Belgisk sjukvård i fokus Vilka är värst: Affärsmän eller politiker? Hillary Clintons bok om sig själv recenseras Kan biologi förklara politiken?

Transkript

1 Nr kr För kapitalism och individuell frihet Blir EU-konstitutionen ett galler runt individernas frihet? Belgisk sjukvård i fokus Vilka är värst: Affärsmän eller politiker? Hillary Clintons bok om sig själv recenseras Kan biologi förklara politiken?

2 Springtime in New Zealand ISIL WORLD CONFERENCE 2004 ROTORUA, NEW ZEALAND July 21 to 26, 2003 With the great success of the "Lord of the Rings" movies, "Middle Earth" is very "in" these days. Not only does New Zealand boast beautiful and exotic landscapes with steaming pools and geysers, volcanoes, and awe-inspiring mountain ranges, it is also the site of one of the great rejections of socialism the New Zealand "Miracle" of the 1980's.With the great success of the "Lord of the Rings" movies, "Middle Earth" is very "in" these days. Not only does New Zealand boast beautiful and exotic landscapes with steaming pools and geysers, volcanoes, and awe-inspiring mountain ranges, it is also the site of one of the great rejections of socialism the New Zealand "Miracle" of the 1980's. The 2004 ISIL World Conference is being hosted by Aristotle's Book Store and the Institute for Liberal Values (both in Auckland and run by long-time libertarian/objectivist activist Jim Peron). The conference site of the 2004 event is the picturesque resort town of Rotorua just south of Auckland on North Island. We will be posting full details soon but let me tell you, you're not going to want to miss this one. The combination of spectacular scenery at the world's #1 tourist destination and an exciting conference speaker lineup will make for an unforgettable experience. And the prices are unbeatable. We are working on the speaker lineup. For sure one whole day will be devoted to New Zealand's radical free-market reforms and their impressive results and the major architects of those reforms are expected to speak. Another speaker already confirmed is Elbegdorj Tsakhia, past prime minister of Mongolia and the man who engineered the end of 70 years of communist rule in his country without a single shot being fired. Also confirmed are Rodney Hide, Member of Parliament (champion perk buster and member of the The conference package of just $550 US includes 1st- class hotel accommodations at the luxury beachfront Novotel Rotorua all meals, and a local tour. We also have a spectacular 4- day Post- Conference North Island tour planned. It will include a visit to the Art Deco town of Napier; an excursion to Mt.Taranaki volcano; a visit to Plymouth and the Glow Worm caves of Waitomo. A visit to the Sky Tower in Auckland will provide you with a spectacular view of the city... and much more. The full-works package which includes the conference and post-tour is only $ if paid before January 31st Institute for Liberal Values); Roger Kerr, Executive Director of the New Zealand Business Roundtable, and Johan Norberg, author of In Defense of Capitalism. For more information and registration: International Society for Individual Liberty 836-B Southampton Rd. #299 Benicia, CA Phone: Fax: isil@isil.org The International Society for International Liberty ISIL is a worldwide association of men and women in over 80 countries who promote free markets, personal liberty and limited government through educational outreach activities. Basic one year membership is US $35. Additional donations welcome

3 Innehåll Breviabox 620, Stockholm Redaktör Erik Lakomaa Redaktionssekreterare & ansvarig utgivare Henrik Bejke Redaktion Karin Råde, Per-Henrik Edqvist, Oscar Hjertqvist, Johan Nordström, Danjell Elgebrandt, Kristian Tiger Redaktionsråd Sven Rydenfelt, Ingemar Nordin, John-Henri Holmberg, Henrik Alexandersson Omslagsbild: EU-komissionens arkiv med fria pressbilder. Presslagd ISSN: Löpnummer 65 Manusstopp nr : 1 februari. NYLIBERALISMEN Tidningen NYLIBERALEN företräder den frihetsinriktade, klassiska liberalism vars främsta historiska företrädare var tänkare och revolutionärer som John Locke, Adam Smith, Richard Cobden, John Bright, Thomas Jefferson, Patrick Henry, Herbert Spencer och Frédéric Bastiat, och som i dag kallas nyliberalism eller på engelska libertarianism. Utgångspunkten är synen på den enskilda människan som ett egenvärde med andra ord uppfattningen att varje individ har en okränkbar rätt att leva för sin egen skull. I och med det betraktar nyliberalismen självklart också varje person eller institution som med våld eller hot om våld försöker tvinga sin vilja på någon annan människa som omoralisk eller i politiska termer kriminell. Nyliberalismen anser att alla relationer mellan människor måste bygga på frivillighet och att politikens (och därmed statens) enda acceptabla uppgift i samhället är att värna medborgarnas individuella rättigheter. Därmed är också sagt att nyliberalismen förespråkar en starkt avgränsad och konstitutionellt begränsad minimistat vars enda syfte är att upprätthålla försvar och rättsväsende för att skydda människor från övergrepp, oberoende av om dessa utförs av enskilda brottslingar eller aggressiva grannländer. Ekonomiskt präglas ett sådant samhälle av en fri och oreglerad kapitalism, socialt av frihet för alla invånare att så länge de inte inkräktar på andras lika rätt fritt välja livsmönster, samlevnadsformer och livsstil. Nyliberalismen står för öppna gränser, fri invandring, absolut åsikts-, yttrande- och tryckfrihet och tolerans. Bland nyliberalismens främsta idégivare i modern tid återfinns filosofen och författarinnan Ayn Rand, den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises samt nobelpristagarna i ekonomi Friedrich A Hayek och Milton Friedman. TIDSKRIFTEN NYLIBERALEN Nyliberalen är en självständig tidskrift för liberal debatt, idébildning och analys, utgiven i samarbete med den liberala nätverksorganisationen Frihetsfronten. Frihetsfrontens syfte är att genom mötesarrangemang, seminarier, konferenser och andra interna eller utåtriktade aktiviteter sprida kunskap om och främja de värderingar som är nyliberalismens. Ytterligare information om Frihetsfrontens verksamhet får man genom att skicka till info@frihetsfronten.se eller genom att uppsöka våra websidor på Internet. Adressen till dessa är / UPPHOVSRÄTTSLIG NOT Allt innehåll är om ej annat anges copyright Nyliberalen och respektive upphovsman. Där ingenting annat uttryckligen anges får texter ur Nyliberalen fritt återges förutsatt att de återges oavkortade, att följande textrad åtföljer återgivnigen: Ursprungligen publicerad i Tidskriften Nyliberalen, Box 620, Stockholm, samt att ett exemplar av den publikation där återtrycket förekommer tillsänds Nyliberalens redaktion. Vid publicering på www-sidor bör också adressen till tidningens hemsidor anges: / 9 Jämförelse mellan den amerikanska konstitutionen och EUkonstitutionen William Niskanen visar hur den nya EU-grundlagen bereder vägen för socialism. 11 Överstaten är snart på plats Mattias Svensson skriver om hur EU s nya grundlag riskerar att skapa en superstat. 4 Ledare Erik Lakomaa visar hur segern i folkomrästningen var en framgång för ickesocialistiska idéer. 14 Den prostituerade Walter Block försvarar återigen det oförsvarbara. 17 Våld och politik Henrik Alexandersson reflekterar över sambandet mellan politik och våld efter mordet på Anna Lindh. 18 Vad svensk sjukvård kan lära av belgisk Oscar Hjertqvist använder Belgien som exempel för att visa att marknadslösningar inom sjukvården leder till bättre villkor för patienterna. 20 Affärsmäns synder, politikers brott George Reisman reflekterar över dubbelmoralen kring vad som är acceptabelt beteende för affärsmän respektive politiker. EUs nya grundlag 16 Free State Project Henrik Bejke berättar om hur man planerar att göra New Hampshire till en språngbräda för frihetens idéer. 22 Hayekpriset till Johan Norberg Erik Lakomaa rapporterar om hur Johan Norberg får en välförtjänt belöning för sitt arbete för den globala kapitalismen. 23 Garderobslibertarianen Peter LeMarc Kristian Tiger släpper ut sångaren Peter LeMarc ur en alltför full garderob. 24 Recensioner Henrik Bejke recenserar Getting it right av William F. Buckley Jr. Erik Lakomaa recenserar Levande Historia av Hillary Rodham Clinton. Ingemar Nordin recenserar Inre landskap och yttre rymd av John-Henri Holmberg. Henrik Alexandersson recenserar The Art of Political War and Other Radical Pursuits av David Horowitz. Kristin Östlund recenserar Darwinian Politics: The Evolutionary Origin of Freedom av Paul H Rubin. Danjell Elgebrandt recenserar Tom Paine A Political Life av John Keane. P R E N U M E R AT I O N Nyliberalen utkommer med fyra nummer om året. Prenumeration kostar för privatpersoner 150 kronor för 1 år / 4 nummer 250 kronor för 2 år / 8 nummer. Juridisk person betalar 270 kr för 1 år / 4 nummer För prenumeranter i Norden tillkommer 40 kronor per år i extra porto, för prenumeranter utanför Norden tillkommer 80 kr per år i extra porto. Betala till Nyliberalt forums postgiro Glöm inte namn och adress! Vill du bidra extra till vår icke skattefinansierade verksamhet kan du även sponsra Frihetsfronten. Detta kostar 500 kr / år för privatpersoner och 1000 kr för juridiska personer och ger utöver en prenumeration på Nyliberalen även rabatt på våra seminarier samt ett presentkort på 200 kronor att använda när du köper böcker från Frihetsfronten.

4 Ledare Nyliberalismen vann! För de flesta av oss blev EMU-omröstningen en ny och omskakade upplevelse. Det hör inte till vanligheterna att nyliberaler går segrande ur valkampanjer. Omröstningen visar också att idéer kan slå en aldrig så välfylld kampanjkassa. Det borde ge råg i ryggen för alla oss nyliberaler som är vana att kämpa i motvind. För även om en del vänsterkrafter (och tjänstemän på Svenskt Näringsliv) kallade EMU för nyliberalism var alternativet till valutaunionen den flytande kronan och den självständiga riksbanken långt liberalare. De ovan nämnda (Svenskt Näringsliv-tjänstemännen undantagna) brukar ju kalla allt som de ogillar för nyliberalism för övrigt så vi kanske inte skall lita för mycket på dem. Bättre att titta på faktiska förhållanden. Liberalast i världen I ett avseende är faktiskt Sverige världens friaste land. Penningpolitiken. I den globala rankingen Economic Freedom of the World, publicerad av tankesmedjan Fraser Institute får Sveriges penningpolitik 9,7 på en 10-gradig skala vilket innebär en delad första-plats (med USA). När människor väl fått smak på frihetens sötma vill de inte byta bort den mot regleringar och politik, det visade folkomröstningen tydligt. Det svåra är att få igenom frihetsreformer, inte att uppbåda stöd för dem när de väl genomförts. Den marknadsstyrda penningpolitiken av idag kan jämföras med den avreglerade radiomarknaden. När folk väl vant sig vid att kunna välja mellan flera olika privata radiostationer var det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för politikerna att åter ta kontroll över vad som sänds i etern. Vi ser samma mönster i Nya Zeeland där uppslutningen bakom frihandelspolitiken och det avreglerade jordbruket är närmast unison. Frihet gör folk rikare och mer välmående. Exemplets makt går helt enkelt inte att överskatta. Folkomröstningen bekräftar också det betydelsefulla i att förklara och motivera den politik man förespråkar. Bland de marknadsekonomiskt inriktade personer som fanns bland EMU-anhängarna var det en vanlig föreställning att EMU skulle tvinga Sverige till avregleringar eftersom resultatet annars skulle blir ekonomisk kris. En liberalisering av Sverige bör emellertid ske med folkets stöd och inte trumfas igenom genom hot från EU/EMU. Om de svenska politikerna motiverar avregleringar med att EMUsystemet kräver dessa lär inte svenska folket bli mer vänligt inställda till en marknadsanpassad politik. Tvärtom. Det riskerar att föda en bild där avregleringar inte är något som man genomför därför att de är önskvärda utan som något som man tvingas på utifrån. Det är inte en långsiktigt hållbar väg att gå. Erfarenheterna tyder dessutom på att politiker ytterst sällan väljer liberaliseringsvägen när de pressas av lågkonjunktur eller hög arbetslöshet. Resultatet brukar tvärtom bli det motsatta, att politikerna utnyttjar situationen för för att resa handelshinder eller införa nya regleringar av arbete och företagande. De politiker som mött hotet om massarbetslöshet med sänkta skatter, minskade arbetsmarknadreglereingar och bättre möjligheter för företagande och investeringar kan lätt räknas på ena handens fingrar. För politiker är katastrofer en gudagåva, ju större katastrof, desto lättare är det att kraftigt flytta fram politikens positioner. Krig och depressioner visar sig vara det som gör att politikerna lättast får acceptans för nya skatter och regleringar. För politiker är katastrofer en gudagåva, ju större katastrof, desto lättare är det att kraftigt flytta fram politikens positioner. De stora liberaliseringsvågorna har istället skett under ekonomisk uppgång. De ur ett välståndsperspektiv mycket betydelsefulla avregleringarna av finansmarknaderna genomfördes under 1980-talets högkonjunktur. Sannolikt hade de varit svåra att få igenom under lågkonjunkturen under tidigt 90-tal. När det gäller att riva handelshinder är det enligt EU:s The Lisbon Scorecard III 2003 Sverige som toppar ligan medan de inom EMU-systemet drivande länderna Frankrike, Italien och Tyskland hamnar i botten. När det gäller att öppna för handel och internationellt utbyte tycks det sålunda vara bättre att stå utanför EMU än att vara med. Att vi även fortsättningsvis står utanför EMU-projektet ökar sannolikheten för en mer marknadsanpassad politik i Sverige. Utvecklingen sedan starten av EMU-projektet visar tydligt att de länder som stått utanför har klarat sig bättre ekonomiskt än medlemsländerna. I jämförelse med EMU-länder som Tyskland, Nederländerna eller Italien har Sverige mycket god ekonomi. En flytande valuta, självständig riksbank och låginflationspolitik är en mycket lyckad kombination när det gäller att uppnå ekonomisk tillväxt. Ny kurs för vänstern Ur ett inrikespolitiskt perspektiv var det dock kampanjen snarare än resultatet som var betydelsefullt. Aldrig förr har vi hört vänsterpartister och miljöpartister använda marknadsekonomiska argument på samma sätt som i folkomröstningen. Politisk kommunikation handlar i hög grad om tydlighet och konsekvens, så man kan anta att det blir svårt för miljöpartister och vänterpartister att nu helt lägga om kursen. Det går inte att ena dagen använda vikten av låg inflation, konkurrens och bra villkor för företagen som argument mot EMU och nästa dag slåss för att klämma åt företagarna och tillväxten. Det är också intressant att höra de tidigare kommunisterna använda argument som demokrati och öppenhet i kampen mot EMU. Vi ser fram emot att de står fast vid sådana värden, även efter folkomröstningen, men det är kanske att hoppas för mycket. Även om folkomröstningsresultatatet var till belåtenhet har politikerna minst en chans till. Nu börjar processen med en ny EU-konstitution. Det förslag som ligger innebär kraftigt ökade befogenheter för EU och dessutom, vilket är intressant ur ett EMU-perspektiv, att de länder som skriver under konstitutionen kommer att tvingas in i valutaunionen om de uppfyller stabilitetspaktens krav. Det finns uppenbarligen ytterligare en hel del att göra för att stoppa EMU. Till att börja med måste vi säkra ett nej till EU-konstitutionen. Det kan bli svårare än att vinna en folkomröstning men folkomröstningsresulatatet visar ändå att vi kan göra det. Erik Lakomaa

5 Kriget har bara börjat AV HANS EGNELL Nyliberalens redaktör Erik Lakomaa med flera försvarar helhjärtat det amerikansk-brittiska angreppet på Irak. Deras argument känns igen från debatten i media före, under och strax efter kriget. Jag delar Lakomaas uppfattning att folkrätten inte är av största intresse i denna fråga. Min huvudsakliga fundering var om kriget var berättigat på de grunder för vilka det startades och om det var i liberal anda. Mitt svar är nej. Krigsanhängarna för ett märkligt resonemang när de hävdar att ansvaret för de civila dödsoffren faller på Husseinregimen, inte på ockupanterna. Kriget riktades mot Saddam Husseins terrorregim, alltså bär han ansvaret för de civila liv som angriparna släcker. Detta betyder att krigsanhängarna, i konsekvensens namn, torde anse att om polisen stormar en bank där rånare håller människor gisslan och av misstag (eller medvetet) skjuter ett antal ur gisslan då är ansvaret för de civila dödsoffren rånarnas, inte polisens. Därmed skulle även ansvaret för dödsoffren i den ryska stormningen av teatern i Moskva, där ett stort antal civila dog av den gas som användes, ligga på terroristerna som ockuperade byggnaden. Inte på männen bakom den förödande insatsen. Detta blir ett skruvat resonemang som frikänner alla övergrepp så fort de riktas mot rätt mål eller har en god föresats. Liv värderas därmed fullständigt olika, beroende på nationalitet och situation! Vi kan fortsätta med motivet bakom kriget, något Lakomaa i sin replik valde att inte alls beröra. I mitt första inlägg försökte jag klargöra skillnaden mellan vad makthavare säger utåt och vad de egentligen strävar efter. Denna skillnad tar jag för givet att även Lakomaa, med en snabb historisk tillbakablick, är bekant med. Motiven bakom kriget mot Irak är självfallet inga undantag. Det var inget frihetskrig helt enkelt därför att sådana krig bara existerar i propagandan och i medaljklädda herrars fantasi. En orsak till att krigsanhängarna inte vill diskutera motiven bakom Irakkriget kan kanske vara att de föredrar att betrakta följderna av det, det vill säga störtandet av Hussein och inte begrunda varför kriget egentligen startade. Låt gå. Låt oss glömma människans eviga jakt efter olja, låt oss glömma Mellanöstern, låt oss glömma alla fabricerade bevis och överdrifter. Låt oss enbart se på följderna av det militära angreppet, och för en stund blunda för alla civila dödsoffer under bombningarna. Det finns fortfarande mycket att uppröras över för vad har USA-alliansen gjort? Man har förvisso på ett oväntat effektivt sätt störtat Hussein-regimen och dessutom gripit ett antal toppfigurer ur densamma. Men väldigt många irakier saknar fortfarande mat, vatten och skydd. Motståndet mot ockupationen ökar. Det är inget som Lakomaa tycks beröras av. Anser krigsanhängarna att USA och deras allierade, som ockupanter, har något som helst ansvar för att ge det irakiska folket mat, vatten och skydd det vill säga det som Bush utlovade sittande bakom sitt skrivbord innan bomberna började falla? Det är pinsamt naivt att tro att frihet skulle vara något som enkelt kan institutionaliseras med vapenmakt. Afghanistan och Irak är två aktuella exempel på den pinsamma otillräckligheten i denna strategi. Situationen i Afghanistan är i dag fruktansvärd, skräckväldet från talibantiden är tillbaka. Den enda skillnaden är att förtryckarna inte är desamma. Vilka fängelsemurar anser krigsanhängarna har rivits? Avslutningsvis vill jag ge Lakomaa rätt på en mycket viktig punkt; varje individ har rätt att försvara sin egen person, sin egendom och sin frihet samt ta hjälp av andra för att bistå i detta försvar. Detta resonemang kan emellertid inte alls appliceras på Irakkriget. USA bistod inte det irakiska folket i dess egen strävan att bli av med Husseinregimen. USA-alliansen agerade utifrån sina egna intressen, inte det irakiska folkets. Mot bakgrund av allt detta förfäras jag över att Lakomaa håller fast vid krig som ett fortsatt acceptabelt politiskt verktyg för att skapa frihet och säkerhet i världen. Jag anser att idén med så kallade preventiva krig inte bara är fullständigt befängd, utan framför allt farlig. Bush förklarade Irakkriget vunnet i maj. Jag befarar att kriget bara har börjat. Hans Engnell studerar historia vid Uppsala Universitet Läsarbrev och andra reaktioner välkomnas. Vi förbehåller oss rätten att korta i breven. Adressen är: Läsarbrev, Box 620, Stockholm. red@nyliberalen.nu

6 Irakkriget var liberalt AV OSCAR HJERTQVIST Hans Egnell undrar om kriget mot, och ockupationen av, Irak våren 2003 kan försvaras i liberal anda och tar bland annat upp de civila offren, frånvaron (än så länge) av irakiska massförstörelsevapen och krigets följder i ett längre perspektiv. Egnells ansats gör att det svårt att debattera. Vad är till exempel i liberal anda? Är det den välmenande globala folkpartismen vissa amerikanska presidenter (som Wilson och Carter) förespråkat? Är det summan av de liberala tänkarnas argument? Ska det vara ett genomsnitt av västvärldens åsikter? Är det den isolationistiska amerikanska libertarianismen som avses? Eller är det demokratiernas drift att blunda för diktatorernas sanna natur tills deras ögonlock skjuts bort av ett Pearl Harbour, en invasion eller sammanstörtande skyskrapor? Egnell gör också en liknelse mellan kriget mot Irak och polisen som stormar en bank där rånare håller människor som gisslan, och verkar anse att det är polisens fel om gisslan skadas. Upplysningsvis gäller detta i dagens värld det är faktiskt rånarna som framkallat hela situationen, och får också ta konsekvenserna av detta. Inklusive ansvaret för gisslans öde. Ur ett rent utilitaristiskt perspektiv är stormning också att föredra av två skäl. Dels kan polisen snabbt få fram fakta om byggnaden och därmed planera ett övervägt ingrepp som är förhållandevis säkert. Dels var gisslanstagandets och utpressningens höjdpunkt under den tid som regeringarna inte satte in anti-terroristtrupper utan betalade lösensummor. När SAS och GSG 9 började frita gisslan och skjuta rånarna/terroristerna sjönk plötsligt antalet fall av gisslantagande. Sedan finns det naturligtvis nyanser. Vad gäller gisslandramat i Moskva kan det kritiseras dels för att hela byggnaden gasades, men att det inte fanns någon förberedelse för medicinsk behandling av den av fentanyl drogade gisslan efter stormningen, dels för att alla terrorister uppenbarligen sköts ihjäl när de var medvetslösa. Men själva beslutet att frita gisslan är, även ur ett liberalt perspektiv, rätt. Gisslananalogin är faktiskt användbar i mer än ett avseende. Saddam Hussein har faktiskt hållit irakierna som gisslan under decennier. Som en bankrånare har han hela tiden dolt sig bakom gisslan, och helt ignorerat de faror för gisslan som han orsakat. FN-sanktionerna hade lätt kunnat hävas mot tämligen små eftergifter från Saddam Husseins sida men Hussein valde att offra delar av gisslan för att visa sin envishet och obändlighet samtidigt som han hävdade att FN och USA tvingade honom till detta. Skillnaden mellan Saddam Hussein och en genomsnittlig bankrånare är att bankrånaren sällan skjuter mot omgivningen, medan Hussein skjutit mot allt som rört sig. Precis som polisen sällan har någon fullmakt från gisslan om att storma hade inte de villigas koalition någon fullmakt från det irakiska folket. Man valde ändå, precis som polisen, att storma just eftersom riskerna för detta kunde beräknas vara lägre än alternativen. Avslutningsvis förfäras Egnell av att krig ses som ett acceptabelt politiskt verktyg. Som nyliberal ogillar jag att politiker över huvud taget har verktyg, men i en värld där totalitära diktaturer inte bara finns, utan dessutom gärna vill expandera, har vi nyliberaler bara två alternativ: sticka huvudet i sanden, eller finna oss i verkligheten (inget hindrar dock att vi arbetar för att få bort de totalitära diktaturerna). Och i verkligheten tvingas många använda trubbiga och obehagliga verktyg fråga bara brandmannen som måste akutamputera trafikoffer utan bedövning, eftersom de annars kommer att brännas ihjäl. Jämförelsevis utgår liberalismen i alla dess former från att det faktiskt finns människor som kränker andras rättigheter, och att någon form av polis och militär därför behövs. Därmed sanktionerar man faktiskt krig som politiskt verktyg, på samma sätt som man sanktionerar polisens fritagande av gisslan genom att ha en polis.

7 Dyrt, dyrare, dyrast! Sveriges dyraste film Den tredje vågen har precis haft premiär. Undertitlen är en hel världsdel är på väg att stjälas I rollerna återfinns bland annat Jakob Eklund. Strax innan avgjordes Sveriges dyraste folkomröstning med undertiteln en hel världsdel är på väg att stjälas I rollerna återfanns bland annat Klas Eklund. Sveriges genom tiderna dyraste projekt den tredje vägen hade premiär redan Tyvärr har alltför många redan fått spela roller i det. Kristian Tiger Pyttemjuk Microsoft har efter att ha haft problem med alltför många pedofiler på sitt chattplank stängt ner detta. Istället skickar man ut ett e-postmeddelande till alla användare med titlen Five things to do with your preschooler Leo Stark Allons Enfants... På ISIL-konferensen i Berlin 1998 berättade Jaques De Guenin från Circle Frédéric Bastiat att det fanns mindre än ett dussin libertarianer i Frankrike och att de flesta var närvarande på konferensen. Nu har det dykt upp en till. Sabine Herold, 21-årig fransk studentska, hoppas kunna rädda Frankrike från fransmännen (eller åtminstone från de franska politikerna). Sabine Herold, som kallar sig libertarian, och dessutom är mycket söt, blev känd när hon organiserade demonstrationer utanför den amerikanska ambassaden till stöd för kriget mot Saddam Hussein-regimen i Irak. Hon kom senare att hålla ett passionerat tal till friheten och mot fackföreningarna från trappan till Paris rådhus. De är bara ute efter att skydda sina privilegier säger hon. Det är vekligen på tiden att det kommer något gott från Frankrike. Erik Lakomaa Vi hade fel Inför folkomröstningen om EMU hävdade ja-sidan att arbetslösheten skulle stiga vid ett nej. Trams, menade vi då. Nu när folkomröstningen är avgjord visade det sig att de hade rätt, i alla fall till viss del. Att de fyratusen anställda på Sverige i Europa nu står utan arbete har onekligen ökat arbetslösheten. Å andra sidan har vi en bit kvar till EMU-ländernas arbetslöshetssiffor på 8,8 procent. Erik Lakomaa Munkavel? Hade Ingvar Carlsson utkommit med sina memoarer några veckor tidigare hade sannolikt nejsegern i EMU-folkomröstningen blivit ännu tydligare. Där ger han nämligen nejsidans affischnamn Lars Wohlin rätt i att en flytande valuta är att föredra och skriver att nittiotalskrisen blivit långt mindre allvarlig om man lyssnat på Wohlin redan Det skall tilläggas att det är bra att Carlsson insett att det är bra att lyssna på Wohlin. Hans egna ekonomikunskaper är inte helt imponerande. Han skriver bland annat marginalskatt är en slags extraskatt på höginkomsttagare (vilket kanske kan förklara hans ovilja att sänka marginalskatterna) och att han lärde sig mer ekonomi på SSU-kurserna än under studietiden på Northwestern University. Det sistnämnda kanske borde få Northwestern University att ompröva beslutet att förläna Carlsson ett hedersdokorat. Erik Lakomaa Svinaktigt Göran Persson lär ha frågat centerledaren Maud Olofsson om hon har problem med vikten. Vi ber att få påminna om att man inte skall kasta fläsk när man sitter i slakthus. Leo Stark It s getting hot in here... Från vänsterhåll i USA återstår inte mycket förutom drömmarna om en annan värld, utan republikanska presidenter, skattesänkningar och störtade tyranner. Ett favoritämne att diskutera är hur miljön, och då framför allt växthuseffekten hade påverkats ifall Gore hade tagit hem presidentvalet Nyliberalens redaktion har normalt sett viktigare saker för sig än att diskutera kontrafaktisk historia med amerikanska pissliberaler men har beslutat sig för att göra ett försök. Vi misstänker att det hade varit väsentligt varmare i Afghanistan. Eller... egentligen inte... men det hade nog verkat så under burqan. Dessutom hade vi på något längre sikt sluppit de ovälkomna miljöbelastningar den ökade tillväxt de amerikanska skattesänkningarna hade givit upphov till medfört. Vårt råd till alla Bush-hatare som vill minska växthuseffekten blir att se till att inte släppa ut så mycket koldioxid. Främst genom att hålla tyst lite oftare. Danjell Elgebrandt Dags för skottpengar? Tolv skottar hoppas bli rika genom en stämning mot alkoholindustrin, uppenbarligen inkulderande tillverkarna av den dryck som gjort Skottland känt. Förebilden är stämningarna mot tobaksbolag i USA där rökare tilldömts stora skadestånd. Advokatbyrån som företräder de tolv har också sagt att de kommer att använda samma argument som redan med framgång använts mot tobaksindustrin hälsovådlighet, otillräckliga varningstexter etc. Även om anti-amerikanismen är stark i Europa är folk snabba att ta efter det som händer i USA. Synd bara att de väljer de sämsta delarna. Erik Lakomaa

8 Hämnden är ljuv Före detta jämställdhetsminister Margareta Winberg har utsetts till ambassadör i Brasilien: De jävlarna skall inte tro att vi glömt fotbolls-vm 1994! Danjell Elgebrandt Krig och fred? Den statlige försvarsutredaren har kommit fram till att svenska försvaret inte längre kan anses kapabelt att genomföra väpnad strid. Samtidigt har försvaret beslutat att de av kostnadskäl endast skall vara verksamma under kontorstid. Vad blir nästa steg: Telefonsvarare à la Mogens Glistrup på riktigt? Du är placerad i invasionskö, Vi har öppet mellan och med lunch mellan och Vill du ställa ett ultimatum, tryck 1, annars tryck 2 eller vänta. När staten inte längre klarar av att driva försvaret, finns det då någon som rimligen kan mena att det är bra att låta den ha hand om någonting? Erik Lakomaa Det gäller att vara förutseende Nyliberalens redaktion frågar sig varför Heliga Birgitta är begravd i Rom och inte i Stockholm. Svaret är att hon inte fick någon lägenhet eftersom hon ställde sig för sent i bostadskön. Kötiden för att få en bostad i Stockholm är för närvarande 1089 år. För att få en lägenhet borde man alltså ha ställt sig i kön 300 år före Heliga Birgittas födelse. Då fanns inte ens Stockholm. Henrik Alexandersson Bidrageri Enligt ett nyligen släppt index har Sverige världens bästa välfärd. I indexet ingår bla. faktorer som vilket år lagar om socialbidrag infördes, etnisk samhörighet och demografi. Plusfaktorer är hög andel pensionärer, mycket statlig u-hjälp, tidigt stiftade välfärdslagar och många kvinnor i parlament. Minuspoäng ges för militärutgifter, befolkningstillväxt och koldioxidutsläpp. Faktorer som möjlighet för invandrare att integreras i samhället, kvinnliga VDs, fattigas möjligheter att bli rika eller människornas åsikter om sitt eget land togs inte upp. Gissa förresten i vilket land indexets upphovsman, Richard Estes, bor? a) I Sverige, välfärdsland nr 1 b) I Ungern, välfärdsland nr 19 c) I USA, välfärdsland nr 27 Läs mer på SP2000/Table%2045c_00.pdf eller Oscar Hjertqvist Vår käre ledare Föräldraföreningen mot narkotikas Haschboken tipsar om hur man upptäcker att någon använder cannabis: talar otydligt... brist på ambition... ovilja att arbeta... nya vänner... konstig frisyr... Borde inte det vara dags att drogtesta nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt? Leo Stark Från ståndsriksdagen Vänsterpartiet vill att alla hotell skall vara porrfria till Varför just 2008? Vad händer då? Henrik Alexandersson Barbariskt I Göran Persson är kritisk till att en ickepolitiker som Arnold Schwarzenegger har kunnat väljas till guvernör i Kalifornien. Robinson-Jan Emanuel och Paolo Roberto har inte gått att nå för en kommentar. Oscar Hjertqvist Skatteutjämning I Sverige sker inte bara utjämning mellan rika och fattiga människor, utan även mellan kommuner och landsting. Systemet för utjämning, den sk Robbing Hood-skatten, anses av alla som fullständigt obegripligt och godtyckligt. Nu har en utredning tillsats för att modernisera och effektivisera utjämningssystemet. Med tanke på att finansminister Bosse Ringholm tidigare var landstingspolitiker i Stockholm men blev bortröstad 1998 och utredaren är socialdemokratisk landshövding i Västerbotten är nog resultatet givet. Oscar Hjertqvist Barbariskt II Bland den svenska vänstern är upprördheten stor över att Arnold Schwarzenegger, som mest är känd för att misshandla folk på låtsas, har valts till guvernör i Kalifornien. Paolo Roberto misshandlar minsann folk på riktigt. Danjell Elgebrant Vår nye Kermit? Nytillträdde Moderatledaren Fredrik Reinfeldt kan inte nämna en enda liberal filosof och har enligt egen utsago Hegel som sin favorit. Antingen vederlägger han genom det uttalandet sin egen tes eller så går världsanden på syra. Danjell Elgebrandt

9 Jämförelse mellan den amerikanska konstitutionen och EU-konstitutionen AV WILLIAM NISKANEN En väl fung erand e konstitution, som exemp elvis d en a merikanska, är koncis och g er ett tydligt politiskt och le g alt ra mverk, till skillna d från huvuddelen av d en föresla gn a EU-konstitution en. Européerna kommer snart att få ta ställning till en föreslagen EU-konstitution som är mycket olik den amerikanska. USA är världens äldsta och livskraftigaste konstitutionella republik, en nation som har upplevt en större ökning när det gäller landyta, befolkningsmängd och inkomster och som har tagit in människor av fler raser och med flera etniciteter och språk än någon annan jämförbar nation. Det är därför en god ide för européerna att försöka förstå och tänka över de egenskaper hos den amerikanska konstitutionen som skapat den amerikanska framgångssagans politiska och rättsliga ramverk. Kort och slagkraftig Det finns flera drag i den amerikanska konstitutionen som bidragit till dess relativa framgång och överlevnad som grundlag. I inledningen beskrivs, med endast 52 ord, konstitutionens principer i en kraftfull, förklarande och rätt allmän text som i sig inte ger något underlag för några specifika politiska beslut. Huvudtexten, på endast sju artiklar, beskriver de maktbefogenheter, som givits olika institutioner och makt som fråntagits den federala regeringen eller staterna, som få, kortfattade och väldefinierade. All övrig makt tillfaller staterna. The Bill of Rights är, med ett undantag, en förteckning över rättigheter som individer har gentemot staten, och inte över vilka tjänster som individen kan kräva att staten ska tillhandahålla. Det enda undantaget är rätten att få sin sak prövad i domstol. Alla övriga rättigheter tillfaller folket. Den föreslagna EU-konstitutionen skiljer sig från den amerikanska på flera plan. Förordet använder hela 293 ord för att beskriva unionens gemensamma värden och principer, vilket för det första är helt onödigt och som dessutom säkerligen kommer att skapa fortsatta motsättningar. I en mening slås det t.ex. fast att unionen skall arbeta för ett Europa med en hållbar utveckling, baserad på en balanserad ekonomisk tillväxt, med en social marknadsekonomi som strävar mot full sysselsättning och sociala framsteg, en mening som i sig innehåller åtminstone fem tvetydiga termer. För tillfället är alltså diskriminering mot människor i allmänhet förbjudet både i USA och EU. Däremot anses det nödvändigt att diskriminera människor ibland. Det här vansinnet kommer dock förhoppningsvis inte att vara för evigt. O besvarade frågor Den föreslagna konstitutionen innehåller mer än 400 artiklar. Ändå lämnar den flera viktiga frågor obesvarade. Exempelvis är relationen mellan unionen och dess medlemsstater inte klart definierad. En artikel föreslår att unionen skulle kunna gå utanför sina maktbefogenheter om någon, odefinierat vem, bestämmer att unionen skulle kunna göra ett bättre jobb än en medlemsstat. En annan artikel ger EU-domstolen rätt att sätta tillfälliga prejudikat när det gäller tolkningen av EU-lagar, men utan att identifiera vem som har rätten att göra de slutgiltiga tolkningarna. Den viktigaste skillnaden mellan den amerikanska konstitutionen och den föreslagna EU-konstitutionen gäller dock de fastslagna rättigheterna. Medan den amerikanska Bill of Rights är en förteckning över individens rättigheter gentemot staten är Charter of Fundamental Rights, som utgör den andra delen av den föreslagna EU-konstitutionen, en lång uppräkning av rättigheter till statligt tillhandahållna tjänster. Tjänster som exempelvis utbildning, gratis arbetsförmedling, betald föräldraförsäkring, socialförsäkringssystem, hjälp i hemmet, förebyggande hälsovård, tillgång till offentligt el och vatten samt höga skyddsnivåer när det gäller miljö och konsumentskydd. De här kraven på staten utgör den viktigaste potentiella orsaken till spänningar inom unionen. Å ena sidan slår EU-konstitutionen fast att fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital samt etableringsfrihet skall garanteras inom unionen [och] att all diskriminering p.g.a. nationalitet skall vara förbjuden. Likriktning eller folkv andring Det låter nog bra, men å andra sidan verkar alla unionsmedborgare ha rätt att kräva en mängd sociala tjänster, oavsett var personen väljer att bo. Detta kommer antingen att innebära att en stor mängd människor flyttar till stater med en högre nivå av sociala tjänster eller att det sker en likriktning i utbudet av sociala tjänster mellan medlemsländerna. Det enda sättet avvärja den här potentiella spänningen är att tillåta varje medlemsstat att begränsa medborgarnas tillgång till de sociala tjänsterna, med avseende på personliga omständigheter som t.ex. antal år man har arbetat i landet, eller om man har dömts för någonting.

10 Om detta inte sker kommer EU att förvandlas till en massiv likriktad välfärdsstat. Är positiv diskriminering bättre än negativ? Precis som i USA är den europeiska konstitutionen dålig på att hantera den ärvda konflikten mellan ickediskriminering och positiv särbehandling. EU-konstitutionen slår fast att Jämlikhet mellan män och kvinnor måste garanteras på alla områden, inklusive anställning, arbete och lön men det skall inte förhindra upprätthållandet eller införandet av mätmetoder som ger det underrepresenterade könet fördelar För tillfället är alltså diskriminering mot människor i allmänhet förbjudet både i USA och EU. Däremot anses det nödvändigt att diskriminera människor ibland. Det här vansinnet kommer dock förhoppningsvis inte att vara för evigt. Slutligen: Den föreslagna texten till EU-konstitution är pretentiös. Flera av huvudmeningarna beskrivs som om de vore direkt härledda från någon grundprincip. Precis som om konstitutionsskrivande handlade om någon sorts algebra, istället för att vara ett resultat av politiska förhandlingar och överenskommelser. Exempelvis talar texten om principer som lojalt samarbete, diskussion, åtlydnad, proportionalitet, solidaritet, demokratisk jämlikhet, representativ demokrati, deltagande demokrati o.s.v. Ba kom horisonten: Europ as Förenta Stater Övergripande överenskommelser när det gäller de faktiska bestämmelserna i en konstitution är nödvändig för den ska vara effektiv. Däremot är övergripande överenskommelser när det gäller principer inte nödvändiga då många människor kan stödja samma bestämmelser av helt olika skäl. När de gäller de här frågorna hävdar jag att Madison är en bättre guide till en effektiv konstitution än Descartes. Européerna borde i allmänhet vara försiktiga när det gäller grundläggande politiska strukturer som de skall godkänna, i synnerhet när det gäller en konstitution som från början presenterades som ett avtal mellan medlemsstater, men som nu mer liknar en konstitution för ett Europas Förenta Stater. Även de som förespråkar huvudbestämmelserna i den föreslagna konstitutionen borde vara försiktiga nog att se till att konstitutionen begränsar rätten för EU att definiera sin egen makt då myndigheter alltid vill ta mer makt än de från början har fått. På lång sikt kan ett mindre bra Europa med nationalstater sårat, men förhoppningsvis klokare vara ett bättre skydd för frihet än att godkänna den föreslagna konstitutionen i hopp om ett bättre EU. William Niskanen är ordförande för Cato Institute i Washington < Äldre nummer av Nyliberalen TEMA: SKATTEFLYKT Intervju med en skattesmitare Bengt Waldemarsson om off-shorebolag Per Bylund om nyliberalernas felslut gällande staten TEMA: KVASIVETENSKAPEN AVSLÖJAD Wibjörn Karlén om växthuseffekten Per-Henrik Edqvist om galna kosjukan Mattias Lundbäck om Milton Friedman TEMA: FRIHETSFRONTEN 10 ÅR Anders Varveus om frihetsfrontens historia Gunnar Axén om den liberala vågen Johan Norberg om sekt och intellekt Anders Bäcklund försvarar centralbankerna TEMA: KONKURRENS Erik Lakomaa om pivata valutor Intervju med Mattias Bengtsson TEMA: STATEN DE FATTIGAS FIENDE Stig-Björn Ljunggren om kooperationen Dick Erixon om liberala dygder Karolin A. Johansson om den omänskliga flyktingpolitiken TEMA: EMU Erik Lakomaa om valutaunionens faror Niclas Erikson om nobelpristagaren Robert Mundell Maria Jacky om Ingrid Segelström och Stalin TEMA: FRIEDRICH HAYEK 100 ÅR Sven Rydenfeldt om Hayek Henrik Jordahl om The Socialist Calculation Debate Walter Block om utpressningens fördelar TEMA: ANARKI Ken Schoolland om alternativet till staten Bent-Johan Mosfjell om Robert Nozick L. Neil Smith om vapenregleringarna TEMA: MÄNNISKOR, DJUR OCH TEKNIK Ingemar Nordin om djurens rättigheter Per Ericson om att äta valar Chuck Hamill om teknik i frihetens tjänst TEMA: FEMINISM OCH SEX Wendy McElloy om prostitution John-Henri Holmberg om Rand-kulten Sven Rydenfeldt om EMU /2 TEMA: SVERIGE MYTERNAS PARADIS Peter Bistoletti om legalisering av cannabis Erik Lakomaa om rätten till självförsvar Henrik RS Olsson om Jesus som libertarian TEMA: ATLAS SHRUGGED 40 ÅR Robert Bidinotto om objektivister och libertarianer John-Henri Holmberg om Robert Heinlein Robert W Poole om privatiseringar BESTÄLL SÅ HÄR: Betala direkt till postgiro (Nyliberalt Forum). Glöm inte namn och adress. Pris 25 kr/st. Frakt/porto tillkommer med 15 kr/beställning. För information och frågor, kontakta: info@frihetsfronten.se

11 Överstaten är snart på plats AV MATTIAS SVENSSON Högt över våra huvuden slutförhandlas för närvarande ett grundlagsdokument för EU. Det baseras på ett förslag framtaget av det Europeiska konventet, en stor samling politiker ledda av den avdankade franske presidenten Valéry Giscard d Estaing. Förslaget öppnar i praktiken för en europeisk överstat med breda och mångfaldiga befogenheter att intervenera i ekonomi och samhällsliv. Tidningen The Economist har redan föreslagit en lämplig förvaringsplats för konventsförslaget i papperskorgen. Den som vill se ett Europa präglat av öppenhet mot omvärlden, begränsade statsmakter och fria marknader har all anledning att instämma. Fel från början Redan i valet av arbetsform gick det snett. Det tillsattes ett stort konvent med ett drygt hundratal politiker från de nationella parlamenten, kommissionen, EU-parlamentet med mera. Av EU utvalda intressegrupper (särskilt särintressen och federalister) har aktivt inbjudits att medverka som representanter för civilsamhället. Initiativet har berömts för att vara inkluderande och öppet på grund av dess många deltagare, men det som konventsformen framför allt öppnar för är politiska interventioner. Att samla en mängd kravmaskiner, ideologiskt drivna statsbyggare och fåfänga makthavare borgar naturligtvis för en maximalt inkluderande kompromiss där alla får med sina käpphästar och förslag. Det är precis vad som blivit resultatet. Enklare för interventioner Det började med förenklingsarbetet, genomgången av allt som redan beslutats vid de halvårligen återkommande toppmötena. Valéry Giscard d Estaing och hans konventskumpaner har helt enkelt gått till EU-toppmötenas garderober och vindsförråd och grävt fram alla gamla beslut som sömndruckna och prestigestinna toppolitiker bankat igenom under årens lopp; floskeltyngda stormaktsplaner, fåniga detaljbeslut och töntiga symboler. Men istället för att göra sig av med bråten, så har man vördnadsfullt burit in hela rasket i politikens finrum. Nu är denna misslyckade städning bland gammal socialistisk bråte på väg att bli ett grundlagsdokument med pretentioner att diktera framtiden för hela Europa. Korporativt styrda fonder för arbetstagare (Artikel III-113, III-114), bevarade handelshinder för film och TV-program (Artikel III-217.4) och inrättandet av en EU-kader för Europas ungdom främst i syfte att bedriva biståndsprojekt (Artikel III-223.5). Dessa är några av de detaljregleringar och befogenheter som är på väg att grundlagsfästas. Istället för att vara begravda i protokollstext och glömda till och med av politikerna själva finns detaljer och regleringar nu katalogiserade i en överskådlig text. Med andra ord är konventstexten i sig ett veritabelt smörgåsbord för de makthungriga skaror som vill ha fler politiska ingrepp i vår vardag. Det är ingen önskvärd förenkling. En katalog av frihetsinskränkning ar Självklart har inte konventsdeltagarna nöjt sig med att förenkla. De har även adderat en rättighetsstadga som från början togs fram mera som sysselsättningsterapi för ett tidigare konvent och inte haft någon legal status. Nu föreslås även rättighetsstadgan bli del av EU:s nya grundlag. De inledande fraserna har inte missat något politiskt högtidsord. Här finns jämlikhet, frihet, demokrati, Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, öppenhet för kultur, kunskap och sociala framsteg, samt fred, rättvisa och solidaritet i världen, ansvaret för kommande generationer och vår jord. Om detta förmodas läsaren vara övertygad, förvissad och medveten. Främst i EU är ändå överheten, därför förväntas alla EU-medborgare vara tacksamma mot ledamöterna av det Europeiska konventet för att de har utarbetat denna konstitution på de europeiska medborgarnas och de europeiska staternas vägnar. Jo, det står så! Den som undrar vad det är för människor som vill skriva in tacksamheten till dem själva i grundlagen får svar på tal i resten av dokumentet. Det här är en konstitution som tillåter alla politiska ingrepp. Europeiska unionen ska främja freden, sina värden (bl a respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och icke-diskriminering) samt folkens välfärd. De som vill underordna friheten och en fri ekonomi politiska restriktioner finner en katalog av ursäkter. Unionen ska ha hållbar utveckling, välavvägd (av vem tror ni?) ekonomisk tillväxt, social marknadsekonomi där sociala framsteg eftersträvas samt en hög miljöskyddsnivå. Utslagning, diskriminering, social rättvisa, socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan generationerna är andra mål som ursäktar politiska ingrepp på EU-nivå, liksom att EU får ett aktivt ansvar att sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas (något som i praktiken brukar betyda protektionism mot amerikanska influenser och ingrepp i yttrandefriheten). Allt det ovanstående är mål som fastslås i konstitutionen. Att medlemsstaterna är underordnade unionen slås också fast. De ska underlätta att unionens uppgifter fullgörs och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra att konstitutionens mål uppnås. Varje åtgärd som kan äventyra att något av ovanstående mål inte uppnås är alltså förbjuden. Tolkningen görs av EU:s domstol. Det innebär alltså att ett land som liberaliserar på egen hand kan få rejäla problem. Ekonomisk centralisering och EU-militär Den enda begränsningen är att målen ska eftersträvas beroende på de befogenheter som tilldelas unionen i konstitutionen. Det är dock rejäla befogenheter som EU tilldelas i denna konstitution. Den ekonomiska politiken ska sam-

12 ordnas av EU, liksom sysselsättningspolitiken och unionen får även ta initiativ för att samordna socialpolitiken. Gällande den ekonomiska politiken står uttryckligen att: Medlemsstaterna ska samordna sin ekonomiska politik inom unionen. Direkt under paragrafen om ekonomisk samordning slås också fast att: Särskilda bestämmelser ska tillämpas på de medlemsstater som har infört euron. Centraliseringen av ekonomisk politik går alltså längre för euroländer. Artikel 15 slår fast att gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är unionens befogenhet inbegripet ett gradvis fastställande av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar. Här är medlemsstaternas underordning total: Medlemsstaterna ska förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet vidare skall de avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller riskerar minska dess effektivitet. Vad som är unionens intressen är återigen upp till EU att tolka fritt. Unionen har därtill befogenheter på exempelvis området med frihet, säkerhet och rättvisa, jordbruk, fiske, viss socialpolitik, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, konsumentskydd, folkhälsa, industri, utbildning, idrott och kultur. Ibland kan det låta tryggare att det på de flesta områden råder delad kompetens. I praktiken innebär det bara att det är öppet för politiska interventioner från alla politiska nivåer kommun, landsting, stat och EU därtill. Motsatsen till avgränsad kompetens, maktdelning och begränsad statsmakt således. Den som sett någon av Terminatorfilmerna vet att det som får världen att urarta är när maskinerna utvecklar en egen intelligens och egna mål. Motsvarigheten för EU-maskineriet heter artikel 17. Här fastställs att varje åtgärd som unionen finner nödvändig för att uppnå konstitutionens mål (dvs i princip vilken åtgärd som helst) och där befogenheterna inte ges av konstitutionen ändå kan beslutas av EU:s vanliga beslutsgång, om än med krav på enighet vid ett ministerrådsmöte. Talet om begränsad kompetens upphör alltså med såväl artikel 17 och de fluffiga målformuleringarna. Vårt enda egentliga konstitutionella skydd mot politiska ingrepp från EU:s sida är femton makthungriga regeringschefer eller ministrar. Den enda tydligt begränsade kompetensen i konventet har varit dess ordförande. Gör det någon skillnad? En del försvarar grundlagsförslaget med att många av förslagen redan finns i nuvarande fördrag och att det därför är någorlunda harmlöst, rentav innehållande en eller annan god formulering som ambitionen att successivt sänka tullar mot omvärlden. Det finns ett flertal hål i detta sätt att resonera. För det första så kommer förslaget att göra skillnad redan genom att göra majoritetsbeslut snarare än konsensusbeslut till regel. Det kan förvisso vara bra på det fåtal kompetensområden där EU behöver fungera, men innebär framför allt att interventioner underlättas på alla de illegitima kompetensområden som skrivits in. Dessutom finns en betydelsefull skillnad juridiskt och politiskt på att besluta något vid ett rådsmöte mellan statöverhuvuden och att grundlagsfästa detsamma. Allt som slås fast blir viktigare, och framför allt än svårare att lyfta bort och avskaffa. Med tanke på att i stort sett allt EU beslutar över är områden där politiska beslut gör stor skada (tullar, jordbrukspolitik, regionalpolitik, ambitiösa regleringsstandarder) är det en väsentlig försämring. En viktig invändning mot att betrakta formuleringar i EU-dokument som harmlösa är ändå organisationens historia. Det verkar vara en av EU:s grundläggande svagheter att det verkar stört omöjligt att bli av med idiotier som en gång stoppats in i maskineriet. Hur uppenbara de än är. Jordbrukspolitiken är kvar decennium efter decennium. Senast hette det att den skulle försvinna när östländerna ansluts, men istället kommer den att svälla för varje år som går. Försöken att införa en gemensam valuta ledde till havererade växelkursprojekt på 70-talet och början av 80-talet. Sedan grävdes förslaget upp och havererade återigen under 90-talets början. Då dömdes valutaunionen ut av bedömare som trodde att en närmast enig ekonomkår eller ovilliga befolkningar skulle bli lyssnade på och projektet därmed begravas. Ändå infördes euron av envetna byråkrater och prestigetyngda politiker. Och nu hemsöks vi alltså genom konventets grundlagsförslag av tidigare EUtoppmötens förflugna ord om harmoniserad socialpolitik, samordnad ekonomi och en utrikespolitik dikterad av Frankrike och Tyskland. Var finns kritiken? Vi sitter alltså med ett grundlagsförslag som rättfärdigar i stort sett varenda politiskt ingrepp och som stadfäster EU:s rätt att centralisera ekonomisk politik, bygga upp ett militärt försvar och underkasta varje medlemsstat genom sitt tolkningsföreträde vid konflikt. Ändå är motståndet mot förslaget svagt. Regeringen har i princip lagt sig platt och avstår från att ens försöka förhandla. Något vi kanske ska vara glada för med tanke på att de framför allt drivit frågan om inrättandet av ytterligare politiska prestigeposter. Mer förvånande är att det ledande oppositionspartiet, moderaterna, hyllar förslaget som ett steg mot maktdelning och välavgränsade uppgifter. Har de inte fått upp huvudet ur sanden efter emu-omröstningen? Moderaterna vill förvisso ändra vissa enskildheter men köper i grunden förslaget som det ser ut och har därför i praktiken ingen påverkan. Varför skulle någon ta hänsyn till ett parti som man vet lojalt kommer att ställa sig bakom varje förslag med tolv stjärnor på? Jag tror ändå att möjligheten att stoppa förslaget är att bryta rådande konsensus kring plattfiskpolitiken i något av de stora partierna. Moderaterna är på väg att etablera en mer makt- och Brysselkritisk Europapolitik. Än så länge bara i principer och teori, men det är inte det sämsta. Allt som saknas är en rimlig verklighetsbeskrivning av vad som faktiskt ingår i konventsförslaget. Mattias Svensson är redaktör för Svensk Linje och arbetade som skribent på Medborgare mot EMU. Han har tidigare varit vice distriktsordförande för Blekinge MUF och ordförande för Frihetsfronten.

13 Helsidesannons för böcker!

14 Till de oförsvarbaras försvar Den prostituerade AV WALTER BLOCK Översättning: Evelina Lorentzson Den finns ing a principiella skillna d er mellan prostitution och annat arb ete. Det avtal som är ett resultat av en frivillig överenskommelse mellan m änniskor bör resp e kteras. Trots att de utsätts för ständiga trakasserier från prostitutionslagar, religiösa grupper, osv. fortsätter prostituerade ändå att handla med allmänheten. Att deras tjänster är värdefulla bevisas av att människor fortsätter att besöka dem, trots juridiskt och samhälleligt motstånd. En prostituerad kan definieras som en person som sysslar med frivillig handel med sexuella tjänster mot betalning. Kärnan i definitionen är frivillig handel. På ett tidningsomslag av Norman Rockwell illustrerades för ett tag sedan prostitutionens karaktär, om än inte de specifika omständigheterna. Bilden visade en mjölkförsäljare och en pajförsäljare som stod i närheten av sina lastbilar, båda två upptagna med att äta paj och dricka mjölk, helt uppenbart nöjda med sin frivilliga handel. Frivillig a möten o ch fri hand el De som saknar tillräcklig fantasi kommer inte att se någon koppling mellan en prostituerad som tillfredsställer sin kund, och det ovan nämnda mjölk- och pajutbytet, men i båda fallen har två människor möts på frivillig bas, i ett försök att uppnå ömsesidig tillfredsställelse. Våld eller tvång används inte i något av fallen. Naturligtvis kan sexköparen senare bestämma sig att tjänsterna han fick inte var värda pengarna han betalade. Den prostituerade kan känna att pengarna hon tjänade inte kompenserade henne tillräckligt för de utförda tjänsterna. Liknande missnöje skulle kunna uppträda inom mjölk- och pajhandeln. Mjölken skulle kunna vara sur, eller pajen ogräddad. Dock skulle missnöjet ske efter ett frivilligt utbyte, och handeln skulle fortfarande ha varit frivillig. Om inte alla deltagarna skulle ha velat handla skulle den inte ägt rum. Det finns bland annat feminister som klagar över situationen för stackars förtryckta prostituerade och som anser att de förnedras och utnyttjas. Men prostituerade ser inte sexhandel som förnedrande. Efter att ha övervägt fördelar (korta arbetspass med en hög lön)och nackdelar (polistrakasserier, framtvingade avgifter till hallickar, oinspirerande arbetsvillkor) föredrar den prostituerade uppenbarligen sitt arbete, annars skulle hon inte fortsätta det. Naturligtvis finns det många negativa aspekter på prostituerades upplevelser, som hotar bilden av den lyckliga horan. Det finns prostituerade som är drogberoende, prostituerade som blir misshandlade av hallickar och prostituerade som stängs in i bordeller, mot sin vilja. De här otrevliga aspekterna har inte mycket att göra med den verkliga karriären som prostituerad. Det finns sjuksköterskor och läkare som kidnappas och tvingas att behandla människor som rymt från rättvisan. Det finns snickare som är drogberoende och det finns bokhållare som blir misshandlade av mindre trevliga människor. Det skulle dock vara svårt att av detta dra slutsatsen att något av de här yrkena i sig är suspekt, förnedrande eller exploaterande. Den prostituerades liv är precis så bra eller dåligt som hon vill att det ska vara. Hon ger sig in i det frivilligt och är fri att sluta när hon önskar. Politikerna lägger sig i Så varför dessa trakasserier och förbud mot prostitution? Förslagen kommer inte från kunden; han är en frivillig deltagare. Om kunden bestämmer sig för att han inte tjänar på handel med prostituerade kan han sluta. Inte heller kommer rörelsen mot ett förbud av prostitution från de prostituerade själva. De har frivilligt erbjudit sina tjänster, och kan nästan alltid sluta om de ändrar åsikt när det gäller de relativa fördelarna. Opinionen för ett förbud mot prostitution kommer istället från en tredje part, som inte är direkt inblandade i handeln. Deras motiv varierar från grupp till grupp, från plats till plats, och från år till år. Gemensamt är att de är utomstående parter. De har inga egentliga intressen i frågan och bör därför ignoreras. Att tillåta dem att bestämma är lika absurt som det vore att tillåta en utomstående att bestämma om handeln mellan mjölkförsäljaren och pajförsäljaren. Varför behandlas då de har två fallen olika? Föreställ dig en rörelse som bildats

15 för att föra ut budskapet att det är fel att äta paj tillsammans med mjölk Även om man kunde visa att rörelsen mot paj och mjölk hade lika hög frekvens av intellektuellt meriterade namn, som rörelsen mot prostitution skulle reaktionen på de två rörelserna fortfarande skilja sig åt. Försöket att förbjuda paj och mjölk skulle endast generera skrattsalvor, medan det skulle finnas en betydligt mer tolerant attityd när det gäller rörelsen som ville förbjuda prostitution. Det finns någonting som envetet förhindrar en vetenskaplig utredning av prostitutionsfrågan. Varför har prostitution inte legaliserats? Trots att argumenten mot en legalisering är utan grund har de aldrig riktigt analyserats av det intellektuella samhället. Skuldk änslor Skillnaden mellan sexhandel, såsom den ter sig inom prostitutionen, och annan handel, såsom paj- och mjölkhandeln, verkar grunda sig på, eller har åtminstone att göra med skammen vi känner, eller fås att känna, inför utsikten att behöva "köpa sex". Man är knappast någon "riktig man" eller på något vis att förväxla med en attraktiv kvinna om man betalar för sex. Följande välkända skämt illustrerar poängen: En man som ser bra ut frågar en attraktiv och anständig kvinna om hon skulle vilja ha sex med honom för dollar. Hon blir förskräckt av erbjudanden, men kommer efter en stunds reflektion fram till att även om prostitution är fel, så skulle hon kunna använda pengarna till välgörenhet och gott arbete. Mannen verkar dessutom charmig, och inte alls farlig eller motbjudande. Försiktigt svarar hon ja, varpå mannen frågar: Och för då? Upprört svarar kvinnan: Hur vågar du? Vad tror du att jag är för sorts kvinna?, varpå hon ger honom en örfil. Tja, svarar han. Vi har redan tagit reda på vilken sorts kvinna du är. Nu försöker jag ta reda på priset. Det sätt på vilket mannens svar slår mot kvinnan är ett litet sätt att mäta det förakt som riktas mot de individer som är inblandade i den sortens handel. Det finns två strategier som kan användas när man ska bekämpa attityden att det är förnedrande att betala för sex. Dels genom att frontalattackera och helt enkelt förneka att det är fel att betala för sex. Dock kommer det knappast att övertyga de som ser prostitution som något ont. Den andra möjligheten är att visa att vi alltid betalar för sex, oavsett vilka vi är och vilken situation vi befinner oss i, och att vi därför inte kan fördöma handeln mellan en professionell prostituerad och en kund. På vilket sätt kan man då säga att vi alla är inblandade i handel och betalning när vi utövar sexuell aktivitet. Till att börja med måste vi erbjuda våra blivande partners någonting innan de går med på att ha sex med oss. När det gäller uttalad prostitution består erbjudandet av pengar, medan handeln i andra fall inte är lika uppenbar. Många uppvaktningsmönster knyter tydligt an till prostitutionsmodellen. Mannen förväntas betala för filmer, middagar, blommor, osv., medan kvinnan förväntas att betala igen med sexuella tjänster. Äktenskap, där mannen står för den ekonomiska försörjningen och kvinnan bidrar med sexuella tjänster och hushållsarbete, är också likt modellen. Faktum är att alla frivilliga mänskliga relationer, från kärleksrelationer till intellektuella relationer, handlar om handel. När det gäller romantisk kärlek och äktenskap handlar handeln om uppskattning, hänsynstagande, vänlighet osv. Handeln kan vara lycklig och båda parterna kan finna glädje i givandet, men det är fortfarande handel. Det är tydligt att om inte uppskattning, vänlighet, etc. eller något annat ges, kommer man heller inte att få någonting i gengälld. De två icke vinstlystna parterna skulle på samma sätt avsluta sin relation om det inte fick ut någonting från varandra. När det finns handel finns det också betalning. När det i relationer finns betalning för sexuella tjänster, som exempelvis äktenskap eller uppvaktningsmönster, så finns det alltså prostitution, om man ser till definitionen. Flera samhällsdebattörer har, helt korrekt, liknat äktenskap vid prostitution, men alla relationer som innehåller handel, de som inkluderar sex och de som inte gör det, är en form av prostitution. Istället för att fördöma alla sådana relationer, pga. deras likhet med prostitutionen, så borde prostitution ses som ytterligare en form av de interaktioner där alla människor deltar. Man bör inte kritisera någon av dem. Inte äktenskap, inte vänskap, och inte prostitution. Walter Block är chefsekonom vid kanadensiska Frazer Institute och är författare till boken Defending the Undefendable ur vilken denna essä är hämtad. I samband med jakten på Anna Lindhs mördare har det framkommit att staten har ett vävnadsregister över alla svenskar födda sedan De flesta är ovetande om att de är registrerade. Vill man inte vara med i statens register skickar man ett brev till Huddinge Sjukhus (som har hand om registret) med följande lydelse: Jag (NAMN, PERSONNUMMER) återkallar härmed mitt tidigare samtycke för använding av mina vävnadsprover. Enligt 6 lagen om biobanker i hälso- och sjukvården (SFS 2002:297) ska därmed vävnadsprovet omedelbart förstöras eller avidentifieras. Adressen är: Huddinge Sjukhus PKU-registret Huddinge

16 Free State Project AV HENRIK BEJKE Kan d en lilla a merikanska d elstaten New Ha mpshire i New England blir en språngbrä d a för verkligt politiskt inflytand e för lib ertarianer och andra frihetsvänner? Projektet är faktiskt mer re alistiskt än m ång a andra försök att uppnå frihet inom överskå dlig tid. Allt sedan Ayn Rand publicerade Atlas Shrugged 1957 har drömmen om att inrätta ett Galt s Gulch funnits i den libertarianska rörelsen. Denna vision har fått människor att satsa såväl tid, pengar och faktiskt nästan sina liv på att skapa ett frihetens utopia utom räckhåll för staten. Ingen kan dock sägas ha lyckats och i raden av misslyckade försök finner man exempelvis republiken Minerva, Laissez Faire City och Limon Real-projektet. Det gemensamma för alla dessa projekt kan sammanfattas med hjälp av ordspråket den som gapar efter för mycket mister ofta hela stycket. Man har ofta i sin iver att uppnå det perfekta samhället direkt underlåtit att vidta nödvändiga förberedelser. Republiken Minerva, som var tänkt att byggas på en landutfyllnad på Minervareven i södra Stilla Havet, fick hastigt överges när man jagades bort av infödingarna på närliggande öar. Andra projekt har misslyckat för att man saknat tekniska kunskaper eller att man misslyckats att övertyga lokala myndigheter att upplåta land för dessa projekt. Läxan har lärts Därför är det lätt att bli skeptisk när man hör talas om att människor återigen engagerar sig i ett projekt av den här typen. Emellertid verkar det nu som om att man dragit lärdomar av tidigare misslyckanden och nu försöker genomföra något mer realistiska planer. Sedan några år har ett antal entusiaster i USA drivit Free State Project. Här handlar det dock inte om att omedelbart skapa en utopi utan man har en betydligt mer realistisk målsättning. Tanken är att man ska förmå tillräckligt många frihetsvänner att flytta till en och samma delstat för att där kunna bli en tillräckligt stor väljargrupp för att få inflytande över delstatens politik. Det är inte första gången ett sådant projekt prövas i USA. Vermont blev för ett antal år sedan föremål för en liknande kampanj att flytta vänstersympatisörer till en viss delstat, med lyckat resultat (för dem). Vermont är nu den enda amerikanska delstat vars guvernör öppet deklarerar att han är socialist. Besöker man deras Internetsidor på adress kan man inte bara läsa mer om projektet utan även köpa tröjor, musmattor, kaffemuggar och annat med rörelsen symbol igelkotten (trevligare än en orm men lika olämplig att trampa på). När projektet startade hade man inte bestämt sig slutgiltigt för vilken delstat i USA man skulle satsa på. Av förklarliga skäl måte det vara en av de mindre delstaterna, men även andra faktorer hade betydelse för urvalet. Dels måste de som flyttar dit ha realistiska möjligheter att bo och arbeta där, dels bör det existerande politiska klimatet vara något så när i samklang med frihetens idéer. New England nästa Vid en medlemsomröstning bland organisationens medlemmar röstade ca 5000 tidigare under hösten och med klar majoritet valdes New Hampshire i New England som det bästa alternativet. Delstaten har passande nog Live Free or Die som sitt motto. Att valet föll på just den delstaten förvånade inte de som arbetar med projektet. Free State Projects vice ordförande Elizabeth McKinstry kommenterade: Delstaten kan skryta med den lägsta delstatliga och lokala skattesatsen i hela det kontinentala USA, den mest nedtrimmade statsförvaltningen i landet i fråga om statsutgifter och antalet anställda, ett medborgarparlament, en sund arbetsmarknad, och kanske viktigast av allt, lokalt stöd för vår rörelse. Rörelsens konkreta mål är inte att ta över delstaten utan mer blygsamt att få minst individer som ställer sig bakom tanken på en drastisk minskning av statsmakten att förbinda sig att flytta till delstaten och där engagera sig inom det rådande politiska systemet. Med nuvarande anslutningstakt räknar man med att nå under Uppmuntran från eta blera d politiker Free State Project har blivit uppmärksammat i media och delstatens Republikanske guvernör Craig Benson har gett projektet sitt officiella stöd. Vi kommer att älska att ha er här sade han i ett anförande vid New Hampshires Libertarianska Partis kongress. "Vi måste inte vara överens om allt för att få saker att hända. Vad vi måste vara överens om är att vi ska få saker att bli bättre än de var när vi hittade dem. Även om Benson inte ställer sig bakom alla libertarianska mål, exempelvis en liberal narkotikapolitik och legaliserad prostitution anser han sig vara överens med dem om de viktiga frågorna. Vad vi står för är minskning av staten, sade han till journalisterna efter sitt anförande. "De vill inte ha staten efter sig, i sina affärer eller sina privata liv. Att projektet fått ett så välvilligt mottagande från Benson är egentligen inget att förvånas över röster i en delstat med 1,2 miljoner invånare innebär att man kommer att utgöra ungefär 1,6 procent av valmanskåren. Det är inte en obetydlig marginalväljargrupp i ett land där många val brukar bli ytterst jämna. Craig Bensons uppmuntrande inställning kan mycket väl innebära en omsvängning i positiv riktning för hela den libertarianska rörelsen i USA. Alltför ofta har man tagit avstånd från allt vad praktisk politik inneburit och därmed isolerat sig från alla möjligheter till politiskt inflytande. Om man istället väljer att profilera sig som en viktig marginalväljargrupp och samtidigt intar en mer realistisk inställning till vad som kan åstadkommas i nuläget kan man mycket väl komma att spela en avgörande roll i framtiden.

17 Våld och politik AV HENRIK ALEXANDERSSON Så hände det då igen. En svensk politiker har dödats av en vettvilling. Nationen är i chock och sörjer. Det talas högstämt om att demokratin hotas av våldet. Men stämmer det? Eller kan rent av den politiska demokratin ibland skapa våld och död? Låt mig börja denna text med att sända en varm tanke till Anna Lindhs familj och hennes vänner. De har mist en när och kär, vilket alltid är fruktansvärt. Det är orättvist, meningslöst och tragiskt. Vi är många som känner med de efterlevande. Men ungefär där slutar självklarheterna. Som libertarian ogillar jag våld och tvång. Det enda tillfälle då jag anser att våld kan vara befogat, är vid självförsvar. Men i övrigt skulle nästan vilja kalla mig pacifist. Våld är som regel brutalitetens seger över intellektet. Tvång är i princip alltid ett angrepp mot den fria tanken och den fria viljan. Hot mot demokratin Mordet på utrikesminister Anna Lindh är en vidrig våldshandling, som tydligt skall fördömas. Men var det även ett knivhugg mot demokratin? Var det en kränkning mot Anna Lindhs rätt att hysa en åsikt och att slåss för den? I skrivande stund förefaller mordet ha utförts av en vettvilling. En sådan som är fixerad vid kändisar av olika slag, inte bara politiker. Det förefaller alltså som om det är det faktum att Anna Lindh var känd som fick våldsmannen att handla. Ett planlöst, meningslöst vansinnesdåd. Men inget knivhugg mot demokratin. Inget attentat mot en politisk röst som någon vill tysta med våld, för att den var misshaglig. Det var helt enkelt en galnings oberäkneliga verk vilket möjligen kan irritera en del som skulle vilja se tragedin som något större och... finare. Anna Lindh är en martyr. Men som människa, inte som politiker. Politik är våld, även om det utövas av staten Nu förekommer det emellertid en hel del våld och tvång, på politiska grunder, i Sverige. Människor blir misshandlade och ibland även dödade av till exempel nazister eller vänsteraktivister. Det är, om vi skall mäta tragedier med demokrati som måttstock, i så fall värre än rena vansinnesdåd. Men folk råkar inte bara illa ut för att de envist står upp för sina åsikter. Inte sällan drabbas människor, som inget hellre vill än att få leva i fred, av politiska beslut som kullkastar deras liv. Emellanåt får vanliga, hyggliga människor till och med betala med sina liv för i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. Våld är som regel brutalitetens seger över intellektet. Tvång är i princip alltid ett angrepp mot den fria tanken och den fria viljan. På landets flyktingförläggningar drivs asylsökande in i apati och förtvivlan som hotar deras psykiska hälsa. En och annan drivs att ta sitt liv. Detta på grund av i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. Vid EU:s yttre gränser dör varje år människor som våra folkvalda inte vill ha här. Detta i enlighet med i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. För hederliga människor som låtit sig luras till att betala skatt (i tron att det skulle vara något slags försäkring vid sjukdom) kan en fullt behandlingsbar krämpa leda till döden. I landstingens köer. På grund av i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. Politikernas oförmåga att ens tänka tanken att själva förbudet mot narkotikan kan skapa problem, har många liv på sina samveten. Det på grund av i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. Demokratiska beslut i kris Vanliga människor utsätts för slumpmässigt våld, på grund av att de politiker som anser sig veta hur den psykiatriska vården skall hanteras har visat sig vara inkompetenta. I sin självgodhet tror de att en majoritet vid en votering i Socialutskottet är en bättre garanti för kvalitet än att låta dem som har kompetens och erfarenhet sköta och driva vården. Allt i enlighet med i god demokratisk ordning fattade politiska beslut. Listan kan göras längre. Offren blir allt fler för var dag som går. När det gäller just sammanbrottet för psykvården förefaller det som om människan Anna Lindh föll offer för något som politikerna, däribland hon själv, ställt till med. Men inte ens det får makthavarna att ifrågasätta vad de sysslar med. Våld, tvång och ett och annat dödsfall är tydligen något man får räkna med vid politisk maktutövning även när den sker i god demokratisk ordning. Henrik Alexandersson är Frihetsfrontens ordförande Korsdrag mellan öronen Orkaner gavs traditionellt kvinnonamn. Efter protester från feminister 1979 beslutade dock World Meteorological Association att att orkaner även kunde ges mansnamn. Den amerikanska tidskriften National Review rapporterar nu att en amerikansk kongressledamot, Sheila Jackson Lee (Demokrat från Texas), har motionerat om att orkaner även skall ges namn som är vanliga bland svarta, såsom Antwon, Jamal, Latonya och liknande. Alla etniska grupper skall vara representerade annars är det diskriminering menar Lee. Vad hon verkar ha missat är att feministerna motsatte sig bruket av kvinnonamn allena på grund av att orkaner är negativa fenomen. Skall man följa Lees uppmaning och göra orkannamnen etniskt representativa bör man dock kanske välja att uppkalla dem efter negativt klingande etniska sådana som Muammar, Saddam, Osama, Idi, Kim, Fidel och liknande. Något förslag om detta har dock inte kommit ännu. Erik Lakomaa

18 Vad svensk sjukvård kan lära av belgisk AV OSCAR HJERTQVIST Hur en m arkna dsekonomi d är flera företa g /försäljare konkurrerar om kund erna fung erar vet vi re d an. Men hur fung erar en m arkna d d är politikerna styr? Det finns b å d e fiaskon och fra mg ång ar. Osc ar Hjertqvist gör en jä mförelse inom ett av d e mest re glera d e områ d ena sjukvård en. Sjukvården är ett av de mest omhuldade områdena i alla välfärdsstater av modernt slag. I alla länder anser regeringar och parlament sig tvingade att reglera och finansiera sjukvården, och ofta sköta själva sjukhusen och vårdcentralerna. Men hur det görs varierar från land till land, vilket möjliggör intressanta jämförelser 1. Tittar vi på den svenska primärvården (vårdcentraler) må den vara medicinskt bra (de flesta patienter överlever), men uppvisar många klassiska tecken på monopol och ineffektivitet. Svenska läkare tar endast emot patienter som i förväg bokat tid men att komma fram via telefon är inte det lättaste. Läkarmottagning sker under normal kontorstid, måndag till fredag. Behöver du besöka en läkare under kväll eller helg (vilket är mycket vanligt för miljontals småbarnsfamiljer) får du försöka hitta en jouröppen vårdcentral och hoppas att de har tid. Om du inte har bil eller inte ens orkar ta dig till vårdcentralen själv utan skulle vilja få hem en läkare är det kört. Hembesök hos tillfälliga patienter är oerhört ovanliga, såvida man inte känner någon läkare privat, vill säga. Svensk primärvård har också svårt att locka till sig läkare. Läkarna föredrar uppenbarligen att jobba på sjukhus eller som privata specialistläkare framför att vara allmänläkare. Tittar vi på två andra länder, nämligen Danmark och Belgien, blir bilden annorlunda. Svenskar som flyttar till Bryssel förvånas direkt över att hyresmarknaden fungerar. Om de någon gång besöker en läkare blir de oftast lika förvånade. Visserligen är en belgisk läkarmottagning liten jämfört med en svensk, men det förekommer sällan köer, läkaren tar sig tid att prata med patienterna och har öppettider som för en svensk är absurda. Mottagningar som har öppet till klockan 22 är inte ovanliga. Hembesök, även under helg och natt, är en del av läkaruppdraget. För att citera en Brysselbo: Sjukvården är det enda som fungerar i det här landet. Några bemanningsproblem känner den belgiska sjukvården inte alls av, snarare tvärtom. Allmänläkare är ett eftertraktat yrke bland belgiska läkare. Dansk primärvård påminner mycket om den belgiska, även om läkarna oftare arbetar i grupp, har kontorsfruar som sköter mottagningarna och inte gör lika många hembesök. Medan svenskarna anser att primärvården är den sämsta delen av sjukvården anser danskarna tvärtom att det är den bästa. Vad beror dessa skillnader på? Belgien, Danmark och Sverige är tre industrialiserade västeuropeiska länder med skattefinansierade välfärdsstater. I alla tre länderna går runt 8,5 procent av BNP till sjukvården. I många avseenden är länderna väldigt lika i inget av länderna förekommer malaria och inget styrs av fundamentalistiska religiösa ledare som förbjuder olika behandlingar. Ändå är skillnaderna stora 2. Tittar vi närmare på strukturerna, eller snarare incitamenten, inom sjukvården märker vi dock snabbt några avgörande skillnader. Beslutsfattand e I Danmark och Belgien är läkarna egenföretagare. Medan svenska vårdcentraler är jättestora och överbemannade är en belgisk läkarmottagning ofta på 10 kvadratmeter och har inga anställda. I Sverige är läkarna anställda, antingen direkt av landstingen eller av något privat vårdföretag som arbetar på uppdrag av landstinget (som ofta har inskrivet i kontraktet med landstinget hur verksamheten ska bedrivas). Om en dansk läkare vill ha öppet kvällstid stannar han helt enkelt längre på jobbet, medan den svenske läkaren måste övertyga sina två till tio kollegor, sjuksköterskor och administrativ personal samt vårdcentralens chef och antagligen landstingets ledning. Inte konstigt att det inte fungerar. Ersättning ar I Sverige finansieras primärvården av landstingen, och varje landsting har sitt eget system. Ungefär hälften av landstingen tillämpar anslagsfinansiering. Det innebär att vårdcentralen i Hallesbo får 3,1 miljoner för 2003, oavsett om det kommer 0 eller patienter under året. I den andra halvan av landstingen är det en blandning av anslag, ersättning per person som bor inom vårdcentralens upptagningsområde och andra faktorer. Hur många patienter som behandlats, eller vilken kvalitet vården har, är inte prioriterat. Högst 20% av en svensk vårdcentrals inkomster beror på just antalet behandlingar (och vi talar här om mycket få vårdcentraler snittet är lägre).

19 Belgiska läkare får bara ersättning för behandlingar. That s it! Ett normalt läkarbesök ger minst 17 euro, ett hembesök nattetid ger 55 euro 3. Detta är miniminivåer omtyckta läkare kan ta ut mer. I Danmark får en läkare dels betalt för de patienter som anmält sig hos denne, dels för behandlingarna. Till skillnad från i Sverige är det bara patienter som aktivt anmält sig som räknas. I genomsnitt får läkaren 20 procent av sin inkomst från de registrerade patienterna resten kommer från behandlingar. I båda fallen är läkaren beroende av att ta emot, behandla och få tillbaka patienterna. Att säga nej till en patient betyder såväl lägre inkomster, som risk för att få dåligt rykte och förlora ännu fler patienter. Den svenske läkaren har en given månadslön, och den enskilda vårdcentralen en fast budget. Att ta emot ytterligare en patient betyder mer arbete utan någon ökning av inkomsten. Svenska läkare (och övrig personal) tjänar helt enkelt inte på att anstränga sig, ta emot en extra patient eller pröva nya metoder. I Sverige har olika utredningar ägnat mycket möda åt att garantera patienterna bra vård, läkare med rätt kompetens och rätt arbetsmetoder. I Belgien och Danmark har politikerna faktiskt avstått från att försöka lägga livet till rätta och istället överlåtit detta till patienterna. De kommer inte återvända till dåliga läkare, och löser därmed problemet själva. I Sverige har flera stora reformer inom primärvården skett de senaste 30 åren. Danmark och Belgien har däremot inte ändrat primärvården mer än marginellt under samma tid. I båda länderna sammanträder regelbundet läkare och politiker för att snabbt och enkelt lösa problem. När belgiska politiker ville förbättra kvaliteten på läkarkåren höjde man helt enkelt ersättningen till de läkare som uppfyllde vissa krav. Resten fick samma ersättning som tidigare. På ett halvår uppnåddes de önskade målen. De belgiska och danska politikerna har helt enkelt minimerat det politiska inflytandet i systemet. Ministrar, parlamentariker och landstingspolitiker lägger sig inte i sjukvården, utan nöjer sig med att betala för den sjukvård som produceras och skapa goda incitament. Medan deras svenska motsvarigheter hela tiden förändrat systemet, styr på detaljnivå och fortfarande tror sig veta bäst. Läxan av denna jämförelse kan sägas vara dubbel: Dels gäller marknadsekonomiska incitament som vinst även inom sjukvården, dels är devisen the government that governs the least, governs the best fullständigt korrekt. Oscar Hjertqvist jobbar på Timbro Hälsa (health.timbro.se) och firade fourth of July på Södersjukhusets akutmottagning efter att ingen vårdcentral i södra Stockholm svarade i telefon klockan 10 en vardag. 1 Denna beskrivning baseras på Hembesök eller telefonkö, Timbro Hälsa Sverige har visserligen glesbygd, men det förklarar inte varför samma problem gäller i storstäder och tätorter. 3 Patienten betalar hela summan kontant vid behandlingen men får tillbaka 75 procent från försäkringskassan. Vill du sponsra Frihetsfronten? Frihetsfronten tar inte emot skattefinansierade bidrag. Vi litar till människors frivilliga insatser. Därför inbjuds du att köpa Frihetsfrontens sponsorpaket. Förutom ett vackert diplom får du: En prenumeration på tidskriften Nyliberalen. (Är du redan prenumerant förlängs din prenumeration med fyra nummer.) Böcker för 200 kr ur vårt boklager. Tio procents rabatt på Frihetsfrontens seminarier och utbildningar under det närmaste året. Sponsorpaketet kostar 500 kr per år. Juridiska personer betalar 1000 kr per år. Om 100 personer sponsrar oss får vi kr till talarkvällar, trycksaker, skribentarvoden, opinionsmätningar och mycket annat som vi tycker är viktigt. För att sponsra oss gör du så här: Sätt in 500 (1000) kr på postgiro (Nyliberalt Forum). Skriv "Sponsorpaket" på talongen. Glöm inte att ange namn och adress samt e-postadress, så att vi kan kommunicera med dig. Behöver du en faktura på beloppet skriver du ett mail till mats.sylvan@telia.com Tack på förhand för ett bidrag som betyder mycket för oss!

20 Affärsmäns synder, politikers brott AV GEORGE REISMAN Översättning: Kristian Tiger Personer som inte känner till Ludvig von Mises skrifter vet inte vilken roll kreditexpensionen spelar i uppkomsten av konjunkturnedgångar och depressioner. Eftersom de inte har kunskap om den verkliga orsaken till dessa problem, levererar de felaktiga och ofta absurda förklaringar, såsom idén om generell överproduktion, där man skyller problemen på ökad produktion vilket ju är själva grunden för högre välstånd som orsaken till utarmning. Vi är alltså fattiga eftersom vi är rika. En annan populär och likaledes felaktig förklaring till den nuvarande konjunktursvackan är bedrägerier och oärlighet bland affärsmän. Det finns med stor säkerhet många oärliga affärsmän, det vore underligt om så inte vore fallet. Vi lever i en tid då det råder ett vitt spritt förakt för alla sorters principer. Åtminstone sedan 1937 då USA:s högsta domstol övergav skyddet för ekonomisk frihet har staten kunnat göra nästan vad den vill inom det ekonomiska fältet. Den är inte längre tvungen att respektera äganderättens eller kontraktsfrihetens principer. Resultatet har blivit att staten har fått nästan fullkomlig makt att både störta och stötta affärsmän, det vill säga att helt efter eget huvud antingen krossa dem eller göra dem rika. Politikerna utpressar Under dessa förhållanden utsätts affärsmän i synnerhet stora, framgångsrika affärsmän för regelrätt utpressning av politiker och statstjänstemän. De är tvungna att betala mutor i form av kampanjbidrag och donationer till olika påtryckningsgrupper för att inte bli skadade eller fullständigt krossade. Eftersom det numera finns så få hinder för staten inom det ekonomiska fältet, och då få affärsmän vet något moral eller politisk filosofi som sträcker sig längre än till pragmatismens, relativismens och etatismens läror (uppsnappade i dagens så kallade utbildningssystem), så gör de ofta ingen åtskillnad mellan att betala utpressningspengar (för att undvika att bli skadad av staten) och mutor de betalar för att kunna dra egen nytta av statens tvångsapparat, för att bland annat få statliga bidrag eller för att skada sina konkurrenter, genom att driva på för att konkurrensmål eller andra reglerande åtgärder mot dessa ska initieras. I en ekonomi präglad av stor statlig inblandning frodas ovillkorligen korruption och omoral. Lägg kreditexpansionen till den här röran och en miljö har skapats där nästan varenda affärsprojekt ter sig lyckosamt, medan det i själva verket handlar om stora mängder kapital förspillda i felinvesteringar. Föga förvånande görs det i många fall ansträngningar för att upprätthålla bilden av välstånd med metoder som kan karaktäriseras som allt ifrån tvivelaktiga till uppenbart bedrägliga. Dessa ansträngningar understöds också av övertygelsen att det synbara allmänna välståndet med tiden kommer rättfärdiga dem och dölja dess natur. Affärsmän är produktiva, politiker är d estruktiv a Men även i detta klimat så finns en klar skiljelinje mellan affärsmän å ena sidan och politiker och statstjänstemän å den andra. Detta beror på att affärsmäns verksamhet produktionen av varor och tjänster för försäljning på marknaden är positiv till sin natur. Det är skapandet av välstånd som upprätthåller och främjar mänskligt liv och välmåga. I själva verket är det affärsmäns sparande, investerande, profitbegär och konkurrens som resulterat i praktiskt taget alla de fantastiska teknologiska framstegen under de senaste drygt tvåhundra åren, samt gjort det möjligt för praktiskt taget vem som helst i de kapitalistiska länderna att ha råd med dem. Politikerna baserar sin makt på våld och tvång Oärlighet och bedrägerier har ingen mer självklar plats i affärslivet än de har inom sjukvården, musiken eller något annat konstnärligt eller vetenskapligt område. Precis som förekomsten av oärliga läkare, musiker, konstnärer eller vetenskapsmän inte har något att göra med dessa verksamheters inneboende natur, har inte heller förekomsten av oärliga affärsmän något med affärsverksamhetens natur att göra. I skarp kontrast till detta så är politikers och statstjänstemäns verksamhet alltid negativ till sin natur den är alltid potentiellt eller direkt destruktiv. Detta eftersom grundvalen för alla lagar och allt statligt styre är våld eller hot om våld. Detta är uttryckt i den antika, latinska maximen nulla lege sine poena, vilket betyder ingen lag utan straff. Alltså, det finns ingen lag, administrativt styre, påbud, dekret eller statlig förordning av någon typ som inte är uppbackad av hot om våld för att framtvinga dess efterlevnad. Saknar staten möjlighet att med hjälp av våld framtvinga efterlevnad har dess direktiv ingen effekt. De kan då helt enkelt ignoreras efter behag. Maktens legitima funktion Det enda legitima användandet av denna negativa makt är att stoppa det medborgerliga våldsanvändandet, närmare bestämt att förhindra och straffa handlingar som mord, misshandel, rån, våldtäkt, kidnappning och bedrägerier. I den strikt begränsade omfattningen det vill säga att beivra våld människor emellan kan staten göra det möjligt för medborgarnas positiva företagsamhet att fritt utö-