Rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården En intervjustudie med vårdpersonal

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården En intervjustudie med vårdpersonal Författare: Carolina Falk Emily Olsson Handledare: Lena Hedlund Examinator: Marianne Hedström Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2012

2 SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande förhållningssätt i hemvården och vad det innebär för personalen att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. Metod: Studien är av kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer med sex sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två vårdbiträden som alla arbetar inom hemvården. Resultat: Av intervjusvarens analys framkom fem kategorier och fem underkategorier. 1) Få göra själv och komma tillbaka, det vill säga att vårdpersonalen inte utför för många uppgifter åt sin vårdtagare. Detta kan leda till ökat självförtroende hos vårdtagaren och en enklare arbetssituation för personalen. 2) Organisationens betydelse med underkategorier a) resurser, b) kunskap och utbildning samt c) samverkan mellan personal. 3) Hemmet som arbetsmiljö med underkategorier a) tillgång till hjälpmedel och b) att arbeta i någons hem. 4) Svårigheter i mötet, tillexempel när vårdtagaren sa nej till rehabilitering eller kommunikationssvårigheter pågrund av psykisk sjukdom och demens. 5) Egenskaper hos personalen, som krävdes för ett rehabiliterande förhållningssätt, tillexempel lyhördhet, ha självförtroende och vara empatisk. Slutsats: Personalens uppfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt stämde till stor del överens med definitionen av rehabilitering i litteraturen. Hinder som personalen såg med att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt bestod främst i organisatoriska faktorer, svårigheter i mötet med vårdtagaren samt att ha hemmet som arbetsplats. Vissa egenskaper hos personalen var en förutsättning för rehabiliterande förhållningssätt. Studiens resultat kan användas till att beskriva och definiera begreppet rehabiliterande förhållningssätt och öka förståelsen för hur personalen kan arbeta utifrån detta förhållningssätt. Nyckelord: Rehabiliterande förhållningssätt, Egenvård, Hemvård, Äldre. 2

3 ABSTRACT Purpose: To investigate what the staff perceives that a rehabilitative approach is in home care, also to explore what it means for staff to work on a rehabilitative approach. Method: The study is of qualitative design with semi-structured interviews with six registered nurses, four helping-nurses and two nursing assistants who all work in home care. Results: The analysis of the material revealed five categories and five subcategories. 1) Do things by yourself and come back, that is, that health professionals do not perform too many tasks on behalf of the residents. This can lead to increased self-confidence of the patient and easier working conditions for staff. 2) The organization's role with sub-categories a) resources, b) knowledge and training, and c) interaction between staff. 3) The home as a working place with sub-categories a) access to facilities and b) to work in someone's home. 4) Difficulties in the meeting, such as when the patient said no to rehabilitation or difficulties in communication due to the nature of mental illness and dementia. 5) Characteristics of staff required for a rehabilitative approach, such as sensitivity, to have confidence and be empathetic. Conclusion: Staff's perception of a rehabilitative approach did largely agree with the definition of rehabilitation in the literature. Obstacles that staff found to work on a rehabilitative approach consisted primarily of organizational factors, difficulties in meeting with the resident and to have the home as a workplace. Some characteristics of the staff were a prerequisite for the rehabilitative approach. Our results can be used to describe and define the term rehabilitative approach and understanding of how staff can work from this approach. Key words: Rehabilitative approach, self-care, home care, elderly. 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION... 5 Problemformulering Syfte METOD Etiska överväganden RESULTAT Få göra själv och komma tillbaka Organisationens betydelse a) Resurser b) Kunskap och utbildning c) Samverkan mellan personal Hemmet som arbetsmiljö a) Tillgång till hjälpmedel b) Att arbeta i någons hem Svårigheter i mötet Egenskaper hos personalen DISKUSSION Sammanfattning Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag till vidare forskning Slutsats REFERENSER Bilaga Bilaga Bilaga

5 INTRODUKTION En åldrande befolkning Sverige är ett av de länder i världen som har högst medellivslängd och den fortsätter att öka för varje år (Statistiska Centralbyrån, 2002). År 2008 utgjorde andelen personer över 65 år 17,6% i Sverige (Socialstyrelsen, 2010a). Fram till år 2020 beräknas siffran ha stigit till 21% (Statistiska Centralbyrån, 2002). Äldre personer behöver i högre utsträckning hjälp med sin ADL, aktiviteter i det dagliga livet, än yngre personer (Hellström, Andersson & Hallberg, 2004). Detta innebär att mer resurser kommer att krävas för att ta hand om en allt äldre befolkning, förutom det finns också krav på produktivitet och kostnadseffektivitet (Nortvedt, 2002). Den kommunala verksamheten för äldre över 65 år, där hemvård ingår, omsätter varje år stora summor pengar. År 2008 kostade det lite drygt 88 miljarder kronor. Antalet personer som får beviljat hemtjänst ökar för varje år, samtidigt som platserna på särskilda boenden inom kommunerna minskas (Socialstyrelsen, 2010a). Lagen om valfrihetssystem I många kommuner idag kan den äldre välja utförare av hemvården (Socialstyrelsen, 2009). I lagen om valfrihetssystem (SFS 2008:962), står att kommunen själv får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt för en utförare av hälsovård och socialtjänster ska se ut. Alla villkor ska anges i en annons om valfrihetssystem eller i förfrågningsunderlaget. Övriga villkor som ska anges i förfrågningsunderlaget är ekonomisk ersättning, ingivande och handläggningstid för ansökan. Hemvård De vanligaste uppgifterna inom hemvården är de som rör hjälp med egenvård såsom påklädning och tvättning, hjälp vid mobilisering och förflyttning, samt psykosociala insatser som närvaro och aktivt lyssnande. Detta utförs i kombination med andra mer tekniska insatser, exempelvis sondnäring, sätta urinkateter, stomivård samt smärtpump, vilka oftast utförs av en sjuksköterska (De Vlieghera et al., 2005). Exempel på alternativ som finns för äldre med behov av hjälpinsatser i en medelstor kommun i Sverige är; vårdboende, annat stöd i boendet såsom exempelvis trygghetslarm, samt hemvård. Vilket av dessa som är aktuellt och vad den äldre har rätt till beslutas av biståndshandläggaren i det individuella fallet. Hemvård är ett samlingsnamn för begreppen hemsjukvård och hemtjänst, där hemsjukvård innefattar exempelvis specifik omvårdnad som såromläggningar och injektionsgivning medan hemtjänst innefattar omsorg och servicetjänster såsom tvätt, städning, matlagning samt personlig omvårdnad som påklädning och hjälp med hygien (Uppsala kommun, 2011a). Av de äldre 5

6 personer över 65 år som är i behov av någon omsorg och omvårdnadsinsats i Sverige idag, så får de flesta vård i hemmet. I slutet av 2008 fick cirka äldre över 65 år hemtjänst. Fler behandlingar som tidigare var sjukhusförlagda, görs nu på dagtid av hemvårdspersonal och på särskilda boenden (Socialstyrelsen, 2010a). Hemvårdens uppgift kan beskrivas som att hjälpa individen att behålla och förbättra sin livskvalitet, att optimera den funktionella förmågan och uppnå självständighet. Detta skapas genom vård som baseras på individens behov med sociala, fysiska, kognitiva och psykiska aspekter (Thomé, Dykes & Hallberg, 2003). Resultatet av att använda sig av förebyggande åtgärder inom hemvården, genom bedömning, planering samt uppföljning är att patienter som får hemvård med förebyggande vård kan ha lägre behov av sjukhusinläggning (Thomé, Dykes & Hallberg, 2003; Hallberg & Kristensson, 2004). I en studie av Wong et al. (2008) framkom att hembesök i förebyggande syfte gjorde att tillfredställelsen med vården ökade. Äldre med högre självupplevd tillfredställelse med livet, självupplevd god hälsa och avsaknad av allvarlig sjukdom behövde lägre antal återbesök på sjukhuset (Wong et al., 2008). Fler sjukhusbesök och fler besvär påverkar livskvaliteten negativt (Andersson, Hallberg & Edberg, 2006). Egenvård Dorothea Orem är en författare och teoretiker som haft stort inflytande i omvårdnadstänkande och varit av stor betydelse med sin omvårdnadsteori. Teorin har på svenska kommit att kallas egenvårdsteorin (self-care deficit nursing theory) (Kristoffersen, 2006). Den beskrevs år 1959 men utvecklades av Orem ända fram till år Den är en bred och generell teori om vad omvårdnad handlar om och vad omvårdnad borde vara, den är ett uttryck för funktionerna och relationerna i det som är gemensamt för all typ av omvårdnad. Teorin skapar ett sätt för sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter att tänka och att samla dem för att fortsätta utvecklingen av yrket, strukturen, och stärka validiteten i omvårdnadsforskningen (Orem, 2001). Det krävs förutsättningar för att teorin skall fungera, dessa beskriver Orem (2001) som olika sätt att se på människan. Människan är en varelse som behöver avsiktlig kontinuerlig feedback om dem själva och deras miljö för att överleva och behålla sin funktion. Människans medverkan utvecklas genom kraften att handla med viljan, träning i form av vård av sig själv och i att kartlägga sina behov och förmedla dessa. Den utvecklas också av att människan får utforska, utveckla och överföra andra vägar och meningar för att identifiera behov och 6

7 förmedla sin vilja. Äldre människor upplever svårigheter i form av begränsningar för vad de får göra i vården av sig själv, men även i sin egen medverkan för livsuppehållande åtgärder (Orem, 2001). Egenvård är en mänsklig egenskap som individer måste utföra för sig själva eller ha någon annan som utför det åt dem. Egenvårdens syfte är att tillföra och upprätthålla tillförseln av material och förhållanden för att behålla livskvalitet, behålla fysisk och psykisk funktion och främja utveckling inom ramarna för de nödvändiga förhållandena som krävs för livet, och för integritet av utveckling och funktion. Materialen kan vara luft, vatten och mat medan förhållanden kan ha att göra med säkerheten såsom en säker hantering av smittsamt material, personlig hygien, hålla en normal kroppstemperatur, skydd mot risker. Begreppet förhållanden kan även röra det som behövs för att främja fysisk, kognitiv, emotionell, interpersonell och social utveckling i individens livssituationer. Behovet av material och förhållanden baseras på individens behov. Egenvården måste läras, kontinuerligt utföras över tid och anpassa sig till kraven som ställs på en människa, tillexempel utifrån vilken ålder personen är i, hälsostatus, miljöfaktorer och nivåer av energi människan har (Orem, 2001). Förutsättningar för att kunna utföra sin egenvård bygger på både bestående förutsättningar som finns under hela livet och de som är situationsspecifika, det vill säga att de utvecklas när en människa förlorar sin hälsa (Denyes, Orem, Bekel & SozWiss, 2001). Det framkom i en studie på kroniskt sjuka patienter att livskvaliteten ökade om de fick utföra sin egenvård självständigt. Patienterna ansåg även att det var tidssparande och praktiskt för dem, då de inte behövde vänta på vårdpersonal för att utföra dessa handlingar. De menade att vara engagerad i sin egenvård var likställt med att vara delaktig i beslut om sin vård. Patienterna beskrev även sin egenvårdsförmåga som något de utvecklat under tiden de varit sjuka, en kompetens som erhålls genom erfarenheter under sjukdomsförloppet (Pagels, 2004). Om en människa inte kan utföra sin egenvård behöver denne hjälp från omgivningen. Mellan vad individen kan utföra enligt sina egenskaper och vad individen faktiskt behöver, finns ett behov eller en relation som Orem (2001) valt att kalla det. Med egenvårdsteorin för omvårdnad menas att omvårdnad är ett svar på den brist på kapacitet som individer har där förmågan till handling är nedsatt på grund av sjukdom, funktionshinder eller hälsostatus. Förmågan till egenvård är icke statiskt utan kan ändras över tid (Orem, 2001). Hjälpbehoven hos en äldre person kan vara kortvarigt eller långvarigt, det kan komma akut eller växa fram gradvis under lång tid (Fermann & Naess, 2008). 7

8 Leenerts, Teel och Pendleton (2002) menade i sin studie att egenvård för att främja hälsa hos äldre med eget boende, är ett komplext ämne med många dimensioner. Viktiga faktorer som framhölls var att ha ett mål, motivation, upplevt värde av sig själv, gott fysiskt och emotionellt tillstånd samt det kulturella sammanhanget. Förmågan att utföra sin egenvård var också viktigt, där inkluderades medvetenhet, självständighet, problemlösning, relationer och samarbete. Att kunna värdera sina kunskaper, sin självbild men också vad i egenvården man klarade själv och det som kunde behövas hjälp med. Kommunikation, en hälsosam livsstil, skapa mening samt att socialisera var stora bitar i att främja hälsan via egenvården. Allt detta skulle göras i en god relation mellan vårdpersonal och äldre patienter. Relationen var baserad på respekt och vårdande och den skapade en struktur för omvårdnadshandlingar som skulle bygga upp egenvårdskapaciteten och visa patienten olika sätt att behålla hälsa vid åldrandet (Leenerts, Teel & Pendleton, 2002). En viktig aktivitet för att främja självständigheten och minska beroendeförhållandet till personalen är att få sköta sin hygien så självständigt som möjligt. Hjälpmedel som stärker de äldres muskler beskrivs som en nyckel för att underlätta vid tillfrisknande. Det är viktigt att hjälpmedel såsom rullstol, rollator och ramper tillhandahölls snabbt så de äldre kan förflytta sig både inne i det egna hemmet och utomhus (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Ibland stämmer inte de äldres faktiska kapacitet till deras ADL ihop med den hjälp de får från vårdpersonalen. De kan känna att de blir tvingade att ta emot hjälp som de inte behöver. Det leder i sin tur till försämrad rehabilitering och gör de äldre passiva (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Rehabilitering Rehabilitering betyder i de bästa fall att den äldre återvinner samma optimala funktion som denne hade innan sjukdomen (World Health Organisation, 2010; Romøren, 2008). Rehabilitering kan även innefatta insatser som ska hjälpa en person med förvärvad funktionsnedsättning att utifrån sina behov och förutsättningar, få tillbaka och behålla den bästa funktionsförmågan samt att uppnå självständighet (SOSFS 2007:10). Det huvudsakliga målet med rehabiliteringsprogram ska vara att lära människan att klara av sin ADL utan hjälp av en annan person. Om detta inte är möjligt skall rehabiliteringen inriktas på att minimera behovet av utomstående hjälp genom olika tekniker och utrustning (Cameron & Kurrle, 2002). 8

9 Att ha många sjukdomar samtidigt, så kallad komorbiditet, disponerar för en långsammare rehabilitering eller att personen aldrig återkommer till sin ursprungliga nivå (Romøren, 2008; Wilkinson, Buhrkuhl & Sainsbury, 1997). Rehabilitering är en tvärprofessionell verksamhet där patientens sjukdom, funktionsnedsättning och sociala situation är i fokus. Läkarens uppgift är att behandla bakomliggande sjukdomar medan sjuksköterskan överblickar omvårdnadsbehoven, administrerar läkemedel och tillsammans med undersköterskan och vårdbiträdet tränar patienten i egenvård. Sjukgymnasternas område är muskelstyrkan, uthållighet, rörelse och förflyttningshjälpmedel såsom gåstol, rullstol och proteser. Arbetsterapeuten koncentrerar sig på ADL-funktioner, hjälpmedel i hushållet och anpassar hemmiljön hos patienten (Romøren, 2008). Behovet av rehabiliteringsservice för äldre växer och har gjort att intresset för miljön där vården utförs har ökat, vilket inkluderar individens egna hem (Martin, Nancarrow, Parker, Phelps & Regen, 2005). Hemvården efter utskrivning från sjukhus beskrivs som en process av bedömning, planering, implementering och uppföljning. Det är av stor vikt att patienter får göra sina rehabiliteringsövningar i hemmet som en del i deras dagliga aktiveter, för att långsiktigt förbättra sin fysiska funktionalitet och öka livskvaliteten (Thomé, Dykes & Hallberg, 2003). Därför är det viktigt att identifiera sådant som kan underlättas i hemmiljön samt identifiera hinder som kan påverka de äldres funktioner (Stucki, Reinhardt & Grimby, 2007). Äldre personer med höftfrakturer och stroke har fördelar i att få en tidig utskrivning från sjukhus och få rehabilitering i det egna hemmet. En viktig del i rehabiliteringen är den sociala kontakten, att få socialt stöd och vara en del i samhället, detta ger energi och styrka för tillfrisknandet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Livskvalitet och syn på hälsa Äldre multisjuka med ett stort behov av hjälp med sin ADL indikerar låg livskvalitet (Hellström, Andersson & Hallberg, 2004). Från tidigare studier har det framkommit att hög ålder, flertalet kroppsliga besvär och att leva ensam är associerat med en låg livskvalitet. Om anhöriga medverkar i vården av den äldre personen skattas livskvaliteten högre jämfört med om enbart professionell vård ges (Hellström & Hallberg, 2001). Faktorer som associeras till självskattad hälsa hos äldre över 65 år är kroppsliga psykologiska faktorer såsom depression, smärta, kognitiv funktion och förtroende till sin egen balans. Även aktiviteten med styrkan i olika muskeldelar av kroppen är av stor betydelse. Delaktighet och personens medverkan i sin vardag är en annan faktor. Personens liv och bakgrund är också en 9

10 faktor som spelar in, med fritidsintressen och i vilken grad dessa förekommer, hur hushållsarbetet är uppdelat, medicinska diagnoser, ålder, kön samt hur personen bor och vilken inkomst personen har (Arnadottir, Gunnarsdottir, Stenlund & Lundin-Olsson, 2011). Att leva ensam, vara rörelsehindrad i stor utsträckning, vara kvinna samt ha ett lägre självbestämmande har visat sig vara förknippat med en sämre upplevd hälsa. De äldre hade problem med att kunna höra, att se bra, att göra sig fin, tvätta sig, inkontinens, att kunna ta promenader utomhus och inomhus samt att de hade problem med att tala (Dubuc, Dubois, Raiche, Gueye & Hebert, 2011). Maddox (1999) menar att synen på hälsa hos äldre skiljer sig avsevärt från vad hälsopersonalen uppfattar som hälsa, därför borde personalen lyssna mer på de äldre och låta dem vara en del i sin egen vård. Personalen inom hemvården Många äldre har flera olika sjukdomar och funktionsnedsättningar och är beroende av många vård- och omsorgsinsatser samtidigt, detta ställer krav på samordning (Socialstyrelsen, 2009). Att arbeta inom socialtjänsten, som innefattar vård av äldre, kräver lämplig utbildning och erfarenhet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), det är förutsättning för att ge god vård av god kvalitet (Socialstyrelsen, 2010a). Andelen personal med adekvat vårdutbildning har de senare åren ökat medan det totala antalet anställda inom vårdsektorn minskat (Socialstyrelsen, 2009). I en studie av Randström, Asplund och Svedlund (2011) framkom att den äldre personen fann det betydelsefullt att denne hade ett team som motiverade och hjälpte denne i rehabiliteringen. Detta team bestod av sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska samt vårdpersonal. Genom att personalen gav de äldre ett empatiskt och vänligt bemötande upplevde de äldre att de blev delaktiga och tillfredsställda med den vård de fick. Även artig kommunikation och information ledde till större upplevd delaktighet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Genom att uppmuntra den som rehabiliteras, att fortsätta och inte ge upp när deras vilja vacklar kan denne klara mer än den först trott (Lindelöf, Karlsson & Lundman, 2011). Kontinuiteten av personalen samt att personalen hade ett uppmuntrande och stödjande förhållningssätt var viktigt för kroniskt sjuka patienter när det gällde att utföra egenvård (Pagels, 2004). Orem (2001) menar att sjuksköterskan skall lära och undervisa patienten i att utveckla sina färdigheter, samt att uppmuntra patienten och ge feedback, i syfte att få individen att själv kunna utföra sin egenvård. 10

11 Ett problem som beskrevs var då vårdpersonalen var stressade och utförde arbetsuppgifterna skyndsamt, samt att det var dålig kontinuitet hos personalen. Detta ledde till att de äldre upplevde en kränkning av deras integritet. De blev stressade och de kände en begränsning i deras delaktighet och autonomi (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Personalen som arbetar inom vård av äldre är ofta engagerade och känner att de gör ett viktigt arbete som uppskattas av patienterna. Vårdpersonalens syn på en god arbetsplats utifrån sitt perspektiv innebär att kunna se helheten, känna till sin arbetsuppgift, sitt och enhetens uppdrag, vara synlig och bli bekräftad. Att få tillräckligt med tid att utföra arbetsuppgifterna, tillräcklig bemanning, vara delaktig och kunna påverka genom att få delegeringar för beslut samt få möjlighet att lära sig nya saker exempelvis genom utbildningar, känna trygghet och veta att man arbetar säkert är andra perspektiv på en god arbetsplats (Socialstyrelsen, 2003a). I en studie beskrevs hemvården som en krävande arbetsmiljö både psykiskt och fysiskt för de anställda, med snäva tidsmarginaler att hålla för de anställda och fysiskt tungt arbete. Detta skulle kunde leda till ökad stress samt smärtor i muskler och leder. I studien framkom att en god ekonomi hos arbetsgivaren spelade en stor roll enligt personalen, men att det ofta gjordes nedskärningar i denna med negativa konsekvenser som följd (Brulin, Winkvist & Langendoen, 2000). En bra arbetsplats ger inte bara de anställda en lön, utan även utrymme för sin kreativitet och att utvecklas (Socialstyrelsen, 2003b). För att kunna vara kreativ på sin arbetsplats behövs uppmuntran från både chef och kollegor, självständighet och frihet, ett utmanande arbete, en lagom stor arbetsbörda samt tillräckliga resurser (Amabile et al., 1996). Att vårdplatserna blir färre och att vårdtiderna kortas ned gör att fler äldre skrivs hem från sjukhusen tidigare. Det innebär ett ökat tryck på den öppna vården och hemtjänsten. Det finns för få läkare och sjuksköterskor inom hemsjukvården, det saknas även sjukgymnaster och arbetsterapeuter som traditionellt arbetar med rehabilitering (Socialstyrelsen, 2009). Det finns också bristande samordning och osäkerhet om hur ansvaret ska fördelas i insatserna för att äldre ska få fortsätta bo kvar i sitt eget hem trots sina funktionsnedsättningar. Tillgången på rehabiliteringspersonal kan inte längre täcka de äldres rehabiliteringsbehov, detta förutsätter att även vårdpersonalen måste arbeta enligt ett rehabiliterande förhållningssätt (Socialstyrelsen, 2007). I Uppsala kommun skall de aktörer och företag som vill erbjuda hälso- och socialtjänst godkännas av kommunen. I förfrågningsunderlaget står bland annat att 11

12 verksamheterna ska se till att brukaren stärker sina funktioner och sin förmåga att klara sig själv utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt (Uppsala kommun, 2011b), dock definieras aldrig begreppet i förfrågningsunderlaget. Problemformulering Det finns krav på att de aktörer som utför hemvård ska arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Detta ställer krav på personalens kunskap om vad det innebär eftersom det inte definieras i förfrågningsunderlaget. Det finns få studier gjorda inom ämnet rehabiliterande förhållningssätt i hemvården, därför kan denna studie bidra med kunskap i ämnet. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande förhållningssätt i hemvården. Vidare är syftet att undersöka vad det innebär för personalen att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. METOD Design En deskriptiv kvalitativ studie som baseras på intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009). Urval För att få bred täckning av materialet valdes sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden som alla arbetade för någon hemvårdsaktör, med olika lång erfarenhet i sitt yrke och som arbetat olika lång tid inom hemvården. De intervjuade var elva kvinnor och en man, varav sex var sjuksköterskor, fyra var undersköterskor och två var vårdbiträden. Variationen av hur länge de arbetat inom yrket var från sju månader till 39 år. De hade arbetat inom hemvården mellan sex månader och 21 år. Deltagarnas ålder var från 24 år till 61 år. Antal intervjuer fortlöpte till dess att intervjusvaren inte längre tillförde någon ny information och en så kallad mättnad uppnåtts (Lundman & Graneheim, 2008), vilket i denna studie medförde 12 intervjuer. Datainsamlingsmetod Semistrukturerade intervjuer utifrån frågeguide som författarna skapat som ställdes till vårdpersonalen i hemvården (bilaga 1). 12

13 Tillvägagångssätt En hemvårdsaktör i en medelstor stad i Sverige visade intresse för studien genom att kontakta Uppsala Universitet där författarna var verksamma, med problemformuleringen att personalen ansåg att begreppet rehabiliterande förhållningssätt var otydligt och svårt att tolka. Därefter kontaktades hemvårdsaktören per telefon och tillfrågades om intresse fortfarande fanns för studien. Det resulterade i ett möte med verksamhetschefen för arbetsplatsen samt de sjuksköterskor som var verksamma där. Ett godkännande från verksamhetschefen att studien fick genomföras inhämtades. Ett informationsbrev kring studiens utformning och att intervjuerna skulle genomföras under hösten 2011, skickades ut till de anställda på hemvården genom verksamhetschefen (bilaga 2). Verksamhetschefen kontaktades per telefon när projektplanen var examinerad och samma informationsbrev skickades återigen ut som en påminnelse av studiens utformning. Åtta stycken anställda tackade ja till att delta i studien, två av dessa personer ändrade sig och kunde inte ställa upp de planerade datumen på grund av tidsbrist. Vid förfrågan ville de inte delta något annat datum heller. De sex återstående intervjuerna genomfördes under två olika datum. Då mättnad inte uppnåtts kontaktades ytterligare en verksamhetschef inom ett annat hemvårdföretag. Information angående studien skickades ut till verksamhetschefen (bilaga 2) som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda och datum för intervjuer bestämdes, sedan inhämtades ett godkännande från verksamhetschefen att studien fick genomföras. Då verksamhetschefen var positiv till studien och försäkrade att de anställda med stor sannolikhet ville delta, bestämdes aldrig antalet anställda som ville delta innan författarna kom till arbetsplatsen. Arbetsplatsen besöktes vid två tillfällen, då tackade sex personer frivilligt ja till att delta i studien. Utifrån genomläsning av aktuell litteratur samt att en provintervju genomfördes ansågs intervjufrågorna kompletta för att användas, inga korrigeringar behövdes göras (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna intervjuade sex vårdpersonal vardera enskilt. Tio av intervjuerna skedde på hemvårdens arbetsplatser under arbetstid med en anställd åt gången. Nio av dessa intervjuades i ett enskilt rum och en intervjuades i fikarummet. Två anställda intervjuades på deras fritid, en av dessa intervjuades i fikarummet och den andra i ett enskilt rum. Intervjuerna varade i minuter och spelades in med bandspelare för att underlätta databearbetning och analys. För att bevara konfidentialitet numrerades alla intervjuerna 1-12 i slumpmässig ordning. 13

14 Bearbetning och analys Data som samlats in genom intervjuerna transkriberades ordagrant och texterna bearbetades i en kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Graneheim, 2008). Alla intervjusvaren lästes av båda författarna. Författarna analyserade intervjusvaren från den första intervjun tillsammans och därefter gav handledaren sina synpunkter. Sedan fortsatte författarna att analysera resterande intervjusvar var för sig, om något av intervjusvaren var svårtolkade diskuterades detta mellan författarna. Texterna delades upp i meningsbärande enheter, därefter kondenserande meningsenheter som sammanfattade vad de intervjuade hade sagt. Sedan tolkades innehållet i koder. Därefter sammanfattades koderna till fem kategorier och fem underkategorier (bilaga 3). Etiska överväganden Ett tillstånd för att genomföra studien inhämtades från de båda verksamhetscheferna, sedan skickades ett informationsbrev ut till dem som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda (bilaga 2). Detta gjordes för att inhämta informerat samtycke. I samband med varje intervju återupprepades informationen från informationsbrevet. Författarna informerade deltagarna att deltagandet var frivilligt och att de närsomhelst kunde avbryta sitt deltagande i studien. Även information om att de intervjuades namn, personuppgifter eller arbetsplats inte skulle nämnas i den färdiga uppsatsen gavs. Det inspelade och skriftliga materialet som samlats in under intervjuerna förvarades inlåst och efter att all data analyserats raderades allt det inspelade materialet (CODEX, 2011). När intervjuerna genomfördes ställdes som en sista fråga om deltagarna ville lägga till eller ta bort någon information som framkommit under intervjuerna för att skapa trygghet och självbestämmande i intervjuerna. 14

15 RESULTAT Analysen av intervjusvaren resulterade i fem kategorier och fem underkategorier kunde identifieras. 1. Få göra själv och komma tillbaka 2. Organisationens betydelse Underkategori: a) Resurser b) Kunskap och utbildning c) Samverkan mellan personal 3. Hemmet som arbetsmiljö Underkategori: a) Tillgång till hjälpmedel b) Att arbeta i någons hem 4. Svårigheter i mötet 5. Egenskaper hos personalen Inom parentes anges numret på den av informanterna som citeras. 1. Få göra själv och komma tillbaka Den övergripande definitionen av ett rehabiliterande förhållningssätt enligt intervjusvaren var att vårdtagarna skulle få göra så mycket som möjligt självständigt utifrån sin egen förmåga. Personalen skulle inte lägga sig i och ta över handlingar från vårdtagaren som denne skulle kunna utfört självständigt, utan istället uppmuntra och stötta vårdtagaren till självständighet. Personalen ansåg att när detta rehabiliterande förhållningssätt tillämpades behöll vårdtagaren sin kapacitet till att utföra sin egenvård och ADL. Att de ska få göra så mycket saker som möjligt själv allt de klarar av. Det finns väl ingen gräns egentligen, allt från att klä på sig, till att borsta tänderna, sätta upp håret. (10) Exempelvis kan det ju vara istället för att lyfta upp dem ur sängen kanske kan mera hålla i dem lite i armen och att de kanske i möjligaste mån ändå ska försöka stadga upp sig själva (11) 15

16 Rehabiliterande förhållningssätt beskrevs även som att hjälpa vårdtagaren tillbaka till sin ursprungliga funktion. Om detta inte var möjligt, få vårdtagaren att komma tillbaka till sin bästa möjliga funktion och att optimera vårdtagarens hälsa. Personalen menade att de skulle hålla vårdtagaren så frisk som möjligt och försöka fokusera på det positiva i allt det sjuka. En vårdpersonal beskrev att det alltid finns något positivt att prata om även om vårdtagaren drabbats av en sjukdom. att man bistår, alltså man hjälper någon, som är på väg att förbättras, eller någon som har mått ganska dåligt, att man hjälper den på traven till att gå mot en bättre hälsa eller ett bättre fysiskt tillstånd. (11) även om det är att en person är väldigt, väldigt sjuk så finns det alltid någonting som är positivt, och som är värt att lyfta det kan ju tillexempel vara för en person att man pratar om hennes katter när man är hemma, för dom är det bästa hon har och dom får henne att må bra. (12) Enligt intervjusvaren framkom att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt förutsätter att personalen samarbetar med vårdtagaren och låter denne vara med och ta beslut, bland annat om sin egen fortsatta vård, vad denne önskar utföra av sina rutiner och i vilken ordning. Även att utföra handlingar tillsammans med vårdtagaren, såsom att laga mat eller bädda sängen ansågs rehabiliterande av vårdpersonalen. En god kommunikation var en förutsättning för att inga missförstånd skulle uppstå mellan vårdpersonal och vårdtagaren och att båda parter skulle vara insatta i händelseförloppet. hos X ska vi göra frukost och då skulle man ju gärna göra frukost tillsammans med X, det är ju också att arbeta rehabiliterande vi ska hjälpa X med personlig hygien och påklädning bädda sängar, allt ska man ju göra tillsammans med kunden. (1) och att tillexempel ha vårdplaneringar med patienten och doktorn hemma, och att den patienten får medverka till att utforma sin vård och sin hemmasituation. Det tycker jag känns som ett rehabiliterande förhållningssätt för mig. (12) 16

17 Att man talar om det från första början hur förflyttningar ska gå till. Så att den kunden kan ha en aning om hur vi ska jobba tillsammans då. (7) Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt underlättar fysiskt för personalen, enligt vårdpersonalen. Arbetet skulle således bli lättare när vårdtagarna kräver mindre hjälp eftersom de blir mer självständiga. Enligt personalen blir vården effektiviserad med färre arbetsmoment. Ur intervjusvaren framkom det att det krävs av alla att de tänker på hur kroppen skall användas och hur de ska arbeta ergonomiskt. Det tunga arbetet trodde personalen kunde innebära kroppsskador om de inte arbetade ergonomiskt. Underlättar det ju i vårt jobb jag får färre moment, ju mer självgående och friska vi har spar jag ju min energi, resurser. (4) Det här tycker jag är viktigt, hur man ställer sig det här med kroppsställningarna och sånt, det är viktigt...det är viktigt att jobba på ett bra sätt. För annars får man ju mycket skador. Man skadar ju sin egen kropp. Det har man märkt själv. (7) Vårdpersonalen ansåg att det blev både roligare och lättare att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. Det kändes bra i själen och personalen upplevde att de fick mycket i utbyte av vårdtagarna när de svarade bra mot behandlingen. En personal uppgav att om personalen tänkte framåt kunde detta bidra till att arbetet kändes mer stimulerande...om de kan göra saker själva istället för att vi ska göra saker åt dem. Då kanske de blir lite gladare... mindre psykisk påfrestning på personalen.. (5) det blir ju en lättare arbetssituation för dem, en roligare Så det tror jag absolut att det gör jobbet lättare och roligare för dem också att de känner att det är lite träning, lite rehabilitering, lite framåttänkande i deras dagliga arbete. (12) Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt skapar enligt vårdpersonalen många positiva konsekvenser för vårdtagarna. Det positiva som kan inträffa för vårdtagarna är att de blir 17

18 friskare, gladare och tryggare enligt personalen. Vårdtagarna behåller därför sin funktion så att de kan klara sig självständigt i hemmet. Vårdtagarna får även bättre livskvalitet och de mår bättre när de får utföra saker själva enligt personalen. Detta tror personalen kan leda till färre skador och sammantaget möjliggör det kvarboende hemma. Om personalen inte arbetar på ett rehabiliterande förhållningssätt anser de att vårdtagarna kan förlora balansen, vilket enligt personalen leder till ökad fallrisk samt att vårdtagarna kan bli handlingsförlamade. Förhoppningsvis så får vi ju lite friskare, självgående, gladare tryggare brukare. (4) För de själva också, det måste ju kännas bättre att få göra saker själv. (3) Sen kan kunderna ta vissa felsteg då blir det svårare Kunderna kan skada sig. (7) 2.Organisationens betydelse 2. a) Resurser En vårdpersonal uttryckte behovet av en god ekonomi för att kunna arbeta rehabiliterande. Genom att arbetsgivaren skapar förutsättningar för ett rehabiliterande förhållningssätt krävs en tillräcklig ekonomi. Bra ekonomi så vi kan få mycket hjälpmedel, underlätta så de klara sig mer själva, tid, utbildad personal. (5) Tiden var av stor betydelse för vårdpersonalen i deras dagliga arbete inom hemvården. Många ansåg att om det uppstod en tidsbrist bidrog detta till att personalen blev stressade. Därmed var det svårt att arbeta rehabiliterande, då flera ur vårdpersonalen upplevde att rehabiliteringen var något som tog extra tid i arbetet. Två av intervjupersonerna upplevde att det fanns en tidsbrist medan andra tyckte att det fanns gott om tid. jag märker ju själv att man faller ju in i den här fällan när man är under tidpress att man gärna gör saker åt dom. (1) 18

19 Om man har bråttom, om man har många att gå till, inte har möjlighet att vänta allting går ju långsammare... tiden räcker inte till. (3) jag tycker jag har gott om tid. Det är nog många som överdriver för sig själv, man vill komma så fort som möjligt till alla, så ingen behöver vänta... Men man vet ju att det får ta sin tid. (10) Några intervjupersoner ansåg att det saknades personal och det sågs som ett problem för att kunna utföra ett rehabiliterande förhållningssätt. En annan vårdpersonal beskrev att ibland arbetade man två personal hos en vårdtagare när behov av detta fanns, detta ansågs som positivt. Personalomsättning var något som förekom frekvent och det var flera missnöjda över. Organisatoriskt tror jag det krävs mer personal (12) Vi har mycket dubbelbemanningar när det behövs. (7) Och ja, utbyta personal runtomkring, det sker jättemycket. Personal, alltså undersköterskor och vårdbiträden, som jobbar inom hemtjänsten (8) 2.b) Kunskap och utbildning En svårighet i att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt enligt vårdpersonalen, är att viss kunskap saknas hos personalen. Utbildning ansågs som en förutsättning för att arbetet skulle kunna fungera. Flera ansåg att det var viktigt att personalen höll sig uppdaterade och att de spred informationen till varandra. Kunskap behövdes enligt personalen om hur en uppgift skulle utföras praktiskt samt varför den skulle göras. En personal beskrev att introduktionen på arbetsplatsen var en viktig del för att kunna utföra sitt arbete korrekt och för att arbeta rehabiliterande. Utbildad personal Mer erfarenhet Förflyttningsteknik Undersköterskeutbildning. (5) 19

20 Jag har ju egentligen ingen riktig vårdutbildning, men jag fick ju ändå en introduktion till vårdyrket av arbetsgivaren som jag ändå tyckte var väldigt nyttig Annars så blir man ju kanske så att man kastas ut i ingenstans och man vet inte riktigt hur det ska gå till. (11) 2. c) Samverkan mellan personal En aspekt som framkom från intervjusvaren var att det måste finnas ett samarbete mellan olika personalkategorier, men även mellan samma personalkategori, för att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. Om personalen utgick från samma rutiner och en gemensam handlingsplan, skulle detta enligt personalen innebära en bättre vård för vårdtagaren. Vikten av en god stämning i personalgruppen för att främja samarbetet framkom även från ett par personer ur vårdpersonalen. Och sen vi jobbar ihop med rehabiliteringspersonalen, sjukgymnast, arbetsterapeut, och tillexempel dietisten som ser till att de äter rätt, och alla möjliga fler Som tillsammans håller de friska, någorlunda. (8)...rätt stämning i personal gruppen.. vi jobbar på ett sånt sätt då blir det som en vana..får in det i tankesättet, i personal gruppen (2) Det underlättar för personalens arbete att vi har rutiner att de vet ur de ska arbeta Har rutiner viktigt för brukarna att det görs på samma sätt av alla att det blir så lika som möjligt (6) 3. Hemmet som arbetsmiljö 3. a) Tillgång till hjälpmedel I resultatet av intervjusvaren framgick att hjälpmedel och hygienmaterial så som förflyttningshjälpmedel, gånghjälpmedel, handskar och handsprit var förutsättningar för att arbeta rehabiliterande inom hemvården. Att ha tillräckligt med hjälpmedel skapade trygghet i personalens dagliga arbete med vårdtagaren, men förenklade även i vardagen för vårdtagaren och skapade även trygghet för denne. 20