Skyddsåtgärder för personer med demenssjukdom på Vilhelmina kommuns särskilda boendeformer.

Transkript

1 Riktlinje Utgåva nr 3 Sida 1 av 2 Vård och omsorg Dokumentets namn På särskilt boende Vilhelmina kommun Utfärdare/handläggare Birgitta Jonsson Medicinskt ansvarig sjuksköterska Datum Reviderad Februari 2010 Skyddsåtgärder för personer med demenssjukdom på Vilhelmina kommuns särskilda boendeformer. Särskild Boendeform: Servicehus: Port: Äldreboende, demensboende med kontrakt på lägenheten samt omvårdnad utifrån eget behov Kontrakt på lägenheten samt hemtjänstinsats utifrån eget behov. Dörr i entré till fastigheten. Porten till de flesta bostadsfastigheter är nattetid låsta med dörrlås alternativt kodlås. De boende har tillgång till egen nyckel till dörrlåset, om kodlås används så skall koden vara väl synlig invid dörren. Ytterdörr: Dörr till den egna förhyrda lägenheten. Ytterdörr till den boendes lägenhet låses av den boende, i de fall den boende vill ha sin dörr låst och inte själv kan utföra låsningen skall den boendes egen eller ställföreträdarens önskan dokumenteras i omvårdnadsjournal och utföras av vårdpersonalen. Enhetens dörr: Dörr till enheten i fastigheten mellan Port och Ytterdörr. Enhetens dörr är olåst eller försedd med kodlås. Etik Integritet betyder oförstört, att vara oskadad, att inte utsättas för kränkningar. Varje människa har rätt till fysisk och psykisk integritet. Rätten omfattar både att vara fredad för angrepp och skada av kropp och av själ. Individuell vård-och omsorgsplanering Socialtjänstens/hälso-och sjukvårdens verksamhet för äldre och funktionshindrade skall präglas av respekt för den enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. 1

2 Vården och omsorgen ska bedrivas så att den uppfyller krav på en god vård. Detta innebär att den ska vara av god kvalitet och tillgodose den boendes behov av trygghet i vård och behandling. Detta förutsätter att omsorgs och vårdinsatserna utformas utifrån den enskildes individuella behov, förutsättningar och önskemål. Grundläggande för en individuell utformning av insatserna är en professionell och rättssäker behovsbedömning. De sociala och medicinska aspekterna ska utgöra ett underlag och dokumenteras i en Genomförandeplan. Den enskilde ska ges information om socialtjänstens/hälso och sjukvårdens möjligheter till stöd och hjälp. God omsorg och hälso och sjukvård förutsätter att all personal i det dagliga arbetet uppmärksammar behov av vård och insatser som kan underlätta den dagliga livsföringen t.ex. hjälpmedel, rehabilitering och bostadsanpassning. Självbestämmande. En person är självbestämmande om han/hon kan bestämma över sig själv utan yttre begränsningar och kan välja att handla i enighet med sin egen övertygelse. All vård och omsorg skall ske i samförstånd med den enskilde den skall utgå från hur den enskilde säger att han/hon vill ha det. I de fall den enskilde inte kan föra sin egen talan skall god man, förvaltare utses om detta inte skett skall kommunikation med anhöriga ske. Det är dock mycket viktigt att i omvårdnadsdokumentationen ange den enskildes egen vilja uttryckt personligen eller av ställföreträdare som alltid skall anges med namn. Begränsningsåtgärder Sedativa läkemedel Medicinering kan ibland medföra en fysisk eller psykisk fasthållning och är otillåtna utan samtycke eller särskilt lagstöd för åtgärden. Läkaren är ansvarig för ordinationer och anvisningar som de ger i fråga om patienten/boende. Den boende även om hon/han är dement/förvirrad skall dennes vilja respekteras. Viss hjälp kan man ha av att bedöma huruvida de enskildes viljeinriktning står i överensstämmelse med den vård/omvårdnad som utförs. Saknar personen förmåga att reagera eller uttrycka sin vilja faller det under den ansvariga läkaren att bedöma behovet. Tekniska Hjälpmedel. Trygghetslarm Individuellt larm som aktiveras av den enskilde, finns på samtliga särskilda boendeformer. Passagelarm. Generellt larm som används i vissa fall utifrån beslut i individuell vårdplanering. Rörelse larm Individuellt larm som aktiveras av den enskilde oftast i fallförebyggande syfte Salvo Nödsändare. 2

3 Ett individuellt larm som aktiveras när den enskilde passerar en gräns som kan vara ytterdörren som skydd för den enskilde. Utvecklad av Telelarm Care, SOS Alarm och polisen i samarbete med demensförbundet. Nödsändaren startar när den nås av en godkänd signal via personsökarsystemet Minicall. Polisen innehar pejlingsutrustning. Nödrätt. Varje medborgare är enligt regeringsformen grundlagsskyddad mot frihetsberövande och andra frihetsinskränkningar. Vid förvirringstillstånd kan dock finnas indikationen för tvångsvård. Som huvudregel gäller alltså att åtgärder som innebär frihetsinskränkningar eller tvång inte får företas. Det finns vissa möjligheter att göra undantag. Regeln om nödrätt i brottsbalken 24 kap 4 innebär nämligen att den är fri från ansvar som handlar i nöd för att avvärja fara för liv eller hälsa. Handlingen måste vara försvarlig med hänsyn till farans art. Om den enskilde utsätter sig för fara för liv och hälsa är det inte förbjudet att utan den enskildes samtycke handla så att man räddar dennes liv och hälsa. Exempel kan vara att den boende är så förvirrad att denne inte klarar sig ensam i trafiken eller kan hamna vilse, eller riskerar att förfrysa sig. Nödrätten får emellertid inte ligga till grund för rutinmässiga ingripanden. Det får från fall till fall avgöras om situationen är sådan att nödrätten ger möjlighet för personalen att förhindra att den enskilde lämnar bostaden. Personalen bör i så fall då man inte får förhindra den enskilde att lämna bostaden använda övertalning och avleda den boende och att förmå denne att stanna kvar. Lyckas inte detta, så bör någon personal eller anhörig följa med ut. Riktlinjer för användning av larm. Det saknas stöd i lag för tvångsåtgärder i de särskilda boendeformerna. Tekniska lösningar får inte innebära olagligt tvång och skall vara etiskt försvarbara. Inlåsning får inte ske. Enhetens port kan vara låst, låset skall vara av sådan beskaffenhet att de boende själv kan låsa upp som kodlås eller dörrlås. Ytterdörren till den egna lägenheten låses av den enskilde, kan också ske med att den enskilde ber att personalen låser dörren. Om den enskilde inte kan föra sin egen talan och det kan anses att hon/han vill ha sin dörr låst skall god man, förvaltare eller anhörig höras som får avge den boendes önskan som dokumenteras väl i omvårdnadsdokumentationen. Generella larm Generella passagelarm kan och bör i vissa fall användas. En larmanordning på ytterdörren som är kopplad till personalens personsökare gör det möjligt att snabbt kunna nå personen i fråga när denne öppnar dörren. Generella passagelarm kan även anbringas på dörrar inomhus. Dessa aktiveras i regel först sedan den dagliga verksamheten upphört. 3

4 Individuella larm Individuella larm som anbringas på personer med åldersdemens i form av individuellt larm som aktiveras av den enskilde själv eller vid passage av en viss gräns, eller Salvo nödsändare som aktiveras av polisen efter framställning av personal när en person försvunnit och inte återfinns på förväntad plats. En förutsättning för anbringande av individuella larm är att den enskilde samtyckt att bära larmet. Det är ofta svårt att få samtycke av personer med demenssjukdom. Om hon/han inte är rättskapabel och inte förstår vad det handlar om, får man istället bedöma om den enskilde skulle ha acceptera larmet om han/hon kunnat lämna medgivande. (Presumtivt samtycke) För att ta reda på vilken uppfattning den enskilde skulle ha haft kan man inhämta uppgifter från närstående och/eller förvaltare/god man. Larmet får endast anbringas om den enskildes liv annars sätts i fara. Beslut om att anbringa individuellt larm skall fattas av sjuksköterska efter samråd med områdeschefen. Om beslut fattas av annan än medicinsk ansvarig sjuksköterska skall denne underrättas om beslutet. Beslutet skall även delges äldreomsorgschef eller verksamhetschef. Om den enskilde i ett senare skede återkallar sitt samtycke eller bedömning görs att det inte längre föreligger presumtivt samtycke, får larmet inte användas. Frågor som berör den boendes skydd och integritet, självbestämmande, valfrihet, trygghet och säkerhet skall hållas levande och fortlöpande diskuteras med personal. Beslut och ställningstaganden ska dokumenteras väl. Den boende, anhöriga eller god man/förvaltare ska informeras om vilka regler och rutiner som gäller vid enheten. Överenskommelse ska träffas om omvårdnaden och i vilka situationer som de anhöriga ska kontaktas. Fysiska begränsningsåtgärder Säkerhetsaspekten och rädsla för att den äldre ska ramla och skada sig är en av anledningarna att frågan om begränsningsåtgärder kommer upp. En annan anledning är när någon boende är mycket orolig och man är rädd att denne ska skada sig själv eller andra. Det finns dock flera studier som visar att det endast finns ett svagt samband mellan uppskattad fallrisk, tidigare fall och användningen av fysiska begränsningsåtgärder. Fysiska begränsningsåtgärder orsakar nervskador, trycksår, fall, inkontinens, infektioner, oroligt beteende, ökad desorientering och för tidig död. Utöver detta kan personen få muskelstelhet, minskad eller försämrad cirkulation, förstoppning, kontrakturer, benskörhet och minskad metabolism. 4

5 Begränsningsåtgärderna har även en negativ psykologisk påverkan på en skör äldre och hotar dennes värdighet. En förvirrad äldre som blir föremål för fysisk begränsningsåtgärd kan bli ännu mer förvirrad och detta kan leda till aggressivitet och panikatacker. Det diskuteras i litteraturen när fysiska begränsningsåtgärder övergår från att vara skyddsåtgärd till att vara tvångsåtgärd. Det är dock inte självklart att frånvaro av fysiska begränsningsåtgärder är synonymt med god omvårdnad, och konsekvenserna blir att den boende blir tvingad till permanent sängläge med alla negativa följder. Det som är viktigt för ställningstagande är personalens förmåga till att bedöma den boendes upplevelse av den fysiska begränsningen. I de fall begränsningsårtgäder används är det av stor vikt att detta utvärderas regelbundet samt att ordinationen omprövas. Det är också av största vikt att det utreds vilka bakomliggande faktorer som orsakar symptom eller beteende. Fysiska begränsningsåtgärder får inte användas som ersättning för personal Sänggrindar Sänggrind som används som begränsningsåtgärd ska anpassas till den enskildes behov. I detta ingår inte minst avvägningen mellan nyttan kontra risken i det enskilda fallet. Även personens behov av tillsyn, främst nattetid bör aktivt bedömas i samband med upprättande av vård-och omsorgsplanen. De sängar som finns på särskilt boende i dag klassas som medicinteknisk produkt. Tillverkaren ansvarar för att produkten fungerar för den användning som han avsett. Uppgift ska finnas vilka madrasser och sänggrindar som passar för sängen. Används fel tillbehör finns risk för olyckor. Sängutrustningen ska anpassas efter den enskildes behov. Samråd med arbetsterapeut/sjuksköterska för utprovning av madrass och tillbehör. Beslut om användande av sänggrind fattas av sjuksköterska på boende i samråd med områdeschefen. Åtgärden ska dokumenteras i Vård-och omsorgsplanen samt i HSL dokumentationen. Det är inte tillåtet att använda fixeringsutrustning för att kvarhålla en person i sängen. Det är inte heller tillåtet att fastspänna den boende i väggfast stol. Bälte/grensele/bricka/övriga anordningar Beslut om användande av bälte, grensele eller bricka skall göras av läkare. Beslutet ska dokumenteras i HSL-journalen i VO. Skyddsåtgärderna ska kunna möjliggöra aktivering och inte användas för att fasthålla orolig person. Skyddsåtgärderna ska användas endast under kortare stunder när t.ex. personal inte kan ha personen under uppsikt. Manschetter eller andra anordningar, som syftar till att fixera extremiteter, får inta användas annat än efter läkarordination för att möjliggöra behandling som kräver tillfällig immobilisering av en viss kroppsdel. 5

6 Om man spänner fast någon i en stol för att hindra denne från att falla ur stolen eller att hamna i en obekväm ställning, är detta inte ett frihetsberövande när denne ändå inte skulle kunna ta sig ur stolen. Detsamma gäller vid utomhusvistelse och någon sitter i rullstol och personal drar rullstolen. Beslut om begränsningsåtgärder är alltid svåra ställningstaganden. Det är av största vikt att vi vid dessa tillfällen möter den boende med lyhördhet, respekt och varsamhet. Referenser HSL 1982:263 SOL: (2001:453) 3 kap.3 Sosfs 1992:17 Sosfs:1997:16 Sosfs: 2005:12 Sosfs 1998: 8 Socialnämndens Mål och riktlinjer för äldreomsorgen 2008 Kvalitetshandbok för Socialtjänsten i Vilhelmina 2006 Forskning kring begränsningsåtgärder Stig Karlsson/Socialstyrelsens Dnr / /2004 6