xtillväxt- och regionplaneförvaltningen

Transkript

1 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING l (8) Handläggare: Anders Wilandson Tillväxt- och regionplanenämnden Betänkande: Bättre samarbete mellan stat och kommun vid planering för byggande (SOU20i5:i09) Ärendebeskrivnmg Regeringen beslutade i februari 2014 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till att öka den kommunala planläggningen för bostadsbyggande och utbudet av markanvisningar (dir. 2014:29). Utredningen, som antagit namnet Planprocessutredningen, överlämnade i december 2015 sitt betänkande Ett bättre samarbete mellan stat och kommun - vid planering för byggande (SOU 2015:109) till regeringen. Betänkandet har remitterats till Stockholms läns landsting. Remissvaret ska vara inlämnat till Näringsdepartementet senast den 31 mars Beslutsunderlag Förvaltningens tjänsteutlåtande den Förslag till yttrande den Betänkandet i sin helhet finns att ladda ner på regeringskansliets hemsida: httd://\\-\\^v.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentligautredningar/20i?i/i2/sou-20i.c,io Q / Ärendets beredning Tillväxt- och regionplaneförvaltningen har tagit fram förslag till yttrande frän Stockholms läns landsting. Yttrandet utgår från ett samlat regionalt utvecklingsperspektiv utifrån landstingets roll som regionplaneorgan. Avstämning har skett med Länsstyrelsen i Stockholms län. Förslag till beslut Tillväxt- och regionplanenämnden föreslås besluta att godkänna förslaget till yttrande enligt bifogat förslag

2 Tillväxt- och regionplaneförvaltningen STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 2(8) Förvaltningens förslag och motivering Sammanfattning Utredningens uppdrag har varit att utreda och föreslå åtgärder som syftar till att öka den kommunala planläggningen för bostadsbyggande och utbudet av markanvisningar. Uppdraget delas in i fyra delar: A. Inventering och analys av olika kommuners hinder och incitament avseende planläggning samt förslag på åtgärder som kan leda till öka planeringsaktiviteten i kommunen. B. Detaljplaneprocessen och statliga myndigheters - särskilt länsstyrelsernas roll i denna. Här ingår att analysera hur processen inför en detaljplaneläggning fungerar och föreslå åtgärder som kan leda till effektwiseringar. C. Behov av begränsningar av kommunernas möjligheter att ställa krav i en detaljplan. D. Förutsättningar för en ölming av utbudet av mark för bostadsbyggande. Tillväxt- och regionplaneförvaltningen har valt att utifrån landstingets roll som regionplaneorgan begränsa yttrandet till de delar som bedömts som mest relevanta: En komptensutvecldingsinsats föreslås med Boverket som huvudansvarig och i samverkan med länsstyrelserna och SKL. Förvaltningen ställer sig positiv till förslaget. Berörda myndigheter ska göra en översyn av sina vägledningar inom området. Förvaltningen ställer sig positiv till förslaget. Kommunerna ska kunna begära ett planeringsbesked av kommunen inför och/eller under planprocessen. Planeringsbeskedet ska ange om planen i det aktuella fallet är förenlig med länsstyrelsens överprövningsgrunder enligt il kap. 10 PBL, eller vilket planeringsunderlag länsstyrelserna lcräver för att kunna ta ställning till planens förenlighet med överprövningsgrunderna. Förvaltningen anser att det istället för att införa ett nytt moment i planprocessen vore mer effektivt att presentera åtgärder som gör att tillämpningen av gällande lagstiftning blir bättre, som till exempel kompetensutvecklingsinsatser. Förvaltningen saknar att regionplaneringen inte har tagits i beaktande vid analysen av hur processen inför detaljplaneläggning kan effektiviseras. Förvaltningen är positiv till att det arbetas fram vägledning och riktlinjer för hur markanvisningar bör och kan genomföras i olika situationer.

3 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 3 (8) TJÄNSTEUTLÄTANDE Förvaltningen anser att den långsiktiga bebyggelseutveclding som presenteras i RUFS 2010 bör ingå i statens bedömning om mark ska säljas till kommuner eller inte. Bakgrund Uppdraget Utredningens uppdrag (dir. 2014:29) har varit att utreda och föreslå åtgärder som syftar till att öka den kommunala planläggningen för bostadsbyggande och utbudet av markanvisningar. Uppdraget delas in i fyra delar: A. Förutsättningar för aktiv planläggning i kommunerna. I detta ingår en inventering och analys av olika kommuners hinder och incitament avseende planläggning samt förslag på åtgärder som kan leda till öka planeringsaktiviteten i kommunen. Enligt direktiven ska utredningen särskilt överväga ett ekonomiskt statligt planeringsstöd för bostadsbyggande samt andra former av stöd än ekonomiska, till exempel planeringsunderlag och vägledningar för kommunernas arbete. B. Detaljplaneprocessen och statliga myndigheters - särskilt länsstyrelsernas roll i denna. Här ingår att analysera hur processen inför en detaljplaneläggning fungerar och föreslå åtgärder som kan leda till effektiviseringar. I detta ligger att utredningen bland annat ska: överväga om länsstyrelsen ska yttra sig över ett planärende sammanhållet vid ett tillfälle och tidigt i planprocessen och tydliggöra vilket underlag som behövs från kommunen m.fl. överväga behovet av tidsgränser för olika moment i planprocessen utreda om det finns möjligheter att skapa förutsättningar för att i något avseende utföra olika moment i planoch byggprocessen parallellt. C. Behov av begränsningar av kommunernas möjligheter att ställa krav i en detaljplan. D. Förutsättningar för en ökning av utbudet av mark f or bostadsbyggande. Här ingår analyser av kommuneras markanvisningar, kommunala markreserver för bostadsbyggande samt om och hur statlig mark kan avyttras i syfte att användas för bostadsbyggande. I uppdraget har ingått att analysera ett relevant och representativt urval av kommuner över hela landet med å ena sidan vitt skilda demografiska och ekonomiska förutsättningar, å andra sidan likartade förutsättningar, men med olika ambitioner när det gäller planering för

4 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 4 (8) bostäder. Enkätundersökningar har gjorts med ett urval av kommuner och med länsstyrelserna. Problembilden De allra flesta kommuner har en uttalad politisk ambition att bygga bostäder och att öka kommunens folkmängd. Därmed finns en vilja att planlägga för bostadsbebyggelse och många kommuner satsar resurser på att planlägga mer och snabbare. Utredarna bedömer därmed inte att problemen ligger i brist på kommunalpolitiska ambitioner. Det finns dock organisatoriska samordningsproblem. Här inbegrips då de omfattande och ofta komplicerade utredningar som detaljplaneläggning förutsätter. Av utredningens enkätundersökning till kommuner framkommer att statliga bestämmelser, riktlinjer och målsättningar m.m. är ett hinder vid detaljplaneläggning för bostadsbyggande. Att många kommuner ser statliga bestämmelser som ett hinder beror dels på intressekonflikter, dels på otydligheter i statens krav vad gäller till exempel behovet av utredningar och deras innehåll och omfattning. Utredningens förslag syftar därför till att minska denna otydlighet och förbättra samarbetet mellan stat och kommun. Förslagen i betänkandet Nedan redovisas de av utredningens förslag som har bedömts relevanta för Stockholms läns landsting i egenskap av regionplaneorgan. A. Utredaren bedömning är att det inte bör införas något ekonomiskt statligt planermgsstöd för bostadsbyggande. I syfte att stimulera planläggning för bostäder föreslås istället att: Boverket och länsstyrelserna ges i uppdrag att i samverkan med SKL genomföra en samordnad kompetensutvecklingsinsats avseende PBL och dess tillämpning. Boverket föreslås bli huvudansvarig och andra berörda statliga myndigheter involveras. Uppdraget föreslås pågå under åren berörda myndigheter gör en översyn av sina vägledningar inom området B. I syfte att effektivisera detaljplaneprocessen föreslås att: a. kommunerna ska ges möjlighet att inför och/eller under planprocessen begära av länsstyrelsen ett planering sbesked i fråga om planens förenlighet med il kap. 10 planoch bygglagen (PEL), il kap. lo PEL omfattar de grunder på vilket länsstyrelsen kan överpröva en detaljplan. Planermgsbeskedet ska ses som ett komplement till dagens regler om samråd, granskning och överprövning. B Ett planeringsbesked om att planen i det aktuella avseende är förenligt med il kap. 10 PBL innebär

5 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 5 (8) att överprövning efter planens antagande inte kan ske i det eller de avseenden som beskedet avser. Kommunen ska kunna begränsa begäran om planeringsbesked till att enbart avse frågan vilket planermgsunderlag länsstyrelsen kräver för att senare kunna ta ställning till planens förenlighet med överprövningsgrunderna. Länsstyrelsens beslut om planeringsbesked ska kunna överklagas av kommunen. b. Länsstyrelsen ska lämna planeringsbeskedet inom sex veckor, om inte längre tid är nödvändig med hänsyn till planförslagets omfattning eller andra särskilda omständigheter. Det föreslås också en tidfrist om två månader för länsstyrelsens beslut enligt il kap. 10 PBL att upphäva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelse. Tidfristen gäller från det att länsstyrelsen har fattat sitt beslut om överprövning. C. En lagändring föreslås som begränsar detaljplanens tillåtna innehåll beträffande en ny byggnads yttre utformning vad avser färg- och materialverkan. Detaljerade la-av i detaljplan föreslås endast vara möjligt då det krävs för att planen inte ska bli föremål för överprövning enligt il kap. il PEL. På samma vis föreslås en begränsning av möjligheterna att reglera byggnadsverk och tomters tekniska egenskaper. D. Vid analysen av förutsättningarna för en ökning av utbudet av mark för bostasbyggande kom utredaren fram till att: det bör utredas vidare om det är lämpligt att, under vissa förutsättningar, införa ett statligt stöd till kommuner som bedriver en aktiv markpolitik. det finns inget behov av ny lagstiftning som rör kommunala marlcanvisningar, däremot identifieras ett behov av vägledning och riktlinjer för hur markanvisningar bör och kan genomföras i olika situationer. E. Utredningen har utöver vad som angivits i direktivet bland annat föreslagit att utredare närmare möjligheterna till planreglering av upplåtelseformer till bostäder. Överväganden Utredarens uppdrag behandlar i huvudsak relationen, eller samarbetet, mellan stat och kommun. Fokus ligger på de senare delarna av planoch byggprocessen, det vill säga detaljplanering och bygglov, men även kommunal markpolitik. Samarbete i de mer strategiska delarna av planoch byggprocessen, det vill säga de delar som inbegriper region- och

6 Tillväxt- och regionplaneförvaltningen STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 6(8) översiktsplanering, har av utredaren inte bedöms lika relevant i förhållande till det uppdrag som getts. Utifrån landstingets roll som regionplaneorgan har Tillväxt- och regionplaneförvaltningen valt att i huvudsak begränsa yttrandet till de delar av betänkandet som berör förutsättningar för aktiv planläggning i kommunerna samt detaljplaneprocessen och statliga myndigheters roll i denna. Övriga delar av betänkandet kommenteras inte närmare. Utredarna konstaterar i betänkandet att det är uppenbart att många förbättringar kan göras inom ramen för dagens lagstiftning. Genom ändrade prioriteringar och arbetsformer hos aktörerna i planprocessen kan mycket vinnas. Allt för omfattande och frekventa lagändringar riskerar att ta mycket resurser i anspråk från den löpande verksamheten och sänker produktiviteten under en viss tid. Hur välmotiverad en lagändring än kan vara måste den alltså vägas mot kostnaderna att införa den. Utredningens förslag till lagändringar är därför begränsade. Förvaltningen delar utredningens bedömningar av konselwensema av lagändringar och välkomnar därför att utredningen har haft en restriktiv inställning till lagändringar. Förvaltningen tror att det finns mycket att vinna med att förbättra tillämpningen av den lagstiftning som finns idag. I betänkandet presenteras en problembeskrivning gällande länsstyrelsernas yttrande och krav på utredningar i samråds- och granskningskedet i detaljplaneprocessen. Mycket av de presenterade problemen relaterar till bristande tillämpning av gällande lagstiftning och ett otydligt hanterande av länsstyrelsen. Förvaltningen anser att det istället för att införa ett nytt moment i planprocessen, planeringsbesked, vore mer effektivt att presentera åtgärder som gör att tillämpningen av gällande lagstiftning blir bättre. Förvaltningen ser en risk att Länsstyrelsen skulle bli tvungen att kräva utförliga underlag för att ta ställning i ett tidigt skede, och samtidigt ställa en mängd villkor i planeringsbeskedet. Planeringsbeskedet riskerar då att inte leda till de effektiviseringar som eftersträvas. Utredningens förslag om en satsning på en särskild kompetensutvecldingsinsats är istället en sådan åtgärd som förvaltningen anser kan leda till de effektiviseringar och den tydlighet som efterfrågas, utan att nya moment i planprocessen tillförs. Förvaltningen bedömer till exempel att det finns en utvecldingspotential i länsstyrelsernas samråds- och granslaiingsyttranden så att de blir mer tydliga och konstruktiva. Problembeskrivningen kan ocl<så relateras till otydliga och bristande statliga underlag gällande överprövningsgrunderna. Förvaltningen är

7 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 7 (8) därför positiv till utredningens förslag att berörda statliga myndigheter ska göra en översyn av sina vägledningar inom området. Förvaltningen saknar i det här sammanhanget att regionplaneringen inte tagits i beaktande vid analysen av hur processen inför detaljplaneläggning kan effektiviseras. RUFS 2010 används idag som stöd vid Länsstyrelsens bedömning av mellankommunal samordning enligt il kap. 10 PEL. Enligt förvaltningen finns här en potential att utveclda regionplanen och dess roll för att stödja samordningen mellan stat och kommun vid planering för byggande. I en regionplan kan områden pekas ut för bebyggelseutvecming med olika täthet. Regionplaneorganet skulle till exempel tillsammans med kommun och länsstyrelsen redan här kunna, samlat och för olika områden, identifiera vilka hänsyn som krävs i detaljplaneprocessen kopplat till il kap. lo PBL. Dialogen av vad som krävs i detaljplaneprocessen kan alltså starta redan med regionplaneringen, för att sedan fortsätta och fördjupas i kommunernas översiktsplane- och detaljplaneprocesser. Det blir också lättare för staten att härigenom få en översikt över var och inom vilka områden det behöver prioriteras att ta fram utvecklade underlag. Förvaltningen är positiv till att det arbetas fram vägledning och riktlinjer för hur markanvisningar bör och kan genomföras i olika situationer. I Stockholms län finns flera exempel på kommuner som kan fungera som goda exempel på hantering av markanvisningar, till exempel Upplands Väsby kommun. Utredningen har utrett hur staten på ett mer effektivt sätt kan bidra med mark för bostadsbyggande. Bland annat föreslås att Lantmäteriet ska kunna yttra sig om värdet på aktuell fastighet. Utredaren föreslår också att regeringen i sin myndighetsstyrning ska betona vikten av att mark överlåts till kommuner för samhällsbyggnadsändamål samt att dessa överlåtelser genomförs på ett effektivt sätt. Förvaltningen anser att RUFS 2010 kan spela en roll för detta arbete i Stockholm län. Den långsiktiga bebyggelseutveclding som presenteras i RUFS 2010 bör ingå i bedömningen om statlig mark ska säljas till kommuner eller inte.

8 STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING (8) TRN Ekonomiska konsekvenser av beslutet Beslutet medför i sig inga ekonomiska konsekvenser. Miljökonsekvenser av beslutet I enlighet med landstingets Miljöpolitiska program har hänsyn till miljön beaktats och slutsatsen är att det inte är relevant med en miljökonselwensbedömningl detta ärende. x' Hanna Wiik Förvaltningschef ', anders Wilandson TRegionplanerare

9 xtillväxt-och regionplanenämnden STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING l (3) FÖRSLAG TILL YTTRANDE Näringsdepartementet N2015/08971/PUB n. reqistrator@reqerinoskansliet.se m aria.ed l u nd@rea erinqskans liet.se Betänkande: Bättre samarbete mellan stat och kommun vid planering för byggande (SOU20i5:i09) Stockholms läns landsting har bjudits in att lämna svar på remiss över betänkandet Bättre samordning mellan stat och kommun - vid planering för byggande (SOU 2015:109). Svaret har beretts utifrån landstingets uppdrag som regionplaneorgan. Utifrån detta har landstingets yttrande begränsats till att i huvudsak avse de delar av betänkandet som berör förutsättningar för aktiv planläggning i kommunerna samt detaljplaneprocessen och statliga myndigheters roll i denna. Övriga delar av betänkandet kommenteras inte närmare. Inledning Stockholms läns landsting har lång erfarenhet av fysisk regionplanering och samverkan mellan olika aktörer, både inom den regionala nivån och mellan statlig, regional och lokal nivå, liksom av samordning i olika sakfrågor. Behovet av samverkan i storstadsregionen har varit drivkraften för den regionala planeringen i Stockholmsregionen och den har bedrivits även när det inte varit obligatoriskt. I den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen RUFS 2010 har det gjorts bedömningar av hur mycket bostäder som måste byggas i alla länets kommuner för att klara den förväntande befolkningsökningen. Stockholms läns landsting är angeläget om att bostadsbyggnadstakten i länet håller den takt som gör att det årliga bostadsbehovet i länets kommuner klaras. Landstinget välkomnar därför smarta och effektiva åtgärder som kan underlätta planeringen för och byggandet av bostäder. Synpunkter Tillväxt- och regionplanenämnden ser positivt på förslag som kan innebära effektiviseringar i planoch byggprocessen och kortare handläggningstider hos kommunerna. Landstingets uppgift som regionplaneorgan är bland annat att bevaka regionala frågor och fortlöpande lämna underlag i sådana frågor för kommunernas och statliga myndigheters planering. Genom att

10 Tillväxt-och regionplanenämnden STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 2(3) FÖRSLAG TILL YTTRANDE yttra sig över kommunernas översiktsplaner och detaljplaner bevakar Stockholms läns landsting de regionala intressena. Nämnden anser att det finns en risk att utredningens förslag om planeringsbesked inte kommer att leda till de effektiviseringar i tid som förslaget avser. Länsstyrelsen kan bli tvungen att kräva utförliga underlag för att ta ställning i ett tidigt skede, och samtidigt ställa en mängd villkor i planeringsbeskedet. Istället för att införa ett nytt moment i planprocessen, planeringsbesked, vore det mer effektivt att presentera åtgärder som gör att tillämpningen av gällande lagstiftning blir bättre. Nämnden bedömer att mycket av den problembeskrivning som presenteras i betänkandet, bland annat rörande länsstyrelsernas yttranden och krav på underlag, kan åtgärdas mer effektivt genom åtgärder som syftar till att uppnå bättre tillämpning av gällande lagstiftning. Till exempel kan det finnas en utvecklingspotential i länsstyrelsernas samråds- och granslmingsyttranden så att de blir mer tydliga och konstruktiva. Nämnden är därför positiva till utredningens förslag om en särsldld kompetensutvecldingsinsats avseende PBL och dess tillämpning. Nämnden ställer sig bakom förslaget att ge berörda statliga myndigheter i uppdrag att göra en översyn av sina vägledningar inom området. RUFS 2010 används idag av Länsstyrelsen i Stockholms län som stöd vid bedömning av mellankommunal samordning enligt il kap. 10 planoch bygglagen, PBL. Nämnden saknar i det här sammanhanget att regionplaneringen inte tagits i beaktande vid analysen av hur processen inför detaljplaneläggning kan effektiviseras. Nämnden anser det kan finnas en utvecldingspotential i regionplanens roll som stöd i samordningen mellan stat och kommun vid planering för byggande. Regionplaneorganet skulle till exempel tillsammans med kommun och länsstyrelse redan här kunna, samlat och för olika områden utpekade i regionplanen, identifiera vilka hänsyn som la-ävs kopplat till il kap. 10 PBL. Dialogen av vad som krävs i detaljplaneprocessen kan alltså starta redan med regionplaneringen, för att sedan fortsätta och fördjupas i kommunernas översiktsplane- och detaljplaneprocesser. Det blir också lättare för staten att härigenom få en översikt över var och inom vilka områden det behöver prioriteras att ta fram utvecklade underlag. Nämnden är positiv till att det arbetas fram vägledning och riktlinjer för hur markanvisningar bör och kan genomföras i olika situationer. I Stockholms län finns flera exempel på kommuner som kan fungera som goda exempel på hantering av markanvisningar.

11 Tillväxt-och regionplanenämnden STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING 3(3) FÖRSLAG TILL YTTRANDE I RUFS 2010 presenteras en bild över länets långsiktiga bebyggelseutveckling som Stockholms läns landsting, regionens kommuner och Länsstyrelsen i Stocldiolms län ställt sig bakom. Nämnden anser att den regionala utvecklingsplanen för Stocldiolmsregionen bör fungera som ett underlag i arbetet med att identifiera statlig mark lämplig för bostadsbyggande.