Pensionsavgångar och rekryteringspotential för lärare/forskare vid högskolan

Transkript

1 Pensionsavgångar och rekryteringspotential för lärare/forskare vid högskolan

2 Promemoria från analysenheten vid avdelningen för forskningspolitiska frågor Ulf Heyman Pensionsavgångar och rekryteringspotential för lärare/ forskare vid högskolan

3 PM Analys/UH Pensionsavgångar och rekryteringspotential för lärare/forskare vid högskolan Pensionspuckeln till följd av de stora barnkullarna under 1940-talet återverkar naturligtvis också på högskolan. Pensionsavgångarna för lärare/forskare kommer att inom några år öka kraftigt varvid man befarat att antalet yngre forskare inte räcker för att täcka den brist som uppstår. Den rent demografiska effekten modifieras av andra händelser såsom en expansion av verksamheten inom högskolan, en fakultet eller ett ämne. 60- och 70-talets högskolexpansion kan antas förstärka pensionseffekten eftersom den ledde till rekrytering av nya medarbetare som i hög grad var födda på 40-talet. Expansion efter 70-talet bör å andra sidan motverka rekryteringsproblem idag, varför nya ämnen sannolikt har mindre problem än gamla. En analys av var inom högskolan stora rekryteringsproblem kommer att uppstå borde utföras på ämnesnivå med tanke på hur mycket dynamiken skiljer mellan ämnen. Alternativa arbetsmarknader för forskarna påverkar också rekryteringen liksom hur specialiserade forskare måste vara för att kvalificera sig för en anställning inom ett ämne. Typiska exempel är forskning inom informationsteknologi där konkurrensen med näringslivet är mycket hård och kliniska anställningar där det förutom forskningsmeritering ofta krävs specialistkompetens. I ett sådant specialiserat ämne är det svårt att kompensera en brist genom rekrytering från närliggande områden. Från och med hösten 2001 samlar SCB in personaldata fördelat på ämnesnivå (enligt SCB:s kategorisering) och dessa har, tillsammans med forskarutbildningsstatistik, i det följande använts för att uppskatta balansen mellan pensionsavgångar och rekryteringsbara forskare. Statistikens relevans för att beskriva forskarkarriären Vi utgår från att forskarkarriären startar med disputation varefter följer någon typ av postdoktor-anställning/stipendium. Nästa anställning blir forskarassistent eller projektanställning som forskare och efter ett antal år med dylika anställningar erhålls en lektors- eller professorsanställning. Övergångarna går att beskriva relativt väl utifrån den tillgängliga statistiken. Antalet doktorsexamina finns väl dokumenterade och uppdelade i samma ämneskategorier som personalstatistiken. Statistiken beskriver den årliga examinationen och vi har därför antagit att examinationsnivån är konstant under de kommande åren. Examinationen under en femårsperiod antas alltså vara lika med examinationen år 2001 multiplicerad med fem. Postdoktorsanställning beskrivs dåligt i statistiken eftersom dessa personer ofta befinner sig utomlands eller saknar anställning som registreras i personalstatistiken. Anställning som forskarassistent registreras som en särskild grupp medan forskare i den vanliga statistiken blandas med diverse andra lärare. Vi har därför i detta fall utgått från tjänstebenämning för att särskilja forskarna men sannolikt leder det till att antalet underskattas en del, eftersom andra benämningar används för samma typ av anställning. En del forskare har valt anställningen framför anställning som lektor/professor för att erhålla en större andel forskning av arbetstiden, och det är inte

4 säkert att dessa bör räknas som rekryteringsbara till högre tjänster. Dessa fel motverkar varandra och torde dessutom vara relativt små. Både forskarassistenter och forskare kan erhålla en högre tjänst men också gå från den ena anställningen till den andra. I en analys av balansen mellan olika anställningar måste således dessa anställningar behandlas som en och samma grupp. Lektorer och professorer måste också behandlas som en grupp eftersom befordringsreformen inneburit att en övergång från lektor till professor sker utifrån personliga meriter och inte utifrån lärosätenas planering. Adjunkter är en stor grupp inom högskolan men ingår inte naturligt i forskarkarriären. Samtidigt påverkas rekryteringsbehovet av i vilken utsträckning adjunkter ska ersättas av lektorer i undervisningen och utgör också i den mån de disputerar rekryteringsunderlag för lektors/professorsanställningar. Vi har tillgång till personaldata i åldersklasser om fem år och måste således beräkna pensionsavgångar i femårsintervall. I någon mån förlorar analysen precision genom detta men en analys av ettårsklasser skulle med all sannolikhet inte leda till större skillnader i resultatet. Ett ytterligare problem är den variabla pensionsåldern, som gör det omöjligt att exakt bestämma hur många som kommer att pensioneras. Vi har i det följande antagit att den stora majoriteten av professorer och lektorer pensioneras vid 67 års ålder. Personalsituationen skiljer sig avsevärt mellan de gamla lärosätena och de mindre och medelstora högskolorna. De nya universitetens personalsituation liknar fortfarande mer högskolornas och har därför placerats i denna grupp vid jämförelser. Vi har i det följande valt att ange antalet personer inom olika personalkategorier omräknat så att de motsvarar heltidsanställningar, heltidsekvivalenter. De kommande pensionsavgångarna För professorer och lektorer är 40-talistpuckeln mycket uttalad sett över samtliga ämnen och samtliga högskolor (Figur 1). De absolut största pensionsavgångarna kommer att infalla under perioden

5 2500 Antal heltidsekvivalenter Professorer + lektorer Adjunkter år år år år år år år år år 65- år Åldersklass Figur 1. Antalet professorer+lektorer och antalet adjunkter i åldersklasser år Heltidsekvivalenter. Beräkningsmodell Vår uppskattning av balansen mellan pensionering och rekryteringsbara lärare sträcker sig över två ålderklasser. Det innebär att antalet professorer och lektorer som år 2001 var minst 60 år antas vara pensionerade år 2008 och de som var mellan år antas pensioneras Rekryteringsbara forskare/forskarassistenter antas för perioden vara samtliga som är yngre än 50 år. För perioden har nya personer rekryterats till gruppen och vi antar att det rekryteras lika många som övergått till anställning som professor/lektor. Antalet rekryteringsbara forskare är således lika stort under de bägge perioderna. Detta innebär att rekryteringsbehovet till forskarassistent/forskare är något större än det till professor/lektor eftersom gruppen också förlorar ett litet antal som går i pension. I beräkningarna har vi antagit att antalet lärare är konstant över tid och försöker alltså inte göra några framskrivningar av utvecklingen vid lärosätena. Samtidigt vet vi att avgångskullarna från gymnasiet kommer att öka med drygt 15% mellan den första och den andra perioden och att statsmakterna arbetar för att adjunkter ska ersättas med disputerade lärare. Det är också sannolikt att forskningsresurserna kommer att öka. 3

6 Räcker antalet yngre forskare? I tabell 1 anges pensionsavgångarnas storlek ämnesvis för de olika lärargrupperna vid de gamla lärosätena. Antalet rekryteringsbara forskare (yngre än 50 år) anges också. Från dessa data är balansen mellan pensioneringar och rekryteringsbara forskare beräknad för perioden samt Tabellen är sorterad efter balansen vid de gamla lärosätena för den förstnämnda perioden och det framgår klart att pensioneringarna under denna period endast i ett fåtal fall (5 ämnen) utgör ett problem. För många ämnen (24 stycken) är problemet det omvända, dvs antalet forskare är för stort i förhållande till frigjorda seniora läraranställningar så att mindre än hälften av de yngre forskarna kommer att erhålla tillsvidareförordnanden under perioden. Detta bäddar för försörjningssvårigheter och en oattraktiv forskarkarriär, vilket i längden torde medföra att många av de bäst lämpade doktorerna väljer bort en akademisk forskarkarriär. Vid de nya högskolorna och universiteten är ännu inte forskningssystemet utbyggt och det fanns år 2001 endast ungefär 110 stycken forskare+foass. Rekryteringen till följd av pensionsavgångar måste således huvudsakligen ske från de gamla lärosätena och tas hänsyn till detta förändras bilden något. Även med detta räknesätt klarar dock de flesta ämnesgrupper rekryteringen även om flera områden försvagas. Totalt uppstår brist inom 12 ämnen samtidigt som 15 ämnen har mer än dubbelt så många yngre forskare än som behövs för att fylla pensionsluckorna.. De stora pensionsavgångarna medför att balansen mellan pensionerade och rekryteringsbara förskjuts en del men räknas endast de gamla lärosätena uppstår brist endast inom 8 ämnesområden. Räknas hela högskolesystemet uppstår brist inom 14 ämnesområden. Sett över hela högskolesystemet kommer inte pensionsavgångarna att medföra stora problem med återbesättningen och framför allt gäller detta de gamla lärosätena medan den kraftigt ökade grundutbildningen vid de nya medfört att problem kommer att uppstå inom ett antal ämnesområden. Främst gäller det samhällsvetenskap och humaniora (socialvetenskap, ekonomi, språkvetenskap, data och systemvetenskap) men också vårdvetenskap, matematik och odontologi. Socialvetenskap är i den här ämneskategoriseringen mycket brett och innehåller bl a sociologi, psykologi och statskunskap. Till en del kan bristen lösas genom att rekrytera lektorer med något kortare anställning som forskare/foass än de har idag. Det skulle innebära en ökad omsättning av yngre forskare och således att fler blir tillgängliga för rekrytering varje år. Inom vissa områden finns det också möjlighet att rekrytera professorer och lektorer från närliggande ämnen med en bättre situation (detta skulle t ex kunna gälla data- och systemvetenskap). En större brist kan uppstå om grundutbildningen expanderar ytterligare och anställningar som adjunkt omvandlas till lektorsanställningar. Antalet personer som lämnar gymnasiet kommer att öka och nå en topp ungefär samtidigt som pensionsavgångarna från högskolan är som störst. Nivån då kommer att vara ungefär 15% större än idag och med bibehållen övergångsfrekvens skulle således antalet helårsstudenter också öka med 15%. En omvandling av adjunkter till lektorer torde framför allt ske genom att adjunkter som går i pension ersätts med lektorer/professorer. En sådan förändring kan alltså skattas utifrån pensioneringen av adjunkter, vilken för de gamla lärosätena framgår av tabell 1. Vid de nya lärosätena pensioneras ytterligare ungefär lika många adjunkter 4

7 och summeras alla lärosäten blir således behovet av yngre forskare mycket stort (c:a 600 för perioden och knappt 1300 för perioden ). Adjunktspensioneringarna är dock koncentrerade till ett relativt litet antal ämnen inom och det är på det hela taget samma ämnen som i ovanstående beräkningar kommer att få problem med pensionsavgångarna. Odontologi, data och systemvetenskap och matematik har dock relativt få adjunkter och skulle inte påverkas alltför mycket av en omvandling av adjunkter till lektorer. Räcker examinationen av doktorer? Examinationen av doktorer har ökat mycket kraftigt under 90-talet och examinationen räcker gott och väl för att försörja högskolan med yngre forskare som sedan kan rekryteras till professorer och lektorer. Det föreligger ett rejält överskott inom samtliga ämnen undantaget vårdvetenskap. Sannolikt finns dock samma problem inom lärarutbildningen, även om det inte framgår av statistiken eftersom ämnestillhörigheten är oklar. Görs istället ovanstående analys på fakulteter eller motsvarande indelning framgår det dock klart att det finns en mycket stor brist på rekryteringsbara yngre forskare inom lärarutbildningsområdet. Vårdvetenskap och lärarutbildning blev en del av högskolesystemet 1977 men har under lång tid fortlevt som fristående enheter med stor grundutbildning och mycket lite forskning. En förändring mot en mer normal universitetsverksamhet med större forskningsverksamhet och därmed fler disputerade lärare kommer att ta lång tid. Under denna tid kommer bägge ämnesområdena att vara fortsatt av beroende av adjunkter och disputerade lärare från andra områden. Slutsatser De ovanstående kalkylerna baseras på mycket breda ämnesområden och det är sannolikt att det finns ämnen inom grupperna som avsevärt skiljer sig från gruppen. Slutsatserna presenterade här måste således användas med försiktighet. För huvuddelen av de ämnesområden som omfattas av analysen skapar inte de kommande pensionsavgångarna några stora rekryteringsproblem. Under innevarande decennium är huvudproblemet att alltför få yngre forskare kan erhålla tillsvidareförordnanden. Det innebär en osäker anställningssituation och små möjligheter att fortsätta karriären, vilket gör den akademiska forskarkarriären oattraktiv. Detta gör det svårt att rekrytera de bäst lämpade till en forskarkarriär. I och med den stora pensionspuckeln uppstår i något högre utsträckning brist på yngre forskare. Den är dock huvudsakligen koncentrerad till ämnen som redan idag i hög grad förlitar sig på odisputerade lärare i sin undervisning. En ytterligare brist inom grundutbildningsdominerade ämnen skulle uppstå om adjunkter i högre grad än idag skulle ersättas med lektorer. Examinationen av doktorer är gott och väl tillräcklig för att täcka högskolesystemets behov av yngre forskare utom inom lärarutbildningsområdet och vårdvetenskap. Problemen med pensionsavgångar drabbar således markant olika för olika ämnesområden. Ett fåtal ämnen, där utbyggnaden av grundutbildningen varit stor och inte åtföljts av en utbyggnad av rekryteringsanställningar och där adjunkter 5

8 bristen på forskarutbildade lärare redan idag är märkbar genom att undervisningen i hög grad sköts av adjunkter, kommer att drabbas. Särskilda insatser för att öka antalet anställningar av yngre forskare, rekryteringsanställningar, är inte påkallade utifrån en kommande brist på seniora forskare. Sådana insatser kan dock vara motiverade utifrån grundutbildningens behov men bör i sådana fall föregås av en analys av hur undervisningen skall utvecklas och finansieras. För forskningens del torde det främst vara motiverat med insatser för att öka antalet tillsvidareanställningar för forskare. 6

9 Tabell 1 Pensonering (Pens) av adjunkter,yngre forskare och professore+lektorer, rekryteringsbara forskare+ forskarassistenter samt balansen mellan pensionsavgångar och rekryteringsbara forskare fördelade på ämnesgrupper. Balansen beräknad genom att antalet rekryteringsbara subtraheras med antalet pensionerade. Data för perioderna och Endast ämnesgrupper med minst 20 professorer+lektorer medtagna. Professor + Adjunkt Foass + Forskare Lektor Balans gamla Balans alla Pens. Pens. Pens.2 Pens.2 Rekr. Pens.2 Pens. NatamneText bara Odontologi Vårdvetenskap Statistik, data- systemv Språkvetenskap Rättsvetenskap/juridik Religionsvetenskap/teologi Estetiska ämnen Psykiatri Övrig samhällsvetenskap Industr. teknik och ekonomi Övriga teknikvetenskaper Teknisk materialvetenskap Samhällsbyggn. arkitektur Veterinärmedicin Areell ekonomi Farmaci Matematik Bioteknik Socialvetenskap Animalieproduktion Kirurgi Markvetenskap Ekonomi Socialmedicin Informationsteknik Kemiteknik Geovetenskap Teknisk fysik Teknisk mekanik Morfologi Elektroteknik, elektronik och fotonik Fysik Fysiologi och farmakologi Historisk-filosofiska ämnen Växtproduktion Kemi (medicin) Mikrobiologi Medicin Kemi Biologi Alla ämnen

10 Tabell 2 Examinerade doktorer i förhållande till pensionsavgångarna efter ämne för hela perioden Lärare/forskare avser professorer+lektorer+forskarassistenter+forskare. Doktorsöverksottet är beräknat som skillnaden mellan antalet examinerade och antalet pensionerade. Då adjunkter tagits med i beräkningen har det antagits att varje pensionerad adjunkt ersätts med en disputerade lärare. Pensionering Doktors-"överskott" Ämne Lärare/forskare Lärare inkl. adjunkte r Examinerade doktorer Ersättning av disputerade Omvandling av pens adjunkter Animalieproduktion Areell ekonomi Biologi Bioteknik Ekonomi Elektroteknik, elektronik och fotonik Estetiska ämnen Farmaci Fysik Fysiologi och farmakologi Geovetenskap Historisk-filosofiska ämnen Industriell teknik och ekonomi Informationsteknik Kemi Kemi (medicin) Kemiteknik Kirurgi Markvetenskap Matematik Medicin Mikrobiologi Morfologi Odontologi Psykiatri Religionsvetenskap/teologi Rättsvetenskap/juridik Samhällsbyggnadsteknik och arkitektur Socialmedicin Socialvetenskap Språkvetenskap Statistik, data- och systemvetenskap Teknisk fysik Teknisk materialvetenskap Teknisk mekanik Veterinärmedicin Vårdvetenskap Växtproduktion Övrig samhällsvetenskap Övriga teknikvetenskaper