Första rapporten - måndag Förrädiskt lugn Brasilien nyckelspelare som döljer korten

Transkript

1 Attacs direktrapporter från WTO:s ministerrådsmöte i Hongkong Första rapporten - måndag Förrädiskt lugn Brasilien nyckelspelare som döljer korten Andra rapporten tisdag Nu har det börjat Är vi grundlurade? Tredje rapporten onsdag Det mesta händer i rummet som inte finns Fjärde rapporten: - torsdag EU på elefantjakt Femte rapporten fredag Thomas Östros vill lära u-länderna vad en utvecklingsrunda är för något Sjätte rapporten lördag eftermiddag Nytext på bordet U-länderna lär inte jubla Sjunde rapporten lördag kväll Det tycks bli en uppgörelse - men är den bättre än ingen alls? Åttonde rapporten söndag Attac summerar: De fattiga fick betala dyrt för osäker skörd 1:a rapporten Måndag kväll Förrädiskt lugn Brasilien nyckelspelare som döljer korten Globaliseringen gör sig påmind redan på flygplatsen, där inte kommunen hälsar välkommen utan Royal Bank of Scotlands branschkontor, jämte reklam för stadens jularrangemang med en julmusttomte i centrum och k-pistbeväpnade poliser i varje vrå. Vägen in till staden domineras av hamnen, där ljusdekorerade kranar fyller på en absurd julkänsla, och bostadsmoduler staplade på varandra i 30, 40, 50 våningar - som tagna ur en Star Wars-film. Ännu längre in glittrar centrum i en kaskad av neon och julglitter. Jodå, det är lite imponerande. Som att åka omkring i ett jättelikt köpcenter. Själva WTO-mötet startar först tisdag eftermiddag. Förhandssnacket handlar mycket om olika texters formella grad av legalitet. Den deklaration som ministrarna ska anta som det är tänkt, är egentligen inte mer än en summering av de fem annex som skickats med deklarationsutkastet som bilagor. Förutom den sista, om förhandlingarna kring området "handelsprocedurer", så är alla annexen skrivna av ordförandena i respektive arbetsgrupp och beskriver deras bedömning av läget i förhandlingarna. Därför inleds också Annexen med en not där det framgår att texten är skriven av ordföranden, på dennes eget ansvar. Alla utom Annexet kring tjänsteförhandlingarna (GATS)

2 vill säga. Och just den uteblivna noteringen har gjort många upprörda. Det kan nämligen verka som om Annexet om GATS är en text arbetsgruppen är överens om. Vilket man långt ifrån är. Men i och med att såväl deklarationstext som annex mest beskriver läget är också förväntningarna på vad det här mötet kan leverera lågt ställda. Vilket i sig själv kan verka förrädiskt. Aileen Kwa från Focus on the Global South misstänker att i-länderna planerar en snygg upprullning av u-länderna genom att noga bestämma i vilken ordning frågorna på mötet ska hanteras. Tanken är då att man först ska ta beslut om ett paket av olika utvecklingsfrämjande åtgärder ("aid for trade" m.m.) som u-länder knappast kan vara emot. Sedan går man över till jordbruk, där det som ligger egentligen bara säger att man ska fortsätta förhandla, och till sist NAMA (industritullar) och GATS. Genom att ha mjukat upp u-länderna i början ska de då svälja långtgående marknadsöppningar i de här sektorerna. Huruvida ett sådant upplägg går i hamn, verkar just nu bero rätt mycket på Brasilien. Inför mötet förhandlade de och Indien med EU, USA, Kanada och Australien. Indien har en allmänt positiv inställning till GATS. Men Brasilien har än så länge inte visat sina kort. Pratar Brasilien och Indien ihop sig är sannolikheten stor att de sedan kan få med sig resten av den s.k. G20 (medelklassländer som Sydafrika, Argentina och Kina förutom Brasilien och Indien). Ett lite udda inslag inför det här mötet är också den rad frågor som WTO-generalen Pascal Lamy har skickat till handelsministrarna. De är mer allmänna frågor som egentligen ligger lite utanför själva förhandlingsläget i den pågående rundan. Ett sätt att röra om i grytan? 2:a rapporten Tisdag kväll Nu har det börjat - är vi grundlurade? Vi kanske är grundlurade. Möjligen var det taktik från början till slut av EU att tona ner förväntningarna på det här mötet. För att i sista stund kasta in några beten som några av de största utvecklingsländerna helt enkelt inte kan tacka nej till. Redan från början händer det mer här än det gjorde inledningsvis på WTOs förra möte, i Cancun Genast efter invigningsceremonin nu i eftermiddags satte sig ländernas delegationer i informella förhandlingar (s k Gröna Rummet-förhandlingar). Det här är en arbetsmetod som varit i hög grad omdiskuterad och kritiserad eftersom den inte är transparent och tillgänglig för alla: Bara de invigda vet egentligen vilka frågor som diskuteras var och på vilket sätt. I Cancun försökte man hjälpligt förändra det här odemokratiska förhandlingssättet. Där var det redan från början klart var förhandlingar om vilka frågor skulle äga rum. I Hong Kong verkar man vara tillbaka i business as usual vad gäller insyn och demokratiska styrandeformer. Detta är oroväckande på flera sätt. I tidigare förhandlingsrundor har det varit en liten klick länder som i stort bestämt allt. Man har pratat om the quad, d.v.s. de fyra: EU, USA, Kanada och Japan. När väl de var överens blev också besluten så som de hade bestämt, helt enkelt för att dessa fyra helt dominerade världshandeln. Nu ser det mer och mer ut som att "the quad" har ersatts av en sextett: USA, EU, Japan, Australien, Brasilien och Indien. (Kanada är inte med i den här grupperingen som jag felaktigt skrev igår.) Dessa sex hade ett möte före ministermötet, och frågan är om de inte då kom mer överens än vad som har framskymtat hittills. På ett möte med olika organisationer från civilsamhället blev det klart att Brasilien börjar sväva på målet vad gäller de så hårt kritiserade skrivningarna om tjänstehandeln (GATS) i utkastet till ministerdeklaration. Mer specifikt handlar det om ett förslag från EU att föra tjänsteförhandlingarna plurilateralt, istället för som idag bilateralt, för att därigenom pressa fram större åtaganden. Det vill säga att en grupp länder kan kräva av en annan grupp länder att de ska förhandla om marknadsliberaliseringar. Fjädern som kan göra att vågen tippar över åt ena eller andra hållet i de här diskussionerna är det lilla ordet "ska". Ifall Brasilien får igenom att detta "ska" i en avgörande mening om att förhandla plurialteralt byts ut till ett "bör" så säger en representant från deras delegation nu att Brasilien kan leva med de skrivningarna som finns om GATS. Indien har ju

3 redan tidigare indikerat att vad som står kan vara OK. Misstanken är då att EU i det läget nöjer sig med ett "bör", och räknar kallt med att senare ändå kunna pressa andra länder till åtaganden. Därmed skulle EUs främsta mål vara i hamn och unionen skulle då kunna gå med på vad Brasilien, Indien och övriga i den s.k. G20-gruppen kräver vad gäller jordbruk. Vilket i sin tur skulle innebära att en majoriteten av WTOs medlemsländer än en gång vore sidsteppat från de diskussioner som verkligen gäller något. Den största gruppen av dessa, den s.k. G33 omfattande de allra fattigaste av medlemsländerna, höll presskonferens tidigare under dagen. Där deklarerade de för det första att ytterligare tolv länder anslutit sig till gruppen som därför bör kallas G45. Med upp till 70% av sina respektive befolkningar sysselsatta med jordbruk (jämfört med 1-2% i i-länder), är den här gruppens främsta mål att få skydda och utveckla sina egna jordbruksmarknader. Verktygen för att göra detta är att de ska kunna undanta speciella produkter från tullnedskärningar, och att en?särskild säkerhetsmekanism införs i jordbruksavtalet som skulle göra det möjligt för dem att snabbt införa skyddstullar ifall importen rakar i höjden så mycket att det hotar de inhemska jordbruken. Deras presskonferens följdes av presskonferenser med EU-kommissionen, G20 och WTO självt under en dag som präglades av positionsbestämningar. Inte särskilt mycket nytt under solen men ett nödvändigt koreografiskt förspel innan själva huvudnumret drar igång. Noterbart möjligen att EUs handelskommissionär Peter Mandelson betonade plurilaterala förhandlingar som fasonen à la mode att driva förhandlingar i GATS efter Hong Kong. Speglade det att han redan fått med sig Indien och Brasilien på detta? Vad som kan tala emot att allt redan är klappat och klart är dels ett rykte om att ASEAN ska ha ett nytt förslag på gång om GATS. Liksom att Indien, Sydafrika, Argentina, Brasilien, Indonesien, Venezuela och Filippinerna har skrivit ihop sig om en ståndpunkt i NAMA (industritullar), som de nu samlar fler underskrivare till. Så förfäktningarna är redan i full gång. Och inte enbart inne bland förhandlingsdelegationerna. Demonstrationsvågen har också rullat igång. Under öppningsceremonin inne i konferenscentret vecklade en rad NGO-representanter ut stora banderoller och skanderade mot WTO tills de handgripligen fördes ut ur lokalen. Utanför kongresscentret hölls demonstrationer med bl.a. koreanska småbönder. Två hundra av dem hoppade i vattnet och simmade mot kongresscentret för att sänka WTO, ivrigt påhejade av folk i båtar som demonstrerade mot WTOs reglering av fisket. Uppe på land tågade en demonstration mot kongresscentret tills de stoppades av polisens spärr. Väl där blev det skärmytslingar. Polisen använde någon slags pepparspray och tårgas. Enligt ögonvittnen från några frivilligorganisationer blev sju personer skadade, varav tre fick köras till sjukhus. 3:e rapporten Onsdag Det mesta händer i rummet som inte finns Au Loong-Yu är facklig aktivist. På ett av myriaden av seminarier som äger rum parallellt med själva WTO-förhandlingarna, berättade han om hur globaliseringen i allmänhet och WTO i synnerhet påverkar arbetarna i Kina. Ofta framställs ju Kina som ett vinnarland i WTO. Men från Au Loong-Yus perspektiv är det bara den ekonomiska och politiska eliten i Kina som vunnit något. Att kinesiska producenter kan vara så konkurrenskraftiga beror enligt honom främst på den järnhårda kontroll officiella fackföreningar och säkerhetstjänsten håller arbetarna i. Kina är därför istället ett strålande exempel på hur friare handel leder till lönedumpning och ett "race to the bottom". Enligt hans organisations uppskattningar försvinner faktiskt jobb i Kina i stället för tvärtom. Och de jobb som finns är allt sämre betalda. Tidigare var det vanligt att folk flyttade från landsbygden till kuststäderna under en period av livet för att jobba och spara pengar till en egen

4 gård därhemma. Idag är detta inte längre möjligt, säger Au Loong-Yu. Trots arbetstider på upp till timmar per dygn. Så arbetarna är trängda från flera håll. Au Loong-Yu påstår att Kina har världens lägsta tullar på jordbruksprodukter på grund av WTOs jordbruksavtal. Den billiga importen som blir följden kan bönderna på landsbygden inte konkurrera med utan tvingas till dåliga jobb i kuststäderna. Ett annat WTO-avtal, TRIMS (som handlar om investeringar), förbjuder dessutom Kina att styra resursinflödet till landet. Det är till exempelvis inte tillåtet att kräva av utländska företag som investerar i landet att de ska upphandla en viss del av insatsvarorna i sin produktion från lokala producenter. Och förresten: mer än hälften av all export från Kina står företag från väst för. Så även om den kinesiska ekonomin växer är det ändå Väst som kammar hem vinsten, avrundar Au Loong-Yu. I själva förhandlingarna inne på kongresscentret händer det ingenting. Processen är trög, eller i vissa fall "icke-existerande" som en WTO-talesman uttryckte det. De tillsatta "underlättarna" för de olika förhandlingsgrupperna sonderar terrängen. Inget land verkar intresserat av att lägga första kortet på bordet. Vad gäller det odemokratiska arbetssättet med grönrums-förhandlingar så tycks medlemsländerna nu helt enkelt gett upp och accepterat att det är så här WTO-förhandlingar går till. En liten ljuspunkt är att de dagliga uppdateringar, som samtliga "heads of delegation" får, verkar vara uttömmande. Men en rolig konsekvens av det här med grönrum är att WTO-talesmännen officiellt inte kan referera till vad som sagts i något av dem, eftersom de formellt inte ska finnas. Så på pressbriefingen meddelar talesmannen att "mötet ikväll, om det nu skulle finnas ett sådant, förväntas ge mer än vad som kom fram på det möte igår som förstås inte ägde rum" Någon som drar sig till minnes Tage Danielsson och kärnkraftsolyckan i Harrisburg? Under tiden som inget händer i förhandlingarna pågår också det lite kuriöst verbala slagsmålet mellan USA och EU om matbistånd. Efter Peter Mandelsons utfall igår har USA kontrat med att EU blivit "besatt" av frågan och att det som EU föreslår i praktiken skulle göra att fler fattiga fick svälta. Enligt nyhetsbrevet Bridges har en "kärngrupp" om nio u-länder ledda av Brasilien och Sydafrika bildats i NAMA-förhandlingarna om andra industrivaror än jordbruksprodukter. Dessa ska ha lämnat ett brev till ministermötets ordförande John Tsang där de argumenterar för att utvecklingsdimensionen i det som ligger på bordet är för dålig. Och på ett möte med NGO-er berättade samtidigt Brasiliens chefsförhandlare att alla olika u- landsgrupperingar (LDC, ACP, Afrikanska gruppen, G33, G20") träffades igår för att prata ihop sig. De ska ha kommit överens om att, trots skillnader grupperna emellan, sträva efter att vara bättre koordinerade än tidigare. Och framförallt inte spela ut en grupp mot en annan. Så trenden från tidigare ministermöten att u-länderna organiserar sig allt bättre verkar hålla i sig. 4:e rapporten Torsdag EU på elefantjakt Håller EU på att bli syndabocken i förhandlingarna? Enligt en ledamot av den belgiska delegationen, som var på mötet igår då alla olika u- landsgrupper sökte ena sig, försöker Brasilien och Indien inte bara få ihop u-länderna.

5 Strategiskt söker de också tillsammans med USA och Cairns-gruppen en enad front gentemot EU när det gäller jordbruk. Och för att beskriva läget i jordbruksförhandlingarna talas det nu mycket om djur. Fast inte kor och grisar utan möss och elefanter. Den stora och svåra frågan om marknadstillträde (tullsänkningar) beskrivs av EU som en elefant i förhandlingsrummet. Den måste ut innan man kan fortsätta. Men, svarar G20, hur ska vi få ut elefanten ifall vi inte ens kan få ut en liten mus" Och med det menar de frågan om ett slutdatum för exportsubventionerna. Där är man så nära nu att "bollen ligger på mållinjen", som Brasiliens handelsminister Celso Amorin uttryckte det. Fattas bara en tåfjutt för att få den i nät också. Alla utom EU och Schweiz lär vara överens om 2010 som slutdatum. USA pressas på sina subventioner till bomullsodlarna. Man försvarar sig med studier som visar att även om landet tog bort alla sina subventioner skulle vinsten för de fattiga länderna bara bli en prisökning på mellan 2-12 %. Därför behövs istället tullsänkningar och bistånd till de fattiga länderna, argumenterade USA i dagens plenarmöte. Den afrikanska gruppen replikerade att utslaget i WTOs domstol nyligen mot en specifik del av USAs bomullssubventioner, visar att det finns ett tydligt samband mellan dessa subventioner och världsmarknadspriset. De kunde bara inte tänka sig att åka från Hong Kong utan ett beslut om eliminerade bomullssubventioner. Vid sidan av jordbruk har flera pressmöten idag handlat om paketet med kvot- och tullfri import av alla produkter från LDC-länder ("Least Developed Countries"). Detta tillsammans med ett paket av "aid for trade" och slutdatum för exportsubventioner skulle kunna vara en tidig uppgörelse under mötet, som i sin tur skulle kunna få fart på resten av förhandlingarna. Utanför det som hittills legat på bordet har Indien idag försökt dra upp TRIPs (patent m.m.) på förhandlingsbordet igen. Indien vill att Hong Kong-mötet ska starta förhandlingar om förhållandet mellan TRIPs och FNs konvention om biologisk mångfald. Bakom detta ligger växande protester mot s.k. biostöld (företag tar patent på växter med läkande eller andra egenskaper som i århundraden använts i traditionell läkekonst) och allt mer högljudda krav från ursprungsbefolkningar att traditionell kunskap ska erkännas och ersättas när företag ansöker om patent som bygger på traderad kunskap. Dessutom: Tonga blev idag WTOs etthundrafemtionde medlem. 5:e rapporten Hongkong, fredag Östros vill lära u-länderna vad en utvecklingsrunda är för något Detta blev dagen då det började röra på sig. Förslag cirkulerar nu i flera olika förhandlingsgrupper. Till och med i sådan fart att alla delegater inte fått alla papper när de gått in till förhandlingar, och att det skapats oreda om vilka papper som egentligen är formella förslag och vilka som inte är det. Mycket uppståndelse har ett förslag från G90 om GATS skapat. Förslaget är i stort ett motförslag till Annex C som hittills varit utgångspunkten. Huvuddragen är att man motsätter sig plurilaterala förhandlingar och andra ansatser att förändra flexibiliteten i GATS. Parallellt pågår mediakriget för fullt. Den gemensamma koordinationen av u-länderna framträdde formellt tillsammans på en presskonferens idag. Kraven de driver gäller jordbruk, och framförallt slutdatum för exportsubventioner. Många ser Brasiliens utrikesminister Celso Amorins hand bakom orkestreringen. Målet är klart: från Hong Kong ska man inte åka utan ett säkrat slutdatum.

6 Koordineringen döptes snabbt i korridorerna till G110. Men själva var grupprepresentanterna noga med att betona att det här inte är ännu en ny grupp, utan just en ambition att koordinera olika gruppers positioner och strategier. Skillnaden kan tyckas semantisk, men förhandlingstekniskt är det viktigt - det gäller att inte skapa förväntningar på gemensamt agerande i något annat än det de just nu och här kämpar för. Andra intressen inom koordineringen går nämligen alldeles för vitt isär för att en sådan här stor grupp skulle kunna hålla ihop i ett längre lopp. Lite senare framträdde samme Celso Amorin tillsammans med Australiens minister på plats, för att förklara G20 och Cairnsgruppens gemensamma hållning i jordbruksfrågorna. En viss munterhet väckte EUs sifferexercis kring vad unionen erbjudit i form av tullsänkningar. "Det måste vara virus i Bryssels datorer", antog Celso Amorin, eftersom resten av världens datorer visar resultatet 38-39% när de räknar på EUs förslag, medan EU självt hävdar att resultatet blir 48%. På mötet med svenska delegationen deltog Tomas Östros. Han underströk hur viktigt det är för Sverige att Doha-rundan verkligen blir en utvecklingsrunda för u-länderna. Men samtidigt ville han inte ställa upp bakom G90s GATS-förslag. Han höll heller inte med om G90s argument att Annex C alltför mycket skulle begränsa ett politiskt manöverutrymme för att driva just utvecklingspolitik. Istället, menade handelsministern, är det bästa sättet Sverige kan visa respekt för u-länderna att i förhandlingar fortsätta övertyga dem om välsignelsen av liberaliserad tjänstehandel. I mötet med Peter Mandelson hade det stått klart att om än EU internt är kluvet i frågan om jordbruket så står hela gruppen mangrant bakom hållningen i GATS. Östros sa att Sverige driver linjen att EU måste vara berett att röra sig när öppningar visar sig. Men, varnade han, Mandelson sa att man kan komma till en situation där EU måste säga nej helt och hållet till det som ligger på bordet. Och om man inte ser framsteg i Doharundan under 2006 kan det leda till att WTO tynar bort helt och hållet, var Östros analys. När det gäller förhandlingarna kring industritullar (NAMA) så har man nu gjort en direkt koppling mellan tullsänkningar där och tullsänkningar inom jordbruksområdet. Det vill säga att formlerna för tullsänkningar i det ena området hänger nu helt och hållet samman med formlerna i det andra området. Kina, Sri Lanka och Ecuador lade under dagen fram förslag om frågan TRIPs och CBD. I sak ska detta ansluta rätt väl till det Indien lade på bordet igår. Nya skrivningar om förslaget tull- och kvotafrihet för LDC lär också vara på gång. Alla dessa cirkulerade förslag ska under kvällen och natten samlas ihop till ett nytt komplett utkast till deklarationstext från mötet. Detta ska finnas framme tidigt imorgon. Men trots att det nu börjat röra sig, är det inte säkert att mötet hinner behandla alla utstående frågor i förslaget till deklarationstext. I så fall lär man stryka från slutet, och då skulle frågor som den om fiskesubventioner bara förpassas tillbaka till förhandlingarna i Genève igen. Vad händer sedan efter Doha-rundan? Den frågan ställde International Centre for Sustainable Trade and Development till en panel av välrenommerade gäster. WTOs förre generalsekreterare Supachai Panitchpakdi besvarade frågan med att förhandlingsstrukturen i WTO måste förändras. Doha-rundan måste bli den sista stora förhandlingsrundan. Medlemsantalet ökar och de brännande handelsfrågorna växlar allt snabbare. Stora rundor är för stelbenta för att hantera den utvecklingen. Istället förordade han kontinuerligt pågående förhandlingar och årliga ministermöten som mer är avstämningar av läget. Det här skulle bl.a. innebära att principen om "single undertaking", d.v.s. att alla måste vara med på allt innan en överenskommelse nås, försvinner liksom möjligheterna att korsförhandla, som EU gör nu när man kräver eftergifter i tjänstehandel och industritullar för att ge något i jordbruket. Salil Shetty från FNs Millenniemålskampanj, menade att regeringar måste lyssna mer på folk i breda lager och inte bara ta hänsyn till företagsintressen i sin handelspolitik. Han var mycket

7 upprörd över att det händer så lite med u-ländernas frågor i de pågående förhandlingarna. - Samma regeringar som år 2000 kom överens om Millenniemålen borde nu ta ansvar och tala om för sina förhandlare här vad de måste leverera. Yash Tandon från South Centre såg nya makroekonomiska dynamiker bakom den pågående förhandlingsprocessen. Västs dominans på världsmarknaden håller på att avta och neoliberal marknadsfundamentalism ersättas av ett mer balanserat utvecklingsperspektiv. - USAs försök att skapa ett frihandelsområde från Nord- till Sydamerika stoppades av folket. Från EU-parlamentet var tyska socialdemokraternas Erika Mann inbjuden. Hon trodde framförallt att trenden med allt fler bilaterala och regionala handelsavtal kommer bestå. Det i sin tur kommer att förändra den multilaterala strukturen. Men en annan viktig trend är de ekonomiska cluster man kan se, kring exempelvis Bangalore i Indien eller Monterrey i Mexiko. Det här får man acceptera. Den politiska utmaningen är att se till att gapet mellan dessa cluster och fattigare delar inte ökar utan minskar. 6:e rapporten Lördag eftermiddag Ny text på bordet - U-länderna lär inte jubla Nu på eftermiddagen kom det senaste utkastet till deklarationstext. U-länder lär inte jubla. Fortfarande finns inget slutdatum för exportsubventioner i jordbruket. Visserligen finns året 2010 inskrivet i texten, men inom parentes, indikerande att man inte är överens. Och än mer: enligt en finsk delegat ställer nu Finland och ytterligare ett EU-land upp bakom Irlands hårda krav på att det inte ska bli något slutdatum överhuvudtaget. Frankrike är ju också kritiska, men kan tänka sig ett slutdatum ifall de i gengäld får något tillbaka. Möjligen kan de få det. I den nya texten finns en beskrivning med vad man menar med exportstöd. Det vill säga att exportkrediter, matbistånd etc finns nämnt. Detta har udden riktad mot USA och finns förstås med för att blidka EUs krav på "parallellism" för att ta bort sina exportsubventioner. Den andra stora tvistefrågan, tjänstehandel (GATS), står kvar i stort sett oförändrad. Efter utspelen igår var det nog många som hoppades att i bästa fall hela Annex C skulle vara borta, eller åtminstone de tvingande delarna. Dock; hänvisningen i grundtexten till Annex C står också fortfarande inom parentes, så inget har egentligen hänt vad gäller GATS. I NAMA (industritullar) finns det marginella förbättringar. En ny paragraf om "aid for trade" har införts. Det upphaussade förslaget om tull- och kvotfrihet för LDC-ländernas export har inte heller det fått något definitivt datum när det ska börja gälla. Så allt i allt är det fortfarande en "sämre uppgörelse för u-länderna än ingen uppgörelse alls". 7:e rapporten lördag kväll Det tycks bli en uppgörelse - men är den bättre än ingen alls?

8 Tidigt på eftermiddagen kom ett nytt utkast till deklarationstext. Den första reaktionen från NGO-håll var att detta var alldeles för magert för u-länderna att svälja och skiljde sig för lite på avgörande punkter mot tidigare utkast för att kunna vara en "bättre uppgörelse än ingen alls". Men allt eftersom dagen gick och alltfler hunnit analysera texten började det första intrycket luckras upp. G20 höll presskonferens och sa sig i stort sett vara nöjt med vad som stod. Det behövdes bara några justeringar här och där så skulle detta kunna accepteras. G20 har fått igenom att det nu står ett slutdatum i texten för exportsubventioner. Ännu så länge dock inom parentes, men det är inte en alltför vild gissning att just den parentesen är en av de justeringar G20 vill ha till under de sista timmarnas förhandling här. En något utmattad känsla av att ja, det här är nog så långt vi kan komma, bredde ut sig. Vad som kommer att hända med Annex C verkar dock ännu oklart. En parentes i själva huvudtexten antyder att det fortfarande kan förhandlas bort. Men rimligtvis kommer G20 att byta den parentesen mot att EU tar bort parentesen om slutdatum för exportsubventioner i jordbruket. I övrigt i Annex C har det skett några kosmetiska förändringar, som något räddar flexibiliteten i avtalet, men huvuddraget, att EU fått igenom mer press på alla länder att verkliga engagera sig i liberaliseringar, ligger kvar. För u-länderna beskrivs det som en framgång att de fått till stånd en koppling mellan tullsänkningar i NAMA och tullsänkningar i jordbruket. På så vis kan inte EU driva fram långtgående marknadsöppningar på industriområdet i u-länder, utan att självt tvingas till stora marknadsöppningar inom jordbruket på hemmaplan. Å andra sidan kan ju det här också användas åt andra hållet. En ytterligare vinst för u-länderna i NAMA är att antalet koefficienter i de slutliga modaliteterna inte specificerats. Detta låter ju tekniskt så det föreslår, vilket det förstås också är. Men vad det handlar om är att det här ges spelrum för u-länderna att inte tvingas sänka tullarna lika mycket som i-länderna. Bomull var en annan viktig fråga för u-länderna, speciellt ett antal västafrikanska. Där ger texten nästan ingenting. Visserligen finns det inskrivet att exportsubventioner ska bort. Men det var bara USA som hade sådana och dessa var de dessutom redan före Hong Kong tvingade att ta bort efter ett beslut i WTOs domstol. Den stora frågan gällde istället inhemska subventioner. Om dem står det ingenting i texten och detta kommer sannolikt också att bli en het fråga under de sista förhandlingstimmarna. En ny paragraf om "aid for trade" har införts i texten. Men det upphaussade förslaget om tulloch kvotfrihet för LDC-ländernas export har inte fått något definitivt datum som anger när det ska börja gälla. Likaså fattas det fortfarande en paragraf om TRIPs och CBD som flera länder, bl.a. Indien, har krävt. Så fortfarande finns det utestående frågor. Men intrycket är som sagt ändå att detta nu är klart och att det bara återstår en del finlir. Är det bättre än ingen uppgörelse alls? Det är fortfarande lite för tidigt att säga. För det första för att förhandlingarna ju inte är helt avklarade än. Om Annex C finns kvar i sluttexten är helheten definitivt till nackdel för u-länderna. Om man däremot skickar tillbaka tjänsteförhandlingarna till Genève utan att uttryckligen referera till texten i vad som nu är Annex C, så är ändå några tidiga reaktioner här från u-landsdelegater att resultatet inte är alltför illa. Men de riktigt ingående analyserna lär komma först om några dagar, när man fått lite perspektiv på ministermötet. Det andra stora som hänt här idag är att demonstrationerna utanför eskalerat och blivit långt våldsammare än tidigare dagar. Polisen har använt vattenkanoner och pansarvagnar för att freda konferenscentret. Ett tag var hela centret avspärrat och ingen kunde komma varken in eller ut. 41 personer rapporteras vara skadade, varav fem poliser.

9 8:e rapporten Söndag Attac summerar från Hongkong: De fattiga fick betala dyrt för osäker skörd Nu är det klart. Fast det var med ett skohorn: Kuba och Venezuela protesterade in i det sista mot Annex C, men orkade inte riktigt stoppa konsensus på det formella avslutningsmötet. Två uttalade reservationer fick räcka. Resultatet från Hong Kong-mötet är magert för de fattigaste i världen. Och de i sin tur får betala dyrt ytterligare en gång. Med det här paketet kommer WTO inte att bidra till att FNs millenniemål uppfylls Inom jordbruket finns det nu ett slutdatum för exportsubventioner. Men detta är villkorat till att andra riktlinjer kommer på plats. Så fortfarande är det inte ett absolut slutdatum. Vad gäller NAMA har man nu beslutat om en s.k. Schweizisk formel för tullsänkningar; den som u-länder kämpat emot hela tiden. Denna bygger på större sänkningar ju högre tullar, vilket i sin tur innebär att u-länders marknader bryts upp för internationell konkurrens. I Hong Kong-uppgörelsen finns också det mycket omdiskuterade Annex C om tjänstehandel fastslaget. G90 hade lagt ett förslag om en radikalt annorlunda text. Men den ignorerades. Så nu kommer flexibiliteten som hittills funnits i tjänstehandelsavtalet att i praktiken försvinna. Bomullsfrågan har fått ett eget avsnitt, vilket är ett fall framåt för de bomullsodlande västafrikanska länderna. Men den viktiga punkten om inhemska subventioner till bomullsodling har man inte rett ut. LDC har fått ett paket med tull- och kvotfrihet. Men "alla varor" blev till slut 97% av varor. Vilket ger i-länder möjlighet att utesluta varor som u-länderna verkligen kan konkurrera med. U-länder har också fått paketet med Aid for Trade och liknande bistånd. Men som helhet väger detta ändå inte upp de övriga delarna i uppgörelsen.