Alléskruvmossa Tortula virescens. Aspfjädermossa Neckera pennata MISSGYNNAD (NT)

Transkript

1 MOSSOR Alléskruvmossa Tortula virescens Beskrivning. Alléskruvmossa är en bladmossa, som växer i små tuvor, huvudsakligen på trädstammar. Bladen är tunglika och har vanligen tillbakaböjda kanter och rundad spets. Ekologi. Arten växer på lövträd och i undantagsfall på sten. Den tycks vara gynnad av näringsrikt damm och stoft från grusvägar och åkrar. Arten föredrar fristående träd, särskilt alléträd, framförallt av pil, sälg, alm, ask, asp och bok. Utbredning. Alléskruvmossan har en sydlig utbredning i Sverige men med spridda fynd norrut till Uppland. En känd lokal i kommunen vid Marmorbruket. Hot. Arten hotas genom att antalet alléer minskar. Arten är dessutom starkt utsatt för luftföroreningar och försurande nederbörd. Aspfjädermossa Neckera pennata SÅRBAR (VU) Beskrivning. Aspfjädermossan är en ganska kraftig, ljusgrön bladmossa med 5 10 cm långa, helt platta skott och grenar. Stammen är grenad och arten känns igen på de tunglika, tvärvågiga, 2 3 mm långa bladen och på de nästan oskaftade, i stort sett alltid rikligt förekommande sporkapslarna på undersidan av skotten. Ekologi. Mossan växer på stammar av grova lövträd i gamla, vanligen grandominerade och örtrika skogar. Den trivs bäst i fuktig, flerskiktad och olikåldrig skog. Utbredning. Arten förekommer sparsamt från södra Småland upp till Ångermanland, med tyngdpunkten i östra Sverige. En aktuell lokal i västra kommunen, vid Nybäck. Hot. Arten hotas av bristen på grov asp och grova ädellövträd. Den är också känslig mot kraftig avverkning, kraftig igenväxning och gynnas förmodligen av lång skoglig kontinuitet. 14

2 MOSSOR Asphättemossa Orthotrichum gymnostomum Beskrivning. Asphättemossa är en bladmossa som bildar gröna till brungröna tussar på stammar av asp. Bladen är som fuktiga utstående från stammen, som torra inböjda. Ekologi. Asphättemossan hittas så gott som uteslutande på asp. Den växer oftast på äldre, framför allt stående träd. Vanligen sitter mossan i små sprickor i barken och bildar ofta ganska stora bestånd. Utbredning. Arten är funnen från Skåne till Jämtland, med enstaka fynd längs kusten norrut till Norrbotten. Spridda fynd i kommunen med en koncentration i Kolmården norr om Åby. Hot. Bristen på grov asp är det stora hotet mot arten. Bäcklansmossa Didymodon spadiceus Beskrivning. Bäcklansmossa är en bladmossa som växer i täta, brunaktigt gröna, glanslösa tuvor. Tuvorna är mellan en och fyra centimeter höga. Sporkapslar är vanliga. Ekologi. Arten växer vid bäckar och andra våta platser på kalkrik och tidvis översvämmad jord. Utbredning. Arten är känd från Skåne till Dalarna på ett 60-tal lokaler. En känd lokal i kommunen vid Glans kalkbrott. Hot. Reglering av vatten utgör hot mot arten som dessutom är känslig för försurning. 15

3 MOSSOR Dunmossa Trichocolea tomentella Beskrivning. Dunmossa är en bladlevermossa med platta, plymlika och tätt förgrenade skott. Skotten har en grön stam täckt av djupt flikade, dunlika blad. Mossan bildar luckra, svällande, blekgröna mattor eller tuvor på marken. Ekologi. Arten växer i skuggiga kärr och på bäckstränder men även på andra lokaler påverkade av rörligt markvatten. Arten kräver skugga och tål inte uttorkning. Utbredning. Dunmossan är funnen på fler än 200 platser från Skåne till Gästrikland. Flera fynd i Kolmården. Hot. Reglering av små vattendrag samt avverkning på lokalerna hotar arten. Grön sköldmossa Buxbaumia viridis Beskrivning. Grön sköldmossa är en bladmossa med mycket stor sporkapsel, vilken är i stort sett det enda som syns av mossan då skotten är mycket oansenliga. Sporkapseln är avlångt äggformad, upp till 7 mm lång och 3 mm bred med ett ca 1 cm långt skaft. Den pekar snett uppåt och är grön länge, men blir slutligen ljusbrun. Ekologi. Arten växer på multnande stammar och stubbar, framför allt av gran, men även på tall och asp. Den föredrar sluten grannaturskog med mycket död ved i olika nedbrytningsstadier. Utbredning. Grön sköldmossa har hittats från Skåne till Ångermanland på åtminstone lokaler. Funnen spridd på flera platser över hela kommunen. Hot. Det stora hotet mot arten är bristen på död ved, men även skogsavverkning utgör ett hot. Övrigt. Arten omfattas av EU: s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Fridlyst i Sverige. 16

4 MOSSOR Hårklockmossa Encalypta spathulata SÅRBAR (VU) Beskrivning. Hårklockmossa är en liten mossa med smalt tungformade blad samt med en lång hårudd i skottets övre del. Mossan växer i cirka fyra mm höga, täta tuvor. Ekologi. Arten växer på kalkhaltig jord. Lokalerna är ofta nedlagda gamla kalkstensbrott. Mossan har dålig spridningsförmåga. Utbredning. Från kalkområden i Jämtland, Dalarna, Västergötland, Östergötland, Västmanland och Södermanland finns ett tiotal fynd. De flesta dock gjorda före Inga fynd i kommunen efter 1988, då arten rapporterades från Glans kalkbrott och Marmorbruket Hot. Igenväxning och exploatering kan utgöra hot mot arten. Liten hornflikmossa Lophozia ascendens SÅRBAR (VU) Beskrivning. Liten hornflikmossa är en liten, upp till 1 cm hög, bladlevermossa. Skotten har oftast mycket groddkorn i bladspetsarna närmast toppen. Groddkornen är lysande gulgröna. Ekologi. Mossan växer på murken ved, framför allt på grova granlågor men även på asp och tall. Arten verkar föredra gamla, väl slutna skogar med hög och jämn luftfuktighet. Utbredning. Arten förekommer från Skåne till Torne lappmark. I kommunen finns den främst i de västra och norra delarna, till exempel vid Ågelsjön. Hot. Det allvarligaste hotet mot arten är bristen på grov död ved, men även skogsbruk på eller runt lokalerna utgör ett hot mot arten. 17

5 MOSSOR Parkhättemossa Orthotrichum pallens Beskrivning. Parkhättemossan är en bladmossa med lansettlika till tunglika blad. Mossan växer i små ljusgröna till mörkgröna tuvor. Ekologi. Parkhättemossa växer på lövträd i alléer, skogsbryn, hagmark och på åkerholmar. Lokalerna är i regel påverkade av stoft från grusväg, åker eller stenbrott. På platser utan stoftflykt hittas den enbart på trädslag med näringsrik bark. Utbredning. Arten förekommer mindre allmänt från Skåne till Jämtland. En känd plats i kommunen ligger söder om Lilla Rimmö. Hot. Mossan är mycket känslig för luftföroreningar som snabbt påverkar den negativt. Även avverkning av gamla alléer och lövträd på åkerholmar innebär ett hot mot arten. Skogstrappmossa Anastrophyllum michauxii SÅRBAR (VU) Beskrivning. Skogstrappmossan är en medelstor styv bladlevermossa. Skotten är gulgröna till gulbruna, cirka 2 mm breda och 2 3 cm långa. Mossan har krypande stam och tvåflikade sidoställda blad. Ekologi. Arten växer vanligen på ovansidan av murkna grova granlågor i barrskog. Den kräver hög luftfuktighet och skugga. Utbredning. Arten förekommer från Skåne till Jämtland på ett 100-tal lokaler. De flesta lokalerna finns i sydvästra Sverige. En känd plats i norra kommunen, vid Stora Holmsjön. Hot. Bristen på död ved samt alla skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av lokalerna är hot mot arten. 18

6 MOSSOR Skuggmossa Dicranodontium denudatum Beskrivning. Skuggmossa är en bladmossa med trådsmala och smalt tillspetsade, raka eller svagt böjda blad. Mossan bildar upp till 10 cm höga tuvor, mer eller mindre täta, glänsande och gulgröna. Ekologi. Skuggmossan växer i skuggiga och fuktiga skogar. Den kräver permanent hög luftfuktighet och tål inte starkt ljus. Arten påträffas på bergväggar och block, samt på murken ved, rötter och klibb-alsocklar. Utbredning. Arten är funnen från Skåne till Jämtland. De flesta av de aktuella lokalerna ligger inom områden med en årsnederbörd på mer än 1000 mm. Funnen på några få platser i kommunen, bland annat vid Bärsjön och Brostugugölen. Hot. Avverkning och andra åtgärder som innebär ökad solinstrålning och uttorkning på växtplatserna hotar arten. Späd hårgräsmossa Cirriphyllum tommasinii Beskrivning. Späd hårgräsmossa är en bladmossa med krypande till upprätta skott. Mossan växer i glänsande gula till grågröna mattor och storleken kan variera kraftigt. På skuggiga ställen är den ibland mycket grov medan den på exponerade klippor och block är mera späd. Ekologi. Mossan växer skuggigt, främst på lösslitna block av kalkrika klippor. Utbredning. Arten är funnen på ett 70-tal lokaler med tyngdpunkt på bergtrakterna i Närke och Västmanland. I kommunen är den funnen vid Marmorbruket och vid Glans kalkbrott. Hot. Skogsavverkningar och stenbrytning hotar arten. 19

7 MOSSOR Stor klipptuss Cynodontium jenneri Beskrivning. Stor klipptuss är en tämligen storvuxen bladmossa med upp till 4 cm långa skott. Bladen är cirka 5 mm långa, linjärt lansettlika och spetsiga. Den bildar relativt täta, gulgröna till gröna tussar. Ekologi. Mossan växer i sprickor på torra klippväggar. Den är helt knuten till kalkfria bergarter och verkar föredra lodytor framför lutande klippväggar. Utbredning. Arten är funnen från Blekinge till Dalarna, framförallt i de sydvästra landskapen. Endast en känd lokal i kommunen, på Stora Pukö. Hot. Skogsbruk i angränsning till eller i bergbranter, försurande nederbörd samt stenbrytning utgör hot mot artens överlevnad. Vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum Beskrivning. Vedtrappmossa är en mycket liten, upp till 1 cm hög, bladlevermossa. Den känns igen på sina upprätta skott med vinröda groddkorn i spetsen. Ekologi. Mossan växer på murken ved av framför allt gran och tall, men kan även hittas på andra trädslag. Den förekommer framförallt i väl slutna skogar med god tillgång på död ved. Utbredning. Arten är spridd i hela landet på åtminstone lokaler. Den är mest sällsynt i de sydligaste delarna, medan den blir något vanligare i mellersta och norra delarna av landet. Rikligt med fynd från framför allt kommunens norra del. Hot. Bristen på grov död ved är det största hotet mot arten, men även skogsavverkning är ett hot. 20

8 SVAMPAR Blekticka Pachykytospora tuberculosa Beskrivning. Blektickan är en hård, vidväxt ticka med en oftast flerårig fruktkropp. Den är blekt beigefärgad, vanligen 5 20 cm lång, 5 12 cm bred och 1 2 cm tjock, med tydligt synliga, runda till kantiga porer (2 3/mm). Ekologi. Arten växer främst på grövre, nyligen döda eller försvagade grenar på ek. Utbredning. Förekommer sällsynt i alla landskap inom ekens naturliga utbredningsområde. Relativt rikligt med fynd i kommunen. Hot. Arten missgynnas av avverkning av värdträd. Bombmurkla Sarcosoma globosum SÅRBAR (VU) Beskrivning. Bombmurklan är en stor skålsvamp. Fruktkropparna är runda, 5 12 cm breda, med glänsande, svartbrun disk och med brun, sammetsluden utsida. Den är fylld med en geléartad, slemmig vätska, som gör att svampen känns tung för sin storlek. Fruktkropparna kommer i februari till maj. Ekologi. Bombmurklan lever av granens barrförna, oftast i frisk, risfattig och bördig granskog. Fruktkropparna uppträder gärna nedsänkta i mosstäcket vid gamla granar. Utbredning. Arten är känd från Småland upp till Jämtland och på senare år från Norrbotten och Lule lappmark. Har en östlig utbredning i landet. Ett fynd i kommunen i modern tid. Hot. Kraftig gallring eller slutavverkning på eller i närheten av växtlokalerna är ett hot mot arten. Övrigt. Fridlyst i Sverige. 21

9 SVAMPAR Grentaggsvamp Climacodon septentrionalis Beskrivning. Grentaggsvampen är en vedlevande, vit till gräddfärgad taggsvamp. Fruktkroppen som är ettårig, består av många hopväxta, taktegellagda hattar som utgår från en oval sockel som kan bli upp till en meter lång. Ekologi. Svampen lever på grova, levande lövträd. Den förekommer i flera olika miljöer från kyrkogårdar till slutna skogar. Fruktkropparna kommer under september till november, gärna i gamla skador och grenhål på stammen. Utbredning. Grentaggsvampen förekommer sällsynt från Skåne upp till Medelpad. Ett fåtal fynd i kommunen, främst kring Norrköpings stad. Hot. Avverkning av äldre grova lövträd i framförallt kulturlandskapet och i parker utgör det stora hotet mot grentaggsvampen. Kandelabersvamp Clavicorona pyxidata Beskrivning. Kandelabersvampen är en 3 15 cm hög och fingersvamplik svamp. Färgen är vitaktig med gulaktig till brunaktig, ibland rosa ton. Grentopparna är skållika och kandelaberformade. Ekologi. Arten växer vanligen på starkt rötade lågor av asp och förekommer vanligen på lokaler med lång skoglig kontinuitet, både i ren lövskog och i blandskog. Fruktkroppar från försommar till senhöst. Utbredning. Kandelabersvampen förekommer mindre allmänt eller sällsynt i större delen av landet. Relativt rikligt med spridda fynd i kommunen. Hot. Arten hotas av bristen på asplågor. 22

10 SVAMPAR Korallticka Grifola frondosa Beskrivning. En stor ticka med tuvformat växtsätt och angenäm doft. Fruktkroppen som är ettårig, är vanligen cm i diameter och består av en mängd hattar som utgår från en förgrenad fot. Hattöversidan är ljusgrå till brungrå. Undersidan är vitaktig med väl synliga porer (2 4/mm). Ekologi. Koralltickan växer främst vid, eller på basen av, gamla levande eller döda ekar. Svampen förekommer både i park, hagmarks- och skogsmiljö. Fruktkroppen bildas under sensommar och höst. Utbredning. Arten förekommer ganska sällsynt inom ekens naturliga utbredningsområde. Spridda fynd i kommunen, till exempel vid Ingelstad ekbackar. Hot. Koralltickan hotas av bristen på värdträd. Kärnticka SÅRBAR (VU) Inonotus dryophilus Beskrivning. Kärntickan är en hattbildande, ettårig ticka. Fruktkroppen är konsolformad, vanligen cm bred och upp till 15 cm tjock. Svampens översida är brungul till brun och undersidan är först ljusgrå men med tiden brun. Ekologi. Kärntickan växer i hagmark eller i skogsmiljö, på stammar eller grövre grenar av levande ek. Fruktkroppar under sommar och höst. Utbredning. Sällsynt inom ekens utbredningsområde, främst i östra Sverige. Enstaka fynd i kommunen, bland annat på Malmölandet och Djurön. Hot. Arten hotas av bristen på värdträd. 23

11 SVAMPAR Luddticka Inonotus tomentosus Beskrivning. Luddtickan är en marklevande ticka med ettåriga fruktkroppar som är skaftade, ofta oregelbundna och sammanvuxna, med en 5 10 cm bred hatt. Ovansidan är sammetsluden, gråbrun till rödbrun. Foten är 2 5 cm hög, 1 cm tjock, gulbrun rödbrun och sammetsfiltad. Ekologi. Luddtickan är markväxande i mossiga, helst örtrika, olikåldriga granskogar. Fruktkropparna kommer på hösten. Utbredning. I huvudsak en östlig art, som mest förekommer i ett stråk från Bohuslän till Uppland med åt öster ökande förekomst. Få fynd i Norrköpings kommun, bland annat vid Ingelstorp på Vikbolandet. Hot. Ett troligt hot är åtgärder på eller i omedelbar närhet av lokalerna, vilka medför att mossbeståndet skadas eller försvinner. Oxtungsvamp Fistulina hepatica Beskrivning. Oxtungsvampen är en ettårig, hattbildande ticka vars fruktkroppar är cm breda. Hattens ovansida är rosabrun till mörkt rödbrun, först borstig, senare slät och slemmig. Undersidan har tätt ställda, fria rör, först vitaktiga till blekt gulaktiga, senare brunröda till bruna. Ekologi. Arten växer främst på grövre, levande eller döda ekar. Fruktkropparna kommer på sensommaren eller hösten och kan sitta på trädets rötter upp till en bra bit på stammen. Utbredning. En sällsynt eller tämligen sällsynt art som uppträder inom ekens naturliga utbredningsområde. Rikligt med fynd i kommunen. Hot. Arten hotas av bristen på värdträd. 24

12 SVAMPAR Rökpipsvamp Urnula craterium STARKT HOTAD (EN) Beskrivning. Rökpipsvampen är en gråsvart skålsvamp på ett 2 4 cm långt skaft. Den är först sluten men spricker sedan stjärnformigt i toppen och blir slutligen pokalformad och 3 4 cm bred. Utsidan är filtluden. Ekologi. Rökpipsvamp växer på nedfallna grenar av lövträd, särskilt hassel. Växtplatserna kan vara i bäckraviner, vid bergrötter och liknande skuggiga och frodiga miljöer. Fruktkropparna kommer normalt under mars till maj. Utbredning. Rökpipsvampen är funnen i nordöstra Småland, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Dalarna och i Medelpad. Den har en östlig utbredning i Sverige. En fyndplats i kommunen, vid Borgsholm. Hot. Avverkning på eller i omedelbar närhet av lokalerna samt bortplockning av nedfallna grenar och liknande städning utgör hot mot arten. Scharlakansvaxskivling Hygrocybe punicea Beskrivning. Hatten kan bli ca 10 cm bred och är i fuktigt tillstånd mörkt blodröd eller brunröd, medan den i torrare väder och med tiden blir mer orangeröd. Lamellerna är tjocka, glesa och breda, ljusgula till orangegula. Den kraftiga foten är ofta mer än centimetertjock, gulröd och tydligt fibrig med vitaktig bas. Ekologi. Arten är typisk för magra, ogödslade naturbetes- och slåttermarker. Fruktkroppar på hösten. Utbredning. Har hittats i Götaland, Svealand och Medelpad. Enstaka spridda fynd i kommunen. Hot. Upphörd eller minskad hävd samt gödsling hotar arten. 25

13 SVAMPAR Scharlakans- vårskål Sarcoscypha coccinea Beskrivning. Scharlakansvårskål är en röd skålsvamp som är 2-5 centimeter bred på en 1 3 cm lång fot. Insidan är intensivt röd, utsidan vit gul. Ekologi. Arten växer på nedfallna, oftast övervuxna lövträdsgrenar. Den påträffas vanligen i raviner, lundar och på fuktiga platser längs bergbranter. Fruktkropparna kommer redan vid snösmältningen. Utbredning. Arten är sällsynt i södra landet, något vanligare i mellersta Norrland, samt i ett band från Vänern till Mälaren. I Norrköpings kommun finns ett fåtal fyndplatser, bland annat vid Brostugugölen och Kvarsebobäcken. Hot. Arten missgynnas bland annat av slutavverkning och markavvattning. Skumticka Spongipellis spumeus Beskrivning. Ettårig, halvcirkelformad fruktkropp med nästan fotlikt avsmalnande bas. Hatten är 5 15 cm bred och 3 6 cm tjock, vitaktig och köttig. Porlagret har hattköttets färg. Ekologi. Skumtickan växer på stammar eller i små stamhåligheter på lövträd, gärna i alléer och parker men också i skogsmiljö. Utbredning. Skumtickan förekommer sällsynt från Skåne till Gästrikland med ett par fyndplatser i Norrköpings kommun, bland annat nordväst om Asplången. Hot. Arten hotas av att värdträd, till exempel alléträd, alltmer försvinner och att döende och döda träd i parker städas bort. 26

14 SVAMPAR Stor aspticka Phellinus populicola Beskrivning. Flerårig, hovlik, upp till 15 cm bred, och lika tjock, fruktkropp som skjuter ut 5 12 cm. Arten är trähård med gråsvart ovansida som mot den rundade kanten blir gråare eller brunaktig. Porerna är ljust gråbruna till bruna. Ekologi. Svampen växer främst på levande, oftast grova aspar. Utbredning. Arten har en vid utbredning i större delen av Sverige men större luckor finns i sydvästra landet och i delar av Norrland. Ett fynd i kommunen, strax norr om Mem. Hot. Avverkning av grov asp är ett hot mot arten. Tårticka Inonotus dryadeus SÅRBAR (VU) Beskrivning. Tårtickan är en ettårig, hattbildande ticka vanligen cm bred och 5 15 cm tjock vid basen. Fruktkroppen är som ung kuddformad, vitgrå brungul med genomskinliga, brunrödgula vätskedroppar på ytan. Som äldre är den oftast konsolformad med ojämn, brungul mörkbrun översida. Undersidan är vitgrå till brunaktig. Ekologi. Arten växer i både öppna och slutna trädbestånd på basen av gamla ekar. Fruktkroppar på sommar och höst. Utbredning. Sällsynt funnen från Skåne till södra Uppland och Västmanland. Endast ett fåtal fynd i kommunen bland annat sydväst om Rönö och vid Ingelstad ekbackar. Hot. Största hotet utgörs av att artens värdträd och annan grov ek på fyndplatserna avverkas. 27