Geografisk information Webbkartografi Webbkarttjänster med av producenten definierade kartskikt

Transkript

1 SS TK 570 TK 570 N0071 Rapport TK 570 N0071 Utgåva :28 Geografisk information Webbkartografi Webbkarttjänster med av producenten definierade kartskikt [English title level 1 English title level 2 Part n: Part title] kartskikt webbkarta webbkarta WMS WMS WMSklient program som anropar olika aktörers webbkarttjänster WMS

2 TK 570 N0071 Förord Denna rapport är inte den slutliga tekniska rapport som standardiseringsarbetet i SIS tekniska kommitté för webbkartografi (SIS/TK 570) syftar till. Med denna rapport vill kommittén visa vad den kommit fram till hittills. Denna rapport har titeln Webbkarttjänster med av producenten definierade kartskikt. Denna titel ska ses i kontrast mot en planerad rapport med titeln Webbkarttjänster med av användaren definierade kartskikt.

3

4 SS xxxx:åååå (Sv) Innehåll Sida 1 Sammanfattning Stöd kombinerbarheten den övergripande riktlinjen Samarbeta mot krockar avsnitt Separera objekttyper avsnitt Erbjud alternativa presentationer avsnitt Ta hänsyn till zoomning avsnitt Beskriv möjligheterna avsnitt Syfte och målgrupp för riktlinjerna För konstruktion av mer användbara webbkarttjänster Utseendet är en del av webbkarttjänsten Webbkarttjänsten används i fler sammanhang Webbkarttjänsten når alternativa målgrupper En enkel samverkansmodell Det är tjänsteleverantörerna som kan följa riktlinjerna Webbkartor skapas av den som väljer och kombinerar kartskikt Ändamålsenliga webbkartor kräver webbkartografisk kunskap Det är användaren av webbkartan som har behoven Bakgrund och principer Allmänt Utgångspunkter för riktlinjer Systemarkitektur Teknik Samverka mot krockar Separera objekttyper Erbjud alternativa presentationer Alternativa bakgrundsskikt Alternativ symbolisering av punktobjekt Alternativ symbolisering av linjeobjekt Alternativ symbolisering av ytobjekt Tändning och släckning av ytobjekt Ta hänsyn till zoomning Samstämmig zoomning Skala och zoomnivå Zoomning av punktobjekt Zoomning av linjeobjekt Zoomning av ytobjekt Lämpliga zoomnivåer Beskriv möjligheterna Tjänstespecifikation Kartskiktsspecifikation Specifikation av bakgrundskartor Teknisk beskrivning av anrop till tjänsten Kartskikt, geodataskikt och stilmallar Termer och definitioner samt förkortningar Termer och definitioner Förkortningar

5 SS TK 570 TK 570 N Sammanfattning Webbkarttjänster gör det möjligt för en aktör att kombinera kartskikt till en webbkarta, trots att dessa har producerats oberoende av varandra av olika myndigheter och andra organisationer. Rapporten handlar om hur man bör konstruera en webbkarttjänst så att dess kartskikt blir så användbara som möjligt när de kombineras med kartskikt från andra webbkarttjänster. Riktlinjerna i denna rapport vänder sig till tjänsteleverantörer som vill att deras webbkarttjänster ska kunna användas tillsammans med andra webbkarttjänster och därigenom användas av fler och i fler sammanhang. Riktlinjerna kan sammanfattas i nedanstående rekommendationer. Utifrån dessa beskriver och exemplifierar rapporten mer konkreta riktlinjer för hur webbkarttjänster ska utformas. Rapporten behandlar också terminologi för området (avsnitt 10). 1.1 Stöd kombinerbarheten den övergripande riktlinjen Den allt övergripande riktlinjen är att webbkarttjänster bör erbjuda alternativa kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera lämpliga kartskikt så att läsbara och begripliga webbkartor uppstår. 1.2 Samarbeta mot krockar avsnitt 5 De som producerar webbkarttjänster bör samverka för att i möjligaste mån undvika att de använder samma färger, mönster och symboler. 1.3 Separera objekttyper avsnitt 6 Webbkarttjänster bör kunna erbjuda kartskikt som innehåller få och samhörande objekttyper. 1.4 Erbjud alternativa presentationer avsnitt 7 Webbkarttjänster bör kunna erbjuda lämpliga alternativa kartskikt för presentation av en viss objekttyp. 1.5 Ta hänsyn till zoomning avsnitt 8 Webbkarttjänster bör erbjuda kartskikt som förändras på ett ändamålsenligt och samstämmigt sätt vid zoomning. 1.6 Beskriv möjligheterna avsnitt 9 Webbkarttjänster bör specificera kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera kartskikt. 3

6 TK 570 N Syfte och målgrupp för riktlinjerna 2.1 För konstruktion av mer användbara webbkarttjänster Denna rapport handlar om visningstjänster av typen Web Map Service (WMS)[4] eller Web Map Tile Service (WMTS)[6]. De kallas här för webbkarttjänster. Rapporten handlar om hur man bör konstruera en webbkarttjänst så att dess kartskikt blir så användbara som möjligt när de kombineras med kartskikt från andra webbkarttjänster. För att göra bra webbkartor krävs både traditionell kartografisk kunskap och kunskap om de stora möjligheter som webbkarttjänster ger. För detta kan också behövas riktlinjer men denna rapport ger inte sådana riktlinjer. 2.2 Utseendet är en del av webbkarttjänsten En utgångspunkt är att den som tillhandahåller en webbkarttjänst också bestämmer över utformningen av kartskikten. I gengäld måste då alternativa utformningar erbjudas. Den teknik som kallas Styled Layer Descriptor (SLD)[2] gör det möjligt för den som använder webbkarttjänster att själv styra detaljerna i utformningen av kartskikten. Allt fler webbkarttjänster kommer troligtvis att få sådana möjligheter. Utgångspunkten för denna rapport är dock inte att dessa möjligheter finns. Det är lätt att inse att alternativt utformade kartskikt inte kan lyckas i varje tänkbart fall, inte ens med ett stort antal alternativ. Utgångspunkten i arbetet har dock varit att förutsättningarna att lyckas kan bli större med riktlinjer än utan. 2.3 Webbkarttjänsten används i fler sammanhang Syftet med riktlinjerna är att, utöver vad som fungerar bra idag, kunna erbjuda presentationer som gör karttjänsten användbar i nya sammanhang. Det finns idag många karttjänster som är mycket ändamålsenliga. De presenterar den information som den tänkta målgruppen vill ha på ett begripligt och läsbart sätt. Syftet med riktlinjerna i detta dokument är inte att dessa webbkarttjänster ska sluta presentera webbkartor på detta sätt. 2.4 Webbkarttjänsten når alternativa målgrupper En utgångspunkt är att den som kombinerar kartskikt från en webbkarttjänst med andra kartskikt ska kunna klara sig med det som webbkarttjänsten erbjuder. Idag sker nästan uteslutande anpassningar av webbkarttjänster mot en tjänsteleverantörs (ofta en myndighets) traditionella målgrupp. Sådana webbkarttjänster kan utformas på ett mycket ändamålsenligt sätt. Den som vill använda webbkarttjänsten i ett nytt sammanhang och för en ny målgrupp måste föra en dialog med den som tillhandahåller tjänsten för att få de kartskikt som behövs med den presentation som passar målgruppen. Så går det ofta till idag. Detta sätt är inte utgångspunkten för denna rapport. 4

7 SS TK 570 TK 570 N En enkel samverkansmodell Figur 1 - Enkel samverkansmodell för webbkarttjänster med kombinerbara kartskikt. 3.1 Det är tjänsteleverantörerna som kan följa riktlinjerna I figur 1 är tjänsteleverantörerna till vänster. Det skulle kunna vara två myndigheter t.ex. Naturvårdsverket och Trafikverket. Det är till tjänsteleverantörerna som riktlinjerna i denna tekniska rapport vänder sig. En viktig egenskap hos deras webbkarttjänster är att de är utformade så att kartskikt kan kombineras och användas tillsammans. I praktiken betyder det att en webbkarttjänst, för en och samma företeelse (t.ex. vägar), måste erbjuda kartskikt med olika utseende. Då blir det möjligt att hitta ett lämpligt kartskikt som går att kombinera med andra kartskikt utan att läsbarhet och begriplighet påverkas negativt. 3.2 Webbkartor skapas av den som väljer och kombinerar kartskikt Figur 1 visar hur aktören i mitten kombinerar kartskikt från olika webbkarttjänster som olika tjänsteleverantörer erbjuder. För att effektivt kunna nå ett bra resultat ställer det krav både på webbkarttjänsternas utformning och hur de är dokumenterade. 3.3 Ändamålsenliga webbkartor kräver webbkartografisk kunskap Aktören i mitten har att välja bland olika, alternativa kartskikt. En applikation, som kan vara ett datorprogram eller en tjänst på webben, konstrueras genom att kartskikten kombineras till den slutliga webbkartan. Vad som ska väljas och kombineras bygger, förutom på kunskap om användarens behov, på traditionell kartografisk kunskap. Sådant tas egentligen inte upp i denna tekniska rapport men planeras att ingå i kommande utgåvor. 3.4 Det är användaren av webbkartan som har behoven Det är aktören till höger som representerar den som behöver en viss applikation. Med applikationen kan aktören titta på och interagera med webbkartorna genom att zooma, panorera, släcka och tända kartskikt och visa företeelseinformation. Det är den egentliga kravställaren. I verkligheten kan aktören i mitten och användaren finnas inom samma organisation eller till och med vara en och samma person. 5

8 TK 570 N Bakgrund och principer 4.1 Allmänt Detta avsnitt behandlar vilka antaganden som gjorts om webbkarttjänster och riktlinjer för hur de som tillhandahåller webbkarttjänster bör samordna sina ansträngningar. Avsnittet tar också upp riktlinjer som ligger till grund för andra, mer specifika riktlinjer samt riktlinjer för hur den som tillhandahåller en webbkarttjänst ökar möjligheten att utveckla applikationer för olika tekniska plattformar. 4.2 Utgångspunkter för riktlinjer IT-miljön kring webbkartor kan se mycket skiftande ut: De som konstruerar webbkarttjänsterna kan använda sig av olika tjänsteplattformar för utveckling och drift. De som kombinerar webbkarttjänsternas kartskikt kan använda sig av olika utvecklingsmiljöer och plattformar. De som slutligen ska titta på de färdiga webbkartorna kan använda sig av olika klientprogramvara för detta. Även hur den som kombinerar webbkarttjänsternas kartskikt arbetar kan variera: Den färdiga applikationen riktar sig till olika, mer eller mindre kända, målgrupper. De kartskikt som ska kombineras kan komma både från webbkarttjänster och finnas eller genereras lokalt. Det kan finnas möjligheter att påverka tjänsteleverantören att anpassa presentationen. Estetiska mål kan vara mer eller mindre viktiga i förhållande till läsbarhet och begriplighet. Även om förhållanden kan vara väldigt olika så måste riktlinjerna i denna rapport utgå från en förenklad modell: Det finns inga andra möjligheter för den som kombinerar kartskikt att påverka kartskikten än genom att välja bland de alternativ som erbjuds. Alla kartskikt, inklusive bakgrundsskikt, kommer från tjänster baserade på Web Map Service (WMS) [4][5] eller Web Map Tile Service (WMTS) [6]. Alla tjänster som den som kombinerar kartskikt har tillgång till har konstruerats utgående från riktlinjerna. Ambitionerna med riktlinjerna kan inte sättas hur högt som helst. Exempelvis kan man inte förvänta sig att hur många kartskikt som helst ska kunna överlappa varandra eller att bakgrundsskiktet ska kunna se ut hur som helst. 4.3 Systemarkitektur I ffigur 2 - visas två systemarkitekturer som båda gör det möjligt att kombinera kartskikt från olika källor. I figuren visas dock bara två källor. Båda systemarkitekturerna baseras på att tjänsteleverantörer har satt upp visningstjänster. I denna rapport kallas tjänsterna webbkarttjänster och har gränssnitt som baseras på WMSstandarden men för bakgrundsskikt kan även WMTS-standarden vara aktuell. Den klient som anropar WMS-baserade tjänster kan på olika sätt påverka den kartografiska utformningen. En WMS-tjänst genererar, med den geografiska utsträckning som angivits i anropet, de kartskikt som klienten vill ha. Därefter lägger karttjänsten samman dessa, i en av klienten bestämd ordning, till en svarsbild som returneras till klienten. Flera sådana anrop till en eller flera WMS-tjänster ger upphov till flera svarsbilder. En av dessa utgör vanligtvis bakgrundsskiktet. Det är i klienten som svarsbilderna läggs samman för att bilda webbkartan. Kartskikt som ingår i en svarsbild kan inte tändas och släckas separat. För det krävs att svarsbilden ersätts med en ny. 6

9 SS TK 570 TK 570 N0071 En WMTS-baserad tjänst har begränsningar ur ett kartografiskt perspektiv genom att användaren inte kan välja mellan olika symboliseringar utan är begränsad till den symbolisering som användes vid förgenereringen av kartbilderna. Även zoomnivåerna är förutbestämda. Givetvis är det möjligt för tjänsteproducenten att erbjuda flera olika tjänster med alternativa symboliseringar. I den vänstra systemarkitekturen kombineras två eller flera webbkarttjänster i en webbkartapplikation som i sin tur används via en webbläsare. I den högra systemarkitekturen kombineras två eller flera webbkarttjänster i en kartapplikation. Såväl webbkartapplikationen som kartapplikationen hämtar svarsbilder från visningstjänsterna med hjälp av anrop. Applikationerna kan själva avgöra om svarsbilder ska innehålla enskilda kartskikt eller flera sammanslagna kartskikt. Hur detta görs avgör vilka möjligheter som applikationen, utan att hämta kartskikten på nytt, för att tända, släcka och påverka kartskiktens transparens. Notera att termen kartskikt i denna rapport används för att beskriva visningstjänsten. Ofta använder man samma term för applikationssidan och man avser då vanligtvis hanteringen av svarsbilderna. Systemarkitekturen är en förutsättning för riktlinjerna i denna rapport men gäller även för många andra tillämpningar där webbkartor är resultatet. 4.4 Teknik Figur 2 - Systemarkitekturer som riktlinjerna bygger på Webbkarttjänster bör uppfylla kraven i Tekniskt ramverk. Tekniskt ramverk för en infrastruktur för geodata [10] anger ett antal krav på "WMS:er som görs åtkomliga i den svenska infrastrukturen och via Geodataportalen". Dessa krav är en utökning av de krav som Inspires specifikationer ställer. Se särskilt 4.1 Särskilda krav för WMS:er och 5 Alternativ kartografi för WMS:er [10]. 5 Samverka mot krockar De som producerar webbkarttjänster bör samverka för att i möjligaste mån undvika att använda samma färger, mönster och symboler. Genom Förordning (2010:1770) om geografisk miljöinformation [13] har det tematiska informationsansvaret fördelats mellan olika myndigheter. En utvidgning av detta ansvar skulle öka möjligheten för bra webbkartografisk sampresentation. Myndigheter som har ett tematiskt informationsansvar bör också ta ansvar för medvetna val av färger och symboler publicera sina färger och symboler stämma av val av färger och symboler med varandra 7

10 TK 570 N0071 Idéer till genomförande: Lantmäteriet som samordnare inom geodataområdet driver frågan tillsammans med dataproducenterna. Krav och rekommendationer utarbetas inom SIS. Medvetna val kan bygga på kartografisk tradition och logik, t.ex. att symboler för likartade företeelser har ett likartat utseende. Publicering kan göras centralt i fallet med Manual för Trafikverkets kartor [14] Publicering kan göras som separata rapporter som i fallet med Riktlinjer för webbkartografi inom krishantering [15]. Ett exempel på felaktig val är att använda run-r (som används för fornlämning) för att markera "rastplats".. 6 Separera objekttyper Webbkarttjänster bör erbjuda kartskikt som innehåller få och samhörande objekttyper. Det kan alltid diskuteras hur många "få" är och när två objekt är "samhörande". Syftet är dock att den som kombinerar kartskikt kan välja ut de objekttyper som är relevanta för tillämpningen kan göra det möjligt för användaren av webbkartan att tända och släcka utvalda objekttyper Vid ett anrop kan urvalet av objekttyper lösas på olika sätt: det angivna geodataskiktet innehåller endast de avsedda objekttyperna den angivna stilmallen gör att endast de avsedda objekttyperna visas. Exempel på innehåll i kartskikt: Mobilmaster (en objekttyp), snarare än master av alla typer. Kommungränser (en objekttyp), snarare än administrativa gränser. Skyddsområden av olika klass (flera objekttyper som inte är överlappande) Figur 3 visar elva objekttyper som alla ligger i samma kartskikt. För att göra informationen användbar i fler sammanhang skulle man kunna dela upp den, åtminstone i geodataskikten "ekologisk status" och "ekologisk potential". Figur 3 - Objekttyper som kan fördelas på två geodataskikt. Erfarenheter har visat att separerade objekttyper inte menligt påverkar prestanda. Däremot kan en alltför långt driven separering innebära att hanteringen blir komplicerad, såväl för producenten som för den som ska kombinera kartskikt. 8

11 SS TK 570 TK 570 N0071 Texter bör hanteras som separata kartskikt. I geodataskiktets datamodell är texter antingen ett attribut till en objekttyp eller en egen objekttyp med ett läge på marken. Genom att texterna finns i egna kartskikt ökar kombinationsmöjligheterna. Om text eller symboler som anger någon egenskap hos ett objekt finns som ett eget kartskikt så ökar det kombinationsmöjligheterna. Det ger också möjlighet att styra vilka texter som ska hamna i förgrunden och vilka som ska hamna i bakgrunden. Ett exempel på detta visas i figur 4. Om vägarnas egenskaper delas upp i geodataskikt för bärighet (BK), funktionell vägklass (FV), tjäl-/regnkänslighet och fordons-/släptyp kan motsvarande kartskikt visas samtidigt, var för sig eller inte alls. Kartskikten kan utformas genom att påverka linjebredd, linjefärg, linjemönstring och den text som följer väglinjen. Figur 4 - Utsnitt ur webbkarta där flera vägegenskaper visas tillsammans. 7 Erbjud alternativa presentationer Webbkarttjänster bör erbjuda flera alternativa kartskikt för presentation av en och samma objekttyp. I praktiken innebär detta att den som kombinerar kartskikt har alternativa stilmallar att välja på för varje geodataskikt kan välja det kartskikt som bäst kan kombineras med vald bakgrundsskikt (såväl ett mörkt ortofoto som en ljus karta) och andra kartskikt Figur 5 visar hur tre alternativa kartskikt för gränser erbjuds: Standard, Registerkarta och Mörk bakgrund. Kartskikten baseras på samma geodataskikt men med olika stilmallar. Exempel på hur det kan se ut visas i figur 6. Figur 5 - Tre alternativa presentationer av gränser. Figur 6 - Tillämpning av alternativen. 9

12 TK 570 N Alternativa bakgrundsskikt Kartskikt som ska användas som bakgrundskarta bör finnas i en nedtonad variant bör finnas i en detaljfattig variant bör ha kompletterande referensskikt med detaljer som ska kunna framhävas Bakgrundskartans uppgift är att vara ett orienterande stöd till en karta vars huvudsakliga syfte är att presentera tematisk information. Den ska vara utformad så att den inte stör utan hellre förhöjer visualiseringen av temat. Vad som ska finnas med i en bakgrundskarta beror till stor del av vad kartan som helhet vill visa. Generellt brukar strandlinjer, infrastruktur och bebyggelse vara viktiga för att man ska kunna orientera sig geografiskt. Administrativ indelning såsom läns- och kommungränser är ett bra stöd i mindre skalor. Förtydligande karttext ger ett extra stöd för orienteringen. En bakgrundskarta med nedtonade färger ger ett större utrymme för den tematiska informationen att lyftas fram än vad en färglagd karta gör. Se figur 7 till 9. En helt gråtonad bakgrund ger mest utrymme för överlagrad färgad information, men å andra sidan gör den det svårare att särskilja objekt med liknande symbolisering. Figur 7 - Exempel på nedtoning av bakgrundskartan. Figur 8 - Exempel då nedtonad bakgrund inte nämnvärt ökar läsbarheten av tematisk information (fornlämningsytor). Figur 9 - Exempel då tematisk information i form av en svagt grön transparent yta vinner på en nedtonad bakgrund. Det är inte alla teman som störs av en färglagd bakgrundskarta. Däremot kan en för detaljerad bakgrund vara störande varför möjligheten att kunna styra innehållet i bakgrundskartan är en fördel. Se figur

13 SS TK 570 TK 570 N0071 Figur 10 - Exempel på borttagande av detaljer. Vissa objekttyper i bakgrundskartan bör finnas att tillgå som separata kartskikt, referensskikt. Då kan man skapa en nedtonad bakgrundskarta där vissa detaljer, som t.ex. större vägar eller gränser framhävs. Se figur 11. Figur 11 - Exempel på framhävande av detaljer (större vägar). I figur 12 har en bakgrund byggts upp av ett ortofoto och ett referensskikt med gula vägar. Därigenom blir det lättare att orientera sig i kartan. Figur 12 - Exempel på hur ett ortofoto kan förstärkas med ett referensskikt med vägar och vägnummer I figur 13 visas de elva geodataskikt som ingår i Topowebkartan. Varje geodataskikt (utom terrängskuggning) finns som två alternativa kartskikt, en normal och en nedtonad. Detta ger stora möjligheter att tona ner, betona eller utesluta presentation av objekttyperna och därigenom sätta samman den bakrundskarta man behöver. Figur 13 - Genom att nedtonade alternativ erbjuds kan man skräddarsy sin bakgrundskarta. 11

14 TK 570 N Alternativ symbolisering av punktobjekt För en och samma typ av punktobjekt bör det finnas kartskikt med alternativa symboler. Om den exakta positionen måste framgå, kan rätt symbol göra det begripligt var denna position ligger. Figur 14 visar exempel på detta med flaggor, nålar och droppformade symboler. Om det finns risk för att en symbol för ett objekt skymmer en symbol för ett annat objekt, kan en symbol med förskjuten position i förhållande till punkten underlätta. Den högra symbolen i figur 14 kan styras till kvadratens olika hörn för att på så sätt välja den lämpligaste platsen. Figur 14 - Platsmarkerande symboler. När två punktobjekt av olika objekttyp ligger på samma plats kan båda synas om det finns alternativa symboler med större och med mindre utsträckning. Det finns då möjlighet att presentera punktobjekt visade som mindre symboler i ett kartskikt framför ett med punktobjekt visade som större symboler. Ett ljust och ett mörkt alternativ gör det möjligt att anpassa till både mörk och ljus bakgrund. För olika målgrupper och syften är olika symboler lämpliga. Enklare symboler passar i många sammanhang men föreställande symboler kan vara lämpliga när motsvarande objekt särskilt ska framhävas. Se figur 15. Figur 15 - Enkla symboler som ofta är standard i programvaror för webbkarttjänster. 7.3 Alternativ symbolisering av linjeobjekt För linjeobjekt bör finnas alternativ som passar både mörk och ljus bakgrund. Förutom att ha alternativen ljus och mörk linje kan man arbeta med tvåskiktade linjer. En tvåskiktad linje uppstår när en tunnare linje läggs på en tjockare linje. Om den ena är ljus och den andra mörk kommer man att få en linje som syns både mot mörk och mot ljus bakgrund. Figur 16 visar ett exempel på hur tre kartskikt kombineras. WMS-tjänsten erbjuder följande kartskikt: kartskikt 1 är stilmallen ThickRedLine tillämpad på geodataskiktet Roads kartskikt 2 är stilmallen FineYellowLine tillämpad på geodataskiktet Roads kartskikt 3 är stilmallen BlackRectangle tillämpad på geodataskiktet Buildings I webbkartan (map) kommer då vägen att se ut som en gul linje med röd kant. 12

15 SS TK 570 TK 570 N0071 Figur 16 - En tvåskiktad linje byggs upp av två olika tjocka linjer. Figur 17 till 19 visar exempel på hur tvåskiktade linjer fungerar mot olika bakgrunder. Figur 17 - Tvåskiktad linje (mörk på ljus) på mörk bakgrund Figur 18 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på mörk bakgrund 7.4 Alternativ symbolisering av ytobjekt Figur 19 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på ljus bakgrund Fyllning av ytobjekt bör vara sådan att ytorna kan vara överlappande. Fyllning med färg är ett uppskattat sätt att presentera ytobjekt. Genom att göra fyllningen transparent kan objekt i bakomliggande kartskikt synas samtidigt. I exemplet i figur 20 symboliseras varje objekttyp av en kombination av en viss färg med viss transparens och en konturlinjelinje av viss färg och tjocklek. Fördelarna är att en objekttyp kan ha samma symbolisering vid olika zoomnivåer och att det är lätt att avgöra vad som är innanför och utanför området. Nackdelarna är att nya färger skapas när områden överlappar varandra och det är svårt att utläsa vilken objekttyp som avses och göra kartan svårtydd. Se även 7.5. Figur 20 - Exempel där kombinationer av transparenta färger ger nya färger. 13

16 TK 570 N0071 På grund av risken med färgfyllda ytobjekt är det bra om rastrering med enkla symboler (punkter, ringar, plustecken, etc.), se figur 21, eller skraffering, se figur 22, finns som alternativ. Andra symboler bör undvikas men kan vara motiverade om symbolen har en begriplig koppling till objekttypen. Den typen av symboler är vanligare internationellt, se figur 23. Prickrastreringen i figur 21 har gjorts så att varje objekttyp symboliseras med en kombination av ett prickraster med viss färg och täthet och en kantlinje av viss färg och grad. Fördelarna är att en objekttyp kan ha samma symbolisering vid olika skalor och det är lätt att avgöra vad som är innanför och utanför området. Nackdelen är att webbkartan upplevs som rörig och brusig. Figur 21 - Exempel med rastrering med enkla symboler. Figur 22 - Exempel med skraffering. Figur 23 - Föreställande symboler för att markera ytobjekt (Ordnance Survey, Storbritannien). För att skraffering och rastrering ska fungera bra bör man tänka på att alltför täta och/eller tjocka linjer respektive symboler ger dålig genomskinlighet och att alltför glesa ger problem vid små ytobjekt. Särskilda problem kan uppstå vid zoomning, se 8.5. För en viss objekttyp bör det finnas stilmallar som ger alternativa kartskikt med skraffering i flera riktningar och/eller med olika täthet. I praktiken innebär detta att den som kombinerar kartskikt har möjlighet att välja olika skraffering för de olika typer av ytobjektobjekt som är relevanta för en tillämpning, även när kartskikten kommer från olika tjänster. 14

17 SS TK 570 TK 570 N0071 De fyra vanligaste riktningarna benämns ofta vertikal, bakåt-diagonal (eller backslash), horisontell respektive framåt-diagonal (eller slash). Fyllning med rutmönstring har delvis samma goda egenskaper som skraffering men minskar möjligheterna att använda olika typer av skraffering på ytan. I figur 24 går det inte att avgöra om det är en eller två rastreringar. Genom att alltid undvika rutmönstring kommer ett rutmönster alltid att betyda att flera skrafferingar ligger på varandra. Figur 24 - Exempel på olämplig rutmönstring som kan misstolkas. Lämpliga linjetätheter är sådana som inte är för täta men som också gör att två parallella skrafferingar sammanfaller så sällan som möjligt. Figurer 25 visar linjetätheter som har visat sig fungera bra. Avstånd och tjocklek på linjerna uttrycks i antal horisontella pixlar. Notera dock att man kan behöva låta linjetäthet och linjetjocklek variera med zoomnivån, se 8.5. Figur 25 - Exempel på vertikal och diagonal skraffering med olika täthet / linjetjocklek. Skrafferingsalternativ bör finnas för både ljus och mörk bakgrund. Om det finns både mörk och ljus skraffering så ökar möjligheterna för att skrafferingen ska synas mot olika bakgrunder. Figur 26 visar skillnaden mellan en olämplig, marinblå skraffering (till vänster) och en lämpligare, pistagegrön skraffering (till höger). Figur 26 - Exempel på skillnaden mellan mörk (t.v.) och ljus (t.h.) skraffering på mörk bakgrund. 15

18 TK 570 N Tändning och släckning av ytobjekt Utmärkande för många webbkartor är möjligheten för den som tittar på kartan att kunna tända och släcka ett enskilt kartskikt. Den möjligheten kan utnyttjas för att temporärt kunna se utbredningen av ett ytobjekt. Ett alternativt kartskikt bör utformas så att man genom att tända och släcka enkelt kan se utbredningen av ytobjekt. I figur 27 markerar en grön konturlinje ytobjektet. Det ger bra läsbarhet för annat i kartan men i vissa zoomnivåer är det är i princip omöjligt att veta vilket område som avses. Genom att kunna tända ett kartskikt där ytobjektet är markerat med halvtransparent, yttäckande färg, som till höger, kan man avgöra utbredningen. 8 Ta hänsyn till zoomning 8.1 Samstämmig zoomning Figur 27 - Området markeras temporärt genom att tända ett kartskikt. Utmärkande för webbkartor är att man kan zooma in (för att förstora ett mindre geografiskt område) och zooma ut (för att se ett större geografiskt område). Det är tekniskt möjligt att, beroende på zoomnivå, förändra vad som ska visas och hur det ska visas. Den möjligheten utnyttjas vanligtvis för bakgrundskartor men sällan för andra kartskikt. Det är den som producerar kartskikten som bestämmer över hur de ska uppföra sig vid zoomning och som beskriver de kartskikt som erbjuds. Ett vanligt problem är att kartskikt används vid olämpliga zoomnivåer. WMS-standarden ( ) säger följande: Because it is possible to integrate the output of multiple servers into a single displayed result, it is important that different servers have consistent behaviour with respect to processing scales, so that all of the independent servers will select or deselect layers at the same scales. To ensure consistent behaviour, scales relative to coordinate spaces must be handled consistently between map servers. Det som är önskvärt är alltså att vad som visas och hur det visas inte förändras annat än vid vissa fördefinierade zoomnivåer, samma för alla inblandade karttjänster. Då kommer webbkartan att uppföra sig mer samstämmigt och förutsägbart. För närvarande har inga sådana gemensamma zoomnivåer definierats för nationellt bruk. Flera internationella aktörer har dock definierat zoomnivåer som används på detta sätt, se Skala och zoomnivå Vad skala betyder för papperskartor är tämligen självklart. För webbkartor kommer skalan att bero på antal pixlar och den fysiska storleken hos den skärm som används och hur stor del av skärmen som används. WMS-standardens skalbegrepp utgår från en pixelstorlek på 0,28 mm x 0,28 mm. Lantmäteriet utgår från 96 px/tum vilket ger en pixelbredd på 0,265 mm. En modern skärm kan ha hälften av det och en mobiltelefon en fjärdedel så stora pixlar. 16

19 SS TK 570 TK 570 N0071 Ett mer entydigt sätt för webbkartor vore att ange det avstånd som en pixelbredd i en bild motsvarar på marken. Enligt WMS-standarden motsvarar då en pixelbredd 28 m om skalan är 1: Detta sätt används dock sällan. Vid ett anrop till en WMS-tjänst anges hur många pixlar som svarsbilden ska ha och vilken ruta på marken som ska avbildas. Rutan anges med koordinater. Vanligt är också att skala för en webbkarta snarare syftar på att de detaljer som visas är de som syns på en papperskarta i den skalan. De zoomnivåer som används av Google och OSM [16] grundar sig på att den grövsta nivån, level 0, ska rymma hela jordens ekvator på 256 px( m/px) och varje steg innebär en halvering av det avstånd som en pixel motsvarar. Level 0 ger på detta vis en skala på ca 1: och level 10 en skala på ca 1: I stort sett samma zoomnivåer definieras i Bing Maps Tile System [17] som bland annat används av European Location Framework (ELF) [18]. Inom Lantmäteriet utgår man istället från 0,5 m/px. Den zoomnivån kallas nivå 13. Varje zoomnivåsteg innebär en fördubbling av det avstånd som en pixel motsvarar. För en skärm med upplösningen 96 px/tum ger nivå 13 på detta vis en skala på ca 1:1 900, nivå 12 en skala på ca 1:3 800 och nivå 0 en skala på ca 1: Begreppet zoomnivå används i denna rapport i uttryck som "vid samma zoomnivå" eller "vid alla zoomnivåer" och inte för att kvantifiera skalan. En ändrad zoomnivå kan innebära att detaljeringsgraden ändras. Även begreppen storskalig och småskalig kan missförstås. Begreppen inzoomad och utzoomad används därför i denna rapport. 8.3 Zoomning av punktobjekt Symboler bör anpassas så att de är läsbara i alla zoomnivåer där de ska kunna särskiljas från andra symboler. Det som är en symbol i ett viss zoomnivå kan vid utzoomning övergå till att vara exempelvis punkter men kan då inte säkert skiljas från andra punkter. Vektorformat bör användas för symboler. Vektorformat medger att skalning kan göras utan att symboler ser pixliga ut. För att generera kartskikten för olika zoomnivåer kan man klara sig utan att ha symbolen i olika storleksutförande och utan att man tar fram regler som styr när de olika storlekarna ska väljas. Ett exempel på vektorformat är SVG, Scalable Vector Graphics. 8.4 Zoomning av linjeobjekt Linjeobjekt som består av korta delar bör inte vara mönstrade. Mönstrade linjer som ser bra ut vid en zoomnivå kan bli svårlästa vid utzoomning om inte mönstringen anpassas eller tas bort. Figur 28 visar en linje av flera korta sammanhängande linjeobjekt. Samma stilmall kan ge olika resultat vid olika zoomnivå. Den symbolisering som ger en fungerande mönstring (1) får här ett ökande utritningsproblem vid utzoomning (bild 2 till 4). (1) (2) (3) (4) Figur 28 - Exempel på olämplig linjemönstring vid utzoomning 17

20 TK 570 N Zoomning av ytobjekt Ytmönstringens täthet och tjocklek bör anpassas till zoomnivån. Alltför gles mönstring ger problem för små ytobjekt och alltför tät ger problem med genomskinligheten. Figur 29 visar exempel på detta. Problemet kan uppstå när mönstringen (och eventuell konturlinje) inte har anpassats på rätt sätt till zoomnivån. Figur 29 - Ytobjekt som vid zoomning fått alltför gles respektive alltför tät mönstring. Anpassning till zoomnivån innebär att ha tätare mönstring vid utzoomning utan att det får negativa effekter vid inzoomning och glesare mönstring vid inzoomning utan att få negativa effekter vid utzoomning. I figur 30 har konturlinje och mönstertäthet anpassats så att utzoomning ger tunnare konturlinje och tätare mönstring (till vänster) och så att inzoomning ger tjockare konturlinje och glesare mönstring (till höger). Konturlinjen blir därigenom alltid läsbar och mönstringen ser mer lika ut oavsett ytornas storlek. Figur 30 - Utzoomat ytobjekt med skalanpassad mönstertäthet och konturlinje En tät skraffering kan bli ogenomskinlig vid utzoomning om tätheten men inte tjockleken ändras med zoomnivån. Vid inzoomningen som figur 31 visar ändras skalan sju gånger och det gäller även skrafferingens täthet. Dock ändras skrafferingslinjernas och konturlinjernas tjocklek endast tre gånger. 8.6 Lämpliga zoomnivåer Figur 31 - Skalanpassning av skrafferingslinjer och konturlinjer vid inzoomning. Det bör vara tydligt för vilka zoomnivåer som ett kartskikt lämpar sig. 18

21 SS TK 570 TK 570 N0071 Ett kartskikt kan vara olämpligt vid vissa zoomnivåer: vid utzoomning för att alltför många detaljer kommer att göra webbkartan svårläst vid inzoomning för att underliggande data är alltför grovt generaliserade Det kan vara en fördel att den som kombinerar kartskikt själv kan avgöra när kartskiktet ska visas, men å andra sidan är det en fördel att kunna använda kartskikt utan att bry sig om detta. Den som konstruerar och erbjuder kartskikt bör vara tydlig med vid vilken zoomnivå ett kartskikt inte längre bör användas. Figur 32 visar ett exempel på att samma geodata inte alltid kan användas vid olika zoomnivåer. Den röda cykelbanan kommer från data som är avsedda för en utzoomad skala. I den skalan bör inga byggnader synas eftersom cykelbanan medvetet har flyttats för att inte sammanfalla med vägen. Vid inzoomning ser därför cykelvägen ut att gå igenom byggnaderna. Figur 33 visar ett exempel på hur generaliseringen av en gräns gör att den kommer att kraftigt avvika från den strandlinje som den borde följa. Figur 32 - Exempel på olycklig kombination av geodata som är avsedda för olika skalor. Figur 33 - I den vänstra bilden kommer alla data från grunddata. I de övriga har gränsdata generaliserats. 9 Beskriv möjligheterna Webbkarttjänster bör specificera kartskikt på ett sätt som underlättar arbetet med att välja och kombinera kartskikt. Detta avsnitt behandlar riktlinjer för hur den som tillhandahåller en karttjänst bör dokumentera den. Avsnittet omfattar i första hand dokumentation som den som väljer och kombinerar kartskikt behöver men mycket av den informationen kommer också att göras tillgänglig för slutanvändaren, alltså för den som tittar på och interagerar med webbkartan. 19

22 TK 570 N Tjänstespecifikation En tjänstespecifikation definieras som en beskrivning av en tjänst med syfte att göra det möjlig att konsumera tjänsten och nyttja dess förmågor samt ställa krav på dess kvalitet och prestationer. En viktig del är vad man kan göra med tjänsten. För webbkarttjänster innebär det en teknisk beskrivning av hur anrop görs (se 9.4) samt en kartskiktsspecifikation (se 9.2). 9.2 Kartskiktsspecifikation Kartskiktsspecifikationen anger vilken förmåga tjänsten har att tillhandahålla olika kartskikt, beskrivna till informationsinnehåll och utseende. Kartskiktsspecifikationen kan beskrivas i text och bild som fristående dokument men WMS-standarden ger också stora möjligheter till att webbkarttjänsten tillhandahåller ett XML-dokument som ger beskrivningen i strukturerad form, se 9.4. Tillgängliga kartsikt bör beskrivas som kombinationer av geodataskikt och stilmallar. För varje geodataskikt bör följande uppgifter finnas: Geodataskiktets namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. Geodataskiktets titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. En kort beskrivning av geodataskiktets innehåll, alltså vilka objekttyper som ingår. För vilka zoomnivåer som geodataskiktet är lämpligt att visa. För vilka zoomnivåer som geodataskiktet är synligt. De stilmallar som erbjuds för geodataskiktet. För varje stilmall bör följande uppgifter finnas: Stilmallens namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. Stilmallens titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. En kort beskrivning av vad som utmärker stilmallen. Beskrivning av kartskiktets innehåll, t.ex. vilka objekttyper som visas, om detta avviker från geodataskiktets alla objekttyper. Rekommenderade skalor för kartskiktet. En exempelbild som illustrerar geodataskiktet med aktuell stilmall. En teckenförklaring som illustrerar hur de olika objekttyperna är symboliserade. Om urvalet och symboliseringen varierar beroende på visningsskala bör detta framgå av teckenförklaringen. EXEMPEL Uppgifter om geodataskikt: Namn Titel Beskrivning fastighetsgranser Fastighetsgränser Fastighets-, trakt-, kommun-, läns- och riksgränser ljus_bakgrund En stil för ljus bakgrund Heldragna rödbruna linjer med olika linjebredd mork_bakgrund En stil för mörk bakgrund Heldragna gula linjer med olika linjebredd 9.3 Specifikation av bakgrundskartor I beskrivning av bakgrundskarta bör man redovisa vad som tagits med och vilken generalisering som har gjorts. Ett vanligt sätt att beskriva generalisering är att referera till en känd kartprodukt, t.ex. terrängkartan eller översiktskartan. 9.4 Teknisk beskrivning av anrop till tjänsten Gränssnittet är en viktig del av tjänstespecifikationen. För webbkarttjänster beskrivs gränssnittet dels i WMSstandarden [4], dels i form av de webbadresser och anropsparametrar som ska användas. Detta görs ofta i en särskild teknisk beskrivning. 20

23 SS TK 570 TK 570 N0071 Den tekniska beskrivningen innehåller information som i första hand riktar sig till den som utvecklar applikationer där tjänsten används. Det finns två typer av anrop som en WMS-tjänst alltid måste kunna hantera: GetCapabilities och GetMap. Den tekniska beskrivningen måste ange webbadressen till tjänstens åtkomstpunkt. Den är en grund för att kunna anropa tjänsten. EXEMPEL 1 Svaret från WMS-anropet GetCapabilities ger de möjligheter som tjänsten erbjuder. Svaret innehåller dels de möjliga värden som kan användas för anropsparametrarna i WMS-anropet GetMap, dels genom annan dokumentation som exempelvis kan användas i användargränssnitt. Genom att en webbkartserver kan stödja olika versioner av WMS och därigenom erbjuda olika möjligheter, bör en teknisk beskrivning ange vilka versioner som stöds, t.ex och Versionen ska anges i anropet. EXEMPEL 2 Svaret från WMS-anropet GetCapabilities är ett XML-dokument som innehåller kartskiktsspecifikationer och ger de möjligheter som tjänsten erbjuder och de värden som kan användas för de anropsparametrarna i WMS-anropet GetMap. Detaljerna i svaret beskrivs i WMS-standarden [4] och datastrukturen i ett XML-schema [20]. WMS-anropet GetMap är en förfrågan om en svarsbild. I anropet specificeras ett eller flera geodataskikt och namnet på den stilmall som ska användas för respektive geodataskikt. För själva kartskiktet finns alltså inget namn. Se även 9.5. Anropet innehåller parametrar som specificerar: version av WMS (VERSION, obligatoriskt) typ av begäran (REQUEST, obligatoriskt) lista över geodataskikt som ska användas för kartskikt i svarsbilden (LAYERS, obligatoriskt) lista över stilmallar, alltså vilken symbolisering som ska användas (STYLES, obligatoriskt) geodetiskt referenssystem och kartprojektion (CRS, obligatoriskt) geografisk utsträckning hos svarsbilden (BBOX, obligatoriskt) storlek (i antal pixlar) hos svarsbilden ( WIDTH och HEIGHT) filformat för svarsbilden (FORMAT) EXEMPEL 3 (radbrytningar ska inte förekomma, de har införts för läsbarheten) &VERSION=1.3.0 &REQUEST=GetMap &LAYERS=districts,buildings,roads,water &STYLES=normal,normal,normal,normal &CRS=EPSG:4326&BBOX=9.0,45.0,25.0,61.0 &WIDTH=800 &HEIGHT=800 &FORMAT=image/png Den tekniska beskrivningen bör även innehålla mer läsbar dokumentation som motsvarar svaret från GetCapabilities-anropet och ett exempel på ett GetMap-anrop. 21

24 TK 570 N0071 EXEMPEL 4 Namn Beskrivning Giltiga värden VERSION=version WMS-version LAYERS=lista Kommaseparerad lista över Se kartskiktsspecifikation. geodataskikt. STYLE=lista Kommaseparerad lista över stilmallar. Listan ska ange en stilmall för varje geodataskikt och ha samma ordning som stilmallslistan. Se kartskiktsspecifikation. BBOX=emin,nmin, emax, nmax Geografisk utbredning i angivet referenssystem Inom Sveriges riks- och territorialgräns: , , , Koordinater angivna i SWEREF 99 TM SRS=EPSG:id-kod Referenssystem EPSG:4326 (WGS84) EPSG:4619 (SWEREF99) EPSG:3006 (SWEREF99 TM) WIDTH=bredd Resultatbildens bredd i pixlar 0 < antal pixlar < 4097 HEIGHT=höjd Resultatbildens höjd i pixlar 0 < antal pixlar < 4097 FORMAT=bildformat Resultatbildens filformat image/png image/jpeg image/gif Anrop 2&bbox=580000, ,580512, &layers=granser,text&style=mork_bakgrund,mork_bakgrund&fo rmat=image/png&srs=epsg:3006&exceptions=application/vnd.ogc.se_xml 9.5 Kartskikt, geodataskikt och stilmallar Följande är viktigt i WMS-standarden ur ett kartografiskt perspektiv: Geodataskiktens ordningsföljd i GetMap-anropet avgör ordningen hos kartskikten och därigenom vad som kommer att synas i svarsbilden. Det första kartskiktet är det som hamnar mest i bakgrunden. Symboler i efterföljande kartskikt kommer därför att kunna dölja delar av det. Det innebär bland annat att polygoner vanligtvis listas före linjer och punkter, annars kan polygonerna komma att täcka linjerna och punkterna. Det är en en-till-en-relation mellan geodataskikt (LAYER) och stilmallar (STYLES). Det första geodataskiktet i LAYERS-listan återges med den första stilmallen i STYLES-listan och så vidare. Om man vill använda default-stilmallen kan parametern lämnas tom (STYLES =). Det är dock inte enkelt för användaren att veta vilken stilmall som är satt till default eftersom detta inte ges av listningen av stilmallar i svaret på GetCapabilities-anropet. Därför bör man alltid specificera vilken stilmall som ska användas. Istället för de fördefinierade stilmallarna (som anges i STYLES) tillåter WMS-standarden att användaren specificerar egna stilmallar. Dessa egendefinierade stilmallar skapas genom att använda symboliseringsspråken Styled Layer Descriptor (SLD) och Symbology Encoding (SE) och kan sedan länkas till ett GetMap-anrop. I denna rapport är utgångspunkten att egendefinierade stilmallar inte används. 22

25 SS TK 570 TK 570 N Termer och definitioner samt förkortningar 10.1 Termer och definitioner För tillämpning av detta dokument gäller de termer som följer nedan. applikationsgränssnitt gränssnitt som program använder för att konsumera en tjänst Anm. 1 till termpost: I tekniska sammanhang används ofta termen tjänste-api. [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] attribut representation av en företeelses egenskap attributdata attributen hos ett dataobjekt bakgrundskarta bakgrundsskikt som utgörs av en karta bakgrundsskikt bakgrund i en webbkarta med syfte att ge geografisk orientering Anm. 1 till termpost: En karta eller ett ortofoto kan utgöra ett bakgrundsskikt. bastjänst IT-baserad tjänst med applikationsgränssnitt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] dataobjekt datarepresentation av företeelse digital karta karta avsedd att presenteras på en bildskärm erbjuda en tjänst utställa löften om en tjänsts förmågor och om den prestation och kvalitet som den som konsumerar tjänsten kan förvänta sig samt villkor för konsumerandet [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] fyllning grafisk markering av yta där ytans innandöme markeras färgfyllning fyllning där ytan har en färg som är täckande eller har viss grad av transparensgeneralisering generalisering åtgärder för att optimera läsbarhet och begriplighet hos en webbkarta Anm. 1 till termpost: Generalisering kan t.ex. innebära urval av geodata och/eller förenkling vid symbolisering. 23

26 TK 570 N0071 Anm. 2 till termpost: Generaliseringen påverkas vanligen av aktuell skala. geodata data som beskriver företeelser inklusive deras geografiska läge geodataskikt geodatamängd som innehåller geodataobjekt för ett urval objekttyper Anm. 1 till termpost: Urvalet motsvarar vanligen ett geodatatema. Anm. 2 till termpost: I WMS-standarden[4] motsvarar varje "layer" ett geodataskikt. Anm. 3 till termpost: Termerna datalager och geodatalager bör undvikas eftersom lager även syftar på att något är lagrat, t.ex. på en fil eller i en databas. geodatamängd identifierbar samling geodata geodataobjekt dataobjekt som inkluderar företeelsens geografiska läge geodataserver server som tillgängliggör geodata geodatatema identifierbar grupp av idémässigt samhörande objekttyper för geodata grafisk linje grafisk presentation av linje svarsbild av webbkartservern levererad bild som är resultat av en begäran om en sekvens av kartskikt Anm. 1 till termpost: En svarsbild kan inte i efterhand delas upp i enskilda kartskikt. gränssnitt (inom dataområdet: ) formellt specificerad och beskriven koppling eller kontaktyta mellan system, enheter och människa i olika kombinationer Anm. 1 till termpost:gränssnitt kan t.ex. gälla fysisk hopkoppling, signaler eller funktioner. Om man avser kontaktytan mellan människa och maskin talar man ofta om användargränssnitt. [Källa: TNC: Basord i våra fackspråk, 2011] ikon grafisk symbol på bildskärm som representerar ett dataobjekt IT-baserad tjänst tjänst som konsumeras via ett elektroniskt gränssnitt och som helt eller delvis produceras elektroniskt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] karta tvådimensionell, förminskad, redigerad avbildning av en del av jordens eller annan planets yta i bestämd skala och projektion kartapplikation program som på en bildskärm visar digitala kartor vilkas innehåll och omfattning kan styras av programmets användare 24

27 SS TK 570 TK 570 N0071 Anm. 1 till termpost: Styrning kan, men behöver inte, innebära tändning och släckning av kartskikt, zoomning och panorering. kartografi läran om framställning av kartor kartserver server som producerar kartskikt och bakgrundsskikt och där begäran och leverans av dessa sker via Internet Anm. 1 till termpost: En web map server är en kartserver som följer WMS-standarden. kartskikt presentation av geodata som tillhör ett urval av objekttyper Anm. 1 till termpost: WMS-anropet GetMap kan användas för att beställa kartskikt från en kartserver. För varje kartskikt anges i anropet det geodataskikt som innehåller urvalet av objekttyper samt den stilmall som ska användas för presentationen av dessa. Flera kartskikt kan beställas i ett anrop. Då används parametern LAYERS för att ange de geodataskikt som ska användas och parametern STYLES för att ange motsvarande stilmallar som ska tillämpas. Dessutom innehåller WMS-anropet uppgifter om geografisk utbredning (parametern BBOX). När kartservern returnerar kartskikten är de placerade i en enda bild, en svarsbild, som har denna utbredning. konsumera en tjänst nyttja en tjänst få en tjänst att produceras och tillgodogöra sig det den presterar [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] konturlinje, kantlinje grafisk linje längs en ytas kontur konturlinjering grafisk markering av yta där ytans konturer markeras med en konturlinje linje endimensionellt geometriskt objekt Anm. 1 till termpost: Jämför grafisk linje. linjemönstring regelbundet upprepande av grafiskt element längs en linjes sträckning linjeobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en eller flera linjer linjesymbolisering symbolisering av ett linjeobjekt objekttyp abstraktion av en grupp av företeelser med likartade egenskaper opacitet grad av ogenomskinlighet producera en tjänst se till att en tjänsts utlovade prestationer och kvalitet uppstår [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] 25

28 TK 570 N0071 punktobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en punkt punktsymbolisering symbolisering av ett punktobjekt rastrering ytmönstring med punktmönster eller linjemönster referensskikt kartskikt som visas i syfte att framhäva vissa objekttyper i bakgrundsskiktet server program som tillhandahåller gemensamma servicefunktioner i ett datornät skraffering ytmönstring med parallella grafiska linjer stilmall samling av regler som styr symbolisering hos ett kartskikt Anm. 1 till termpost: En stilmall omfattar vanligen objekttyperna i ett geodatatema. Anm. 2 till termpost: Maskinläsbara stilmallar kan beskrivas med Symbology encoding. Anm. 3 till termpost: I WMS-anropet GetMap används parametern STYLES för att ange de stilmallar som ska användas för kartskikten i svarsbilden. symbolisering åtgärd för att grafisk presentera geodataobjekt Anm. 1 till termpost: Symbolisering inbegriper såväl utseende som orientering och placering. symbolmönstring ytmönstring med ett grafiskt element som är en symbol tematiskt skikt kartskikt som presenterar geodataobjekt för ett geodatatema textsymbolisering symbolisering av text tillhandahålla en tjänst erbjuda en tjänst och ta ansvar för att den produceras [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] tjänst paketerad service eller lösning som erbjuds för att tillgodose ett behov Anm. 1 till termpost: Paketerad betyder att en tjänst kan erbjudas i samma form till flera mottagare (och ofta även prissättas). Leverans och konsumtion av en tjänst sker i regel samtidigt. En tjänst kan bestå av flera andra tjänster. [KÄLLA: E-delegationen: Terminologi för e-förvaltning, 2011] tjänsteleverantör den som tillhandahåller en tjänst 26