Polisens årsredovisning 2013

Transkript

1 Årsredovisning 2013

2 Polisens årsredovisning 2013 Produktion: Rikspolisstyrelsen Dnr: EA /12 ISBN: Grafisk form och layout: Citat Foto: Säkerhetspolisen sid 2, Lars Hedelin, Rikspolisstyrelsen övriga Tryck: RPS tryckeri, februari 2014 Version 1

3

4 Innehåll Rikspolischefen har ordet 4 Detta är Polisen Polisens uppdrag 7 Organisation 7 Resultat, redovisning och kommentar Trygghet och förtroende 11 Brottsbekämpning 12 Brottsförebyggande arbete: sid 12 Utredning och lagföring: sid 14 Grov organiserad brottslighet: sid 32 Händelsestyrd verksamhet: sid 37 Service och ärendehantering 38 Verksamhetsutveckling för ett bättre verksamhetsresultat 40 Risker och brister 50 Ekonomi Verksamhetens finansiering 53 Verksamhetens kostnader 53 Transfereringar 53 Avgiftsfinansierad verksamhet 53 Anslag 54 Kompetensförsörjning Långsiktig kompetensförsörjning 57 Verksamhetsstyrd och flexibel kompetensutveckling 58 Enhetlig och gemensam arbetsgivarpolitik 59 Kompetens för resultat och verksamhetsutveckling 60 Personalsammansättning 60 Övriga återrapporteringskrav samt uppdrag Övriga återrapporteringskrav 65 Uppdrag 75

5 Internrevision 76 Finansiell redovisning Redovisningsprinciper 79 Resultaträkning 80 Balansräkning 82 Anslagsredovisning 84 Anslagsredovisning per polismyndighet m.fl. 85 Finansieringsanalys 86 Noter till resultaträkningen 88 Noter till balansräkningen 91 Noter till anslagsredovisningen 96 Noter till finansieringsanalysen 97 Sammanställning av väsentliga uppgifter 99 Styrelse och ledning 102 Intern styrning och kontroll vid Polisen 104 Rikspolischefens underskrift av årsredovisningen samt bedömning av den interna styrningen och kontrollen vid Polisen Bilagor Bilaga 1 Läsanvisningar 107 Bilaga 2 Antal anställda fördelat på poliser och civilanställda 116 Bilaga 3 Antal anställda föredelat på kompetenskategorierna lednings-, kärnoch stödkompetens. Per polismyndighet. 117 Bilaga 4 Sjukfrånvaro, långtidssjukfrånvaro och andel långtidssjukfrånvaro. Per polismyndighet. 124 Bilaga 5 Antal anställda, årsarbetskrafter och medeltal anställda 130 Bilaga 6 Åldersstruktur vid myndigheterna inom Polisen 131 Bilaga 7 Planlagt brottsförebyggande arbete per polismyndighet 145 Bilaga 8 Biståndsfinansierat internationellt arbete 166 Bilaga 9 Verksamhetsstatistik 180 Bilaga 10 Polismyndigheternas adresser 211

6 Rikspolischefen har ordet Polisen ska minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Ett uppdrag som är både stort och omfattande. Vi möter ofta människor i väldigt utsatta situationer och gör varje dag skillnad för många av dem. Under 2013 minskade antalet anmälda brott något, men det anmäldes ändå närmare 1,44 miljoner brott. Årsredovisningen är Polisens rapportering till regeringen av de uppdrag vi fått, men också ett försöka att beskriva det som vi gjort under det gångna året. Här beskriver vi den verklighet och det arbete som mina medarbetare möter och hanterar varje dag. Det säger sig självt att det inte enkelt låter sig göras. Det är svårt att mäta effekter av ett brott som inte begås eller av en påverkad person som avstår från att sätta sig i bilen av rädsla för att bli stoppad av polis. Antalet anmälda brott minskade något under Det anmäldes närmare 1,44 miljoner brott. Vi kan se att de allra flesta 76 procent av de brottsutsatta är nöjda med det bemötande de får av polisanställda. I Brottsförebyggande rådets årliga nationella trygghetsundersökning för 2013 uppger 85 procent av de tillfrågade att de är trygga. Förtroendet för svensk polis är också starkt. I samma mätning är det 61 procent av de tillfrågade som uppger att de har ett stort eller mycket stort förtroende för Polisen. Det är ett kvitto på att svensk polis i många stycken gör ett bra jobb. Sett över tid har Polisen lyckats minska våldet i yttre miljö. Här riktade vi om verksamheten 2010 och kan fortfarande se effekter av ett förändrat arbetssätt. När det gäller exempelvis bedrägerier har antalet anmälningar ökat över flera år. Här blir vi bättre och kan bli ytterligare bättre.» I Brottsförebyggande rådets årliga Nationella trygghetsundersökning för 2013 uppger 85 procent av de tillfrågade att de är trygga. Förtroendet för svensk polis är också starkt. I samma mätning är det 61 procent av de tillfrågade som uppger att de har ett stort eller mycket stort förtroende för Polisen. Det är ett kvitto på att svensk polis i många stycken gör ett bra jobb. «Dessvärre har vi inte lyckats vända utvecklingen i utredningsverksamheten, och få av de brottsutsatta som intervjuas i Nationella trygghetsundersökningen för 2013 är nöjda med Polisens förmåga utreda och klara upp deras brott. Det brister inte i kvaliteten på de ärenden vi lämnar till åklagare, men det är ett faktum att vi i de flesta brottskategorier lämnar färre ärenden vidare. Chefer på samtliga nivåer är nyckelpersoner i arbetet med att utveckla Polisen. Vi ställer höga krav på våra chefer. Av cirka anställda är cirka är chefer. Vi har de senaste åren lagt stora resurser på att utbilda våra chefer och för att rusta dem för att kunna leda i både vardag och förändring. År 2013 var det år då Polisen på allvar påbörjade omvandlingen till Polismyndigheten. I ett brett upplagt arbete förbereds sammanläggningen av polismyndigheterna för att bilda Polismyndigheten och Säkerhetspolisen den 1 januari Vi har då gått från en situation med 119 polismyndigheter när Polisen förstatligades 1965 till dagens 23 myndigheter som 2015 blir två polismyndigheter. Jag är övertygad om att detta är rätt väg att gå. Förändringen kommer att ge oss förutsättningar att bedriva en ännu bättre polisverksamhet. Bengt Svenson Rikspolischef 4 Rikspolischefen har ordet

7

8 Detta är Polisen Polisens uppdrag är tydligt: att minska brottsligheten och bidra till en ökad trygghet i samhället. Människor i Sverige ska vara trygga där de bor och vistas. Polisen är en av de största statliga verksamheterna med anställda och med ett totalt anslag på knappt 21 miljarder kronor. Här beskrivs Polisen uppdrag och organisation och ges ett sammandrag av Polisens verksamhetsresultat under perioden Detta är polisen

9 Polisens uppdrag Polisens uppdrag och mål framgår av bland annat polis lagen, polisförordningen, budgetpropositionen samt regleringsbrevet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Ändamålet med polisverksamheten beskrivs i polislagen (1984:387): Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet skall polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Av 2 polislagen framgår Polisens uppgifter: förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat, bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal, lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen, fullgöra den verksamhet som ankommer på Polisen enligt särskilda bestämmelser. Polisen får bedriva särskilt personsäkerhetsarbete beträffande vittnen och andra hotade personer. Regeringen får meddela föreskrifter om sådant säkerhetsarbete. Polisen är en av de största statliga verksamheterna med anställda, varav poliser, och med ett totalt anslag på knappt 21 miljarder kronor. Styrande dokument för Polisen Grundläggande bestämmelser för hur Polisen ska bedriva verksamheten för att nå det övergripande målet finns i: Polislagen (1984:387). Polisförordningen (1998:1558). Förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisutbildningsförordningen (1999:740). Myndighetsförordningen (2007:515). Förordning (2007:603) om intern styrning och kontroll. Förordning (1978:677) med instruktion för Statens kriminaltekniska laboratorium. Regeringen Justitiedepartementet Rikspolisstyrelsen Huvudkontoret, Polisens verksamhetsstöd, Polishögskolan, Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen och Avdelningen för interna utredningar Organisation Rikspolisstyrelsen Rikspolisstyrelsen (RPS) är en central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. RPS ska verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom Polisen. Vid RPS finns ett huvudkontor med fem avdelningar samt internrevisionen och ett verksledningskansli. Dessutom finns Polisens verksamhetsstöd (PVS), Polishögskolan (PHS), Rikskriminalpolisen (RKP), Säkerhetspolisen (Säpo) och avdelningen för interna utredningar. RPS är vidare chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium. RPS styrelse består av åtta personer, inklusive rikspolischefen som är styrelsens ordförande. Styrelseledamöterna i övrigt utses av regeringen. Huvudkontoret RPS huvudkontor utarbetar bland annat mål och strategier för Polisen, bevakar rättsutvecklingen, ansvarar för metodoch kompetensutvecklingen inom Polisen samt fördelar medel. Genom styrning och uppföljning säkerställer huvudkontoret också att nationella mål och strategier får genomslag i Polisens operativa verksamhet. 21 polismyndigheter Statens kriminaltekniska laboratorium Polisen består av Rikspolisstyrelsen (RPS), 21 polis myndigheter med geografiska ansvarsområden som motsvarar länsindelningen samt Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). 1) Vid utgången av I januari 2014 påbörjade ytterligare 385 polisaspiranter sin aspiranttjänstgöring. Detta är polisen 7

10 Polisens verksamhetsstöd Polisens verksamhetsstöd utför och vidareutvecklar tjänster till Polisen i hela landet på uppdrag av RPS huvudkontor. Polishögskolan Polisens grundutbildning genomförs i dag vid Polishögskolan (PHS) i Solna och som uppdragsutbildning vid universiteten i Växjö respektive Umeå. Den vidareutbildning som anordnas centralt genomförs i huvudsak vid Polishögskolan, men även Växjö och Umeå universitet anordnar vissa av kurserna. Beslut har fattats att PHS från 2013 har ansvar för central utbildning, det vill säga grundutbildning och central vidareutbildning. Rikskriminalpolisen Rikskriminalpolisen (RKP) är en nationell operativ enhet inom RPS. RKP har fyra huvuduppdrag: bekämpning av grov organiserad brottslighet, internationellt polissamarbete, krisberedskap och särskilda händelser samt bekämpning av mängd- och seriebrottslighet. RKP inriktar polismyndigheternas kriminalunderrättelsetjänst och har nationellt samordningsansvar för bland annat gränskontroll och särskilt personsäkerhetsarbete. Inom RKP finns också det nationella underrättelsecentret och Sveriges nationella kontakt-punkt mot internationella brottsbekämpande organisationer som Interpol och Europol. RKP biträder polismyndigheterna med expertkompetens bland annat genom expertis inom kriminalpolisverksamheten, nationella insatsstyrkan och polisflyget. Dessutom ansvarar RKP för Polisens utlandsstyrka. Säkerhetspolisen Säkerhetspolisen (Säpo) förebygger och avslöjar brott mot rikets säkerhet, bekämpar terrorism och skyddar den centrala statsledningen. Syftet med verksamheten är att skydda den svenska demokratin och dess institutioner, medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter samt den nationella säkerheten. Säpo arbetar strategiskt för att möta hot mot Sverige och svenska intressen. En stor del av verksamheten utgörs av förebyggande arbete i form av underrättelsearbete, säkerhetsskyddsarbete och personskyddsarbete. Säpo lämnar en separat årsredovisning. Avdelningen för interna utredningar Avdelningen utreder ärenden när polisanställda, polisstudenter, åklagare, domare och vissa riksdagsmän påstås ha begått brott i tjänsten eller på fritiden. Polismyndigheterna Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten. För ledning av polismyndigheten finns en polisstyrelse som består av en länspolismästare och högst 13 andra ledamöter. Länspolismästaren är chef för polismyndigheten. Både polisstyrelse och länspolismästare utnämns av regeringen. Polisstyrelsen avgör hur den egna polismyndigheten ska vara organiserad. Därför kan organisationsstrukturen variera mellan myndigheterna. Polisstyrelsen avgör också viktiga frågor om planering och inriktningen för verksamheten samt ekonomi. Statens kriminaltekniska laboratorium Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har som huvuduppgift att som opartiskt expertorgan utföra kriminaltekniska undersökningar i brottmål åt rättsväsendets myndigheter. Det innebär att man förfogar över avancerad analysoch undersökningsutrustning, men framförallt att man har välutbildad personal med kompetens att göra kvalificerade bedömningar och värderingar där analys resultaten sätts in i sina rättsliga sammanhang. SKL är ackrediterat enligt ISO/ IEC för merparten av de undersökningar som utförs samt för brandorsaksutredningar ISO/IEC Detta är polisen

11 Tre år i sammandrag Polisens personal, utfall och kostnader i sammandrag under perioden Anställda Poliser Civilanställda Summa anställda Utbildning av poliser Antagna polisstuderande Verksamhetsmått Antal inkomna brottsärenden ärenden redovisade till åklagare 13 % 14 % 15 % Antal inkomna brottsärenden exkl. ATK ärenden redovisade till åklagare exkl. ATK 15 % 16 % 17 % Verksamhetens kostnader (tkr) Personal Lokaler Drift Finansiella kostnader Avskrivningar Summa verksamhetens kostnader Anslagssparande /-kredit 4.4:1 (tkr) Anslagssparande Utnyttjad anslagskredit Förändringarna i antal inkomna brottsärenden respektive antal inkomna brottsärenden (exkl. ATK) för 2011 och 2012 beror på att en omkörning av VUP har genomförts (se bilaga 1 Läsanvisningar). Polisens intäkter och kostnader per verksamhet och år under perioden Mkr RÄTTSVÄSENDET Brottsförebyggande arbete Intäkter av anslag 6 826, , ,1 Övriga intäkter 0,0 0,0 0,0 Kostnader 6 826, ,0 7020,1 Utredning och lagföring Intäkter av anslag , , ,5 Övriga intäkter 0,0 0,0 0,0 Kostnader , , ,5 Service m.m. Intäkter av anslag 1 875, , ,9 Övriga intäkter 1 110, , ,6 Kostnader 2 938, , ,1 Freds- och säkerhets - främjande och konfliktförebyggande verksamhet Intäkter av anslag 168,9 189,3 165,5 Övriga intäkter 0,0 0,0 0,1 Kostnader 168,9 189,3 165,6 Åtgärder inom Krisberedskap Intäkter av anslag 0,0 0,0 0,0 Övriga intäkter 6,5 7,4 12,0 Kostnader 6,4 7,2 2,3 SUMMA Intäkter av anslag , , ,0 Övriga intäkter 1 116, , ,7 Kostnader , , ,6 De tidigare verksamhetsgrenarna Åtgärder inom samverkansområde skydd, undsättning och vård respektive Åtgärder inom samverkansområde spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen redovisas från och med 2013 under verksamhetsgrenen Krisberedskap. Jämförelsesiffror för tidigare år har justerats i enlighet med detta. Intäkter av anslag och övriga intäkter för Service m.m. har ändrats för 2012 med anledning av ändrad redovisningsprincip för EU-projekt inom återvändandefonden. Övriga intäkter för Service m.m. har ändrats för 2011 med anledning av ändrad redovisningsprincip för beredskapstillgångar. 2) ATK: Automatisk trafiksäkerhetskontroll. Detta är polisen 9

12 Resultat, redovisning och kommentar Antalet anmälda brott minskade något under Det anmäldes ändå närmare 1,44 miljoner brott. 61 procent av befolkningen har mycket eller ganska stort förtroende för Polisen, det är det högsta inom rättsväsendets myndigheter. Polisens resultat redovisas och kommenteras här ur tre perspektiv: Trygghet och förtroende, brottsbekämpning samt verksamhetsutveckling för ett bättre verksamhetsresultat. 10 Resultat, redovisning och kommentar

13 Polisen är en del av rättsväsendet vars mål är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Tillsammans med andra myndigheter inom och utom rättsväsendet ska Polisen genom sina insatser bidra till målet för kriminalpolitiken att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Polisens arbete ska syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. Regleringsbrevet för 2013 I regleringsbrevet för 2013 understryker regeringen att: brottsligheten ska minska och människors trygghet ska öka. Polisen ska bidra till en sådan utveckling. Förtroendet för Polisen ska vara högt och Polisen ska vara synlig och tillgänglig i hela landet. Polisen ska arbeta brottsbekämpande bland annat genom att förhindra att brott begås och utreda brott i syfte att lagföra skyldiga. Polisens verksamhetsresultat ska förbättras. Polisen ska även tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. arbetet ska bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet, kvalitet och effektivitet. Polisen ska kontinuerligt utveckla sin verksamhet för att leva upp till de krav som ställs på en professionell och framgångsrik brottsbekämpande verksamhet samt bidra till effektivitet i rättskedjan. Polisen utför varje dag arbetsuppgifter som främjar tryggheten och bidrar till ordning och säkerhet. Det kan bland annat handla om att ingripa mot brott och ordningsstörningar, att ta hand om berusade personer eller att finnas tillgängliga för att kunna ge allmänheten hjälp och service. Polisen ska finnas tillgänglig på tider och platser när risken för ordningsstörningar är hög. Den svenska polisen har en god förmåga att säkerställa ordningen vid allmänna sammankomster. Detta har åstadkommits genom att bland annat tillämpa evidensbaserade arbetssätt avseende förmågan att ingripa mot oroligheter, ordningsstörningar och brott som kan uppstå i stora folksamlingar. Även i det brottsförebyggande arbetet är det viktigt att Polisen är synlig och närvarande där brott kan förväntas ske. För att bland annat förebygga brott i offentlig miljö har synligheten och närvaron koncentrerats till kommunernas centrumområden och andra krogmiljöer. Genom detta arbetssätt har Polisen bidragit till att antalet anmälda brott i offentlig miljö har fortsatt att minska. Polisens arbete bidrar till att tryggheten i samhället fortsätter att vara hög samtidigt som både antalet anmälda brott och utsattheten för brott minskar. Polisen har det högsta förtroendet bland rättsväsendets myndigheter. Polisens kontaktcenter (PKC) är en viktig kanal i kontakten med allmänheten. Ett stort antal telefonsamtal och brottsanmälningar görs via PKC. Svarstiderna har dessvärre utvecklats negativt under året. Åtgärder för att vända utvecklingen har vidtagits. Utvecklingen för utredningsverksamheten bedöms sammantaget som något negativ. en ärenden som redovisas till åklagaren av de som kommer in till Polisen har minskat för flertalet brottskategorier, samtidigt som kvaliteten i de ärenden som redovisas till åklagaren bedöms ha ökat eller ligga på en fortsatt hög nivå. Antalet redovisade ärenden till åklagaren har sammantaget minskat under året. En förklaring är att antalet inkomna ärenden i de brottskategorier där Polisen vanligtvis har en hög redovisningsandel, till exempel trafik och tillgrepp i butik, har minskat. Detta påverkar antalet redovisade ärenden i större omfattning än när antalet inkomna ärenden minskar i brottskategorier där redovisningsandelen är lägre. Andra orsaker till att antalet redovisade ärenden minskat är bland annat interna verksamhetsprioriteringar, plattformsbytet i Pust och att andelen ärenden där förundersökning inletts har minskat. Ett ökat användande av internet och den snabba tekniska utvecklingen har bidragit till att bedrägeribrotten ökat kraftigt de senaste åren. Polisens förmåga att hantera det kraftiga inflödet har utvecklats i en positiv riktning. Antalet ärenden som redovisas till åklagaren har ökat samtidigt som kvaliteten i ärendena har ökat. I årsredovisningen har RPS valt att redovisa och kommentera Polisens resultat ur tre perspektiv Trygghet och förtroende Brottsbekämpning Verksamhetsutveckling för ett bättre verksamhetsresultat Utöver detta redovisas också i detta kapitel ett avsnitt om Polisens serviceverksamhet och ett avsnitt som, utifrån kravet på att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild, redovisar de risker och brister som bedömts relevanta att beskriva för verksamhetsåret Trygghet och förtroende Brottsligheten ska minska och människors trygghet ska öka. Polisen ska bidra till en sådan utveckling. Förtroendet för Polisen ska vara högt och Polisen ska vara synlig och tillgänglig i hela landet. (Ur regleringsbrevet 2013) Polisen arbetar för att öka tryggheten genom att använda metoder som ökar närvaron och synligheten i samhället. En faktor som påverkar förtroendet är det direkta mötet med allmänhet och brottsoffer. Det är därför viktigt att Polisen är tillgänglig och engagerad. Genom ett planlagt brottsförebyggande arbete verkar Polisen för att minska utsattheten för brott i samhället. Resultat, redovisning och kommentar 11

14 Tryggheten fortsatt hög De flesta människor känner sig trygga när de går ut en kväll i sitt bostadsområde. I den senaste nationella trygghetsundersökningen (NTU) från Brå 1 var det 85 procent som uppgav att de kände sig trygga, vilket är en ökning med sex procentenheter sedan den första undersökningen 2006 och oförändrat jämfört med föregående år. Allmänheten har högt förtroende för Polisen Av undersökningen framgår även att 61 procent av befolkningen har mycket eller ganska högt förtroende för Polisen. Det är en ökning med sex procentenheter sedan 2006 och en ökning med en procentenhet jämfört med föregående år. Polisen är den myndighet som allmänheten har högst förtroende för bland de myndigheter inom rättsväsendet som ingår i NTU:n. Utsattheten minskar Av undersökningen framgår också att 22 procent av befolkningen (16 79 år) utsattes för brott under Det innebär att utsattheten för brott har minskat sedan 2005, från 26 procent till 22 procent Brottsbekämpning Polisen ska arbeta brottsbekämpande bland annat genom att förhindra att brott begås och utreda brott i syfte att lagföra skyldiga. Polisens verksamhetsresultat ska förbättras. Polisen ska även tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. (Ur regleringsbrevet 2013) Brottsförebyggande arbete Enligt regleringsbrevet för 2013 ska det brottsförebyggande arbetet bedrivas planlagt, proaktivt och problemorienterat. De brottsförebyggande metoder som används ska om möjligt utgå från beprövad erfarenhet eller vara utvärderade. Arbetet ska utföras på eget initiativ och i samverkan med andra samhällsaktörer. RPS ska bedöma ett urval av de planlagda brottsförebyggande insatserna för polismyndigheterna sammantaget samt var för sig. Bedömningen ska utgå från Polisens underrättelsemodell (PUM). Vidare ska RPS redogöra för de resurser som använts för det planlagda brottsförebyggande arbetet. För planlagt brottsförebyggande arbete per polismyndighet, se bilaga 7. 1) Brå 2014:1, Nationella Trygghetsundersökningen 2013 Om utsatthet, trygghet och förtroende. Uppgifterna om utsatthet för brott avser föregående år, det vill säga i NTU 2013 redovisas utsatthet för brott Nationell bedömning av det brottsförebyggande arbetet baserad på förmågan att dokumentera det planlagda brottsförebyggande arbetet RPS bedömning av polismyndigheternas förmåga att bedriva brottsförebyggande arbete baseras på polismyndigheternas dokumentation av hur man kartlagt och analyserat orsakerna till brottsligheten vilka arbetsmetoder/åtgärder som valts för att påverka situationen hur man följt upp och bedömt resultatet av vidtagna åtgärder. RPS gör bedömningen att nivån på polismyndigheternas brottförebyggande förmåga har minskat för våld i offentlig miljö, ökat för trafiksäkerhetsarbete och är oförändrad för tillgrepp genom inbrott och narkotika. Den sammantagna nationella förmågan har ännu inte nått hög nivå för något brottsområde. Detta innebär att ytterligare åtgärder behöver vidtas av polismyndigheterna. Antalet planlagda brottsförebyggande insatser har ökat inom samtliga brottsområden. År 2013 hade samtliga polismyndigheter dokumenterade insatser inom samtliga brottsområden vilket inte var fallet för Polisens arbete mot våld i offentlig miljö har koncentrerats på hög synlighet och närvaro särskilt i kommunernas centrumområden och andra krogmiljöer. Eftersom det finns en generell och tydlig koppling mellan våldsbrott och graden av alkoholkonsumtion har insatserna i huvudsak riktats mot att minska berusningsdrickandet hos restaurangbesökare och ungdomar. Vanliga metoder är intensifierad övervakning och tidiga ingripanden på kända platser och under tider med högre frekvens av ordningsstörningar och brottslighet krogkontroller enligt Stad-modellen (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) Kronobergsmodellen (syftar till att minska alkoholkonsumtionen hos unga och därmed den alkoholrelaterade våldsbrottsligheten i offentlig miljö). Polisens trafiksäkerhetsarbete har inriktats på åtgärder som bidrar till att förebygga de vanligaste olycksorsakerna. Regelbundna kontroller av fordonsförarnas alkohol- och drogpåverkan, höga hastigheter och aggressiv körning samt kontroller av fordonens skyddsanordningar är vanliga exempel på åtgärder. Polisens arbete med att bekämpa narkotikabrottsligheten har liksom tidigare i första hand varit inriktad mot kända narkotikamissbrukare. Därutöver har arbetet också prioriterat att förhindra nyrekrytering och då fokuserat på ungdomar och unga vuxna som bedömts befinna sig i riskzonen för att utveckla missbruk. Polisens insatser mot tillgrepp genom inbrott har varit fokuserat på bostadsinbrott och livsstilskriminella personer. Många polismyndigheter har också som en del i detta arbete genomfört riktade informationsinsatser till utsatta hushåll samt fortsatt arbetet med att stödja och utveckla grannsamverkan. Polismyndigheternas totala resurstid för planlagt 12 Resultat, redovisning och kommentar

15 brottsförebyggande arbete under 2013 har minskat från timmar till timmar. Detta är en minskning med 3 procent. Utvecklingsarbete som bedrivits för att ta fram kunskapsbaserade och effektiva brottsförebyggande metoder Projektet Testa ny definition av Polisens brottsförebyggande arbete har under 2013 fortsatt enligt plan. Projektet omfattar tre etapper. I den första etappen utarbetades ett förslag på en ny definition av Polisens brottsförebyggande arbete. Som en grundläggande förutsättning för att det brottsförebyggande arbetet ska kunna bedrivas tillräckligt specifikt och precist, krävs att Polisen har god förmåga att arbeta problemorienterat. Detta ställer krav på väl utvecklad förmåga att analysera specifika brotts- och ordningsproblem för att därefter, enskilt eller i samverkan med andra, planera och genomföra åtgärder som syftar till att minska eller eliminera problemet. En ytterligare förutsättning för en effektiv tillämpning av ett problemorienterat arbetssätt är att ledningen och alla övriga personalkategorier tillämpar arbetssättet fullt ut. Inriktningen har varit att den nya definitionen ska vara tydligare avgränsad till det primära syftet med Polisens i författning fastlagda uppgifter och uppdrag. I den andra etappen, som genomförts under 2013 har projektet bedrivit försöksverksamhet vid Polismyndigheten i Västmanlands län. Projektet och polismyndigheten har tillsammans provat olika sätt att stödja ett problemorienterat förhållningssätt. Under etappens senare del har en stödgrupp inrättas vars huvudsakliga uppgift varit att handleda övrig berörd personal i analysarbetet. Exempel på det kan vara att delta i val av arbetsmetod, lära ut hur en statistisk jämförelse ska göras och hur lämpliga mål ska sättas upp i en insats. Under 2014 kommer försöksverksamheten att utvärderas och diskuteras inför den slutrapport som ska redovisas senast den 30 juni Nationell trygghetsundersökning (NTU) Den nationella trygghetsundersökningen är en viktig del i Polisens övergripande planering och genomförande av olika insatser för att minska brottsligheten och öka den upplevda tryggheten. Dessutom utgör den en god kunskapskälla för att belysa skillnader i landet. Polismyndigheterna anser dock att NTU i nuläget är ett alltför trubbigt och övergripande instrument för att användas som ett operativt beslutsunderlag för det lokalt inriktade arbetet. I likhet med tidigare år genomför polismyndigheterna i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronoberg, Södermanland och Västernorrland egna trygghetsmätningar tillsammans med berörda kommuner för att utifrån lokala problembilder öka precisionen i beslutsunderlagen. Polismyndigheten i Gävleborgs län har under våren 2013 inlett diskussioner med länets kommuner, landsting och länsstyrelse om att tillsammans genomföra en lokal undersökning utifrån resultaten i NTU. Polismyndigheterna i Kalmar och Kronoberg har, mot bakgrund av resultaten från de egna trygghetsmätningarna, beslutat genomföra medborgardialoger där länspolismästaren, den operativa ledningen samt den lokala polischefen deltar. Syftet är att förmedla hur Polisen upplever den faktiska problembilden samt att skapa en ny direkt kontaktyta med invånarna i ett visst samhälle och inhämta deras synpunkter på Polisens verksamhet. Ett annat exempel är att Polismyndigheten i Västra Götaland tillämpar en beslutad strategi för att informera, bland annat i sociala medier, om brottsutvecklingen och om Polisens arbete. Under året har myndigheten bedrivit ett antal riktade projekt, bland annat Människan bakom uniformen, för att stärka förtroendet för Polisen. Polismyndigheterna redovisar i övrigt ett fortsatt intensivt arbete med att öka tillgängligheten och närvaron i den offentliga miljön för att på så sätt bidra till att minska brottsligheten och öka tryggheten. Insatserna på området riktas främst mot brott avseende misshandel, hot, personrån och sexualbrott inklusive tidiga ingripanden mot alkohol- och drogrelaterade ordningsstörningar och annan brottslighet. Åtgärderna genomförs vanligtvis i samverkan med externa lokala aktörer, och de består exempelvis av intensifierad övervakning i centrumområden med hög brottslighet, användandet av mobila poliskontor och av trygghetsvandringar. Resultatet av att polismyndigheterna ökat sina insatser mot misshandel, hot, personrån och sexualbrott i den offentliga miljön bedöms ha medfört att den anmälda brottsligheten har minskat. Samverkansöverenskommelser Vid utgången av 2013 har Polisen ingått totalt 257 samverkansöverenskommelser med kommunerna. Polismyndigheten i Stockholms län tillämpar delvis en annan modell genom chefssamråd och samverkansavtal för specifika verksamheter, till exempel Stödcentrum för unga brottsoffer och barnahus. Under 2013 har 22 överenskommelser ingåtts. Eftersom samverkansöverenskommelserna i många fall gäller under längre tid än ett år rör det sig i vissa fall om förlängningar av tidigare samverkansöverenskommelser och i andra fall om nya samverkansöverenskommelser. Detta påverkar polismyndigheternas möjligheter att bedöma resultatet av överenskommelserna då dessa vanligen följs upp i slutet av Resultat, redovisning och kommentar 13

16 aktuell period/år och den samlade bilden/effekten av samarbetet blir känt först en tid in på följande år. Av polismyndigheternas redovisningar framgår att myndigheterna rent generellt anser att samarbetet med kommunerna över tid har förbättrats och fördjupats, samt att innehållet i samverkansöverenskommelserna varierar beroende på lokala problembilder. Det lokala samarbetet inriktas oftast mot kända platser och tider i centrummiljöer och bostadsområden samt trafikrelaterade frågor. Hit hör gemensamma åtgärder mot ordningsstörningar, skadegörelser, stölder och våldsbrottslighet samt för att minska alkoholkonsumtionen och förhindra användningen av olika droger. Sådana satsningar kan avse ungdomar i riskzonen, bebyggelseinriktade åtgärder, gatu- och parkbelysningar, krogkontroller, olika slag av trygghetsvandringar och grannsamverkan. Det har också blivit allt vanligare med ett samlat arbete mot kriminella nätverk, organiserad brottslighet och våld i nära relationer. RPS gör i likhet med polismyndigheterna bedömningen att utvecklingen av samarbetet med kommunerna och andra lokala externa aktörer fortsätter att utvecklas positivt. RPS anser även att överenskommelserna i större utsträckning bör utgå från lokala problembilder samt väl avgränsade mål. Detta skulle också kunna skapa bättre förutsättningar för uppföljning av vidtagna åtgärder. Utredning och lagföring Resultatbedömningen, både totalt och för de olika brottskategorierna, baseras primärt på utfallet för två resultatindikatorer, redovisningsandel (andel ärenden redovisade till åklagare av inkomna ärenden) och lagföringskvot (andel positiva lagföringsbeslut av beslutade brottsmisstankar där förundersökning letts av polismyndighet). För en beskrivning av bedömningsgrunder se bilaga 1 Läsanvisningar/ bedömningsgrunder. Resultatbedömning Förändringen av Polisens utredningsresultat bedöms sammantaget som något negativ. För redovisningsandelen bedöms resultatförändringen i huvudsak som negativ, men med positiva inslag. För lagföringskvoten bedöms resultatförändringen i huvudsak som positiv. Redovisningsandel Redovisningsandelen har minskat eller minskat marginellt för flertalet av brottskategorierna. Sammantaget är bedömningen att resultatförändringen i huvudsak varit negativ, men med positiva inslag. De tydligaste negativa förändringarna har inträffat inom brottskategorierna trafikbrott och tillgrepp i butik. För tillgrepp i butik är dock bedömningen något osäker då en förändring i brottskodningen har försvårat resultatbedömningen. Narkotikabrotten uppvisar också en tydlig negativ resultatförändring. Denna har dock orsakats av en tillfällig minskning av antalet redovisade ärenden till åklagare under februari mars vilket sammanfaller med det plattformbyte i Polisens utredningsstöd (Pust) som genomfördes under denna period. För övriga året har redovisningen av ärenden till åklagare legat på normala nivåer. Bedömningen är därför att den negativa resultatförändringen för narkotikabrott är temporär. För brottskategorierna övriga brott mot person och bedrägeribrott m.m. är redovisningsandelen oförändrad. Detta bedöms som positivt då antalet inkomna ärenden inom dessa båda brottskategorier har fortsatt att öka. Det är också positivt att andelen ärenden redovisade till åklagare av bearbetade ärenden har ökat marginellt. Detta innebär att en större andel av de ärenden där förundersökning inletts också har redovisats till åklagare. Denna resultatförändring är värd att notera då detta är de två brottskategorier för vilka antalet inkomna ärenden ökat mest under de senaste sex åren ( ). Lagföringskvot Lagföringskvoten har ökat eller är oförändrad för flertalet av brottskategorierna. En hög lagföringskvot tolkas som att åklagarna i stor utsträckning delat de polisiära förundersökningsledarnas uppfattning om bevisläget i de ärenden som redovisats. Bedömningen är därför att kvaliteten i Polisens utredningsverksamhet har förbättrats. Lagföringskvoten är oförändrad för brottskategorierna narkotikabrott, trafikbrott och tillgrepp i butik. För övriga specialstraffrättsliga brott har den ökat marginellt. Lagföringskvoten för flertalet av dessa brottskategorier är mycket hög (ca 95 %) och bedöms inte kunna öka ytterligare. För brottskategorierna våldsbrott, övriga brott mot person och bedrägeribrott m.m. har lagföringskvoten ökat relativt mycket. För brottskategorierna skadegörelsebrott, tillgreppsbrott (exkl. i butik) och övriga brottsbalksbrott har lagföringskvoten minskat. I samtliga fall är minskningen dock relativt liten. Det bör finnas möjligheter att i samverkan med Åklagarmyndigheten ytterligare öka lagföringskvoten för dessa 14 Resultat, redovisning och kommentar

17 brottskategorier. Detta gäller särskilt brottskategorierna övriga brott mot person och bedrägeribrott m.m. där skillnaden i lagföringskvot mellan polismyndigheterna är relativt stor. Även den effektiva lagföringskvoten 2 har ökat eller är oförändrad för flertalet av brottskategorierna. Skillnaden mellan lagföringskvoten och den effektiva lagföringskvoten är dock för flertalet av brottskategorierna relativt stor. Bedömningen är därför att det finns möjlighet att ytterligare effektivisera resursutnyttjandet genom en ökad användning av förundersökningsbegränsning. Konstaterade orsaker till den minskade ärenderedovisningen Antalet ärenden redovisade till åklagare har fortsatt att minska under året. Detta beror i betydande omfattning på faktorer, både interna och externa, som Polisens utredningsverksamhet har svårt att påverka. Polisens utredningsresultat redovisas uppdelat i tio brottskategorier. För varje brottskategori är förhållandet mellan antalet inkomna ärenden och antalet ärenden redovisade till åklagare, det vill säga redovisningsandelen, över tid relativt stabil. Generellt kan man därför säga att när antalet inkomna ärenden minskar, då minskar också antalet redovisade ärenden till åklagare och vice versa. Även om redovisningsandelen är relativt stabil över tid så skiljer den sig mycket åt mellan brottskategorierna. De högsta redovisningsandelarna har ingripandebrott 3 och de lägsta redovisningsandelarna har offerbrott utan interaktion 4. Det innebär att förändringar i inflödet för brottskategorier där redovisningsandelen är hög påverkar det totala antalet redovisade ärenden till åklagare i mycket större omfattning än i de brottskategorier där den är låg. För närvarande minskar antalet inkomna ärenden i flera av de brottskategorier där redovisningsandelen är hög eller mycket hög. Resultatet blir därmed en betydligt större minskning av antalet redovisade ärenden, än om minskningen av inkomna ärenden hade inträffat i brottskategorier med låg redovisningsandel. Ytterligare en förklaring till den minskade ärenderedovisningen är det plattformsbyte som genomfördes i Polisens utredningsstöd (Pust) under februari och mars. Detta har bland annat fått till följd att antalet ärenden redovisade till åklagare för narkotikabrott minskade kraftigt under dessa månader. Denna temporära produktionsminskning har inte kunnat återhämtas under året. Under övriga månader, januari och april december, har dock antalet ärenden redovisade till åklagare legat på normala nivåer. En naturlig konsekvens av att antalet redovisade ärenden till åklagare minskar är också att antalet personuppklarade brott minskar. 2) positiva lagföringsbeslut, exklusive åtalsunderlåtelse övrigt, av beslutade brottsmisstankar i ärenden där förundersökning letts av polismyndighet. 3) Brott som har den egenskapen att Polisen samtidigt som man upprättar en brottsanmälan vanligtvis har en identifierad misstänkt person (till exempel narkotikabrott, trafikbrott, tillgrepp i butik och övriga specialstraffrättsliga brott). 4) Brott som har den egenskapen att det är mindre vanligt att offret eller någon annan sett gärningsmannen begå brottet (till exempel skadegörelsebrott och tillgreppsbrott (exkl. i butik)). Sammanfattningsvis är slutsatsen att en betydande del av det minskade antalet redovisade ärenden till åklagare förklaras av faktorer som utredningsverksamheten har svårt att påverka. Dessa inbegriper strukturförändringar i inflödet av ärenden (både antal och fördelning), interna verksamhetsprioriteringar, som till exempel en minskad aktivitet inom trafikbrott samt plattformbytet i Pust som temporärt påverkat antalet redovisade narkotikabrottsärenden negativt. Förändringar i utredningsbarhet En annan faktor som påverkar ärenderedovisningen och då framförallt redovisningsandelen är andelen ärenden som bedöms kunna utredas. Enligt RB 23 kap. 1 ska en förundersökning inledas så snart det finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Under 2013 har andelen avslutade ärenden där förundersökningen inte inletts av det totala antalet avslutade ärenden ökat både totalt och för flertalet brottskategorier jämfört med Detta innebär att andelen inkomna ärenden där förundersökning inletts minskat. Denna förändring påverkar redovisningsandelen negativt. Förändringen är dock relativt liten för flera brottskategorier vilket gör att påverkan på redovisningsandelen i dessa fall troligen är obefintlig eller mycket liten. För ett antal brottskategorier (våldsbrott, övriga brott mot person, bedrägeribrott m.m. och övriga brottsbalksbrott) är dock den ökade andelen brott som uppenbart inte går att utreda så stor att den har påverkat redovisningsandelen negativt. Detta är än mer tydligt i ett längre perspektiv. Under de sex senaste åren ( ) har antalet inkomna ärenden inom brottskategorierna övriga brott mot person och bedrägeribrott m.m. ökat mycket kraftigt. Under samma period har andelen avslutade ärenden där förundersökningen inte inletts av totalt antal avslutade ärenden också ökat kraftigt. För övriga brott mot person från 37,5 procent till 50,7 procent och för bedrägeribrott m.m. från 36,5 procent till 46,8 procent. Utgångspunkter vid resultatbedömning Vid bedömningen av Polisens utredningsresultat är en viktig utgångspunkt att alla anmälda brott varken kan eller ska utredas. Detta innebär att alla anmälda brott inte heller kan klaras upp. Förväntningar om en total uppklaring är därför inte realistiska. Det är också viktigt att notera att brotten i de olika brottskategorierna har olika egenskaper. Dessa egenskaper påverkar resultatnivåerna och förklarar varför resultaten, till exempel i form av redovisningsandelar och lagföringskvoter, varierar mellan brottskategorierna. En annan väsentlig utgångspunkt är att förändringar i Polisens utredningsresultat inte bara beror på vad som händer inom Polisen, utan också i varierande omfattning på vad som händer i vår omvärld. Rimlig nivå för utredningsbara brott Polisen varken kan eller ska utreda alla anmälda brott. Det finns en rad orsaker till detta. En förundersökning behöver till exempel inte inledas om det är uppenbart att brottet inte Resultat, redovisning och kommentar 15

18 går att utreda. Det är heller inte alltid motiverat, till exempel av processekonomiska skäl, att lägga ned stora utredningsresurser på att utreda alla brott. Vissa brott kan vara så genuint svårlösta att de åtgärder och resurser som skulle krävas för en utredningsframgång inte står i rimlig proportion till brottets svårhetsgrad. Ibland är det inte ens teoretiskt möjligt att klara upp ett brott, till exempel vid påhittade brottsanmälningar. Anmälda brott kan mot bakgrund av detta delas in i fem grupper. Brott som omöjligen kan klaras upp. Gruppen omfattar till exempel gärningar som inte är brott, fall där den misstänkte avlidit, fall där den misstänkte är underårig samt fall där det inte går att visa att något brott har begåtts. Brott som inte bör utredas. Det vill säga brott som skulle vara möjliga att utreda men som inte bör utredas av till exempel processekonomiska skäl; förundersökningsbegränsningar samt särskild åtalsprövning. Svårutredda brott. En stor del av de brott som anmäls till Polisen har mycket låga förutsättningar att kunna klaras upp till följd av försvårande omständigheter och brist på spaningsuppslag. Brott som borde kunna klaras upp. Brott som har förutsättningar att klaras upp men som inte blir uppklarade. Uppklarade brott. Brott som leder till personuppklaring. Det totala antalet anmälda brott kan på detta sätt stegvis skalas ner för att hamna på en rimlig nivå för utredningsbara brott (framförallt grupp 4 och 5 ovan). Det är inte möjligt att exakt bestämma hur stor andel brott som kan klaras upp vare sig totalt eller per brottskategori. Brottens egenskaper påverkar och förklarar resultatskillnader Brotten i de olika brottskategorierna har olika egenskaper vilka påverkar resultatnivåerna och förklarar varför resultaten, till exempel i form av redovisningsandelar och lagföringskvoter, varierar mellan brottskategorierna. Dessa egenskaper kan delas in i tre grupper. Ingripandebrott. Brott som har den egenskapen att Polisen samtidigt som man upprättar en brottsanmälan vanligtvis har en identifierad misstänkt person. Dessa brott som vanligtvis anmäls av Polisen, någon annan myndighet eller ett företag är därför förhållandevis enkla att klara upp. Redovisningsandelen och lag föringskvoten är därför högre i denna grupp i förhållande till övriga. Ingripandebrott 5 består i huvudsak av brottskategorierna narkotikabrott, trafikbrott, tillgrepp i butik, övriga specialstraffrättsliga brott samt vissa bedrägeribrott m.m. och vissa övriga BrB-brott. Offerbrott med interaktion. Brott som har den egenskapen att offret vanligtvis har konfronterats med gärningsmannen och kan ge ett signalement. Relativt ofta är också gärningsmannen bekant med offret. Dessa brott är generellt sett medelsvåra att klara upp. Redovisningsandelen ligger därför inom denna grupp generellt på en lägre nivå än för ingripandebrotten. Offerbrott med interaktion 6 består i huvudsak av brottskategorierna våldsbrott och övriga brott mot person. Offerbrott utan interaktion. Brott som har den egenskapen att det är mindre vanligt att offret eller någon annan sett gärningsmannen begå brottet. Detta gör att Polisen har begränsat med information. Dessa brott är därför ofta relativt svåra att klara upp. Redovisningsandelen ligger därför generellt på en lägre nivå än för ingripandebrott och offerbrott med interaktion. Offerbrott utan interaktion 7 består i huvudsak av brottskategorierna tillgreppsbrott (exkl. i butik), skadegörelsebrott samt vissa bedrägeribrott m.m. och övriga brottsbalksbrott. Dessa egenskaper förklarar varför till exempel redovisningsandelen för tillgreppsbrott (exkl. i butik) och skadegörelsebrott som tillhör gruppen offerbrott utan interaktion är betydligt lägre än för narkotikabrott och trafikbrott som tillhör gruppen ingripandebrott. Detta innebär också att det inte är meningsfullt att jämföra redovisningsandelar och lagföringskvoter mellan olika brottskategorier. Interna och externa påverkansfaktorer Polisens resultat förändras både positivt och negativt över tid. De faktorer som påverkar dessa förändringar kan vara slumpmässiga, så kallad normalvariation, eller systematiska. Oavsett om variationerna är slumpmässiga eller systematiska finns det faktorer, både internt inom Polisen och externt i omvärlden, som påverkar dem och därmed också Polisens resultat. Med interna faktorer avses lednings- och styrningsfrågor, arbetsprocesser och arbetsmetoder, förändringar i arbetsbelastning, resurser och kompetens etc. Med externa faktorer avses förändringar i brottsstruktur, brottsmodus och anmälningsbenägenhet, förändrade beviskrav från övriga rättskedjan, samverkande organisationer, ny lagstiftning, demografiska förändringar etc. Förändringar i redovisningsandel och lagföringskvot påverkas i stort sett av samma interna faktorer. De externa faktorerna skiljer sig dock åt. Lagföringskvoten påverkas nästan uteslutande av faktorer inom Åklagarmyndigheten. Redovisningsandelen påverkas däremot av betydligt mer omfattande och varierande faktorer. Oavsett vilket så beror de förändringar vi ser i Polisens resultat inte bara på vad som händer inom Polisen, utan också i varierande omfattning på vad som händer i vår omvärld. 5) Kallas även egeninitierade brott eller spanings- och ingripandebrott. 6) Kallas även våldsbrott eller brott mot person. 7) Kallas även egenomdomsbrott eller förmögenhetsbrott. 16 Resultat, redovisning och kommentar

19 Resultatutveckling Resultatutveckling 3 år samt resultatförändring 1 år (förändring i procent) INDIKATORER Antal inkomna ärenden Antal anmälda brott Medelgenomströmningstider avseende bearbetade ärenden (dagar) Förändring Förändring Förändring Brottskategorier Våldsbrott % % % Övriga brott mot person % % % Skadegörelsebrott % % % Tillgreppsbrott % % % Brottsområde % % % Narkotikabrott % % % Trafikbrott % % % Brottsområde % % % Tillgrepp i butik % % % Bedrägeribrott m.m % % % Ekonomiska brott % % % Övriga BrB-brott % % % Övriga SSR-brott % % % Brottsområde % % % Totalt % % % Forts. Resultatutveckling 3 år samt resultatförändring 1 år (förändring i procent) INDIKATORER Antal ärenden redovisade till åklagare ärenden redovisade till åklagare av inkomna ärenden Antal ärenden redo visade till åklagare per utrednings timmar Förändring Förändring Förändring Brottskategorier Våldsbrott % 22,0 % 20,6 % 19,1 % 7 % 8,0 6,7 6,0 10 % Övriga brott mot person % 7,1 % 6,4 % 6,3 % 2 % 8,9 7,1 7,4 4 % Skadegörelsebrott % 4,0 % 4,0 % 3,6 % 10 % 15,9 13,8 12,2 12 % Tillgreppsbrott % 3,2 % 3,2 % 2,6 % 19 % 7,7 6,8 5,7 16 % Brottsområde % 6,9 % 6,6 % 5,7 % 14 % 8,4 7,1 6,4 10 % Narkotikabrott % 68,6 % 67,5 % 61,2 % 9 % 31,7 29,7 27,1 9 % Trafikbrott % 44,0 % 43,3 % 38,8 % 10 % 76,7 68,7 56,9 17 % Brottsområde % 51,1 % 50,7 % 46,1 % 9 % 49,4 44,8 38,5 14 % Tillgrepp i butik % 48,4 % 46,9 % 50,9 % 9 % 101,8 90,9 79,3 13 % Bedrägeribrott m.m % 13,4 % 11,1 % 11,5 % 4 % 23,7 20,7 23,5 14 % Ekonomiska brott % 59,9 % 38,7 % 75,0 % 94 % 2,9 1,8 1,5 17 % Övriga BrB-brott % 15,9 % 14,6 % 13,2 % 10 % 12,3 12,4 10,8 13 % Övriga SSR-brott % 32,3 % 31,0 % 26,6 % 14 % 27,3 21,9 24,1 10 % Brottsområde % 25,6 % 22,7 % 21,2 % 7 % 31,3 27,9 27,4 2 % Totalt % 17,1 % 16,3 % 14,6 % 10 % 20,2 17,5 15,9 9 % Resultat, redovisning och kommentar 17