Sjöfartsverkets författningssamling

Transkript

1 Sjöfartsverkets författningssamling Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om transport av förpackat farligt gods på rorofartyg i Östersjön; beslutade den xx xxxx SJÖFS 2005:XX Utkom från trycket den XXXX SFH Sjöfartsverket föreskriver 1 följande med stöd av 2 kap. 1 och 3 kap. 2 och 4 fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) samt 2, 4, 9, 10, 13 och 22 förordningen (1982:932) om transport av farligt gods och beslutar följande allmänna råd. Tillämpningsområde 1 2 Dessa föreskrifter får, under förutsättning att fartygen uppfyller samtliga villkor/krav (i sin helhet) i föreskrifterna, tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) på följande fartyg. 1. svenska rorofartyg i Östersjön, Bottniska viken, Finska viken och inloppet till Östersjön begränsat i norr av en linje mellan Skagen och Lysekil 2. utländska rorofartyg på svenskt sjöterritorium i Östersjön begränsat i norr av en linje mellan Skagen och Lysekil Fartyg som vill tillämpa dessa föreskrifter skall ha ett intyg som visar att föreskrivna krav är uppfyllda. 2 Ett fartyg som är godkänt enligt ett regelverk i andra medlemsstater inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt i Turkiet jämställs med fartyg som uppfyller kraven i dessa föreskrifter, under förutsättning att en likvärdig säkerhetsnivå därigenom uppnås. 1 Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, , s. 37, Celex 398L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, , s.18, Celex 398L0048). Anmälan har även gjorts enligt tillämpliga regler i fördraget om europeisk atomenergigemenskap (Euratom) om medlemsstaters skyldighet att underrätta kommissionen om regler avseende hälsoskydd till följd av joniserande strålning, artikel Motsvarar Annex 1, Section 1 (1) och (2) i Östersjöavtalet. 1

2 Definitioner 3 3 I dessa föreskrifter används följande definitioner utöver de som finns angivna i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). ADR European Agreement concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road) Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg. Behöriga myndigheter Danmark Estland Finland Lettland Litauen Polen Sverige Tyskland Danish Maritime Authority Vermundsgade 38 C DK-2100 KÖPENHAMN O e-post: info@dma.dk Estonian Maritime Administration Maritime Safety Division Valge 4 EST TALLINN e-post: mot@vta.ee Finnish Maritime Administration P.O. Box 171 FI HELSINKI e-post: keskushallinto@fma.fi Maritime Administration of Latvia 5 Trijádibas iela LV-1048 RIGA e-post: lja@lja.bkc.lv Maritime Safety Administration Janonio 24 LT-5800 KLAIPEDA e-post: msa@msa.lt Ministry of Infrastructure Str. Chalubinskiego 4/6 PL WARSZAWA e-post: info@mi.gov.pl Sjöfartsverket Sjöfartsinspektionen SE NORRKÖPING e-post: inspektion@sjofartsverket.se Federal Ministry of Transport Building and Housing P.O. Box DE BONN e-post: Ref-A33@BMVBW.bund.de Farligt gods Enligt definition i lagen (1982:821) om transport av farligt gods. 3 Motsvarar Annex 1, Section 2 i Östersjöavtalet. 2

3 Fartyg byggda Förpackningar ISM-koden LWHA Redare RID Stuvning på däck Stuvning under däck Östersjöavtalet Det datum då fartygets köl sträcktes eller motsvarande byggnadsstadium. Förpackningar, storförpackningar och IBC-behållare. The International Management Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution Prevention (International Safety Management (ISM) Code) De internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (Internationella säkerhetsorganisationskoden). Område med låg våghöjd (Low Wave Height Area), ett område till sjöss där speciella stabilitetskrav gäller för roropassagerarfartyg på internationella rutter mellan eller till/från bestämda hamnar i nordvästra Europa och Östersjön och där den signifikanta våghöjden inte överskrider 2,3 meter under mer än 10 % av året i enlighet med Stockholmsöverenskommelsen den 28 februari 1996, i kraft den 1 april 1997, se bilaga 1. Andra områden kan av behörig myndighet anses som LWHA om likvärdig säkerhet kan uppnås. Fartygsägaren eller annan organisation eller person, såsom redaren eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det ansvar som ISMkoden föreskriver. Regulations for the International carriage of Dangerous goods by rail Regler för internationell järnvägstransport av farligt gods. Stuvning på väderdäck. Stuvning på öppet rorodäck, såvida inte däcket klassas som väderdäck av behörig myndighet, eller i slutet rorolastutrymme. Memorandum of Understanding for the transport of packaged dangerous goods in ro/ro ships in the Baltic Sea Överenskommelsen (Memorandum of Understanding) för transport av farligt gods på rorofartyg i Östersjön. 3

4 Fartygsrelaterade krav 4 4 Fartyg byggda den 1 juli 2002 eller senare skall ha ett intyg, Document of Compliance, att det i fråga om konstruktion och utrustning uppfyller bestämmelserna i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2004:31) om brandskydd på fartyg som omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss. Fartyg byggda före den 1 juli 2002 skall ha ett intyg, Document of Compliance, att det i fråga om konstruktion och utrustning uppfyller bestämmelserna i Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1985:24) om brandskydd på fartyg som omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss. Av intyget skall dessutom framgå var de olika klasserna av farligt gods får stuvas ombord. Transport av farligt gods 5 5 Farligt gods får transporteras enligt kraven i dessa föreskrifter om det är klassificerat, förpackat, märkt, etiketterat, dokumenterat och samlastat i en lastbärare i enlighet med Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR), Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID) eller Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Tillämpning av förpackningsinstruktion R001 i avsnitt i Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg (RID) är tillåten endast för trafik i LWHA. 6 6 Avsändaren skall säkerställa att det farliga godset i tillämpliga fall anges som VATTENFÖRORENANDE ÄMNE, utöver den information som krävs enligt Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID). 7 7 När farligt gods transporteras enligt bestämmelserna i kapitel 3.4 i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID) skall avsändaren eller dennes representant i förväg till fartygets befälhavare lämna följande uppgifter: Farligt gods i begränsad mängd i klass/klasser. 4 Motsvarar Annex 1, Section 8 (1) i Östersjöavtalet. 5 Motsvarar Annex 1, Section 3 (1) och (2) i Östersjöavtalet. 6 Motsvarar Annex 1, Section 7 i Östersjöavtalet. 7 Motsvarar Annex 1, Section 5 (2) i Östersjöavtalet. 4

5 När farligt gods transporteras enligt bestämmelserna i avsnitt , eller i Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg (RID) skall avsändaren eller dennes representant informera befälhavaren om detta. Transport av lastbärare 8 8 Vid samlastning i trafik i LWHA skall det finnas ett stuvningsintyg som anger att samlastning har skett i enlighet med dessa föreskrifter med texten Samlastat enligt Östersjöavtalet. 9 9 Lastbärare skall vid sådan transport som avses i avsnitt och i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID) vara skyltade både fram- och baktill med en orange, onumrerad skylt. Denna skyltning skall finnas på lastbäraren från lastning till dess att fordonet lossats från fartyget. Ansvaret för att lastbäraren är skyltad ligger på den person som godkänner lastbäraren för lastning ombord på fartyget. Tankar skall uppfylla kraven antingen i kapitel 4.2 eller 4.3 i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller i Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg (RID) eller i kapitel 4.2 i Sjöfartsverkets föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Tankar med öppna luftningssystem är inte för transport ombord på rorofartyg. Transporter i bulk skall uppfylla kraven i kapitel 7.3 i Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller kapitel 4.3 i Sjöfartsverkets föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Samlastning i och storetikettering av lastbärare För trafik i LWHA får förpackningar tillhörande separationskategori 1 och 2 enligt tabell i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) samlastas i samma lastbärare. Bestämmelserna i a) i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID) får tillämpas för trafik i LWHA. 8 Motsvarar Annex 1, Section 5 (1) i Östersjöavtalet. 9 Motsvarar Annex 1, Section 3 (3), (4) och Section 5 (3) i Östersjöavtalet. 10 Motsvarar Annex 1, Section 4 (1) och (2) i Östersjöavtalet. 5

6 Storetikettering och märkning av lastbärare som innehåller farligt gods skall ske i enlighet med kapitel 5 i Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) eller Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg (RID) eller Sjöfartsverkets föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Lastbärare som innehåller vattenförorenande ämnen skall märkas i enlighet med bestämmelserna i Sjöfartsverkets föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Stuvning och separering av lastbärare För trafik i LWHA skall lastbärare med separationskategori 1 och 2 enligt tabell i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) stuvas bredvid varandra För stuvning av lastbärare innehållande farligt gods tillhörande klass 2 9 gäller tabellen i bilaga 2. Stuvningen av godset skall också vara i enlighet med intyget Document of Compliance eller Letter of Compliance. Om stuvning av farligt gods enligt tabellen i bilaga 2 är förbjuden för ett ämne i en lastbärare lastad med samlastat farligt gods, gäller förbudet hela enheten. Gods som hänförs till särbestämmelse SP 900 i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) är förbjudet för transport. Om stuvning av farligt gods är förbjuden enligt tabellen i bilaga 2 men tillåten enligt Sjöfartsverkets föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden), får stuvningsbestämmelserna i nämnda författning tillämpas. Säkring av lastbärare Lastbärare och enhetslaster med farligt gods skall vara säkrade under transporten enligt fartygets lastsäkringsmanual som godkänts av behörig myndighet. Bestämmelser om vilka krav en lastsäkringsmanual skall uppfylla finns i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2001:2) om lastsäkring. Allmänna råd Sjöfartsverket rekommenderar att surrningsfästena på fordonet uppfyller kraven i bilaga Motsvarar Annex 1, Section 6 (1) i Östersjöavtalet. 12 Motsvarar Annex 1, Section 6 (3) i Östersjöavtalet. 13 Motsvarar Annex 1, Section 9 (1) i Östersjöavtalet. 6

7 Utbildning Redare skall genom återkommande utbildningar se till att ansvariga personer, involverade i transporter av lastbärare enligt dessa föreskrifter, har god kännedom om gällande bestämmelser, framför allt Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) och Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID). Dessa ansvariga personer skall förses med ett intyg som styrker att sådan utbildning har genomgåtts. Övrigt Ombord på svenska fartyg i alla farvatten samt på utländska fartyg i svenskt sjöterritorium skall följande finnas tillgängligt: 1. Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) eller The International Maritime Dangerous Goods Code (IMDG Code) (Internationella koden för sjötransport av farligt gods (IMDG-koden)) samt 2. Emergency Procedures for Ships Carrying Dangerous Goods (EmS) (Anvisningar för nödsituationer för fartyg som transporterar farligt gods), 3. Medical First Aid Guide (MFAG) for use in Accidents involving Dangerous Goods (Första hjälpen-anvisningar vid olyckor med farligt gods ombord), 4. Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg (ADR) och i terräng eller European Agreement concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road) samt 5. Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:15) om transport av farligt gods på järnväg (RID) eller Regulations for the International carriage of Dangerous goods by rail. Ovanstående dokumentation får alternativt finnas på fartygets arbetsspråk. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1. Denna författning träder i kraft den 1 januari Lastbärare får stuvas under däck ombord på last- och passagerarfartyg med högst 1 person/meter av fartygets totala längd enligt 7 i det Östersjöavtal som trädde i kraft den 1 januari 2000 (reviderat i Würzburg augusti 1999) med tillstånd från behörig myndighet, under förutsättning att sådant tillstånd har utfärdats före den 31 december I sådana fall skall stuvningen under däck göras enligt stuvningstabell 2 i 14 Motsvarar Annex 1, Section 9 (4) i Östersjöavtalet. 15 Motsvarar Annex 1, Section 9 (3) i Östersjöavtalet. 7

8 nämnda avtal och separationskraven av lastbärare ombord på rorofartyg för det aktuella däcket enligt i IMDG-koden användas. 3. Fartyg byggda före den 1 september 1984 och som redan är försedda med ett intyg, Letter of Compliance, får fortsätta att transportera farligt gods i enlighet med det Östersjöavtal som var i kraft då intyget utfärdades. Detta gäller under förutsättning att dessa fartyg uppfyller bestämmelserna i kapitel 7.4 i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). 4. Dessa föreskrifter ersätter Sjöfartsverkets meddelande nr (Östersjöavtalet). På Sjöfartsverkets vägnar JOHAN FRANSON Caroline Petrini Utgivare: Jan-Olof Selén, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN X 8

9 Bilaga 1 9

10

11 Bilaga 2 Stuvningstabell för lastbärare och enhetslaster med farligt gods tillhörande klasserna 2 till 9 i RID/ADR RID/ADR Klass Last- eller passagerarfartyg m. Övriga passagerarfartyg högst 25 pass. eller 1 pass./3 m av fartygets totala längd; största värdet gäller 1) På däck Under däck På däck Under däck Gaser brandfarliga gaser icke brandfarliga, icke giftiga gaser giftiga gaser Brandfarliga vätskor förpackn.grupp I och II förpackn.grupp III Brandfarliga fasta ämnen UN 1944, 1945, 2254, 2623 övriga UN-nummer ) 3) 3) 3) Självantändande ämnen 4.2 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten 4.3 4) 4) Oxiderande ämnen 5.1 Organiska peroxider 5.2 2) Giftiga ämnen förpackn.grupp I och II förpackn.grupp III 6.1 Smittförande ämnen 6.2 Radioaktiva ämnen 7 Frätande ämnen 8 förpackn.grupp I och II flytande ämnen i förpackningsgrupp III fasta ämnen i förp.grupp III Övriga farliga ämnen och föremål 9 1) Det totala antalet passagerare får inte överstiga en person/meter av fartygets totala längd. 2) För stuvning av dessa ämnen skall, utöver bestämmelserna i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:14) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR), även bestämmelserna i kapitel 7.7 i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden), vara uppfyllda. 3) Kylda, kondenserade gaser eller stuvningskategori D i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2005:XX) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDGkoden) är. 4) Transport av ferrosilikon, UN 1408, är tillåten endast som bulklast eller i containrar, vägfordon eller järnvägsvagnar, tankcontainrar, avmonterbara tankar. Transporten skall åtföljas av ett intyg att materialet har lagrats under täckning utomhus och att partikelstorleken är representativ för det lagrade materialet. 11

12

13 Bilaga 3 Resolution A.581(14) Inledning Riktlinjer för säkringsarrangemang för transport av vägfordon ombord i rorofartyg Baserat på erfarenheter som gjorts när det gäller transport av vägfordon på rorofartyg rekommenderas att dessa riktlinjer följs för att säkra vägfordon ombord i sådana fartyg. Rederier och varv bör särskilt beakta avsnitt 4 och 6 vid konstruktion och byggnation av rorofartyg som berörs av dessa riktlinjer. Tillverkare, ägare och operatörer av vägfordon som kan komma att transporteras på rorofartyg bör särskilt beakta avsnitt 5 och 7. 1 OMFATTNING 1.1 Dessa riktlinjer för säkring och surrning av vägfordon på rorofartyg beskriver särskilt säkringsanordningarna ombord och på fordonen samt de surrningsmetoder som skall användas. 2 TILLÄMPNING 2.1 Dessa riktlinjer gäller rorofartyg som regelbundet transporterar vägfordon på långa eller korta internationella resor på öppet vatten. De gäller för: 1. vägfordon såsom definierat i 3.2.1, 3.2.2, och med en tillåten högsta totalvikt av fordon och last på mellan 3,5 och 40 ton samt 2. lastbil med påhängsvagn såsom definierat i med en högsta totalvikt som inte överstiger 45 ton, som kan transporteras på rorofartyg. 2.2 Dessa riktlinjer gäller inte för bussar. 2.3 För vägfordon med egenskaper utöver vad som allmänt gäller för vägfordon (i synnerhet då tyngdpunkten ligger högre än vad som är normalt) bör placering och antal surrningsfästen särskilt beaktas. 13

14 Bilaga 3 3 DEFINITIONER 3.1 Rorofartyg avser ett fartyg som har ett eller flera däck antingen stängda eller öppna, normalt inte indelade på något sätt och som regel löpande längs fartygets hela längd, i vilka gods (förpackat eller i bulk, i eller på vägfordon (inklusive vägtankfordon), släpvagnar, containrar, pallar, demonterbara eller bärbara tankar eller i eller på liknande lasttransportenheter eller andra behållare normalt kan lastas eller lossas horisontellt. 3.2 I dessa riktlinjer omfattar termen vägfordon 16 följande: 1 Fordon i yrkestrafik (commercial vehicle), ett motorfordon som på grund av sin utformning och utrustning huvudsakligen används för att transportera gods. Det kan också dra en släpvagn. 2 Påhängsvagn (semi-trailer) innebär en släpvagn som är utformad för att kopplas till ett dragfordon och för att lägga en betydande del av sin totala vikt på dragfordonet. 3 Lastbil med släpvagn 4 Lastbil med påhängsvagn (road train) innebär en kombination av ett motorfordon och en eller flera separata släpvagnar sammankopplade med en dragstång. (När det gäller avsnitt 5 är varje enhet i en lastbil med påkopplat släp att betrakta som ett separat fordon.) (articulated road train) innebär ett dragfordon i kombination med en påhängsvagn. 5 Fordonståg (combination of vehicles) innebär ett motorfordon kopplat till ett eller flera dragna fordon. (När det gäller avsnitt 5 är varje enhet i en lastbil med påkopplat släp att betrakta som ett separat fordon.) 4 SURRNINGSFÄSTEN PÅ FARTYGSDÄCK 4.1 Ombord i fartyget bör i enlighet med resolution A.489(XII) finnas en lastsäkringsmanual som innehåller den information som listas och rekommenderas i stycke 10 i bilagan till den resolutionen. 4.2 De däck på ett fartyg som är avsedda för vägfordon enligt definition i 3.2 bör förses med surrningsfästen. Rederiet får besluta hur surrningsfästena skall anordnas, dock skall för varje vägfordon eller enhet som ingår i en fordonskombination surrningsfästen vara anordnade enligt följande, som ett minimum: 14

15 Bilaga 3 1. Avståndet mellan surrningsfästena långskepps bör som regel inte överstiga 2,5 m. Det kan dock vara nödvändigt att surrningsfästena i fartygets för och akter är tätare placerade än midskepps. 2. Avståndet mellan surrningsfästena tvärskepps bör inte understiga 2.8 m eller överstiga 3 m. Det kan dock vara nödvändigt att surrningsfästena i fartygets för och akter är tätare placerade än midskepps. 3. Maximal tillåten belastning (MSL) bör inte understiga 100 kn. Om surrningsfästet är utformat för att hålla fler än en surrning (y surrningar) bör MSL inte understiga y x 100 kn. 4.3 I rorofartyg som endast vid enstaka tillfällen transporterar vägfordon skall avståndet mellan och styrkan i surrningsfästena vara sådana att man tar i beaktande vad som kan krävas för att säkert stuva och surra vägfordon. 5 SURRNINGSFÄSTEN PÅ VÄGFORDON 5.1 Surrningsfästena på vägfordon bör utformas för surrning av vägfordonen i fartyget och deras öppning bör vara sådan att den kan ta endast ett surrningsband. Surrningsfästet och öppningen bör tillåta att surrningsbandets riktning mot fartygsdäcket kan variera Lika antal surrningsfästen, inte mindre än två men inte fler än sex, bör finnas på varje sida av vägfordonet enligt vad som sägs i Enligt vad som sägs i not 1, 2 och 3 nedan bör minimiantalet och minimistyrkan hos surrningsfästena motsvara vad som anges i följande tabell: Fordonsvikt brutto (GVM) ton Minimiantal surrningsfästen på varje sida av vägfordonet Minimistyrka utan permanent deformation i varje surrningsfäste (kn) 3,5 t GVM 20 t GVM x 10 x 1,2 20 t < GVM 30 t n* 30 t < GVM 40 t * där n är det totala antalet surrningsfästen på varje sida av vägfordonet. Not 1: Not 2: För lastbil med släpvagn gäller tabellen för varje enhet, dvs. för motorfordonet samt för varje släpvagn. Dragfordon för släpvagnar är exkluderade från tabellen ovan. De bör vara försedda med två surrningsfästen i fordonets front, vilkas styrka bör vara tillräcklig för att förhindra att fordonets front rör 17 Om fler än en öppning finns vid ett surrningsfäste bör varje öppning ha den styrka för surrningsfästet som anges i tabellen i

16 Bilaga 3 sig i sidled. En dragkoppling i fronten kan ersätta de två surrningsfästena. Not 3: Om dragkopplingen används för att surra andra fordon än dragfordon för släpvagn bör kopplingen inte utgöra ersättning för ovannämnda surrningsfästen på vardera sidan av fordonet vad gäller minimiantal och styrka. 5.4 Varje surrningsfäste på fordonet bör vara utmärkt med en klart avvikande färg. 5.5 Surrningsfästen på fordon bör vara så placerade att de på ett säkert sätt håller fordonet på plats med hjälp av surrningarna. 5.6 Surrningsfästen bör kunna överföra kraften från surrningarna till vägfordonets underrede och bör aldrig fästas i stötfångare eller axel om inte dessa är specialkonstruerade och krafterna överförs direkt till underredet. 5.7 Surrningsfästen bör vara placerade så att surrningarna lätt och säkert kan fästas, särskilt då fordonet är utrustat med sidoskydd. 5.8 Den inre fria passagen i öppningen på varje surrningsfäste bör inte understiga 80 mm, men öppningen måste inte vara cirkelrund. 5.9 Motsvarande eller bättre surrningsarrangemang kan accepteras för fartyg för vilka bestämmelserna i tabell 5.3 inte är lämpade. 6 SURRNINGAR 6.1 Maximal tillåten belastning (MSL) på surrningar bör inte understiga 100 kn och de bör vara tillverkade av material som har lämpliga töjningsegenskaper. 6.2 Surrningar bör vara så utformade och fästade att de är åtkomliga och kan spännas om de börjar slacka. Där så är genomförbart och möjligt bör surrningarna undersökas med jämna intervall under resan och spännas vid behov. 6.3 Surrningar bör fästas i surrningsfästena med krokar eller andra anordningar som är så utformade att de inte kan lossna från öppningen i surrningsfästet om surrningen skulle slacka under resan. 6.4 Endast en surrning bör fästas per öppning i fordonets surrningsfäste. 6.5 Surrningar bör fästas endast i för ändamålet avsedda surrningsfästen. 16

17 Bilaga Surrningar skall göras fast i surrningsfästena på fordonet så att vinkeln mellan surrningen och det horisontella och vertikala planet företrädesvis ligger mellan 30º och 60º. 6.7 Med tanke på fartygets egenskaper och de väderförhållanden som förväntas på den planerade resan bör befälhavaren besluta om antal surrningsfästen och surrningar som skall nyttjas för varje resa. 6.8 Om det är tveksamt om ett vägfordon uppfyller bestämmelserna i tabell 5.3 får befälhavaren utifrån sin bedömning lasta fordonet ombord, med hänsyn tagen till fordonets kondition, till väder och förväntade sjöförhållanden på den planerade resan och alla andra omständigheter. 7 STUVNING 7.1 Beroende på verksamhetsområde, övervägande väderförhållanden och fartygets egenskaper bör vägfordon stuvas så att det hålls så fixerat som möjligt genom att spel inte tillåts i dess fjädringssystem. Detta kan göras t.ex. genom att fjädrarna pressas samman så att fordonet säkras tätt till däcket, genom att underredet pallas upp innan fordonet säkras eller genom att lufttrycket släpps ut ur fjädringssystemet. 7.2 Med beaktande av de villkor som referas till i 7.1 och det faktum att fjädringssystemet kan släppa ut luft, bör lufttrycket släppas ut på varje fordon som har ett sådant system, om resan varar längre än 24 timmar. Om möjligt bör luften släppas ut även på kortare resor. Om luften inte släpps ut bör fordonet pallas upp för att förhindra att surrningarna slackar till följd av att luft läcker ut från systemet under resan. 7.3 På ett fordon som pallas upp bör underredet vara förstärkt vid uppallningspunkterna och dessa bör vara klart markerade. 7.4 Särskilt bör observeras surrning av vägfordon, som stuvas i lägen där de kan utsättas för ytterligare krafter. Då fordon stuvas tvärskepps bör särskilt beaktas de krafter som kan uppstå vid sådan stuvning. 7.5 Hjul bör kilas för ökad säkerhet i ogynnsamma förhållanden. 7.6 Fordon med dieselmotorer bör inte lämnas med växel ilagd under resan. 7.7 Fordon som är konstruerade för att transportera last som kan antas ha en negativ inverkan på deras stabilitet, såsom hängande kött, bör ha inbyggt i sin konstruktion ett sätt att neutralisera upphängningssystemet. 7.8 Stuvning bör ske enligt följande: 1. Parkeringsbromsarna på varje fordon eller varje enhet i ett fordonsset bör vara ilagda och låsta. 17

18 Bilaga 3 2. Med tanke på påhängsvagnars utformning bör de inte ställas på sina stödben under sjötransport om inte stödbenen är särskilt anpassade för det ändamålet och märkta på så sätt. En icke kopplad påhängsvagn bör stöttas av ett stödben eller liknande, placerat i draganordningens omedelbara närhet så att sammankoppling av vändskivan och kopplingstappen inte försvåras. Konstruktörer av påhängsvagnar bör beakta hur stort utrymme och vilka förstärkningar som är nödvändiga för sammankopplingen; dessa områden bör märkas ut klart och tydligt. 18

19 1 (4) Sjöfartsinspektionen Handläggare, Sektion Dnr Caroline Petrini, Fartygstekniska enheten KONSEKVENSANALYS INF-koden och Östersjöavtalet Bakgrund och problembeskrivning FN:s rekommendationer utgör grundstommen till varje transportregelverk för transport med farligt gods (IMDG-koden sjö, ADR väg, RID järnväg och DGR flyg). De olika organen inom FN arbetar fortlöpande för att harmonisera samtliga transportregelverk och FN-rekommendationer med varandra. Undantag från IMDG-koden kan medges bland annat om man uppfyller Östersjöavtalet, som finns publicerat i Sjöfartsverkets meddelandeserie, nr Avtalet ska publiceras som föreskrift för att få samma status som övriga farligt-gods-regler. Östersjöavtalet innebär en lättnad från IMDG-koden. Östersjöavtalet (Memorandum of Understanding for the Transport of Dangerous Goods on Ro-Ro Ships in the Baltic) är ett multilateralt avtal för transport av förpackat farligt gods mellan Danmark, Tyskland, Polen, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Sverige, vilket har funnits i drygt 20 år. Syftet med avtalet är att underlätta multimodala transporter av farligt gods som sker med rorofartyg i Östersjön genom att göra avsteg från de regler som normalt gäller vid internationell sjötransport d.v.s. IMDG-koden (International Maritime Dangerous Goods Code). Avtalet innehåller både operativa och tekniska delar. Den operativa delen innebär att det farliga godset i princip kan klassificeras, förpackas, samlastas, märkas, etiketteras, dokumenteras och stuvas enligt landtransportreglerna vid transport i särskilda områden på Östersjön (Low Wave Height Area). Den tekniska delen handlar om de krav fartyget måste uppfylla för att få transportera farligt gods. Fartygen måste vara utrustade och konstruerade enligt de internationella krav som finns i SOLAS (International Convention for the Safety of Life at Sea). Utöver Östersjöavtalet finns behov av att uppdatera i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2001:1) om säker fartygstransport av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt radioaktivt avfall i förpackad form (INF-koden) i enlighet med resolution MSC.135(76). Föreskriften reglerar transporter med bestrålat kärnbränsle och viss radioaktiv last till sjöss. Syftet med regleringen är att mindre lämpade fartyg inte ska kunna transportera denna typ av gods. INF-koden (International Code for the Safe Carriage of Packaged Irradiated Nuclear Fuel, Plutonium and High-Level Radioactive Wastes on board Ships) delar in fartyg som transporterar INF-gods i tre klasser beroende av I:\FÖRESKRIFTER\A 7-FARLIGT GODS\PÅGÅENDE FÖRESKRIFTER\KONSEKVENSANALYS\KONSEKVENSANALYS 2005_(INF,ÖSTERSJÖ)_AL.DOC

20 Datum (4) den totala aktivitet som ska transporteras. Fartyg som ska transportera INFgods måste besiktigas och få ett certifikat från Sjöfartsinspektionen som intygar att dess konstruktion och utrustning uppfyller kraven i INF-koden. Koden ställer högre krav på dessa fartyg än på övriga SOLAS-fartyg inom vissa områden på så sätt att dessa krav ska uppfyllas oavsett byggnadsår, bruttostorlek och längd. Exempel på dessa områden är stabilitet i skadat skick, brandskydd, temperaturreglering av lastrum samt beredskapsplaner. INF-koden blev obligatorisk den 1 januari 2001 och är införlivad genom Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2001:1) om säker fartygstransport av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt radioaktivt avfall i förpackad form (INF-koden). Konsekvensbeskrivning INF-koden Denna ändring innebär endast en mindre justering av föreskriften då transportförteckningarna i IMDG-koden har försvunnit (se även under rubriken IMDG-koden). I stället refereras till klass 7 i IMDG-koden. Dessutom har referenserna från INF-koden till SOLAS ändrats. Finns behov av speciella informationsinsatser? Bedöms inte som relevant med tanke på att det är endast ett rederi med ett fartyg som berörs av dessa ändringar i Sverige. Vilka administrativa, praktiska åtgärder måste företagen vidta till följd av regleringen samt vilken tidsåtgång kan införandet av reglerna medföra? Koden används redan i praktiken av rederi och fartygsägare, varför regleringen inte kommer att medföra någon egentlig påverkan. Denna föreskrift baseras på IMDG-koden, varvid kapitel om Strålskyddsprogram vid transport med radioaktiva ämnen och kapitel 1.3 i koden om Utbildning ska beaktas. Dessa avsnitt gäller att alla personer som befattar sig med transporter av förpackat farligt gods till sjöss ska ha utbildning inom de arbetsområden som är relevanta för deras ansvarsområde. Detta kan genomföras genom självstudier och/eller intern/extern utbildning. En uppskattad tid för denna utbildning bör vara 3 dagar. Alternativa lösningar Reglerna är baserade på en tvingande resolution. Sverige har åtagit sig att nationellt införliva de av IMO beslutade resolutionerna till IMDG-koden, varför det inte finns några alternativa lösningar. Vad händer om inte reglering sker? Syftet med föreskriften är att införliva koden och därmed få samma krav på säker transport av radioaktiva ämnen som i övriga länder. Syftet är också att förhindra och minska riskerna vid en eventuell olycka. I:\FÖRESKRIFTER\A 7-FARLIGT GODS\PÅGÅENDE FÖRESKRIFTER\KONSEKVENSANALYS\KONSEKVENSANALYS 2005_(INF,ÖSTERSJÖ)_AL.DOC