Arbetarhistoria 2013:3 4 [ ] MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN: Om bemanningsföretag, underleverantörer och arbetsvillkor

Transkript

1 Arbetarhistoria 2013:3 4 [ ] MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN: Om bemanningsföretag, underleverantörer och arbetsvillkor

2 ARBETARHISTORIA 2013:3 4 [ ] Omslag: Varvsområde i Göteborg LEDARE 03 Vem ska skriva det moderna slaveriets historia? 43 anders reichenberg: Alliansfriheten, individen och staten Anna Lindh i utrikesdebatten MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN 04 annette thörnquist: Mellanhanden på arbetsmarknaden: bemanningsföretag, underleverantörer och arbetsvillkor 06 michael quinlan: Underleverantörssystem, sweating och arbetsmiljö inom konfektionsindustrin : Otrygga arbeten i ett historiskt sammanhang 16 leah f. vosko: Ett nytt synsätt på reglering av arbete vid bemanningsföretag i Ontario eller tillbaka till framtiden? 27 magnus nilsson: Litteraturen och bemanningsföretagen: Litteraturpolitiska strategier hos Günter Wallraff och Kristian Lundberg 32 jonas söderqvist: Bemanningsföretag en historisk översikt 37 annette thörnquist: Falskt egenföretagande ett fenomen i arbetsmarknadens gråzon NY LITTERATUR 47 arne högström: Krigsförbrytare som yrkesmän Sönke Neitzel, Harald Welzer: Soldater: om kamp, dödande och död 49 Lästips 50 bildkällor Arbetarhistoria 2013:3 4 DOKUMENT 51 barry jansson: John Takman och»zigenarundersökningen» 52 Mohammad Ali från Pakistan gjorde Sveriges första maj-affischer

3 LEDARE Vem ska skriva det moderna slaveriets historia? bärplockarna som i somras jobbade för ett thailändskt bemanningsföretag, som i sin tur hyrde ut arbetskraften till ett svenskt företag, har rest hem utan lön. En av bärplockarna avled i sviterna efter ett själmordsförsök på sjukhuset i Umeå. I januari rapporterade programmet Uppdrag granskning om skogsarbetarna från Kamerun som kom till Sverige för att plantera skog. De hade fått betydligt lägre lön än vad de hade fått löfte om från första början, sedan var de strandsatta i Sverige utan bostad, arbete eller pengar. Med hjälp av en insamling kunde de till slut resa hem. Gemensamt för dessa två fall, liksom för många andra är, att arbetare lockades till Sverige av utsikten över att få en bra lön. De lånade pengar till resan som de skulle betala tillbaka med de intjänade pengarna och hamnade i en skuldfälla som de inte kunde ta sig ur på egen hand. Detta betecknas enligt ILO som debt bondage eller skuldslaveri. Med tvångsarbete avses enligt ILO:s definition en situation där de inblandade personerna vuxna som barn tvingas arbeta mot sin fria vilja av de som har rekryterat eller anställt dem. Detta sker till exempel genom våld, hot om våld, eller genom mera subtila former som att behålla arbetarnas ID-handlingar eller genom hot om att anmäla papperslösa hos migrationsmyndigheten. Tvångsarbete kan också leda till trafficking och slaveriliknande situationer och är enligt internationell lagstiftning rättsvidrigt och ska bestraffas. vi vet idag inte hur många papperslösa som finns i Sverige, siffrorna varierar mellan och personer. Man kan tycka att det är ett marginellt problem på den svenska arbetsmarknaden. Det är också mer framträdande i vissa branscher: till exempel fanns det enligt Fastighets år 2010 omkring 4000 papperlösa verksamma inom städbranschen, varav hälften i Stockholm samtidigt som Fastighets i Stockholm hade 6000 medlemmar. Olika initiativ har tagits för att stödja denna särskilt utsatta grupp: LO har inrättat ett särskilt center och vissa fackliga organisationer som Hotell- och restaurang och SAC organiserar papperslösa. Hur många som arbetar under tvång enligt ILO:s definition vet vi inte: de är utsatta just för att de är papperslösa och just därför kan de heller inte berätta om sin situation. Och efter vårens jakt på papperslösa, också kallad Reva som står för rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, har det inte blivit enklare. När denna historia skall berättas kommer vi inte se mer än några enskilda tidningsartiklar eftersom papperslösa just inte lämnar några pappersspår. Därmed kommer ett dystert kapitel arbetarhistoria att saknas i arkiven. jonas hassen khemiri har nyligen öppnat skrivarverkstan för papperslösa för att de ska kunna berätta om sina liv. Vi borde öppna arkivporten för vittnesmål från papperslösa och dokumentera deras situation. Om vi inte gör det kommer vi aldrig få veta hur vanligt det moderna skuldslaveriet har varit för illegala migranter i Sverige och vi kommer aldrig kunna skriva en arbetarhistoria som inkluderar dessa arbetare. Arbetarhistoria 2013:3 4 3

4 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN Mellanhanden på arbetsmarknaden: bemanningsföretag, underleverantörer och arbetsvillkor den 15 mars 2012 arrangerade Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, ARAB, tillsammans med Lars Berggren från Centrum för Arbetarhistoria i Landskrona en workshop om bemanningsbranschen i ett historiskt perspektiv. Workshopen kunde hållas tack vare ett generöst ekonomiskt bidrag från Elin och Charles Lindleys Stiftelse. Syftet var att diskutera förhållandet mellan fackliga organisationer, arbetsgivare och bemanningsföretag, liksom konsekvenserna av temporärt arbete för arbetarnas villkor i ett historiskt perspektiv. Grundtanken var att samla fackligt aktiva och forskare till en gemensam workshop i förhoppningen om att inspirera till framtida forskning och samtidigt rikta blicken mot ett ämne av stor betydelse för den fackliga rörelsen. Workshopen följdes upp av en temavecka som hölls på ARAB under april Den bestod av en serie lunchseminarier, där forskarna presenterade sina studier inför en bredare publik. Veckan avslutades med en paneldebatt, i vilken fackliga representanter diskuterade hur fackföreningarna kan och bör hantera frågor om inhyrd arbetskraft. En andra uppföljning av workshopen ägde rum i oktober 2012 på Centrum för Arbetarhistoria i Landskrona. Denna gång presenterades forskningen huvudsakligen för fackliga representanter. Bemanningsföretag och inhyrd arbetskraft har under senare årtionden blivit en allt viktigare facklig fråga, som bland annat har fått en framskjuten plats i senare års avtalsrörelser. Sedan den 1 januari 2013 har Sverige i lag införlivat de grundläggande bestämmelserna i EU:s bemanningsdirektiv (2008/104/EG), vars syfte är att säkerställa rimliga arbetsvillkor för personer som hyrs ut genom bemanningsföretag. Debatten om bemanningsföretag och andra mellanhänder på arbetsmarknaden är dock inte ny, vilket påpekas av flera artikelförfattare i detta nummer. Privata agenter och företag som rekryterar och förmedlar arbetskraft har funnits sedan industrins barndom. Därmed har också frågan sedan länge varit viktig för facket. Att undvika att mellanhänder skor sig på fattiga och arbetslösa människor var en viktig orsak till att Sverige vid mitten av 1930-talet införde förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer i enlighet med ILO:s konvention från år Förbudet varade fram till avregleringen i början av 1990-talet. Denna period sammanföll i stora drag med den klassiska»svenska modellens» uppgång och fall. En statlig arbetsförmedling utgjorde bland annat ett viktigt inslag i den aktiva arbetsmarknadspolitik som växte fram efter andra världskriget och som var en del av den Rehn- Meidnerska modellen. I ett historiskt perspektiv kan regleringar och avregleringar av arbetsförmedling ytterst relateras till strukturella förändringar i sättet att organisera produktion och arbete. Privata bemannings- och förmedlingsföretag har följaktligen blivit allt viktigare aktörer i senare årtiondens omvandling med utkontrakteringar av verksamhet och inskränkning av den fasta arbetsstyrkan. Följderna för arbetes villkor är också tydliga. Både ordinarie personal och inhyrd arbetskraft upplever hot mot sin anställningstrygghet, samtidigt som det fackliga inflytandet har försvagats. Det har blivit allt svårare att organisera bägge grupperna av arbetare. Med andra ord, leder frågan om bemanningsföretagens ökade betydelse som aktör på en alltmer internationaliserad arbetsmarknad till frågor om anställningstrygghet, solidaritet och utveckling av fackliga strategier. Dessa frågor är ännu så länge föga utforskade av historiker. i detta dubbelnummer av Arbetarhistoria har vi samlat några av de bidrag som presenterades under workshopen och som senare har vidareutvecklats till artiklar. Vi inleder dock med två artiklar av internationella forskare med lång erfarenhet av studier inom området bemanningsverksamhet och otrygga anställningsformer. Michael Quinlan betonar att det som idag kallas»det nya arbetslivet» och som bland annat kännetecknas av osäkra anställningsformer, egenföretagande och inhyrd arbetskraft egentligen inte är något nytt. I sitt bidrag, Underleveratörssystem, sweating och arbetsmiljö inom konfektionsindustrin : otrygga arbeten i ett historiskt sammanhang, visar han med exempel från Europa, Nordamerika och Australien runt förra sekelskiftet, att systemet med underleverantörer är en gammal företeelse. I detta fall handlar det om arbetare som arbetade med legotillverkning av kläder i hemmen eller i andra trånga och osunda lokaler. Artikeln visar bland annat hur de komplicerade nätverken av underleverantörer och mellanhänder skapade ett system för utsugning av arbetskraft som vi också kan se paralleller till idag. Quinlan menar att det historiska perspektivet gör det lättare att förstå dagens utveckling, liksom hur effekterna av denna utveckling ska kunna mildras. Leah F. Vosko belyser i sin artikel, Ett nytt synsätt på reglering av bemanningsföretag i Ontario eller tillbaka till framtiden?, som tidigare varit publicerad i Relations industrielles/industrial Relations, vol. 65, nummer 4, 2010, att den lagstiftning om bemanningsföretag som har drivits fram mot bakgrund av debatten 4 Arbetarhistoria 2013:3 4

5 om prekära anställnings- och arbetsförhållanden inte alltid innebär förbättringar för alla grupper av arbetare som hyrs ut eller förmedlas via mellanhänder. Vosko redogör för utvecklingen av lagstiftningen kring bemanningsbranschen i Ontario sedan förra sekelskiftet och diskuterar utifrån både ett historiskt och internationellt perspektiv effekterna av den reglering av bemanningsföretag som infördes i Ontario år Hon hävdar, att även om förordningen nu inkluderar regler om utökat skydd för bemanningsanställda, så tar den ändå provinsen»tillbaka till framtiden». Problemet är att reglerna fokuserar alltför snävt på anställda i bemanningsföretag men utesluter arbetare som förmedlas via andra typer av privata agenturer. Detta påminner om undantagsregler i det tidiga 1900-talets Ontario, villkor som då tvingade fram statliga åtgärder. Följden av de undantag som fortfarande finns är att de mest utsatta grupperna, som kvinnor och invandrare, fortfarande har ett svagt skydd. om vi så övergår till de svenska forskarnas bidrag, så närmar sig Magnus Nilsson frågan om bemanningsföretag och uthyrda arbetares villkor från ett litteraturvetenskapligt perspektiv. Syftet med artikeln, Litteraturen och bemanningsföretagen: Litteraturpolitiska strategier hos Günter Wallraff och Kristian Lundberg, är att analysera vilka strategier dessa arbetarförfattare använder för att kritisera bemanningsföretagsarbete samt att diskutera möjligheterna för samtida arbetarlitteratur att delta i strider om förhållandena på arbetsmarknaden. Nilssons viktigaste tes är att den position från vilken Wallraff formulerar sin kritik en position som är kopplad till idén att arbetarklassen spelar en nyckelroll i kampen mellan kapitalism och kommunism inte längre existerar i den triumferande globala kapitalismens tidevarv. Kristian Lundberg har dock, på grund av den svenska arbetarlitterära traditionens styrka, tillgång till en taleposition i litteraturen. Därför framstår hans litteraturpolitiska strategi som bygger på att han ger sitt politiska budskap en utpräglat litterär form som mer lovande än Günter Wallraffs. Jonas Söderqvist belyser i sin artikel, Bemanningsföretag en historisk översikt, utvecklingen av privat arbetsförmedling och bemanningsverksamhet i Sverige sedan slutet av talet, en utveckling som har vissa likheter med den i Kanada. Kommunalarbetareförbundets Första maj-affisch Han diskuterar också regleringen på detta område med internationella utblickar mot framför allt ILO:s konventioner i frågan. Söderqvist visar bland annat hur fackföreningsrörelsen utvecklade strategier mot vinstdrivande arbetsförmedlingsföretag genom att skapa egna branschspecifika platsförmedlingar, som både kunde hjälpa medlemmarna till arbete och samtidigt se till att graden av fackföreningsanslutna var hög på arbetsplatserna. Han hävdar också att utsatta grupper utan offentligt kontaktnät, som till exempel finska varvsarbetare, hemmafruar eller unga kvinnor från landsbygden historiskt sett ofta har varit målgrupper för privata mellanhänder på arbetsmarknaden. Han betonar i detta sammanhang att även dagens bemanningsföretag gärna framhåller att det är genom deras förtjänst som unga, kvinnor och invandrare kommer in på arbetsmarknaden. Annette Thörnquist behandlar i sin artikel, Falskt egenföretagande ett fenomen i arbetsmarknadens gråzon, en kanske mindre känd strategi för utnyttjande av tillfällig arbetskraft, nämligen så kallat falskt egenföretagande. Därmed menas att arbetare formellt anlitas som»egenföretagare», men att de i praktiken får arbeta som anställda dock utan anställdas rättigheter. Avsikten är att minska arbetskostnaderna genom att kringgå kollektivavtal, arbetsrätt och andra arbetsgivarskyldigheter. Thörnquist betonar att detta sätt att utnyttja arbetare, det vill säga genom att tränga in dem i gråzonen mellan reguljär anställning och självständigt egenföretagande, är ett gammalt exploateringssätt som har använts, framför allt i tider av arbetslöshet. Hon visar också att mellanhänder i form av privata agenter och förmedlingsföretag alltid har haft en viktig roll i denna praktik. För facket har frågan alltid komplicerats av att egenföretagande även används som en överlevnadsstrategi av arbetslösa arbetare inom vissa branscher. Idag är problematiken än mer sammansatt, eftersom den i hög grad relaterar till frågor om arbetsmigration och social dumpning. Annette Thörnquist är historiker verksam vid Stockholms universitet och Linköpings universitet. Annette Thörnquist är gästredaktör för temablocket om mellanhanden på arbetsmarknaden i detta nummer av Arbetarhistoria. Arbetarhistoria 2013:3 4 5

6 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN Underleverantörssystem, sweating och arbetsmiljö inom konfektionsindustrin : Otrygga arbeten i ett historiskt sammanhang Denna artikel visar att det som idag kallas outsourcing av arbete genom långa kedjor av underleverantörskontrakt är en gammal företeelse. De problem som sådana arrangemang innebar för arbetarnas anställningsförhållanden, arbetsmiljö och hälsa dokumenterades utförligt redan under årtiondena kring sekelskiftet Av Michael Quinlan Den 24 april 2013 dödades personer och över skadades i Bangladesh, när en fuskbygd och överbelastad fabriksbyggnad på åtta våningar rasade. Många av dem var textilarbetare. Händelsen belyser hur stora klädföretag använder sig av globala underleverantörskedjor för att minska kostnaderna och öka vinsten medan de döljer de usla arbetsförhållanden som verksamheten baseras på. Även om händelsen med rätta väckte omfattande offentligt fördömande missade man att dessa affärsmetoder och deras följder för arbetarnas hälsa och säkerhet inte var nya. Liknande katastrofala händelser på arbetsplatser i de globala underleverantörskedjornas bortersta ände mestadels i Asien, har inträffat regelbundet, åtminstone sedan 1980-talet. År 1993, till exempel, dog 188 unga kvinnor och över 500 blev allvarligt skadade vid en brand i en fabrik i Thailand, ägd av Kader International, som tillverkade Bart Simpson-dockor. De faktorer som bidrog till dödstalen var bristfällig konstruktion av byggnaden, till exempel utrymningstrappor som rasade, låsta dörrar för att förhindra stöld och att ledningen inte evakuerade arbetarna när branden först upptäcktes. Kort sagt var händelsen i Bangladesh symptomatisk för de arbetsmiljörisker som den globala arbetsdelningen medför, vilket påverkar både rika och fattiga länder. Det finns dock ytterligare paralleller som inte har kommenterats. I stort sett identiska sätt att organisera arbetet fanns i de flesta rika länder i Europa, Nordamerika och Australien i slutet av och början av 1900-talet. I branden vid Triangle Shirt Waist fabriken i New York 1911, till exempel, dog 146 unga kvinnor varav de flesta var invandrare. 1 Liksom vid olyckan i Kader 80 år senare var nyckelfaktorerna vid den tragiska förlusten av människoliv dålig konstruktion och bristande utrymningsrutiner, såväl som låsta dörrar även i det fallet för att hindra stöld. Ändå illustrerar senare års katastrofala händelser i Asien bara toppen på ett isberg av utsugning av arbetarna, med låga löner, långa arbetsdagar och liten eller ingen omsorg om arbetarnas välbefinnande. De hälso- och säkerhetskonsekvenser som sådana förhållanden medförde, dokumenterades omsorgsfullt i Nordamerika, Europa och Australien och fungerade tillsammans med en stor social mobilitet som katalysator för en våg av skyddslagstiftning från samhällets sida som fabrikslagar, minimilöner och arbetsskadeförsäkring. Efter andra världskriget förbättrades arbetarnas villkor ytterligare, inklusive förbättrad anställningstrygghet, i de rika länderna genom en kombination av keynesiansk full-sysselsättningspolitik, ökat fackligt inflytande och skapandet av välfärdsstaten. Trettio år senare hotades dock denna regim av förändringar i sättet att bedriva ekonomisk verksamhet och uppkomsten av den neoliberala diskursen. Under de senaste fyrtio åren, sedan mitten på 1970-talet, har arbetsmarknaderna i de rika länderna i Europa, Nordamerika och Australien genomgått djupgående förändringar. Detta omfattar en minskad andel av fasta anställningar och en motsvarande ökning av tidsbegränsade anställningar eller anställningar genom bemanningsföretag, franchising och liknande arrangemang. Upprepade vågor av privatiseringar, outsourcing, nedskärningar och omstruktureringar inom stora privata och offentliga organisationer har, tillsammans med förändrade anställningsmönster, spelat en central roll i denna omvandling. Medan ökningen av deltidsarbeten har varit gynnsamt för vissa arbetare, har det inneburit att andra har fått svårt att få ihop en tillräcklig inkomst, vilket samtidigt uppmuntrar till att ta mer än ett arbete och de med oregelbundna arbetstider/inkomster har liknande svårigheter. Trots arbetslöshet och även dold arbetslöshet har många utländska arbetare också kommit till många av dessa länder, permanent eller tillfälligt, som studenter eller gästarbetare och de återfinns främst inom utsatta arbeten. De mycket unga och gamla tenderar också att koncentreras till denna typ av otrygga anställningar. Även om sårbara grupper är överrepresenterade inom prekära anställningar, så är de inte de enda som återfinns inom dessa anställningar. Även de arbetare som nominellt 6 Arbetarhistoria 2013:3 4

7 Textilarbetare i New York har fasta anställningar ser sin säkerhet hotad av upprepade nedskärningsomgångar, outsourcing och andra former av företagsomstrukturering. Allt fler forskningsresultat har pekat på de sociala utslagningseffekterna av dessa förändringar, såsom ökande ojämlikhet, försvagade sociala skyddsnät och försämring av arbetsförhållanden som också omfattar hälsa och säkerhet. 2 Varken dessa arbetsmarknadsförhållanden eller dess följder är särskilt nya. De markerar snarare en återgång till många av förhållandena som rådde i dessa länder under ett drygt århundrade före den stora depressionen. Även om det finns några viktiga skillnader, som till exempel välfärdsstaten, är parallellerna slående. Prekära jobb var ett dominerande drag i länder som England, USA, Frankrike och Australien på och det tidiga 1900-talet. Själva begreppet precaroius employment användes i parlamentsdebatter och i pressen för att beskriva osäkra, underbetalda arbeten. 3 Relativt säkra arbeten var undantag och det var vanligt med utkontrakteringar och att arbeten lades ut på individer och mindre grupper och omfattade även arbetsuppgifter som utfördes i hemmen. Även vissa innovativa nutida former för arbetsorganisation, såsom bemanningsarbete och franchising, är i grund och botten bara strukturerade former av underleverantörssystem och inget annat än variationer på en lång tradition av hur arbetet praktiskt har organiserats. Det går att hitta historiska föregångare till dessa praktiker inom personaluthyrning, liksom användningen av mellanhänder för att organisera tillgången på arbetskraft eller för att lägga ut arbeten på underleverantörer inom områden, som klädtillverkning, byggen, gruvarbete och inom handelsflottan. Till sist genomfördes en grundlig dokumentering, på samma sätt som på senare tid, av den sociala otrygghet och de hälsorisker som de osäkra arbetena medförde. En serie statliga undersökningar och kommittéutredningar om arbetsförhållanden och levnadsvillkor genomfördes mellan 1880 och 1920 i England och i andra länder, liksom i den tidens ledande tidsskrifter inom medicin och hälsa, som The Lancet. Sett i ett längre historiskt sammanhang är det som brukar kallas det»nya» arbetslivet i själva verket inte så nytt. Det representerar snarare en återgång från en historiskt betingad period med relativt omfattande säkra anställningar i de rika länderna under ungefär 40 år efter andra världskriget tillbaka till de arbetsmarknadsvillkor som gällde på 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Denna vidare kontext av förändring i arbetets organisering och dess innebörd för att bättre förstå senare tids utveckling, har med vissa undantag som till exem- Arbetarhistoria 2013:3 4 7

8 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN pel Annette Thörnquist, i stor utsträckning försummats av samtida forskare. 4 Denna artikel försöker inleda processen med att gottgöra dessa försummelser genom att kortfattat undersöka de historiska beläggen inom ett område med prekära arbetsförhållanden och dess följder för hälsa, säkerhet och välbefinnande, nämligen tillverkning av kläder eller konfektionsvaror i så kallade sweatshops. Artikeln kommer huvudsakligen att behandla brittiska erfarenheter, men kommer också att relateras till några andra europeiska, australiensiska och nordamerikanska exempel för att visa att de engelska erfarenheterna var uttryck för ett mer globalt problem. Utsugning, underleverantörer och konfektionsindustri Sweating var en vida använd term i engelsktalande länder från slutet av och fram till 1930-talet, för att beskriva arbeten som var så dåligt betalda och så ansträngande att inte ens arbete under längsta tänkbara arbetsvecka 80 timmar eller mer räckte till för att försörja en arbetarfamilj.* Sweating-systemet fanns inom en vid krets av industrier och yrken, i fabriker, bland hamnarbete och transporter, både till lands och till sjöss, men konfektionsindustrin sågs allmänt som det arketypiska exemplet på exploaterad arbetskraft. Arrangemang med underleverantörer eller utläggning av arbete till små arbetsplatser eller till hemmen var typiska för sweating. 5 I en rapport som sammanställdes för den brittiska Board of Trade on Sweating in East London år 1887 definierade John Burnett sweating som ett system där underleverantörer åtar sig att utföra arbete i sina egna hem eller små verkstäder och anställa andra att göra det och därigenom göra en vinst genom skillnaden mellan det kontrakterade priset och de löner de betalar sina medhjälpare. Omfattningen av sådana förlagsarbeten varierar mycket, många av dessa så kallade»sweaters» anställer bara en eller två medhjälpare, medan det också finns gott om verkstäder med tio, tjugo och till och med trettio, fyrtio anställda. 6 Sambandet mellan sweating och hemindustrin, liksom dess effekter på fattigdom och allmän hälsa noterades av samtida observatörer 7 och har på senare tid dokumenterats mer omfattande av historiker som Bythell i sin förebildliga studie om hemindustrin i 1800-talets England. 8 Medan mekaniseringen ledde till etablerandet av stora fabriker från andra halvan av 1800-talet, producerades kläder och andra varor också genom förlagsverksamhet med en kedja av kontrakt, med * Som exempel på översättningar av»sweating» till svenska finns»utsvettning» liksom»förlagsarbete»,»utsugning» och»exploatering»; i översättningen av denna artikel bibehålls ofta den engelska termen»sweating» och»sweater» för utsugning/utsugare. Manlig chef knyter näven mot en kvinnlig arbetare i en sweatshop. lägre priser vartefter så att mellanhänderna kunde säkra sin vinst. Själva produktionen skedde i små enheter, ofta inte större än några små rum med maskinutrustning eller i hemmen. Att leja ut arbete var en strategi som fungerade när arbetet kunde delas upp i en serie med specialiserade uppgifter inom klädtillverkningen som till exempel att sy en skjortkrage eller andra uppgifter som att sätta ihop cigarraskar, som krävde begränsad maskinell utrustning eller verktyg och där de låga lönerna eller kapaciteten att möta varierande efterfrågan innebar en fördel på kostnadssidan. Eftersom massproduktion av handelsvaror också är beroende av en uppdelning av de olika arbetsmomenten hade den ökade tillväxten av fabriker och hemindustrin en nedbrytande inverkan på traditionella yrken som skräddare och skomakare. I sin rapport säger Burnett att efterfrågan på billiga kläder oavsett kvalitet, drev på denna process av utkontrakteringar och uppstyckning av arbetsuppgifterna. 9 De viktigaste förmedlarna av underleverantörer var de som lejde ut arbete och då särskilt de som ansvarade för att förse de arbetare som faktiskt utförde uppgifterna med arbete så kallade sweaters eller mellanhänder som nästan alltid var män. Pressen på arbetarna berodde dock inte bara på mellanhändernas girighet utan också på strukturen av denna process med utkontraktering och produktion i hemmen, som både innebar intensiv konkurrens om arbeten bland mellanhänderna och en desperat kamp för överlevnad bland arbetarna. Florence Kelley, en centralperson i kampen mot detta utsugningssystem och författare till The Sweating System in Chicago (1892), konstaterade att»konkurrensen från externa entreprenörer gör de anställdas ställning alltmer prekär och de företag som går bra är de som lägger sig närmast en sweatshop-modell och ersätter många yrkeskunniga undergrupper av arbetare». 10 Systemet med underleverantörer var vanligtvis flerskik- 8 Arbetarhistoria 2013:3 4

9 tad, med en rad mellanhänder mellan köparen av kläderna och dem som tillverkade dem. Vid varje länk i underleverantörskedjan genomfördes besparingar i arbetskostnader genom en blandning av minskade löner, okvalificerad arbetskraft, anställning av utsatta barn och kvinnor och genom att flytta till billigare lokaler alltid trängre och med sämre ventilation och ofta fuktiga, smutsiga och ohälsosamma. Kort sagt var de ohälsosamma arbetsplatserna en direkt konsekvens av underleverantörs- och utsugningssystemet inte en tillfällig eller slumpartad bieffekt. När arbetet utfördes i arbetarnas hem tog lönesättningen inte hänsyn till hyra för bostaden, bränslekostnader för att värma strykjärn och liknande och»externaliserade» på så sätt kostnader som annars skulle betalas av arbetsgivaren. 11 Genom att arbetet flyttades till hemmen kunde systemet utnyttja även dem som annars inte hade möjlighet att arbeta någon annanstans, som barn och kvinnor som tog hand om arbetsoförmögna makar eller släktingar, invalidiserade arbetare eller»krymplingar» liksom dem som bara sökte ett sätt att öka hushållsinkomsten. 12 Arbetare fick ofta betalt per plagg som de tillverkade, särskilt de som arbetade i småfabriker eller i hemmet. Hembaserade arbetare försågs med tyg, men måste betala själva för verktyg såsom symaskin, nålar och till och med tråd. Betalning per styck gjorde det lättare att minska arbetskostnaderna och för sweaters med rätt att att försena eller hålla inne betalning, till sin egen fördel, genom att hävda att slutprodukten inte höll måttet. Kombinationen av låga löner och ansträngningen att kompensera dem genom att tillverka så många plagg som möjligt, innebar en intensiv press för textilarbetarna. Arbetet var ofta oregelbundet med perioder av sysslolöshet och ingen inkomst, blandat med perioder av frenetisk aktivitet för att klara av en beställning inom en kort tidsram. Detta ökade pressen på de inblandade både ekonomiskt och arbetsmässigt. Sweatingsystemet exploaterade också redan sårbara arbetare, som fördrivna landsbygdsfamiljer och outbildade arbetare som tvingats att söka arbete i städerna, kvinnor och barn som ofta arbetade i hemmen från sju års ålder eller tidigare. The Lancet noterade till exempel att en arbetsgivare anställde en grupp unga kvinnor som obetalda lärlingar varje säsong, för att sedan avskeda dem när det blev mindre arbete, och för att sedan ersätta dem med en ny grupp lärlingar när det blev mer arbete igen. 13 Liknande metoder noterades i de australiensiska kolonierna där till exempel en observation gjordes angående anställningen av unga flickor två år senare. 14 En annan sårbar grupp som exploaterades under detta system var invandrarna som i det engelska fallet kom från Irland och judar som flydde från pogromerna i östra Europa. 15 Därför var den inte bara en slump att Morris Stephany, sekreterare i The Jewish Board of Guardians en organisation som arbetade för att hjälpa fattiga judar i London var en av de första som vittnade vid överhusets utfrågning 1888 om sweating. 16 Sweating var inte ens på 1880-talet något nytt. Det hade dragit till sig progressiva reformkrafters uppmärksamhet i England redan tidigt på 1840-talet. I december 1843 publicerades Tom Hoods dikt The Song of the Shirt som belyste den svåra situationen för dem som tvingades att sy skjortor för sju pence för ett dussin, minus kostnaden för bomull. Dikten slutar med strofen: Stitch stitch stitch! In poverty, hunger and dirt, And still with a voice of dolorous pitch Would that its tone could reach the rich She sang this»song of the Shirt». 17 Sex år senare publicerade Charles Kingsley, chartist och kristen socialist, romanen Alton Locke, där han visade på de orättvisor som drabbade textilarbetare och lantarbetare. År 1863 skrev han romanen Water Babies om en ung sotare som rymmer från en brutal arbetsgivare, faller i en flod och förvandlas till vattenbarn. The Song of the Shirt och Alton Locke slog an en sträng i samhället som, tillsammans med andra publikationer och tal, gav fortsatt resonans. Från 1870-talet och framåt riktade inflytelserika medicinska publikationer som The Lancet, liksom några nyhetstidningar, sin uppmärksamhet mot systemet med sweating. I båda fallen var det en reaktion på och förstärkning av den sociala mobiliseringen inom fackföreningsrörelsen, bland vissa feminister och andra reformvänner som ledde till en rad statliga utredningar om frågan i England mellan 1889 och Liknande utveckling kan iakttas i andra länder som USA, Kanada och Australien. Exploateringens arbetsmiljöeffekter År 1876 och återigen åren genomförde The Lancet en egen oberoende undersökning om sweating, där man besökte sweatshops och hyreslägenheter med textiltillverkning i London och andra industristäder som Manchester, Liverpool och Leeds. Bilden av usel betalning, yttersta fattigdom, ohälsosamma och farliga arbets- och levnadsförhållanden bidrog till tillsättandet av överhusets Commission of Inquiry into Sweating , som, även om den var mer omfattande, huvudsakligen bekräftade vad The Lancet hade funnit. Ytterligare två stora regeringsundersökningar Royal Commission on Labour in och en utredning om fattigdom och hur fattigvården fungerade bidrog med ytterligare bevis på sambandet mellan å ena sidan utsugning, legoarbete och prekära eller oregelbundna arbeten och å andra sidan de hälso- och säkerhetsrisker det medförde. Sammantaget visade hundratals vittnesmål, statistiska analyser om Arbetarhistoria 2013:3 4 9

10 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN löner, anställningar, fattigdom, sjukdom och dödlighet, tillsammans med kommissionsrapporter av experter vilka genomgripande effekter utsugningen hade, liksom dess djupgående konsekvenser för samhällets hälsa och välbefinnande. Inom ramen för denna artikel är det bara möjligt att ge några illustrativa exempel på de omfattande beläggen på hur osäkra arbetsförhållanden skadar hälsan inom textilindustrin. Låga löner och oregelbundet arbete Utmärkande för hemindustrin inom klädindustrin var låga löner och oregelbundet arbete. Som redan nämnts var utkontraktering ett sätt att bjuda under när det gällde priset på arbetet. Arbetarna och ofta deras familjer var tvungna att tävla om arbetstillfällena och mängden tillgängliga arbeten var också underkastad bland annat säsongsmässiga variationer. Resultatet var att arbetarna inte bara var dåligt betalda utan också hade perioder av undersysselsättning eller arbetslöshet blandat med andra perioder när de arbetade intensivt under långa dagar för att maximera sina möjligheter att få nya kontrakt eller i alla fall tjäna tillräckligt för att klara sig över en mager period. Den underbudskonkurrens som kedjan av underleverantörer innebar fick sidoeffekter på löner, anställningstrygghet och hälsa för skräddarlärlingar som arbetade på fabriker och i»bättre» workshops. Bristen på inkomsttrygghet tog också bort alla incitament för arbetsgivaren att fördela arbetet på ett planerat och effektivt sätt: Arbetets och inkomsternas oregelbundenhet måste vara en viktig källa till ohälsa. Eftersom det innebär mycket påtvingad sysslolöshet kan till exempel en skräddare ofta tvingas utföra nio dagars arbete på en vecka. Den otillräckliga sömnen, ansträngningen för ögonen, bristen på tid för ordentliga måltider eller utomhusaktiviteter och de långa vistelserna i ohälsosamma och överhettade lokaler är naturligtvis viktiga faktorer för att underminera hälsan även för de mest lyckosamma bland gesällerna En stor del av denna oregelbundenhet skulle lätt kunna undvikas om man visade större hänsyn inför arbetarnas hälsa. Det finns stora försummelser när det gäller att fördela arbetet i början av veckan och tillskärarna tillåts alltför ofta vänta med att skära till tygerna till tisdagen eller onsdagen. Följaktligen måste arbetet utföras i stor brådska i slutet av veckan, till skada för arbetarnas hälsa. Emellertid, om arbetstiden per dag kunde begränsas skulle den nuvarande beklämmande och skadliga förekomsten av övertid kunna avskaffas och ett mer rationellt produktionssystem antas. 18 Utöver dess omedelbara effekter på den fysiska hälsan var de låga lönerna och oregelbundna tiderna också demoraliserande. Senare forskning om hälsoeffekter av prekära arbeten har identifierat skadliga psykosociala effekter på arbetarnas välbefinnande. Återigen är detta inte något nytt. Låga och oregelbundna inkomster, förbundna med utsatta arbeten hade en rad skadliga effekter på arbetare och drev till och med några till självmordsförsök. Den 30 juni 1888 rapporterade The Lancet till exempel att en kvinna som åtalats för självmordsförsök, som då var brottsligt, hade frikänts i Manchester City Police Court:... även om hennes enda ursäkt var den extremt låga lön som hon tjänade när hon arbetade för en sweater. Under hela den föregående veckan hade hon arbetat med slutfinishen på kostymer från halv nio på morgonen till sju på kvällen och ändå bara tjänat 2 shilling och 2 penny. Hon levde på te och bröd och av lönen drogs 6 penny för det varma vattnet för hennes te! Sedan måste hon betala tillbaka 6 penny till den kvinnliga förmannen. Med återstående 1 shilling och 2 penny måste hon klara sin hyra på 2 shilling 6 penny i veckan. 19 The Lancet noterade också att detta vittnesmål styrktes av andra arbetare, varav en tjänade 12 shilling i veckan, men bara genom att bryta mot arbetstidslagstiftningen och ta hem arbete varje kväll och arbeta större delen av natten. Tidningen frågade hur en rimlig hygien kunde upprätthållas under dessa omständigheter och avslutade: Kläderna är ibland smittbärande, arbetarna så hungriga och utmattade att de snart måste falla offer för ödeläggande sjukdomar när de inte drivs till självmord. Detta är en fråga av sådan omedelbar vikt, som varje humanitär känsla är så oroad av att småaktigt käbbel över detaljer i doktrinär politisk ekonomi inte kan tillåtas stå i vägen för de omfattande och långtgående reformer som är de enda som kan ta itu med detta vidsträckta onda som nu avslöjats i sin helhet för allmänheten. 20 Försämrade arbets- och levnadsvillkor Textilproduktion genom underleverantörssystem innebar försämrade levnads- och arbetsvillkor. Besparingar kunde genomföras inte bara genom lägre löner utan också genom att skära ner omkostnader för produktionen genom att förlägga produktionen till billiga arbetslokaler som sweatshops på bakgator och i arbetarnas hem. The Lancet pekade på mellanhändernas roll, så kallade sweaters, för att göra detta möjligt och den återkommande kopplingen mellan låga och oregelbundna inkomster, dålig mat, trånga arbetsförhållanden, överbefolkade, dragiga, dåligt ventilerade, rått- och insektsplågade och smutsiga bostäder; dåliga sanitära förhållanden; trötthet, kroniska skador och dålig hälsa. Mottagligheten för alla de alltför vanliga infektionssjukdomarna som drabbade arbetare såväl som andra vuxna, som mässling och scharla- 10 Arbetarhistoria 2013:3 4

11 på grund av olycksrisken. Ett av de överhettade rummen uppskattades vid en överslagsberäkning till 864 kubikfot och åtta personer arbetade där; alltså finns där bara 108 kubikfot för varje arbetare. Att använda en så farlig trappa för att komma till en så ohälsosam och olämplig plats innebär umbäranden som bara absolut nödvändighet kan tvinga arbetare att stå ut med. 22 Organiserade arbetare och aktivister i USA protesterar 2013 mot att företagen GAP och Walmart vägrar skriva på en bindande överenskommelse rörande säkerhet för textilindustriarbetare i Bangladesh. kansfeber, ledde till en högre dödlighet bland barn. 21 Tidningens rapporter är fyllda av starka beskrivningar av ohälsosamma och farliga arbetsförhållanden i små fabriker, ofta i källare och kyffen såväl som i hemmen, ofta ett enda rum i ett hyreshus. När den till exempel beskrev en arbetsplats i Manchester skriver den: Den tredje och sista illustrationen är inte en källare utan kyffen till arbetsrum. När man kommer in genom en dörr på en bakgata på baksidan av praktfull butik måste man passera genom en lång stenpassage. På vänster sida finns en rad med klosetter som är helt mörka, utan fönster, med ventilation ut i gången. Endast en av dessa klosetter får användas av arbetarna och den används av tjugosex män och kvinnor. Det fanns smuts framför och på sidorna av sätet. Klosetten hade uppenbarligen inte gjorts ren på länge. Inget kunde vara mer motbjudande än denna sida av platsen. När vi passerat famlar vi oss fram till en annan passage som leder till trappan. Det finns inget ljus och plötsligt sjunker foten ner i mjukt, mosigt material och en motbjudande kvävande odör stiger upp. Åtskilliga stenplattor saknas; trasor, papper, damm kort sagt smuts av alla sorter har samlats här och när det förmultnar med hjälp av fukten producerar det dessa överraskande utsöndringar. Därefter måste vi, i det becksvarta mörkret, gå nedför en spiraltrappa tre våningar, bara två fot bred och utan något som helst räcke. Trappstegen är av trä, ibland så osäkra att de böjer sig under fotens tyngd. Lite damm, aska och gamla tygbitar ökar risken för fallolyckor, någon som vi fick veta hade inträffat. När vi till sist kom ner fann vi tre små kyffen för skräddare, ett annat för kvinnliga skräddare och ytterligare två för kvinnliga maskinister. Några av rummen var extremt varma från strykjärnen, gasen och trängseln; andra var intensivt kalla. I de senare rummen behövdes inte strykjärn eller gas och någon eld tilläts därför inte Hemarbete innebar ofta liknande risker. I ett hem i Glasgow, till exempel, som var fullt av vägglöss, uppgav en sweater att han hade målat över väggarna flera gånger för att stänga inne vägglössen. 23 På liknande sätt refererade The Lancet förhållandena hos en hemarbetande textilarbetare i Liverpool, som bodde i ett så litet rum att sängen tog upp större delen av rummet. Han hade emellertid varit utan arbete i tre veckor. På alla håll fanns vittnesmål om elände och misär och hustrun, som ammade ett spädbarn förklarade att om det inte hade varit för hyresvärdens välvilja skulle de ha ställts på bar backe för länge sedan. 24 Bieffekter Hälsoproblemen i samband med sweating påverkade hela samhällen. Det berodde inte bara på att män, kvinnor och barn alla var engagerade i tillverkningen av klädesplagg, både i sweatshops och i hemmen. Långa arbetsdagar var skadliga för hälsan, särskilt för barn, och begränsade möjligheterna till rekreation och familjeaktiviteter. Kombinationen av trånga, ohälsosamma bostäder med dålig ventilation och uppvärmning, med trötthet och matbrist bidrog till utbrott och snabb spridning av infektionssjukdomar som smittkoppor, tyfus, scharlakansfeber, kolera och tuberkulos. De som vittnade inför överhusets Select Inquiry into Sweating betonade gång på gång sambandet mellan dåliga bostäder, svältlöner och sjukdom. 25 Om man ser på sambandet mellan hälsosituationen på arbetet och det allmänna hälsotillståndet står det klart något som samtida politiker skulle behöva lära på nytt att sjukdomsutbrott inte bara spreds till dem som bodde i närheten utan till omgivande samhällen och även över långa avstånd. Tillgängliga offentliga åtgärder för att förbättra hälsan klarade inte att bekämpa dessa risker. En läkare i norra London, James Squire, som specialiserade sig på tuberkulos, berättade för överhusets undersökningskommitté om sweating att kombinationen av undernäring, underliggande dålig hälsa och trångboddhet var avgörande för att sprida sjukdomen. Vidare kunde insatser av de lokala hälsoinspektörerna hindras av stora fastighetsägare som utövade inflytande på de kommunala myndigheter som dessa inspektörer arbetade för. 26 Med hänsyn till hälsoriskerna för samhället i stort fanns Arbetarhistoria 2013:3 4 11

12 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN en återkommande oro att de som köpte kläderna, ofta medlemmar av helt andra samhällsgrupper än de som tillverkade dem, skulle kunna utsättas för smitta genom infekterade kläder. I överhusets utfrågningar om sweating berättade en rad personer, inklusive läkare och lokala kyrkoherdar, antingen självmant, eller som svar på frågor att produktion av kläder under sådana ohygieniska förhållanden innebar en risk för samhället i stort. 27 Det invecklade systemet med underleverantörer dolde dem som faktiskt tillverkade kläderna och deras arbetsvillkor. George Dalhousie Ramsay, direktör vid Army Clothing Department i London berättade för undersökningskommittén att han hade slutat ge arbetsuppgifter till externa krafter för att hindra att fortsatt utkontraktering av uppgifter bidrog till infektionssjukdomar. 28 Sådana preventiva metoder var ovanliga och sällan varaktiga eftersom när ett arbete väl var utkontrakterat, kunde det bli vidareförmedlat om och om igen, utan den ursprungliga entreprenörens vetskap. Undersökningskommittén fick också vetskap om och bevis på bedrägliga förfaranden med etiketter för att dölja sådan hantering. Risken för sjukdomsutbrott och infekterade klädesplagg förvärrades av att de familjer som var engagerade i textiltillverkningen ogärna rapporterade om utbrott av sjukdomar som scharlakansfeber, eftersom de var rädda för att förlora arbete och inkomst ytterligare en dold effekt av systemet med underleverantörer. På samma sätt hade ägare av hyreshus ekonomiska skäl att inte rapportera utbrott av sjukdomar. 29 I en kuslig parallell med den europeiska hästköttskandalen nyligen - notera underleverantörernas roll här- frågade John Holley i Skräddarförbundet, Amalgamated Society of Tailors, undersökningskommittén varför en proposition förbereddes för att hindra slaktare att sälja blandningar av kött från England, USA och Australien, samtidigt som ingenting gjordes för att övervaka klädproduktionen och hindra försäljning av infekterade kläder. 30 Överhusets undersökningskommitté om sweating 1890 summerar i sina slutsatser mycket av vad som sagts här ovan med att det onda knappast kan överdrivas. De lägsta arbetarklassernas inkomster är knappast tillräckliga att leva på. Arbetstiderna är sådana att de gör arbetarnas liv till ett oupphörligt slit, hårt och ofta ohälsosamt. De sanitära förhållandena som arbetet utförs under är inte bara skadliga för hälsan för de personer som är anställda, utan också för allmänheten, särskilt vid framställning av kläder, eftersom smittsamma sjukdomar sprids genom försäljning av plaggen som görs i rum som bebos av personer som lider av smittkoppor och andra sjukdomar. 31 De arbetsförhållanden som gick under beteckningen sweating var ett allmänt hälsoproblem och detta bedrog till sist till att skapa en bred uppslutning för en serie åtgärder såsom arbetsskyddslagstiftning, hälsoregler och social välfärd. Underleverantörssystem och utsugning i ett vidare perspektiv Sambandet mellan underleverantörssystem, sweating, prekära arbeten och negativa hälsoeffekter gällde på inget sätt bara tillverkningen av kläder. Samma problem fanns inom en rad andra industrier, inklusive hamnarbete. Vidare kan man identifiera samma problem på andra håll i Europa, Nordamerika och Australien. 32 The Lancet publicerade rapporter om utsugning i andra delar av Europa som visade på identiska problem. En artikel om Tyskland noterade till exempel att de kläder som tillverkades ofta var smittade i de»ohälsosamma hemmiljöerna», där halvfärdiga plagg kunde användas för att täcka över sjuka som låg till sängs och det låg i arbetarnas intresse att dölja utbrott av till exempel scharlakansfeber. 33 År 1908 publicerade franska regeringens arbetsmarknadsbyrå en rapport om hembaserat arbete i Paris. Rapporten gav en detaljerad beskrivning av utsugningssystemet och dess effekt på kvinnor som enligt The Lancet»är detsamma som vi har hört om så ofta i England». 34 I Frankrike skildrade Gazette Medicale de Paris en välkänd bild av underleverantörssystemet som flyttade arbeten till hemmen till minimala ersättningar och som sträckte sig till andra europeiska länder. I USA fanns rapporterna om sweating-systemets negativa hälsoeffekter också i medicinska tidskrifter, som New Yorkbaserade Medical Record och den mycket lästa American Journal of Public Health. 35 År 1891 spelade aktivisten Elizabeth Morgan en nyckelroll när hon sammanställde en rapport om sweating som hon kallade Det nya slaveriet: Undersökning av Sweating-systemet inom konfektionsindustrin för Chicagos Handels och arbetsförsamling (Trade and Labor Assembly). Morgan beklagade att den allmänna upprördheten som följde på publiceringen av rapporten fokuserade mer på hälsorisker i allmänhet, med kläder som var smittade med infektionssjukdomar, som smittkoppor, scharlakansfeber och difteri, snarare än den behandling som de utsugna arbetarna fick utstå. År 1892 fortsatte hon att dokumentera sweating på sätt som klart visade sambandet mellan låga löner och hälsorisker. När hon beskrev en klädbutik noterade Morgan att Fem flickor arbetar tio timmar om dagen, även på söndagar och tjänar $4.00 i veckan. Två män arbetar tio timmar om dagen, i samma rum, för $9.00 i veckan. Rummet är ungefär tolv gånger tolv fot. Byggnaden är ett fallfärdigt skjul omgivet av smuts. Ett litet rum används som bostadsrum Arbetarhistoria 2013:3 4

13 Florens Kelley, en annan anti-sweating-kämpe har också lämnat livliga skildringar av situationen i Chicago. Hon visar på den utbredda tillämpningen av underleverantörskontrakt, nästan alla i textilindustrin använde det, myriaderna av entreprenörer eller sweaters många oregistrerade och med ständigt nya adresser som tävlade om att få uppdrag och därmed pressade ner lönerna och de överfulla produktionsenheterna i hyreskaserner. Utöver hälsoriskerna med långa arbetsdagar och låga löner pekade Kelley på förhållanden som ledde till sjukdomar i samhället. Till exempel beskrev Kelley hur en cape-tillverkares bostad»krälade av skadedjur och de fanns på caperna också». 37 Kelley noterade hur den atomistiska produktionen, som också ständigt bytte terräng, underminerade regeringsinspektionens ansträngningar. Kelley och andra, som Annie McLean betonade att sweatingsystemet var utmärkande för en rad aktiviteter, inte bara textilindustrin och det riktade sig mot utsatta arbetare, som unga kvinnor och invandrare. 38 I likhet med andra förordade Kelley införandet av myndigheter för minimilöner som skulle kunna sätta tvingande standarder som skulle gälla alla arbetare. 39 Kelley, Elizabeth Morgan, fackförbund och kvinnoorganisationer utnyttjade oron över den allmänna hälsosituationen för att få igenom lagstiftning Sweatshop Act i staten Illinois, som satte upp ministandarder för sanitära förhållanden och reglerade barnarbete och kvinnornas arbetstid. 40 Vidare, som en föregångare till senare»fair wear»-kampanjer i Europa, Nordamerika och Australien uppmuntrade Kelley och andra olika ansträngningar för att rikta konsumentpåtryckningar mot sweating-systemet, framförallt genom National Consumer s League. 41 Situationen i Australien var likartad. Regeringsutredningar om sweating i England rapporterades utförligt i Australien, där den lokala situationen också tilldrog sig pressens intresse. 42 Tidningen The Age i Melbourne genomförde sin egen undersökning om sweating och dess resultat rapporterades av andra Australiensiska tidningar. Brisbane Courier, till exempel, menade att The Ages undersökningar visade på»lika motbjudande förhållanden bland vissa klasser av manliga och kvinnliga arbetare som de som rapporterades av Dunraven-kommissionen. Faktum är att det verkar som om sweating-systemet i all dess avskyvärdhet har importerats till Melbourne från London och New York.» 43 En undersökning av sweating-systemet som genomfördes samma år, 1890, av JA Levey, chefsinspektör för fabrikerna i Victoria, bekräftade dessa observationer. Den fann till exempel att arbetet med slutfinishen av skjortor var det sämst betalda av utlagda arbeten, med ett vittne som berättar för Levey:»det innebar en dags hårt arbete om du skulle få fyra dussin klara, vilket innebär 1 shilling och 2 penny per dag, och i regel klarade hon inte med än tre dussin. Här var fattigdomen i hemmet sorglig, men eftersom hon inte hade fått någon träning som fabriksarbeterska var hon glad även för denna ynkliga slant. Hennes man var arbetslös, de hade fyra barn att sörja för och 7 shilling och 6 penny i veckan betalade de för hyran.» 44 En kunglig kommission om strejker i New South Wales, , fick också viktiga vittnesmål om problem med sweating-systemet, särskilt i Sydney. 45 Situationen var inte heller an-norlunda i norra Brisbane eller i Queensland-kolonin. År 1896 yttrade sig en medlem av Queenslands rep-resentanthus, vid namn McDonell, till förmån för fabrikslagstiftning och han sade: I Brisbane fanns hundratals små barn som slet varje dag för några ören. De senaste dagarna har jag fått veta att en man som arbetar för flera grosshandlare har anställt externa arbetare för svältlöner. Han anställde trettio eller fyrtio kvinnor vars arbete levererades på onsdagar men som inte fick betalt förrän på lördagarna. För ungefär fjorton dagar sedan försvann mannen och kvinnorna har inte fått betalt. 46 En annan parlamentsledamot sade att han först inte hade trott att stora firmor använde sig av underleverantörer, men att hans egna undersökningar hade klargjort att detta var fallet och att metoden spred sig, för att ytterligare minska de svältlöner som betaldes till kvinnorna. 47 Som Florence Kelley i USA hävdade var en del av lösningen på problemet med sweating att etablera minimilöner och andra arbetsmarknadsregler. Viktoria-kolonin införde 1896 lönekommittéer för att sätta minimilöner inom sex områden, inklusive konfektion, som betecknades som sweated. Tidigt på 1900-talet hade skiljedomsförfarande på delstatsnivå och federal nivå etablerat tvingande löneregler, arbetstider och arbetsvillkor, så kallade förmåner, som hade spritts till andra industrier och väckt intresset hos samhällsreformatörer och politiker i England, USA och på annat håll. Fabrikslagstiftningen omfattade också bestämmelser som krävde att fabrikerna skulle namnge de externa arbetare som de lejde, liknande regler infördes i England. Sweating försvann inte, men reducerades avsevärt. Kunniga utländska observatörer hade sedan länge insett att frågan inte gällde bara sweatshops på en bakgård eller i en hyreskasern, eller mellanhänderna, utan snarare det system som det byggde på, inklusive utkontrakterandet av uppgifter samt juridiska skillnader i arbetsförhållanden, som medgav exploatering. På samma sätt underlättar utkontraktering och privatisering av arbete även idag sådana beteenden. År 1892 attackerade The Lancet denna hantering i London City Councils affärskommitté och hävdade att man måste ställa frågor om de eländiga och riskfyllda förhållan- Arbetarhistoria 2013:3 4 13

14 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN den som kläder framställdes under. Peter Strong, sekreterare i Tailoresses Union sade till New South Wales strejkkommission (1891) att myndigheternas kontrakt innebar mer exploatering än de privata. 48 Två år senare noterade undersökningskommittén för Victorian Factories Act att även om de statliga och kommunala arbetsgivarna ofta betalade bra priser ändrades dessa villkor genom utkontraktering av arbeten och kommittén föreslog att underleverantörskontrakt skulle förbjudas i framtida statliga kontrakt. 49 Även regeringens arbetsplatser, som ammunitionsfabriker i England anklagades för utläggning av arbeten och sweating. 50 Några observatörer pekade också på botemedel medel som innebar en ny hållning till reglering av arbete för att skydda samhället. I sina kommentarer till rekommendationerna från den särskilda kommittén om sweating 1890 krävde The Lancet en radikalare lösning och hävdade att vad som än producerades och var det än producerades i en fabrik eller hembaserad sweatshop skulle samhället ha rätt att inspektera varje led i tillverknings- och distributionsprocessen. 51 Med andra ord skulle samhällets skydd gälla oavsett vilken sorts arbetsarrangemang det gällde och var arbetet än var lokaliserat. Detta var en framsynt iakttagelse när den skrevs och en som har ännu större resonans i dagens globala distributionskedjor, där arbetsplatser i tredje världen har blivit många, men inte på långa vägar de enda av dagens sweatshops. Efter det andra världskriget förbättrades arbetarnas villkor genom ökad anställningstrygghet i de rika länderna och genom en kombination av keynesiansk full-sysselsättningpolitik, ökat fackligt inflytande och skapandet av välfärdsstaten. Slutsats De senaste fyra årtiondena har bevittnat omfattande förändringar på arbetsmarknaderna i såväl fattiga som rika länder, framförallt en ökning av osäkra arbeten och outsourcing, utkontraktering och privatisering. Medan dessa förändringar ofta kallas det nya arbetslivet finns det centrala drag i dessa förhållanden, som på inget sätt är nya utan snarare markerar en återgång till arbetsmarknadssituationen som den såg ut i Europa, Nordamerika och Australien från den industriella revolutionen fram till 1930-talet. Som denna studie har visat, är det som idag kallas outsourcing av arbete, genom ett system med underleverantörskontrakt, en gammal metod. Den skada sådana arrangemang innebar, både för arbetarnas hälsa och för samhället, dokumenterades utförligt under det tidiga 1900-talet. Idag finns växande belägg för att de skador som orsakas samhället påminner mycket starkt om vad regeringsundersökningar och forskning om hälsa och sjukdomar kom fram till för hundra år sedan, när det gäller prekära arbetsförhållanden och oregelbundna tider. Det finns skillnader, inte minst välfärdsstatens existens nu under attack, särskilt efter den globala finansiella krisen och en mer globalt inriktad outsorcing. Men, som denna studie om utsugning har försökt illustrera, är följderna av det som eufemistiskt kallas»flexibelt arbete», i stället för»prekärt arbete», djupgående och vi ignorerar dem på egen risk. Kapitalets grundläggande strategier för att få ut ett överskott från arbetet förblir anmärkningsvärt konstant och livskraftigt över tid. I allt väsentligt har bemanningsföretaget eller underleverantören, inklusive de som är lokaliserade i länder som Bangladesh, samma funktioner som en sweater inom textilindustrin för ett sekel sedan. Översättning: Karin Englund Michael Quinlan är arbetslivsforskare verksam vid University of New South Wales i Sydney, Australien. Summary: Subcontracting, sweated labour and health and safety in the garment industry : Putting precarious work into historical context The past four decades have witnessed substantial changes in the labour markets of both poor and rich countries, most notably a rise in insecure work arrangements and outsourcing/subcontracting and privatisation. While these changes are often referred to as the new world of work key features of these work arrangements are by no means new but rather mark a return to work arrangements that pervaded in Europe, North America and Australasia from the industrial revolution through to the 1930s. As this study has shown, what would now be termed as outsourcing of work through a subcontracting process is a longstanding practice. The capacity of such arrangements to adversely affect worker and community health was extensively documented by the early 20th century. Today, growing evidence on the socially dislocating effects of such arrangements strongly echoes what government inquiries and medical/health research found with regard to precarious or irregular work a century ago. There are differences, not the least being the existence of the welfare state (now under attack especially 14 Arbetarhistoria 2013:3 4

15 following the GFC) and more global character of outsourcing. However, as this study of sweated labour in the garment trade has tried to illustrate, the consequences of what is often euphemistically labelled flexible work (as opposed to precarious work) are profound and we ignore them at our peril. The core strategies for capital to extract a surplus from labour remain remarkably consistent and resilient over time. In key respects the temporary employment agency or subcontractor (including those located in countries like Bangladesh) today performs similar functions to the sweater in the clothing trade a century ago. Referenser 1 Arthur McEvoy,»The Triangle Shirtwaist Factory Fire of 1911: Social Change, Industrial Accidents and the Evolution of Common-Sense Causality», Law & Social Inquiry, 20, 1995, s Richard Johnstone, Shae McCrystal, Igor Nossar, Michael Quinlan, Michael Rawling, Joellen Riley. Beyond Employment: The Legal Regulation of Work Relationships, Sydney, Michael Quinlan,»The 'pre-invention' of precarious employment: The changing world of work in context», The Economic and Labour Relations Review, 23(4), 2012, s Annette Thörnquist False (Bogus) Self- Employment in East-West Labour Migration. Recent trends in the Swedish construction and road haulage industries. TheMes, Themes on Migration and Ethnic Studies, 2013:41, REMESO, Linköpings universitet, Linköping 2013; Annette Thörnquist»False Self-Employment. A Topical but Old Labour Market Problem», Annette Thörnquist & Åsa-Karin Engstrand (eds.) Precarious Employment in Perspective: Old and New Challenges to Working Conditions in Sweden. Work & Society. Vol. 70. Brussels, 2011 s Florence Kelley, The sweating system in Chicago, Bureau of Statistics of Labor of Illinois, Springfield, John Burnett, Copy of report of the Board of Trade on the sweating system at the East End of London, by the labour correspondent of the Board, British Parliamentary Papers, London, 331, 1887, s. 2. 7»Report of the Lancet Sanitary Commission on the Sweating and Home-Work systems and their influence on public health», The Lancet, 29 January 1876, s Duncan Bythell, The Sweated Trades: Outwork in Nineteenth Century Britain, New York, Burnett, 1887, s Cited in»voices from the Past: The Sweating System», American Journal of Public Health January 95(1), 2005, s Joseph Levey, Report of the Chief Inspector of Factories on the»sweating System» in connexion with the Clothing Trade in the Colony of Victoria, 1890, s Parliament of Victoria, Minutes of Evidence and Appendices of Factories Act Inquiry Board, Melbourne, 1895, s »Report of The Lancet Special Sanitary Commission on the sweating system in Glasgow», The Lancet 131(3383), 30 June 1888, s Levey, J. (1890) Report of the Chief Inspector of Factories on the»sweating System» in connexion with the Clothing Trade in the Colony of Victoria, s Jay Pilzer,»The Jews and the Great Sweated Labor Debate: », Jewish Social Studies, 41(3-4), 1974, s British Parliamentary Papers, First report from the Select Committee of the House of Lords on the Sweating System; together with the proceedings of the committee, minutes of evidence, and appendix, London, 1888, s Cited in Raffle, P. Lee, W. McCallum, R. & Murray, R. (red) Hunter s Diseases of Occupations, London, 1987, s »The Lancet Special Sanitary Commission on sweating among tailors in Liverpool and Manchester», 21 April 1888, s »Suicide and Sweating», The Lancet 30 June (3383), s »Suicide and Sweating», s »Report of the Lancet Special Sanitary Commission into the Sweating System», The Lancet, 7 July 1888, 132(3384), s »The Lancet Special Sanitary Commission on sweating among tailors in Liverpool and Manchester», 21 April 1888, s »Report of the Lancet Special Sanitary Commission on the sweating system in Glasgow», The Lancet 30 June 1888, s »Report of the Lancet Special Sanitary Commission on sweating among tailors in Liverpool and Manchester», The Lancet 14 April 1888 s British Parliamentary Papers, First report, 361, 1888, s British Parliamentary Papers, Third report from the Select Committee of the House of Lords on the Sweating System; together with the proceedings of the committee, minutes of evidence, and appendix, London, 1889, s British Parliamentary Papers, First report, 361, 1888, s. 508; British Parliamentary Papers, Third report, 1889, s British Parliamentary Papers, Second report from the Select Committee of the House of Lords on the Sweating System; together with the proceedings of the committee, minutes of evidence, and appendices, London, 448, 1888, s British Parliamentary Papers, Fourth report from the Select Committee of the House of Lords on the Sweating System; together with the proceedings of the committee, minutes of evidence, and appendix, London, 331, 1889, s British Parliamentary Papers, First report 361, 1888, s Cited in»the Select Committee s Report on Sweating», The Lancet 10 May 1890 s Michael Quinlan,»We ve been down this road before: Vulnerable work and occupational health in historical perspective», Malcolm Sargeant, & Maria Giovanne, (eds.) Vulnerable Workers: Safety, Well-being and Precarious Work, Farnham Surrey, 2011, s ; Michael Quinlan,»Precarious employment, ill-health and lessons from history: The case of casual (temporary) dock workers », International Journal of Health Services, 43(4), » Sweating in Germany» The Lancet 15 February 1896, s »The sweating system in Paris», The Lancet 29 February 1908, s Sweated industries and the health of the masses Medical Record 7 March 1908 s Ralph Scharnau,»Elizabeth Morgan, crusader for labor reform», Labor History 14(3), 1973, s Florence Kelley,»The Sweating System», Thomas Crowell (red), Essays on Problems Growing Out of the Social Conditions, New York, 1895, s Annie McLean,»The Sweat-Shop in Summer». The American Journal of Sociology, 9(3), 1903, s Florence Kelley,»Minimum-Wage Boards», The American Journal of Sociology, 17(3), 1911, s Frieda Miller,»Industrial Home Work in the United States». International Labour Review, 43, 1941, s Josephine Goldmark, Frances McLean, James Bixby, Alice Lakey, Edith Kendall, Arthur Holcombe, Rosamond Kimball, G Hermann Kinnicutt, Frederick Manvel,»Work of National Consumers League», Annals of the American Academy of Political and Social Science, 38 (supp), 1911, s Brisbane Courier 13 February 1888, s Brisbane Courier 5 June 1890, s Levey, 1890, s Report of the Royal Commission on Strikes, Precis of Evidence, Government Printer, Sydney, Brisbane Courier 14 October 1896 s Brisbane Courier 14 October 1896 s Parliament of New South Wales, Report of the Royal Commission on Strikes, Sydney, 1891, s Parliament of Victoria, First Progress Report of Factories Act Inquiry Board Melbourne 1893, s »Alleged sweating in a small arms factory», The Lancet, 142(3651), 19 August 1893, s »Mr Arnold White on the Sweating Report», The Lancet, 136(3492), 2 August 1890, s Arbetarhistoria 2013:3 4 15

16 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN Ett nytt synsätt på reglering av arbete vid bemanningsföretag i Ontario eller tillbaka till framtiden? Att reglera bemanningsföretagens verksamhet för att förbättra arbetarnas villkor har stått på den politiska agendan i västvärlden sedan förra sekelskiftet. Alla arbetare har dock inte omfattats av det lagliga skyddet. I denna artikel visas med exempel från Ontario i Kanada att dagens lagstiftning fortfarande kan innebära undantagsregler för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden. 1 Av Leah F. Vosko År 2009 antog provinsregeringen i Ontario en förordning om arbetsvillkor för anställda vid bemanningsföretag, The Employment Standards Amendment Act, Temporary Help Agencies, vilket följde hack i häl på de insatser för att reglera arbete vid bemanningsföretag som hade gjorts på flera nivåer som till exempel inom ILO 1997 och EU Den officiella motiveringen för denna förordning var att man ville ge bemanningsföretagen en roll på arbetsmarknaden, samtidigt som man tog hänsyn till den opinion som oroade sig över bemanningsarbetarnas bristande trygghet i arbetet. För den dåvarande arbetsmarknadsministern var målet att»förbättra skyddet för anställda inom bemanningsföretag och bidra till att skapa möjligheter för tillfälligt anställda att få varaktiga anställningar». 2 Följaktligen introducerar det nya avsnittet i Employment Standards Act, ESA, ett visst skydd för bemanningsföretagens anställda, till exempel krav på skriftliga uppdrag och förbud mot avgifter för registrering, placering och andra former av bistånd för att underlätta anställning hos ett kundföretag. Dock återstår många av förordningens problematiska drag och den kan på så sätt permanenta bemanningsjobbens osäkra karaktär i Ontario. Speciellt innebär dess fokus på anställda vid bemanningsföretag för tillfälliga anställningar att man inte reglerar en överlappande kategori privata förmedlingsagenturer som ingår i arbetsförmedlingsbranschen och därmed inte ger tillgång till arbetarskydd för en viktig grupp arbetare, något som påminner om de principlösa uteslutningar och undantag som tilläts under tidigare perioder. ESA godkänner även nu politiska och rättsliga begränsningar för bemanningsföretagens anställda, som till exempel ett undantag för direktavgifter, i vissa fall, för kundföretag som anställer arbetare på ett sätt som påminner om de hårda arbetsmarknadsvillkoren i det tidiga 1900-talets Ontario villkor som liknar dem som då tvingade fram statliga åtgärder. Följande analys utvecklar detta argument i tre delar. Den första definierar bemanningsarbete och vad det innebär som exempel på det som kallas precarious employment, och avser otrygga och osäkra jobb, delvis i kraft av de triangulära anställningsförhållanden det grundar sig på. Den andra delen kartlägger olika sätt att reglera bemanningsarbete och dess tre parter, från det tidiga 1900-talet till det begynnande 2000-talets Ontario, i ett internationellt sammanhang. Genom att dokumentera utvecklingen i Ontario parallellt med internationella förändringar skisseras tre regleringsfaser. Den första karakteriseras av strikt reglering av privata bemanningsföretag, med möjligheter att förbjuda dem att verka, delvis som en reaktion på en mindre grupps överträdelser vid rekrytering av invandrare. Den andra fasen kännetecknas av minskade restriktioner för vissa typer av privata bemanningsföretag och den tredje fasen karaktäriseras av legitimering av bemanningsföretag för tillfälliga anställningar och, som en följd av det, för agenturer inom tjänstesektorn i sin helhet. Slutligen, efter att ha belyst regeringens policyåtgärder på olika nivåer i Kanada och i andra länder under nittonhundratalets första del, följt av Ontarios arbetarorganisationers ansträngningar för att reformera politiken, analyserar den tredje delen det nya avsnittet i ESA och utforskar hur det tar arbetsrätten tillbaka till framtiden. Mot bakgrund av historiens lärdomar avslutas artikeln med att skissa ett mer lovande alternativ för återreglering. Definitioner Arbete vid bemanningsföretag för tillfälliga anställningar definieras av relationen mellan arbetaren, förmedlingen och kundföretaget. Det innebär ett anställningskontrakt som reglerar anställningsvillkoren mellan förmedlingen och arbetaren och en affärsuppgörelse mellan förmedlingen och kundföretaget som fastställer villkoren för tjänsteförsäljningen. Arrangemanget innebär att förmedlingen, eller bemanningsföretaget, placerar arbetaren med uppgift att utföra ett arbete hos kundföretaget. Juridiskt sett är bemanningsjobb ett exempel på ett»triangulärt anställningsförhållande». 3 Denna relation, särskilt den kommersiella transaktionen mellan kundföretaget och förmedlingen om försäljning av arbetskraften, påverkar i grunden bemanningsarbetets kvalitet och karaktär; genom dess blotta existens är arbetarna vid bemanningsföretagen mycket utsatta för de 16 Arbetarhistoria 2013:3 4

17 inskränkningar av arbetarnas rättsliga och politiska frihet, som förekommer i varierande grad vid all form av lönearbete. Genom att lista sig vid ett bemanningsföretag avstår arbetarna rätten att välja arbetsplats och arbetsgivare. Genom att skriva på anställningsavtalet med bemanningsföretaget förverkar de i stor utsträckning sin rätt att välja vilken typ av arbete de vill utföra. Bemanningsföretagen anvisar inte bara en specifik arbetsplats utan också en bestämd syssla inom den yrkessektorn, ofta med föga hänsyn tagen till vad arbetaren uppger om sitt yrkeskunnande. På grund av sådana grundläggande drag är arbete vid bemanningsföretag ett typexempel på det som kallas tillfälliga anställningar som jag identifierat på annat håll, 4 med den genusbaserade ökningen av otrygga anställningar och särskilt anställningsnormernas feminisering, i kontrast mot standard employment som länge har förknippats med säkerhet och långsiktighet och som tagit hand om många arbetsrelaterade och sociala frågor i ett industrialiserat sammanhang under Fordismens och Kenynesianismens era, utformad för manliga medborgare med försörjaransvar. Resultatet av ansträngningarna att så långt möjligt dekommodifiera de anställdas arbete inom välfärdsstaterna, alltså att inte hantera arbetarna som en vara, ledde till en relation med fast anställning på heltid, där arbetaren hade en arbetsgivare, arbetade inom arbetsgivarens lokaler och under dennes direkta översyn, vanligtvis i en fackligt organiserad sektor och med omfattande förmåner och rättigheter. 5 Den tillfälliga anställningens relation skiljer sig från alla dessa tre strukturella drag i standardmodellen, med en hög kommodifiering som resultat. Arbetaren etablerar yrkeskontakter inte bara med en, utan med många enheter, långtidsanställningar är sällsynta och uppsägning kan ske med kort eller ingen varsel. Vid definitionen av bemanningsjobb innebär dessa drag att arbetaren tenderar att ha låg organiseringsgrad, relativt låg lön, vilket är ett resultat av den osynliga avgift som bemanningsföretaget tar ut av kunden för sin service, och begränsad tillgång till sociala förmåner och rättigheter. Faktum är att bemanningsföretagens anställda har låga löner i hela Kanada, jämfört med motsvarande fasta anställningar och de har den lägsta fackliga anslutningsgraden bland de olika typerna av tillfälliga arbeten som till exempel kontraktsarbete, säsongsarbete och tillfälliga anställningar. 6 Det är kanske inte överraskande att kvinnorna dominerar inom bemanningsjobben med tanke på den historiska länken mellan osäkra jobb och arbetarnas sociala ställning, på samma sätt som det brukar vara i andra länder som till exempel USA. Bland kvinnor har»synliga minoriteter» och nyanlända 4,5 gånger högre chans att bli anställda under dessa former. 7 Även åldern skiljer ut anställda vid bemanningsföretag från fast anställda, med 36 procent i åldern år, till skillnad från de fast anställdas 24 procent, följt av arbetare under 24 år (24 procent). 8 Sätt att reglera anställningar vid bemanningsföretag för tillfälliga anställningar i Ontario i ett jämförande perspektiv: en kort historik Förhistorien till bemanningsföretagen i Kanada är de privata avgiftsbelagda arbetsförmedlingar som fanns under det sena 1800-talet och i början av 1900-talet. De var tidiga föregångare till bemanningsföretagen, förmedlingar som ofta rekryterade arbetare för anställning i andra länder. På den tiden fanns det främst två sorters agenturer: allmänna arbetsförmedlingar som förmedlade arbeten mot en avgift och padrones, vars affärsverksamhet var av att skaffa fram arbetslag mot en fast kostnad. I utbyte mot avgifter, direkta eller indirekta, som inackordering, hjälp med resor och så vidare, fick arbetarna ofta löften om arbeten som inte fanns, som beskrevs på ett missvisande sätt, eller som var kortvariga. Som en reaktion på den sortens missbruk och en tilltagande oro vid sekelskiftet 1900, särskilt bland invandrargrupper, försökte den federala regeringen begränsa dessa förmedlingars skrupelfria metoder i första hand genom immigrationsregler. 9 Den uppmuntrade också tillkomsten och samordningen av offentliga arbetsförmedlingar, genom att initiera en allmän anställningsservice med delat ansvar och delade kostnader, tillsammans med ett tillsynsansvar för provinsregeringarna för de privata bemanningsföretagen. Samtidigt började Ontario reglera de privata bemanningsföretagen, med kommunala lagar som förebild, även om arbetsmarknadsfrågor generellt ännu inte hade blivit en fråga för provinsregeringarna. På så sätt började provinsens 1900-tals-insatser att rikta sig emot en undergrupp av förmedlingar som senare kom att omfatta bemanningsföretag för tillfälliga anställningar. Det skedde i tre faser och parallellt med utvecklingen på annat håll: strikt reglering, uppmjukade regler och legitimering. 10 Strikt reglering Den första fasen av strikt reglering markeras med att Ontario antog sin första arbetsförmedlingsförordning, Employment Agencies Act år 1914 (se Tabell 1). Kontrollen institutionaliserades med hjälp av licenser och gällde i vilken grad förmedlingarna kunde kommodifiera bemanningsföretagens anställda vid två sorters privata förmedlingar. Den ena var sådana som mot en avgift hittade en plats för arbetaren och den andra var de som försåg arbetsgivaren med arbetskraft mot betalning. Förordningen blev prejudicerande i Ontario, liksom i Quebec som introducerade strikt reglering år 1910, genom att den identifierade arbetsförmedlingar som en verksamhet inriktad uteslutande på att förmedla arbetare på arbetsgivarnas begäran. Genom att ge den sittande rege- Arbetarhistoria 2013:3 4 17

18 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN ringen möjligheter att reglera avgiften för arbetare och arbetsgivare definierade den också avgifter som något vidare är kontantersättning och den skiljde mellan direkta och indirekta avgifter, en distinktion som senare blev avgörande vid differentiering mellan tillfälliga och fasta anställningar. Förordningen modifierades åtskilliga gånger under de följande två årtiondena. De grundligaste ändringarna genomfördes 1927, när provinsen genom lagstiftning öppnade för möjligheten att förbjuda»tillstånd till alla slags bemanningsagenturer» och för begränsningar av»den sorts affärsverksamhet som kan utföras av en bemanningsagentur». 11 Myndigheterna använde sig aldrig av möjligheten att förbjuda bemanningsagenturerna. Men möjligheten att göra det bidrog till att tygla vissa beryktade agenturers missbruk, som sådana som inte godkändes i den tidiga immigrationsregleringen. Den gynnade en strikt reglering av avgifter för arbetare vilket fick agenturerna att övergå från att ta avgifter från arbetarna till att i stället ta betalt av arbetsgivarna för att de tillhandahöll arbetskraft och en grundlig granskning av tillståndsgivningen och krav på detaljerade protokoll, bemyndigade genom förordningen. Genom att klassificera affärsrelationer där agenturerna tillhandahöll egna arbetare mot en avgift, som en del av det privata bemanningsföretagets verksamhet, innebar denna förordning också ett första implicit erkännande av triangulära anställningsförhållanden. På dessa sätt representerar 1927 års Employment Agencies Act Ontarios mest omfattande insats att begränsa de tillämpningar som kringskar bemanningsarbetarnas politiska och sociala rättigheter. Under den period då Ontario rörde sig i riktning mot striktare reglering ökade samtidigt aktiviteterna på internationell nivå inom ILO. Efter att ha krävt förbud i en av sina grundläggande riktlinjer, Rekommendationen om arbetslöshet (1919), antog ILO 1933 en konvention om arbetsförmedling Regleringsperioder. Nyckelfaktorer i några provinslagar i Ontario, ILO-konventioner och EU-direktiv Strikt reglering (tidigt 1900-tal) Uppmjukad reglering (mitten till slutet av 1900-talet Legitimering (sent 1900-tal tidigt 2000-tal) Ontario Employment Agencies Act 1914 Licensiering Reglerade avgifter för arbetare och kundföretag Bred definition av avgifter (direkta och indirekta). Employment Agencies Act 1937 och 1950 Obligatorisk licensiering, detaljerade protokoll och strikt reglering av avgifter. Employment Standards Act 2000 Återkallade Employment Agencies Act Employment Agencies Act, 1927 Möjliggjorde förbud mot licenser och för restriktioner av bemanningsföretagens aktiviteter Employment Agencies Act 1970 och 1980 Ändrade procedurerna gällande återkallande av licenser för arbetsförmedlingar Internationellt Treaty of Versailles (Part XIII) (ILO Labour Charter) 1919 Introducerade grundregeln att»arbete ska inte ses enbart som en vara eller kommersiell artikel» Recommendation on unemployment, 1919 Rekommenderade förbud Convention and recommendation on Fee- Carging Employment Agencies 1933 Krävde förbud Convention and recommendation on the Organization of the Employment service, 1948 Introducerade ett ramverk för samordning av nationella offentliga arbetsförmedlingar Convention and recommendation on the Fee-Carging Employment Agencies (reviderad) 1949 Möjliggjorde för gradvis avskaffande av reglering Convention and recommendation, Private Employment Agencies, 1997 Avskaffade möjligheten till förbud Definierade privata arbetförmedlingar som arbetsgivare Godkände en rad»nya» uppgifter för de privara arbetsförmedlarna Införde regler om icke-diskriminering, likabehandling vid anställning och adekvata skyddsregler för arbetare EU directive on temporary Agency Work, 2008 Legitimerade bemanningsföretag Definierade privata arbetsförmedlingar som arbetsgivare Utökade en modifierade version av likabehandling för arbetare 18 Arbetarhistoria 2013:3 4

19 mot betalning. Denna konvention inkluderade i sin definition av avgiftsbelagd arbetsförmedling alla kommersiella företag som tog ut avgifter av arbetsgivaren. Detta gjordes delvis i ett försök att reglera de privata arbetsförmedlingar som genomförde rekrytering och förmedlingsverksamhet mellan nationer och för att täcka in alla vinstdrivna mellanhänder som var involverade i varje skede av rekryterings- och placeringsprocesserna. I enlighet med ILO:s grundläggande princip:»arbete ska inte betraktas som en handelsvara» och arbetare ska således inte behöva betala för att få arbete, krävde konventionen ett gradvis införande av förbud mot privata arbetsförmedlingar, för att uppmuntra stater att ersätta de privata förmedlingarna med offentliga arbetsförmedlingar. 12 Även under denna period av strikt reglering fanns dock utrymme för undantag, särskilt för sociala grupper som antogs ha sin försörjning utanför lönesektorn och som därför inte behövde det skydd och de förmåner som hörde till normalrelationen på arbetsmarknaden eller för arbetare inom yrken som inte passade denna anställningsform. I Ontario, till exempel, förmedlade privata agenturer, drivna av skrivmaskinstillverkare, kontorsarbete huvudsakligen till ogifta kvinnor, med det uppenbara syftet att sälja sina produkter. De verkade i stort sett utan restriktioner under 1910-talet och blomstrade tack vare de anställdas unika karaktär, som förmodat sekundär arbetskraft. På liknande sätt betraktade ILO, trots sitt övergripande mål att förbjuda privata agenturer till förmån för offentlig arbetsförmedling, de agenturer som förmedlade artister, musiker och andra professionella grupper som behövde förmedlingshjälp, som legala verksamheter. Sådana undantag gjorde det möjligt för vissa privata förmedlingsagenturer att ha kvar en fot på arbetsmarknaden. Uppmjukad reglering Den andra regleringsfasen började i mitten på 1900-talet. Den karaktäriserades av mildare restriktioner för privata agenturer. I det avseendet hade den internationella utvecklingen hunnit förbi den i Ontario. År 1949 antog ILO en reviderad version av konventionen om bemanningsföretag, som bevarade föregångarens grundläggande drag, men uppmuntrade till ratificering genom att erbjuda medlemsländerna att antingen gradvis avskaffa privata agenturer, eller att reglera dem. Den senare möjligheten öppnade för obligatorisk årlig tillståndsgivning, övervakning, listor för fasta avgifter och särskilda regler för rekrytering och förmedling. Samtidigt som ILO modererade sin strikta hållning gentemot privata bemanningsföretag antogs 1948 Konventionen om organisering av arbetsförmedlingar för att uppmuntra nationella offentliga arbetsförmedlingar och»undanröja behovet av privata bemanningsföretag». 13 I Ontario var regeringens aktiviteter blygsamma på den tiden. De modifieringar som infördes tog inte itu med privata bemanningsföretag vars tillväxt sporrades i Nordamerika under efterkrigsperioden, när kvinnorna friställdes från krigsindustrierna. Bemanningsföretagen beskrev sig själva som ett slags mellanstation (»halfway houses») för hemmafruar som var osäkra på sin anställningsbarhet och sitt engagemang som lönearbetare. 14 Ontarios Employment Agencies Act fortsatte att godkänna licensiering och dokumentation för att möjliggöra en strikt reglering av avgifter. 15 Fram till slutet av 1900-talet, när bestämmelserna i förordningen mildrades, gav den också provinsregeringen befogenhet att förbjuda visa typer av uthyrningsföretag, såväl som agenturer av oönskat slag. Dessa möjligheter utnyttjades dock aldrig. Under tiden vann bemanningsföretagen mark i Ontario och på andra håll. Sverige, som insåg deras växande betydelse, bad ILO om ett klarläggande tidigt på 1960-talet huruvida skrivbyråer, liknande dem som skrivmaskinsföretagen hade i Ontario på 1910-talet, rymdes inom ramen för den reviderade konventionen. ILO:s generaldirektör svarade att de gjorde de, eftersom konventionen omfattade»indirekta anställningsförfaranden» som genomfördes i vinstsyfte. 16 Samtidigt tillade han, informellt, att konventionen möjliggjorde undantag för sådana agenturer eftersom de offentliga arbetsförmedlingarna kanske inte var bäst lämpade för den deltidsanställda och tillfälliga arbetskraft som de förmedlade. Skälet var att dessa arbetares svaga anknytning till arbetsmarknaden kunde göra»de offentliga arbetsförmedlingarna tveksamma till att utföra extra ansträngningar genomföra prov, ta referenser, ta ansvar för ersättningsfrågor, skatt, social säkerhet, arbetstillstånd för utländska arbetare». 17 På så sätt auktoriserade ILO en rad»nya» aktiviteter för bemanningsföretagen, utöver rekrytering och förmedling. I den processen öppnade ILO för bemanningsföretagen att skilja ut sig från andra privata arbetsförmedlare och att göra anspråk på arbetsgivarstatus, vilket innebar att den triangulära anställningsformen och dess centrala roll för anställningarnas inneboende prekära karaktär blev otydligare. Legitimering Med de nyligen sanktionerade verksamheterna som bas, som att utföra tester, ta referenser, ta ansvar för ersättningsfrågor, skatt, social säkerhet och arbetstillstånd för utländska arbetare, skapade bemanningsföretagen en nisch åt sig på arbetsmarknaden i många länder i västra och norra Europa, liksom i Nordamerika från slutet av 1960-talet och början på talet. 18 På så sätt började den tredje fasen, legitimeringsfasen, i Ontario. Den tidiga delen av denna fas kan beskrivas som passiv legitimering eftersom den karaktäriserades av inaktivitet från myndigheternas sida. Aktiv legitimering blev mer framträ- Arbetarhistoria 2013:3 4 19

20 MELLANHANDEN PÅ ARBETSMARKNADEN dande i den senare delen av denna fas, när en översyn av bemanningsföretagen genomfördes i mitten av 1990-talet, när två organisationer för den framväxande arbetsförmedlingsbranschen, Employment Staffing Services Association of Canada, ESSAC och Association of Professional Placement Agencies, APPC krävde ett gemensamt organ för regering och företagare för att se över dess villkor. År 2000 tog Ontario ännu ett beslutsamt steg genom att upphäva Employment Agencies Act i en omfattande reform av lagstiftningen för anställningsnormer. Vid detta tillfälle reglerade Employment Agencies Act bara tillståndsgivning, samt ett förbud mot direkta avgifter för arbetare. Den betydde mycket lite för anställningsvillkoren vid bemanningsföretagen. Regeringens åtgärder mötte därför mycket få offentliga reaktioner. 19 Upphävandet av lagstiftningen innebar dock att det uppstod ett tomrum när det gäller rättslig reglering, en situation som påminner om läget vid 1900-talets början. Genom att upphäva Employment Agencies Act, utan att ersätta den med något annat, skilde sig Ontarios hantering av regleringen vid sekelskiftet 2000 från Västeuropas, där de flesta länderna inom EU lättade på regleringen för bemanningsföretag, men utvecklade regler för triangulära anställningsförhållanden som ett svar på kraven från starka fackliga organisationer som till exempel Frankrike och Sverige och/eller korporativa eller kooperativa förhandlingsstrukturer som till exempel Nederländerna. 20 I slutet av 1990-talet definierades dock bemanningsarbetare i de flesta EU-länder som anställda vid bemanningsföretaget under översyn av kundföretaget, utom i England och Irland där dessa arbetare befann sig i en gråzon. 21 Några upprätthöll också restriktioner för bemanningsjobb, vilket vanligtvis innebar skyddsregler som förbud mot direktavgifter och regler om att den anställde ska acceptera sin placering, såväl som förbud mot icke-anställningsklausuler, det vill säga hinder för användaren att direktanställda arbetare. 22 Många av EU-länderna började också införa likabehandlingsregler för bemanningsföretagens anställda, när det gäller lön och anställningsförmåner. Samtidigt med denna utveckling antog ILO 1997 en ny konvention om bemanningsföretag som tillgodosåg regleringslösningar som antingen fokuserade huvudsakligen på förmedlingarnas verksamheter, övervägande i Kanada eller på deras associerade anställningsrelationer vanligare inom EU. Denna konvention erbjöd en ny legitimitet för privata arbetsförmedlingar, särskilt bemanningsföretagen på flera sätt. Det skedde genom att inkludera så kallade»anställningsservice-leverantörer» i bestämmelserna, genom att behandla fler verksamheter relaterade till rekrytering, placering och anställning och genom att definiera arbetare i triangulära anställningsrelationer som anställda vid privata arbetsförmedlingar, vars tjänster består i att ställa arbetare till förfogande för en tredje part, som ansvarar för att anvisa specifika arbetsuppgifter och för direkt tillsyn. 23 Därigenom konstruerade konventionen ett anställningsförhållande mellan en arbetare och en mellanhand samtidigt som den uppmanade de nationella regeringarna att fördela ansvaret mellan förmedlingarna och dess kundföretag. 24 I gengäld krävde konventionen att de privata förmedlingarna skulle behandla arbetare utan diskriminering och främja lika möjligheter i anställning och sysselsättning. 25 Den krävde emellertid bara»lämpliga skyddsregler» för arbetare som anställdes av privata förmedlingar, snarare än likabehandling. 26 År 2000 erkände regleringarna på olika nivåer bemanningsföretagen som legitima företag. Det fanns dock variationer när det gäller i vilken grad formell lagstiftning och riktlinjer behandlade otryggheten och bristen på säkerhet inom bemanningsjobben och sambandet med den triangulära arbetssituationen. Med hjälp av dessa regelverk etablerade sig under tiden bemanningsföretagen och den roll de spelade inom arbetsförmedlingsbranschen den moderna benämningen för personaluthyrning blev allt mer uppenbar. Det är svårt att uppskatta omfattningen av den privata arbetsförmedlingsbranschen med hjälp av arbetskraftsstatistik. Statistiken tenderar att underskatta dess betydelse eftersom siffrorna bygger på arbetarnas självidentifiering 27 och som jag illustrerat på annat håll skapar anställningarnas trepartsförhållande en osäkerhet hos arbetarna om»vem är chefen?» och den kan till och med göra det svårt för dem att veta om deras anställning är tillfällig eller permanent, särskilt för arbetare som har fått längre uppdrag av en förmedling eller som har fått uppdrag av samma förmedling över en längre tid. 28 Inkomster och utgifter för bemanningsbranschen är dock ett användbart mått på bemanningsjobbens betydelse. 29 Men medan Statistics Canada tidigare tillhandahöll detaljerade uppgifter om inkomsterna för den delsektor som kallades personaluthyrning/bemanningsservice har de sedan 2005 bara publicerat data om tjänstesektorn i sin helhet. Den erbjuder dock möjligheter till en uppskattning av betydelsen, eftersom 62 procent av dess inkomster genereras av bemanningsföretag. 30 Bemanningsbranschen är betydande och baserat på detta mått har den växt markant det senaste årtiondet både i Kanada och i Ontario. I hela Kanada nådde dess inkomster 8.9 miljarder dollar under 2007, en ökning från strax över 4 miljarder dollar 1998, en ökning på 45 procent under en nioårsperiod. I Ontario, som svarar för 60 procent av tjänstesektorns inkomster och är säte för nästan hälften (2 343) av alla (4 698) privata förmedlingar, ökade inkomsterna från drygt 3.1 miljarder kanadensiska dollar år 2000 till över 5.3 miljarder kanadensiska dollar 2007, en ökning på 58 procent på sju år. 31 Vidare går 63 procent av 20 Arbetarhistoria 2013:3 4