LANTBRUKETS RESURS- ANVÄNDNING MÄTT MED EKOLOGISKA FOTAVTRYCK. VÄXTODLING, KÖTT- PRODUKTION OCH ASPEKTER PÅ EKOLOGISKT LANTBRUK

Transkript

1 LANTBRUKETS RESURS- ANVÄNDNING MÄTT MED EKOLOGISKA FOTAVTRYCK. VÄXTODLING, KÖTT- PRODUKTION OCH ASPEKTER PÅ EKOLOGISKT LANTBRUK Lillemor Lewan, Lunds universitet, Tel: , E-post: Kan lantbrukets resursanvändning mätas med ekologiska fotavtryck? Det handlar inte bara om lantbruk och en viss areal utan också om matvanor, biologisk variation och ekosystemtjänster. Sett i historiskt perspektiv är det lätt att förstå att de första människorna tog jungfruliga marker i anspråk och successivt satt allt större spår i ekologin. Jordbruket innebar en effektivisering av markanvändningen, men den samlade mänsklighetens ekologiska fotavtryck växer ständigt. Effekten av utsläpp har knappast beaktats förrän i vår tid. Nu sätter också tillverkningen av produktionsmedlen, många olika transporter, förpackningar och lagringsteknik sina spår. Försöken att mäta biokapacitet och ekologiska fotavtryck kan kanske sätta in det ekologiska lantbruket och den inhemska proteinförsörjningen i ett större sammanhang? För att visa hur ekologiska fotavtryck kan användas, måste jag först ge en definition, och tala om hur de kan beräknas. Jag måste också förklara begrepp som biokapacitet och enhetsarealer, utjämningsfaktorer och lokala avkastningsfaktorer. (SNV bestnr 5123 Ekol fotavtryck & biokap.) Det ekologiska fotavtrycket Det ekologiska fotavtrycket illustrerar den sammanlagda biologiskt produktiva areal som behövs för att tillgodose en människas konsumtion av mat och fibrer (papper, textil, virke, bränne, etc.), samt för absorption av hennes utsläpp. På grund av handel och transporter ingår många små arealer, som är spridda världen över, i fotavtrycket. Till detta läggs fotavtrycket för energi. Konsumtionen av kärnkraft och fossila bränslen räknas om till oljeekvivalenter. Motsvarande del i fotavtrycket beräknas som den areal av växande skog som behövs för absorption av utsläppt koldioxid. För att kunna lägga ihop arealer med olika bördighet och göra internationella jämförelser räknas de om till enhetsarealer med global genomsnittsavkastning. För detta införs två slag av omräkningsfaktorer, dels generella utjämningsfaktorer, dels lokala avkastningsfaktorer. Konsumtionen i ett land beräknas som inhemsk areell produktion med tillägg för import och avdrag för export. Den areal som behövs 166 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2001

2 erhålls genom division med avkastningen på världens genomsnittsåker, betesmark, skog eller fiskevatten. Genom att sedan dividera med antalet invånare erhålls det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket per person. Svenskens genomsnittliga fotavtryck är enligt den senaste beräkningen 7,53 ha enhetsareal/person (Living Planet Report 2000, WWF). Värdet bygger på analys av produktions- och handelsstatistik för Sverige. Det ekologiska fotavtrycket kan också anges för hela landets befolkning, för en kommun eller ett avrinningsområdes. Då korrigeras genomsnittsfotavtrycket för regionala/lokala särdrag i konsumtionsmönstret och multipliceras med invånarantalet. Biokapacitet, markanvändning och avkastning Det ekologiska fotavtrycket jämförs ofta med den biologiska produktionen inom det område där samma människa/människor bor. Man talar då om biokapaciteten per person. I Sverige har den beräknats till 8,02 ha enhetsareal/person (Living Planet Report 2000). Då har preliminärt 12 % dragits av för andra arters behov (biologisk variation). I övrigt bygger beräkningarna på statistik över markanvändningen i Sverige och den genomsnittliga avkastningen. Jämfört med behovet av biokapacitet, d.v.s. det ekologiska fotavtrycket (7,53 ha), verkar det som om Sverige hade ett litet överskott av biokapacitet per person. Men detta är missvisande, eftersom man inte avsatt arealer för absorption av utsläpp av vare sig växtnäring eller koldioxid. I förhållande till livsstilen i Sverige, så är markanvändningen inte hållbar. Arealer för absorption av utsläppen i vårt glesbefolkade land finns knappast att tillgå i andra delar av världen. Utjämningsfaktorer och faktorer för lokal avkastning En människas konsumtion kräver åkermark, skogsmark, betesmark och produktiva havsarealer. Åkermarkens produktion är högre än skogsmarkens per ytenhet och år, vilken i sin tur ger mer än betesmarken (kött, hudar) o.s.v. Generellt har man funnit att Jordens åkermark är 3,16 ggr så produktiv som dess globala genomsnittsareal, som ges värdet 1. Skogsmarken är 1,78 gånger så produktiv, betesmarken 0,39 gånger så produktiv och kustzoner och fiskebankar 0,06 gånger så produktiva. Dessa siffror används som utjämningsfaktorer vid omräkning till enhetsareal, tabell 1. Tabell 1. Biologiskt produktiv areal, globalt 1996 Biokapacitet ha 10 6 ha/person utjämn.faktor enhetsareal, ha/person Åker ,22 3,16 0,69 Betesmark ,79 0,39 0,31 Skogsmark ,58 1,78 1,03 Fiskevatten ,55 0,06 0,03 Bebyggd mark 200 0,04 3,16 (oftast på åker) 0,12 Totalt ,18 1,00 2,18 167

3 Men åkern i Frankrike är också bördigare än den i Skåne, som är bördigare än den i Jämtland, o.s.v. För att klara detta vid beräkningen av ett lands eller en regions biokapacitet införs lokala avkastningsfaktorer, som grundar sig på jordbruks- och skogsstatistik. Jämförbarhet För att bli jämförbara måste ekologiska fotavtryck och biokapacitet beräknas för samma år, med samma slag av statistik, samma omräkningsfaktorer och samma metodik. Som jämförelse med ovan nämnda uppgifter på Sveriges ekologiska fotavtryck (7,53 ha) och biokapacitet (8,02 ha) nämner samma källa, att Jordens befolkning 1996 hade ett genomsnittligt fotavtryck på 2,85 ha enhetsareal/person, medan det finns 2,18 ha/person att tillgå. Planeten Jorden är alltså redan överutnyttjad, och den tillgängliga biokapaciteten per person sjunker med befolkningsökning och jordförstöring. Med nuvarande teknik sjunker den också med ökat välstånd. Även om energieffektiviteten ökar per maskin, så leder fler maskiner åt fler människor till ökad total energianvändning och större ekologiska fotavtryck. Störst fotavtryck sätts i Förenade Arabemiraten (15,99), Singapore (12,35), USA (12,22), Kuwait (10,31), Danmark (9,88), Nya Zeeland (9,54), Irland (9,43), Australien (8,49), Finland (8,45) etc. Lägst fotavtryck har många av de afrikanska länderna (0) och t.ex. Afganistan (0,58), Bangladesh (0,60), Indien (1,06), Kina, fastlandet (1,84) och Kina, Hongkong (7,14). Bristen på biokapacitet och de åtgärder som hittills tillgripits går dels ut över människors hälsa, dels över biodiversitet och ekosystemtjänster. Kolets kretslopp klarar inte längre att vidmakthålla en konstant koldioxidhalt, kvävets kretslopp klarar inte dentrifikationen. Vi får för stark växthuseffekt och övergödda vatten. Ett index för biodiversitet (skog, sötvatten, hav) sjönk från ett utgångsvärde på 100 % (1970) till 67 % (1999). Sötvattenarterna är mest hotade (Living Planet Report 2000). Svensk markanvändning, biokapacitet och ekologiskt fotavtryck Marken i Sverige är bördigare än jordens genomsnittsarealer och tekniken leder till hög avkastning. Därför motsvarar den svenska produktiva arealen (4 ha/person) ungefär dubbelt så stor areal (8 ha/person) uttryckt som enhetsareal, tabell 2. De olika markslagens procentuella bidrag ändras i relation till införda utjämningsfaktorer och lokala avkastningsfaktorer. Jordbruksmarken med mycket åker ger därför ett stort procentuellt bidrag till biokapaciteten och fiskearealerna ett litet. En jämförelse mellan ekologiskt fotavtryck och biokapacitet, tabell 2, visar att vi genom vår import tar jordbruksmark och fiskevatten i andra länder i anspråk men exporterar mycket skogsmark. Jämförelsen visar också att vi inte avsätter några arealer för absorption av koldioxid. 168 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2001

4 Areal för absorption av läckande växtnäring är inte alls medtagen i de internationella beräkningarna av ekologiska fotavtryck. Tabell 2. Procent av produktiv areal. ekologiskt biokapacitet fotavtryck svensk areal enhetsareal enhetsareal 4 ha/pers 8 ha/pers 7,5 ha/pers Jordbruksmark 11 % 21 % 29 % Skogsbruk 71 % 71 % 22 % Fiskevatten 15 % 1 % 4 % Bebyggd mark 3 % 7-10 % 7-10 % Skog CO 2 0 % 0 % 35 % [efter Wackernagel, Lewan, Borgström-Hansson, Ambio 28/7 (1999) ] Ekologiska fotavtryck för olika tekniker, tillverkningsprocesser och livsstilar Ekologiska fotavtryck kan också användas för att granska olika tekniker, tillverkningsprocesser eller samhällsfenomen. Ofta gäller det då energianvändningen och energifotavtrycket. Man kan t.ex. visa att växthusodling av tomater sätter mycket större fotavtryck än frilandsodling. Anledningen är att växthusodlingen är energikrävande. Det krävs energi för att tillverka växthusen och få det på plats, men framförallt behövs det energi för uppvärmningen. Om fossila bränslen används, krävs areal för absorption av frisatt koldioxid. Man bör också tänka på areal för absorption av läckande växtnäring. Man kan visa att elektricitet som produceras med vindkraft eller vattenkraft ger mindre fotavtryck per producerad kwh än produktion i ett fossilbränsledrivet kraftverk (Chambers et al Sharing Nature s Interest). Livscykelstudier av datorer visar att de material- och vattenflöden som behövs för produktionen kräver mycket energi, men att energiomvandlingen under användningen ändå är den mest krävande fasen. Omhändertagande av avfall och slutlig deponering kräver också energi (Sibylle Fry, Brunel Univ, pers commun). Människors livsstilar påverkar deras personliga fotavtryck, t.ex. genom val av föda, transporter, bostadens storlek och maskinella utrustning och resande. Personliga fotavtryck kan beräknas med hjälp av olika tabeller på internet. Hög inkomst tillåter större konsumtion. Till den mätbara personliga konsumtionen kommer den gemensamma konsumtion som kommunen och statens tjänster kräver. Jordbrukets ekologiska fotavtryck Jag har medverkat till utveckling av metodik för beräkning av jordbrukets ekologiska fotavtryck (Examensarbete i Biologi, Sthlms Univ., Susanne Bergquist, Emma Lilliesköld). Metodiken bygger på beräkning av det ekologiska fotavtrycket för två växtodlingsgårdar i Skåne, en ekologisk gård och en som tillämpar odling i balans. Följande poster 169

5 bör ingå i underlaget på själva gården: odlingsareal (100%) maskinpark, tillverkning, reservdelar, drift kemikalier, tillverkning utsäde, produktion tillskottsareal för absorption av koldioxid från fossila bränslen (6 %) tillskottsareal för absorption av läckande växtnäring (10 %) tillskottsareal för biodiversitet (12 %) (brukares och anställdas ekologiska fotavtryck) Siffrorna inom parentes är mycket preliminära men anger hur man skulle kunna gå tillväga för att få fram växtodlingens ekologiska fotavtryck med hänsyn tagen till tillverkningsprocesser (energianvändning/ koldioxidutsläpp), växtnäringsläckage och biodiversitet. Tillskottsarealerna kan delvis samutnyttjas. På grund av odlingsarealens dominans och osäkerheten, när det gäller växtnäringsläckaget, är det svårt att få fram säkra skillnader mellan fotavtrycket för en ekologisk gård och andra. Ett andra steg i beräkningen av jordbrukets ekologiska fotavtryck omfattar effekterna av djurhållningen. Eftersom cirka tre fjärdedelar av den svenska åkerarealen används för foderproduktion, så blir tillskottsarealen för djurhållning mycket stor. Därtill kommer ökade problem med växtnäringsläckage. Å andra sidan är behovet av betesdjur för biologisk variation på naturbetesmark mycket stort. Livsmedelsförsörjningens ekologiska fotavtryck Steget från gårdsproduktion till livsmedelsförsörjning är idag långt. Gårdsprodukterna ska till kvarn, mejeri, slakteri etc. och därifrån vidare till bagerier, industriella kök, detaljhandel och hushåll. Transporternas ekologiska fotavtryck blir genom fossilbränsleanvändningen mycket stort, och detta gäller inte minst hushållens inköpsresor. Förpackningar och lagerhållning ger ytterligare bidrag. De ekologiska fotavtrycken blir minst om vi bor bredvid åkern och livnär oss på grönsaker och cerealier. Slutsatser Svensken sätter ett stort fotavtryck jämfört med människor i många andra länder. Det finns all anledning att minska fotavtrycket och se till att vi inte utnyttjar odlingsmark i mer tättbefolkade länder. Handeln måste bygga på balans mellan import och export av bioproduktiva arealer. Varje land måste avsätta arealer för absorption av egna utsläpp. Förändringen kan ske på många sätt. Inhemsk proteinförsörjning för både djur och människor är ett sätt. Vi kan utan vidare minska arealen för foderproduktion och därmed animalieproduktionen. Detta borde innebära större andel vegetarisk mat. Men det är en fråga om samverkan. Konsumenter och marknad måste medverka. Vi har stora möjligheter att ändra proportionerna mellan åkermark, naturlig betesmark 170 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2001

6 och skogsmark för såväl skogsbruk som koldioxidlagring i vårt land. Samtidigt kan vi minska det ekologiska fotavtrycket genom lägre energianvändningsför transporter m.m. och genom mindre fläskkonsumtion. Men en förändrad markanvändning måste kombineras med åtgärder för rent vatten och god biodiversitet. 171