Bostad med särskild service en bostad med delaktighet och inflytande?

Transkript

1 Bostad med särskild service en bostad med delaktighet och inflytande? Resultatsammanställning

2 Du får gärna citera Inspektionen för vård och omsorgs texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Inspektionen för vård och omsorg har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Omslag Svensk Information Foto Foto Folio. Personen på bilden har inget med rapportens innehåll att göra. Utgiven Oktober 2014 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 2(14)

3 Förord I 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS framgår att verksamheter som bedrivs enligt lagen ska vara av god kvalitet. Vad som utgör god kvalitet kan inte fastställas på ett entydigt och objektivt sätt. För att uppnå god kvalitet krävs emellertid att vissa grundläggande rättigheter är tillgodosedda såsom rättssäkerhet, medinflytande för den enskilde och en lättillgänglig service. Till kvalitetsaspekterna hör också att insatserna enligt LSS ska anpassas till mottagens individuella behov och utformas så att det ökar den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Inspektionen för vård och omsorg (IVO), avdelning sydöst har under hösten 2013 inspekterat insatsen bostad med särskild service i form av gruppbostad i 14 av regionens kommuner. Syftet med inspektionerna var att granska och därmed upptäcka och påtala eventuella brister som kunde påverka kvaliteten i det stöd och den service som var och en får som bor i de granskade gruppbostäderna. Fokus låg på huruvida gruppbostäderna erbjöd en hemlik miljö och om stödet var individuellt anpassat och gav möjlighet till delaktighet och inflytande. Inspektionerna har genomförts av inspektörerna Per Carlman, Lena Carp, Lena Fyhr, Kaisu R Kull och Annika Lissel. I den slutliga handläggningen har inspektören Michaela Hecht Gunnarsson deltagit. Denna resultatsammanställning är gjord av inspektören Lena Fyhr. Margareta Fransson Enhetschef Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 3(14)

4 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 4(14)

5 Sammanfattning Under hösten 2013 granskade IVO, avdelning sydöst gruppbostäder i fjorton av regionens kommuner, totalt femton bostäder. Granskningen hade fokus på den enskildes inflytande över planeringen och genomförande av insatsen samt huruvida gruppbostäderna erbjöd en hemlik miljö. Intervjuer gjordes med personal och ledning, den sociala dokumentation och den fysiska miljön granskades. IVO kunde efter inspektionerna konstatera att genomförandeplaner förekom med något undantag i samtliga av de granskade verksamheterna. Kvaliteten var däremot skiftande. De vanligaste bristerna som IVO kunde se var löpande journalanteckningar som hade karaktären av minnesanteckningar och/eller överrapporteringsanteckningar. Glädjande är att delaktigheten för de enskilda genomgående är stor. Personalen är duktig på att tolka och läsa av personerna de arbetar med. Det tas stor hänsyn till den enskildes vilja och önskemål oavsett förmåga att uttrycka sig verbalt. I den egna bostaden var det den enskilde som bestämde hur han eller hon vill ha det. I de gemensamma utrymmena var det vanligare att personalen bestämde och ansvarade för både utsmyckning och innehåll. I några av gruppbostäderna förekom inslag som skapade en känsla av institution, t.ex. gemensam postlåda, samlokalisering med annan liknande verksamhet och personals arbetskläder med kommunlogotyp på. Positivt var att boendena upplevdes som hemlika och den allmänna uppfattningen var att de boende trivdes och betraktade hela gruppbostaden som sitt hem. Elva av femton verksamheter fick beslut med krav på åtgärder, vilket IVO bedömer vara en hög andel. Åtgärdskraven rörde i huvudsak bristerna i dokumentationen, men också brister i implementering av lex Sarah. IVO kan konstatera att kommunerna vidtagit åtgärder utifrån påtalade brister och kommit in med adekvata redogörelser över hur man ska komma till rätta med dessa. Trots en hög andel åtgärdsbeslut konstaterar IVO att det totalt sett är god kvalitet i de granskade gruppbostäderna. Personalen är engagerad och ambitionen är att de enskilda ska få stöd och hjälp utifrån individuella behov och önskemål. IVO:s samlade bedömning utifrån granskningen är att det finns bra förutsättningar till god vård och omsorg i de granskade gruppbostäderna. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 5(14)

6 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 6(14)

7 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 5 Inledning... 9 Dokumentationen har utvecklats, det finns dock mer att göra Gruppbostäderna är hemlika och den enskildes bostad är fullvärdig Individuellt anpassat stöd ökar möjligheten till delaktighet och inflytande Implementeringen av lex Sarah Bedömning och slutsats Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 7(14)

8 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 8(14)

9 Inledning Personer med en utvecklingsstörning kan ha svårt att göra sin stämma hörd. Särskilt om det rör sig om personer med så stor funktionsnedsättning att man inte klarar sin dagliga livsföring utan stöd och närhet till personal. Det är företrädesvis dessa personer som bor i gruppbostäderna runt om i kommunerna. Det är inte särskilt vanligt att dessa personer och/eller deras företrädare vänder sig till tillsynsmyndigheten eller på annat sätt framför klagomål och synpunkter på hur stödet och insatsen är utformad. Socialstyrelsen och numera Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har därför bedömt att den här gruppen människor kan löpa risk att inte få sina behov tillgodosedda. Socialstyrelsen genomförde under 2012 inspektioner i gruppbostäder i sammanlagt åtta kommuner i region sydöst. Under hösten 2013 fortsatte IVO, avdelning sydöst, att inspektera gruppbostäder i ytterligare fjorton av regionens kommuner. En gruppbostad i varje kommun inspekterades, förutom i en kommun där två gruppbostäder inspekterades. Att tillsynsmyndigheten granskar en gruppbostad ger ingen bild av kvaliteten i samtliga gruppbostäder i kommunen. Det kan däremot ge en bild av hur kommunen övergripande ser på målgruppen och vilket stöd och vilka rutiner som finns för att utveckla kvaliteten i verksamheten. En förhoppning är att de brister och förbättringsområden som IVO identifierar får följdverkningar i samtliga verksamheter där det kan vara aktuellt. Syfte och mål Den här sammanställningen omfattar de femton inspektioner som IVO genomförde under hösten Syftet med inspektionerna var att granska och därmed upptäcka och påtala eventuella brister som kunde påverka kvaliteten i det stöd och den service som var och en som bor i de granskade gruppbostäderna får. Målet med inspektionerna var att tillsynsobjekten skulle uppfylla krav och mål enligt lagar, förordningar och föreskrifter. Omfattning och genomförande Tillsynen genomfördes i Aneby, Gnosjö, Sävsjö och Vetlanda i Jönköpings län, Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Mönsterås och Västervik i Kalmar län och Finspång, Kinda, Söderköping, Åtvidaberg och Ödeshög i Östergötlands län. Tillsynen omfattade granskning av dokumentation i genomförandet av insatsen, den enskildes inflytande över planeringen och genomförande av insatsen, insatsens innehåll, boendestandard och boendemiljö samt rutiner för lex Sarah. Inför tillsynen begärde IVO in uppgifter på de personer som bodde i bostaden samt uppgifter om personal och bemanning. Vid tillsynen granskades samtliga boendes genomförandedokumentation. Den fysiska miljön inspekterades avseende boendestandard samt utformning och tillgång till gemensamma utrymmen. Representanter för personalgruppen och ansvarig chef intervjuades var för sig om planering och genomförandet av insatsen, insatsens innehåll samt rutiner och kunskap om bestämmelsen lex Sarah. Inspektionsprotokoll upprättades och faktagranskades av berörda intervjuobjekt. Tillsynen avslutades med ett skriftligt beslut till ansvarig nämnd/huvudman. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 9(14)

10 Dokumentationen har utvecklats, det finns dock mer att göra Insatsens genomförande dokumenteras på ett eller annat sätt i samtliga granskade gruppbostäder. Genomförandeplaner fanns genomgående, men med skiftande kvalitet. I de fall som planerna hölls aktuella och regelbundet följdes upp blev de ett stöd i det dagliga arbetet och den löpande dokumentationen blev lättare att koppla till mål och innehåll i insatsen. De vanligaste bristerna var löpande journalanteckningar som hade karaktären av minnesanteckningar och/eller rapporteringsanteckningar. Det var också vanligt med anteckningar som i huvudsak rörde hälsotillståndet och medicinering. Överlag hade verksamheterna svårt att koppla sina journalanteckningar till målsättningen med insatsen och det gick sällan att följa den enskildes stöd och utveckling över tid. IVO kunde också se att händelser av betydelse inte alltid dokumenterades. IVO konstaterar att dessa brister har varit vanligt förekommande även vid tidigare inspektionen i andra liknade verksamheter. I drygt hälften av de granskade gruppbostäderna var bristerna i dokumentationen så stora att IVO i sina beslut ställde krav på åtgärder. I ytterligare fyra beslut påpekade IVO, utan att ställa krav på åtgärd, att kopplingen mellan löpande journalanteckningar och genomförandeplanens innehåll och mål var otydlig eller saknades. Detta var då ett förbättringsområde för verksamheten. Gruppbostäderna är hemlika och den enskildes bostad är fullvärdig De granskade gruppbostäderna har ett bra geografiskt läge i kommunerna. Det var nära till samhällsservice och oftast var boendet naturligt integrerat i ett bostadsområde. Det bodde fyra till sex personer i gruppbostäderna. Merparten av gruppbostäderna bestod av, för den enskilde, en fullvärdig lägenhet som låg i nära anslutning till gemensamma utrymmen. De gemensamma utrymmena var oftast tillräckligt rymliga för samvaro, aktiviteter och intag av gemensamma måltider. I den egna bostaden var det den enskilde som bestämde hur han eller hon vill ha det. I de gemensamma utrymmena var det vanligare att personalen bestämde och ansvarade för både utsmyckning och innehåll såsom aktiviteter och olika former av samvaro. De boende hade vanligtvis möjlighet att vara med och påverka detta utifrån vilja, intresse och förmåga. De boende hade egen nyckel till sin bostad och personalen visade respekt för den personliga integriteten, exempelvis gick personalen inte in till den boende utan att knacka eller att ha en särskild överenskommelse. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 10(14)

11 I några av gruppbostäderna förekom inslag som skapade en känsla av institution. I fem av de inspekterade gruppbostäderna kom de boendes post till en gemensam brevlåda. Posten delade personalen sedan ut till var och en. I några av gruppbostäderna bar personalen likadana arbetskläder med t.ex. kommunens logotyp på och i ett av boendena hade personalen vita rockar som direkt påminde om en sjukhusmiljö. I de gemensamma utrymmena förekom ibland regler och begränsningar såsom att de var stängda vissa tider och att kök och kylskåp var låsta eller inte tillgängliga för de boende. Det förekom också uttalade alkoholförbud i de gemensamma utrymmena och i något enstaka fall även generellt förbud mot rökning i den egna lägenheten. I något boende förekom kodlås på ytterdörren som fördröjande effekt så att personalen skulle hinna se vem som går ut. Vanligast var dock individuella anpassningar och begränsningar, i de fall sådana förekom, utifrån enskilda individers behov av stöd och skydd. Merparten av gruppbostäderna upplevdes av både personal och chefer som hemlika och den allmänna uppfattningen var att de boende trivdes och betraktade hela gruppbostaden som sitt hem. Individuellt anpassat stöd ökar möjligheten till delaktighet och inflytande Vid inspektionerna framkom att delaktigheten i boendena och i vardagen genomgående är stor. Personalen är duktig på att tolka och läsa av personerna de arbetar med och oavsett förmåga att uttrycka sig verbalt tas stor hänsyn till den enskildes vilja och önskemål. Inte i någon av de granskade boendena förekommer enskilda eller kollektiva aktiviteter mot den enskildes vilja. I de gemensamma utrymmena kan de boende som vill och har förmåga tillsammans vara med och bestämma. Personalen får kompromissa så att innehåll och aktiviteter anpassas till allas önskemål i så stor utsträckning som möjligt. Den som inte vill delta i det som arrangeras gemensamt kan alltid välja att t.ex. vara i den egna lägenheten. Måltiderna är ofta en stor fråga i gruppbostäderna och upplägget kring dem kan se väldigt olika ut. Det förekommer allt från att man äter samtliga måltider gemensamt till att var och en planerar, lagar och intar måltiderna i den egna lägenheten. Det vanligaste är att man planerar, lagar och äter måltiderna under veckan i den egna lägenheten och sedan lagar och äter gemensamma middagar under helgerna. Endast i ett av de granskade boendena levereras färdiglagad mat och där är det också kommunens kostriktlinjer och kommunens matsedel som gäller. I ett boende uppger personalen att de låser om köket när de lagar maten och i ett annat boende begränsas delaktigheten av miljönämndens hygienregler. I ett fåtal av boendena är det uttalat fasta tider för måltiderna, men även i dessa fall råder flexibilitet utifrån den enskildes behov och önskemål. För att öka inflytande och delaktighet i boendet är det vanligt med regelbundet återkommande boenderåd eller husmöten, allt från veckovis till ett par gånger per halvår. Vid mötena diskuteras bl.a. matsedel, fritidsaktiviteter, semesterresor och regler i boendet. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 11(14)

12 I vissa av gruppbostäderna är det sällsynt att de boende vill och har intresse av att genomföra aktiviteter tillsammans, medan det i andra gruppbostäder istället är vanligt förekommande med aktiviteter tillsammans med en eller flera medboende. Det är alltid de boendes behov och önskemål som styr över vilka aktiviteter som erbjuds och genomförs. I de flesta granskade verksamheter anser både personalen och cheferna att personalresurserna räcker till för att tillgodose önskemål som framkommer och för att genomföra planerade aktiviteter. I vissa av gruppbostäderna uppges att det är svårare att tillgodose önskemål om spontana aktiviteter. Även om det inte alltid är möjligt att få hjälp och stöd på en gång så ser personalen till att önskemål på ett eller annat sätt blir inplanerade och genomförda. Extrapersonal tas ofta in för att individuella aktiviteter ska kunna genomföras. Stödet som ges till de boende oavsett om det sker individuellt eller i grupp utgår enligt chefer och personal ifrån var och ens behov, intressen och önskemål. Den enskildes delaktighet uppges vara viktigt och eftersträvas hela tiden. Implementeringen av lex Sarah I minst hälften av de granskade gruppbostäderna har IVO ställt krav på åtgärder rörande lex Sarah. Vanligtvis fanns det enligt cheferna uppdaterade och aktuella rutiner för personals rapporteringsskyldighet om missförhållanden enligt lex Sarah, men det är i implementeringen av rutinen och dess innebörd som det ibland brister. Merparten av intervjuad personal kände till viss del till vad lex Sarah innebär, men hade bristande kunskap om sin rapporteringsskyldighet och vart de skulle vända sig med en rapport om missförhållande eller risk för missförhållande. Vid nyanställning och i samband med att semestervikarier introducerades gavs oftast information om personals rapporteringsskyldighet. Det var däremot sämre med den regelbundet återkommande informationen. Ett fåtal av verksamheterna berättade att de regelbundet tar upp och diskuterar lex Sarah på personalmöten och/eller planeringsdagar. Bedömning och slutsats Av femton granskade verksamheter fick elva beslut med krav på åtgärder. Sju verksamheter fick flera åtgärdskrav. Efter att IVO ställt krav på åtgärder har kommunerna/huvudmannen redovisat hur de på olika sätt vidtagit erforderliga åtgärder för att komma till rätta med bristerna. Åtta verksamheter fick krav på att förbättra dokumentationen så att den uppfyller gällande lagstiftning 1. Kraven handlade i första hand om att åtgärda brister i den sociala journalen. Det saknades ofta dokumentation kopplad till genomförandet av insatsen. Genomförandeplanerna används sällan som utgångspunkt för det som sedan dokumenteras och det framgick att personalen ofta känner sig osäker på vad 1 Dokumentationskravet framgår av 21 a LSS och av 6 kap. SOSFS 2006:5 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 12(14)

13 som ska skrivas. Det är vanligt att personalen skriver arbetsanteckningar som både innehåller händelser av betydelse men också minnesanteckningar och anteckningar som har till syfte att fungera som överrapportering mellan personal. Dessa tas inte alltid om hand på så sätt att man utan oskäligt dröjsmål ser till att sammanfatta och föra in det som är väsentligt i den sociala journalen 2. Anteckningarna sparas länge och någon annan dokumentation över det dagliga stödet finns inte. Resultatet av detta blir att arbetsanteckningar måste betraktas som journalanteckningar 3 och uppfyller därmed inte kraven som gäller för vad som ska dokumenteras. Det förekommer också att den sociala journalen innehåller anteckningar som är mer att betrakta som hälso- och sjukvårdsdokumentation 4. I vissa fall är dessa anteckningar dessutom övervägande vilket gör att det sociala innehållet i dokumentationen är näst intill obefintligt. IVO fann också att några verksamheter hade brister avseende förvaringen av dokumentationen 5. Det handlade då om att samtliga boendes dokumentation förvarades i en gemensam pärm men under olika flikar. Dokumentation som rör enskilda ska förvaras åtskilt från varandra för att sekretessoch integritetsskydd ska kunna garanteras. Dessutom ska dokumentationen förvaras på ett sådant sätt att den är skyddad från att obehöriga kan komma åt den. Förutom dokumentationsbrister var brister i implementeringen av lex Sarah de vanligast förekommande. I sex av de granskade verksamheterna fann IVO brister på detta område. Personalen kände ofta till innebörden, men det var flera personalgrupper som inte hade fått information om nyheterna i bestämmelsen som infördes Den vanligaste bristen var att personalgrupperna inte fick regelbunden återkommande information om sin rapporteringsskyldighet 7. I dessa fall förekom det inte heller diskussioner om vad ett missförhållande i verksamheten skulle kunna vara. IVO:s krav på åtgärder har inneburit att rutiner för regelbunden information har kommit till eller skärpts upp. IVO:s förhoppning är att personal genom bl.a. kunskap om sin rapporteringsskyldighet får en ökad medvetenhet om sitt ansvar att bidra till en ökad kvalitet i verksamheten. Lex Sarah tillsammans med egenkontroll, inhämtande av synpunkter och klagomål samt övrigt uppmärksammande av fel och brister utgör grunden för ett löpande systematiskt förbättringsarbete. 8 Det är viktigt att alla är med och bidrar och känner ansvar för att verksamheten utvecklas och att ambitionen är att de enskilda individer som berörs får stöd och hjälp av så hög kvalitet som möjligt 9. I fyra verksamheter ställde IVO krav på åtgärder av den fysiska miljön 10. Det handlade i ett fall om att verksamheten inte bedrivs i ändamålsenliga lokaler. Det råder stora begränsningar för flera av de boende att röra sig i bostaden och de boende löper ständigt risk att skada sig. Kommunen har i detta fall uppgett att det pågår planering för utflyttning till mer anpassade lokaler. I ett annat fall handlar det 2 4 kap. 6 AR SOSFS 2006:5 3 Kammarrättens beslut , mål nr Dokumentationskravet för hälso- och sjukvården regleras i patientjournallagen (1985:562 PjL) 5 21 a LSS och 4 kap. 5 SOSFS 2006:5 6 Anmälan om och avhjälpande av missförhållande regleras i 24 a - g LSS 7 2 kap. 2 SOSFS 20011:5 8 5 kap. 1-8 SOSFS 2011:9 9 Kravet på god kvalitet framgår av 6 LSS 10 Prop. 1992/93:159 s. 86 ff samt SOSFS 2002:9 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 13(14)

14 om brister i tillgängligheten av gemensamhetsutrymmena och i ett fall att del av boendets gemensamma utrymme fungerade som passage till annan verksamhet i byggnaden. I två gruppbostäder var den enskildes bostad inte fullvärdig 11. I den ena kommunen var en flytt redan på gång till nyrenoverade bostäder. I den andra kommunen höll man på att bygga nya fullvärdiga bostäder som skulle kunna erbjudas dem som vill. I några fall såg IVO också att gruppbostäderna var samlokaliserade med t.ex. äldreboende och/eller daglig verksamhet. Den typ av samlokalisering skapar ofta en prägel av institution, vilket bör undvikas 12. Trots hög andel åtgärsbeslut och de brister som framkommit kan IVO konstatera att det genomgående bedrivs god vård och omsorg i de granskade gruppbostäderna. IVO bedömer att det sammantaget finns förutsättningar för en bra kvalitet i verksamheterna, då insatserna är individuellt anpassade och den enskilde har stort inflytande över sin vardag. Personalgrupperna är engagerade och har ambitionen att tillgodose de boendes behov och önskemål så långt det är möjligt, vilket också bidrar till bra kvalitet. Det är också positivt att gruppbostäderna upplevs som hemlika och att de boende trivs och betraktar hela gruppbostaden som sitt hem. IVO förutsätter att kommunerna/huvudmännen vidtar åtgärder även i de verksamheter där samma brister kan förekomma som i de tillsynade verksamheterna. IVO kan framöver komma att följa upp resultatet av redovisade åtgärder i samband med nya inspektioner. 11 Prop. 1992/93:159 s.86 ff 12 SOSFS 2002:9 AR Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 14(14)

15

16 Bostad med särskild service en bostad med delaktighet och inflytande? Resultatsammanställning Inspektionen för vård och omsorg (IVO) Box 45184, Stockholm Telefon: