Fria pengar, lösa boliner

Transkript

1 Fria pengar, lösa boliner Om begränsad rationalitet och överlevnadsstrategier i öppen ungdomsverksamhet Oktober 2012 Dr Thomas Johansson

2 What better measure of reality do we have in human affairs than those terms which on critical reflection and after correction of the errors we can detect make the best sense of our lives? Making best sense here includes not only offering the best, most realistic orientation about the good but also allowing us to best understand and make sense of the actions and feelings of ourselves and others. (...) These requirements are not yet met if we have some theoretical language which purports to explain behaviour from the observer s standpoint but is of no use to the agent in making sense of his own thinking, feeling, and acting. Charles Taylor

3 Innehållsförteckning Förord Inledning Fritidsgårdsdiskursen Uppdraget Metodologi Policyskapande PÅPP Ung Idé PUNG Fria Pengar PeKA Verkställande Resurser Marknadsföring Konsultativt stöd Utfall PUNG Fria Pengar Ung Idé PeKA PÅPP Diskussion Några utmärkande drag i policyskapandet Några utmärkande drag i verkställandet Några utmärkande drag i utfallet Slutsatser Källförteckning Tryckta källor Otryckta källor Elektroniska källor

4 Förord Jag bär ensamt ansvaret för denna studie inklusive de fel och brister som säkert kommer att ge sig till känna. Det är hursomhelst på sin plats att nämna de personer som definitivt gjorde sitt för att lösgöra studiens fulla potential. Tack till Gerhard Holmgren, handläggare vid Ungdomsstyrelsen, som uppmuntrade studiens diskursanalytiska ansats. Tack till Henrik Ravin, nämndssekreterare och utredare vid kultur- och fritidskontoret i Sandviken som tillförde en intressant nationell utblick. Tack till Hans-Martin Hansen, projektledare vid partnerskapet Kunskap i Dialog, för en inbjudan att föreläsa på en konferens om ungas mötesplatser i Stockholm hösten Tack till Ingamaj Backman, tidigare avdelningschef vid kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå, som berättade om händelser som riskerade att falla i glömska. Ett varmt tack till de frontlinjebyråkrater som trots ämnets känsliga natur öppenhjärtligt berättade om arbetslivets besvär och glädjeämnen: Anna-Karin Aira, Ann Enberg, Stefan Lindmark (Jokkmokk), Åsa Morin (Kalix), Annelie Taavola (Kiruna), Anette Berglund (Luleå) samt Elisabeth Forsell och Monica Hansson (Piteå). Jag uppskattar det gudomliga tålamod med förseningar som visades av förvaltningscheferna som var med från allra första början: Anja Taube (Kiruna) och Hélen Wiklund Wårell (Luleå). Tillsammans med nytillskotten bland förvaltningscheferna Karl-Göran Lindbäck (Kalix) och Conny Enström (Jokkmokk) stod ni för ett fint värdskap. Det går inte sätta en prislapp på perspektiv och redogörelser från fritidspolitikerna som medverkade i studien. Tusen tack Henrik Blind (Jokkmokk), Sven Nordlund, Britt Inger Nordström (Kalix), Ann-Helen Bergsten (Kiruna) och Ann- Katrin Sämfors (Piteå). Några förtjänar ett särskilt omnämnande. Mårten Ström, tidigare ordförande i Luleås fritidsnämnd och Hans Hansson, tidigare förvaltningschef vid kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå verkade med stor övertygelse för att studien ska se dagens ljus. Stig Strömbäck, kommunchef i Kalix, såg med lika stor övertygelse till att studien fullbordades vid kommunens utvecklingsenhet. Jim Broström, tidigare verksam vid Kommunförbundet Norrbotten, hade den otacksamma uppgiften att projektleda alltihop under turbulenta förhållanden. Även om våra åsikter om öppen ungdomsverksamhet emellanåt gick i sär värdesätter jag det tankeutbyte som kommer att fortsätta långt efter att bläcket i denna studie torkat. Slutligen riktas ett varmt tack till dryga dussinet ungdomar som under löftet om anonymitet generöst tog av sin fria tid för att berätta om fritiden. 3

5 1. Inledning När samhället avgör de ungas framtid genom att styra deras handlande, avgör det också sin egen. 1 Det senaste decenniet utvecklas en form av öppen ungdomsverksamhet som finner genklang i citatet ovan. Arbetsmetoden har begåvats med en rad fantasifulla och ibland rentav ekivoka akronymer som ESS, STUK, PUMA och PUNG. 2 Den mer sammanfattande benämningen fria pengar till unga 3 antyder vad arbetsmetoden handlar om. Kommunala nämnder reserverar en ordentlig portion pengar som bara ungdomar kan göra anspråk på. Ungdomarna får sedan möjlighet att identifiera aktiviteter som inte i tillräcklig utsträckning tillgodoses av myndigheter, kommersiella intressen eller föreningsliv. Ungdomarna får slutligen spela en avgörande roll i planering, genomförande och utvärdering av önskade aktiviteter. Detta sätt att bedriva öppen ungdomsverksamhet sitt ursprung i kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå kommun som i slutet av 1990-talet låter sig inspireras av den satsning på ungas inflytande som den norska kommunen Porsgrunn gjort sig internationellt känd för. 4 Förvaltningen gör en översyn av den öppna ungdomsverksamheten som finner att fritidsgårdarna inte längre lockar ungdomar i nämnvärd utsträckning. 5 Oavsett vilka aktiviteter som tillhandahålls av fritidsgårdarna tycks de inte längre svara mot dispositioner hos lejonparten av kommunens ungdomar. Bedömningen görs att ungdomar intressen, värderingar och livsval frisatts till den grad att den öppna ungdomsverksamheten måste förändras. Vid denna tidpunkt tjänstgör förvaltningens fritidsledare vid kommunalt finansierade fritidsgårdar. Istället för att fortsättningsvis knyta myndighetens personal till den fritidsgårdsverksamhet som nästan övergivits av kommunens ungdomar förordas en helt ny slags öppen ungdomsverksamhet: Gårdarna är inte öppna varje kväll, i huvudsak på helgerna. Vi har också en fritidsgård i centrala staden som drivs av Folkets Hus med kommunalt bidrag. Gården är öppen 4 kvällar i veckan, har ibland spelningar på helgerna och är sporadiskt öppet på loven. Gemensamt för alla gårdarna är att mindre än 1 % av områdets ungdomar i åldern år nyttjar dem. Till viss del beroende på ett mycket aktivt och utbrett föreningsliv men utan att vara för kritisk kan man nog konstatera att gårdarna och 1 John D ewe y, D emokrati och utbildning (Göteborg: Daidalos, 2009), s ESS - E n Sna bb Sla nt, ( Stockholms Kommun). STUK - Stöd Till bidra g för Unga i Kumla (Ku mla Kommun,) PU MA, - Projekt U ngdom Med Am bitioner ( Äl vsb yns Kommun), PUNG Pengar För UNG a (Jokkmokks Kommun). 3 Dagens Samhälle, 2007 nr. 12, s För en bes krivni ng av den så kallade Porsgrunnsmodellen se exempelvis För kritik av denna modell se exempelvis 5 Piteå Kommun, Kultur Fritid, , Utredni ng om ungdoms ver ksa mhet en, s.2 4

6 dess verksamhetsinnehåll inte är tillräckligt attraktiva för traktens ungdomar. Kultur - och fritidsnämnden avser därför göra om stödet till fritidsgårdar på så sätt att de pengar som i dag läggs på lokaler tillsammans med de pengar som finns för verksamhet i resp. geografiskt område läggs i en påse. Traktens ungdomar får sedan tillsammans med fritidsledare från Fritid UNG (Kultur & Fritid), utifrån sina önskemål och behov bestämma om pengarna ska gå till lokalhyra eller om man ska satsa pengarna på läger, spelningar, resor, tillfälliga lokalytor, mastodontparty, film, teater eller något annat. 6 Efter millennieskiftet sker en imponerande spridning av arbetsmetoden. Idag används fria pengar åtminstone i ett sjutiotal kommuner och så sent som hösten 2012 fortsätter fler att ansluta sig till arbetsmetoden. 7 Fria pengar vinner även prestigefyllt erkännande från exempelvis Europarådet, World Childhood Foundation, Barnombudsmannen och Fryshuset. 8 Från att arbetsmetoden på 1990-talet försiktigt kallas försök med nyorientering av stödet till ungdomsverksamhet 9 och ny plattform för unga 10 betraktas den decenniet senare som en reform av stor historisk betydelse. Fria snabba pengar till unga är ett nytt sätt att arbeta. Det är en av de stora förändringar som skett under hela 1900-talet. 11 Trots arbetsmetodens uppenbara framgångar kvarstår hård kritik. Från vänsterhåll kritiseras arbetsmetoden för att premiera välartade barn, ungdomar som kan ta för sig 12 och MVG-ungar som sitter i elevrådet. 13 Enligt detta synsätt gynnar [fria pengar] ungdomar som redan har bra förutsättningar och missgynnar dem som har det taskigt hemma. Fritidsgårdar behövs (...). Gruppen som använder (...) gårdar är kanske inte så stor. Men för ungdomarna som gör det är fritidsgården desto viktigare. Det är den trygga platsen i tillvaron för många av dem. Ett ställe där barn och ungdomar som kommer från dysfunktionella familjer får stöd och hjälp. Ett system med fria pengar gynnar bara de ungdomar som redan idag har goda möjligheter att ta för sig. 14 Från högerhåll kritiseras arbetsmetoden för att gå stick i stäv med kommunallagens bestämmelse om god ekonomisk hushållning. Moderaterna anser inte att [fria pengar] ligger inom ramen för den kommunala kärnverksamheten. (...) Det är fel att godtyckligt dela ut kommunala skattemedel sådant som vissa anser är kul. Detta gäller oavsett om [fria pengar] ska delas ut till ungdomar eller vuxna Piteå Kommun, Kultur Fritid, , Ansöka n om stöd till ungdomars infl yt ande i lokalsa mhället, s bladet.se/ nyheter/s andviken/ pengapa sar-kan- ersatta-ungdoms gar d 8 Piteå-Ti dninge n, ,s Svens ka kommunförbundet, , Kultur- och fritidspolitik en lägesra pport s Svens ka kommunförbundet, , Kultur och Fritid 2000 delrapport, s Dagens Samhälle, 2007 nr. 12, s Ibid., s KEKS, 2012, Idéer först. Pengar s edan. Om hur vårt s ätt att fördel a re surser påverkar ungdomar s vi lja och möjlighet till delakti ghet. Oc h va d vi ka n göra åt det, s bladet.se/ nyheter/s andviken/ mikael-rosen- vill-sla-vakt-om-fritids gardarna 15 aterna.net/botkyr ka/2012/03/avskaffa-%e2%80%9ddromdeg%e2%80%9d/ 5

7 Enligt detta synsätt är det inte försvarbart att ungdomar lockas med löften om snabba (enkla) pengar 16 eftersom sådana löften framkallar ett bidragsberoende. Fria pengar, heter en rubrik på Kalix kommuns hemsida. Här kan kommunens ungdomar tidigt lära sig att någon annan skall betala. Det är bara fantasin som sätter stopp för vilka ändamål man kan söka bidrag heter det [på] hemsidan, uppenbarligen något som nu också kommunens socialdemokratiska kommunalråd anammat i rikspolitiken. 17 Bilden av fria pengar är sammanfattningsvis mycket splittrad och fragmenterad. Arbetsmetoden uppskattas å ena sidan för att utveckla vuxnas bemötande av unga. Å andra sidan kritiseras arbetsmetoden för att vidmakthålla ett varken realistiskt eller ens önskvärt bemötande. Den motsägelsefulla bilden kompliceras dessutom av faktumet att det saknas undersökningar som kan ge en rättvisande beskrivning av arbetsmetoden. Så vitt det går att se har akademisk forskning lämnat fria pengar outforskat och endast ett fåtal källor behandlar arbetsmetoden i andra sammanhang. 18 Föreliggande studie ger sig i kast med att närmare undersöka fria pengar till ungdomar. De närmast följande avsnitten fördjupar den hitintills högst skissartade presentationen av fria pengar. Fria pengar växer alltså fram ur ett djupgående missnöje med fritidsgårdar. Denna studie kastar inledningsvis fram tesen att fria pengar, i ett historiskt perspektiv, representerar ett distinkt diskursivt brott i svensk debatt om öppen ungdomsverksamhet. Med detta menas att etableringen av fria pengar motsvarar ett sätt att föra offentligt samtal om ungas fritid som avgjort skiljer sig från det resonemang om fritidsgårdar som fortfarande får sägas dominera debatten. Genom att jämföra dessa båda sätt att föra samtal om ungas fritid kan en rikare och mer fullständig bild av fria pengar börja utvecklas redan i studiens inledning. Jämförelsen vilar på premissen att det språkliga gestaltandet av ungas fritid följer vissa outtalade regler om vad som är acceptabelt att säga. En diskurs består av en uppsättning konventioner som inte bara frambringar särskilda ståndpunkter i ett givet samtalsämne utan även konverterar sådana ståndpunkter till ett antal försanthållanden, sunt förnuft eller, om man så vill, legitimerad kunskap. 19 I avsnitt 1.2 kommer det vetande som traditionellt sanktionerats på området för ungas fritid att rekonstrueras under benämningen fritidsgårdsdiskursen. Diskursen avgränsas till perioden och representeras av ett antal så kallade auktoritativa källor med vilket menas skrivet material som kommit att accepteras som common sense. Källor daterade utanför tidsintervallet används endast för att illustrera 16 Ibid blogspot.com/2009/01/ndrop-frn- kalix. html 18 Se Sveri ges Kommuner och La ndsti ng, Ver ksa mhet utan avsi kt? En debattskrift om öppen ungdomsver ksa mhet och kommunala prioriteringar (Stockholm: SK L, 2002), Piteå Kommun, Kultur Fritid, 2006, Påse-Pengar-projekt et. En utvär dering av Kultur Fritids arbetsmetod Påpp och Stockholms Sta d, Kulturförvaltninge n, 2009, Att s ätta sl antar i rullning. En utvärdering a v e n s nabb sla nt samt tankar kring dess utvec kling 19 Michel Foucault, Disk ursens ordning (Stockholm: Brutus Östlings Bokfö rlag), s. 57, Göran Bergström & Kristina Boréus, Textens mening och makt (Lund: Studentlitteratur, 2000), s. 222 ff, Norma n Fairclough, Critical Discourse Analysis. The Critical Study of Language (Burt Mill: Longman Group Li mited, 1995), s. 23 ff 6

8 diskursens historiska kontinuitet. I avsnitt 1.2 kommer sedan en rad försanthållanden som utmanar fritidsgårdsdiskursen att rekonstrueras. Rekonstruktionen av det som i studien benämns fria pengar-diskursen omfattar perioden Diskursen auktoritativa källor utgörs nästan uteslutande av marknadsföringsmaterial (broschyrer). Respektive diskurs återskapas med stöd av citat för att öka läsarens möjlighet att bedöma giltigheten i rekonstruktionerna. 20 Avsnitt 1.3 kommer inledningsvis att sammanfatta och jämföra respektive diskurs för att sedan presentera de frågor som studien skall besvara. Avsnitt 1.4 behandlar studiens metodologiska utgångspunkter. 1.1 Fritidsgårdsdiskursen Förhoppningarna på fritidspolitiken har varierat beroende på tidsperiod och aktör, men gemensamt för alla har varit, att ingen velat tillskriva fritidsverksamheter några positiva dimensioner annat än som motvikt till det onda. 21 En handfull texter har särskilt bidragit till fritidsgårdsdiskursen såsom den formulerats sedan 1970-talet. Till dessa texter räknas Sarnecki & Ekmans Vad ska vi ha gårdarna till? (1978), Blomdahl & Claesons Fritidsgården dess besökare och framtid (1989), Ardströms Att vara ledare i öppen verksamhet (1993) Laxviks Bärande relationer (2001) och Ungdomsstyrelsens Mötesplatser för unga (2008). Dessa texter skiljer sig åt i ett viktigt avseende. Några författare betraktar sina texter som personliga åsikter emedan andra söker kombinera rena partsinlagor med ett vetenskapligt betraktelsesätt. 22 Trots denna skiljelinje finns det beröringspunkter. Som tidigare nämnt utgör texterna auktoritativa källor. De lämnar en relativt sammanhållen berättelse om villkoren för ungas fritid. Berättelsen betraktas som sanktionerat vetande 23 och traderas exempelvis i kursverksamhet och fortbildning av fritidsledare. 24 Här är det möjligt att identifiera åtminstone fyra regelbundet återkommande synsätt som bidragit till att forma fritidsgårdsverksamheten i Sverige. Den problemorienterade synen på ungas fritid representerar en typ av auktoriserat vetande. På 1930-talet förs en omfattande debatt om det så kallade ungdomsproblemet. Från politiskt och religiöst håll oroas man över tecken på 20 Göran Ber gström & Kristina Boréus, Textens m ening och mak t (Lund: Stude ntlitteratur, 2000), s Hans-Eri k Olson, Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi? (Lund: Ar kiv avhandlingsserie 1992), s Se exem pelvis Thorste n Laxvik, Bärande relationer. Normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verk samhet på fritidsgård (Stockholm: Fritidsforum, 2001) s. 52, Ulf Blomdahl & Ås a Claeson ( et. al), Fritidsgården dess besökare och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskningse nheten, 1989), s Se exem pelvis Ulf Blomda hl & Åsa Cla eson (et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forsknings enhete n, 1989), s Se exem pelvis Bo J. Ar dström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s. 96 7

9 ungdomsbrottslighet och sedligt förfall. Vuxenvärldens oro över ungdomlig dekandens blir ett tidstypiskt inslag. Den kafékultur som växer fram under 1940-talet verkar särskilt fördärvande på ungdomen: Även i jämförelse med danslokalerna måste konstateras att det största problemet just nu synes vara kaféer och förhållanden där. Många kaféer utgör tillhåll för obskyra och lösaktiga personer. Det är alldeles påtagligt, att denna kafémiljö har blivit vanlig kontaktplats för lösa förbindelser med både spritmissbruk och könssjukdomar i släptåg. Kaféungdomen är ofta passiv, förhärdad och sexuellt frigjord. 25 Uppfattningen att det existerar ett ungdomsproblem i betydelsen av ungdomar som antingen lever ett kantstött, stukat liv eller löper sådan risk utgör ett dominant tema även i den moderna fritidsgårdsdiskursen. Diskursen vidmakthåller en tydligtvis problemorienterad terminologi. Bland instrumentella fritidsaktiviteter märks musikskolan, idrottsföreningen och bokläsning. Dessa aktiviteter sysselsätter ungdomar som fogar sig i skolans tidsdisciplinering och målinriktade verksamhet. Bland expressiva fritidsaktiviteter märks besök på fritidsgård och cafébesök. 26 Aktiviteter av detta slag sysselsätter ungdomar upptagna med kortsiktiga mål och omedelbara belöningar. 27 På grund av bristande impulskontroll och självdisciplin uppehåller sig dessa ungdomar i miljöer där tillgreppsbrott, våldshandlingar och missbruk tillhör vardagen 28 Beteendet gör att ungdomarna växelvis kallas de utsatta, 29 unga med förhöjda problem, 30 ungdomar som har sociala problem, 31 ungdom i riskzon, 32 struliga ungdomar 33 eller helt enkelt problembarn. 34 Den problemorienterade synen på ungas fritid sammanfattas av en fältassistent på följande sätt: Den viktigaste målgruppen för gårdarnas ungdomsverksamhet är de pojkar och flickor som vi ibland kallar föreningslös ungdom, ibland ungdom i riskzon och ibland ungdomar med expressivt fritidsbeteende [min kursivering]. Det handlar om % av alla ungdomar och de kännetecknas ofta av att de är trötta på skolan, de har inte de bästa relationer med sina föräldrar (sin förälder), de tillbringar en stor del av sin 25 Hans-Erik Olson, Från Hemgård till ungdomsgård. En studie i den svensk a hemgårdsrörelsens historia (Stockholm: RSFH:s förlag, 1982), s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s Ulf Blomdahl & Åsa Claeson (et. al), Fritidsgården dess besökare och framtid (Stock holm: Fritid Stock holm. Forskningsenheten, 1989), s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s Cecilia Lövgren, Hu r möter vi de utsatta i Mötesplatser för unga ak törerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yrelse ns skrifter 2008:2), s Nikolas Koutakis, Om att förstå ris ker och möjligheter i öppen ver ksa mhet i Mötesplatser för unga ak törerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yr elsens s krifter 2008:2), s Jerz y Sa rne cki & Lena E kma n, Vad sk all vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar, (Vällingby: Publica, 1980), s Mats Trondm an, Kloka möten. Om den praktiska konsten att bemöta barn och ungdomar (Lund: St udentlitteratur, 2003), s. 76 f 33 Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s Ami Stålstierna, Hundra års be kym mer i Olle Zetter ber g (et.al)., Fritid i ny tid. (Malmö: Sober förlag), s. 42 8

10 fritid utanför hemmet och visar ibland begynnande tecken på missbruk och kriminalitet. 35 Det kontrollfokuserade perspektivet på ungas fritid utgör ett annat slags försanthållande. Redan 1902 års vanartslag betonar att asociala och svåranpassade barn måste fostras utanför familjen, kyrkan och skolan. 36 Lagens tillskyndare menar att barn och unga måste känna sig ständigt observerad och liksom eftersatt av de äldres blickar varigenom mycket otillåtet skulle bliva förhindrat. En dylik kontroll över de ungas görande och låtande skulle kunna bliva en makt för vilken de yngre ännu ej fullt stadgande samhällsindividerna så småningom och omedvetet måste böja sig. 37 Övertygelsen att ungdomar i riskzon behöver kontrolleras, hejdas eller avledas utgör ett annat framträdande tema i den moderna fritidsgårdsdiskursen. I diskursen ligger det nära till hands att komplettera den utpräglat problemorienterade hållningen med idén om ett vuxet behärskande av ungas fritid. Fritidsgårdsdiskursen upprätthåller på denna punkt en terminologi som pendlar mellan starkare och svagare kontrollsträvanden. Om fritidsgården har till uppgift att framkalla ett läkande eller tillfrisknande krävs handgripliga insatser. Fritidsledaren skall ägna sig åt tillsyn, 38 motverka 39, styra 40, hålla koll på 41 eller förebygga 42 ungdomars riskbeteende. Det fordras mycket starka positiva motkrafter för att ungdomar som det börjat gå snett för ska kunna räddas. 43 Om fritidsgården har till uppgift att främja positiva livsval bland unga krävs mer subtila insatser. Fritidsledaren skall hitta det som stärker självförtroendet och det som är ungdomarnas inneboende möjligheter. 44 Det kontrollfokuserade perspektivet formuleras på följande sätt av en kriminolog: Vanligen brukar man överlåta ansvaret för kunskapsförmedling till skolan. Men i praktiken lär vi oss nya saker hela tiden, alltså även på fritiden. Denna inlärning kan antingen medföra att vi förstår oss själva och vår omgivning bättre, eller att vi fjärmar oss från den omgivande världen. En hel del av fritidsutbudet vi möter är 35 Gert Lundqvist, Vad ska vi ha går dar na till på talt i Ulf Blomdahl & Ås a Carlsson (et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskni ngs enhete n, 1989) s Hans-Eri k Olson, Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi? (Lund: Ar kiv avhandlingsserie 40), s Ibid., s Jerz y Sa rne cki & Lena E kma n, Vad sk all vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar, (Vällingby: Publica, 1980), s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s Marianne Borgeli n, Va d ska vi ha gårdar na till på talet i Ulf Blomdahl & Åsa Carl sson (et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskni ngsenhete n, 1989), s Kommunförbundet Norrbotten, (odatera d), Pressinform ation. Oms ättninge n tre dubbla des när ungdomsgår d fl ytt ade till ba det i Paj ala 42 Jerz y Sar nec ki & Lena Ekma n, Vad sk all vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar (Vällingby: Publica, 1980), s. 37, Nikolas Koutakis, Om att förstå ris ker och möjligheter i öppen verks amhet i Mötesplatser för unga ak törerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yrelse ns skrifter 2008:2), s Ulf Blomdahl & Åsa Claeson ( et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskni ngs enhete n, 1989) s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s. 77 9

11 inriktat på flykt från verkligheten, t.ex. serier och veckopress. En stor del av det vi ser på TV och bio har också mycket litet att göra med verkligheten och vanliga människors liv. För att i någon mån motverka detta [min kursivering] måste gårdarna satsa på verksamhet som ökar besökarnas kunskaper om den verklighet de lever i, och om sin egen plats i den. 45 Det rumsliga avgränsandet av ungas fritid bildar en ytterligare sanning i fritidsgårdsdiskursen. Framväxten av kommunalt drivna fritidsgårdar startar i mitten av 1930-talet och tar ordentlig fart på 1940-talet. 46 Fritidsgårdarna växer fram som ett institutionellt svar på ungdomsproblemet såsom det uppfattas på denna tid. Fritidsgården blir det fysiska uttrycket för viljan att rumsligt kringgärda ungdom i riskzon. Ingen anmälan behöver ske på förhand. [Fritidsgården] ( ) är till en del uppsamlingsplats för gatans ungdom för fri sysselsättning i hobbyrum, med läsning i öppna bibliotek, tidnings- och tidskriftsrum, med sällskapsspel, med samtal och diskussioner under inte alltför bundna former. 47 Föreställningen att ungdom i riskzon fordrar rumsligt kringgärdande återkommer i den moderna fritidsgårdsdiskursen. Sättet att begreppsliggöra kringgärdandet skiljer sig åt över tid och mellan fritidgårdar men tanken att gården håller pubertetsbuset från gator och torg 48 är ständigt närvarande. I gruppverksamheter måste fritidsledaren ta på sig rollen som organisatör av ungas fritid. Oavsett om verksamheten handlar om biljardturneringar eller julpyssel måste de iscensättas eller åtminstone övervakas av fritidsledaren. 49 Resor är en viktig gruppverksamhet. Här får berörda parter möjlighet att tillfälligt lämna fritidsgården för att skynda på relationsbyggena och därmed skapa en gemensam historia som man kan återvända till i den vardagliga verksamheten. 50 Friare aktiviteter såsom caféverksamhet ställer andra krav på fritidsledaren. Här är det nödvändigt att fritidsledaren intar en avslappnad roll som diskussionspartner eller som vuxen förebild. 51 Caféverksamheten står öppen för alla i ett visst åldersintervall och syftar till social samvaro. 52 Som frizon 53 eller fristad 54 utgör caféet en plats att bara 45 Jerz y Sa rne cki & Lena E kma n, Vad sk all vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar, (Vällingby: Publica, 1980), s Hans-Erik Olson, Från Hemgård till ungdomsgård. En studie i den svensk a hemgårdsrörelsens historia (Stockholm: RSFH:s förlag, 1982), s Ibid., s. 202 f 48 Thorste n La xvi k, Bärande relationer. Normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verk samhet på fritidsgård (Stockholm: Fritidsforum, 2001) s Bo J Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s. 48 f 50 Thorste n La xvi k, Bärande relationer. Normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verk samhet på fritidsgård (Stockholm: Fritidsforum, 2001) s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s Ulf Blomdahl & Åsa Claeson ( et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskni ngs enhete n, 1989) s Mia Ha nström & Dia na Pett ersson Svennek e, Främjande verks amheter i öppen fritidsverks a mhet i Mötesplatser för unga aktörerna, vägvale n och politike n (Ungdoms st yrels ens skrift er 2008:2), s

12 vara. 55 Det rumsliga avgränsandet av ungas fritid sammanfattas av en fältassistent på följande sätt: [D]e kommersiella intressena i samhället erbjuder lösningar på ungdomarnas behov av spänning, nyheter och gemensamhetsupplevelser. Men de kommersiella lösningarna är dyra för ungdomarna och ligger ofta på bortaplan. När pengarna och initiativkraften inte räcker till hamnar de lätt i källarna, tunnelbanan eller på torgen. Där finns det också äldre ungdomar som etablerat ett missbruk eller gjort några inbrott och snott några bilar. Yngre, oroliga ungdomar, som lika gärna skulle kunnat sugas upp i en laglig fritidsaktivitet, blir imponerade av de äldre och fastnar lätt bland de äldre och så får vi en negativ gängbildning i området. Den utvecklas i sämsta fall till en kriminell missbrukskultur som förnyar sig själv. Vilka ungdomar som blir kvar utanför gårdarna beror ( ) på vilka ungdomar som finns på gårdarna. Vi vill i området erbjuda så många som möjligt av våra uppväxande ungdomar ett bra uppväxtklimat och vi är beroende av att ha bra gårdar [min kursivering]. 56 Den introspektiva hållningen till arbetet med ungas fritid avrundar den moderna fritidsgårdsdiskursen. Sedan 1970-talet återkommer fritidsledare och akademiker med en självbeskådande, grubblande attityd till ungas fritid. Till exempel ser fritidsledaren det som problematiskt att målen med fritidsgårdsverksamhet är oklara. Verksamheten präglas av gamla luddiga dokument som föreståndaren på uppmaning kan plocka fram ur någon pärm. I dessa fall är det knappast fråga om verksamheter med ambitioner och klara mål. 57 Fritidsledaren menar också att fritidsgården har en splittrad profil. Om verksamheten ska vara förebyggande eller främjande känns otydlig för personalen. Man upplever att politikerna inte bestämt sig ( ). Uppdraget upplevs som öppet, obegränsat, ostrukturerat och rentav luddigt: gör som du vill. Personalen upplever att det är upp till oss att tolka uppdraget. 58 Fritidsledaren känner också att denne inte räcker till i arbetet med unga i riskzon. Fritidsgårdarna förmår inte i tillräcklig utsträckning motverka utslagning och brottslighet eftersom den sociala kontrollen inte är tillräcklig. 59 Fritidsledaren brottas även med lågt anseende bland andra yrkesgrupper. De sökande [till fritidsgårdens tjänster] har alltför sällan de kunskaper som 54 Björn Andersson, Rummets bet ydelse i de n öppna fritids verksam hete n i Mötesplatser för unga aktörerna, vägvalen och p olitik en (Ungdomsst yr elsens s krifter 2008:2), s KEKS nätverk för s yste matiskt kvalitetsar bete, Inordna nde eller utvidgande. Om dela ktighetens villkor p å f yra fritidsgår dar, s Marianne Borgeli n, Va d ska vi ha gårdar na till på talet i Ulf Blomdahl & Åsa Carl sson (et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm., Forskningse nhet en, 1989) s Nikolas Koutakis, Om att förstå ris ker och möjligheter i öppe n verksam het i Mötesplatser för unga ak törerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yr elsens s krifter 2008:2), s Cecilia Löfgren, Att se och ar beta m ed utsatta ungdomar i Mötesplatser för unga aktörerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yrelse ns skrifter 2008:2), s Ulf Blomdahl & Ås a Carlsson (et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskningse nhet en, 1989), s

13 arbetsplatsen kräver. Ofta har de ingen relevant utbildning eller ingen utbildning alls, 60 fritidsledaren likställs därför med en kul kille med propeller i mössan som ordnar lekar, lånar ut biljardköer mot pant (...) 61 Fritidsledaren ställs även inför moraliska utmaningar. Fritidsgården är en plats som till stor del besöks av ungdomar som är i färd med att träda fram som samsexuella varelser. ( ) Otaliga är historierna om hur konfirmandpräster, lärare och fritidsledare inte kan hantera de sexuella signaler som unga flickor ofta sänder ut för att pröva sin dragningskraft. Det finns också liknande historier om kvinnor som inlåtit sig i sexuella relationer med unga pojkar på fritidsgården. 62 Fritidsledaren måste även tänka på att inte favorisera pojkar på tjejernas bekostnad. Flickorna måste få en större tillgång till lokalerna än idag. Det är inte rimligt att huvuddelen av lokalerna ska användas till pojkdominerade idrottsaktiviteter och musiksatsningar (läs rock). Lokalerna måste alltså utrustas och användas utifrån flickornas intressen av dans, teater, musik, hantverk osv. 63 Grubblerier och beklaganden tilltrots så menar fritidsledaren att det inte råder något som helst tvivel att det är nödvändigt med fritidsgårdar. 64 Frågan vad ska vi ha gårdarna till? 65 utgör den gräns där intern kritik mot fritidsgårdar, enligt diskursens outtalade logik, måste upphöra. Den introspektiva hållningen uttrycks på följande sätt av Ungdomsstyrelsens generaldirektör: Fritidsgårdar och andra mötesplatser har stor betydelse för ungas kultur- och fritidsaktiviteter [min kursivering]. De kan också stödja unga i ett socialt utanförskap. Vilken roll fritidsgårdarna ska spela har därför varit en central fråga för kommuner och organisationer som arbetar med ungdomsverksamhet. Verksamheterna har varit föremål för diskussion under längre tid. Hur ska uppdraget se ut? Vilka ingår i målgruppen? Påverkar fritidsgården de unga i en positiv eller negativ riktning? Vilka utmaningar står gårdarna inför? Marie Ha nström, V ad ska vi ha gårdar na till på talet, i Ulf Blomda hl & Åsa Claeson (et. a l), Fritidsgården dess besökare och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskni ngs enhete n, 1989), s Thorste n La xvi k, Bärande relationer. Normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verk samhet på fritidsgård (Stockholm: Fritidsforum, 2001) s Thorste n La xvi k, Bärande relationer. Normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verk samhet på fritidsgård (Stockholm: Fritidsforum, s Ulf Blomdahl & Ås a Carlsson (et. al), Fritidsgården dess besökare och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forskningse nheten, 1989), s Bo J. Ardström, Att vara ledare i öppen verk samhet (Stockholm: Fritidsforum, 1993), s. 48 ff 65 Se exempelvis Jer z y Sarnecki & Le na Ekm an, Vad sk all vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar, (Vällingby: Publica, 1980), Marianne Borgeli n, Va d s ka vi ha gårdarna till på talet i Ulf Blomdahl & Ås a Claeson ( et. al), Fritidsgården dess besök are och framtid (Stockholm: Fritid Stockholm. Forsknings enhete n, 1989), KEKS nätverk för s yste matiskt kvalitets arbete, Hur br a är vår a fritids går dar (Ela nders, 2007) 66 Mediebilden av fritidsgårdar och andra mötesplatser för ungdomar. Innehålls- och diskursanalys av svensk press (Stockholm. Ungdomsst yrel sen, 2008) 12

14 Detta avsnitt illustrerar sammanfattningsvis att det sedan 1970-talet formulerats en fritidsgårdsdiskurs som i varje fall innehåller fyra perspektiv på ungas fritid: i) problemorientering, ii) kontrollfokusering, iii) rumslig avgränsning samt iv) introspektion. Innehållsmässigt begreppsliggör diskursen ungas fritid utifrån ett i det närmaste patogent förhållningssätt. Här associeras ungas fritid med riskbeteenden, förhöjd problematik samtidigt som tillsyn och förebyggande arbete förespråkas som lämpliga åtgärder. Produktionsmässigt skapas fritidsgårdsdiskursen av yrkesgrupper som företrädesvis intresserar sig för socialpreventivt arbete. Bland diskursens producenter märks till exempel fältassistenter, socialpedagoger, socionomer och, symptomatiskt nog, en kriminolog. Konsumtionsmässigt traderas fritidsgårdsdiskursen i akademiska och byråkratiska kontexter. Gårdspersonalen utgör den grupp som primärt konsumerar fritidsgårdsdiskursen där den särskilt artikuleras i kurser och andra fortbildningssammanhang. Det är i ljuset av det offentliga samtalet om fritidsgårdar som fria pengar-diskursen utvecklar annorlunda föreställningar om ungas fritid. Nästa avsnitt belyser denna diskurs. 1.2 Fria pengar-diskursen Fria pengar-diskursen har alltså sin upprinnelse i Piteå kommuns kultur- och fritidsförvaltning åren innan millennieskiftet. Precis som andra noterat blir förvaltningens budskap snabbt vägledande för andra kommuner 67 där marknadsföringsmaterialet i flera fall plagieras ordagrant. 68 Diskursens auktoritativa källor är dock mycket spartanska. Eftersom fritidsgårdsdiskursen traderas i forskningssammanhang och statlig byråkrati lämnar den, som föregående avsnitt visar, utomordentlig uttömmande perspektiv på ungas fritid. Fria pengar-diskursen saknar denna dimension. Den utgörs istället av ett fåtal påståenden om ungas fritid som vanligtvis inte följs av fördjupande resonemang. Trots att fria pengar-diskursen innehåller förhållandevis knapphändiga uppgifter är det möjligt att identifiera fyra sammanlänkade men distinkta synsätt på ungas fritid. Den serviceanpassade synen på ungas fritid utgör en typ av sanktionerad visdom. De senaste årtiondena har sett ett ökat intresse för brukarperspektiv i offentlig förvaltning. Argumenten för att låta brukaren utöva inflytande över offentlig service varierar. Enligt ett argument leder brukarinflytande till att offentlig service anpassas till krav, önskemål och behov som faktiskt existerar bland medborgarna. 69 Fria pengar-diskursen är ett barn 67 Kunska p i Dialog, Inbjuda n till konf ere ns om ungas mötesplats er, s Se exem pelvis Jokkmokks Kommun, Kultur & Fritid, PUNG? (Pengar för unga) och K alix Kommun, Fritid & Kultur, Fria Pe ngar 69 Ma gnus D ahl berg & E vert Ve dung, D emokrati och bruk arutvärdering (Lund: Stockholm, 2001), s. 61 f 13

15 av sin tid. Diskursen saluför idén att unga gör för unga 70 med vilket menas att ungdomar måste få möjlighet att tillgodose sina egna intressen och preferenser. Hos oss är ungdomars idéer och viljan att skapa något eget, det viktigaste. Genom PÅPPprojektet ger vi ungdomarna möjlighet att göra detta. Vi har dessutom funnit att ungdomars egna arrangemang lockar fler än de projekt som vuxna har ansvarat för. Och då har vi också bekräftat en av våra teorier; ungdomar vet vad ungdomar vill. PÅPP är möjligheten att få det. 71 Vuxendrivna aktiviteter kan med andra ord inte kallas goda eller önskvärda oberoende av den glädje eller nytta de framkallar hos ungdomar. Socialpreventiva insatser framstår som särskilt bedrägliga i ungdomarnas ögon. Som exempel kan [man] peka på de arrangemang som [genomförts] i samförstånd med skola och socialförvaltningen ( ) vid s.k. riskhelger. Arrangemangen har kostat en hel del men ungdomarna har inte kommit. De har genomskådat syftet med arrangemanget. Det har inte [handlat] om att göra ett bra, kul arrangemang utan att göra ett arrangemang så att de inte ska vara på stan och supa. 72 Arbetsmetoden fria pengar innebär en extrem rumslig och tidsmässig anpassning från det offentligas sida till ungdomars preferenser. Ungdomsverksamheten drivs i projekt, flexibla och tidsmässig obundna insatser inom hela kommunen. Resurser fördelas via Fritid Ung till de geografiskt spridda ungdomsgrupperna som ska ha stort inflytande över den egna gruppens resursanvändning. 73 Serviceanpassningen sker i två separata led. Ungdomar som initierar, planerar och genomför projekt utgör producenter. I det första ledet av serviceanpassning levererar kultur- och/eller fritidsförvaltningar resurser (pengar och konsultativt stöd) som producenterna anser sig behöva för att realisera sina projekt. Ungdomar [ska] själva få ta ansvar och göra saker men de [ska] samtidigt erbjudas ett vuxenstöd. 74 Ungdomar som tar del av projekt motsvarar konsumenter på en kultur- och fritidsmarknad. I det andra ledet av serviceanpassning blir konsumenterna mottagare av producenternas idéer och engagemang. Den serviceanpassade synen på ungas fritid sammanfattas på följande sätt: Om du tycker att det saknas något för dig som du skulle vilja göra/testa på fritiden eller har en idé om ett arrangemang, så kan du söka något som heter Fria pengar, en summa pengar för dig mellan år. Du kan söka till bland annat discon, spelningar, bygga eller repa skate/bmx-ramper, turneringar, läger, träffpunkter i byarna, multiarrangemang m.m. Egentligen är det bara fantasin som kan sätta stopp. ( ) Här är några exempel på vad som gjorts: Filmgala, paintball, graffitiplank, 70 Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad), På pp (Påse Pe ngar Projekt) 71 Piteå Kommun, Kultur Fritid, , Redovisni ng av projekt Ungdomars infl yt ande i lokalsa mhället, s Piteå Kommun, Kultur- och Fritidsförvaltninge n ( ), Redovisning a v projekt U ngdomars i nfl yta nde i lokalsa mhället, s. 1 f 73 Piteå Kommun, Kultur Fritid, , Utredni ng om ungdoms ver ksa mhet en, s.2 74 Sve nska Kommunförbundet, Verk samhet utan avsik t? En debattsk rift om öppen ungdomsverk samhet och kommunala prioriteringar (ADEBE/GET, Stockholm, 2002), s

16 graffitimålning i Ungdomens hus, inspirationsdag på SportCity, rockgala, manga, disco, dirtbana, snowpark i Rudträskbacken, och fritidsgård i Pålänge. 75 Den konsultativa hållningen till ungas fritid utgör ett ytterligare försanthållande i fria pengar-diskursen. I mitten av 1990-talet införs nya läroplaner för de obligatoriska och frivilliga skolformerna. Läroplanerna anger bland annat att läraren skall uppfattas som mentor eller handledare i elevernas självständiga kunskapssökande. Läraren skall utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan. 76 Fria pengar-diskursen lånar friskt från läroplanerna. Diskursen menar att ungdomar skall anförtros ansvar och ges ett betydande inflytande över sin fritid. PÅPP- projektet har som övergripande filosofi att ungdomarna ska komma med idéerna och sedan driva dessa med stöd av vuxna. Utan ungdomars engagemang inga pengar. PÅPP har förändrat vår roll som ungdomskonsulenter från görare till vägvisare Eftersom initiativet ligger hos ungdomarna måste vi i större utsträckning än tidigare möta dem på deras villkor. 77 Att möta ungdomar på deras villkor pekar i riktning mot en helt ny yrkesroll. [I]stället för att [ungdomar ska] få allting serverat av kommunen 78 måste att personal i öppen ungdomsverksamhet stödja ungdomarnas möjlighet att förverkliga sina drömmar (...). 79 Arbetsmetoden fria pengar syftar till att stärka ungas initiativ 80 genom att personalen tillhandahåller handledning, 81 hjälper till, 82 agerar bollplank, 83 eller verkar som möjliggörare av ungdomars kraft. 84 Den konsultativa hållningen sammanfattas på följande sätt: I Piteå kommun vill man erbjuda det som ungdomar efterfrågar. Bland annat finns en särskild pott ur vilken ungdomar kan få pengar för att förverkliga sina idéer. Kommunens personal söker också upp unga i till exempel skolan för att hjälpa dem att föreslå och genomföra projekt. För att kommunen ska ge stöd måste två krav vara uppfyllda: någon vuxen måste backa upp projektet och man måste visa hur man ska få flera ungdomar att delta. Kommunen ställer däremot inga krav på en formell förening eller föreningsmedlemskap Kalix Kommun, 2010, Kultur- och fritidsguide, s Skolverket, Läroplan för det obligatoriska sk olväsendet, förskolek lassen och fritidshemmet Lpo 94 (Stockholm: Fritzes, 2009) 77 Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad), V åga mötas! 78 Ibid. 79 Piteå Kommun, Kultur Fritid, År sredovi sning Dagens Samhälle, 2007 nr. 12, s Kalix Kommun, Fritid och Kultur, (odatera d), Fria pengar. Det nya snabba sättet för di g m ellan år att söka bidra g 82 Dagens Samhälle, 2007 nr. 12, s Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad) P ÅPP. Din i dé + en påse med pengar 84 Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad), P ÅPP. Pås e pengar projektet, s Svens ka Kommunförbundet & La ndsrå det för Sveri ges Ungdomsorga nisationer, D emokr ati en ge nerationsfr åga? (Stockholm: Brommatr yc k, 2002), s

17 Det resurshushållande perspektivet på ungas fritid är en annan offentligt accepterad kunskap. Arbetsmetodens tillkomst sammanfaller med en längre period av ekonomiskt trimmad offentlig välfärd. På 1990-talet ökar kraven på att kommunerna skall göra sig kvitt med onödiga verksamheter och kostnader. Skattemedlen anses inte längre kunna växa i samma takt som under välfärdsstatens mest expansiva period. Till följd av detta ställs ökade krav på kommunerna. Redan på 1980-talet inleds nya, obeprövade sätt att styra och organisera kommunal verksamhet (kommundelsnämnder, målstyrning, beställare/utförare-modeller) i hopp om optimalt resursutnyttjande. 86 Fria pengardiskursen knyter an till försöken att åstadkomma optimalt resursutnyttjande. Diskursen är tydligt på sin vakt mot misstänkliggörandet att fria pengar maskerar ekonomiska nedskärningar i öppen ungdomsverksamhet. Det har aldrig varit en fråga om att spara pengar utan att arbeta med inflytande, engagemang, entreprenörskap, delaktighet och demokratifrågor. Vi får ut mer verksamhet och bättre kvalitet för våra pengar än om vi skulle driva fritidsgårdsverksamhet. 87 Fria pengar motsvarar en viktig satsning på kvaliteten i öppen ungdomsverksamhet med bibehållna ekonomiska villkor. Arbetsmetoden skapar ett mer diversifierat utbud av fritidsaktiviteter än tidigare. Därtill skapar arbetsmetoden till ett ökat utbud av aktiviteter. Allt detta kan åstadkommas till en likvärdig eller lägre kostnad än alternativa sätt att organisera öppen ungdomsverksamhet. Det resurshushållande perspektivet på ungas fritid formuleras på följande sätt: Ett tydligt ungdomsperspektiv Möten på ungas villkor Fler unga gör saker för unga Nya och bättre metoder utvecklas av unga Ett pro-perspektiv En mångfald i projekten Mer aktiviteter Kommunen får ut mer per satsad skattekrona. 88 Revanschen för det yrkesmässiga mindervärdeskomplexet avrundar fria pengardiskursen. En sociologisk betraktelse pekar på att arbetet i fritidsgård överlappar andra myndigheters ansvarsområden. Under sådana villkor tenderar fritidsledaren att underordna sig professioner som anses ha högre social rang såsom lärare, rektorer, och socionomer. Företeelsen förklaras närmast som en slags solidarisk handling. Fritidsledaren hyser uppfattningen att ungdomar är underordnad kategori i samhället. 86 Olof Petersson, Kommunalpolitik, (Stockholm: Publica, 1994), s Dagens Samhälle, 2007 nr. 12, s Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad), På pp (Påse Pe ngar Projekt) 16

18 Enligt detta synsätt saknar ungdomar makt och inflytande och blir därför utlämnade till vuxna beslutsfattares nycker. Ungdomars upplevelse av underordning är analog till fritidsledarens upplevelse av högstatusyrken. Ur en gemensam erfarenhet av marginalisering och vanmakt föds samhörighet mellan fritidsledare och gårdsbesökare. 89 Fria pengar-diskursen är ute efter revansch för den ringaktning som andra professioner visar. Det arbete som utförs i fritidsgårdar är bitvis amatörmässig och skapar därför problem i samarbetet med andra yrkesgrupper. Tveksamt om skolan betraktas oss som professionella. När vi driver frågor hårt kan det bli motstånd från både skola och social, därför att de anser sig mer professionella att hantera ungdom. ( ) Vi har haft en period där vi missat en del i professionalitet. Fritidsgårdar [har] drivits av föreningar [och] bemannats med lönebidragsanställda. 90 Revansch för fritidsledarens skamfilade anseende kan börja sökas genom att muta in ett helt nytt territorium för öppen ungdomsverksamhet. Fria pengar står fri från det traditionella föreningslivet och från ungdomsgårdarna 91 vilka arbetsmetoden varken avser stödja eller konkurrera med. Eftersom föreningslivet redan engagerar många ungdomar vill vi koncentrera våra ansträngningar på icke föreningsdriva, icke vuxenstyrda verksamheter. 92 Det är sedan fruktbart att befolka det nya territoriet med ett nytt subjekt som personalen kan identifiera sig med. På detta territorium vistas inga unga i riskzon utan enbart ungdomar som har idéer och viljan att skapa något eget 93 - ungdomar som helt enkelt vill anstränga sig lite och ta ansvar. 94 Revanschen vore inte komplett utan en ny titulatur. Den förklenande titeln fritidsledare måste ersättas med titlar som markerar högre rang såsom ungdomskonsulent, ungdomssamordnare eller kulturcoach. Revanschen för det yrkesmässiga mindervärdeskomplexet sammanfattas på följande sätt: Kultur Fritid UNG har under de senaste åren stärk sin ställning ytterligare som professionella ungdomsarbetare. Vi blir mer och mer efterfrågade som utbildare inom andra kommuner. Vi har stärkt vårt nätverk ytterligare och har idag ett nära samarbete med båda skola och näringsliv lokalt. Dessutom har vi ett stort kontaktnät inom övriga Norrbotten. Vår tro på framtiden är fortfarande ljus och UNG är en stor faktor i utvecklandet av ungdomsarbetet i Piteå/Norrbotten...Kanske kaxigt Mats Trondm an, D et är nå got särskilt me d jobbet. D en solidaris ka underordninge ns logik. Ett kultu rsociologiskt ode till en fritidsledare i Leif B erggren (re d.), Fritidsk ulturer (Lund: Stude ntlitteratur, 2003) 90 Piteå Kommun, Kultur Fritid, , (namnlöst) 91 Sve nska Kommunförbundet, Verk samhet utan avsik t? En debattsk rift om öppen ungdomsverk samhet och kommunala prioriteringar (ADEBE/GET, Stockholm, 2002), s Piteå Kommun, Kultur Fritid, 1998, Projekt Ungdomskultur i Piteå, s Piteå Kommun, Kultur Fritid, (odaterad), V åga mötas! 94 Ibid. 95 Piteå Kommun, Kultur- och fritidsförvaltni nge n, Årsre dovis ning 2005, s

19 Sammanfattningsvis demonstrerar avsnittet att den fritidsgårdsdiskurs som inleds i slutet av 1990-talet innehåller fyra perspektiv på ungas fritid: i) serviceanpassning, ii) konsultativ hållning, iii) resurshushållning samt iv) revansch för yrkesmässig mindervärdeskomplex. Innehållsmässigt tematiserar diskursen ungas fritid i termer av företagsamhet och ansvarighet. Diskursen förknippar ungas fritid med egen vilja ; förmåga att ta ansvar samt rätten att komma med idéer och menar att ungdomskonsulenter eller motsvarande primärt skall agera bollplank, vägvisare etc. Produktionsmässigt skapas fria pengar-diskursen av en ytterst begränsad kärna av chefstjänstemän och ungdomsarbetare i Piteå kommun. Andra generationens advokater för fria pengar återfinns i huvudsak bland tjänstemän i kommuner där arbetsmetoden tillämpas. Tecken tyder även på att enstaka företrädare för Ungdomsstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting ansluter sig till diskursen. Konsumtionsmässig återfinns diskursen i sammanträdesprotokoll, marknadsföringsmaterial samt ett fåtal tidningsartiklar och debattskrifter som riktar sig till kultur- och fritidspolitiker samt chefer och personal i öppen ungdomsverksamhet. 1.3 Uppdraget Föregående avsnitt presenterar två vitt skilda sätt att resonera om ungas fritid. Det diskursanalytiska angreppssättet gör att det nu tydligare går att se varför fria pengar klassificeras som försök till nyorientering och en av 1900-talets stora förändringar i öppen ungdomsverksamhet. Fritidsgårdsdiskursen utgör fortfarande det dominanta sättet att föra samtal om ungas fritid men utmanas på punkt efter punkt av fria pengardiskursen. Den senare distanserar sig exempelvis från en problemorienterad syn på ungas fritid till förmån för vad den nog själv är frestad att kalla möjlighetsorienterad syn. Perspektivbytet innebär att ungdomskonsulenten koncentrerar sig på ungdomar som har idéer och viljan att skapa något eget istället för utsatta ungdomar, problembarn, struliga ungdomar etc. Vidare tar fria pengar-diskursen avstånd från ett uttalat kontrollperspektiv. Ungdomskonsulentens arbete beskrivs i termer av bollplank och vägledare vilka leder tankarna bort från tillsyn, ledning eller organisering av ungas fritid. Slutligen vänder sig fria pengar-diskursen mot föreställningen om rumsligt kringgärdande av ungas fritid. Diskursens nyorientering innebär på denna punkt att kultur- och fritidsnämnder inrättar flexibla och tidsmässigt obundna insatser istället för att klamra sig fast vid stationära uppsamlingsplatser för gatans ungdom. En ytterligare skillnad mellan fria pengar och fritidsgården är att den senare är välutforskad. Inte minst kastar statsvetare, sociologer och psykologer på ett 18

20 förtjänstfullt sätt ljus över fritidsgården. 96 Som tidigare noterat är läget annorlunda när det gäller fria pengar. Meningsutbytet mellan arbetsmetodens förespråkare och kritiker utgör knappast en tillförlitlig kunskapskälla. Meningsbytet sker ytterst sporadiskt och kännetecknas av spekulativ och missledande retorik. Den som vänder sig till akademisk forskning för att undvika systematiskt förvrängd kommunikation tvingas konstatera att arbetsmetoden är helt outforskad. Enstaka källor beskriver arbetsmetoden i summariska ordalag. 97 Trots att arbetsmetoden är inne på sitt tredje årtionde i politik och förvaltning runt om i landet saknas alltjämt djupare kunskap i ämnet. Mot bakgrund av det otillfredsställande kunskapsläget har Kommunförbundet Norrbotten tillsammans med kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå tagit initiativ till en forskningsorienterad, kunskapsfrämjande studie av fria pengar. Kommunförbundet slår fast att studien, i enlighet med nationella riktlinjer för ungdomspolitik, 98 bör främja en kunskapsbaserad ungdomspolitik i länet. 99 Studien har till uppgift att besvara frågorna i vilken utsträckning fria pengar genererar avsedda eller oavsedda effekter samt huruvida handlandet hos berörda nämnder och förvaltningar förklarar utfallet. I studien ingår fria pengar-verksamhet i fem befolkningsmässigt varierade kommuner i länets kust- respektive inland: PUNG Pengar för UNGa (Jokkmokk), Fria Pengar (Kalix), Ung Idé (Kiruna), PeKA Pengar till Kreativa Arrangemang (Luleå) samt PÅPP Påse Pengar Projekt (Piteå). Studien finansieras av nedan angivna nämnder, Kommunförbundet Norrbotten samt Norrbottens Läns Landsting men genomförs självständigt från uppdragsgivare och finansiärer. Studien arbetar med ett par avgränsningar. Politiskt-administrativt avgränsas studien till följande nämnder och vidhängande förvaltningar: Kultur- och fritidsnämnden i Jokkmokk, Fritids- och kulturnämnden i Kalix, Fritids- och kulturnämnden i Kiruna, Fritidsnämnden i Luleå samt Kultur- och Fritidsnämnden i Piteå. Bland ifrågavarande kommuner och landsting förekommer andra fria pengar-liknande verksamheter. Barnoch utbildningsnämnden i Luleå anordnar PUST (Pengar Under SkolTid) och kulturnämnden i samma kommun anordnar Ung Arrangör. Fritids- och kulturnämnden i Kalix erbjuder Fria Pengar också till personer äldre än 20 år emedan kultur- och fritidsnämnden i Jokkmokk erbjuder KUPP (Kultur UPPlevelser) och landstinget 96 Se exe mpelvis Ha ns-erik Olson, Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi? (Lund: Ar kiv avha ndli ngss erie 1992), Hans-Erik Olson, Från Hemgård till ungdomsgård. En studie i den svenska hemgårdsrörelsens historia (Stockholm: RSFH:s förlag, 1982), Hans-Erik Olson, Att främja eller före bygga, i Mötesplatser för unga ak törerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yrels ens skrifter 2008:2), Nikolas Koutakis, Om att förstå ris ker och möjligheter i öppe n verks am het i Mötesplatser för unga aktörerna, vägvalen och politik en (Ungdomsst yr elsens s krifter 2008:2) 97 SOU 2006:45, Tänk framåt men gör nu så stärk er vi barnkulturen, s. 236, Sve nska Kommunf örbundet, 2002, Verk samhet utan avsik t? En debattsk rift om öppen ungdomsverk samhet och k ommunala prioriteringar, s. 27 f 98 Ungdomsst yr else n, 2011, Ungdomsst yr else ns utve cklingsinsatser. För en kuns kapsba sera d komm unal ungdoms politik, s Kommunförbundet Norrbottens st yrelse, , Föredragni ngslist a 19