Att bli sig själv igen

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Att bli sig själv igen Psykosocial hälsa och livskvalitet efter bröstrekonstruktion Författare: Camilla Jonsson Cecilia Ohlén Handledare: Pranee Lundberg Examinator: Barbro Wadensten Examensarbete 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp HT 2009

2 Sammanfattning Inledning: Bröstcancer är den cancerform som är vanligast bland kvinnor i Sverige. Den som drabbas måste i vissa fall operera bort hela bröstet. En del kvinnor väljer sen att ersätta det förlorade bröstet med ett konstgjort (Cancerfonden, 2009). Syfte: Syftet var att undersöka psykosocial hälsa och livskvalitet hos bröstcancerpatienter som gjort en rekonstruktion med DIEP-lambå. Metod: Det är en kvalitativ och explorativ studie där åtta kvinnor har intervjuats med semistrukturerade frågor om sina upplevelser. Ett strategiskt urval användes, kvinnorna hade genomgått en rekonstruktion med DIEP på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för minst sex månader sedan. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att bröstrekonstruktionen har fått stor betydelse för hur kvinnorna uppfattar sig själva och sin kropp. Tiden utan bröst var besvärlig för de flesta. Samtliga kvinnor tyckte att rekonstruktionen hade förbättrat deras livskvalitet, framförallt för att vardagen blivit enklare och för att cancersjukdomen inte blev lika påträngande. Det som kvinnorna var mindre nöjda med var det ärr som fanns upptill på brösten. Operationen beskrevs som besvärlig och smärtsam. Trots det skulle de med facit i hand ha gjort om rekonstruktionen och de ville också rekommendera den till andra kvinnor. Slutsats: Kvinnorna upplevde en bättre psykosocial hälsa och livskvalitet efter genomgången bröstrekonstruktion med DIEP-lambå. Alla tyckte att det vardagliga livet har blivit enklare, jämfört med när de saknade ett eller båda brösten. Nyckelord: Bröstcancer, bröstrekonstruktion, DIEP, psykoscocial hälsa, livskvalitet. 2

3 Abstract Introduction: Breast cancer is the most common form of cancer among women in Sweden. If you suffer from breast cancer you might have to surgically remove the whole breast. Some women later choose to replace that breast with an artificial. Purpose: The purpose was to investigate the psychosocial result and quality of life among breast cancer patients who have done the DIEP flap reconstruction. Method: This is a qualitative and explorative study in which eight women were interviewed by answering semi-structured questions about their experiences. Women who did a DIEP flap reconstruction at Uppsala University Hospital at least six month ago were strategically chosen. The interviews were transcribed and analysed by using a qualitative content analysis. Result: The result showed that breast reconstruction is of importance for how the women view themselves and their bodies. Living without a breast was very hard for most of the women. All of the women said that the breast reconstruction improved their quality of life, mostly because the everyday life became easier and because the illness was not as present as before the reconstruction. The scar on top of the breast was one thing that the women were not totally satisfied with. The DIEP flap surgery was described as troublesome and painful. However, all the women said that they would do the reconstruction again if they had to and they would recommend other women in the same situation to do it. Conclusion: The women experienced an improved psychosocial health and quality of life after doing the DIEP flap reconstruction. They all said that the everyday life became easier after the reconstruction compared to when they were missing one or both their breasts. Keywords: Breast cancer, breast reconstruction, DIEP, psychosocial health, quality of life 3

4 Innehållsförteckning Inledning 6 Behandling av bröstcancer Reaktioner vid bröstcancer... 6 Bröstrekonstruktion... 7 Rekonstruktion med kroppsfrämmande protes... 8 Rekonstruktion med kroppsegen vävnad.. 8 Beskrivning av DIEP-operation.. 8 Definition av psykosocial hälsa och livskvalitet.. 9 Studier om psykosocial hälsa och livskvalitet vid bröstcancer... 9 Psykosocial hälsa efter bröstrekonstruktion Livskvalitet efter bröstrekonstruktion Problemformulering Syfte.. 12 Frågeställning Metod Design Urval Datainsamlingsmetod Tillvägagångssätt Förförståelse Etiska aspekter Dataanalys.. 15 Resultat...17 Att bli sig själv Känna sig hel och som kvinna Slippa bli påmind om cancern

5 Tillfredsställelse med samlivet Hur brösten blev Vara aktiv igen. 21 Enklare vardag Tillbaka till livet Komplikationer och begränsningar efter rekonstruktionen 23 Smärta Nedsatt känsel Ärrvävnad Tuff operation Bemötande i vården och hemma Förstående läkare Socialt stöd från familjen Diskussion Resultatsammanfattning Resultatdiskussion. 27 Metoddiskussion 31 Kliniska implikationer Slutsats 33 Referenser

6 Inledning Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. I Sverige är det ungefär personer om året som drabbas. Det är oklart vad som ligger bakom att så många får bröstcancer. Förmodligen är det en kombination av flera riskfaktorer, där hormonerna östrogen och progesteron har en viktig roll (Cancerfonden, 2009). Den enskilt största riskfaktorn för bröstcancer är kvinnans ålder. För en 30-åring är risken en på att insjukna i bröstcancer. Vid 80 års ålder har risken ökat till hela en på 10. Å andra sidan får de kvinnor som drabbas i unga år ofta en mer aggressiv cancerform (Helms, O hea & Corso, 2008). Behandling av bröstcancer Bröstcancer behandlas med kirurgi, ofta i kombination med strålning eller cytostatika för att minska risken för återfall. Vissa typer av bröstcancer är hormonberoende och genom en sorts antiöstrogener som stoppar östrogenets effekt på kroppen, kan cancerns tillväxt försvåras (Cancerfonden, 2009; Simonsen, Aarbacke & Hasselström, 2006). Två typer av kirurgi används vid bröstcancer. Metoderna anses lika säkra när det gäller att bota sjukdomen. Vid bröstbevarade kirurgi tas bara själva tumören och området intill bort. Men om tumören är centralt placerad eller av en snabbväxande sort brukar hela bröstet opereras bort. Det kallas för mastektomi eller ablatio. Ofta görs också en axillarutryming. Det innebär att lymfkörtlar avlägsnas från armhålan, då det är dit som cancern först sprider sig. I vissa fall, när tumören är liten, väljer kirurgen att bara ta bort portvaktlymfkörteln. Det är den lymfkörtel som ligger närmast tumören och som först drabbas om cancern sprider sig. Att bara ta bort en lymfkörtel är en skonsammare form av axillarkirurgi som medför färre komplikationer jämfört med en hel utrymning (Järhult & Offentbartl, 2008). Reaktioner vid bröstcancer Varken bröstbevarande kirurgi eller mastektomi är särskilt stora operationer. Det som många människor upplever som svårast är istället vetskapen om sin cancersjukdom (Järhult & Offentbartl, 2008). Att drabbas av en livshotande sjukdom påverkar ofta hela självbilden, och att cancer dessutom är ett tabubelagt område gör det inte lättare. Många 6

7 människor som har cancer upplever att de inte kan prata med andra om sjukdomen och en del känner sig också stigmatiserade. Som person är de inte längre bara arbetskramat eller granne utan den som har cancer. Håravfall, viktökning och trötthet, som är vanliga biverkningar vid cytostatikabehandling, gör inte problemet lättare. För kvinnor som måste operera bort ett eller båda brösten tillkommer också känslan av förlust. Det är vanligt att känna sig rubbad i sin könsidentitet, även om förnuftet säger en att kvinnligheten inte sitter i brösten (Carlsson, 2007). Förlusten av bröstet kan göra att kvinnan också känner förlusten av livet som det var tidigare. Något som var en viktig del av en själv har tagits ifrån en. Det är vanligt att dra sig undan från aktiviteter och umgänge. I perioder visar många tecken på nedstämdhet de känner ingen aptit och får svårt att sova och att koncentrera sig (Johnson & Klein, 1994). Viktigt att notera är att många som drabbas av cancer ändå klarar av att bearbeta de frågor och problem som dyker upp. Även om det är svårt så lyckas man hantera problemen. De som över tid mår mycket psykiskt dåligt har ofta andra faktorer som gör dem mer sårbara. Det kan till exempel vara tidigare psykisk sjukdom, ensamhet eller att flera trauman drabbar en samtidigt (Carlsson, 2007). Bröstrekonstruktion Alla kvinnor som har gjort en mastektomi har rätt att få protes eller rekonstruktion. Vid en bröstrekonstruktion byggs ett nytt bröst upp med målet att få det så naturligt som möjligt. Resultatet varierar dock beroende på flera omständigheter. Förutom val av kirurgi kan människors olika läkningsförmåga och hur ärren slutligen blir påverka bröstets utseende. Det finns flera olika typer av rekonstruktion att välja bland. Antingen ersätts det sjuka bröstet med en protes eller också byggs ett nytt bröst upp med en lambå av vävnad från den egna kroppen (Akademiska sjukhuset, 2007; Sahlgrenska sjukhuset, 2009). Rekonstruktionen kan ibland göras i samband med mastektomin. Det är också vanligt att det går ett par år emellan operationerna. Anledningen kan vara att tidiga återfall ska hinna upptäckas och att eventuell strålbehandling ska vara avslutad. Kvinnor som avvaktar med rekonstruktion använder ofta en mjuk protes som de lägger i behån. Det finns också permanenta proteser som bärs utanpå kroppen (Järhult & Offenbartl, 2008). 7

8 Rekonstruktion med kroppsfrämmande protes Vid rekonstruktion med protes opereras en kudde av silikon in under stora bröstmuskeln och huden. För att protesen ska få plats behöver huden på bröstkorgen töjas ut. En så kallad expanderprotes används. Den fylls gradvis på med koksaltlösning under några månader, via en ventil, tills bröstet har fått önskad storlek. Expanderprotes rekommenderas inte i strålad vävnad, då denna är för skör. Själva ingreppet är annars enklare än vid rekonstruktion med lambå. Operationen tar mellan 30 minuter och en timme. Patienterna vårdas på avdelningen i en till två dagar efter operation och brukar vara sjukskrivna i en till två veckor (Sahlgrenska sjukhuset, 2009). Rekonstruktion med kroppsegen vävnad Ett nytt bröst konstrueras med hjälp av vävnad och hud från den egna kroppen, en så kallad lambå. Det finns framförallt två olika metoder, där man antingen använder vävnad från magen eller från ryggen. Vid en latissimus dorsi lambå byggs det nya bröstet upp med hud, fett och en muskel från ryggen. Det behövs också en protes för att få önskad volym på bröstet. Vid en DIEP (deep inferior epigastric perforator) lambå flyttas hud och fett från nedre delen av buken och formas till ett bröst. En DIEP-operation tar mellan fyra och åtta timmar. Vårdtiden är fem till sex dagar och patienterna är sjukskrivna i fyra till åtta veckor efteråt (Akademiska sjukhuset, 2007; Sahlgrenska sjukhuset, 2009). Beskrivning av DIEP (deep inferior epigastric perforator) operation 1. Från magen tas hud och vävnad som behövs för att bygga upp det nya bröstet. Vävnadsstycket, lambån, är lika stort som kvinnans bortopererade bröst. All bukmuskulatur lämnas kvar. 2. De artärer och vener från magen, som ska försörja det nya bröstet med näring och blod, opereras bort. 3. Lambån sys sedan fast på exakt samma ställe som det gamla bröstet satt på. 8

9 4. Plastikkirurgen syr även ihop kärl och nerver från lambån, med de nerver och blodkärl som finns i bröstkorgen. Detta görs under mikroskop, då nål, tråd och stygn inte är möjliga att se annars. 5. Efter ungefär ett år har det nya bröstet anpassats sig tillräckligt, och då får kvinnan vid en mindre operation en ny bröstvårta. Denna tatueras senare i en så naturlig färg som möjligt (Nneka, 2004). Definition av psykosocial hälsa och livskvalitet Med psykosocial hälsa menas de sociala och psykologiska aspekter som bröstrekonstruktionen har fått för kvinnans hälsa. Den sociala delen kan till exempel handla om hur ens relationer och sysselsättningar har påverkats av rekonstruktionen. Medan den psykologiska mer handlar om känslolivet och hur kvinnan ser på sig själv och sin situation. Enligt Carlsson (2007) kan livskvalitet definieras på många olika sätt. Klart är ändå att det är människan själv som bedömer sin livskvalitet och att den innefattar många delar av tillvaron. Enkelt uttryckt hur individen själv ser på sitt liv som en helhet. Begreppet är alltså både subjektivt och holistiskt. Dessutom förändras det över tid, då våra förutsättningar inte är konstanta och då vi hela tiden får nya erfarenheter. Hälsorelaterad livskvalitet är ett begrepp som flera forskare inom hälsoområdet använder sig av, och det bottnar i hur Världshälsoorganisationen (WHO) definierar hälsa. WHO beskriver hälsa som ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välmående och inte endast frånvaro av sjukdom och svaghet. Med hälsoinriktad livskvalitet menas mer specifikt hur sjukdom och behandling har påverkat människors livskvalitet (Carlsson, 2007). Tidigare studier om psykosocial hälsa och livskvalitet vid bröstcancer Att drabbas av cancer påverkar hela människan, både fysiskt och psykiskt. Vetskapen om sin livshotande sjukdom är minst lika påfrestande som tuffa behandlingsprogram (Helms, O hea & Corso, 2008). En färsk undersökning från USA visar att cancerpatienters livskvalitet är försämrad under lång tid efter det kirurgiska ingreppet. Rädslan för återfall är svår att bli av med och kan bli en skugga över det vardagliga livet (Baker, Denniston, Haffer & Liberatos, 2009). 9

10 Psykosocial hälsa efter bröstrekonstruktion Nissen, Swenson och Kind (2002) har i fokusintervjuer med en grupp amerikanska kvinnor fått fram flera intressanta resultat. Kvinnorna tyckte att de genom rekonstruktionen återfått en del av sin normalitet. Det blev till exempel möjligt att använda alla sorters kläder, till och med baddräkt. Flera ansåg att rekonstruktionen var som en sorts ljuspunkt i cancersjukdomen. Med det nya bröstet blev livet lite mer som vanligt igen. Det kvinnorna upplevde som negativt var att den postoperativa perioden var smärtsam och besvärlig. Få var också helt nöjda med de nya brösten, som varken kändes eller såg ut som de gamla. För en del av kvinnorna var rekonstruktionen ett sätt att försöka glömma att de hade haft cancer. Men så blev det inte, oro och rädsla för en ny tumör kvarstod. Parker et al. (2007) menar att ålder och civilstånd har stor betydelse för bröstcancerpatienters psykosociala hälsa. Äldre kvinnor i deras studie rapporterade mindre oro och depressionssymtom än yngre och över tid var de också mer nöjda med sin kropp. Att vara äldre och ha en partner hade ett starkt samband med bättre psykosocial hälsa, oavsett vilken bröstkirurgi som använts. Även Rowland et al. (2000) konstaterar att ålder påverkar det psykosociala utfallet, i en studie med närmare kvinnor. Resultatet visar att kvinnor som gjort mastektomi hade fler fysiska besvär jämfört med de som gjort bröstbevarade kirurgi. Men när det gäller känslolivet och sociala relationer sågs ingen skillnad mellan grupperna. I förlängningen mådde de äldre kvinnorna och kvinnor som avslutat sin behandling bäst. Att ålder har en betydelse för hur kvinnor tacklar sin bröstcancer har också Stavrou et al. (2009) konstaterat i en litteraturstudie. Den som är yngre och/eller får adjuvant behandling har större risk att drabbas av nedstämdhet och få sexuella problem, oberoende av vilken kirurgi som använts. Cytostatikabehandling vid bröstcancer har i flera studier visat sig leda till sämre psykosocial hälsa. Det kan däremot finnas en naturlig förklaring till att det är de yngre kvinnorna som mår sämst psykiskt. Fler unga drabbas av aggressiv bröstcancer som kräver en mer utdragen underhållsbehandling. Det är alltså fler unga patienter som under lång tid lever med fysiska påfrestningar av cancerbehandling. Det är också fler yngre än äldre kvinnor som väljer rekonstruktion. Rekonstruktion har i flera studier visat sig förbättra kvinnornas syn på sin kropp. Kvinnorna blev mer nöjda med 10

11 sitt utseende och kände sig mer attraktiva än när ett bröst saknades. Däremot förändrade inte rekonstruktionen den oro och nedstämdhet som cancer kan föra med sig (Stavrou et al., 2009). Livskvalitet efter bröstrekonstruktion. Dian et al. (2006) har genom enkäter undersökt livskvaliteten hos kvinnor i Tyskland som drabbats av bröstcancer. Kvinnor som genomgått bröstbevarande kirurgi med strålbehandling efteråt har jämförts med kvinnor som gjort mastektomi med rekonstruktion. Det visade sig att de senare skattade sin fysiska livskvalitet högre än dem som fått behålla bröstet. När det gäller livskvaliteten i stort sågs ingen skillnad mellan de båda grupperna. Vilken sorts kirurgi som använts verkade inte få någon avgörande betydelse för livskvaliteten. Inte heller kvinnornas ålder påverkade hur de såg på sin livssituation. Warm et al. (2008) konstaterar i en annan tysk undersökning att livskvaliteten inte bestäms av operationsmetoder. När kvinnor som gjort rekonstruktion jämfördes med kvinnor som fått behålla bröstet eller gjort enbart mastektomi sågs ingen skillnad i livskvalitet två år efter operation. Det är istället den psykiska hälsan i sig som avgör hur kvinnor tacklar och upplever sin bröstcancer. Även den preoperativa informationen är en viktig faktor när det gäller patienternas välbefinnande. Att man är välinformerad och trygg kan vara viktigare än valet av kirurgi. Ett fåtal studier har fokuserat på rekonstruktion med just DIEP-lambå. Tonseth, Hokland, Tindholdt, Åbyholm och Stavhem (2008) har i enkätundersökningar frågat hur nöjda norska patienter är med sin rekonstruktion med DIEP-lambå. Trettiofyra kvinnor med DIEP-lambå jämfördes med 30 patienter som fått rekonstruktion med protes. Forskarna såg ingen skillnad i hur kvinnorna skattade sin hälsorelaterade livskvalitet. Hur kvinnorna trivdes med livet i stort verkade inte bero på vilken typ av rekonstruktion de valt eller fått. Däremot var kvinnorna med DIEP-lambå överlag mer nöjda med bröstens utseende. De hade också ett bättre resultat när det gäller hur tillfreds man är i sociala relationer. När det gäller relationen till ens egen partner sågs ingen skillnad mellan de olika grupperna. I frågor om att vara naken inför sin partner och om att känna lust verkar rekonstruktionsform inte ha så stor betydelse. Majoriteten av deltagarna skulle med facit i hand ha gjort om rekonstruktionen och ville även rekommendera operationen till andra kvinnor. 11

12 Samma forskarlag (Tonseth et al., 2007) har också jämfört livskvaliteten hos 34 kvinnor som genomfört rekonstruktion med DIEP-lambå med 24 kvinnor som väntar på rekonstruktion. Den hälsorelaterade livskvaliteten var densamma i de två grupperna. Men kvinnorna som gjort rekonstruktionen var mycket nöjda med resultatet. De tyckte att de nya brösten såg bra ut och skulle med facit i hand ha gjort om samma operation och ville också rekommendera operationen till andra. Sammanfattningsvis var kvinnorna mycket nöjda med det kosmetiska resultatet, medan inställningen till det vardagliga livet var ganska oförändrat. En holländsk studie av Damen et al. (2008) redovisar liknande resultat. Sjuttiotvå kvinnor med DIEP-lambå besvarade en enkät om sin hälsorelaterade livskvalitet och hur de upplevde sina nya bröst. Nio av tio i studien var nöjda med rekonstruktionen. De var obekymrade över att bära både urringat, badkläder och att visa sig nakna. Tio procent av de deltagande kvinnorna var inte nöjda med konsistensen på brösten, medan majoriteten ansåg att det nya bröstet kändes som det gamla. Forskarna ställde också frågor om livskvalitet och jämförde resultatet med en kontrollgrupp. Inga specifika skillnader i livskvalitet noterades. Problemformulering Var tionde kvinna kommer att få bröstcancer under sin livstid (Dian et al., 2006). För de som opererar bort hela bröstet ska ersättning med ett konstgjort bröst erbjudas. I nuläget finns få kvalitativa undersökningar om patienters upplevelser av bröstrekonstruktion. Författarna till examensarbetet valde att koncentrera sig på kvinnor som genomgått en DIEP, då det är den operationsmetod som är vanligast på Akademiska sjukhuset i Uppsala i dag. Trots att metoden började användas för tio år sedan är det svårt att hitta studier där kvinnor med egna ord beskriver hur det nya bröstet har påverkat deras livskvalitet. Syfte Syftet med studien var att undersöka psykosocial hälsa och livskvalitet hos bröstcancerpatienter som genomgått bröstrekonstruktion med DIEP-lambå. Frågeställning Hur har bröstrekonstruktionen påverkat psykosocial hälsa (kroppsbild, sexualitet, fysisk hälsa och styrka, sociala hinder) och livskvalitet hos bröstcancerpatienter? 12

13 Metod Design Den forskningsdesign som använts för examensarbetet är explorativ och kvalitativ. Denna design valdes då målet med studien var att få reda på kvinnors upplevelser och tankar om bröstrekonstruktion (Trost, 1997). Urval Ett bekvämlighetsurval av intervjupersoner genomfördes (Trost, 1997). De urvalskriterier som användes var att (1) kvinnorna skulle ha genomgått en bröstrekonstruktion med DIEP-lambå på Akademiska sjukhuset i Uppsala. (2) Operationen gjorts för minst sex månader sedan, eftersom det tar minst tre månader från rekonstruktionsoperationen tills dess att bröstet är helt färdigt med tatuerad bröstvårta. Och (3) Bröstet/n skulle vara läkta. Nio kvinnor med bröstcancer valdes ut enligt kriterierna ovan. En person gick inte att nå, varför bortfallet blev en person. En presentation av de åtta kvinnor som deltog i studien finns i tabell 1. Tabell 1. Presentation av deltagarna Ålder Civilstånd År för mastektomi År för bröstrekonstruktion Kvinna 1 38 år Gift Kvinna 2 39 år Gift Kvinna 3 56 år Gift Kvinna 4 58 år Gift Kvinna 5 61 år Sambo Kvinna 6 65 år Gift Kvinna 7 66 år Gift Kvinna 8 67 år Änka

14 Sju av åtta kvinnor tog bort och rekonstruerade det ena bröstet. En kvinna (kvinna 2) tog bort bägge brösten och rekonstruerade båda, mastektomi och bröstrekonstruktion gjordes vid samma operation. Datainsamlingsmetod Sju semistrukturerade intervjufrågor användes som grund för datainsamlingen. Frågorna handlade om psykosocialt utfall (kroppsbild, sexualitet, sociala hinder och fysisk hälsa och styrka) och livskvalitet. Inledningsvis ställdes även faktafrågor om ålder, yrke, civilstånd, cancerform och vilket år mastektomi och bröstrekonstruktion utfördes. Författarna utvecklade frågor som skulle ge de intervjuade en möjlighet att svara på ett berättande sätt. Frågorna utvecklades efter resonemang om vad studiens syfte var och målsättningen med frågorna var att svaren skulle spegla de olika faserna rekonstruktionen medförde. Utöver de sju utgångsfrågorna ställdes också följdfrågor för att få så innehållsrika svar som möjligt. - Hur kom det sig att du valde att göra en bröstrekonstruktion? - Hur har din kroppsbild förändrats/ hur ser du på kroppen nu? - Hur har det påverkat din fysiska hälsa och styrka? - På vilket sätt har det nya bröstet medfört någon förändring för dina fritidsintressen eller i sociala situationer? - Hur tycker du att din sexualitet har påverkats? - Hur har din livskvalitet i stort påverkats av bröstrekonstruktionen? - Hur har din syn på cancer förändrats i och med bröstrekonstruktionen? Tillvägagångssätt Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa telefonintervjuer. Att intervjuerna gjordes på telefon berodde på att de flesta av deltagarna bodde utanför Uppsala län. Åtta intervjupersoner rekryterades med hjälp av Marianne Lindé, sjuksköterska på den plastikkirurgiska mottagningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Deltagarna kontaktades via telefon och en tidpunkt för telefonintervjun bokades. Intervjupersonerna fick sedan ett informationsbrev (bilaga 1) hemskickat, där bakgrund, syftet med studien och tillvägagångssätt beskrevs. Där informerades det även om att 14

15 deltagandet var frivilligt och konfidentiellt. Tillsammans med informationsbrevet bifogades även en blankett om informerat samtycke (bilaga 2) som deltagarna fick skriva under och skicka tillbaka. Alla intervjuer gjordes på telefon och var mellan tjugo och trettio minuter långa. En högtalartelefon och en bandspelare med inspelningsfunktion användes. Intervjuerna lyssnades igenom, transkriberades ord för ord, och raderades sedan. Förförståelse Båda författarna är sjuksköterskestudenter och har därmed grundläggande kunskaper om bröstcancer och dess behandling. Under praktikperioder och i det privata livet har författarna kommit i kontakt med kvinnor som har haft bröstcancer. Det fanns således en viss förförståelse för vad det kan innebära att operera bort ett bröst. Innan arbetet påbörjades antog författarna att ett rekonstruerat bröst troligen kan ha stor betydelse för kvinnornas vardagliga liv. Det var inte svårt att föreställa sig att det kan vara begränsande för en kvinna att sakna ett bröst. Etiska aspekter Författarna tog hänsyn till de etiska aspekter som finns vid en intervjuundersökning. Författarna var fullständigt införstådda med tystnadsplikten och betydelsen av respekt för deltagarnas integritet, värdighet och säkerhet (Arlebrink, 2006). Deltagarna informerades, både muntligt och skriftligt. Deltagarna var medvetna om studiens syfte, att deltagandet var helt frivilligt och att de kunde avbryta sin medverkan när som helst, utan närmare förklaring. Detta tydliggjordes skriftligt, till varje deltagare, som även fick skriva under en blankett om informerat samtycke och skicka tillbaka till författarna innan intervjun. Det insamlade materialet behandlades strikt konfidentiellt och deltagarna går inte att känna igen någonstans i arbetet. Det inspelade materialet förstördes omgående efter transkribering. Innan datainsamlingen påbörjades fick författarna också ett skriftligt tillstånd för att genomföra föreliggande studie inom ramen för examensarbete. Dataanalys Det transkriberade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats gjord av Graneheim och Lundman (2004). Innehållsanalysen genomfördes i följande steg. De transkriberade intervjuerna lästes igenom flera gånger, av 15

16 båda författarna, för att få en uppfattning om helheten. Tillsammans valde författarna ut lagom stora meningsbärande enheter, partier i texten som hörde ihop genom sitt innehåll, sammanhang och med tanke på studiens frågeställningar. De meningsbärande enheterna kondenserades (kortades ned) och abstraherades (överfördes till forskarens språk ), utan att den ursprungliga meningen gick förlorad. Detta för att texten skulle bli mer lättarbetad. Författarna kondenserade och abstraherade enheterna från tre intervjuer tillsammans, och delade upp de återstående. De intervjuer som man kondenserade och abstraherade var intervjuer som den andra författaren hade genomfört. Tillsammans gick författarna sedan igenom alla meningsbärande enheter och färgkodade dessa. Varje färg motsvarade specifika områden som till exempel att bli påmind om cancern och känna sig hel. Kategorierna blev rubriker för innehållet i texten, och kategorier med innehåll som hörde samman bildade teman. Utdrag av exempel från innehållsanalysen finns i tabell 2. I analysen strävade författarna mellan att se på texten som helhet och som de meningsbärande enheter som valdes ut. Detta för att säkerställa att den ursprungliga betydelsen inte gick förlorad. Enligt Graneheim och Lundman (2004) kan det vara svårt att hitta en meningsbärande enhet som är lagom stor för att få en korrekt betydelse. För långa textpartier riskerar att ta upp flera aspekter samtidigt, för korta kan istället hacka sönder innehållet och göra det för fragmentariskt. För att studien skulle uppfylla krav på giltighet och pålitlighet, så kontrollerade båda författarna kontinuerligt varandras material. Man reflekterade över vad den andra hade kommit fram till och diskuterade eventuella oklarheter sinsemellan. För att undvika feltolkningar användes ytterligare konsensusförfarande genom att innehållsanalysen samtidigt genomfördes av författarnas handledare, som har arbetat mycket med analys av kvalitativ forskning. Sedan jämfördes de båda analyserna av arbetet, som i princip stämde överens. Enstaka skillnader i analyserna diskuterades sinsemellan och efter reflektion och resonemang utvecklades ytterligare en kategori (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). 16

17 Tabell 2. Utdrag av exempel från innehållsanalysen. Meningsbärande enheter Kondenserade meningsenheter Kodade enheter Det var ju väldigt, väldigt Tiden innan brösten Halv kvinna. jobbigt innan brösten blev var helt färdiga var färdiga då. Innan man fick jobbig och man vårtgård och bröstvårta kände sig inte hel och så. Det tyckte jag var som kvinna. jättejobbigt när det bara var en klump liksom. Och innan de sjönk ned och såg ut som vanliga bröst, det tyckte jag var jättejobbigt, då kände jag mig som en halv kvinna. Är man inte nöjd med sin Att inte vara nöjd Kroppsbildens kropp så blir man missnöjd med sin kropp påverkan på med så mycket annat och påverkar mycket. självkänslan. det påverkar ju Det spelar mindre sexualiteten också roll vad andra naturligtvis. Min man har tycker, det är hur ju aldrig liksom, han har ju man själv känner följt mig genom alla åren som verkligen så att för honom har det betyder något. aldrig spelat någon roll så, vad han har sagt till mig. Men för min egen självkänsla, så visst har det spelat någon roll. Subkategori Tillfredsställelse med samlivet. Kategori Tema Känna sig hel och Att bli sig själv. som kvinna. Resultat Nedan följer en översikt av de teman med tillhörande kategorier som identifierades i intervjuerna. Dessa teman var Att bli sig själv, Vara aktiv igen, Bemötande i vården och hemma och slutligen Komplikationer och begränsningar efter rekonstruktionen. Se figur 1. 17

18 Slippa bli påmind om cancern Hur brösten blev Känna sig hel och som kvinna Tillfredsställelse med samlivet Enklare vardag Tillbaka till livet Vara aktiv igen att bli sig själv Psykosocialt utfall och livskvalitet hos bröstcancerpatienter som genomgått rekonstruktion Smärta och tuff operation Komplikationer och begränsningar efter rekonstruktionen Bemötande i vården och hemma Ärrvävnad och nedsatt känsel Förstående läkare Socialt stöd från familjen Figur 1. Översikt av teman, kategorier och subkategorier Att bli sig själv Temat handlar om hur kvinnorna uppfattade sig själva och sin kropp före och efter rekonstruktionen. Kategorin Känna sig hel och som kvinna beskriver hur deltagarna tyckte sig ha förlorat sin kvinnlighet och en del av sin person. Subkategorin Slippa bli påmind om cancern tar upp hur den bröstlösa kroppen skapade tankar på sjukdom och död. Subkategorin Tillfredsställelse med samlivet handlar om hur sexualiteten har påverkats av bröstrekonstruktionen. Kategorin Hur brösten blev beskriver hur kvinnorna bedömde de nya bröstens utseende. Känna sig hel och som kvinna De flesta kvinnorna i studien uttryckte att de nya brösten hade haft stor betydelse för hur de såg på sig själva. Tiden utan bröst var påfrestande. Många beskrev att de mådde dåligt av att vara platta på ena sidan. De trivdes inte med sin kropp. Det handlade inte bara om utseendet eller hur det kändes rent fysiskt, utan det förlorade bröstet fick en djupare innebörd. De tyckte inte att de var sig själva längre - ens personlighet och hur de såg på sig själva som kvinnor påverkades. 18

19 Jag kände mig liksom inte riktigt som kvinna kan jag säga. Jag kände mig inte hel. (66-årig kvinna) Några kvinnor beskrev också att det var viktigt att få vårtgård och bröstvårta. Först när rekonstruktionen var helt klar började de känna sig som vanligt. De nya brösten gjorde att kvinnorna blev mer hemma i sin kropp igen, något som hade en vidare mening än den rent kosmetiska. Det är det bästa jag har gjort kan jag säga. För jag blev helt annorlunda, jag fick en annan självkänsla. Om jag säger hel, att jag, jag blev Karin igen på något vis (fingerat namn) / / Och just spegelbilden tycker jag var annorlunda. Så jag fick en helt annan livskvalitet känner jag. (66-årig kvinna) Innan man fick vårtgård och bröstvårta och så. Det tyckte jag var jättejobbigt, när det bara var en klump liksom. Och innan de sjönk ned och såg ut som vanliga bröst, det tyckte jag var jättejobbigt, då kände jag mig som en halv kvinna. / / när jag väl hade fått allting så kunde, så kunde liksom den här sociala läkningsprocessen starta kände jag. (39-årig kvinna) Slippa bli påmind om cancern Majoriteten av kvinnorna tyckte att de mådde dåligt av att se det platta eller inbuktande område där bröstet hade suttit. Den platta sidan gjorde att de kände sig sjuka. Framför spegeln och när de skulle klä på sig gjorde cancern sig påmind om och om igen. Några kvinnor berättade att de fick obehagskänslor av att ta av och på protesen. Protesen fick dem att tänka på cancer och det de hade gått igenom. Bland dem som kände sig sjuka beskrev flera starka känslor som ångest och att känna sig neddragen psykiskt. Jag mådde ju så dåligt när jag såg det där hålet. Jag blev sjuk, jag kände mig sjuk igen / / Du måste ta bort ditt bröst för att överleva och ja, sådana där saker. Det blev en påminnelse, ständig påminnelse som påverkade mig negativt. (66-årig kvinna) Man vart som sjuk fast man inte var sjuk. Jag tyckte inte att jag var sjuk sedan när behandlingen var över, då var jag ju frisk så att säga, men vart ju sjuk bara av att se på sig / / man påmindes om det varenda gång man såg sig i spegeln. / / Jag behöver inte tänka på hur jag ska leva. Jag tror att jag skulle ha tänkt mer på det (cancern) om 19

20 jag hela tiden skulle ha fått fortsätta och tänka som jag gjorde förut. Jag vill ju tro att det var positivt för mitt välbefinnande och psyke. (38-årig kvinna) Tillfredsställelse med samlivet De flesta kvinnor i studien tyckte inte att deras sexualitet hade påverkats varken av mastektomin eller bröstrekonstruktionen. Flera kvinnor berättade till exempel att de hade varit gifta i många år innan de fick bröstcancer. Då relationen var stabil sedan länge kände de sig inte blyga eller på annat sätt obekväma att visa sig nakna inför sina män. Ingen beskrev heller någon negativ reaktion från sin partner. Däremot tyckte ett par kvinnor att deras egen självkänsla inverkade negativt på samlivet. Deras egna tankar om kroppen fick betydelse i relationen. Jag tyckte att det påverkade mig i mitt förhållande till min man också, i vårat samliv och även om han då var, han bedyrade att det spelar liksom ingen roll hur jag såg ut så. Han älskade mig ändå. Och det vet jag ju att han gjorde också, men på något sätt fanns de här tankarna i mig. Det var inte hans tankar alls, men i mig fanns dem. Jag tyckte att det påverkade mitt sätt att se mig som kvinna i förhållande till min man (66-årig kvinna). Är man inte nöjd med sin kropp så blir man missnöjd med så mycket annat och det påverkar ju sexualiteten också naturligtvis. / / så visst har det spelat någon roll. (38-årig kvinna) det är i stort sätt som förut jag var ju gift och det var ju inget att jag skämdes, inte för att jag inte hade något bröst eller så. (67-årig kvinna) I det rekonstruerade bröstet finns inte samma känsel som i ett vanligt bröst. Hur mycket känsel kvinnorna hade varierade mycket. En kvinna upplevde att hennes samliv hade förändrats, just för att hon inte kunde känna beröring på samma sätt längre. Det blir inte samma njutning som det var tidigare då / / Men då får man finna en annan väg eller man får hitta på något annat i stället då och det tycker jag vi har gjort tillsammans, jag och min man (39-årig kvinna) 20

21 Hur brösten blev Alla kvinnor utom en var mycket nöjda med det kosmetiska resultatet av rekonstruktionen. En kvinna upplevde att det skulle ha varit mer fettvävnad upptill på bröstet, vilket man inte lyckats korrigera i efterhand. Hon beskrev sig ändå som nöjd i stort. Ett par kvinnor påpekade också att de inte hade opererat sig av skönhetsintresse. Omdömen som normalt, vanligt och naturligt förekom i många beskrivningar av de nya brösten. Flera blev förvånade över hur bra brösten blev till slut. De trodde inte att det var möjligt att få lambån och bröstvårtan så naturtrogen. En kvinna stack ut lite grann genom att hon tyckte att hon till och med trivdes bättre med sin kropp nu än innan hon drabbats av bröstcancer. När jag har fått det nya bröstet har jag blivit mycket yngre faktiskt. Jag har fått platt mage och så mindre bröst. Kroppen ser bättre ut (58-årig kvinna). jag är nöjd med min kropp och jag är nöjd med brösten också. Det är inga fotomodellsbröst, utan det är bröst ungefär som jag hade tidigare liksom, dom är vanliga bröst. (39-årig kvinna) Vara aktiv igen Temat Vara aktiv igen beskriver hur det nya bröstet förändrat kvinnornas dagliga liv. Under kategorin Enklare vardag berättar kvinnorna hur det blivit lättare att till exempel simma och träna. För vissa kvinnor blev bröstrekonstruktionen en kraftig vändpunkt, som kategorin Tillbaka till livet beskriver. Enklare vardag En viktig effekt av bröstrekonstruktionen var att det vardagliga livet blev mycket enklare. Samtliga kvinnor beskrev att det nya bröstet gjort det lättare att leva som vanligt. Framförallt för att de slapp att använda protes och kunde ha olika sorters kläder utan besvär. Den oro som många kände över att protesen skulle flytta på sig var borta. jag hade ju ett sånt jobb, så att det var inte så roligt när man hade rättegångar om den här lilla kudden som jag hade flöt upp hela tiden. (65-årig kvinna) 21

22 Fler än hälften av kvinnorna tyckte att det hade varit jobbigt att gå på badhus eller att träna i grupp med protes. Det var en befrielse att inte behöva fundera och bekymra sig inför den typen av aktiviteter. En kvinna uttryckte också att hon tror att hon är i bättre fysisk kondition nu än vad hon skulle ha varit om hon fortfarande hade haft protes. Hon hade förmodligen inte kommit iväg och tränat överhuvudtaget med protesen. Sammanfattningsvis upplevde kvinnorna en större frihet i vardagen. Förut kunde man vara tvungen att tänka hela tiden på att man inte kunde ha vissa kläder, alltså bada, badsäsongen och sommar var ju usch, och gå på badhus, nej, fy vad hemskt och nej, det var jättejobbigt faktiskt. Nu tänker jag överhuvudtaget inte så. Det hämmar inte mig, som det gjorde förut. (38-årig kvinna) Den var så tung (protesen) och sen, den krånglade ju. Om man badade och var utomlands. (61-årig kvinna) Sova borta hos folk var ju jättejobbigt att hålla på med innan och sådär. Man ville ju inte gå upp på morgonen och bara ha ett bröst så att säga. Det har blivit en väldigt stor ökning av min livskvalitet. (38-årig kvinna) Tillbaka till livet För ett par kvinnor blev rekonstruktionen en sorts biljett tillbaka till det vanliga livet. De hade inte bara tyckt att protesen skapade praktiska problem. Tiden utan bröst hade påverkat deras psykiska hälsa så mycket att de hade dragit sig undan. De slutade helt att till exempel gå på Friskis och Svettis. De tyckte att det blev påfrestande att umgås med vänner och bekanta och undvek att göra saker som tidigare hade varit roligt. När mina kompisar då sa till efter när jag gjort operationen, följ med på friskis och svettis och sådär eller, men jag gjorde aldrig det, jag kände att jag inte ville. (66-årig kvinna) Den här kvinnan berättade att hon i efterhand har insett att det förlorade bröstet påverkade hennes sinnesstämning väldigt mycket. Hon beskrev tiden mellan mastektomi och rekonstruktion som en sorts resa. När hon hade tagit bort bröstet var hon först så glad över livet. Tacksamheten över att hon var frisk var så mycket större än tankarna på hur kroppen såg ut. Hon såg det också som en sorts mission att visa kroppen som den var. Det 22

23 var viktigt att vara modig och gå utan protes. Men med tiden började hon må allt mer dåligt. Jag blev förvånad att det påverkade mig så starkt, just det där HÅLET. Jag tyckte inte om min kropp. Jag kände mig ful. (66-årig kvinna) Ytterligare en kvinna beskrev att hon mådde mycket dåligt under tiden hon saknade bröst. Hon berättade att hon blev deprimerad och inte ville träffa någon överhuvudtaget. Det var inte bara förlusten av bröstet som var påfrestande. Under cytostatikabehandlingen tappade hon håret och gick upp mycket i vikt. Det var svårt att acceptera att kroppen förändrades så mycket. Dessutom var det jobbigt att prata om cancern. Rädslan för att de hon träffade skulle ställa frågor om sjukdomen och hur hon såg ut gjorde att hon höll sig undan. jag känner mig utanför samhället / / För att jag kunde inte träffa mina kompisar, vanligt folk.jag känner mig avstängd! Kan du ge något exempel på vad det var som var svårt liksom och på vilket sätt? Jag ville inte att folk frågar mig, ställer frågor, åh tappar du håret, har du peruk, sådana frågor, åh vad du är tjock. Sådana där frågor som var jobbigt att svara på. (58-årig kvinna) Även den här kvinnan upplevde en markant förändring i sinnesstämning före och efter rekonstruktionen. Det nya bröstet tillsammans med behandling mot depressionen fick en avgörande betydelse för hennes hälsa. Åh, jag var så glad, där började liksom en ny etapp i mitt liv. Jag börjar känna mig att jag är frisk igen. Att jag har samma förmåga som alla har. Då åkte jag utomlands, jag solade, jag badade, jag liksom, jag började leva livet som jag hade förut, före operationen. Liksom är igen i livet (58-årig kvinna) Komplikationer och begränsningar efter rekonstruktionen Temat Komplikationer och begränsningar efter rekonstruktionen beskriver hur det inte gick riktigt som det var tänkt, utan att det uppstod komplikationer som medförde begränsningar, hos flera av kvinnorna. Kategorierna smärta, nedsatt känsel, ärrvävnad och tuff operation innehåller konkreta exempel på detta. 23

24 Smärta De flesta av kvinnorna hade inte haft några komplikationer efter rekonstruktionen. En kvinna berättade att hon hade ont i bröstet under ganska lång tid efter operationen. Två kvinnor hade komplikationer från mastektomi och axillarutrymning i form av ödem. Vätskesamlingen har periodvis orsakat smärta och problem med att lyfta tunga saker. Även om ödemet inte hade direkt med bröstrekonstruktionen att göra, så påverkade det deras livskvalitet. Till saken hör ju att jag fick ju även ta bort nå körtlar i armhålan.. Och efter ett tag då visade det sig ju det att jag fick ju lite svullnad under armen../../ Det pirrar i mina fingrar, alltså tummen och pekfingret har jag som sockerdricka i och.. jag får värk i armen. (67-årig kvinna) Det är handen som jag har, om jag gör något tungt, så får jag ont. Det är vatten där../../ man kan inte göra så tunga saker. Det märks att det samlas vatten direkt och det gör ont. (61-årig kvinna) Ett par kvinnor hade problem med ryggsmärtor innan rekonstruktionen. Båda tror att det berodde på att de deras rygg blev snedbelastad för att de saknade ett bröst. En av dem känner fortfarande av ryggen, det är inte helt klarlagt vad som orsakar smärtan. annars så tycker jag att eh.. jag lever ett vanligt liv, precis som det var när jag var lite yngre, före operationerna. (65-årig kvinna) Nedsatt känsel I det rekonstruerade bröstet finns inte samma känsel som i det friska. Hur mycket känsel kvinnorna hade varierade. De flesta verkade inte tycka att förlusten av känsel skapade problem. Men en kvinna berättade att hon bara kunde använda mjuka behåar och att sexualiteten förändrats då hon inte hade känsel i brösten längre. Det blir inte samma njutning som det var tidigare då.. För den känseln finns inte kvar....och så kan jag inte ha, vad heter det, bygelbh:ar då, för att jag känner inte.. Jag provade nu, eftersom det gått så många år, att ha bygelbh i två timmar, och 24

25 jag var alldeles knallröd liksom. Det gick inte, för jag känner inte det då. (39- årig kvinna) Ärrvävnad Ett flertal kvinnor uttryckte att ärret på bröstet som rekonstruktionen medförde begränsade dem i deras klädval. Den dominerade känslan hos kvinnorna var dock att de var nöjda med brösten och framför allt att kläder satt bra igen. Däremot ville en del inte ha urringade kläder så att ärret syntes. Ett par kvinnor besvärades också av att de var rödflammiga på bröstet. Den här rodnaden uppkom efter strålbehandlingen och gjorde att de inte ville använda alltför urringade kläder. En kvinna hade lyckats vända ärren på brösten till något mer positivt, ett sorts bevis på att hon kämpat mot cancer och överlevt. För det är så att jag fick nämligen sår på bröstet som en komplikation, och då var man tvungen att ta hud från benet och sätta på bröstet för att såret ville inte läka. Så det syns ju, så jag har ju ärr på brösten där den här transplanterade huden är, så den är ju lite knölig då, så som transplanterad hud kan bli. Och det syns ju väldigt, så jag har ju fått kommentarer då, men jag har på något sätt.. Jag är så glad att jag fortfarande är med och jag lever, och jag kan gå till badhuset. Så på något sätt så känner jag mig nästan lite stolt då, att dom frågar, för då känner jag: ja men jag har ju fixat det här, jag är här och... Skit samma att det är ett ärr då, då får folk se det då liksom. (39-årig kvinna) det enda som jag har liksom, som kan vara, som jag märker liksom att folk lägger märke till, det är ju det här ärret / / om man har urringat och så, så vill man kanske inte att det ska synas då. (56-årig kvinna) Tuff operation Flertalet kvinnor minns bröstrekonstruktionen som en väldigt jobbig operation. Dels var det mycket smärtsamt efteråt, dels fanns en oro hos vissa att blodcirkulationen inte skulle fungera i lambån. I så fall skulle hela operationen göras om igen, vilket ett par kvinnor drabbades av. Trots att flera av dem berättar att de hade otroligt ont efter operationen, svarar de ja på frågan om det var värt det. Många kvinnor berättade också spontant att de vill rekommendera rekonstruktion till andra kvinnor som förlorat bröstet. det var ju en oerhört tuff operation, det får man inte glömma. Det var en fruktansvärd operation. Rent, jag har aldrig varit med om nästan någon värre operation än rekonstruktionen faktiskt. Men, jag ångrar inte för en sekund att jag 25

26 gjorde det, alltså, för det är värt varje pina man genomled faktiskt. För så mycket har den höjt min livskvalitet. (38-årig kvinna) det var jätteont några dagar efter operationen. Oj, det var hemskt. Det var jättejobbigt. Jag hade så ont. (61-årig kvinna) Bemötande i vården och hemma Det framkom tydligt hos flera kvinnor att ett bra bemötande från deras läkare och närstående var betydelsefullt. Det här kom fram spontant, utan att kvinnorna fått någon specifik fråga om det. Under temat Bemötande i vården och hemma beskrivs detta i kategorierna Förstående läkare och Socialt stöd från familjen. Förstående läkare Vikten av att ha en bra läkare var ett ämne som återkom i flera kvinnors berättelser. De uttryckte att de var mycket nöjda med vården de hade fått på sjukhuset. Bland annat tyckte de att de hade fått tydlig och uppriktig information om vad de kunde vänta sig efter operationen. De upplevde också att läkaren kunde sätta sig in i deras situation. En kvinna däremot sa att hon gärna hade pratat med andra kvinnor som gjort en bröstrekonstruktion. Hon tyckte att vårdpersonalens information var bra, men erfarenheter från någon som gjort samma operation hade varit ett fint komplement. Man kan ha läkare eller sköterskor som berättar det jättebra på det sättet. Men den som själv har varit med om det kan förmedla något annat. (66-årig kvinna) Det hade han förvarnat om innan då, innan operation så hade han talat om det doktorn, och det tyckte jag var bra för då var man förberedd. (39-årig kvinna) Socialt stöd från familjen Att ha det bra på hemmaplan nämndes i förbigående av några kvinnor. De kvinnor som drog sig undan från aktiviteter, hade ändå upplevt ett socialt stöd hemma. De hade förstående partners som hade följt dem genom hela sjukdomstiden. Vänner försökte också uppmuntra dem att komma ut och göra saker. En kvinna uttryckte att bröstcancern och senare det nya bröstet faktiskt påverkade hela familjens livskvalitet. När en mamma kan leva som vanligt kommer det hela familjen till del. 26

27 jag har alltid tyckt om att bada, jag är ett vattendjur egentligen, så nu åker vi till exempel på äventyrsbad, det älskar ju mina killar att åka, det älskar hela familjen, alltså, jag tror aldrig att jag skulle ha gjort det, då hade de fått åka själva. (38-årig kvinna) Diskussion Resultatsammanfattning Bröstrekonstruktionen har fått stor betydelse för hur kvinnorna uppfattar sig själva och sin kropp. Tiden utan bröst var jobbig för de flesta. Majoriteten av kvinnorna berättade att det platta eller inbuktande område där bröstet hade suttit fick dem att känna sig sjuka. Det var jobbigt att se sig själv i spegeln och för ett par kvinnor blev tiden utan bröst så påfrestande att de drog sig undan. Samtliga kvinnor tyckte att rekonstruktionen hade förbättrat deras livskvalitet, framförallt för att vardagen blivit enklare och för att cancersjukdomen känns mindre påträngande. Det som kvinnorna var mindre nöjda med var det ärr som fanns upptill på brösten. Operationen beskrevs som besvärlig och smärtsam. Trots det skulle de med facit i hand ha gjort om rekonstruktionen och de ville också rekommendera den till andra kvinnor. Resultatdiskussion Att bli sig själv Bröstrekonstruktionen har fått stor betydelse för kvinnornas syn på sig själva och sin kropp. Som Nissen et al. (2002) visat kan rekonstruktionen vara ett sätt att bli normal igen. Detta stämmer väl överens med vad kvinnorna förmedlar i våra intervjuer. Att känna sig hel och som kvinna och att brösten ser vanliga och normala ut återkom i de flesta kvinnors berättelser. Stavrou et al. (2009) menar att bröstrekonstruktion i flera studier har visat sig förbättra kvinnornas syn på sin kropp. Samma resultat redovisar Tonseth et al. (2008), som beskriver att kvinnor som gjort DIEP-lambå både är tillfreds med själva brösten och sitt utseende i stort efter rekonstruktionen. Kvinnorna i examensarbetet var med ett undantag nöjda med hur brösten såg ut och kändes. Flera uttryckte att brösten 27