TRAPPAN UR ETT GENUS- OCH JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV

Transkript

1 TRAPPAN UR ETT GENUS- OCH JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV Utvärderingsrapport nr II Augusti 2005 Av: Lisa Lindén genusvetare På uppdrag av projekt TRAPPAN 1

2 1. INLEDNING KORT OM TRAPPANS BAKGRUND OCH ORGANISATION BEGREPPSDISKUSSION TIDIGARE RESULTAT Kommentarer till tidigare resultat MATERIAL METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT UNDER UTVÄRDERINGSARBETET UTVÄRDERARENS ROLL JÄMSTÄLLDHET PROJEKTLEDNINGEN OM JÄMSTÄLLDHETSMÅLEN TRAPPANS ORGANISATION UR ETT JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV Könsfördelning i ledningen Kursledare Kursdeltagare Arvodering ERFARENHETS- OCH INFORMATIONSSPRIDNING TRAPPAN PÅ TEATERBIENNALEN TRAPPANS OMVÄRLD RINGAR PÅ VATTNET VERKSAMHET VÅREN HÖSTEN CAFÉKVÄLLAR SHOWCASE MED GENUSPERSPEKTIV VAD ÄR SHOWCASE? VARFÖR GENUSPERSPEKTIV PÅ ETT SHOWCASE? ARBETSGÅNGEN VAL AV DRAMATIK FÖRVÄNTNINGAR OCH INGÅNGAR TILL GENUSPERSPEKTIV JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIVET I GRUPPEN GENUS I DET KONSTNÄRLIGA ARBETET SVÅRT ATT KOMBINERA SHOWCASE OCH GENUSARBETE ÖKAD MEDVETENHET ÖVERGRIPANDE VAD VAR DET SOM VAR SÅ SPECIELLT? RESULTAT ÖVRIGA KURSER ÖKAD MEDVETENHET/KUNSKAP OM GENUS OCH/ELLER JÄMSTÄLLDHET KURSLEDARNAS UPPLEVELSER Genusperspektiv Integrerat genus- och jämställdhetsperspektiv Upplägg och utveckling KURSDELTAGARNAS UPPLEVELSER Förväntningar på kursen allmänna och kring genus- och jämställdhetsperspektiv Hur tar man/kvinna plats? Vad är jämställdhet och genusperspektiv? RESULTAT (I URVAL) OCH KOMMENTARER JÄMSTÄLLDHET MANLIGA OCH KVINNLIGA ROLLER KURSDELTAGARNAS UPPFATTNINGAR OM GENUSPERSPEKTIV SKILLNADER UTBILDNING SLUTDISKUSSION FRAMTIDEN

3 9.1 UTVÄRDERING UNDER HÖSTEN 2005 OCH VÅREN BILAGA 1 ENKÄTER VÅR BILAGA 2 ENKÄTSVAR...32 BILAGA 3 ENKÄT OM ÖKAD MEDVETENHET...33 BILAGA 4 KURSÖVERSIKT OCH KURSDELTAGARE

4 1. INLEDNING Sedan september 2004 följs, dokumenteras och utvärderas kompetensutvecklingsprojektet TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det görs på grund av att TRAPPAN inte enbart erbjuder en omfattande kursverksamhet för scenartister, utan också är ett jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3. Scenkonstens område och arbetsmarknad står inte fri från ojämställdhet. Könsdiskriminerande strukturer skapar hårda villkor, framförallt för frilansande kvinnor över fyrtio år. I en artikel i Göteborgs-Posten den 14 juni 2005 står det till exempel att läsa att bara 4 av 21 kulturchefer i Göteborg är kvinnor publicerades också den av Teaterförbundet beställda undersökningen Fan skall vara skådespelerska 45 + av regissören Karin Enberg 2. Materialet till utredningen är hämtat från Teaterårsboken 3 sista gången den kom ut Sammanställningen visar bland annat på att av föreställningarna som spelades på institutionsteatrarna, var knappt en tredjedel skrivna av kvinnliga dramatiker och knappt en tredjedel regisserade av kvinnliga regissörer. Andra resultat i undersökningen visar att manliga skådespelare efterfrågas i högre grad än kvinnliga skådespelare. 4 I samband med att kursledarna har engagerats till TRAPPAN har de därför ombetts att specifikt tänka kring genus- och jämställdhetsfrågor under sina kurser. Kursledarna har också mottagit ett PM om jämställdhet, författat av projektets ordförande Ulla Svedin som ansvarar för kursutbudet. I augusti 2005 har flera kursledare deltagit på en endags utbildning om genus- och jämställdhetsfrågor. I mars 2005 kom den första rapporten av utvärderingen och föreliggande rapport är den andra i ordningen. Syftet med denna rapport är att sammanfatta resultat och erfarenheter från projektets första verksamhetsår ( 2 september augusti 2005) som har med genus- och jämställdhetsperspektivet att göra. Parallellt med att TRAPPAN utvärderas ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv sker en övergripande utvärdering som behandlar projektet som en helhet. Utvärderare av det är Mia Bergdahl som också ansvarar för administrationen av kurserna på TRAPPAN sedan januari TRAPPAN är ett pilotprojekt med målsättningen att bli en permanent verksamhet. I målsättningen ingår att ytterligare integrera genus- och jämställdhetsperspektivet Kort om TRAPPANS bakgrund och organisation TRAPPAN är ett jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3, Europeiska Socialfonden, vars huvudverksamhet är att erbjuda scenartister i Västra Götalandsregionen tillgång till olika kurser som kompetensutveckling. Huvudman för projektet är Teateralliansen 5. Initiativet till TRAPPAN togs av Teaterförbundet via Ulla Svedin, skådespelare, ledamot av förbundsstyrelsen och ordförande i Svensk Teaterunions utbildningsutskott. TRAPPAN 1 Göteborgs-Posten, 14 juni Artikel av Katarina Sahlin. De kvinnliga cheferna är Jannike Åhlund chef för Göteborgs Filmfestival, Hellen Smitterberg konstnärlig chef på Pusterviksteatern, Gunwi Silander vd SVT Göteborg samt Lise-Lotte Axelsson ny konstnärlig ledare för Göteborgsoperan. 2 Enberg Karin, Fan skall vara skådespelerska 45 + En kartläggning av arbetsmarknaden 2001 för skådespelare, dramatiker, regissörer. Del A Sammanfattning och kommentar och Del B Rapportens siffermaterial, Teaterförbundet, Stockholm (2003). 3 Teaterårsboken var en publikation som gavs ut till Den innehöll fakta om alla föreställningar som spelats på scenerna och i radio under ett år. 4 Karin Enbergs utredning sammanfattas i Eva Anneli Olssons uppsats Om jag hade en dotter skulle jag inte rekommendera henne att bli skådespelerska en undersökning av de skådespelande kvinnornas situation inom teaterbranschen, Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, (2004) 5 Teateralliansen är ett bolag som ger yrkesverksamma frilansande skådespelare en grundanställning. Bolaget har statligt bidrag för sin verksamhet och har som uppgift att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan en fast och frilansanställning. Förutom att ge de anställda skådespelarna en kontinuerlig arbetsplatstillhörighet har Teateralliansen vidareutbildning och artistförmedling som huvuduppgifter. Uppgifterna är hämtade från Teateralliansens hemsida. 4

5 drivs gemensamt av flera aktörer inom branschen. Bakgrunden till TRAPPAN är att Brita Lindgren hösten 2002 gjorde en förstudie till projektet, vilket finns som en rapport och ligger till grund för projektets målsättning 6. Förstudien bestod bland annat av att undersöka eventuella kompetensutvecklingsbehov hos scenartister i Västra Götalandsregionen. På den enkät som ingick i förstudien svarade fler kvinnor än män och av de som svarade var det var fler kvinnor som sade sig ha behov av kompetensutveckling. TRAPPAN startade formellt sin verksamhet den 2 september 2004 med ESF- rådet som projektets huvudfinansiär. ESF-bidraget kräver offentlig medfinansiering. Trappan har fått bidrag från Västra Götalandsregionen och Göteborgs kommun. Arbetsförmedlingen Kultur, Teaterhögskolan och Filmhögskolan vid Göteborgs Universitet är medfinansiärer genom verksamhet. Övriga samarbetspartners är Borås Stadsteater, Folkteatern i Göteborg. GöteborgsOperan, Göteborgs Stadsteater, Västsvenska Teater och Dans, SVT Drama, Film i Väst, Teatercentrum, Danscentrum Väst och Teaterförbundet. I TRAPPANS organisation finns representanter för både arbetsgivare och arbetstagare vilket skapar stora möjligheter för samarbete och en närhet till branschen. TRAPPANS huvudman har det övergripande ansvaret för projektet som utgörs av en projektledning, ledningsgrupp och arbetsutskott 7. Till projektet finns även en konstnärlig referensgrupp som består av utövande artister. 1.2 Begreppsdiskussion Innan jag går vidare följer en kort definition av de för utvärderingen centrala begreppen jämställdhet, jämlikhet, genus, könsperspektiv och könsroll för att redogöra på vilket sätt jag använder mig av dem i utvärderingsarbetet rörande TRAPPANS verksamhet 8. Jämställdhet syftar till att både män och kvinnor skall ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället (inom politik, ekonomi, arbetsmarknad, hushåll m.m.) och inte utsättas för någon form av diskriminering på grund av könstillhörighet. När det råder ojämställdhet skapas tillexempel situationer och konsekvenser som slår olika beroende på vilket kön en människa tillhör. I arbetet för jämställdhet kan det krävas olika åtgärder för män och kvinnor för att på sikt nå ett tillstånd där en åtskillnad inte skall behövas. Jämlikhet betyder att alla människor är lika mycket värda. Att alla människor oavsett kön, etnicitet, klass, sexualitet, ålder, handikapp m.m. skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och inte utsättas för någon form av diskriminering. En skillnad mellan de båda begreppen är att jämställdhet begränsas till att handla om män och kvinnor och relationen mellan könen medan jämlikhet inte gör det. Även i jämställdhetsarbete kan etnicitet, klass, sexualitet, ålder, handikapp m.m. beaktas och det görs också ofta, men dessa variabler ingår inte per definition i begreppet. Jämställdhet kan handla om villkor och arbets- och studieförhållanden på till exempel arbetsplatser och i skolor. I TRAPPANS fall kan det till exempel röra villkor för deltagande på kurser kom den första svenska 6 Rapporten finns på TRAPPANS hemsida. 7 För utförligare förklaringar om organiseringen se TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 8 Inom genusforskningen finns idag mängder av ibland snarlika och ibland olika definitioner av begreppen. Detta är min definition utifrån studier av bland andra historieprofessorn Yvonne Hirdmans olika verk samt utifrån studier och arbetserfarenhet inom området. Definitionerna skall inte ses som absoluta utan som ett försök att dela upp olika användningsområden och på så vis orientera en läsare. 5

6 Jämställdhetslagen 9. Sedan den 1 juli 2005 är lagen är utökad så att könsdiskriminering inte längre enbart handlar om arbetslivet och utbildningsväsendet utan också när det gäller handel med vissa tjänster och varor. 10 Genus kan förenklat beskrivas med socialt kön, eller det som finns runt omkring det biologiska könet. Orden manligt och kvinnligt signalerar på en vardaglig nivå om vad vi i en aktuell kontext definierar som manligt respektive kvinnligt genus. Genus är en konstruktion och förändras således över tid och ser annorlunda ut i olika sammanhang, samhällsklasser och kulturer, vilket bland annat visar sig genom historiska tillbakablickar på till exempel yrkesgrupper. Hur yrken kan ha pendlat mellan att vara mansyrken till kvinnoyrken ( det vill säga procentmässigt domineras av det ena eller det andra könet). Det som inte ansågs passande för kvinnor att arbeta med under en tid kunde tjugo år senare anses mycket lämpligt för den kvinnliga naturen. Centralt i genusbegreppet är att det alltid finns en inbyggd maktaspekt där manligt genus är överordnat kvinnligt genus För att förstå hur genusbegreppet fungerar på ett individuellt och samhälleligt plan talar historieprofessorn Yvonne Hirdman 11 om ett strukturellt system, ett genussystem 12 i vilket det finns två bärande principer; isärhållning av könen och mannen som norm 13. Den första principen, isärhållning, handlar om att män och kvinnor befinner sig på olika arenor i samhällslivet, till exempel vad gäller yrken, utbildning och föreningsliv (horisontell segregering). Den andra principen, mannen som norm, handlar om att mannen är norm för människan och att allt som inte är man därför alltid blir avvikande - den Andra. Mannen som norm kan beskrivas som vertikal segregering. Systemet innefattar att alla människor är en del av en ordning, med olika mycket rörelseutrymme/aktörsskap för individen. Genussystemet upprätthålls av ett osynligt genuskontrakt som både män och kvinnor medvetet eller omedvetet undertecknar. På en individuell nivå behålls kontraktet till exempel genom arbetsuppdelning i hemmet. Både män och kvinnor är idag begränsade i sitt genus, men på grund av att det är mannen som är norm i samhället, tjänar gruppen män på det, medan gruppen kvinnor förlorar. Ett annat begrepp som kan vara värt att nämna här är könsperspektiv. Många gånger används genus- och könsperspektiv som likvärdiga med varandra. Genus- och könsforskare för ständiga teoretiska diskussioner om vilket begrepp som mest lämpar sig för deras respektive forskningsområden. Jag anser att könsperspektiv vinner på att användas när huvuden räknas (antal kvinnor och män), det vill säga när man tittar på statistik inom olika områden ( kvantitativ jämställdhet). När vi sedan studerar vad, hur och när dessa huvuden gör olika saker handlar det mer om vad genusperspektiv kan vara (kvalitativ jämställdhet). Ordet könsroll är ett lite äldre begrepp inom området och kan ibland mycket förenklat användas för att beskriva genus. Inom forskningen anses dock könsrollsbegreppet ofta lite föråldrande och mer statiskt än det mer rörliga genusbegreppet. 9 Jämställdhetslagen trädde i sin första version i kraft 1 juli Nuvarande Jämställdhetslag (1991: 433) skräps kontinuerligt med tydligare, konkreta krav på arbetsgivare skräptes lagen angående kartläggning av löneskillnader för att kunna motverka osakliga sådana. 10 För utförligare beskrivningen av de nya tilläggen se till exempel JämO:s hemsida Yvonne Hirdman (f. 1943) är professor i historia vid Stockholms universitet. Yvonne Hirdman var en av forskarna som ledde Maktutredningen, en statlig utredning som pågick mellan Utredningen undersökte maktfördelningen och demokratin i Sverige. Hon har bland annat skrivit Med kluven tunga LO och genusordningen, Atlas, Stockholm, (1998). I den undersökte hon hur LO handskats med jämställdheten under de hundra år som LO funnits. 12 Genussystemet benämns ibland också som en genusordning eller en könsmaktsordning. 13 I till exempel Yvonne Hirdman, Genus om det stabilas föränderliga former, Andra upplagan, Liber Förlag, Malmö, (2003). Eller i Yvonne Hirdman, Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning i Kvinnovetenskaplig tidskrift. 1988:3. 6

7 1.3 Tidigare resultat I TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv Utvärderingsrapport nr 1 (mars 2005) talade resultaten för att TRAPPAN övergripande hade (och har) stor potential att leda till en ökad grad av medvetenhet kring genus- och jämställdhetsfrågor hos flera aktörer inom projektet 14. Resultatet bygger på informatörernas egna upplevelser (genom enkäter och intervjuer) om vad de anser är ökad medvetenhet. Samtidigt visades att det var viktigt att utröna vad kursledarna och kursdeltagarna menade att ett genusperspektiv var/är/kan vara. Annars kan arbetet leda till en förstärkning av ett polariserande mellan manligt och kvinnligt genus. Det vill säga att befästa och konservera en rådande norm, trots att intentionen var den motsatta. Föregående rapport visade också i korthet på följande resultat ( i urval). Att kurserna under hösten 2004 ledde till erfarenhetsutbyte och ny kunskap inom områden genus och jämställdhet för kursledare och kursdeltagare. Att i princip alla kursledare ansåg att de skulle kunna vässa, precisera och utveckla genusperspektivet om de skulle ha sin kurs en gång till. I princip samtliga kursledare sade sig (i mån av tid) vara intresserad av en kortare utbildning i genus- och jämställdhetsfrågor. Att det inte ledde till så många konkreta effekter att kursledarna ombads att tänka kring ett genusperspektiv i samband med att de anlitades. På tre kurser observerade kursledarna oberoende av varandra liknande erfarenheter; att kvinnor försökte vara söta och att ta mindre plats och att män hade svårare att slappna av i praktiska övningar. En del kursdeltagare uttryckte en irritation och ansåg att genus- och jämställdhetsfrågorna inte var relevanta på den aktuella kursen. Flera kursdeltagare var nyfikna på eventuella skillnader mellan män och kvinnor i till exempel i skrivsätt. Flera kursdeltagare uttryckte en längtan att bli bemött som människa och inte som kön Kommentarer till tidigare resultat Här följer kommentarer till de tidigare resultaten, dels för att fortsätta en diskussion från föregående rapport men också för att visa på hur det påverkat arbetet under våren Vad det gäller deltagares lust att analysera skillnader mellan könen så kan man säga att det bör analyseras med en försiktighet om vi menar att genus är en konstruktion som är föränderlig. Att studera och jämföra villkor, erfarenheter och konsekvenser för män och kvinnor i olika situationer och sammanhang kan istället bli intressant. Flera av TRAPPANS kurser handlar konkret om gestaltning, vilket kan komplicera talet om skillnader i och med att en betoning på olikheter, skillnader kan krävas i arbetet med olika karaktärer. Flera deltagare gav uttryck för att de ville bli bemötta som människor och inte som kön. Det är en förståelig längtan, dock kan könstillhörighet och genus behöva problematiseras eftersom det idag inte är så att män och kvinnor i samma utsträckning bemötts som just människor. Det är just det som är ett av ojämställdhetens problem. Genussystemets första princip, mannen som norm, handlar om att den neutrala människan ofta är en man och inte en kvinna. I allmänna resonemang kring teater så talas det stundtals om den neutrala berättaren som en 14 Rapporten återfinns i sin helhet på TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 7

8 man. Om en kvinna sägs representera människorna så antas det egentligen handla om någonting annat, om det kvinnliga och inte det mänskliga. Simone de Beauvoir är en känd filosof som förde resonemang om detta i sitt berömda verk Det andra könet 15. Observationen som flera kursledare gjorde, att män hade svårare att slappna av och att kvinnor försökte vara söta och ta mindre plats kan tolkas som att de omedvetet/medvetet handlar enligt en norm för genus. På grund av att flera kursdeltagare under hösten 2004 beskrev en irritation och osäkerhet kring genus- och jämställdhetsperspektivet på kurserna, så har TRAPPAN under våren arbetat med att på olika vis utåt förtydliga TRAPPAN som ett jämställdhetsprojekt. Bland annat de erfarenheterna resulterade i att jag närvarade och presenterade genus och jämställdhetsbegreppen och TRAPPANS arbete med dessa frågor på tre kurser 16 samt på introduktionen av Showcase med genusperspektiv. Från flera håll har min närvaro på dessa introduktioner beskrivits som positiv och behövlig. Ordförande Ulla Svedin har också under våren fortsatt att närvara på Arbetsförmedlingen Kulturs kursintroduktioner där kursinnehållet inklusive genus- och jämställdhetsperspektivet presenterats. Ulla Svedin författade också under vintern 2005 ett följebrev som gick ut till alla kursdeltagare innan kursstart. Det förklarade varför TRAPPAN inte bara är ett kompetensutvecklingsprojekt utan också ett jämställdhetsprojekt. I enkäterna under våren 2005 så förekommer inte heller lika mycket irritation över att perspektivet varit med, vilket kan tyda på att informationen har landat väl. Tvärtom är det ett flertal som är glada över att det finns med som perspektiv, även om de kanske inte alltid har haft direkta förväntningar på det. 1.4 Material Under hösten 2004 producerade jag två enkäter till kursdeltagare och (innan kurs och efter kurs) två enkäter till kursledare. 87 av enkäterna från deltagare samlades in innan kursstarterna ( 56 från kvinnor och 30 från män) och 64 enkäter efter 17. Under hösten 2004 genomfördes 11 intervjuer med dåvarande kursledare. Till våren 2005 uppdaterades enkäterna för att bättre kunna svara på frågor om vad deltagare och ledare ansåg att genusperspektiv och jämställdhet var. Under våren 2005 har sammanlagt 222 enkäter samlats in från kursdeltagare och kursledare. Varav 115 innan kursstart och 107 efter kursstart. Av de 222 är 199 ( 129 från kvinnor, 59 från män och 11 där kön inte är angivet) från kursdeltagare och 23 stycken ( 12 från kvinnor och 11 från män) från kursledare. Materialet från Showcase med genusperspektiv bygger på observationer från repetitioner, deltagarnas egna skriftliga utsagor, samtal, mailkontakt samt enskilda intervjuer med regissören Marie Feldtmann och producenten Malin Enberg. Jag har mottagit skriftliga reflektioner från alla deltagare vid två tillfällen (med ett undantag för en manlig deltagare sista gången dock var han med vid vårt gemensamma längre samtal). Intervjuer har också genomförts med projektledare Ida Ivarsson, ordförande Ulla Svedin och Mia Bergdahl utvärderare och som ansvarar för administrationen kring kurserna. Alla intervjuer har varit öppna i sin struktur men har utifrån respektive ansvarsområde handlat om informanternas erfarenheter från det första året och framför allt det som berört genusoch jämställdhetsfrågor. 15 Simone de Beauvoir, Le Deuxième sexe, Èditions Gallimard (1949). 16 Ljudboksinläsning, Från fantasifoto till dramatisk text samt En doft av filmskådespeleri På enkäterna efter avslutade kurser fanns då inte kön angivet. 8

9 1.5 Metod och tillvägagångssätt under utvärderingsarbetet När jag var med på kursintroduktionen av Showcase med genusperspektiv, gav jag deltagarna i uppgift att under arbetsprocessen aktivt reflektera över sig själva, arbetet och gruppen utifrån ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Introduktionen var min första kontakt med gruppen. Efter det första tillfället besökte jag repetitionerna vid fyra andra tillfällen för observation och samtal med deltagare och regissör. Samtalen var ofta av allmän karaktär men ibland kom de genom min närvaro att handla om genus- och jämställdhetsfrågor/perspektiv. I mitten av repetitionstiden återkom jag och bad deltagarna att skriva ner sina nulägesreflektioner. Under repetitionerna såg jag delar av föreställningen men hann tyvärr aldrig se något längre genomdrag. De färdiga uppspelen såg jag båda gångerna i Göteborg och jag satt också i publiken på de två tillhörande seminarierna. Jag såg inget av uppspelen i Umeå. En vecka efter uppspelen i Göteborg träffade jag stora delar av gruppen för ett längre samtal. Tre kvinnliga deltagare hade då förhinder. En av dessa har jag träffat för ett samtal vid ett annat tillfälle och en har jag haft mailkontakt med. Enkät och intervjumaterialet har sammanställts och delvis analyserats efter teman. Bearbetningen av enkäter från Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (för dansare och för scenartister) har skett tillsammans, trots att det är två olika kurser. Det beror på att det inte alltid gått att utläsa vilken av de båda kurserna som informanten gått. Detsamma gäller för En doft av filmskådespeleri som också gått som kurs vid två tillfällen. Inte heller där går det alltid att utläsa vilken av kurserna som informanten gått. På enkäterna har kursdeltagarna kunnat ange ålder vilket de i de flesta fall också gjort, men i analysen har ingen hänsyn tagits till detta. Se bland annat åldersfördelning i bilagor. Om metod och tillvägagångssätt vill jag nämna att det från enkäter kan vara svårt att avgöra grad av medvetande kring genus- och jämställdhetsfrågor hos informanterna. De som inte tänkt i dessa banor tidigare kan till exempel svara att perspektiven beaktats i hög grad eftersom de inte förväntat sig någonting av det, medan en annan informant kan verka mer kritisk just på grund av att den informanten tidigare och i andra sammanhang arbetat med frågeställningar rörande genus- och jämställdhetsperspektivet. Men det behöver inte heller förhålla sig på det här viset. I rapporten redogör jag för de huvudtendenser som jag tycker mig kunna utläsa av det inhämtade materialet, det betyder att allt material inte finns med i den färdiga rapporten. 1.6 Utvärderarens roll Min roll som utvärderare har under det gångna verksamhetsåret många gånger varit dubbel i den bemärkelsen att jag varit med både som observatör och som referensperson inom området genus och jämställdhet. I arbetet med Showcase med genusperspektiv blev jag en medaktör i frågan om ett låtval. En deltagare och regissören hade skilda meningar och bad mig lyssna på en låt för att sedan återkomma med kommentarer utifrån mitt perspektiv. Mina kommentarer bidrog då delvis till att den låten valdes bort. Jag har också varit aktör som föredragshållare på kursen Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (scenartister). Ämnet för mitt föredrag var Jämställdhet hinder och strategier. På utbildningsdagen i augusti 2005 var jag också föredragshållare i ämnet genus- och jämställdhetsfrågor för kursledare, referensgrupp och projektledning. 9

10 2. JÄMSTÄLLDHET TRAPPAN är som tidigare nämnts ett Jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3, Europeiska Socialfonden. Därav finns det jämställdhetsmål knutna till projektet. Projekt TRAPPAN har som mål att verka för en utveckling som leder till att det som visas på scen och på film och TV inte skall bidra till att konservera könsrollerna. Vi skall bl.a. undersöka pjästexter och gestaltning inom vårt område ur ett genusperspektiv. Det finns en snedfördelning vad gäller vem som får plats på scenen och vem som skriver manus och regisserar. Vi vill via föreläsningar och kurser öka jämställdheten inom scenkonsten och film och TV genom att öka medvetenheten, både vad gäller obalansen på arbetsmarkanden och vad gäller innehållet i det som syns på scenen, i rutan eller på filmduken. Målet är ett utbud som speglar båda könen på ett lika mångfacetterat sätt och ger lika plats åt kvinnor och män, detta till gagn inte bara för de som arbetar i branschen utan framför allt för publiken. 18 (Min kursiv) Målet är omfattande och handlar om flera saker. De två första raderna tolkar jag som huvudmålet. Det gäller även för raderna Målet är ett utbud som speglar båda könen på ett lika mångfacetterat sätt och ger lika plats åt kvinnor och män. Det andra i texten tolkar jag mer som strategier för att på sikt nå målet, samt förtydligande av varför målen finns. Projektledningen har i januari 2005 tillsammans med ledningsgruppen brutit ned de övergripande jämställdhetsmålen till delmål för år Tanken är att de under hösten 2005 skall bryta ner nya delmål inför året Delmålen för kom att se ut så här: Att initiera forskning kring frågorna Att initiera diskussioner kring ämnet i alla verksamheter och i branschen som helhet. Att föra ut diskussionen i branschen och sprida kunskap till utövare och arbetsgivare. Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarkanden och att bygga nätverk. Att sprida kunskaperna även utanför landets gränser. 2.1 Projektledningen om jämställdhetsmålen I intervju (juni 2005) med projektledare Ida Ivarsson säger hon att hon ser att projektet befinner sig på rätt väg vad gäller att på sikt nå målen, med reservation för att de i dagsläget inte bedriver forskning i den bemärkelsen att det är knutet till universitetet. Både Ida och Ulla ser dock TRAPPAN som ett undersökande arbete speciellt med tanke på att det till exempel inte funnits kurser i Talgestaltning med en intention att ha ett genusperspektiv tidigare. Ulla menar att det finns en styrka i att målen är stora som det att TRAPPAN skall påverka hela scenkonstområdet. Det är ju inte realistiskt egentligen, men vi har ändå gjort det, säger Ulla angående ambitionen. Ulla menar att de fått vara innovativa och att två av TRAPPANS kurser specialkonstruerats med hjälp av kursledarna för dessa, Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv och Showcase med genusperspektiv 19. Även kursledaren för Från fantasifoto till dramatiskt text, dramaturgen och dramatikern Jane Rasch, menar att hennes kurs specialdesignats för TRAPPAN. Ulla tror att vad det gäller målet att sprida TRAPPANS arbete utanför landets gränser så kan de göra mer. Hon anser också att det är viktigt att få till stånd ett möte mellan redan verksamma och studenter vid de konstnärliga högskolorna. Ida Ivarsson säger att det är 18 Målet är hämtade från TRAPPANS projektbeskrivning som finns på TRAPPANS hemsida 19 Regissören Karin Enberg och dramaturgen och dramatikern Marie Persson Hedenius var kursledare hösten 2004 på kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv och Marie Feldtmann har varit regissör för Showcase med genusperspektiv under våren

11 viktigt att komma ihåg att TRAPPAN är ett pilotprojekt med intentionen att bli en permanent verksamhet. Det är unikt att i ett projekt kunna dra lärdomar och erfarenheter samtidigt som det går att göra förbättringar och lära sig av resultaten innan projekttiden är slut, säger hon. Även om projektledningen från början inte hade så många förväntningar utöver målsättningarna, säger Ulla Svedin att hon tycker att hela projektet har gått över förväntan. Ulla har arbetat med jämställdhetsfrågor inom Teaterförbundet sedan 1991 och hon säger sig på grund av de erfarenheterna väntat sig mer motstånd mot genus- och jämställdhetsperspektivet. Att arbetet skulle bli mer ifrågasatt av till exempel kursledare och kursdeltagare. Vi har till exempel inte fått kursledare som sagt nej, tvärtom är det kursledare som blivit glada och tyckt att det blivit en hjälp till att formulera sig. Ingen deltagare har heller hoppat av någon kurs även om det under hösten fanns en del irritation. Hon tror också att det faktum, att flera deltagare sagt att de känt sig lika behandlade av kursledare, kan bero på att det funnits en ansats kring genus- och jämställdhetsfrågor med från början. I och med att TRAPPAN arbetar med så många parter (Arbetsförmedlingen Kultur, universitet, skolor, myndigheter, arbetsplatser m.fl.), har de gjort det komplicerat för sig, menar hon. På ett praktiskt plan finns det olika strukturer som måste passa ihop. Att det överhuvudtaget fungerat på något plan är ett oerhört gott betyg till alla inblandande parter, menar hon. Alla har prestigelöst samarbetat för att vi skall nå vår målsättning. Jag har även intervjuat Mia Bergdahl som ansvarar för administrationen kring kurserna och för den utvärdering som sammanfattar hela projektet. 20 Mia började sitt arbete på TRAPPAN i december 2004 och har under våren upplevt att genusperspektivet behöver förtydligas ännu mer och att vissa kursdeltagare ibland kanske inte förstår hur det skall integreras eller vad som menas. Mia menar att det varit positivt de gånger jag funnits med personligen, vid till exempel kursintroduktioner och kunnat berätta om tankegångar med genusperspektivet och hur det arbetet kan se ut. 2.2 TRAPPANS organisation ur ett jämställdhetsperspektiv TRAPPAN är ett Jämställdhetsprojekt och har således en ambition att ha en så bred blandning på deltagare som möjligt. Det gäller självklart kön men också etnisk härkomst, ålder, yrkesgrupper och erfarenheter. På Showcase med genusperspektiv fanns det heller ingen övre åldersgräns vilket annars varit standard på de Showcase som tidigare genomförts i Stockholmsområdet ( ej i TRAPPANS regi). Tvärtom har man aktivt tänkt på kvinnor över som ofta står utanför arbetsmarkanden. Enligt Ulla Svedin (augusti 2005) finns nu inte heller någon övre åldersgräns för kommande Showcase i Stockholm Könsfördelning i ledningen TRAPPANS projektledning är helt kvinnodominerad och har varit det i princip från starten. När en producent till Showcase med genusperspektiv skulle anställas fanns det en uttalad ambition att anställa en man och det gjordes också ansträngningar på det området. Ulla Svedin och Ida Ivarsson menar att det var svårt att finna en sådan med rätt kvalifikationer. Ledningsgruppen och Arbetsutskottet ( som en är del av Ledningsgruppen) är organ/personer som har chans att påverka arbetets riktning. Vad det gäller den konstnärliga referensgruppen så utses den av Ledningsgruppen och består av scenartister från Västra Götaland som kan komma med förslag och 20 Mia Bergdahls utvärdering kommer att finnas till förfogande på TRAPPANS hemsida under hösten

12 synpunkter på kursutbudet. I Ledningsgruppen sitter femton ledamöter, varav elva kvinnor och fyra män. 21 Den konstnärliga referensgruppen består av sju kvinnliga ledamöter, en manlig ledamot och en manlig adjungerad ledamot. 22 Här vet jag också att det funnits ambitioner att få till en mer jämn könsfördelning. Flera män har varit tillfrågade men ännu är det bara en som tackat ja. En manlig ledamot var också tvungen att sluta på grund av tidsbrist Kursledare 23 Sammanfattningsvis har det under året varit en svag dominans av kvinnliga kursledare på TRAPPANS kurser, men i stort sett en relativ jämn könsfördelning med en ca 60/40 % relation. På kurserna Att marknadsföra sig själv och sitt projekt förekom under hösten 2004 synpunkter från kursdeltagarna på att kursen hade en övervikt på kvinnliga lärare (2 män och 9 kvinnor) Dessa synpunkter framfördes till Nätverkstan som var huvudarrangör och till TRAPPAN. Men även där var det svårt att få en mer jämn fördelning eftersom fler kvinnor tycks arbeta med det kursmomenten handlat om, men under våren har det dock varit en lite jämnare fördelning. Av 22 lärare/ föredragshållare har det varit 7 män och 15 kvinnor. Med marknadsföringskurserna undantaget, var sammanlagt 18 kursledare inblandade under våren Räknas 2 kvinnliga huvudlärare från marknadsföringskurserna och regissören för Showcase med genusperspektiv blir det 21 kursledare (12 kvinnor och 9 män). Samt tekniker och producent. ( 1 man och 1 kvinna). Av 21 personer har jag tolkat det som om 13 stycken är huvudlärare och av dessa i sin tur är 8 kvinnor och 5 män. Under hösten 2004 var sammanlagt 33 kursledare/föredragshållare inblandade/aktiva under alla kurser av dem medverkade vid kursen Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (2 män och 9 kvinnor) av de längre kurserna 26 hade 1-3 kursledare, sammanlagt 4 män och 4 kvinnor. Vad det gäller de kortare kurserna under hösten var kursledare för dessa 1 man och 1 kvinna. Likaså vad det gäller de kurser som fungerade som föreläsningsserie 28. För drop-in- träningar 29, var 4 kvinnor (varav 2 kvinnor turades om)och 1 man ansvariga för Sångträningen. För kursen Fysisk träning var det 1 manlig kursledare. TRAPPAN erbjöd under hösten Ledamöterna är följande; Ann Blomqvist Danscentrum Väst, Kerstin Burhöi Arbetsförmedlingen Kultur, Ewa-Lena Eriksson Arbetsförmedlingen Kultur, Johan Franzon Teatercentrum, Ronnie Hallgren Västsvenska Teater & Dans, Annika Holmberg SVT Drama, Elisabeth Lax GöteborgsOperan, Jennie Lindgren Teaterförbundet, Louise Martin Film i Väst, Pia Muchin Teaterhögskolan vid Göteborgs universitet, Gugge Sandström Folkteatern, Marianne Skoglund Göteborgs Stadsteater, Marianne Springer Borås Stadsteater, Ulla Svedin Teateralliansen samt Göran du Rèes Filmhögskolan. Adjungerande ledamöter är; Ann-Charlotte Eklund Västra Götalandsregionen, Bengt Hörnlund ESF-rådet, Rigmor Salomonsson Göteborgs kommun. 22 Ledamöter i den konstnärliga referensgruppen är; Nasrin Barati Skådespelare fri grupp (suppl.), Eva Claar Skådespelare institutionsteater, Åsa Eek Enquist Skådespelare fri grupp (ord), Archana Khanna Skådespelare frilans, Sami Yousri sångare, Jennie Lindgren Musikalartist frilans, Anna Söderling Skådespelare TeaterAlliansen, Minna Kiper Dansare frilans. Adjungerad ledamot är Mohammed Zahran Arbetsförmedlingen Kultur. 23 Alla antal skrivs i siffror för att det skall bli tydligare för en läsare. 24 Ett par av kursledarna hade sin kurs två gånger, en gång i kort version och en gång som en längre kurs. Alla medverkande kursledare har bara räknats en gång. 25 Den kursen är framtagen i ett samarbete med projektet TRAPPAN och Nätverkstan. Den upphandlades av Arbetsförmedlingen Kultur av Teaterhögskolan som köpte den av Nätverkstan. 26 Alexanderteknik med Barbro Olsson, Relaxation in Action med Tony Grahn, Talgestatning med Iwar Wiklander, En doft av filmskådespeleri med Andrea Östlund och Håkon Liu, Att läsa en dramatisk text ur genusperspektiv med Karin Enberg och Marie Persson Hedenius, Clown och Commedia med Lasse Beischer. 27 Relaxation in Action med Tony Grahn och Arbeta med din drömroll med Gunilla Nyroos. 28 Konstnären i samtiden med Henric Holmberg och Mental träning med Barbro Olsson. 29 Sångträning under ledning av medlemmar i kören Amanda och Fysisk träning. 12

13 också platser i en fristående kurs i samarbete med Teaterhögskolan 30 där 3 män var lärare. 31 Tittar man på föredragshållare på Cafékvällarna under hela verksamhetsåret så är det en jämn könsfördelning. 4 kvinnor och 1 man under hösten 2004 och 3 män under våren Kursdeltagare Under våren 2005 har sammanlagt 127 deltagare gått på TRAPPANS kurser. Av dessa är 93 kvinnor (73 %) och 34 män (27 %). Under hösten 2004 gick sammanlagt 110 deltagare på TRAPPANS kurser, 65 % kvinnor och 35 % män (se bilaga). På tre av de längre kurserna under våren 2005, Ivo Cramérs repertoar, Spolin Theatre Games samt Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (för dansare) fanns inga manliga deltagare. Inte heller på fortsättningskurserna i Relaxation in action med Tony Grahn. Överlag har det varit svårt att finna manliga deltagare inom danskonsten. På den övriga verksamheten Sångtränig, Fysisk träning och Cafékvällar är det sammanlagt också en majoritet kvinnor som deltagit Arvodering I samtal med projektledningen i juni 2005 frågade jag hur man såg på arvodering till kursledare ur ett jämställdhetsperspektiv. Det fanns då inget golv för hur mycket en kursledare kunde få i ersättning, däremot ett tak. Hos de aktuella kursledarna fanns då en svag tendens att männen låg lite högre än kvinnorna. Detta påpekades också under ett ledningsgruppsmöte i juni samma år av en manlig ledamot. På samma möte beslutades därför att det också skulle finnas en lägsta nivå för kursledare, vilket fick till följd att någon/några kursledare kom att få lite mer än de själva begärt. 3. ERFARENHETS- OCH INFORMATIONSSPRIDNING 3.1 TRAPPAN på Teaterbiennalen På Teaterbiennalen Umeå/Skellefteå maj 2005 deltog TRAPPAN dels med två uppspel av Showcase med genusperspektiv (med tillhörande presentationsmaterial) dels ett seminarium där TRAPPANS arbete med genus- och jämställdhetsperspektivet presenterades. På seminariet gav ordförande Ulla Svedin en övergripande presentation av projektet. Karin Enberg berättade om kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv som hon tillsammans med Marie Persson Hedenius höll för TRAPPAN under hösten Marie Feldtmann talade om arbetet med Showcase med genusperspektiv och även ett par av skådespelarna talade om sina erfarenheter från det arbetet. Jag presenterade utvärderingsarbetet kring dessa frågeställningar. På Teaterbiennalens slutdebatt deltog jag också med en genusanalys på hälften av biennalföreställningarna. 3.2 TRAPPANS omvärld I den första rapporten om TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv (februari 2005) nämndes att det sker mycket på området genus, jämställdhet och scenkonsten just nu. JämO håller till exempel på att granska bland annat jämställdhetsplaner hos ett trettiotal bärande skattesubventionerande kulturinstitutioner 32 (skolor och 30 Maskens röster. 31 För att se en fullständig förteckning av aktuella kursledare under hösten 2004 hänvisar jag till den första rapporten ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv som finns på TRAPPANS hemsida. www. trappan.net. 32 Se JämO:s hemsida. 13

14 kulturarbetsgivare). 33 Från Västra Götaland finns Göteborgs Stadsteater, Borås Stadsteater och Göteborgs universitet med bland de som granskas. På statlig nivå finns också Kommittén för Jämställd scenkonst 34 vilken har till uppgift att senast den 8 mars 2006 till regeringen lämna ett betänkande kring hur genus- och jämställdhetsfrågorna kan bli en självklar del inom kulturområdet. Enligt utredningssekreterarna Gunilla Edemo och Helena Salomonson är de mitt i sitt arbete. De har under våren 2005 bland annat deltagit med två välbesökta seminarier på Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå. Under hösten 2005 fortsätter de sin utåtriktade verksamhet med seminarier. De för samtal med Kulturrådet och Konstnärsnämnden om hur dessa myndigheters arbete med jämställdhetsfrågorna kan utvecklas och samordnas. De gör också en kvantitativ granskning av repertoaren vid statsunderstödda scenkonstinstitutioner samt sammanställer material som handlar om konstnärers villkor generellt, men framför allt ur ett genusperspektiv. Ronnie Hallgren, VD/Teaterchef Västsvenska Teater och Dans, som är med i kommittén är även ledamot i TRAPPANS ledningsgrupp. Västsvenska Teater och Dans ingår tillsammans med Institutionen för genusvetenskap vid Göteborgs universitet i ett 3-årigt projekt som finansieras genom Kulturrådet. Projektet skall ur olika perspektiv belysa genus i den konstnärliga processen. Den pågående föreläsningsserien med olika genusforskare pågår fram till och med oktober 2005 då projektet går in i sitt andra år. Föreläsningarna är obligatoriska för teatrarnas personal och vissa föreläsningar är offentliga. TRAPPANS deltagare har också en möjlighet att närvara på dessa. Projektledare Jeanette Sundhall på Institutionen för genusvetenskap säger i samtal med mig att hon tycker att det gått bra under det första året även om vissa föreläsningar har uppfattats som alltför teoretiska, samtidigt är det svårt att undvika om man vill ha en djupare förståelse av hur genusordningar fungerar menar hon. 35 Under det andra året kommer ett antal workshops om genusperspektiv i den konstnärliga processen på golvet att genomföras. 3.3 Ringar på vattnet Som ett led i mitt arbete med TRAPPAN blev jag under hösten 2004 tillfrågad av Folkteatern I Göteborgs ledning om jag ville komma och se föreställningar ur repertoaren och sedan genomföra en genusanalys på dessa. Efter det blev jag även tillfrågad av Göteborgs Stadsteater för liknande uppdrag under våren I juni deltog jag som föreläsare på Teatercentrums utbildningsdagar Frispel med en föreläsning om genus- och jämställdhetsfrågor, också det på grund av att jag träffat representanter från Teatercentrum i TRAPPANS ledningsgrupp. Under hösten och våren har jag även sett uppsättningar på GöteborgsOperan för att under hösten 2005 återkomma till dem med en analys ur ett genusperspektiv. Efter ett av Showcase med genusperspektiv seminarierna blev jag inbjuden till 33 De utvalda är: Danshögskolan - Stockholm, Kungliga konsthögskolan - Stockholm, Teaterhögskolan - Stockholm, Stockholm Kungliga Musikhögskolan, Göteborgs universitet, Svenska Filminstitutet Stockholm, Kungliga Operan - Stockholm, Nationalmuseum - Stockholm, Moderna Museet - Stockholm, Statens Konstråd - Stockholm, Statens Kulturråd - Stockholm, Sveriges Television AB - Stockholm, Dansens Hus - Stockholm, Rikskonserter - Stockholm, Svensk Form - Stockholm, Teaterförbundet - Stockholm, Folkoperan - Stockholm, Talboks- och punktskriftsbiblioteket Enskede, Malmö Dramatiska Teater, Malmö Konstmuseum, Malmö Symfoniorkester, Göteborgs Stadsteater, Göteborgs Konstmuseum, Borås Stadsteater, Smålands Musik och Teater Jönköping, Östgötateatern Norrköping, Gotlands Tonsättarskola Visby, Länsteatern i Örebro, Örebro Konstskola, Västmanlandsmusiken Västerås, Upsala Stadsteater, Uppsala Konstmuseum, Dalateater/Länsteatern i Dalarna Falun, Folkteatern i Gävleborg Gävle, Teater Västernorrland Sundsvall, Balettakademin i Umeå, Nordiska Scenografihögskolan Skellefteå, Norrbottensteatern Luleå. 34 Se Kommittédirektiv - Jämställdhet inom scenkonstområdet.dir Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars Läs mer om Genusprojektet på teaterns och institutionens hemsidor. och 14

15 Borås Stadsteater där jag föreläste om genus- och jämställdhetsfrågor. Alla dessa aktörer återfinns i TRAPPANS ledningsgrupp och detta arbete kan på så vis säga bidra till att initiera diskussioner kring dessa frågeställningar inom branschen, vilket hör samman med TRAPPANS delmål för Att initiera diskussioner kring ämnet i alla verksamheter och i branschen som helhet samt att föra ut diskussionen i branschen och sprida kunskap till utövare och arbetsgivare. Även mitt uppdrag för Svensk Teaterunion på Teaterbiennalens slutdebatt, att analysera biennalföreställningarna ur ett genusperspektiv, kom sig ur mitt arbete med TRAPPAN. 4. VERKSAMHET 4.1 Våren 2005 Sammanlagt har TRAPPAN kunnat erbjuda elva kurser (1-7) veckor under våren Den fysiska konflikten på scen med Linus Östberger Nilsson 36, Ivo Cramérs repertoar med Lena Cedervall Broberg 37, Spolin Theatre Games med Mats Hellerstedt Thorin, En doft av filmskådespeleri 38 (två kurser om vardera två veckor) med Andrea Östlund, Håkon Liu, Gorkij Glaser Müller, Arbeta med din drömroll med Gunilla Nyroos, Ljudboksinläsning med Thomas Bolme, Från Fantasifoto till dramatisk text med Jane Rasch, Kroppsmedvetande och mänsklig resurshantering med Stina Hedberg 39, samt Att marknadsföra sig själv och sitt projekt ( en gång för scenartister och en gång för dansare). Huvudlärare har Ulrika Sonn respektive Christina Molander varit 40. Marknadsföringskurserna har arrangerats av Nätverkstan 41, Danscentrum Väst, Danskonsulenterna Västra Götaland samt TRAPPAN. TRAPPAN har också under våren 2005 erbjudit en kortare uppföljningskurs med i Relaxation in action med Tony Grahn. För fullständig översikt av kurserna se bilaga. 4.2 Hösten 2004 Under hösten 2004 erbjöd TRAPPAN sju längre kurser ( varav en endast gavs för inskrivna vid Arbetsförmedlingen Kultur); två kortare kurser (2 dagars kurs), två kurser/föreläsningsserier; två drop-in- kurser med fysisk- och sångträning, samt tillgång till de föreläsningar och kurser med jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv som anordnas av Västsvenska Teater och Dans Cafékvällar TRAPPANS café har anordnats vid tre tillfällen under hösten 2004 och tre tillfällen under våren (måndagskvällar). Vid cafétillfället har olika föredrag hållits. Under våren har föredragshållarna varit Staffan Göthe, 36 Övriga lärare/föredragshållare på den kursen var Ulrika Sjöö, Ann-Lie Steen, Amir Khorrham- Maneseh, Inga Tidefors Andersson och Seth Ericsson. 37 En föreläsning hölls av Ivo Cramér. 38 Filmkurserna är framtagna av Filmhögskolan vid Göteborgs universitet. 39 Och Christian Jormin. 40 Övriga lärare/föredragshållare är: Anders T Carlsson Nätverkstan, Maria Magnusson Nätverkstan, Christina Molander Molander & Key AB, Ulrika Sonn Göteborgs Stadsteater, Lis Hellström Sveningson dans/teaterkritiker och journalist, Timo Nieminen skådespelare, Ulla Karin Karlsson Nätverkstan, Kristi V Shakonat Riksteatern Västra Götaland, Bibbi Wopenka informationschef Göteborgstads Kulturförvaltning, Mohammed Zahran Af Kultur, Annika Stedner VD Göteborgs Musiken, Jessica Karlsson Teaterförbundet, Sofia Andersson skådespelare Sundsvall, Lisa Lindén genusvetare TRAPPAN, Ida Ivarsson projektledare TRAPPAN, Maria Nyström Af Kultur, Jan Åström regissör och koreograf, Therese Finné Holmberg nätverk, Ola Carlsson formgivare, Gustav Söderström Nätverkstan, Per Key Björcke bildkommunikatör, Katarina Hultin danskonsulent, Cecilia Olsson director Swedish Program/Stockholms universitet. 41 Se www. natverkstan. net 42 Se rubrik 3.2 TRAPPANS Omvärld. 43 För information om föredrag under hösten 2004 se TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv utvärderingsrapport nr, mars

16 Ivo Cramér och Torsten Föllinger. På Staffan Göthes föredrag var ett huvudtema kön, makt och sexualitet. Torstens Föllingers föredrag hade jag inte möjlighet att närvara på men enligt Ulla Svedin handlade hans föredrag som hans liv och arbete som sångpedagog och erfarenheter från en bransch där han inte längre behöver dölja sin homosexualitet. Inte heller Ivo Cramérs föredrag hade jag möjlighet att närvara på. 5. SHOWCASE MED GENUSPERSPEKTIV Vad är Showcase? Showcase är ett tillfälle för artister att få visa upp sig inför potentiella arbetsgivare. De är främst scenartister som studerat utomlands som tagit med sig denna form för framträdande med sig hem. Showcase förekommer också inom musikbranschen när ett band till exempel skall lansera sig inom ett nytt geografiskt område. I Stockholm har Showcase arrangerats 2003, 2004 och Varför genusperspektiv på ett Showcase? Tidigt i projektet fanns det planer på att genomföra tre Showcase inom ramen för projektet. Ett för invandrande scenartister, ett för (icke-invandrande) män och ett för (icke-invandrade) kvinnor. Nu blev det inte så på grund av både ekonomi, tid och att det var svårt att hitta scenartister med invandrarbakgrund, berättar projektledare Ida Ivarsson. Inte för att det inte finns invandrade scenartister i Västra Götaland utan ofta för att det inte längre finns inskrivna vid Arbetsförmedlingen Kultur eftersom de tvingats söka sig till andra branscher. Istället blev det ett Showcase med genusperspektiv under våren 2005 som riktade sig till både män och kvinnor och som nämnts tidigare fanns ingen övre åldersgräns. Att genusperspektivet skulle vara centralt beror på att TRAPPAN är just ett jämställdhetsprojekt. Efter att Showcase med genusperspektiv var planerat genomfördes också under hösten 2004 kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv med kursledarna Karin Enberg och Marie Persson Hedenius. Att det efter den kursen fanns en önskan från flera av kursdeltagarna att få omsätta sina nyfunna teoretiska kunskaper i praktiken medförde positiva förväntningar även på det kommande Showcasearbetet. Dock var det inte samma kursdeltagare som kom att gå de båda kurserna (med undantag för två personer). I anslutning till de två uppvisningstillfällen som var i Göteborg 18 och 25 april hölls två seminarier där genus- och jämställdhetsfrågor inom scenkonsten intensivt diskuterades. På det första behandlades dramatik och på det andra gestaltning. Inbjudna paneldeltagare på det förstnämnda seminariet var dramatikern och dramaturgen Mats Kjelbye och dramatikern Petra Revenue. Till det andra seminariet fanns också en panel bestående av skådespelaren Jan Coster från Bohusläns Teater (Västsvenska Teater och Dans) och Kristina Alstam från teatergruppen SubFrau. Regissören för Showcase med genusperspektiv Marie Feldtmann var med i panelen vid båda tillfällena. 5.3 Arbetsgången I februari 2005 anställdes Marie Feldtmann som regissör och Malin Enberg som producent för Showcase med genusperspektiv. Marie är frilansande koreograf och regissör och har regisserat föreställningar både inom teater 44 Producenten för Showcase med genusperspektiv, Malin Enberg, har under försommaren 2005 genomfört en grundlig utvärdering av hela Showcase med genusperspektiv. Hennes rapport kommer att finnas tillgänglig för läsning på TRAPPANS hemsida under hösten Malin Enberg, utvärdering av Showcase med genusperspektiv. www. trappan.net 16

17 och opera. Marie är också ordförande i Sveriges Regissörer. Malin Enberg är sångerska, pedagog och producent. Hon har gått Kulturverkstans projektledarutbildning inom kulturområdet. Urvalsprocessen för deltagarna gick till så att Marie och Malin tillsammans genomförde intervjuer med ett tjugotal sökande. Efter hand togs nio (fyra män och fem kvinnor) ut för att delta. Kriteriet var att man tog de mest erfarna. Med i intervjuformuläret fanns också frågor till de sökande hur de såg på att det skulle vara ett Showcase med genusperspektiv. Genus- och jämställdhetsperspektivet presenterades också för deltagarna på den kursintroduktion på Arbetsförmedlingen Kulturs där Ulla Svedin deltog. Hela arbetsprocessen kom att omfatta nio veckor. Mellan de både uppvisningstillfällena i Göteborg fanns ett uppehåll fram till uppspelen på Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå i maj Tiden som fanns emellan använde deltagarna bland annat till egna reflektioner kring sin egen och gruppens utveckling ( syn, tankar etc. ), samt arbetet ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det var också under denna tid som jag hade ett längre samtal med majoriteten av deltagarna kring dessa frågeställningar. På Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå 2005 spelades Showcase med genusperspektiv vid två tillfällen. 5.4 Val av dramatik Regissören Marie Feldtmann menar att valet av dramatik, en bearbetning av Molières Les Fourbiers de Scapain 46 till stor del berodde på att flera av deltagarna, speciellt kvinnor uttryckt en önskan om att få spela komedi, vilket Marie tror kanske berodde på att de såg en chans att få spela roller som annars bara män får. Marie hade tidigare gjort en bearbetning för Dramaten, men i Skapäng/Skapina, som den här kom att heta var texten än mer bearbetad. 5.5 Förväntningar och ingångar till genusperspektiv När det under antagningsintervjuerna med deltagarna ställdes frågor om hur de såg på att Showcaset skulle ha ett genusperspektiv svarade de skiftande. Några sa vid intervjutillfället att de främst sökte för själva uppvisningstillfället, men att de kände sig positiva inför genusperspektivet. Andra talade om tidigare arbetslivserfarenhet och dylikt Jämställdhetsperspektivet i gruppen Vad det gäller Showcase ensemblen och jämställdheten (eller icke-jämställdheten) inom den så menar Marie Feldtmann att hon allmänt ser repetitioner som när man skall leka en lek. Ofta är det så att killarna vill vara med och leka, under förutsättning att man leker leken efter deras regler. För tjejerna är det viktigare att leka leken, än vems regler som följs. Med det menar hon att hennes erfarenhet är den att det under repetitioner finns mönster i hur män och kvinnor brukar uppträda. Den första veckan var praktiskt inriktad på mycket textarbete och att de skulle lära känna varandra. Marie säger att hon den veckan fick mycket kritik av två manliga deltagare angående just det praktiska runt omkring arbetet. Hon kom efterhand att tolka det som om det egentligen handlade om att de inte tyckte att de fick så mycket utrymme som de kanske var vana vid. Under repetitionsarbetet upplevde Marie 46 Jean-Baptiste Molière, Les Fourberies de Scapin, Uppgifterna är hämtade från Malin Enbergs rapport om Showcase med genusperspektiv. 47 Eftersom jag själv inte varit med i förarbetet till Showcase med genusperspektiv och därför inte heller deltagit vid intervjuerna så bygger dessa anteckningar främst på sådant som deltagarna själva berättat för mig. I vårt långa samtal fick de själva dock hastigt snegla på de dokument som finns om vad de sa under intervjuerna. 17

18 dock att hon som regissör hade en positiv tyngd bakom sig i och med att genusperspektivet var explicit uttryckt i arbetet. Hon kunde ta upp saker till diskussion som hon i ett annat sammanhang hade undvikit men här upplevde hon att det var tillåtet och kreativt för arbetet. Mina egna reflektioner kring detta är att jag upplevde Marie som rak/ärlig i sin regi/kritik när hon återkommandetog upp praktiska och konstnärliga spörsmål ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv till diskussion, vilket jag tror upplevdes som tjatigt för en del och befriande för andra. Vad det gäller gruppen ur ett jämställdhetsperspektiv så nämner några av deltagarna att de upplever att männen i gruppen stundtals fick ta mer skit än kvinnorna och att de upplevt att de behövt be om ursäkt och stå till svars för saker inte ansett sig kunna påverka. Denna situationen verkar främst ha uppstått i deltagargruppen och inte mellan regissör och deltagare. Ett par av deltagarna nämnde att de tror att meningsskiljaktigheterna är en generationsfråga snarare än en genus- och/eller jämställdhetsfråga. Vad det gäller andelen tid och plats, för män respektive kvinnor, på scenen så har det varit en viktig diskussion under arbetet. Marie säger att hon har försökt att skapa en 60 /40 % situation och att hon försökt ge tjejerna plats. I mina anteckningar finns det också flera gånger anteckningar om att Marie i regin just bett kvinnor att vara mer omständliga, ta mer tid, tala mer långsamt etc. Men det har också i vissa fall handlat om män. 5.7 Genus i det konstnärliga arbetet Vad det gäller det konstnärliga perspektivet så analyserar Marie speciellt en kärleksrelation där det fanns flera komplikationer att arbeta med. Kvinnan hade mannens repliker ( på grund av ombearbetningen) och åldersrelationen var den motsatta, i jämförelse med normen ( den kvinnliga skådespelerskan var lite äldre än den manliga skådespelaren). Mannen hade alltså en kvinnlig karaktärs repliker vilket gjorde att man utifrån texten kunde upplevt honom som svag och mer bräcklig än kvinnan. Kvinnan i sin tur framstod som mer drivande och säker. I början av repetitionerna var det också så de två spelade mot varandra, men en bit in i repetitionerna upplevde den manliga skådespelaren att det inte kändes naturligt för honom att gestalta sin karaktär på det viset. Han blev istället mer utåtriktad och självsäker. I intervjun med regissören så säger hon att detta var en valsituation, att välja mellan genusarbetet och Showcase. Motspelerskan ändrade successivt på sin roll och i efterhand har hon sagt att hon upplevde det som om det krävdes, eller passade bättre med motspelet. Detta bidrog också till att det som från början var tänkt, med en yngre man och en lite äldre kvinna, inte fick någon effekt. Förändringen i spelstil/karaktärsändringen blev påtaglig för mig eftersom jag först såg repetitioner i början och sedan återkom mot slutet - då relationen såg annorlunda ut. Det fanns också en annan karaktär som i originalet var en manlig roll men som nu spelades av en kvinna. Den kvinnliga skådespelerskan upplevde det till en början mycket frustrerande att vara drivande, arg och att hennes karaktär tog stort utrymme på scenen, i repliker och gestaltning. Skådespelerskan fick arbeta mycket med detta och hon har sagt att hon kände stort stöd från regissören i det arbetet. Resultatet senare blev också att hon trivdes med denna gestaltning. Även om det kanske inte är helt jämförbart så kan man om dessa två exempel och genusarbetet säga att i den förstnämnda relationen så fanns det en ambition till en början att bryta en norm, men när det blev för påfrestande så tog man ett steg tillbaka och rättade in sig i ledet men i det senare fallet så prövades något nytt. Flera av deltagarna nämner dock att det ändå tycker att det fungerat bra ur ett konstnärligt 18

19 perspektiv att arbeta med genusfrågor. Speciellt vad det gäller att byta kön på rollerna och att både män och kvinnor har spelat samma roll. Jag tänkte när jag såg repetitionerna hur intressant det är när en och samma roll spelas av olika personer. Det spelar ingen roll. Det blir lika bra. Har aldrig tänkt på det. Har bara tagit för givet att om det står att den rollen spelas av en man så kan det inte spelas av en kvinna. Ack vad fel jag hade. /deltagare på Showcase med genusperspektiv våren Svårt att kombinera Showcase och genusarbete I efterhand ser Marie att det var svårt att kombinera arbetet med att producera ett Showcase som skall vara insäljande samtidigt som arbetet skulle ha ett genusperspektiv, det var som att sitta på två stolar samtidigt, säger hon. Hon gör en liknelse till Operahögskolan där det kan vara väldigt svårt att motivera en elev att sjunga med ful röst, eftersom den eleven är mån om att visa upp sina bästa sidor. Även om det går att motivera eleven så kanske den efteråt blir bedömd som om den inte kan sjunga vackert och i slutändan handlar det om just det, för att få nya jobb. Ordförande Ulla Svedin säger i intervjun att eftersom kursen Att läsa en dramatisk text fick så positiva vitsord så fanns det inom projektledningen ingen tanke på att det skulle finnas svårigheter med att genomföra ett Showcase med genusperspektiv. Det visar att det finns en skillnad mellan teori och praktik, säger hon, samtidigt som hon tror på ett fortsättningsarbete där teori och praktik ändå blandas. Marie Feldtmann tror i framtiden på ett arbete med mer betoning på undersökande än på framförande. Ett forskningsprojekt som lanserades i god tid så regionens teatrar också har möjlighet att delta med sina egna skådespelare. Marie tycker också att det i så fall skulle vara avgörande att de som sökte verkligen var öppna inför den undersökande biten. Ida Ivarsson kan i efterhand se en problematik i att TRAPPAN valde att benämna detta undersökande arbete som just ett Showcase i och med det forumet skapar associationer som gör att få etablerade scenartister söker, vilket också blev fallet. Hon tror att det fick konsekvenser för genusperspektivet på det undersökande arbetet, både vad de gäller teori och praktik. Alla som jag intervjuat, Ida Ivarsson, Ulla Svedin, Malin Enberg och Marie Feldtmann menar att det på ett praktiskt plan var för kort tid för att hinna med både Showcasearbetet och genusperspektivet och att det tycktes krocka. Ingen tycker att det på ett teoretiskt plan borde finnas komplikationer med att kombinera dessa utgångslägen. Producenten Malin Enberg menar att hon i efterhand anser att även hon skulle behövt vara med på den introduktion som jag hade med kursdeltagarna kring genus och jämställdhet. 48 Hon säger att målen med genusperspektiv tydligare skulle behövt diskuteras på ett möte med alla inblandade parter och att det hade varit bra om deltagarna också kunnat få ett skriftligt material om genus- och jämställdhetsperspektiven innan arbetet startades. I efterhand har jag funderat mycket på om det, trots att ingen verkar tro det, även finns en teoretisk komplikation i att marknadsföra sig samtidigt som man arbetar med att utmana och ifrågasätta normer för genus? Vilka ingångar har teaterregissörer och castare för film och reklam? Kanske kan det vara så att en regissör vill se en intressant person medan en castare mer letar efter en viss typ? Vad vill en Showcase publik (eller vanlig publik ) se på 48 Tanken var nog att hon också skulle vara det, men praktiska göromål i kursstarten fick prioriteras. 19

20 scen, är det sköra män och kvinnor med långa repliker, eller är det lättare att nå fram till en publik ( och få nya jobb) om en man är klassikt manlig och en kvinna klassiskt kvinnlig? Eller är det regissörer och skådespelare som tror att publiken vill ha det de är vana att se? Eller handlar det helt enkelt om att det krävs mer tid för att förändra ett förhållningssätt och som Ulla Svedin säger utifrån sin erfarenhet som skådespelerska, att det är lätt att ta till det gamla förhållningssättet när tryggheten känns avlägsen. 5.9 Ökad medvetenhet Sammanfattningsvis så anser alla deltagare att deras medvetenhet kring genus- och jämställdhetsfrågor ökat under kursens gång och efter dess avslut. Det var väldigt tydligt i våra samtal och från deras egna anteckningar. Det som nämns är bland annat uppväxt, media, orättvisor i samhället samt tidigare och pågående arbetssituationer. En deltagare tycker att genus- och jämställdhetsfrågor blivit mer komplexa efter kursen och flera anser att kursen startat en process kring dessa frågor Övergripande vad var det som var så speciellt? I TRAPPANS tryckta kurskatalog för våren 2005 står det om kursen Showcase med genusperspektiv i det sjunde korta stycket: Showcase med genusperspektiv innebär att alla scener undersöks ur ett genusperspektiv. Texterna, vilka val har dramatikern gjort? Vilka val gör vi? Hur gestaltar vi kvinnor och män? Finns det andra val att göra? Är det givet att man alltid måste rollbesätta efter kön? Det är i stort sett samma frågeställningar som undersöktes under den redan nämnda kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv. I denna text står det alltså ingenting om det konstnärliga resultatet utan det man tagit fasta på är just undersökandet i arbetet med Showcase med genusperspektiv. Regissören Marie Feldtmann har i sitt förarbete tagit fasta på detta, vilka val har dramatikern och måste man alltid rollbesätta efter kön? Marie Feldtmanns svar på detta blir att nej, det behöver man inte. Hon har gjort ett gediget förarbete och ändrat så det inte fanns med några namn/kön på rollerna utan bara en initial. Det skapade en öppning, uppluckring och delvis (positiv, enligt mig) förvirring i gruppens tidiga textarbete. Två stora roller hade delats rakt av och spelades av både män och kvinnor. Även ensemblen kom att svara nej på frågan om man alltid måste rollbesätta efter kön. Flera av scenerna undersöktes också ur ett genusperspektiv. Dock är det en karaktär som jag önskar skulle fått mer tid under repetitioner och det är amman. I uppsättningen är det den enda karaktären/rollen som har ett annat kön än skådespelaren själv. En sådan roll skapar ju onekligen möjligheter till att undersöka vad en scen ur ett genusperspektiv kan betyda. Efter Showcase med genusperspektiv har det talats mycket om vad det var som var så speciellt, var fanns det där genuset som alla talade om? Vad jag kan se så fanns genusperspektivet där hela tiden, vid varje besök jag gjorde, i alla diskussioner under repetitioner, efter och i mellan, i uppspelen och på seminarierna. Diskussionerna har ofta just handlat om dramatikerns val och rollbesättningar. Regissören valde också medvetet att göra en mot normen rollbesättning i ett av kärleksparen då hon gjort kvinnan äldre än mannen. Dock tror jag, precis som de jag intervjuat, att det saknats tid till att mer grundligt analysera hur val som görs utifrån detta perspektiv kan komma att påverka uppsättningen och även skådespelarna. Men jag tror också att bristen på vilja att undersöka i slutskedet ledde till en del begränsningar just vad det gällde genusperspektivet i det konstnärliga resultatet. 20