Kursmoment:Träslöjd. En kort processdokumentation och didaktisk reflektion

Transkript

1 Kursmoment:Träslöjd En kort processdokumentation och didaktisk reflektion Anahí Lindqvist Gr15 Slöjd-Material och redskap i ett didaktiskt perspektiv Ht

2 Kursmomentets innehåll I det här kursmomentet har jag provat att arbeta i färskt och torrt virke. Jag har också testat olika tekniker såsom täljning, klyvning, borrning, sågning. Jag har också raspat, filat och slipat. Men mest har jag täljt, mer om det längre fram. Teknikerna har jag övat på när jag har utfört följande uppgifter Tillverka en låda Såga efter en mall Tillverka redskap för snoddar Besök hos hemslöjdskonsulenterna Att tillverka en låda Processen Under den här uppgiften har jag funderat en del på definitioner. Vad är en låda? Uppgiften vi fick gick ut på att ta till vara på en björk som Jenny hade fällt i skogen samma morgon som uppgiften introducerades. Vi skulle alla tillverka en låda av något slag. Eftersom björken då var färsk så ställdes vi inför ett problem, vad händer med lådan när träet torkar? Kommer sammanfogningarna att hålla, kommer lådan bli sned, kommer träet att spricka här och var? Jag funderade på hur jag kunde arbeta för att ge lådan en så följsam sammanfogning som möjligt och kom på tanken att fläta ihop träet med rötter, och att på så sätt kombinera två tekniker: rotslöjd och täljning. Tyvärr fick jag inte tag på några rötter så jag fick tänka vidare och så bestämde jag mig för att testa att sy ihop träbitarna med varandra. Jag började med att klyva stocken i fyra delar som jag högg jag till smala plankor. Sedan använde jag bandkniven för att släta till ytan och till slut täljkniven för att jämna till kanterna. Jag funderade på hur jag skulle få till en snygg botten och kände mig osugen på att göra lådan fyrkantig, därför valde jag att göra botten som en pentagon (se bilden). För att kunna sammanfoga delarna borrade jag små hål i kanterna. Det var svårt att få det snyggt, en del bitar sprack tyvärr. Därefter sydde jag ihop delarna till lådan med vaxat vitt lingarn 16/1. Så, vad är en låda? Har jag snarare gjort en korg? Eller är det en skål? Vad är det som definierar hur en sak ska benämnas? Är det sakens funktion, hur saken är gjord eller sakens form? Måste en låda vara hård (icke följsam), spikad eller skruvad och fyrkantig, för att definieras som en låda? Att arbeta i färskt virke hoppas jag att alla elever i skolan ska få möjlighet att göra. Det är en sån fantastiskt skön känsla att känna de kalla fuktiga ämnet i handen och att låta kniven skära ut formen i träet. Jag tror det ger eleverna en taktil förståelse för hur materialet trä är uppbyggt med fiberriktning och trämassa. Att specifikt tillverka något av ett så föränderligt material och som ska sammanfogas till en hållbar form kanske är lite avancerat för elever i grundskolan. Jag tänker att det kanske är ett lite för svårt problem man serverar dom, som kan ger större frustration än utmaning. Däremot tänker jag att man kan vidga uppgiften till att låta eleverna tillverka något där krympningsprocessen är en stor del av uppgiften. Till exempel krympburk som jag gissar är en ganska vanlig uppgift när man jobbar färskt i 2

3 träslöjden. Jag tror också att min tanke om att kombinera ett krympande material med ett följsamt, kan passa ganska bra i skolan, för att jobba materialöverskridande (hårt och mjukt). Det vore roligt att prova att sammanfoga bitarna med galvaniserad järntråd också, och testa hur trä och metall fungerar tillsammans. För att koppla till kursplanen menar jag att det kan vara bra att arbeta med färskt levande trä. Jag tänker att själva materialets föränderlighet bidrar till att träna elevernas förmåga att välja och motivera tillvägagångssätt utifrån olika kvalitetsaspekter och att ta sig an uppgiften på ett kreativt sätt. Att såga rakt Björnen Brummele -Brum har fått se dagens ljus genom att jag har fått prova på mallslöjd av gammal hederlig karaktär. Jag har klippt ut den mall som tilldelats mig, ritat av den på en planka och sågat ut delarna. Jag har använt torr furu och sågat med en fogsvans. Björnen har jag spikat ihop och sen har jag knappt tittat på den mer. Under arbetet har jag brottats med ett par insikter. Det är nämligen så här att: 1. Jag arbetar snabbt och ganska slarvigt när jag inte känner mig motiverad i en uppgift. 2. Jag ångrar mig alltid lite efteråt. Den här gången har jag dock insett att det är bra. Jag har ett par gånger under förra året fått höra att jag är ambitiös och att jag inte ska vara för duktig. Det har såklart gjort mig arg och jag har känt mig förminskad. Men det är klart att jag har insett att jag inte kan ge alla uppgifter lika mycket energi, så med björnen så insåg jag att jag måste omvända min antipati mot vissa uppgifter och göra 3

4 uppgifterna till ett tillfälle till vila. Problemet är bara att de inte ger tillfälle till vila eftersom min hantering av tråkiga uppgifter innebär att jag funderar och överanalyserar alldeles för mycket istället. Om jag hade lagt tiden det tog att skriva den här texten, på att såga lite snyggare i björnen istället, så hade den nog varit i det närmaste perfekt nu. Men stackars Brummele -Brum är verkligen inte perfekt. Här och var har det rykt flisor när jag har farit fram för hårt och snabbt med fogsvansen. Bakbenen finns i två versioner, där version nummer två blev helt okej och jag insåg att det är guld att gå i en klass där ens kamrater helt frankt kan säga åt en att göra om. Brummele -Brum har dessutom spruckit på två ställen, där jag har varit tvungen att limma ihop honom. Alltid när jag gör en sån här uppgift och inte blir nöjd, tänker jag att jag ska göra om den igen och då ska den bli perfekt. Jag tänker att den första versionen bara var ett övningsexemplar. Det tror jag är ett ganska bra förhållningssätt, för det betyder ju att lusten finns kvar. Nå, till syvende och sist måste jag säga att Björnen Brum- Brum var en perfekt uppgift. Dels för att det var härligt att få en ren teknikuppgift och dels för att det var kul att få arbeta i torrt trä efter att ha täljt i det färska. Jag tänker att det kan vara bra att arbeta på liknande sätt i slöjdundervisningen, med motsatsförhållanden, det är ett bra verktyg för att synliggöra materials egenskaper. Hårt, mjukt. Färskt, torrt. Metalltråd, ullgarn. Och så vidare. Det kan skapa en förståelse för handlag, materialens olika förutsättningar och användningsområden. Eleverna kan jämföra de olika estetiska uttryck som kan kopplas till material. 4

5 Redskap för snoddar Slynggaffel Ur den färska björken som jag nämner här ovan, har jag också täljt en slynggaffel, alltså ett redskap att slynga snoddar med. Slynggaffeln är täljd helt på fri hand och den är ergonomiskt utformad för att passa att hållas i två olika grepp av min vänsterhand. För att göra greppet extra behagligt kommer jag även när träet har torkat ordentligt, att slipa den helt slät samt olja in den för bästa hållbarhet. Hela processen med slynggaffeln har varit smärtfri, jag har haft roligt när jag täljde den. Däremot så visste jag inte riktigt om min ergonomiska ambition skulle funka eftersom jag inte riktigt visste hur man håller gaffeln när man praktiserar slyngandet. Nu har jag testat att slynga och det gick bra, gaffeln fyller sin funktion. Däremot är greppet inte perfekt, när jag slyngade insåg jag att man snarare håller gaffeln högre upp än i handtaget. Men det gör mig inte så mycket, jag tycker att det var roligt att fokusera på redskapets form i förhållande till handen. Det blev som en konkretisering av min känsla av sinnlighet och taktilitet som jag så kopplar ihop med täljning. Att tillverka sitt eget redskap är en så bra uppgift. Jag vurmar för tanken att man ska tillverka något där funktionen är likställd eller i vissa fall överordnad formen. Jag tror att ett föremål där användningen inbjuder elever till att ta sig an uppgiften med mindre prestationsångest och en större känsla av konkretisering. Jag menar att tillverkning av bruksföremål kan ge elever utrymme till att känna sig dugliga. Därmed inte sagt att rent gestaltande uppgifter inte är bra, snarare tror jag att de är viktiga för att elever ska se vilken bredd det finns i slöjden och att det finns så otroligt många olika sätt att uttrycka sig gestaltande på. Vidare tänker jag att tillverka sitt egna redskap-uppgiften är bra för att den är framåtskridande och materialöverskridande. Eleverna kan se testa sitt redskapsfunktionsduglighet och sätta det i ett större sammanhang. Eleverna tränar på förmågor som formge och framställa, analysera och värdera och dessutom så kan de föremålens estetiska uttryck. Uppgiften ringar alltså in tre av fyra förmågor. 5

6 Påtdocka Jag har också påbörjat att göra en påtdocka i torr furu. Jag borrade ett hål i en fyrkantig stav och sen täljde jag den rund. Under arbetet sprack dock träet, kanske blev det för tunt och jag skruvade kanske fast det för hårt i hyvelbänken. Jag hade tyvärr inte tid att börja om med en ny påtdocka, men jag är glad för min fina slynggaffel. Hur hjälper jag mina elever när deras arbeten går sönder och inte går att laga? I vissa fall får jag kanske hjälpa dem att börja om från början så de inte blir för stressade. I andra fall kan det nog vara bra att låta eleverna göra om själva, det kan vara en god lärprocess. Jag antar att man får göra avvägning från fall till fall. Raspa, fila och slipa Vi fick göra en liten miniuppgift också, vi skulle låta en träbit genomgå de fyra stadierna från obehandlad till babystjärtslen. En mycket tillfredsställande uppgift, där jag fick gå från kaos till ordning. Kanske det är en del av kärnan i slöjden, att bearbeta ett material från vilt till tämjt. I textilen är det definitivt det som är hela kärnan. Du inordnar fibrer i system genom bearbetning, spinning och tillverkning av till exempel tyg, genom vävning eller stickning (oftast). Det är därför en så stor känsla av tillfredsställelse infinner sig när du avslutar ett slöjdarbete: jag lyckades tämja en liten del av jorden den här gången också! 6

7 Hos hemslöjdskonsulenterna På vårt besök hos hemslöjdskonsulenterna fick vi tälja, jag gjorde en rad bollar. Vi täljde också stämplar som vi fick trycka med på papper i en kollektiv övning. Tyvärr missade jag vika-askarmomentet, men jag visste ändå exakt hur man gör: De uppgifter vi fick under dagen var alla väldigt givande. Jag inspirerades av att vi fick börja med att bara tälja utan mål, jag tror att det kan vara en lämplig uppstartsuppgift även i skolan eftersom det kan bidra till att väcka elevernas egen nyfikenhet kring materialet och tekniken, samt deras känsla för det taktila skapandet och vad det innebär för kreativiteten. Och den kollektiva uppgiften vad mycket pedagogisk och genomtänkt och likande mycket det vi lärde oss under den förra bildkursen. Att arbeta med egen stämpel men gå runt och göra gemensamma tryck är nog ett bra sätt att vidga elevers tankebanor. Man tvingar in eleverna i varandras verksamheter och låter dem se varandras sätt att förhålla sig till uppgiften. Det var också ett roligt sätt att blanda material och jag ser det som direkt applicerbart i undervisningen. 7