Sommarresa s Föreningens sommarresa gick till Estlands svenskbygder. Bland de

Transkript

1 Korsholms senioren Nr 2 Oktober 2015 Korsholms pensionärsförening r.f. Årgång 9 I det här numret: Vi är många, vi blir fler...s.2 Den 900:e medlemmen... s.3 Tiderna förändras och vi med dem!...s.4 IT-Dag, IT-Café och Upprop...s.5 Replots kyrka...s.6-7 När Kvevlax blev en del av Korsholm...s.8-9 Sommarresa till Estland...s Sommarresa s Föreningens sommarresa gick till Estlands svenskbygder. Bland de sevärdheter som stannade i minnet var minnesmärket över Estoniakatastrofen. Märket är rest på Dagös nordligaste udde. En bronsklocka ljuder vid full storm. Fyra barnansikten mot olika väderstreck symboliserar de barn som omkom. Helsinghörnan 40 år...s Krigshistorisk resa i österled...s Saxat ur VBL...s.17 Bildgalleri...s Kom med på det vi erbjuder medlemmarna inom SPF...s.20 Replots kyrka I vår serie om kyrkor och församlingar i Korsholm har turen kommit till Replot. Bertel Lindvik berättar om kyrkan på s. 6-7 Kommande aktiviteter bland annat: Korsholms pensionärsförening Månadsträff torsdag på Seniorpunkten i Smedsby kl Julfest på Carpella, Strandlid söndag kl Julgröt på Seniorpunkten kl Revyresa till Pörtom i månadsskiftet januari februari 2016 Kvevlaxnejdens Pensionärklubb Månadsmöte kl Julfest på Norrvalla kl Samtalscafé i Drängstugan kl Pidro i Marthagården.16.11, 30.11, 7.12 och kl SPF Österbotten Teaterresa till Åbo Tre resor till Almunécar i Spanien....Avfärd , och

2 Ledare Vi är många, vi Monica Sirén-Aura Så kan man uttrycka sig om fler händelser som just nu pågår i vårt samhälle. De människor som lider stor nöd idag och söker möjligheten till ett nytt, säkert liv blir bara fler. Det är svårt att inte beröras och beröra den helt osannolika flyktingström som nu väller över Europa. Vi får hoppas att vi alla kan bidra på något sätt, hjälpa på något sätt på samma sätt som vi i Finland hjälptes under senaste krig. Vi är alla någon gång i behov av hjälp och vi får hoppas att vi i våra hjärtan finner viljan att hjälpa våra medmänniskor. Vi i Korsholms pensionärsförening blir också fler och fler. Vi kunde med glädje uppvakta vår 900:e medlem med både blommor och tårta. Det var en verkligen positiv stund. Att sprida glädje och gemenskap är en av de absolut viktigaste uppgifterna en förening har. Utbudet som Korsholms pensionärsförening har är omfattande och vi hoppas naturligtvis att så många som möjligt kan delta i någon aktivitet. Vi vet att en av dagens stora utmaningar är att nå alla medlemmar. Många sitter kanske ensamma och har svårt att komma ut av olika orsaker men om du känner till någon som är ensam, ta kontakt, dela det positiva med henne/honom och livet blir lite lättare en stund. Det är också många som säkert reagerat på att det kommunala utbudet av olika former av service blivit annorlunda och i vissa fall svårare att nå. Vi har haft det väldigt bra i Korsholm i många år. Nu kärvar det till sig och vi måste hitta nya sätt att arbeta, kanske ändra om någonting för att rädda något annat. Besluten är inte enkla att ta och vi kan vara absolut säkra på att alltid drabbar det någon. Men det är också viktigt att användarna av all service berättar hur det blivit, så vi kan behandla det på nytt och kanske hitta nya lösningsmodeller. Ingenting blir någonsin färdigt. Därför, ta kontakt med Korsholms pensionärsförening, Äldrerådet i kommunen eller någon annan som kan föra din talan vidare, så kan vi försöka påverka i Korsholmssenioren Redaktionsgruppen för utgivningen av Korsholmssenioren består av: Monica Sirén-Aura, ordförande och ansvarig utgivare Emmavägen 11, Korsholm Tfn , e-post monica.siren-aura@netikka.fi Henrik Svarfvar, ordförande för aktivitetskommittén Mottatået 59, Tölby Tfn , e-post henrik.svarfvar@agrolink.fi Börje Paro, sammankallare Tölby-Vikbyvägen 22, Vikby Tfn , e-post borje.paro@netikka.fi Marlene Ehnström, medlem i redaktionsgruppen Vallavägen 7, Karperö Tfn , e-post marlene.ehnstrom@netikka.fi Håkan Wikberg, medlem i redaktionsgruppen Auroravägen 20, Korsholm Tfn , e-post hawikberg@hotmail.com Alf Norrgård, medlem i redaktionsgruppen Lamaslotvägen 8, Petsmo Tfn , e-post alf.norrgard@netikka.fi Fredrik Björk, webbmaster Brobackvägen 53, Helsingby Tfn , e-post fredrik.bjork@anvianet.fi Text-och bildbidrag till nästa nummer av Korsholmssenioren kan inlämnas före den 15 mars 2016 till redaktionsgruppen. Ombrytning och tryck: Upc Print 2 Korsholmssenioren

3 blir fler en för pensionärerna positiv riktning. Med hopp om att alla får en skön höst. Text och bild. H.Wikberg Monica Sirén-Aura Korsholms pensionärsförening fick sin 900:e medlem Lisbeth Holmlund från Smedsby blev den 900:e medlemmen i Korsholms pensionärsförening. Tisdagen den 8 september uppvaktades hon av Monica Sirén-Aura och Henrik Svarfvar med blommor och tårta. Lisbeth och hennes man Kaj anslöt sig till föreningen i juli och den första aktiviteten de deltog i var den hemliga resan" som hade Lappfjärd och Sideby som mål. Lisbeth och Kaj är också aktiva i andra föreningar. Ett av deras gemensamma intressen är folkdans som de utövar i Brages folkdanslag. De ser nu båda fram emot något nytt och positivt genom att få delta i pensionärsföreningens programtillfällen, utfärder och resor. Föreningens medlemsutveckling har varit positiv under de senaste åren. I början av 2010 hade föreningen 600 medlemmar. På våren 2013 skrevs den 800:e medlemmen in och sommaren 2015 passerades 900-strecket. Svenska Pensionärsförbundet har enligt den färskaste medlemsstatistiken från augusti i år medlemmar. Av dessa hör 8700 till österbottniska föreningar. Korsholms pensionärsförening med sina 900 medlemmar är i storleksordning nummer två i Österbotten efter Närpes och nummer fyra i hela förbundet efter Närpes, Borgå och Esbo. Genom att ansluta dig bidrar du till den röststyrka som behövs för att göra pensionärerna hörda i det samhälleliga beslutsfattandet. I föreningens regi kan du delta i bl.a. resor, teaterbesök, danser och andra aktiviteter. Medlemskapet ger dig en föreningsgemenskap i din närmiljö. Som medlem får du vår medlemstidning Korsholmssenioren två ggr om året och förbundets tidning GOD TID nio ggr om året med information om hälsovård, socialpolitik, medicin, resor och pensionsfrågor. Vår verksamhet baserar sig på: gemenskap, trygghet och livskvalitet. Du som ännu inte är medlem. Följ Lisbeths och Kajs exempel och skriv in dej i föreningen! Livet stannar inte upp när du blir pensionär. Ännu har du mycket kvar att få och ge. Ett naturligt steg är att ansluta dig till den lokala pensionärsföreningen. Anmäl dig till Tor-Erik Båtman, tel eller någon i styrelsen och du registreras som medlem vid följande styrelsemöte. Medlemsavgiften är 17 (11 euro till Svenska pensionärsförbundet, 6 euro till föreningen). Korsholmssenioren 3

4 Tiderna förändras och vi med dem! Ole Norrback När vi var barn väntade vi på att bli större och äldre. Det var ingen merit att vara minst och yngst. Tiden gick dessutom långsamt. För en sjuåring var en gudstjänst i kyrkan lång som ett fattigår och de få avbrotten kom när församlingen enligt liturgin reste sig. Åren och månaderna släpade sig framåt i väntan på att man skulle bli konfirmerad och därefter få börja gå på dans och i bästa fall så småningom sova över hos någon flicka. Barnarbete var ingenting man förfasade sig över, ungarna skulle ju i tid lära sig att göra rätt för sig. Körkort vid 18 var aktuellt för få, eftersom bilar inte fanns i alla familjer. Många i vår generation tog för sig, mycket och tidigt. Gubbarna skulle ut och vi unga, som visste bättre, skulle in och bestämma, i arbetslivet, i föreningar och i politiken. Olika åldersgränser, som vi tidigare irriterat oss så över, ville vi införa, men för äldre mänskor. Vår omvärld förändrades i mycket snabb takt med ny teknik på alla områden, mer information om Ole Norrback allt, ökad rörlighet, växande tätorter och glesnande glesbygd, med ständigt stigande materiell välfärd. Kort sagt, det gamla trängdes undan och mycket såg ut att gå vår väg, vilket det ju också ganska långt gjorde. Nu är vi pensionärer och tiden bara ilar iväg. Som barn tyckte vi att väntan på julen var oändligt lång, nu är det jul igen väldigt ofta. Vi är sällan yngst numera, på sin höjd yngst bland de gamla, men också det är övergående. Gudstjänster och konserter och möten med mångordiga talare står vi väl ut med. Nu inser vi också att det där med en övre åldersgräns i arbetslivet eller i olika uppdrag, som vi krävde som unga och som genomfördes, ändå inte var speciellt begåvat. Gamla mänskor har faktiskt mycket att ge, inser vi nu. Orden Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att de var livet, var en hel kortdikt, skriven av den svenska författaren Stig Johansson under rubriken Förlusten. Orden påminner oss om vikten att ta vara på stunden, på tiden. Oberoende av hur unga eller gamla vi är, så är dagar fyllda med stimulerande upplevelser, dem vi kommer ihåg. Sådana dagar får vi sällan utan egen aktivitet eller egna ansträngningar. De stimulerande och minnesvärda upplevelserna behöver inte vara himlastormande och stora. Små glädjeämnen, upplevda i familjen eller med vänner, är oftast de vackraste i minnenas rad. Ingen hel generation har upplevt så stora förändringar av omvärlden, som vi gjort. Vårt av kriget sargade land har under drygt 70 år utvecklats till ett välfärdssamhälle, som i de flesta internationella jämförelser nu är bland de främsta i världen. Den utvecklingen har vi bidragit till, och den kan vi vara stolta över. Sett i ett lite längre perspektiv är den aktuella krisen i ekonomin ännu inte något hot mot vårt välfärdsbygge, men kan på sikt bli det om åtgärderna förblir otillräckliga. Också om inte alla har det bra, så kan vi ändå konstatera att ingen hel generation någonsin levt under så trygga förhållanden som vi gör. Också det kan vi känna stolthet över. Har vi då som mänskor ändrats under årens gång? Svaret är säkert både ja och nej, oberoende av vem vi frågar. Mycket har vi fått ompröva under åren, men trots det känner vi oftast väl igen våra barndoms- och ungdomsvänner på deras manér, värderingar och åsikter, trots att vi kanske inte sett dem på årtionden. Små egenheter brukar dessutom förstärkas när vi blir äldre. Den som var småsnål redan i ungdomen kan ha blivit rena myntsamlaren som gammal. Mycket har blivit bättre i vårt samhälle under vår livstid, men har vi också blivit bättre som mänskor? Den frågan är det omöjligt att ge ett entydigt svar på, men mycket tyder på att det är så. För de flesta är det självklart att de svagare skall ha speciell omsorg. De flesta tycker också att alla mänskor är lika värdefulla. Det grova våldet minskar, vilket är ett gott tecken. Listan över civilisationens framsteg och ökad medmänsklig omtanke kan göras mycket längre. Världen blir ju aldrig färdig, men både vi och vårt samhälle har levt till vår förbättring under vår livstid. Det är väl ändå ett rätt gott betyg. 4 Korsholmssenioren

5 IT-DAG Inbjudan till dataträff 13 nov kl på Seniorpunkten Smedsby. Pensionärsföreningarna i Korsholm och Kvevlax gör i höst en storsatsning på pensionärernas förkovran i datakunskap. Vi bjuder in alla er som vill lära er mer om vad arbete med dator innebär, ni som ännu inte tagit steget att skaffa egen dator och ni som redan har ett visst mått av datakunskap. Vi ska i lätt och trivsam anda ge tips om de möjligheter datorn ger. Fredagen den 13 november håller vi tillsammans med några leverantörer i branschen ett tillfälle där vi presenterar de möjligheter som står till buds. De som önskar kan delta i Seniorpunktens lunch kl (7.80 ) Kl kommer vuxeninstitutets IT-lärare Tom Lillas att ge en mer proffsig syn på pensionärers inlärning. Vi handledare från förra vinterns IT-caféer deltar givetvis. Kl öppnar leverantörerna sina dörrar och där kan ni ställa frågor gällande allt från pekplattor, smarttelefoner och bärbara datorer till fasta datorer. Kaffet vi serverar är gratis. Alla vet vi hur viktiga datakunskaper har blivit i vår värld men datorn kan också ge mycken glädje. Gamla kontakter kan återskapas, nya inledas och kunskaper i de mest skilda områden kan skaffas med datorns hjälp. Väl mött! IT-caféer Pensionärsföreningens dataträffar ordnas även i höst tillsammans med Folkhälsan i Korsholm. Vi samlas i biblioteket på Folkhälsan för tre IT-caféträffar med början 29 oktober, de två följande 26 november och 10 december. Tid Vi hoppas att de tidigare deltagarna från vinterns träffar återkommer och att nya intresserade känner förtroende för oss och vill delta. Vi önskar ge de som känner sig osäkra inför datorn nya kunskaper och känna att datorn är ett arbetsredskap och en vän. UPPROP Kjell-Erik Backman Hej alla medlemmar i Korsholms pensionärsförening, och speciellt Ni som har och använder en elektronisk postlåda, dvs. har en mobiltelefon som kan ta emot meddelanden elektroniskt (SMS) och/eller en användbar personlig adress. Som Ni alla vet skall de flesta samhällsfunktioner digitaliseras och vi råkar mer eller mindre i bryderi med alla nya system i vårt dagliga liv. Därför har vi också inom vår förening redan startat med ett s.k. IT-café, där vi i mån av möjlighet och kunskap försöker informera och hjälpa dem som har intresse av och vill förkovra sig i användningen av de nya kommunikationsmedlen. För att så snabbt och enkelt som möjligt kunna informera medlemmarna direkt i något ärende kan vi tänka oss att i vissa fall ta i bruk e-posten och/eller SMS-meddelanden direkt till de medlemmar som har utrustning, vill och kan ta emot elektroniska meddelanden. För att detta skall lyckas och kunna utvecklas till en användbar kommunikationskanal behöver vi få Ert mobiltelefonnummer och e-postadress. Därför ber vi Er vänligen meddela dem till vår förenings egna gemensamma e-postadress: korsholm@spfpension.fi. Ifall Ni endast har mobilnummer och vill ge det, vänligen sänd Ert namn från Er egen telefon som SMS-meddelande till nummer Att ge oss Er e-postadress är förstås frivilligt, men med tanke på personsekretessbestämmelserna skall detta inte föranleda några säkerhetsrisker för Er. Per-Göran Ena medlemsregisteransvarig Korsholmssenioren 5

6 Replots kyrka (Gustaf Adolph) Bertel Lindvik Foto: Tom Mattsén Den gav Gustaf III sitt bifall till Replotbornas anhållan om att få bygga en kyrka. Före detta hade Replot- och Björköborna varit tvungna att resa till Mustasaari kyrka. Det var en både lång och besvärlig resa speciellt i menförestider och kunde ta flera dagar i anspråk. Kyrkan i Replot är ritad av arkitekt Johan Elfström. Han är för övrigt också arkitekt för hovrättshuset i Gamla Vasa, nuvarande Korsholms kyrka. Replots kyrka är en långkyrka och en värdig representant för 1700-talet. Den är 25,2 meter lång, 12,6 meter bred och höjden till takbandet är 9,8 meter. Kyrkan byggdes på den plats, där Gustav II Adolf en gång övernattade under sin färd över Kvarken. Därför fick den namnet Gustaf Adolph. Invigningen skedde den 28 oktober 1781 av prosten i Mustasaari Petter Hedberg. Den första prästen som tjänstgjorde i Replot var magister Wilhelm Granlund från Malax. Hans fullmakt till komminister i Replots kapell utfärdades Inredning Den första inredningen var torftig och det fanns inga pengar till att sköta nödiga reparationer och utsmyckningar. Den nuvarande altaruppsatsen bär årtalet 1673 och härstammar från den gamla kyrkan i Vasa, nuvarande Gamla Vasa. Altaruppsatsen Den skänktes till Replot år 1842 och kom på så sätt att undkomma branden Äldst i Replots kyrka är förmodligen predikstolen. Årtalet är okänt, men den målades år Predikstolen har liksom altaruppsatsen tidigare funnits i Sankta Maria kyrka i nuvarande Gamla Vasa. Orgelfasaden är gjord av Carl Wåhlström i Stockholm år Den första orgeln hade 11 stämmor. År 1876 inköptes den till Replot från Ilmola. Efter ett par restaureringar och ombyggnad av orgelverket är ändå fasaden densamma som från början. Kyrkan har inte alltid varit röd med vita knutar. Den målades en gång, troligen på 1920-talet, i gråvitt, men år 1959 återgick man till den ursprungliga färgen. En söndagsmorgon i februari år 1968 utbröt en brand i kulverten av ångsystemet. Branden kunde dock släckas av rådiga bybor. Efter detta byttes värmesystemet ut till vattenburet system. Kyrkan som lutar Den som besöker Replots kyrka och kommer in via huvudingången kan nog inte undvika att lägga märke till att kyrkan lutar. Det är faktiskt så att södra väggen har satt sig under årens lopp och sjunkit ihop en hel del. Många tror att vinden ställt till med denna lutning, men så är inte fallet. Timret och tätningen har torkat ihop och gjort att södra väggen lutar ca 50 cm från takbandet ner till stenfoten. Under 1980-talet var man tvungen att satsa ett par miljoner finska mark för att få den alltmer lutande kyrkan att stabiliseras. Detta lyckades efter många om och men och idag har lutningen stannat vid nämnda mått. Om du besöker kyrkan, ta gärna en titt på dörren och speciellt gångjärnen till dörren ut till vapenhuset. Ett mästerverk i sig. En besökande konfirmandgrupp konstaterade en gång att kyrkan lutar. Den snabbtänkte prästen sade då: Ser ni inte att det är takkronorna som hänger snett? Övriga byggnader Till församlingen hör också ett församlingshem, som ligger ca 500m från kyrkan. Det är byggt på 1970-talet och har genomgått ett par renoveringar. Vid den senaste förstorades huset med utrymmen för den yngsta generationen. Vär- 6 Korsholmssenioren

7 Orgeln Den speciella gångjärnskonstruktionen för att kompensera kyrkväggens lutning. mesystemet ersattes med bergvärme. Församlingshemmet är ett välfungerande hus med många möjligheter. Pastorsexpeditionen finns här, liksom utrymmen för de anställda. Till Replots församling hör också Björköby kyrka och Björkögården, som vi senare återkommer till. Till Replots kyrkas 200-årsjubileum sammanställdes en jubileumsskrift av lärare Josef Lindgren. I denna ingår med detaljerade uppgifter om församlingen och kyrkan. Till sist en liten berättelse från nutid: En 10-årig pojke kom på besök till oss efter att ha varit på juniorläger tillsammans med vår son. Jag hämtade honom från busstationen i Vasa och körde genom byn. När jag berättade om kyrkan sade jag kanske litet generad att den lutar en hel del mot söder. Då säger 10-åringen något som satt sig fast i mitt minne: Int er hä så faalit hur kyrkorna ser ut. Hä e noo viktigare va som sägs i dem. Så sant som det är sagt. Predikstolen Korsholmssenioren 7

8 Kvevlaxnejdens P När Kvevlax blev en del av Korsholm Alf Norrgård Efter åratal av möten och lobbningar i såväl offentliga som slutna rum blev slutresultatet att de gamla kommunerna Kvevlax, Solf, Björkö, Replot och Korsholm upplöstes och bildade en ny kommun med namnet Korsholms kommun. Detta skedde år För att få en återblick på hur tankarna gick då Kvevlax stod inför förändringar i kommunstrukturen liknande det vi nu upplever med Vasa-Korsholm, tillfrågades några personer om deras åsikter och vad de anser i dag om resultatet. Paul Ström representerar den innersta kretsen, Henrik Kjellman en av de större sidobyarna och Bror Bertholm den minsta byn. Paul Ström Kvevlax Paul Ström Paul Ström anställdes i Kvevlax 1959 och tillsammans med kanslisten Mirjam Dahlberg lotsades kommunen framåt. Sålunda bestod kommunens förvaltningspersonal av hela två personer. Utan att överdriva kan man säga att Paul Ström varit med från början och fört otaliga protokoll under möten om sammanslagningen. Paul utnämndes sedan till förvaltningschef i den nybildade kommunen. Om det främjar en stads utveckling kan statsrådet besluta att överföra gränsande områden till staden. I detta fall fanns hotet att hela området med Korsholm och angränsande kommuner skulle överföras till Vasa. Efter mycket hopande och roende blev slutresultatet att de nämnda fem kommunerna blev Korsholm. Samtidigt fick Vasa inkorporera Gerby, Vestervik, Höstves, Runsor och Sundomdelen av Solf samt Bobäck av Korsholm. I Kvevlax var Albert Wiik fullmäktigeordförande och Gustav Fant styrelseordförande. Beslutet om sammanslagning var i Kvevlax enhälligt. Redan före sammanslagningen förekom samarbete inom skolväsendet och sjukvården då Kvevlax och Korsholm hade gemensam kommunalläkare och tillsammans byggde Solgård. En mycket viktig faktor och avgörande för det goda resultatet var att det tillsattes en kommitté som gjorde en konsekvensbedömning dvs. klargjorde hur det skulle bli i fortsättningen med t.ex. nämndplatser från de olika kommunerna och tusen andra små och stora saker. Paul hävdar att sammanslagningen skedde med värdighet. Inget storebrorssyndrom där någon skulle ta hand om den andra kom i dagen. Många icke juridiskt bindande överenskommelser ingicks och Paul påpekar att dessa gentlemannaöverenskommelser höll. Det uppstod inga schismer, blev inga konflikter. Lite knarr och gnissel måste finnas annars vore det onormalt. Det blev inga motsättningar som baserade sig på de gamla kommunerna. I överenskommelsen beslöts att inga byacentra skulle slås ut och att det skulle satsas över hela kommunen. Solf växte, Kvevlax växte och satsningar har gjorts även utanför byacentra. Korsholm hade vid sammanslagningen personer och närmar sig nu med stormsteg Kvevlax kyrkoby med 1350 personer har mer än fördubblat sitt invånarantal. Paul Ström tycker att detta var 8 Korsholmssenioren

9 ensionärsklubb r.f. en av de mest lyckade sammanslagningarna i Finland. Vi lever i en bra kommun. Sett i backspegeln var det nödvändigt med bildandet av Korsholm. Allt går igen. När det gäller sammanslagningen Vasa-Korsholm går diskussionens vågor höga med ungefär samma argument som för 40 år sedan. När nu det verkliga och konkreta samarbetet med Umeå har gått in i en helt ny fas ger det ett hopp om svenska språkets fortlevnad i regionen. Kanske ett minus faller bort och besmanen börjar inta vågrätt läge. Den som lever får se. ingen negativ effekt att vi hört till Korsholm. Henrik ville inte vara med i politiken men sedan han som 11-åring fick uppdraget att ta emot avgiften för skoltidningen följde en hel del förtroendeuppdrag. Här är några utan inbördes ordning: Styrelseuppdrag i Petsmo elandelslag, Petsmo ungdomsförening, Petsmo Jaktklubb jaktledare, Petsmo Båtklubb grundare, Petsmo byaförening, Petsmo samfälligheter, Petsmo fiskelag ordförande, Petsmo Handelslag 24 år, Vasanejdens allmänna jaktförening, Korsholms fiskeriområde, Kvevlax idrottsvänner ordförande, IF Femman skidledare styrelse, Kvevlaxnejdens pensionärsklubb 10 år ordförande, Korsholm miljönämnd och socialnämnd, Äldrerådet 2010 och därefter var 52 år av uppdrag slutfört. Tack Henrik för allt slit. hösten Detta var en stor och viktig händelse som förde Köklot närmare Korsholm än den tidigare båtfärden till Petsmo och sedan transport till Kvevlax där bland annat hälsovården fanns. Arne Smedman från Köklot satt i Kvevlax fullmäktige och var för bildandet av storkommunen Korsholm. År 1975 kom första bilen med bränsle till Köklot. Tidigare hade Bror transporterat allt bränsle i 200 liters fat med båt på sommaren och före snöskotern med häst på vintern. Att vara handelsman i ett samhälle utan väg, med transport av byggmaterial till villor, bränsle till fiskare och otaliga andra saker är inget uppdrag för veklingar. Ibland badar man i isvatten då isen brustit eller gräver fram fordonet ur snön i timmar då vädrets makter är på sitt sämsta humör. Bror kan inte erinra sig några negativa effekter med kommunbildningen. För Köklots del var det ett stort steg framåt i rätt riktning. Henrik Kjellman Petsmo Henrik Kjellman En sammanslagning med Vasa var definitivt inte av intresse för att man fruktade språkproblem och att små byar i periferin skulle bli åsidosatta. Jordbrukslandsbygd och stadsmiljö går inte hand i hand. Henrik anser att folk inte var så över hövan intresserade av kommunsammanslagningen men man var mera för än emot. Spontant säger Henrik att utan vidare var det bra med sammanslagningen när det gäller skolor och sjukvård. Vi fick det bättre. Det finns Bror Bertholm Köklot Bror Bertholm På Köklot förekom inga stora diskussioner om kommunplanerna. Den länge planerade vägen påbörjades 1972 och kunde invigas på HJÄLP oss med innehållet på Kvevlaxnejdens Pensionärsklubbs sidor i Korsholmssenioren. Har du något som kan vara av intresse om personer, saker eller händelser i Kvevlaxnejden, så kontakta någon av styrelsemedlemmarna. Korsholmssenioren 9

10 Sommarresa till Estland Marlene Ehnström Vårt grannland Estland visade sig från sin soligaste och vackraste sida, när en busslast pensionärer från Korsholm, Kvevlax och Vasa besökte landet i augusti. Blomsterprakten var bedårande och sandstränderna lockande. Haapsalu Efter överfarten till Tallinn med Eckerö Line, styrde vi kosan mot Haapsalu, där vi övernattade. Haapsalu är en pittoresk stad med vacker arkitektur. På vår rundtur i staden kunde vi bl.a. titta på tecknaren Ilon Wiklands barndomshem. Hon kom härifrån till Sverige år Det märktes tydligt att hon i sina teckningar använt intryck från sin barndoms miljö. I staden kunde vi se förebilden till bl.a. Mattisborgen i boken om Ronja Rövardotter. I Haapsalu mötte oss vår förträffliga guide Inge Raie, som vi sedan hade med oss två dagar. På utmärkt svenska lotsade hon oss på öarna. På Dagö tar man det lugnt. Öborna är kända för sitt godmodiga och tillmötesgående sätt. Vi besökte en yllefabrik, där man kunde följa med ullens väg till färdiga produkter. På vissa marknader i Finland säljs hantverk från denna fabrik. Ön har även plastindustri och speciellt turistnäringen är viktig. Arbetslösheten är låg. Ett bestående intryck gjorde Tahkunas minnesmärke över de barn som omkom i Estonia-katastrofen. Märket är rest på den udde som utgör det närmaste landområdet till Den medeltida biskopsborgen i Kuressaare inrymmer i dag Ösels regionmuseum. olycksplatsen. Vid häftiga stormar börjar en bronsklocka slå som en skeppsklocka. Man ser fyra barnansikten, riktade mot fyra väderstreck. Allas tankar gick till den ödesdigra natten då färjan gick under. Foto. Börje Paro Dagö, en gammal svenskbygd Vi skeppades över till Dagö, Hiiumaa, med färja. Sitt svenska namn har ön fått av att den ligger en dags resa bort från Sverige. Här har befolkningen sedan 1200-talet varit svensk, men av dessa svenskar finns inga spår kvar. På 1700-talet flyttades ca 1000 människor från Dagö till Gammalsvenskby i Ukraina, en färd som de företog till fots. Ca 650 överlevde, resten omkom under den strapatsrika resan. En yllefabrik,vaemla, på Dagö säljer sina produkter även på marknader i Finland. 10 Korsholmssenioren

11 Foto: H.Wikberg I GoodKaarma tvålfabrik på Ösel tillverkas ekologisk tvål sedan Foto. Börje Paro Ösel Färjan mellan Dagö och Ösel, Saaremaa, hade sett bättre dagar. Om jag inte tar fel, åkte jag med samma färja i början på 1990-talet mellan Muhu och fasta Estland. Men vi kom lyckligt över sundet och hittade vårt hotell i Kuressaare. På tisdagsförmiddagen kunde vi antingen besöka stadens berömda biskopsborg, eller bara strosa omkring och bekanta oss med platsen. Ett intressant mål på eftermiddagen var en tvålfabrik, Goodkaarma. Stället drivs av ett energiskt ungt par, han engelsman och hon estländska. Man producerar tvål och andra ekologiska hygienprodukter. Här trivdes vi och stannade länge i solskenet. Paret serverade kaffe med god hembakad kaka. Tvålar och andra produkter fanns i de flestas väskor när vi lämnade stället. Kaalisjön, en jättemeteoritkrater, var nästa sevärdhet den dagen. Vår guide Inge Raie kunde berätta ingående om Estlands brokiga historia. Landet har varit under olika Vi fick en lektion i hur man tillverkar tvål i fabriken på Ösel. folks herravälde under olika tidsperioder. Danskar, svenskar, tyskar och ryssar har styrt landet. Sverige förlorade Estland efter Stora nordiska kriget år Landet har upplevt två självständighetsperioder. Den första varade från år 1918 till slutet av andra världskriget. I slutet av 1980-talet förekom politiska protester och självständighetsrörelsen växte sig stark. Esterna är ett kämpastarkt folk och sången är ett av deras vapen. År 1988 samlades människor i Tallinn på det s.k. sångarfältet och genomförde den sjungande revolutionen. Den 20 augusti 1991 blev Estland på nytt ett självständigt land. Pärnu lockar till nya besök Hansastaden Pärnu är Estlands sommarhuvudstad sedan Staden gör verkligen skäl för sitt namn. Här hittar man kilometerlånga vita sandstränder och vackra promenadvägar. Tyvärr hade vi denna gång inte tid att närmare bekanta oss med staden, men det är ett lockande resmål. Många av läsarna känner säkert till de många spa-hotellen. Efter maten hann vi ta en promenad med en ny guide längs den vackra stranden. Foto. Börje Paro Estland är ett ungt land som idag kämpar med återuppbyggnad efter år av osjälvständighet. Landet är bördigt och klimatet tjänligt för odling av olika slag. För en österbottning var dock åsynen av de många obrukade åkrarna en nedslående syn. Lyckligtvis såg vi också bördiga, välskötta fält, vilket visar att landet är på uppgång, om än det tar tid. På Estlands självständighetsdag, den 20 augusti, lämnade vi landet och åkte tillbaka. Ett tack till Tomas Yrjans på Ingves-Svanbäck som skickligt och vant körde bussen. Tack också till Henrik Svarfvar, vår reseledare. Foto. Börje Paro Kaali-meteoriten föll ner för ca 7500 år sedan. Bland världens största jättekratrar återfinns Kaali på åttonde plats. Korsholmssenioren 11

12 Helsinghörnan 40 år Siv Nordlund När sommaren står i sin fagraste blomning brukar vi samlas till den sedvanliga sommarsamlingen på Helsinghörnan. Så även denna sommar och samtidigt firades hemmets 40-årsjubileum. Men vädrets makter stod oss inte bi. Ösregn och hårda vindar gjorde det omöjligt att använda partytältet som var uppställt. Foto. Börje Paro Programmet flyttades inomhus, där det blev både trångt och varmt. Men det påverkade inte vare sig sångglädjen eller samvaron. Mix Music underhöll oss med musik samt spelade till Foto. Håkan Wikberg Nils Nygård hälsar välkommen. Foto. Håkan Wikberg och ledde allsången. Stort tack till er pojkar. Kvällens första talare var regionens ordförande, tillika aktivitetskommitténs ordförande Henrik Svarfvar, som gav en kort tillbakablick från bildandet av pensionärsföreningen och byggstarten för pensionärshemmet, som sedan fick namnet Helsinghörnan. Svarfvar lät oss följa med från kommunalhemmet i Toby, fattiggården som den kallades den tiden, till flytten till Solgård i Smedsby. Här fanns det ljusa, varma rum, toalett inne och tillgång till varmt vatten hela tiden. Rena paradiset enligt de inflyttade. Tiderna ändras: år 1970 kom frågan upp om ett hem som kunde erbjuda moderna hyreslägenheter och ett visst mått av om- 12 Korsholmssenioren

13 Foto. Håkan Wikberg Benita Östman, Siv Nordlund, Inger Södersved, Rose-Marie Swanljung, Mikaela Nybäck, och Birgitta Södergård såg till att serveringen fungerade. vårdnad. Men hur ordna finansieringen? Den största långivaren blev bostadsstyrelsen. Ingen förståelse för sociala synpunkter fanns, bara bostadsproduktion gällde. Tomtfrågan löstes för Helsinghörnan då kommunen erbjöd föreningen den gamla skoltomten mot ett symboliskt arrende. Svarfvar berörde till sist dagens teknik där kameraövervakning, TV-skärmar, talande dörrar och sängar kan bli vanligt inom äldrevården. Är det sådan vård vi vill ha? Stora förändringar är på Foto. Börje Paro Stig Beijar underhåller publiken. gång och ingen vet egentligen vart vi är på väg. Korsholms pensionärsförenings ordförande Monica Sirén-Aura sade i sitt tal att social- och hälsovården står inför stora strukturelle förändringar. Hälsovård är ju viktig för oss alla och hon hoppas att föreningen i fortsättningen skall kunna erbjuda de äldre en trygg boendemiljö. Hon sade sig slås av den entusiasm med vilken direktionerna arbetar, för att de som bor på hemmet skall ha det bra. Det jobb som man gör frivilligt och för att hjälpa andra är imponerande och för det skall alla ha ett erkännande. Kvällens tredje person som tog till orda var den alltid gemytliga och humoristiska Stig Beijar. Han uppträdde på känt revymanér, skojade och bjöd på sig själv. En och annan person fick sig också en känga, ibland spontana applåder och skrattsalvor fick Beijar till gensvar från publiken. Han höjde stämningen märkbart. Mellan talen förekom musik och allsång. Givetvis hölls en paus med kaffeservering och glatt samspråk med bordsgrannen. Kvällen avslutades med korvgrillning och saft, som hade god åtgång i värmen. Tidningsklipp ur Vasabladet Korsholmssenioren 13

14 Två pensionärer från Karkmo på krigs-historisk resa i österled Paul Martinsson En tidig söndagsmorgon i början på maj samlas några förväntansfulla resenärer på busstationen i Vasa. Vi väntar på Dahls buss, som skall komma Bussen styr först norrut och folk droppar in längs vägen. Först i Terjärv svänger vi österut mot Joensuu, där vi tar middagspaus, vid gränsstationen Niirala. Slutmålet är trakterna kring den mytomspunna floden Svir. De flesta resenärer var faktiskt veteraner i fråga om krigshistoriska resor. Min reskamrat, Börje Boij hade gjort åtskilliga resor till dessa trakter. Han har ett brinnande intresse för vår krigshistoria. En riktig krigsveteran fanns faktiskt också med på resan. Mitt eget intresse grundades senaste vinter när jag började forska i pappas krigsäventyr. Några tidigare resor i österled har jag inte gjort om man inte räknar in fria Estland och Lettland. En kort visit i det forna Jugoslavien för länge sedan kan möjligen räknas in. Passet hade gått ut och det blev bråttom när Börje tyckte att jag som forskade i ämnet borde åka med. Första dagen skulle vi köra ända till Sordavala, som ligger vid Ladogas nordspets. Gränsstationen Niirala bjöd som väntat på just det väntande! Trafiken var inte särskilt livlig och det var inga bilköer, men som sagt där hade man ingen brådska. Bland de rutinerade resenärerna talades det om väntande på 15 timmar. Den här gången blev 1½ timme. Först skulle vi synas av den finska tullen innan vi kunde köra in i gränszonen. En rysk tulltjänsteman kom in i bussen och samlade in en blankett, en kopia av passets visum vi hastigt och lustigt Här förbereder sig skribenten att överskrida den gamla gränsen. skulle fylla i. Bussen rullar sedan vidare mot själva tullstationen. Nu blev det rysk granskning. Man kände sig som en brottsling när de spände ögonen i en. Nåväl vi fick fortsätta en bit innan en ny tulltjänsteman kom in i bussen och ånyo skulle passen fram. Gränsövergången betydde att vi samtidigt förflyttade oss årtionden 14 Korsholmssenioren

15 tillbaka i tiden. Visst fanns det en del modernare byggnader, men de flesta var minst sagt i behov av renovering. Dessa vyer blandades av skog och märkligt nog fanns det en hel del snö och is kvar ännu på dessa breddgrader. Hemma var vårsådden nästan avklarad. Tids nog anlände vi till Sordavala, i tiden en vacker finsk stad. Numera verkade staden vara förfallen och hotellet vi bokade in på var i stort behov av en fuktsanering. Innan färden fortsatte körde vi en rundtur i staden. Färden fortsatte längs Ladogas östra strand. Natursköna Harlu passerades. I den kommunen hade såväl Börje som jag anförvanter. Vid Salmis bombade kyrkoruiner åt vi en fältlunch. Salmi var den sista kommunen i det gamla Finland. Vi nådde snart den gamla gränsen, Rajakontu. Ingenting tydde på att en gränslinje hade gått här, men en sten nere vid vägkanten avslöjade gränslinjen. På den ena sidan hade man med blåfärg målat SUOMI och på stenens andra sida med rött målat CCCP. Har Finland verkligen varit så här stort? Vi befinner oss på mitten av Ladogas östra strand. Man kunde förnimma att vi nu tog ännu ett snäpp bakåt i tiden. plats eller inte. Man fick inte mer än en korvskiva, en brödskiva, en kaffepåse osv. Det här var veteranerna vana vid, så ingen blev utan. Det här var ganska lustigt när man som västerlänning är van att ta för sig. Följande dag anländer vi till den väldiga floden Svir. Vem har inte i barndomen hört när krigarna sinsemellan talade om Svir. Det var inte så konstigt för det svenskspråkiga regementet IR 61 var här i över två år. Floden förbinder Ääninen med Ladoga. Stora skepp och pråmar trafikerar floden med bl.a. virke. Med vanligt bondförnuft är det svårt att förstå att man gick över floden och byggde försvarslinjen en bit in på andra sidan. Nu hade man ju den lede ryssen framför sig och den breda floden bakom sig. När man ser floden skulle man nog hellre ha byggt försvarslinjen vid stranden. Vi kör över floden och fortsätter tills det blir dags att med terrängfordon fortsätta mot de omtalade stödjepunkterna Kako och Teeri. Terrängbilen var utrustad med tjocka plankor att sitta på. Man fick hålla fast sig med båda händerna för färden var minst sagt guppig. Ändalykten fick sig en rejäl omgång för trots att man höll fast sig så gott det gick dunkades baken i plankan. Vägarna var minst sagt oframkomliga. Vår veteran fick sitta i hytten, så han slapp litet lindrigare undan. Det blev också en hel del fotarbete över stock och sten. Löpgravarna och korsuna var raserade och delvis igenväxta. Rostiga hjälmar och andra föremål fanns både här och där. Vår guide sa att vi med terrängbil och till fots förflyttat oss drygt 50 km. De följande dagarna blev mindre ansträngande. Färden fortsatte nu in i det gamla Sovjet. Vi passerade den väldiga Aunusslätten, som var 30 km både på längden och bredden. En verklig kornbod som nu verkade ligga för fäfot. Snart anlände vi till staden Aunus, som skulle vara vårt högkvarter under resten av veckan. Vi tog in på hotellet, som såg fint ut på utsidan, men som nu var i stort behov av en fuktsanering. Hotellet var byggt på 90-talet. Man kan inte konstruera trappor i Ryssland. Det första trappsteget kunde vara 10 cm och de följande 20 cm och det översta 10 cm. Sedan kunde man även ha lagt in ett steg på 30 cm. Måtten är inte verkliga, endast beskrivande. Redan i Sordavala gick jag på näsan när jag inte behärskade symmetrin. Serveringen på hotellet borde nämnas med några ord. Hotellets restaurang sköttes av unga damer, som inte kunde ett ord engelska. De verkade jobba dygnet runt. Var middagen beställd till 20.00, så bar man fram maten oberoende om alla var på Floden Svir med kraftverket i bakgrunden. På stranden fanns rader av båthus, en del fallfärdiga. Vi besökte Schemenski och Jandeba, där många österbottningar stupat under anfallskriget. Många andra platser fanns också på agendan. En tur till Klostret nära Lotinapelto visade på rikedom och var en bjärt kontrast till den rurala omgivningen. Området omfattade 6 hektar och det fanns kyrkor klockstaplar och andra stora byggnader på området. En större byggnad hade verkat som finskt krigssjukhus under kriget. Vi tittade in i en klosterkyrka och tände ljus såsom ortodox tradition bjuder. Vid altaret mässade några munkar och en annan munk höll oss under bevakning, antagligen för att ingen skulle fotografera. Plötsligt kom en nunna fram och förde mig till ett bakre rum. Man hann nog tänka vad som nu skulle hända för den bevakande munken följde med. Till min Korsholmssenioren 15

16 lättnad ville hon visa upp kvarlevorna av klostrets grundare, som låg i en glasmonter. Rätt makabert. Varför just jag blev utvald vet jag inte. På torsdag kom värmen. Termometern visade på drygt 20 grader, så nu byttes långkalsongerna ut mot dito korta. Förmiddagen var ledig och på eftermiddagen styrde vi mot Nurmoila för att avnjuta underhållning samt bastu och mat. Vi anlände i god tid till kulturhuset vackert beläget vid en vik. Kulturhuset påminde om en UF-lokal, som tyvärr sett sina bästa dagar. För underhållningen svarade en sjungande folkdansgupp från närbelägna Alavoinen. De välsjungande damerna i vackra folkdräkter framförde karelska sånger och dansade till ackompanjemang av en dragspelande dam. De sjöng och dansade och även vi blev tvungna att delta med både dans och sång. Efter underhållningen bjöd de ut handarbeten. Det var mattor, vantar och sockor mm. De ville helst ha betalt i euro, en valuta som inte verkade vara gångbar här på den östra sidan av Ladoga. Förklaringen skulle komma senare. Vi lämnade kulturhuset och förflyttade oss till andra sidan viken. Där väntade två gummor på oss. Vi delade upp oss så att hälften av oss följde med den ena gumman och den andra hälften med den andra. Vi skulle dela upp ännu en gång, så att en del besatte bastun och den andra matbordet. Bastun låg vid viken, så det gick att ta sig ett dopp för den hågade. Rentvättade tog vi matbordet i besittning. Värdinnan var änka och pensionär och bodde i ett rum och kök. Maten kanske inte föll alla i smaken, men två flaskor vodka passade alla. Vodkan togs som medicin mot eventuella magproblem. Ingen drabbades av några magproblem under vår resa. Här har Börje klivit upp på en krigstida pansarvagn. Sådana här minnesmärken fanns det gott om. Hemfärden sammanföll med segerdagen den 9 maj. Det städades överallt. Utanför hotellet skurade man t.o.m. asfalten. Alla minnesmärken putsades och namntavlor rätades upp. Minnesmärken i form av pansarvagnar eller kanoner fanns det rikligt av. I varje by samlades folk kring sina minnesstoder. Flaggor vajade och blommor bars fram. Man använder inte äkta blommor utan de är konstgjorda. Det här kunde vi konstatera när vi besökte en gravgård i Schemenski. De är så välgjorda att det först på nära håll kan avslöjas. Det var kanske tur att vi kunde återvända denna dag och slippa uppleva segerdagens nationella rus. Inte så roligt när man besökt platser där många stupat och sett det land vi förlorat. Tullproceduren gick i samma tecken som vid ankomsten fast i omvänd ordning. Det gick nu också snabbare och det berodde nog på firandet av segerdagen. Resan bjöd på många intressanta upplevelser. Man kunde som första resans gosse inte anamma allting av det krigstekniska. Efter några dagars vila skulle jag nog kunna tänka mig en liknande resa nästa vår. Så var det ännu det där med eurona i Nurmoila. När jag några dagar senare besökte Rewell Center i ett ärende hörde jag bekanta toner. Tro det eller ej, men damerna från kulturhuset deltog i den årliga sångfestivalen. Det blev ett kärt återseende. De insamlade eurona kom säkert väl till pass. 16 Korsholmssenioren

17 Ur Vasabladets historiska arkiv Kjell-Erik Backman Korsholmssenioren inför från och med detta nummer korta klipp ur Vasabladets historiska arkiv. Vi går 65 år tillbaka i tiden till år 1950 och finner ett intressant referat från Sommarösund och den stora sångfesten där i juli De som vill läsa mer om evenemanget kan gå in på VBL:s historiska arkiv och söka på datumet I nästa års nummer av Korsholmssenioren flyttar vi fram ett år för att hålla tidsperspektivet på 65 år. Förhoppningsvis finner vi klipp också från år 1951 som kan intressera oss Korsholmare. Ur Vasabladets historiska arkiv, 11 juli 1950 Sång och fest i Sommarösund. Skärgården välkomnade Vasabygdens sång- och musikförbund. Ljuvlig festplatsen gott humör bland tusen. Vasabygdens sång och musikförbund kunde fira sin skärgårdsdag med glada ansikten, gott humör och friska toner och skärgårdsbefolkningen hade mött upp i stora skaror så att man kunde räkna den betalande publiken till hela 750 personer. Då beslutet fattades att förlägga tonfesten till denna av naturen så slösaktigt smyckade nejd, skedde det enhälligt, och med största tillfredsställelse erfor vi, att folket i Vallgrund åtagit sig de många åligganden som är förenade med värdskapet. Jag tror att ingen behöver bli besviken. Så yttrade sig förbundsordförande K.F. Ljungberg i sitt hälsningstal. Han fick nog rätt, festkonserten fick ett lyckat förlopp, sångarnas prestationer var väl värda den stora uppskattning och det livliga bifall de fick. Den både ro- och tonfyllda festdagen skänkte många vackra intryck. Nära 300 sångare hade samlats på estraden och tillsammans med publiken förenats i Sommarpsalmen. Festkommitténs ordförande: Oskar Fors Dirigent för blåsarna: Verner Förars Förbundsordförande: K.F. Ljungberg Festskald: Alvar Nyqvist Festtalare: Elof Ohls Festdirigent: Lars Ryde Allsång i Kvevlax Bengt Österåker ledde allsången och Stig Snickars svarade för musiken i Kvevlax UF:s lokal Solveig Åkerholm kåserar Om jordgubbsodlarens dilemma. Kalervo Kantola bjöd på vissång. Kaffet smakade mellan sångerna. Foton: Börje Paro Korsholmssenioren 17

18 Plättkalas Foto: Börje Paro Foto: Per-Göran Ena Det traditionella och populära plättkalaset firades på Kronvik lägergård Plättstekarna och kaffekockarna Helena Wikberg, Gun- Britt Pörn, Ancha Willför och Elsie-Maj Sabel avtackas av Henrik Svarfvar. Känn ditt Korsholm Foto Per-Göran Ena Foto: Börje Paro Genom Västerhankmo guidades Känn ditt Korsholm av Birger Näsman. Här förevisas en gammal Hankmoharv. Foto: Börje Paro Besöket i Petsmo och Petsmo fiskehamn företogs med Gunne Lax som ciceron. Foto: Börje Paro I Koskö samlingshus bjöds vi på kaffe och smörgås. Alf Burman berättade om sin hemby. Känn ditt Korsholm kring festligt dukade bord i Koskö. 18 Korsholmssenioren

19 Hemliga resan I Foto. H. Wikberg Hemliga resan II Foto: Börje Paro Hemliga resan I gjordes Första pausen var i Perus by i Lappfjärd på Twin House Winery där Paul Lillhannus underhöll med musik på såg. Foto. H. Wikberg Hemliga resan II förde oss till Perus, Sideby, Skaftung och Härkmeri. I Sidebys kyrka hälsades vi välkomna av diakonissan Siv Hellman som här leder sommarpsalmen till musik av Birgitta Lindroos. Foto: Börje Paro Eftermiddagskaffet dracks hos Pettu-Eerikki i Venesjärvi by i Kankaanpää. Här presenterar den unge ägaren stället som består av bl.a. ett gårdsmuseum med föremål från Finlands självständighetsår. Foto. H. Wikberg I Härkmeri väckte potatisodlaren Kaj Berglunds pärontrösko stort intresse. Foto: Börje Paro I Noormarkku besöktes Alvar Aaltos skapelse Villa Mairea från Vid fiskodlingen och -förädlingen Rågårds Lax i Skaftung fick vi också bekanta oss med Stig Granskogs imponerande motorsamling. Korsholmssenioren 19

20 KOMMANDE AKTIVITETER I FÖRENINGEN - REGIONEN - FÖRBUNDET Kom med på det vi erbjuder medlemmarna inom SPF! Korsholms pensionärsförening Månadsträff torsdag kl. kl på Seniorpunkten i Smedsby Då får vi uppleva En safariresa till Kenya i ord och bild med Christian Nylund, sång av sånggruppen Sjung och le samt musik av Mix Music som också leder allsången. Julfest i Karperö uf söndag kl Vår julfest ordnas också i år på Luciadagen den 13 december i Karperö med program, julmiddag och dans. I programmet medverkar Monica Sirén-Aura med hälsningstal, Håkan Wikberg berättar om ett besök i Syracusa, varefter årets Lucia i Korsholm besöker festen. Festtalare är kommundirektör Rurik Ahlberg och Smedarna deltar i programmet och spelar till dansen. Anmälan om deltagande till Elsie-Maj tel eller senast torsdag 3.12.Pris för julfesten, inklusive middag, är 45. Julgröt på Seniorpunkten kl Även denna jul bjuder föreningen sina medlemmar på julgröt och kort program på Seniorpunkten måndagen den kl Med i programmet är spelmännen Stig Snickars och Kurt Gref. Ann-Charlotte Willför läser för gästerna och Henrik Svarfvar håller i trådarna. De medlemmar som kommer att fira en ensam jul inbjuds särskilt. Anmälan till Elsie-Maj tel eller senast måndag Revyresa till Pörtom I månadsskiftet januari-februari 2016 åker vi på revyresa till Pörtom på en matinéföreställning en lördag. Ännu har Pörtom uf:s spelprogram inte publicerats så datum är oklart. Middag i Närvijoki efter föreställningen. Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb Månadsmöte 9 november Månadsmötet i november hålls måndagen den 9.11 kl med Håkan Wikberg som berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen. Julfest på Norrvalla 12 december Årets julfest ordnas på Norrvalla lördag 12 december kl Uppgifter om bussar senare i Vbl. Samtalscafé i Drängstugan 23 november Årets sista samtalscafé ordnas måndag kl Pidro Föreningen spelar Pidro i Marthagården 16.11, 30.11, 7.12 och kl SPF Österbotten Teaterresa till Åbo Vi åker och ser Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater med möjlighet att under en halv dag uppleva julmarknaden i Åbo. Anmälan till SPF:s kansli i Vasa. Resor till Spanien under vintern SPF Österbotten ordnar under vintern tre resor till Almunécar i Spanien med Göran Sundqvist som researrangör. Avfärd 11.2, 27.2 och Resornas längd är 17 dagar för de två första och 24 dagar för den tredje resan. Anmälan till SPF:s kansli i Vasa. Vårfest SPF Österbotten kommer under vårvintern att ordna en vårfest med program och dans. Tidpunkten och platsen är ännu öppet. Vinterns och vårens program Vi fortsätter med månadsträffarna varje månad under vintern och avslutar med plättkalas i juni. Vi planerar en Umeåresa i april och en sommarresa i augusti tillsammans med Kvevlax och VIPS. Planerade resor under 2016 Utöver Spanienresorna har SPF Österbotten initierat resor till Lofoten i Norge, Antika Grekland och till Zillerthal i Tyrolen. Mera om dessa resor i nästa KorsholmsSenioren. Förbundet SPF Förbundet SPF ordnar olika utbildningar, resor och IT-verksamhet som alla medlemmar är välkomna till. Dessa marknadsförs i God Tid och på hemsidorna. Följ med annonseringen i God Tid, Vbl:s spalt för föreningar och på våra hemsidor.