sikt. Vid Orrabäck svängde jag mot Getasjö. Efter skylten Skäragärde kommer en svag högerkurva och efter den stod något stort på vägen. Det var en tjädertupp och den fick jag inte heller räkna till exkursionslistan, men jag fick fotografera den. Det försökte jag med, men just som jag fått fram kameran och zoomat så flög tuppen in i skogen 5 meter från vägen. Jag försökte igen, men missade för tjädern lyfte och flög längre in i skogen förbi en glänta. När jag kom fram till vattenverket i Getasjö kollade jag hur bilden blev. Den var helt misslyckad. Samtidigt kom Torgny och Rodney från andra hållet. Vi konstaterade att den täta dimman gjorde det meningslöst att gå ut på udden i Getasjön. Istället började vi med att gå runt i skogen vid dammarna. Alla dammarna var fyllda till bräddarna, men ingen simfågel eller vadare hade lockats dit. I snåren var det däremot gott om småfåglar. Det var ett regelrätt meståg som passerade med entita, talltita, tofsmes, svartmes, blåmes och talgoxe. Dessutom hördes koltrast, rödhake, gärdsmyg, nötväcka och bofink. Grönsiskor flög över och en trädpiplärka hördes varna sytt sytt. Framåt åttatiden lättade dimman och vi vandrade ut på udden i sjön. Sävsparv sågs och hördes överallt. Ladusvalor flög över och hördes bara. Jag hörde en Getasjön. Foto: Ulf Edberg

7 gräsand, Torgny såg fyra av dem, men de försvann innan Rodney och jag kom ut ytterst på udden. Ringduva, spillkråka, sädesärla, nötskrika, skata och korp var arterna som vi såg eller hörde på udden. Plötsligt fick Torgny in två fåglar i kikaren som kom flygande rakt mot oss. När de passerade på närhåll såg vi att det var två vadare i vinterdräkt. De hade svart, lång och krökt näbb. Fjäderdräkten var gråvit, ljusast undertill. Storleken var mellan kärrsnäppa och brushona. Torgny var inne på att det förmodligen var brushona, alltså honor av arten brushane. Rodney och jag fick inte ihop det riktigt, för näbben var betydligt längre. Vi lämnade arten obestämd så länge. Nu har jag suttit vid datorn och tittat på videoupptagningar av flygande vadare en halv dag. Det fanns fina bilder av spovsnäppa i vinterdräkt som BBC lagt upp på nätet. Det är det närmaste jag kan komma. Förstafynd i Emmaboda i så fall? Tillbaka vid bilarna såg vi en ormvråk som skruvade i den begynnande termiken. Det hördes också en förbiflygande trädpiplärka med sitt spiss. Vi for till naturreservatet Lidahult i hopp om att få se eller höra någon nötkråka. Vi tänkte också fika där. Längs vägen såg vi nötskrika. Så fort vi kom dit upptäckte Torgny en dubbeltrast. Jag hörde en björktrast och gick för att se mer på den. Då flög 4 björktrastar iväg från en torrgran på andra sidan vägen. Något mindre satt en bit ner. Vad var det? Bändelkorsnäbb! En tegelröd hane med tydligt vingband. Just som jag fått in den i kikaren dök den rakt ner utefter stammen och jag tappade bort den. Rodney såg att den fortsatte åt höger, d.v.s. österut. Där fanns fina rönnar, dignande med bär. Kanske var det dem han hade siktat in sig på. Ovanligt att inte höra något läte ifrån den. Bortifrån öster hördes domherre och från väster hördes gröngöling. På vägen fanns en vattenpöl och där samsades en koltrast, en dubbeltrast och en taltrast. Det sista vi såg i Lidahult var en sparvhökshona som kom glidflygande över gläntan med torrgranen och korsade vägen och försvann. Nästa punkt på programmet var Skärsjön. På vägen dit stannade vi till i vägskälet vid skylten Skäragärde för att kika efter tjädern. Det gick som förmodat inte alls. Däremot fick vi en ny art till listan, större hackspett. En hona var väldigt upprörd. Till sist kom vi till parkeringen vid badplatsen i Eskilsryd. Där tyckte jag mig höra kungsfågel, men det var svårt i vinden, så den arten fick vi lämna. Torrgranen där bändelkorsnäbben satt. Rönn dignande av bär. Foton: Ulf Edberg

8 I sjön var det lågvatten. Det var också dåligt med fåglar. Allt vi hittade var 2 vuxna storlommar med 2 årsungar. De höll till runt kommungränsen mellan Nybro och Emmaboda. Sen lyckades Rodney hitta en fågel till; en gråhäger. Den stod på udden mellan Falebovikarna, alltså i Emmaboda. Just som vi skulle lämna sjön fick jag in något stort i tubkikaren bort mot Bälshultsmasten. Jag hade svept över skogen i jakt på lärkfalk. Det jag fick in var också en rovfågel, men betydligt större, en sen fiskgjuse. Till sist for vi runt sjön, över kommungränsen vid utflödet och ner till Falebo. Där var mycket sig likt sedan jag var liten, medan annat hade ändrat sig rejält. Stoppet gav inget i fågelväg och klockan visade lunchdags. Vi for därför genom byn och vidare till Alsjö där våra vägar skiljdes åt. Totalt fick vi ihop 34 arter. Man får hoppas att Skärsjön har mer att bjuda på i Allhelgonahelgen. Då är det Smålandstävling och Skärsjön brukar kunna bidra med olika rastande dykänder och skrakar. Ulf Edberg Falebo från sjösidan TORHAMN OCH UTLÄNGAN 22 SEPTEMBER 2013 Torgny vid Skärsjön. Foton: Ulf Edberg Fyra deltagare var vi som lämnade samlingsplatsen i Nybro och styrde mot Vissefjärda denna tidiga och något blåsiga morgon. I Vissefjärda plockade vi upp en passagerare och stävade vidare mot Torhamn. Längs vägen såg vi inte mycket liv och rörelse, delvis p.g.a. dimma. Det var lite konstigt m.t.p. vinden, men mellan Lindås och Furs bro blåste det tydligen inte tillräckligt för att jaga bort dimman. Det vi såg innan vi nådde Karlskrona inskränkte sig till någon ringduva, nötskrika och koltrast. Vid Ramdala var det gott om fåglar på ett nyplöjt fält, men bara ett fåtal arter. Det var grågås, skrattmås, fiskmås, gråtrut och stare. Längs E22 trippade sädesärlor och på ganska låg höjd korsade en havsörn vägen. Efter Jämjö fanns det ett fält med några kanadagäss, inte alls de mängderna med gäss man brukar kunna se. Plötsligt susade en liten sparvhök förbi precis intill bilen. Storleken avslöjade att det var en hane. Precis innan parkeringen vid skjutstationen på Torhamns udde kretsade en ormvråk. Väster om udden såg vi knölsvan, gräsand, storskrake och storskarv. Vi tog högervarvet medurs runt udden. Över oss flög några ladusvalor. Plötsligt passerade en större hackspett som hade

9 problem med vindavdrift. Den for mer i sidled än framåt. En trädpiplärka och ett flertal ängspiplärkor hördes i skyn. Där uppe fanns också grönsiska, grönfink och

10 mindre korsnäbb. Korsnäbbarna verkade oroliga och flög runt varv på varv. En ensam gråhäger drog ut mot sydost. Innan vi nådde grinden passerade även några hämplingar. Från plattformen i öster såg vi en ensam ejder, en åda, nära land. I Sandvik upptäcktes havstrut m.h.a. tubkikare. Jag fick in en obestämd lom i min tub. Den drog först norrut och sedan mot oss innan den landade i de höga vågorna. Det var troligen en storlom. Sträckaktiviteten i Kalmarsund verkade vara obefintlig, men den kraftiga västvinden tryckte nog ut alla fåglarna mot Öland. I träddungarna runt fågelstationen hördes gärdsmyg, rödhake, talgoxe och blåmes. Inget speciellt hade ringmärkts denna dag fick vi veta. Ett litet ejdersträck passerade alldeles intill stranden när vi stod vid stationen. Där i kanten var det nog lä. Fågeltornet var inget trevligt ställe denna dag med nästan rak motvind. Lite nya fågelarter kunde vi dock lägga till listan, fast alla var mycket fåtaliga. Ett litet antal vitkindade gäss stod på gräset nere vid pirens början. Där fanns också vadare i form av ljungpipare och en gluttsnäppa. Helt ut ur ingenstans susade en stenfalk förbi, bara några meter från oss i tornet och landade i toppen på svenska fastlandets sydostligaste träd. Klockan hade verkligen bråttom denna morgon och därmed fick även vi det. Vi ville ju inte missa båten nu när vi alla såg fram emot att få besöka Utlängan. Dags att hasta vidare således. När vi nådde parkeringen igen var vi dock tvungna att ställa ner tubkikarna en stund för att betitta en vacker blå kärrhökshona som flög i strandkanten på viken. Färden gick nu upp till Torhamns samhälle och ytterligare en km norrut, sen tog vi av mot hamnen Yttre Park. Där anslöt 4 deltagare till exkursionen. Båten var i tid och vi gick ombord och betalade det överkomliga priset av 20 kr. Rutten går förbi Hästholmen, Inlängan och Ungskär. Sista biten är det öppet hav åt väster och det blev lite sjögång i den hårda vinden. Efter en halvtimmes båtresa var vi framme vid Stenshamn på nordvästra spetsen av Utlängan. Eftersom vi bara hade 2 timmar på ön innan vi skulle ta nästa båt tillbaka var det med raska kliv vi tog oss ner till vägskälet mitt på ön. Där valde vi att först gå förbi radarstationen och ut mot öster. En ny art fick vi längs promenaden, bofink. På fälten utmed stranden rastade piplärkor, förmodligen ängspiplärkor, men möjligen även någon skärpiplärka. Både sädesärlor och ladusvalor fanns det i luften. Kanske var det dessa som lockade fram alla sparvhökarna. Förutom de arter som uppträdde i flock så måste hökarna ha varit dagens vanligaste art. Vi vände mot väster igen. Vid radarstationen flög en sånglärka över. Där fanns också en ärtsångare i ett buskage intill. I en liten dunge mittemot höll 2 svarthättor till. När vi var åter vid vägskälet mitt på ön hade vi fortfarande inte fikat. Då bestämde vi att det fick bli fikastopp på sydudden. En korp passerade. Fikat satt fint, men sen fick vi bråttom. Vår tid på ön höll på att ta slut. Det var en lång vandring tillbaka att tänka på också. Utanför sydudden låg en ensam prutgås. Förmodligen var den skadad på något vis. Lite längre ut låg 4 snatteränder och ännu en bit ut i det upproriska havet skymtade ca 10 sjöorrar. Just som vi lämnade lokalen rundade några svärtor udden och fortsatte ut mot Utklippan. Vi marscherade tillbaka till Stenshamn. Vid bron mellan Utlängan och den lilla ön där hamnen ligger passerade en flock med kärrsnäppor. Plötsligt stannade alla framför mig, som gick sist. Vad hände? Jo, man såg en varfågel vilande i en buske.

11 Det gick att komma den väldigt nära, sen flög den söderut efter vattenytan tills den kom iland på Utlängan. Båten var inte inkommen när vi nådde hamnen, men det dröjde inte länge. Tillbakafärden, till samma pris, var något lugnare. Åter i Yttre Park beslöt vi att ställa kosan hemåt. Längs vägen såg vi även skata, kaja och kråka. Dagslistan slutade på 52 arter, vilket får betraktas som ett magert utfall. Jag har i all hast kollat siffrorna för de senaste årens Torhamnsturer och hittat; 2008: 71 arter, 2009: 59 arter, 2010: 64 arter, 2011: 82 arter och 2012: 74 arter. Nytt bottenrekord. Det är signifikativt för hela året. Många arter har haft ett dåligt år i år. Jag får sälla mig till kören som har sagt att vi får hoppas det är en tillfällig svacka och ingen långsiktig trend. Ulf Edberg Varfågel på Utlängan. Foto: Göran Cedertorn Båten vid Yttre Park. Foto: Fabian Idensjö EUROPEAN BIRDWATCH OKTOBER Nybroversionen Förutsättningarna var inte de bästa den här morgonen. Vinden blåste från fel håll och var kraftig, dessutom var det övermulet och ingen chans till termik. Jag gick hemifrån vid och såg några hämplingar vid järnvägen. På Skolstigen hördes en sjungande rödhake samt en gröngöling, men det fick jag inte ta med på exkursionslistan. Det var hur som helst en trevlig början på dagen. Vid samlingsplatsen fanns en reporter från Barometern som följde med oss en bit. Vi var annars 4 personer. Kring Madesjö kyrka fanns större hackspett, rödhake, koltrast, blåmes, talgoxe, nötväcka, nötskrika, kaja och skata. En flock med skogsduvor drog förbi mot väster. Precis som vi skulle gå hittade Göran en mindre hackspetthane. Som seden bjuder korsade vi Klockarängen och gick förbi muren. Efter dubbla taggtrådsstängsel kom vi ut i en hage med gott om ungdjur. De var mycket intresserade av oss och särskilt av tubkikare. När de hade tröttnat på oss sprang de vidare till några kor längre ut på flyna. Första spaningspunkten blev i östra kanten vid ledningsgatan. Därifrån såg man inte

12 alls lika mycket som man brukar. Dels var det ovanligt mycket löv på buskar och träd och dels hade dessa buskar och träd växt väldigt bra sedan senast. Vi blev inte långvariga där innan vi drog vidare. Några fåglar hann vi dock registrera, bl.a. flockar med ängspiplärkor, björktrastar och grönsiskor. Nästa obs-punkt blev bergklacken vid änden på traktorvägen från gröna grinden. Där stod vi ganska länge, kändes det som i alla fall, men absolut inget hände. Vi avancerade några meter och Göran kunde då se en fjällvråkshona långt bort i väster. Reportern tackade för sig och avvek. Vi andra korsade flyna till södra sidan. På väg över ett dike skrämde vi upp några små fåglar som förblev obestämda. De var helt tysta och flög varken som piplärkor eller finkar. Vi kom att tänka på fältsparvar, men om det var gulsparv, snösparv eller sävsparv kunde vi inte avgöra. Vi har dock sett sävsparvar där flera gånger, så det låg nog närmast till hands. När vi var mitt ute på flyna lyfte vråken en bit bort och vi såg den försvinna i sydväst mot rv 25. Samtidigt drog en enormt stor fågel förbi ganska nära mot sydost, en ung havsörn. Promenaden gick mot väster längs sydkanten på lokalen. Ny art var ringduva. Vid den lilla dungen nära riksvägen hördes talltita. Plötsligt såg vi en ganska stor flock med finkar. Den visade sig bestå till över hälften med grönfink. Trevligt att se just grönfink som har råkat så illa ut med sjukdomar. I bakänden hängde det med några bo- och bergfinkar. Då vi kom fram till den torra bäckfåran kunde vi studera de vackra bergfinkarna i en trädtopp nära byggnaden med en holk på i västra änden på lokalen. Nu bytte vi riktning och gick mot norr och Hermanstorpsvägen. En sånglärka flög över. Inget nytt på promenaden längs vägen till bilarna förrän vi nådde husen. Där hördes en domherre. Efter ett efterlängtat fika tog vi bilarna bort till granskogen i väster och kunde kryssa kungsfågel och korp. Då hade vi 25 arter. Sista stoppet var markerna närmast Hagnebo och Riddaretorp, men de gav inget nytt. Faktum är att det var väldigt tyst och fågeltomt överallt denna morgon och förmiddag. Vi beslöt att avsluta exkursionen och vända hemåt. Ulf Edberg EUROPEAN BIRDWATCH OKTOBER Emmabodaversionen Mulet och lugnt väder på morgonen. Vid 10-tiden började det långsamt klarna upp och temperaturen steg till drygt 16 grader. Riktigt behagligt alltså, lite som Brittsommar. Men ändå ingen större fart på det synliga fågelsträcket. Småflockar av bofink drog förbi, fick bli mest noterade arten. Säsongens första bergfinkar hördes allt oftare. Kajor var också i rörelse men med olika flygriktningar. Sånglärkor och ringduvor i mindre antal. När solen började värma visade sig omgående totalt minst sex ormvråkar och några sparvhökar, bl.a. ett par tillsammans så man kunde se den tydliga storleksskillnaden mellan hane och hona. Dessa blev dagens enda rovisar. På långt håll och stor höjd flög 15 storskarvar mot väster. En kortstjärtad lärka passerade nära oss men var ofin nog att hålla tyst, så här års betyder det trädlärka. Platsens varfågel, först noterad här redan i mitten av september, var med oss hela tiden och provade ibland de för dagen nyplanterade sittpinnarna. Den har varit här vid nästan varje skådning och man vill förstås gärna tro att det är samma individ. Totalt fick vi ihop 31 arter vilket faktiskt är en riktigt dålig siffra. Det normala denna speciella dag brukar annars vara 40+ (i fjol hela 47 arter). Personal på plats: Fyra aktiva skådare och tre gäster. Jan Bertilsson

13 OTTENBY 19 OKTOBER 2013 Den klassiska exkursionen till Ottenby i vecka 42 ställdes in i år. Torgny hade till sin vetskap fått 5 anmälda, men 2 drog sig ur på fredagen p.g.a. väderutsikterna. Då beslöt Torgny att ställa in. Två personer åkte privat och kunde meddela att vädret inte var alls så illa. I efterhand framkom det att ytterligare en person anmält sig, men inte till Torgny. Själv var jag extremt krasslig och inte ute på en vecka. Ulf Edberg SMÅLANDSRACET 2-3 NOVEMBER 2013 Lokalversionen Som vanligt ägnade jag lördagen åt att cykla runt i Nybro stad med omnejd. På morgonen och förmiddagen var det väldigt dimmigt. Strax före lunch började det att duggregna. Det höll i sig fram till mörkrets inbrott. Vid ett tillfälle kom det några få små flingsaltliknande snöflingor i regnet. Hemma vid fågelmatningen var det ovanligt glest denna morgon, just typiskt. Där fanns i alla fall talgoxe, blåmes, pilfink, grönfink och skata. Just som jag klev ut hördes en gröngöling. I Östgötaparken, bakom min grannes hus, fanns en nötväcka och enorma flockar med björktrast. I trastflockarna var det även koltrast och sidensvans. En ensam rödvingetrast hittades också. Jag cyklade ut på Villagatan och såg en kaja. När jag kom upp på högsta punkten, mellan radhusen och Möregatan, hördes det omisskännliga ljudet av en varnande dubbeltrast. Nere vid Blekingegatan flög en flock med grönsiskor över och på Skånegatan fanns gråsparvar. Vid Vasagatan flög en ensam tamduva. Jag tog mig till Odengatan och hittade en stenknäck. Mellan dess pixande hördes ett annat tickande. Det var en rödhake på samma ställe. Man kan ju undra om deras snarlika ljud hade dragit dem till varandra. På Smålandsgatan var det en kråka och på Emmabodavägen hittade jag domherre, i Lindåsabäcken fanns en hona av gräsand och i Riddaretorp surrade en gärdsmyg. Via Hagnebo tog jag mig under 25:an och ner till Blägdagärde. Nötskrika blev ny art där. Där gamla Örsjövägen och Alsjöholmsvägen möts finns en liten skogsdunge. I den fanns gott om kungsfåglar. Precis när jag fick in en entita i kikaren så blev den bortkörd av en svartmes. Här fanns också en ekorre och en större hackspett. Madesjöflyna gav ingenting den här duggiga dagen. I de stora ekarna söder om kyrkstallarna satt 7 rödvingar samtidigt ihop med andra trastar. Ännu flera änder i Svartegöl och där i alarna var det gott om gråsiskor. Sedan följde jag Bolanders bäck till Linnéasjön innan jag cyklade hem och åt lunch. Då var jag uppe i 28 arter. En sms-kontakt med Torgny Berntsson gav 4 nya arter; gråhäger, skogsduva, sparvuggla och varfågel. Därmed 32 totalt. På eftermiddagen cyklade jag via Pukeberg till Svartbäcksmåla. Från Grönmovallen tog jag mig till S Bondetorp. I kurvan vid Högalid satt 2 steglitser i en björktopp. Vid matningen i änden på byn hittade jag talltita och hörde tofsmes. På toppen av slalombacken skrämde jag iväg en gulsparv när jag kom upp. Efter ett tag kom 2 hämplingar flygande nerifrån det enda området med vinterståndare som finns kvar. De flög vidare mot pulkabacken för de hade blivit skrämda av en fyrhjuling. Från träbron följde jag S:t Sigfridsån ner till Skabro. Från stenvalvsbron tittade jag uppströms och såg en strömstare i kurvan.

14 Mittemot reningsverket i Överstatorp finns numera ett stort kalhygge med en torraka på. I toppen på denna satt en ringduva när jag cyklade förbi. En sväng runt Simontorp, Spakstorp och Åkrahäll gav inget nytt. Så långt 39 arter. När jag kom hem kollade jag Svalan och hittade tjäder, stare och bofink av Stig Ljungdahl samt ormvråk, stjärtmes och korp av Mattias Ljungdahl. Torgny hörde av sig igen om snösiska och Jan Bertilsson lade in spillkråka, taltrast och bergfink. Därmed hade jag 49 arter på vår lista efter första dagens skådande. Det var bara att hoppas på bättre väder andra dagen och att fler skådare hade varit ute, men dröjt med rapporteringen. Söndagen innebar som vanligt en bilrunda till alla större sjöar i södra kommundelen. Kontrasten mot lördagen var slående. Inte ett liv någonstans. Hördes eller sågs någon fågel så fanns den redan med på listan. Alla sjöarna var helt tomma på fåglar. Då bestämde jag mig för att leta efter vår minsta hackspettart. Jag hade haft en i Hagnebo 25/10, men där var ingen på lördagen, det kollade jag noga då. Nu begav jag mig till Madesjö kyrka. Där hade Göran hittat en på Europadagen 6/10. Jag gick runt vid Hermanstorpsvägen och gröna grinden, men inget nytt. Då kom ett sms från Stig: Gråhakedopping i Linnéasjön. Jag körde dit och fick se den. Sen gick jag ett varv runt maden i hopp om någon liten spett, de har ju t.o.m. häckat där förr. Nix. Inget nytt. Torgny ringde och meddelade att han kryssat trädkrypare. Jag gick en promenad i skogen vid f.d. Ekhyddan för att fortsätta leta efter den lille spetten. Här brukar den höras ibland, men inte den här dagen. Däremot flög en minimal flock med mindre korsnäbb över och jag fick min enda nya art på hela söndagen. Sen åkte jag på kalas i Blomstermåla. På måndagen kollade jag först obsboken på klubbens hemsida. Där meddelade Jan Bertilsson att han hade haft sånglärka och Rodney Foucard hade haft sångsvan. Sen kollade jag mina mail. Johnny Häggqvist hade haft röd glada, sparvhök, morkulla och hökuggla. Sist kollade jag Svalan. Där fanns knipa från Mattias Ljungdahl, storskrake från Torgny Berntsson, fjällvråk från Stig Ljungdahl, kattuggla från Anders Helseth och sävsparv från Jan Bertilsson inlagda. När tiden för rapportering var ute hade vi fått ihop 63 arter. Förutom redan nämnda personer hade även Detlef Singer, Derrick Häggqvist, Göran Cedertorn, Rolf Jansson, Fabian Idensjö och Stefan Björn rapporterat på något sätt. Därmed var vi 14 personer som bidrog till slutresultatet. Tyvärr brukar sammanställningen av alla klubbars listor dra ut på tiden och dra över tiden då detta numret ska tryckas för att komma ut i tid. Utrymmet är dessutom begränsat. I nästa nr kommer resultatlistan och kommentarer till den. Så fort det är klart presenteras det på vår hemsida. Håll utkik där från mitten på november. Ulf Edberg Stenknäck på Klockaregatan 20. Foto: Derrick Häggqvist

15 BILDER AV TORGNY BERNTSSON Större hackspett, hona. Spillkråka, unge. PÅ HEMMAPLAN ETT OVÄNTAT BESÖK Tisdag 14 maj 21.59, satt jag och tittade på TV. Det blev reklam och jag slog av ljudet. Då hördes något bekant läte. Jag lyssnade för att höra varifrån det kom. Det verkade vara utanför, så jag gick för att kika ut genom fönstret på södergaveln. Precis när jag tittar på gräsmattan i halvskummet lyfter en nattskärra! Jag hinner se de vita hörnen på stjärten innan den försvinner bakom knuten. Det är ganska stora fåglar när man är så nära (ca 3 m ifrån). Ungefär lavskrikestor. Ljudet är mycket kraftigt vid närkontakt. Frågan är vad den gjorde där. Helt fel miljö. Måste ha kommit direkt från södern. Ny tomt-art. Det hade jag aldrig vågat drömma om. Nu när man bara sitter inne (först sjuk en vecka och sen en vecka med manus till Fågelbladet) så får fåglarna komma hem till en ifall man ska kryssa något. Samarbetsvilliga fåglar! Ulf Edberg NÄRKONTAKT MED FÅGELUNGAR Juli Som jag satt ute i bilen och surfade, kom en koltrastunge och satte sej på backspegeln 30 cm från mej. Vi tittade en stund på varandra och jag sa Akta dej, varpå han snabbt flög iväg. Strax efter slog en ojämnt färgad fågel ner i gräset liknande en bergfink fast större. Behövde inte fundera länge förrän en stenknäck kom och matade den med en duska insekter. Det tycks f.ö. vara dåligt med flygfän denna sommar. Torgny Berntsson

16 PÅ RESANDE FOT ETT DALAÄVENTYR + SÖDRA NORRLAND del 2 av 2 Anledningen till att jag gav mig av redan 15/6 var för att jag skulle hinna fjällvandra 3 veckor innan jag skulle deltaga i Linnéuniversitetets utflykt i vecka 28 (8-14/7). Annars brukar jag fjällvandra från midsommar till mitten på juli. Därefter är det dåligt med fågelsång och turisternas högsäsong höjer priserna på boende m.m. Söndagen 7/7 lämnade jag Mora med buss 45, Inlandsexpressen, som går mot Östersund. Jag hoppade av i Sveg vid kl. 10 och stannade till 15-tiden. Det var nog årets varmaste dag, i alla fall dittills, med minst +25 och gassande sol. Stora gäng med tornseglare drog runt skriande varv på varv. Jag fick dem till minst 20 stycken. Nästa buss, som bara var en 19-personers, tog mig från Sveg i Härjedalen och Jämtlands län till Ånge, längst västerut i Medelpad och Västernorrlands län. Det är inte lätt att resa på tvären i vårt avlånga land om man ska korsa länsgränser, men här fanns i alla fall en förbindelse, så jag slapp åka ända till Östersund för att byta. I Ånge drog väldigt snabba mörka moln upp på himlen när jag stod på järnvägsstationen och väntade på ett försenat tåg. De täckte snart hela himlen och stora tunga droppar började falla. Tåget mot Sundsvall kom och vi åkte ifrån regnet. Vi passerade bl.a. Torpshammar som är Sveriges mitt. Vid ca 20 var jag i Sundsvall och möttes av några kurskamrater som anlänt tidigare under dagen. Jag tog mig till busstorget och fann buss 26 mot de södra förorterna. Varje morgon och kväll under Sundsvallsvistelsen for jag med den bussen och jag var nog hela tiden den ende med svenskt ursprung. Det var som Sydafrika under apartheid utan vita på bussen. Inget man är van vid i Nybro. Jag hoppade av alldeles söder om Sundsvalls stad på campingen Fläsian. Där reste jag mitt tält på tältområdet som låg ca m från E4. Jag fick korsa E4 varje gång jag kom norrifrån. På andra sidan E4 går järnvägen och ovanför, uppe på berget, bygger man nya E4 som ska gå rakt över viken istället för genom centrum som nu. Måndagen 8/7 samlades ca 40 förväntansfulla geologistuderande vid busstorget i Sundsvall. Det kom en chartrad turistbuss och plockade upp oss. Den bussen reste vi med hela veckan. Våra kursledare guidade oss genom geografi och geologi via bussmicken. På måndagen var det Alnön som stod på programmet. Det är litet av ett unikum rent geologiskt och vi fick se många fina geologiska lokaler och ovanliga mineraler. Jag höll även ett öga på fågellivet och blev nästan vindögd ibland. Vid kyrkan flög en rovfågel förbi, troligen en ormvråk. Längst i SO fanns sjöfåglar som fiskmås, skrattmås, gråtrut och havstrut. Tisdagen 9/7 reste vi till Höga kusten. Vi började vid Sandöbron i Lunde. Sen åkte vi till Norrfällsviken utanför Mjällom och gick runt i det fantastiska naturreservatet. Plötsligt hörde jag et svagt men tydligt blytt blytt-blytt. Bändelkorsnäbb! En hane kom flygande förbi. Onsdagen 10/7 besökte vi Skuleberget, där vi besteg toppen från "baksidan". På fågelklubbens resa till Finland 1994 besteg vi berget från östra sidan vid Naturum. Dit åkte vi runt med bussen när vi kom ner. Sen for vi till Skuleskogens nationalpark och vandrade en halvmil till Slåttdalsskrevan och tillbaka igen. Vid södra entrén till nationalparken häckade tretåiga hackspettar. Ungarna tiggde väldigt högt.

17 Torsdagen 11/7 rev jag tältet och lämnade campingen för gott. Där var ett ganska rikt fågelliv annars, med bl.a. hämpling och steglits. Nu tog bussen oss längs E14 via Torpshammar och Ånge till Härjedalen. Där for vi via Vemdalen, Hede och Tännäs till Funäsdalen. Nu var vi nära fjällen. Vi for upp på Sveriges högsta bilväg över Flatruet och ner i Ljungdalen. Längs vägen såg vi en stor backsvalekoloni. Från Ljungdalen for vi så långt vägen bär västerut, d.v.s. till den stora parkeringen vid Kläppen. Busschauffören åkte till Funäsdalen för att komma åter två dagar senare. Vi hade nu 12 km vandring framför oss upp till fjällstationen i Helags. Efter bara någon km kommer man till Kesusjön med fin sandstrand. Där sprang 2 nordliga gulärlor och de hade sällskap av en fin blåhakehane. Efter ungefär halva vandringen kom vi upp på kalfjället och vinden tilltog. Tempen sjönk ner på ensiffrigt och mössa och vantar var skönt att ha på sig. Vi stretade på i motvinden och nådde Helags där jag reste tältet i en grop som läade mycket bra. På kvällen spred sig en tjock dimma. Fredagen 12/7 hade dimman försvunnit liksom alla högre moln och solen gassade från en klarblå himmel till allas stora glädje. Dessutom blåste en liten svalkande vind precis lagom för att hålla bort myggen. Personalen på fjällstationen undrade om vi visste hur tursamma vi var. Det kan gå en hel sommar där utan så perfekt väder. Under förmiddagen vandrade vi upp till nedre kanten på glaciären. Längs vägen fanns gott om stenskvätta, en typisk art för den här miljön. Vid sjön nedom glaciären sjöng två hanar av snösparv. De flesta släpade med sig lunch upp, men jag vände efter att har rört glaciären och gick snabbt ner och lagade mat vid tältet. De övriga kom ner på eftermiddagen. Lördagen 13/7 var det åter mulet och vandringen tillbaka till Kläppen gick av bara farten. Myggen var lite mer aktiva, så det var skönt med rast vid Kesusjön. Där låg en sjöorre och rätt vad det var så dök den och var sen helt borta. Jag hade från början tänkt mig att vandra vidare från Helags norrut till Jämtland när jag ändå var där. När jag såg väderprognosen på fjällstationen tänkte jag om och följde med kursen tillbaka till bussen. Prognosen talade om regn i flera dagar och en temp på 4-9 grader. Dessutom hade jag nu vandrat i drygt 200 km sen jag for hemifrån och det fick räcka. Bussen tog oss från Kläppen till Ljungdalen, men sen över Storsjö kapell och Börtnan till Åsarna. Längs vägen skymtade jag en hökuggla i en trädtopp. Jag hoppade av i Åsarna just som himlens fördämningar öppnade sig. De övriga for till Sundsvall för en sista övernattning och hemfärd på söndagen. Jag övernattade på vandrarhemmet i Åsarna och tog på söndagen Inlandsbanan till Mora. Där bodde jag på campingen till torsdagen 18/7. Då hade jag en förköpt biljett hem via Borlänge, Mjölby och Alvesta. Från Växjö blev vi försenade, så jag var ca en halvtimme sen till Nybro. Det var skönt att vara hemma igen efter 5 veckor på resande fot och efter mer än 20 vandrade mil. Artlistan slutade på en liten bit över 100 arter. Många trevliga fynd, men även förbryllande luckor. Jag såg t.ex. inte en enda ripa, ingen fjällvråk och ingen fjällabb. Å andra sidan minskar ju antalet ripor med svindlande hastighet och det var ett uselt år för både fjällvråk och fjällabb. Det var nog inte många par av någondera arten som häckade i år. Det skylls helt på frånvaron av lämpliga byten. Från årets fjällvandring finns inga bilder eftersom jag fick lämna både analog och digital kamera hemma för att packningen inte skulle få övervikt. Ulf Edberg

18 EN FÅGELLOKAL ALLGUNNENOMRÅDET Det kan tyckas märkligt att en så bra fågellokal som Allgunnenområdet inte har presenterats tidigare här i Fågelbladet. Dags att råda bot på det nu. Själva sjön Allgunnen har en yta på 1310 ha (13,1 km 2 ) och är med det Kalmar läns näst största sjö. (Den största sjön i länet är Yxern, 2082 ha, i Vimmerby o. Västerviks kommuner.) Inkluderar man olika områden runt sjön, som Alsterån, Hornsö m.fl., så är ytan 3131 ha. Allgunnenområdets främsta kännemärke är dess orördhet och låga befolkningstäthet. I området finns ädellövskogar, hällmarkstallskogar och våtmarker med unik flora och fauna. Längs Alsterån finns stora mader och lövrika sumpskogar. Länsstyrelsen klassificerar området som Klass I, Högsta naturvärde. Allgunnen är en oligotrof skogssjö. Den är helt oreglerad vilket är ovanligt för en sjö av den här storleken i södra Sverige. Vattnet är rent och klart och största djupet är 14 meter. Den flacka topografin ger sjön en mycket särpräglad hydrologi. Badebodaån är tillflöde i NV och Alsterån är tillflöde i SV. Sjön har tre utlopp: Skureboån i N, Loppån i NO och Alsterån i SO bara en dryg km från inloppet. Strukturen i sjön ger den karaktär av skärgård. Ca 15 fiskarter förekommer. Av själva sjön tillhör bara en minimal yta i söder, vid Alsteråns in- och utlopp, Nybro. Resten av sjön tillhör Högsby kommun, med kommungränsen från Badebodaån i NV längs strandlinjen i väster till Alsteråns utlopp i SO. Alsterån utgör sedan gräns ner till Arbåga och Stensjön/B. Det innebär att hela Hornsöområdet med Hornsö ekopark och Aboda klint ligger i Högsby kommun. Större delen av området är av riksintresse för naturvården. Våtmarkerna utmed Alsterån mellan Uddevallshyltan och Åsjön ingår i den nationella myrskyddsplanen. Genom området går Dackeleden till Aboda klint. Området är av stor vikt för det rörliga friluftslivet. Branthult har både ädellövskogar, ekskogar och odlingslandskap. Paradiset, väster om sjöns norra del, har värmetidsrelikter som hassel, bergek och murgröna. Området har ett mycket tunt jordtäcke och har därför brukats sparsamt vilket givit upphov till urskogsliknande vegetation. Ett 15 ha stort brandområde finns väster om Sprutlångsgöl. Där har man funnit 18 rödlistade insektsarter. Mjöshyltan-Fröjdekulla har i norr ett igenväxande kulturlandskap. Här finns växter som trivs på kalkhaltig jord. Ett stort antal rödlistade fjärilar och skalbaggar har påträffats här. Ullefors naturreservat har naturskogsartad ekskog och arter som safsa, missne och olika rödlistade svampar och lavar. Vikrokens naturreservat har landets rikaste förekomst av den mycket sällsynta och hotade blomskägglaven. Allgunnen är lätt att nå från vägen som går runt sjön. Fågellivet är mest intensivt under vår och sommar. Häckande arter i sjön är storlom, fiskgjuse och drillsnäppa. I skogarna finns flera arter av ugglor och hackspettar, orre, tjäder, järpe, nattskärra och trädlärka. Lärkfalk, havsörn och kungsörn brukar visa sig varje år. Ullefors och Uddevallshyltan är bra lokaler för strömstare. Även skogsduva, mindre flugsnappare och nötkråka förekommer. Ulf Edberg

19

20 OM EN FÅGEL FISKGJUSE Pandion haliaetus Det äldsta belägget för namnet är från 1541, men det har förmodligen använts tidigare än så. Linné fastslog det som officiellt artnamn på svenska Fisk- kommer sig av att det är artens huvudsakliga föda. Gjuse är av omtvistat ursprung. Antingen kan det komma från den indoeuropeiska roten ghru- som betyder ropa, skälla eller från den germanska roten ghju- besläktat med grekiskans ikhtys, fisk, eller kommer det av något annat okänt ursprung. Vissa menar att det har släktskap med det fornnordiska gjösa som betyder spruta ut, strömma ut (jämför med isländskans geysir). Förklaringen är att när fiskgjusen dyker ner i vattnet så sprutar vattnet högt i kaskader. I Luxemburg kallas arten allmänt för plombert, plumsaren. Förr kunde artnamnet ofta stavas ljuse och då avsåg man att fågeln är vitaktig. Både gjuse och ljuse har använts om måsfåglar. Därom vittnar alla ljusklabbar och ljusbådar i skärgården. Arten har även kallats fiskörn, fiskhök, sjöhök, fisktjuv, fiskvråk, gjushök, fiskblinkare, fiskspännare och blåfot. Pandion är grekiska. Betydelsen är av oklart ursprung. I mytologin finns dock en kung Pandion. Han var far till Prokne (som förvandlades till en svala) och Philomela (som förvandlades till en näktergal). Kanske betyder det majestätisk e.d. Haliaetus är det grekiska namnet på havsörnen av halios, havs och aetos, örn. Fiskgjusen i folktron [Ur Tillhagen 1978] Det finns märkligt nog väldigt lite upptecknat om fiskgjusen i folkloren. Arten finns i en stor del av världen. Den häckar i Palearktis, d.v.s. Nordamerika, Europa och norra Asien och övervintrar i Sydamerika, södra Afrika och södra Asien. En sägen från Amiralitetsöarna i Bismarkarkipelagen, Papua Nya Guinea, berättar att för länge, länge sedan fanns det ingen eld på jorden. Då hände det en dag att en gammal kvinna sände fiskgjusen att hämta ner eld från himlen och staren skulle göra honom sällskap. Båda flög högt mot himlens valv och det lyckades fiskgjusen att gripa tag i elden och bära ner den mot jorden. Halvvägs ner orkade han inte längre, utan lastade över elden på staren. Just då blåste det upp och stora lågor brände staren så han torkade ihop till den lilla svarta fågel han är idag. Annars hade han varit stor som fiskgjusen. Fiskgjusen behöll dock sin storlek. Man säger också att fiskgjusen är en nyttig fågel. De dödas andar tar gestalt i fiskgjusar och varnar och hjälper människorna mot osynliga faror. En liknande tro har Ainu-folket på den japanska nordön Hokkaido. Fiskgjusen kom en gång ned från himlen, så han bör därför dyrkas och äras med offergåvor. Han hjälper människorna om han möts med tillbörlig heder och hänsyn. Man måste alltid bete sig hövitskt och artigt eftersom han har ett hetlevrat temperament. En Ainu-man hade en gång fångat en fiskgjuse och höll honom i bur, men mannen glömde att ära fågeln och ge den offergåvor. En dag gjorde mannen något ännu värre, han dödade fiskgjusen utan vidare ceremonier. Då hämnades fiskgjusen. Mannen hade en son som en dag lekte vid stranden. Då dök fiskgjusen ner och dödade pojken med sin starka näbb. Ulf Edberg

21 FAVORITER I REPRIS EXKURSIONSRAPPORT FINLANDSRESA 30 JULI 3 AUGUSTI 1993 Ur Fågelbladet 4-93 Tidigt på morgonen den 30 juli ställde sex optimistiska fågelskådare kosan norrut i en inhyrd minibuss. Den första dagen lyckades vi helt undvika fåglar! Efter en övernattning i Skog åkte vi till nationalparken Skuleskogen. Vandrade en strapatsrik stig till Slåttdalsskrevan, hörde en lavskrika, en större hackspett och såg lommar och ejdrar i havsviken. Något försenade körde Tomas med berått mod om flera bilar och undvek galant vattenplaning, medan Henrik sov. Äntligen framme i Holmsund, ca 5 minuter innan färjans avgång, försökte Tomas köra över färjepersonalen. Ni hinner med sa de. Sedan vidtog kulturella studier vid smörgåsbordet. Äntligen framme i Vasa åkte vi genom ett jordbrukslandskap mot Alahärmä. Finska Österbotten består till delar av gammal havsbotten och är relativt bördigt. I avvaktan på mottagning av "kommungubbarna" gick vi bl.a. ner till Lappo älv. Där såg vi enorma flockar av skator, gulsparv, ladusvala, gräsand och lövsångare. Mottagningskommittén bestod av en kamouflageklädd bjässe till kommunalråd, Harri Mattila och fritidsledaren Kauko Huhtalokta. Efter diskussion och avfärd till skogs beslöt vi oss för övernattning i församlingshemmet. Söndag, vilodagen, mötte oss ornitologen Tapio på järnvägsstationen för vidare transport till en liten damm, Kortesjärvi. Där såg vi svarthakedopping, stjärtand, skedand, grågäss, gluttsnäppa och järpe. Efter någon timme for vi vidare till Evijärvi, en grund slättsjö. Mitt framför våra ögon dyker en gråhakedopping upp och Ulf C fick några väldigt fina närbilder i sin kamera. Vidare såg vi smådopping, storlom, smålom, fiskgjuse och svarttärna. Vi besökte ytterligare några lokaler med Tapio, men fåglarna ville sig inte. Med förstärkta krafter efter lunch på en pizzeria mötte vi ornitologen Esko. Han tog med oss till en mindre sjö, Kuortanejärvi. Där såg vi gråhäger, brunand, stjärtand, dvärgmås, storskrakar och sävsångare. Måndag, avresedag, vidtog fika och överlämnande av presenter på kommunhuset samt fotografering i lokaltidningen. Tomas blev förälskad i reportern (hon hade Amazon!) och undrade i sitt sinne om hennes blonda hårfärg var äkta. På väg till Vasa stannade vi några gånger och såg bl.a. storspov och småspov spatsera på gärdena. Återtåget gick återigen via övernattning i Skog. Kvällen tillbringades med en bangolfsturnering, Tomas vann, Mikael och Anders tävlade om sista plats. Tisdag, hemresedag, skådade vi fåglar i Hillesjön strax norr om Gävle. Vi såg bl.a. gråhakedopping och sävsparv. I Gysinge vid Dalälven stannade vi och såg bl.a. flera fiskgjusar och några storskrakar. Sent på tisdagskvällen var vi åter hemma och Tomas jublade, äntligen rena kläder! Han hade nämligen glömt sina kläder hemma. Det allmänna intrycket av denna resa var gott. Resan hade dock vunnit på om vi stannat borta någon dag till och att vi inte valt samma resväg upp och ner. En fördel hade också varit om vi rest tidigare på året. Förhoppningsvis hade vi då kunnat se betydligt fler arter. Henrik Hallqvist EXKURSIONSRAPPORT EUROPEAN BIRDWATCH 5 OKTOBER 2003 Nybrovarianten Ur Fågelbladet 4-03 Aktiviteten var fågelräkning vid Madesjö kyrka med tillhörande flyer. Antal deltagare: 7 personer deltog, enbart föreningsmedlemmar, enda utomstående var en reporter från lokalpressen. Antal observerade fågelarter: 36 arter sågs. De tre vanligaste arterna var grönsiska 60 st, kaja 40 st och bofink 35 st. Särskilda highlights: Allmänt dåligt med rastande fågel, troligen för bra väder, enda höjdpunkten var en mindre hackspett. För att visa att lokalen har mer att ge kommer här ett klipp ur obs-boken på Lö 11/10 Idag var det bra drag på sydsträckande fåglar. Mellan 08:15 och 10:20 så sträckte ca 250 sädgäss, 400 grågäss, 53 tranor, 23 ormvråkar, 4 fjällvråkar, 1 blå kärrhök och en vansinnig mängd ringduvor. En hel del småfågel också bl.a. bo-/bergfinkar, ängspiplärkor och sånglärkor. Sö 12/10 I eftermiddags på flyerna var det gott om bo-/bergfinkar, både sträckande och rastande. En stenfalkshane tog en runda och skrämde upp alla innan den fortsatte söderut. Gott om ängspiplärkor och grönsiskor. Sträckande sånglärkor, 2 st sädesärlor och ängspiplärkor. Sverker Petersson