Handlingsprogram inom demensvård i Marks kommun

Transkript

1 Handlingsprogram inom demensvård i Marks kommun 1

2 Innehållsförteckning Innehåll Inledning... 5 Demenssjukdomar - Prioriteringsnivå Framtiden... 5 Kapitel beskrivning... 6 Kapitel 1 Vårdstandard för patienter med demenssjukdom... 8 Vårdstandard för patienter med demenssjukdom... 9 Kapitel 2 Vad menas med Demens Vad menas med demens? Prevalens i Marks kommun Hjärnan Minnet Kapitel 3 Utredning Utredning Kapitel 4 Behandling Läkemedel som behandling vid Demenssjukdom Läkemedel vid beteendestörningar Kapitel 5 Uppföljning av medicinska och sociala insatser Uppföljning av medicinska och sociala insatser en översikt av ansvarsfördelning inom Marks kommun Social omsorg Omvårdnad Årlig läkarkontroll Sjuksköterskebedömning av demenspatienter med oklar symtomatologi Kapitel 6 Palliativ omvårdnad Palliativ vård Kapitel 7 Utvecklingsstörning och demensvård Downs syndrom Demenssymtom kognitiva och fysiska Demenssymtom psykiatriska och psykologiska symtom Omvårdnads åtgärder vid förståndshandikapp Socialt nätverk Kapitel 8 Omvårdnad och omsorg Styrdokument att använda i Marks kommun Bemötande Likheter och skillnader Personcentrerad vård Integritetsbefrämjande omvårdnad Individuellt anpassad omvårdnad Omvårdnadsteorier Omvårdnadsmetoder Miljön inne och ute Innemiljön Utemiljön - Sinnesträdgård Nutrition Måltiden

3 Aktiviteter: Ergonomi: Undernäring: Sväljproblem Matning Rutiner ansvar och bemötande: Tand- och munhälsa: Muntorrhet Dokumentation ADL - aktiviteter i det dagliga livet Analys av ADL-förmåga ADL-Taxonomin Hjälpmedel Säkerhet: Skyddsutrustning Att undvika fallolyckor Hjälpmedel för personlig hygien Hjälpmedel för aktivitet i vardagen Hjälpmedel vid kommunikation Förflyttning Hjälpmedel vid funktionshinder Måltiden Rehabilitering Rehabilitering - övergripande definition Vardagsrehabilitering Specifik rehabilitering Rehabiliterande förhållningssätt ADL-situationer under en dag Vad kan jag göra för att lösa dessa på ett bra sätt? Kapitel 9 Beteendestörningar Omvårdnad vid beteendestörningar Vanföreställningar Hallucinationer Aktivitetsstörningar Aggressivitet Dygnsrytmstörningar Affektiva störningar Ångesttillstånd Oro Missidentifikationer Katastrofreaktion Kapitel 10 Juredik Juridik och stödfunktioner I allmänhet och i Marks kommun Olika stödformer inom Marks kommunen är Kapitel 11 Rättighetsbegränsningar Rättighetsbegränsningar Kapitel 12 Kompetens Yrkeskompetens Utbildning Kapitel 13 Stöd till närstående Stöd till närstående

4 Vad kan vårdpersonal göra för att underlätta för en anhörig vårdare? Marks kommun Närståendestöd och Frivilligverksamhet i Marks kommun Närståendestöd/anhörigstöd Vad finns för avlastning till närstående i Marks kommun? Frivilligverksamheten i Markskommun Kapitel 14 Etik Etik Bilagor Bilaga 1 Levnadsberättelse Bilaga 2 Bemötande plan Bilaga 3 Symtomskattning Bilaga 4 NPI (Neuropsykiatriska Inventory) Beteendestörningar Bilaga 5 MNA Nutrition Bilaga 6 ADL Taxonomi Författare Margaretha Elovsson Elena Nitescu Kerstin Gunvert. Detta dokument ska revideras 1 gång om året Margaretha Elovsson 4

5 Inledning Demenssjukdomar - Prioriteringsnivå 1 Slutbetänkandet av den statliga prioriteringsutredningen Vårdens svåra val [2] gör prioriteringar utifrån tre principer som ska ligga till grund för prioriteringar: 1. Människovärdesprincipen; alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. 2. Behovs- eller solidaritetsprincipen; resurserna bör satsas på den människa eller verksamhet som har de största behoven. 3. Kostnadseffektivitetsprincipen; vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och höjd livskvalitet eftersträvas. Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och solidaritetsprincipen, och kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad de båda övriga principerna. Slutbetänkandet delar upp prioriteringarna i fem grupper, varav demens tillhör prioriteringsgrupp 1. Detta tillsammans med vård av livshotande akuta sjukdomar och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död. Inom denna grupp ingår också övriga kroniska sjukdomar, palliativ vård i livets slutskede samt människor med nedsatt autonomi. (citat %20Prioriteringsnivå%201). Framtiden Eftersom både antalet personer med demenssjukdom och kraven på en god vård ökar i takt med att forskningen ökar på kunskaperna om de olika sjukdomarna har riksdagen beslutat att nationella riktlinjer ska tas fram. Detta uppdrag har socialstyrelsen fått och en expertgrupp har tillsats för detta. Riktlinjerna beräknas vara färdigt under hösten 2008 eller våren En ny lag för hur vi ska kunna ta hand om en person med demenssjukdom där sjukdomen gått så långt att denna inte själv kan avgöra vad som är bäst för honom/henne är under arbete då de nuvarande lagarna som kan komma att åberopas(hsl, SOL, LPT och LSS) inte täcker de krav som finns. Vad har vi gjort för att öka beredskapen för framtiden? I Sjuhäradsbygden finns ett Vårdprogram inom Demensvård och som är framtaget och godkänt av Reko(Regionen och kommunen i Sjuhäradsbygden) Marks kommun har byggt vidare på detta och tagit fram ett Handlingsprogram inom demensvården. Detta är tänkt att användas som ett arbetsredskap i vardagen där du ska kunna gå in och titta och få råd och tips i särskilda händelsesituationer, i utformandet av vård miljöer, om olika teorier/metoder och/eller om du vill ha hjälp att se vad som gäller i vår kommun mm. En Handlingsplan där det talar om ven som ska ansvara för de olika delarna i kommunens vård och omsorg. Här beskrivs även de olika stödfunktioner som finns i kommunen. 5

6 Marks kommuns handlingsprogram, demens bygger på det Sjuhäradsbygdens Vårdprogram och kommer att läggas upp med kapitel med samma namn. I vissa kapitel har vi skrivit mycket men i några finns nästan ingenting, där kommer det endast finnas en direktlänk till Sjuhäradsbygdens vårdprogram(demens). Vi har valt att utgå från de områden som kommunen har ett ansvar i, se Kap 1. I varje kapitel kommer det finnas en direktlänk till aktuell del i Sjuhäradsbygdens Vårdprogram(Demens) Denna länk kan finnas i texten och efter kapitlets slut. Kapitel beskrivning (kortfattad) Kapitel 1. Vårdstandard för patienter med demenssjukdom Här har vi inte skrivit något utan endast länkat till Sjuhäradsbygdens Vårdprogram, Demens. I detta kapitel är ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän specificerad. I tabellen kan ni se vad vi i kommunen ska vara med att ta ansvar för och vilka delar som ligger utanför vårt område. Kapitel 2. Vad menas med demens? Här beskrivs bakgrund, prevalens och samhällskostnad i den första delen den andra är en faktadel som kort tar upp om de olika sjukdomarna och symtomprofilen. I denna del har vi lagt in tabeller om prevalensen för Marks kommun. Vi talar om vilka boenden som finns i kommunen. I fakta delen har vi gjort ett kort avsnitt om hjärnan och ett om minnet. Demenssjukdomarna och symtomprofilen länkar vi till Sjuhäradsbygdens vårdprogram. Kapitel 3. Utredning. Detta handlar om demensutredningar. Utredningsdelen står region och primärvården för därför har vi valt att endast skriva en länk till deras sida. Kapitel 4. Behandling. I detta kapitel finns skrivit om vad man bör tänka på vad det gäller läkemedel ur ett omvårdnadsperspektiv samt att vi länkar till Sjuhäradsbygdens vårdprogram för mer ingående läsning om läkemedel. Vi har även en länk till Sahlgrenska sjukhusets vårdprogram om demens och läkemedelsverket som tar upp mycket tänkvärt om läkemedlen. Kapitel 5. Uppföljning av medicinska och sociala insatser. Här har ansvarsfördelningen av kommunens uppföljning av vården utifrån sjuksköterskans, biståndsbedömarens, enhetschefens och omvårdnadspersonalens olika ansvarsområden. Kapitel 6 Palliativ vård. I kapitel 6 beskrivs kort om vad man bör tänka extra på när det gäller denna grupp människor när livet går mot sitt slut. Vi länkar både till: Sjuhäradsbygdens Vårdprogram i Palliativ vård Sjuhäradsbygdens Vårdprogram i Demens Handlingsplan för Palliativvård i Marks kommun. 6

7 Kapitel 7 Utvecklingsstörning Inom detta område finns inte så mycket skrivit. Ett avsnitt om Downs syndrom kan ni läsa om här samt att ni får bra länkar att gå vidare på. Kapitel 8 Omvårdnad och omsorg. Här beskrivs omvårdnadens olika delar och hur den ska se ut i Marks kommun, vilka styrdokument vi ska ha samt en rad olika omvårdnadsåtgärder och praktiska tips. Kapitel 9 Beteendestörningar Beteendestörningar beskrivs mycket kort utifrån ett omvårdnadsperspektiv Här finns med några tänkbara åtgärder som kan vara bra att tänka på för att komma tillrätta med problemen. Beteendestörningarna är uppdelade efter hur de benämns i Sjuhäradsbygdens vårdprogram(demens). Kapitel 10 Lagar och stödformer. Här nämns de vanligaste lagarna och med direktlänkar till lagtexten. Det står även vad det finns för olika stödformer och boende i Marks kommun. Kapitel 11 Rättighetsbegränsningar: Detta är läkarens ansvar därför finns enbart en länk till Sjuhäradsbygdens Vårdprogram, Demens. Kapitel 12 Kompetens. Här har vi skrivit lite om kompetens och utbildning i allmänhet. Kapitel 13 Stöd till närstående. Detta kapitel innehåller vad personal ska göra för anhöriga i stort, anhörigas känslor, vad personal kan göra för att motverka negativa känslor och vad som finns i Marks kommun. Kapitel 14 Etik. Vad är etik och vad står det för. Detta beskrivs här mycket kort. 7

8 Kapitel 1 Vårdstandard för patienter med demenssjukdom 8

9 Vårdstandard för patienter med demenssjukdom Detta kapitel handlar om hur ansvarsområdena i Sjuhäradsbygdens vård av personer med demenssjukdom är uppdelad mellan de olika huvudmännen, region(länssjukvård), primärvård och kommun. I ReKos vårdprogram finns en tabell där uppdelningen är gjord. Nedanstående länk tar dig direkt dit. al/vårdstandard_kapitel1.pdf Vi har tittat på de olika delarna kommunen ansvarar för och lagt in dem i Handlingsprogrammets olika delar. 9

10 Kapitel 2 Vad menas med Demens Illustratör Christoffer Raben,

11 Vad menas med demens? Denna del är länkad till ReKo;s vårdprogram förutom hur prevalensen specifikt för Marks kommun ser ut. Här finns även ett kapitel om hjärnan och ett om minnet. Prevalens i Marks kommun Det vi vet i dag är att med ökad ålder ökar även risken för att drabbas av en demenssjukdom. Om risken att insjuknandet i en demenssjukdom ser lika ut om några år kan vi med säkerhet säga att vi kommer att ha fler personer med demenssjukdom att ta hand om i framtiden eftersom befolkningen ökar. I Wimo & Jönsson (2000) rapporter finns det framtaget hur många procent som kommer att drabbas av demenssjukdom inom olika åldersgrupperna. Dessa tillsammans med hur befolkningsprevalensen för Marks kommun(tabell 2) ser ut, har här används för att ta fram hur det kan komma att se ut i vår kommun(tabell 3). Tabellen visar på att det kommer att finnas fler personer med demenssjukdom vilket innebär att det ställs högre krav på vår kommun för att kunna ge vård till alla som drabbas. Detta tillsammans med att samhällskostnaden ökar i takt med antal demenssjuka personer gör att kunskapen inom området och beredskapen hur vi ska ta hand om dessa människor måste ökas. Befolkningsprognos i Marks kommun åldersgrupp Totalt Tabell 2: Befolkningsstatistik i 5 års intervaller samt i gruppering 65 år och uppåt samt 80 år och uppåt. Källa: Befolkningsprognos med utblick mot 2015 Marks Kommun

12 Prognos för antal personer med Demenssjukdom i Marks kommun Ålder ,50% % % % % % % Totalt Tabell 3: Prognosen för antal personer med Demenssjukdom i Marks kommun. Uträkning utifrån befolkningsprevalens och % andel utifrån Wimo 2000 Referenser och Länkar Reko Sjuhärads vårdprogram, Demens Kapitel 2 Referenser Wimo, A & Jönsson, L. 2000: Demenssjukdomarnas samhällskostnader. Socialstyrelsen: KopieCenter, Stockholm 2000 Wimo, A., Johansson, L & Jönsson, L Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i Sverige september EEF235BC790B/8297/ pdf Mikael Sjöberg. Departementspromemoria, På väg mot en god demensvård Samhällets insatser för personer med demenssjukdomar och dess anhöriga. Stockholm 15 oktober 2003 Martinson, U-B., Störby, T., Kärrengård, K., Grönberg, M., Nyholm, Y., Andersson, B. & Tagesson, S.(2002). Handlingsplan för demensvården i Marks kommun. Marks Kommun: Befolkningsprognos med utblick mot

13 Hjärnan Hjärnan är ett överordnat system som styr hela människan och består av storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Storhjärnan Storhjärnan är uppbyggd av två halvor (hemisfärer) vilka skiljs åt av en djup fåra, mittfåra. Ytan är veckad för att maximera ytan. Den veckade ytan kallas för hjärnbarken(cortex) och består av grå substans(nervceller och nervtrådar). Hjärnbarken tar emot nästan all information som den sedan bearbetar och tolkar till vårt medvetande, tankar, minnen, språk, känslor mm. Inuti storhjärnan finns något som kallas hjärnans djupare system denna hjälper hjärnbarken att tolka olika sinnesintryck. Vardera hjärnhalva är indelad i 4 lober som urskiljs via fåror i den veckade hjärnbarken, dessa är: - Pannloben, - Tinningloben, - Hjässloben, - Nackloben, Hjärnans halvor styr motsatt sida av kroppen vilket innebär att hö hjärnhalva styr vänster kroppshalva och tvärt om. De två hjärnhalvorna har olika funktion några av dem har vi skrivit ner under figur1. De båda hjärnhalvorna kommunicerar med varandra via hjärnbalken vilket gör att vi både kan tolka mer än det vi hör t.ex. ställer vi ansiktsuttryck mot de ord han/hon säger och därefter tolkar vi situationen. Även de fyra olika loberna har olika funktioner som styr våra beteenden, några av dem ser du i figur 2. Denna kunskap kan göra att vi får en större förståelse för olika beteendemönster hos en person med demenssjukdom. Ett beteende kan då ge oss en vägledning vilken del i hjärnan som är engagerad i sjukdomen. Hjärnans funktionella uppdelning 13

14 Höger Hjärnhalva Omedvetna förmågor Intuition Kreativitet Helhetsuppfattning Känslosamhet Orienteringsförmåga Formkänsla Att känna igen ansikte Tolkning av ansiktsuttryck, kroppsspråk Musikalitet Figur 1. Vänster hjärnhalva Analysförmåga Språkförmåga i både tal och skrift. Matematik Framtidsplaner Arbetar med en sak i taget Illustratör Christoffer Raben, 2008 PANNLOBEN TINNINGSLOBEN HJÄSSLOBEN NACKLOBEN Kroppens rörelser Minnet Rumsuppfattning Tolka synintryck ex. ansiktsstelhet Inlärningsförmåga Förmåga att känna Koncentration Språkförståelse föremål och personer Impulskontroll Förmåga att känna Tolka intryck Känslokontroll igen personer Analysera Personlighet Språk - ordkunskap Sinnesstämning läskunnighet ex. nedstämdhet- Kroppsuppfattning upprymdhet. Figur 2. Lillhjärnan Har en yta är som storhjärnans, veckad och består av två halvor. Här ifrån styrs främst vår balans, samordning av muskler, finmotorik samt att det även finns ett motoriskt minne. Lillhjärnan talar om i vilket läge kroppen befinner sig detta tillsammans med samordningen av rörelserna gör rörelsen smidig. Hjärnstammen Består av Mellanhjärnan, bryggan och förlängda märgen. Mellanhjärnan ligger till stora delar inbäddad i storhjärnan och styr mycket av vårt känsloliv genom att tolka och skicka vidare de olika sinnesimpulserna såsom smärta. Den styr även vår sömn och vakenhet. 14

15 Mellanhjärnan är hjärnstammens förlängning och binder genom nervbanor ihop olika delarna i hjärnan. Mycket information transporteras härigenom upp till cortex i storhjärnan för att där tolkas i olika centra. Bryggan binder ihop lillhjärnan med övriga hjärnan. I förlängda märgen sitter centra som styr andning, blodtryck hjärtrytm och vakenhet Haug.E., Sand, O.,Sjaastad, Ö.V. Människans FYSIOLOGI. Liber Utbildning AB 1995, WSOY, Finland Håkan Eriksson Neurologi Minnet Minnet är en del av vår person. Det fungerar tack vare att alla nervceller kommunicerar med varandra och skulle kunna förklaras som nervsystemets lagring av information. Minnet är våra erfarenheter, kunskaper och färdigheter och har tre funktioner: Att uppfatta, Att lagra Att plocka fram information (själva minnesprocessen) Minnet är associativt vilket innebär att en tanke bygger på en annan och på det viset byggs bilder och minnessekvenser upp. Minnet skapas i efterhand och med hjälp av fantasier och gissningar fyller vi ut minnesluckor samt det som vi inte förstått. Det är detta som kan göra att ett vittnes förhör inte alltid blir troligt. Minnet kan delas upp i: korttidsminne och långtidsminne. Korttidsminnet Det som händer nu och begränsas av vad som kan repeteras, vanligtvis 5-9 saker. Blir vi distraherade glömmer vi om vi inte lyckats få över informationen till långtidsminnet Korttidsminnet kan töjas och hantera fler faktorer om det tränas till att lägga information i hanterbare block t.ex. tel. nr = 4 block i stället för 10 siffror. 15

16 Långtidsminnet kan delas upp i flera delar det vanligaste är: Procedurminnet här i ligger kunskaper hur vi gör vissa saker t.ex. cykla, gå mm. Dessa saker gör vi omedvetet, vi vet vad vi ska göra men vid inlärningstillfället kräver stor koncentration för att läras in. Episodiskt minne- Episoder, händelser vi varit med om. Minnet om oss själva - självbiografiskt. Semantiskt minne Detta är vårt fakta minne. Här lagrar vi faktakunskap men även språket finns här. Procedurminne Episodiskt minne Semantiskt minne Förvärvade motoriska Episoder och händelser Fakta kunskaper, data minne färdigheter och beteende Minnet om oss själva vad vi Språkkunskaper t.ex. cykla, gå, åka skidor mm upplevt t.ex.: vad vi gjorde senast vi träffade Dessa saker gör vi omedvetet, just denna person vi har vi vet vad vi ska göra men vid framför oss. inlärningstillfället krävs det stor koncentration. Vi bygger upp händelser och dessa blir våra minnen Man skulle även kunna lägga till känsel- och känslominne där känselminnet gör det möjligt att känna skillnad på olika former, konsistens mm och känslominnet talar om för oss vad vi ska känna i vissa situationer. Långtidsminnet kan även delas upp i handlingsminne och fakta minne. Handlingsminnet är det vi gör, här får vi information om hur vi går, cyklar, spela piano mm. Lillhjärnan har stor betydelse i detta minne då det är balans och rörelser som styrs därifrån. Faktaminnet tar hand om våra fakta kunskaper detta minne talar om för oss hur saker ser ut, vad som hänt mm. Detta minne är mer knutet till cortex. Forskarna tror att minnet finns utspritt över hela hjärnan och om minnet sviktar någonstans får det konsekvenser för vårt beteende. Vid demens sjukdom skrumpnar eller dör nervcellerna i en eller flera delar av hjärnan. Det innebär att både minne, tolkning av sinnesintryck, omdöme, insikt och språk kan påverkas vid sjukdomen. Detta är en del i de problematiska demenssymtomen. Se symtomprofil: Det finns även olika minnesstöd vi kan ta fram och använda i vardagen för att underlätta för personer med demenssjukdom. (se Kap.8). 16

17 Referenser: Haug.E., Sand, O.,Sjaastad, Ö.V. Människans FYSIOLOGI. Liber Utbildning AB 1995, WSOY, Finland 17

18 Kapitel 3 Utredning 18

19 Utredning Detta är en läkarinsats och faller då inte på kommunen utan är Regionen och Primärvårdens ansvarsområde. Syfte med demensutredning är enligt ReKo Sjuhäradss vårdprogram Ge svar på de frågor och den oro som patienten och närstående har. Påvisa demenstillstånd genom att kartlägga symtom och funktionshinder. Utesluta andra sjukdomstillstånd. Ge underlag för planering av behandling, omvårdnad och boende. Få underlag för information till närstående och berörd personal. Demensutredningen har tre steg. Syftet med det första steget är att fastställa om det finns tecken på demenssjukdom. I andra steget görs försök att fastställa vilken sjukdom som ligger bakom. I det tredje steget i utredningen sker en bedömning om det finns andra komplicerande tillstånd. Det kan vara andra sjukdomar, t.ex. diabetes, stroke, förvirring, depression, vanföreställningar aggressivitet (citat ReKo;s vårdprogram). Läs vidare i ReKos vårdprogram länk: 19

20 Kapitel 4 Behandling 20

21 Läkemedel som behandling vid Demenssjukdom Lättast att påverka vad det gäller läkemedel och Alzheimers är minskningen av transmittoämne det är mycket svårare att kompensera nervcellsnedbrytningen. Det man fram till i dag sett påverka personer med Demenssjukdom positivt vad det gäller läkemedelsbehandling för minnesproblematiken är: Kolinisterashämmare i denna grupp ingår Donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon) och galantamin (Reminyl) kan ge en viss förbättrad kognitiv funktion vid Alzheimers sjukdom. Alla blir inte förbättrade men även där vi ser en liten förbättring har det stor betydelse för den enskilda människan. En annan medicin är Ebixa (mimamantin) som har en påverkan på glutamatreceptorerna som i sin tur påverkar nerbrytningen av neuronen. Depression: Detta tillstånd förekommer hos många och kan orsaka beteendestörningar vilket gör att en bra behandling av depressionen kan minska beteendestörningarna. Vissa läkemedel kan i många fall förvärra problematiken för en person med Demenssjukdom. Läkemedel vid beteendestörningar. Personer med demenssjukdom reagerar ofta helt annorlunda på psykofarmaka detta tillsammans med att personen oftast uppnått en hög ålder gör att man ska vara ytters försiktig då ett läkemedel inom denna grupp sätts in. Bensodiasepiner kan påverka den kognitiva förmågan vilket gör att detta ska användas med försiktighet och helst endast i undantagsfall. Om beteendeförändringarna orsakas av minskad transmittoämnen kan dessa preparat komma till användning. Allt detta gör att det är extra viktigt att tänka på följande när ett läkemedel sätts in: När och var uppstår symtomen. Hur ofta förekommer symtomen. Lider patienten av symtomen. Finns det något i miljön (fysisk och/eller psykisk) som kan orsaka symtomen. Kunskap om de olika tillstånden. Finns det något annat tillstånd hos personen som orsakar beteendestörningen t.ex. depression Kunskap om läkemedlet och dess biverkningar Dokumentation om beteendestörningarna och läkemedlets verkan. Att ha en plan och målsättning för läkemedelsbehandlingen. Man har sett i olika projekt att beteende störningar minskat utan psykofarmaka då: Personen fick komma ut och gå en stund var dag När man hade aktiviteter gemensamt t.ex. spela fia med knuff var en mycket uppskattad aktivitet. Äta tillsammans under lugna förhållanden. Minskade nattfastan. Ökade kunskaper om hur man bemöter människor med kognitiva problem samt hjärnskador. Läs mer om de olika preparatgrupperna vid olika tillstånd på Kapitlet om Läkemedelsbehandling sid.24 21

22 ReKO Sjuhärads vårdprogram, Demens Kapitel 3 Behandling. Rekommendationer för behandling vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom en sammanfattning. %20första%20sidan%20-- %20Behandling%20och%20bemötande%20vid%20Beteendemässiga%20och%20Psykiska% 20Symtom%20vid%20Demenssjukdom.pdf Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom BPSD aspx Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer vid Alzheimers sjukdom aspx Läs Vård av personer med Demenssjukdom Kapitel om läkemedel, sid

23 Kapitel 5 Uppföljning av medicinska och sociala insatser 23

24 Uppföljning av medicinska och sociala insatser en översikt av ansvarsfördelning inom Marks kommun- För att kunna ge en bra vårt till personer med Demenssjukdom krävs att du arbetar utifrån ett flertal lagar hälso- och sjukvårdslagen(hsl), socialtjänstlagen(sol) och lagen om stöd och service till vissa funktionshinder(lss). Det kräver även samarbete och samverkan mellan olika huvudmän region, primärvård och kommuner samt samverkan med mångprofessionella team vilket innebär att vården belyses ur olika synvinklar. Samverkan mellan dessa olika aktörer bör bygga på gemensam strategi vilket vi har i REKO;s vårdprogram, Demens. De olika aktörerna som finns att tillgå för en person med demenssjukdom och som har hjälpinsatser från Marks kommun: Regionen - specialist nivå Göteborgs minnes mottagningar 1. Primärvården Vårdcentralens läkare som står för basal demensutredning samt läkarinsatser till personen med Demenssjukdom som vårdas inom kommunen. 2. Primärvårdens demensteam som består av en sjuksköterska och en arbetsterapeut detta team är stationerat i Svenljunga men arbetar över hela Mark-Svenljunga kommun. 1 Marks kommuns Demensteam som för närvarande är på ett uppbyggnadsstadium och kommer att ha hand om metodutveckling och handledning av personal inom kommunens vård runt en person med demenssjukdom både på SÄBO och i egna hem. De kommer även att samverka med primärvårdens demensteam med en överlappande funktion då vi får patienter från primärvården. 2 Patientansvarig sjuksköterska som svarar för den dagliga vården utifrån HSL. 3 Omvårdnadspersonal i Hemtjänstgrupper och på olika SÄBO som ger omvårdnad utifrån SOL och HSL. 4 Enhetschefer som ansvarar för att omvårdnadspersonalen ska kunna utföra sitt arbete. 5 Biståndsbedömare som ger bistånd för hjälpinsatser utifrån SOL. Marks kommuns Demensteam som för närvarande är på ett uppbyggnadsstadiet och kommer att ha hand om metodutveckling och handledning av personal inom kommunens vård runt en person med demenssjukdom både på SÄBO och i egna hem. De kommer även att samverka med primärvårdens demensteam med en överlappande funktion då vi får patienter från primärvården. Under uppföljningen ska enligt REKO;s policy följande personalkategorier delta, omvårdnadspersonal, omvårdnadsansvarig sjuksköterska, enhetschef, biståndsbedömare/handläggare, sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare. Efter individuell bedömning i samråd med patient och närstående bestäms vem eller vilka som har kontakten med patienten. 24

25 Här nedan följer en kort beskrivning för ansvarsfördelning inom Marks kommun utifrån SOL, LSS och HSL. Social omsorg Belyses utifrån Socialtjänstlagens och svarar bland annat på frågor om * Den sociala situationen; hur ser vårdtagarens vardag ut och vilket nätverk finns? * Pågående insatser; hur fungerar hjälpen? Finns behov av ytterligare hjälp? Hur upplever omvårdnadspersonalen omvårdnadssituationen? Hur ser närstående på omvårdnadssituationen? * Känner vårdtagaren och närstående trygghet? * Har vårdtagaren och närstående fått information om den hjälp de kan få? * Om vårdtagaren bor i eget boende behöver han/hon nu en annan boendeform? Biståndsbedömaren ansvarar för att: Bevilja bistånd på sociala insatser. Ge bistånd på avlösning i hemmet om så behövs. Genomföra planerad uppföljning av insatser i vårdtagarens hem tillsammans med vårdtagare, anhöriga och berörda personalkategorier (omvårdnadspersonal, sjukgymnast/arbetsterapeut, enhetschef och sjuksköterska). Kontinuerlig uppföljning av de sociala insatserna via samråd med omvårdnadspersonal, enhetschef, sjukgymnast/arbetsterapeut och sjuksköterska. Ge information om vad man kan få för hjälp från kommunen samt ha uppsökande verksamhet. Hjälpa vårdtagaren att ansöka om annat boende. Informera anhöriga om att anhörigstödet finns och vad de kan få hjälp med därifrån. Lämna broschyr. Enhetschefen ansvarar för att Kalla till samråd. Möjliggöra för omvårdnadspersonal att upprätta, genomföra och utvärdera sociala genomförandeplaner. Underrätta biståndsbedömaren vid förändringar hos vårdtagaren mellan samråden. Ansvarar för att det finns personal och att de har kunskaper för att utföra de sociala insatserna. Skapa forum där anhöriga och personal på boenden och/eller i hemtjänsten träffas, s.k. Anhörigträffar. Informera anhöriga om att anhörigstödet finns och vad de kan få hjälp med därifrån. Lämna broschyr. Omvårdnadspersonalen ansvarar för att: Observera och rapportera till berörd person då vårdtagarens hjälpbehov förändras. Detta görs vid samråden. Om behov av förändring där emellan kan biståndsbedömaren kontaktas direkt eller via enhetschefen. På SÄBO ska sjuksköterskan kontaktas vid förändringar. Att kontaktman utses. Skapa goda relationer med anhöriga. 25

26 Informera anhöriga om att anhörigcenter finns och vad de kan få hjälp med därifrån. Lämna broschyr. Omvårdnad Dessa frågor behöver belysas ur omvårdnadsperspektiv både via SOL, HSL och LSS. Det ska tittas på tecken på förändring, stabilitet eller uppnådda mål och delmål. Omvårdnaden berör följande områden: * Funktion och hälsostatus. * Hantering av sjukdom och ohälsa. * Hantering av livsstilsförändringar och egenvård. * Upplevelse av välbefinnande och tillfredsställelse. * Rehabiliterande och funktionsuppehållande åtgärder. * Hjälpmedel och miljöanpassning. Biståndsbedömaren: Ger bistånd för basal omvårdnad Enhetschefen ansvarar för att: Möjliggöra för omvårdnadspersonalen att utföra omvårdnaden. Ansvarar för kontinuerlig fortbildning inom ämnesområdet av omvårdnadspersonalen. Ge tid för utbildning och möjlighet att få handledning i omvårdnadsfrågor. Ansvar för omvårdnadspersonalens arbetsmiljö samt miljöanpassa arbetsplatsen. Omvårdnadspersonal ansvarar för att: Utse en kontakt man som ska upprätta en livshistoria tillsammans med vårdtagare och anhörig. Denna ska ha påbörjats inom 3 v och vara klar senast 2 månade efter att vårdtagaren fått sin diagnos. Upprätta genomförandeplaner och arbeta utifrån dem. Använd Bemötande mall som finns i lokalt handlingsprogram för demensvård i Marks kommun. Rapportera förändringar i funktion och hälsostatus till rätt person (biståndsbedömare, sjuksköterska eller sjukgymnast/arbetsterapeut). Upprätthålla färdigheter och kunskaper genom att ta del av den utbildning som erbjuds. Erbjuda närstående att ta del av vård och omsorgen runt personen med demenssjukdom Sjuksköterskan ansvarar för att: Följa funktion och hälsostatus hos de vårdtagare som hon/han är PAS för. Hon/han ska tillsammans med omvårdnadspersonalen med hjälp av skattningsskalor genomföra symtomskattning, ADL-status, nutritionsstatus samt Beteendemönster minst 1 gång/år. (Finns att hämta i lokalt handlingsprogram för demensvård i Marks kommun) Dokumentera utifrån HSL i omvårdnadsdokumentationen. Handleda omvårdnadspersonal i omvårdnadsfrågor. Handleda i frågor gällande sjukdom och ohälsa. Delegera omvårdnadspersonal i Hälso- och sjukvårds uppgifter. Hålla fortlöpande kontakt med anhöriga och informera om vårdtagarens tillstånd. Sjukgymnasten/ arbetsterapeuten ansvarar för att: Att omvårdnadsarbetet bedrivs utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. 26

27 Genomföra specifik tränings program. Delegera utförandet av specifik träning till omvårdnadspersonal genom information och handledning. Ansvarar för att rätt hjälpmedel finns hos vårdtagaren samt att omvårdnadspersonalen har rätt utbildning för aktuellt hjälpmedel. Förskriva kognitiva hjälpmedel där det finns behov av dessa. Bostadsanpassning för optimal tillgänglighet i bostaden Kommunalt Demensteam: Att föra ny kunskap ut i verksamhetens alla personalkategorier som arbetar runt personer med demenssjukdom. Handleda personal i svåra frågor rörande demensvården. Ta fram gångbara metoder för att förbättra demensvården. Ta fram bra kvallitetsmått för demensvården. Skapa goda kontakt med anhörigstödet, primärvårdens demenssjuksköterskor och demensteam. Årlig läkarkontroll Alla personer med demenssjukdom ska ha en årlig läkarkontroll. Den bör helst ske på SÄBO eller i det egna hemmet. Allra bäst blir det om anhöriga + kontaktman + SSK kan vara med. Vid undersökningar som ej kan utföras i hemmet kan dessa göras på Vct före eller efter själva läkarbesöket. Läkaren ansvarar för: Ordination av prover inför läkarbesöket innefattar även EKG. Genomgång av läkemedelsbehandling. Uppföljning av läkemedelsbehandling och provsvar. Årlig hälsokontroll. Patientansvarig sjuksköterskan ansvarar för: Provtagning enligt ordination från PAL. Genomföra symtomskattning + övriga skattningsskalor inom problemområden Förbereda frågor från vårdtagaren till läkaren. Kontakta anhöriga(om vårdtagaren tillåter) för ev. medverkan och/eller frågor inför läkarbesöket. Sjuksköterskebedömning av demenspatienter med oklar symtomatologi Om en sjuksköterska kallas till en person med demenssjukdom för bedömning av oklara obehag/smärtor bör följande undersökningar genomföras i rimlig omfattning utifrån den aktuella situationen. Be att få titta på de olika skattningsskalorna för att på så vis få ett utgångsläge för vårdtagaren. Andning/Cirkulation - Blodtryck, puls, temperatur, urinsticka. Hud/vävnad - Inspektion av ögon, öron, näsa, mun, hud. 27

28 Smärta/sinnesintryck - Palpation av buk, armar och ben. Aktivitet - Rörelseprövning av armar och ben. Om inget anmärkningsvärt hittas, kontrolleras att den dagliga omvårdnaden fungerar optimalt. Om sjuksköterskan hittar något avvikande ska patientansvarig läkare kontaktas. Område Andning/ Cirkulation Hud vävnad Smärta/ Sinnesintryck Aktivitet Bedömningsunderlag vid oklara obehag/smärta hos patient med Demenssjukdom Symtom som finns Blodtryck Puls Temp u-sticka Inspektion av Öron Ögon Näsa Mun Hud Palpation av Buk Armar/ben Rörelseprövning av Armar/ben Referenser / Länkar ReKO Sjuhärads vårdprogram kapitel 5. Socialtjänstlagen Hälso- och sjukvårdslagen Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade 28

29 Kapitel 6 Palliativ omvårdnad 29

30 Palliativ vård Döden är en naturlig del i livets process och vår målsättning som vårdpersonal är att de demenssjuka personer vi vårdar, ska få uppleva livskvalitet under hela vårdtiden tills döden inträffar, genom att vårdas i en miljö där de kan känna sig trygga, lugna och bli respekterade för den unika människa de är. Den palliativa vårdens filosofi grundar sig på fyra hörnstenar: en god symtomlindring, ett bra teamarbete, en god kommunikation och relation till patienten och dennes anhöriga samt anhörigstödet. Samtliga delar inom den palliativa vårdfilosofin är viktiga var för sig, men också beroende av varandra för att fungera på ett optimalt sätt, både för den döende, dennes anhöriga och för oss som personal. Den del av den palliativa vården som känns viktigast och som egentligen ligger till grund för all vård av demenssjuka personer, är kommunikationen och samarbetet runt och tillsammans med den döende personen, dennes anhöriga samt i gruppen av personer som vårdar den döende. Kommunikationen och samarbetet är grundläggande för att man ska kunna möta den döendes alla fysiska, psykiska, sociala och andliga/existentiella behov och följande punkter är speciellt viktiga att tänka på: Det är av betydelse att all vårdpersonal har getts möjlighet att reflektera över sitt etiska tänkande och blivit medveten om sin etiska och moraliska värdegrund samt att klimatet på boendet/vårdavdelningen är sådant, att det känns tillåtet och bekvämt att diskutera etiska frågeställningar och värderingar genom en öppen och rak kommunikation. Kunskap och kännedom om varje enskild patient/boende är viktig inom all demensvård och ligger till grund för omvårdnaden under hela vårdförloppet. Varje människas liv är unikt, precis som varje människas död är unik och målet är att så långt det går, erbjuda en individuellt anpassad vård utifrån den döendes egna önskemål och behov. Personer med demenssjukdomar har ofta svårigheter med att göra sig förstådda och att uttrycka sig och det är av stor vikt att behov och önskemål, från den döende och dennes anhöriga, respekteras och finns dokumenterade i en omvårdnadsplan. Det är önskvärt att den döende kan få dö i sin invanda och trygga miljö och att de som vårdar den döende är samma personer som tidigare funnits i dennes närhet; de som känner till dennes vanor, önskemål och i viss mån beteende och som utifrån det kan tolka den döendes signaler på ett så optimalt sätt som möjligt. Kommunikationen med anhöriga är av stor betydelse för att vården ska fungera och dessa ska ses som en viktig del i teamet runt den döende. Det är viktigt att de anhöriga under hela vårdtiden kontinuerligt informeras om sjukdomens förlopp, för att successivt ges möjlighet att bearbeta händelser, vilket ökar deras känsla av delaktighet och kanske minskar eventuella känslor av skuld. 30

31 Ingen människa, som inte specifikt uttryckt en önskan om detta, ska behöva dö ensam. Det är angeläget att omsorgen och den tid som behövs för att tillgodose den döendes behov, prioriteras och lyfts fram och att detta görs av ett fåtal, kända personer. Vi är alla unika, liksom våra önskemål och därför är lyhördhet, respekt för och kännedom om den döendes önskan värdefull. Att inte behöva dö ensam, innebär inte alltid att någon alltid sitter hos den döende, däremot att det alltid finns någon i dennes närhet, som kan tolka signaler, se symtom och ge en känsla av trygghet. Att få dö under värdiga former är en självklarhet; att det finns någon som bryr sig om och ser till den döendes behov av symtomlindring, lägesändring, integritet och att någon pysslar om den döende ända till slutet för att denne ska få behålla sin självkänsla hela livet ut samt att ingen pratar över huvudet på den döende utan visar respekt och empati. Tid för reflektion efter att någon har avlidit, känns viktigt för att få ett eget avslut och för att tillsammans i gruppen reflektera över situationer som kan göras annorlunda och kanske förbättras. Anhörigstöd är viktigt under hela vårdtiden, men just i samband med att en palliativ vård inletts och att döden är nära, är det viktigt att anhöriga får stöd att bearbeta och förstå sina upplevelser och reflektioner inför vad som sker. Detta kan ske genom kontinuerlig information och delaktighet i omsorgen om den döende, men också parallellt genom kontakt med en kurator, som inte är direkt inblandad i vården, vilket kan skapa andra förutsättningar för den anhörige att uttrycka sina känslor. Ett uppföljningssamtal med den anhörige, kan skapa en positiv känsla och innebära att denne har möjlighet att ta upp frågor som dykt upp i efterhand. En god symtomlindring innebär att ingen ska behöva uppleva ett onödigt lidande och att man som vårdpersonal är observant på och snarast åtgärdar signaler som tyder på smärta, ångest, illamående eller andra tecken på att personen inte har det så bra som möjligt. Om man ser döden som en naturlig del i livets process, kan man kanske lättare acceptera att inte alltid sätta in medicinska åtgärder, som utsätter den döende för onödigt lidande och som inte har någon botande effekt längre, efter att sjukdomen fortskridit så långt att all livsvilja och livsenergi försvunnit. Genom erfarenhet, reflektion och klara riktlinjer blir man som personal säkrare och bättre på att göra och tolka dessa bedömningar samt på att utföra denna typ av vård och omsorg. Länkar: Interna Handlingsplan för Palliativ vård i Marks kommun. Gå in på socialnämnden Dokument. Välj HoS MAS Pärm rutiner. Handlingsplanen hittar du under H eller välj nedanstående länk för att komma direkt till Rutin pärmen. ument%2fhos%2fmas%2fp%c3%a4rm%20rutiner&folderctid=0x012000a6e570ce9c D7154FA0E2ED6A83D5878E&View=%7bE14B4BA1%2d6418%2d4553%2dA17C%2dCB D695A43F65%7d 31

32 ska länken till MAS-pärmen vara med eller ska vi försöka få ut sökvägen Externa: ReKo Sjuhärads Vårdprogram. Palliativ vård. för hälso- och sjukvårdspersonal ReKo Sjuhärads vårdprogram, Palliativ vård för patient/närstående. Reko Sjuhärads Vårdprogram, Demens palliativ vård. 32

33 Kapitel 7 Utvecklingsstörning och demensvård 33

34 Downs syndrom Grava förståndshandikapp leder ofta till en tidigare åldrandeprocess (ca 15 år), speciellt som man ofta har tilläggshandikapp i form av cerebral pares, multipla handikapp, epilepsi eller hydrocephalis. Det kan vara svårt att avgöra vad som är demenssymptom hos personer med förståndshandikapp, och det är svårare ju djupare handikappet är. Svårigheter i diagnostiseringen av demens hos personer med förståndshandikapp är att man inte kan upptäcka förändringar t.ex. avseende minnesfunktioner, eller spatial förmåga utan snarare att det ger sig till känna i hur personen fungerar i sin dagliga verksamhet. Det är viktigt att ha bedömt den "friska" nivån för t.ex. ADL och minne för att kunna se eventuella försämringar över tid. Dessa problem har man ju av naturliga skäl inte i demensbedömningen hos personer utan förståndshandikapp. Det är av samma anledning svårt att använda traditionella test för att mäta t.ex. kognitiva förmågor, då även förståndshandikappade utan demens kan ha svårt att klara dessa. Demenssymtom kognitiva och fysiska Minnesförändringar och uppmärksamhetsstörning När det gäller både dessa liknar de vid demens utan förståndshandikapp även om man här är mer beroende av närståendes utsagor i bedömningen. Minnet blir långsammare. Exekutiva funktioner och sociala symtom Även dessa förändringar är inte så olika de man ser hos personer utan förståndshandikapp, men det kanske blir märkbart på ett annat sätt då personerna med förståndshandikapp kanske är yngre och därmed har mer sociala och yrkesmässiga åtaganden. ADL problem, apraxi, afasi och agnosi Här är också symtom som liknar dem från demensdrabbade utan förståndshandikapp så som balansproblem, förlångsamning i aktivitet mm. Intellektuella och emotionella problemen Dessa kan vara svårare att värdera på grund av att detta redan finns innan. Här är det mycket viktigt att notera utgångsförmåga (från personens friska period ). Fisiska symtom Så som nutritionsstatus. Här sker en avmagring på armar och ben medan buken oftast är kvar. 34

35 Demenssymtom psykiatriska och psykologiska symtom. Personlighetsförändring Det är ofta dessa som tydliggör för omgivningen att en sjukdomsprocess har startat. Det kan vara aggressivitet, en omdömeslöshet och/eller misstänksamhet som tidigare inte varit synlig samtidigt som en brist på insikt kan leda till ytterligare konsekvenser. Personen kan också bli trött, uppvisa en känslomässig avflackning, bli oföretagsam, apatisk, inaktivt, förlångsammad och uppvisa bristande energi och vitalitet. Dessa symptom känner vi igen som tecken på frontala skador och de visar sig oftast senare i förloppet i en demensutveckling hos personer utan förståndshandikapp. Beteendesymtom Så som irritation, labilitet, aggressivitet och utåtagerande kan bero på behov av mer stöd, vilket inte uppmärksammas. Rädsla och sömnstörningar är andra problem och ätstörningar kan ses både i form av att man äter för mycket eller för lite. Frontala symptom kommer senare i förloppet hos personer utan Downs Syndrom är dock vanliga tidigt i förloppet hos personer med Downs Syndrom. Psykiatriska problem Depression skall man alltid försöka behandla och det är viktigt att vara observant med tecken på minskade känslouttryck, förlångsammad motorik, övergående gråtattacker ofta i kombination med ångest. Hallucinatoriska och paranoida symtom kan utvecklas sekundärt till demensutveckling. Omvårdnads åtgärder vid förståndshandikapp Dessa personer har ofta mindre val angående t.ex. nytt boende, dels på grund av att man har mindre kunskap om de rättigheter av val som finns och dels på att man ofta via LSS insatser får erbjudande som man i princip måste tacka ja till. Därför är det av stor vikt att god man, och när det behövs förvaltare, finns med i bilden för att stötta personens rättigheter. Försämrad kognitiv förmåga hos personer med förståndshandikapp leder till ett större behov av sociala insatser, inte minst personella insatser för att klara de dagliga sociala och ADL mässiga behoven. Samtidigt ökar behovet av basala sjukvårdsinsatser då åldrandet innebär ökad sjuklighet både somatiskt och psykiskt. Detta skiljer sig inte så mycket från personer utan förståndshandikapp, men det sociala nätverket runt personen ser ofta annorlunda ut. Förståndshandikappade människor med demenssjukdom ska i stort behandlas som personer med demenssjukdom utan förståndshandikapp. 35

36 Socialt nätverk. Det sociala nätverket runt t.ex. personer med Downs Syndrom ser ofta annorlunda ut än runt gamla människor som utvecklat en demenssjukdom. Där gamla kan ha make/maka, barn och andra kontakter som man skapat genom livet har personer med Downs Syndrom förmodligen färre nära familjemedlemmar. Det är ofta föräldrar som har varit närmast och de finns kanske inte kvar i livet när problematiken uppstår och gör de det har de då en hög ålder. De flesta har inte make/maka och barn i samma utsträckning. Det gör att det är extra viktigt med en bra och stabil vårdapparat som känner personen innan demensutvecklingen. Vi har fortfarande små kunskaper angående omvårdnaden om dessa personer. Det är få kommuner som i dagsläget har en handlingsplan för omvårdnaden av människor med Downs syndrom som utvecklar en demenssjukdom. Kan hända att orsaken är att det är så få människor det gäller att man helt enkelt kan erbjuda samma omsorg som man erbjuder gamla demenssjuka personer. Att man möter helt andra problem som yngre dement, eller som dement med Downs Syndrom tas inte hänsyn till. Ett annat dilemma kan vara att om det är bättre att få bo kvar hemma, med personal som är experter på personer med Downs syndrom och förståndshandikapp men inte på demenssjukdomar och vad de innebär eller att flytta till ett boende där personalen har erfarenhet och kan det mesta om demens men inte om förstånds handikapp? Länkar. Sjuhäradsbygdens Vårdprogrammet Demens. 36

37 Kapitel 8 Omvårdnad och omsorg 37

38 Styrdokument att använda i Marks kommun. När en person med demensdiagnos skrivs in i Marks kommun ska ett ankomstsamtal göras inom 3 veckor. Detta blir livshistorian denna kan fyllas på efter hand men bör klar efter 2 månader. Det ska även göras ett heltäckande status inom 1 månad utifrån följande dokument som finns länkade och för att ta fram och skriva ut härifrån: Livshistorian. Detta är ett omfattande dokument om hur patienten har levt. Frågor inom alla domäner tas upp och vi som ska vårda personen med demenssjukdom får ovärderlig information om personen. Detta dokument ska göras ihop med den berörda personen, närstående, kontaktman och eller sjuksköterskan. Symtomskattning (länk). Innefattar en uppskattning av vad personen har för symtom på ohälsa samt kontroll av Blodtryck och puls. Detta ska göras minst 1 g/år inför det årliga läkarbesöket. Mer information om symtomskattningen hittar du på följande på kommunens SPS. Nutritionsskala Att mäta och väga en person när han/hon skrivs in i kommunen är ett bra sätt att ha ett utgångsläge för personens nutritionsstatus. I kommunen har man valt att använda MNA se länk kommunens SPS. Personer som är inskrivna i kommunens vård och omsorg och har en Demenssjukdom bör vägas 1g/månad. Beteende(NPI-skalan). Detta är en beteende skala som innefattar de flesta beteendestörningarna. Den är framtagen i Canada och används på Mölndals minnesmottagning. En fördel med denna skala är att du kan använda den som instrument för att avläsa hur omfattande beteendestörningarna är på de olika områdena i kommunen. ADL-skala. Taxometern. Detta är en skattningsskala som Sam-Rehab använder. Vi har valt denna för att det är en fördel när samma skala används i kommunen. Detta gör att vi talar om samma saker när vi behöver kontakta någon i en annan del av organisationen. Personcentrerad vård - Jagstärkande förhållningssätt. Till detta sätt att arbeta finns en Bemötande manual som med fördel kan fyllas i. Du får ett övergripande instrument i hur du ska förhålla dig till just den enskilda människan. Denna kan du sedan använda när du gör din genomförandeplan. Dessa skattningsskalor ska göras av sjuksköterska och omvårdnadspersonal gemensamt och dokumenteras i datajournalen under HSL. Skalorna ska sedan göras kontinuerligt och följas upp minst 1-2 ggr/år. Detta kan då göra att vi lättare ska se vad den enskilda människan har för behov i nuläget och hur det förändras över tid. Utifrån skattningsskalorna kan vi bedöma hur vården ser ut hos er, är det extra arbetsamt nu eller har vi en mindre påfrestande period. Vi får en bra hjälp av dem när vi ska göra vårdplaner och genomförande planer och personen får ett bättre omhändertagande. 38

39 Kommunikation allmänt. En grund för socialsamvaro är att vi kommunicerar med varandra. Kommunikationen sker i möten mellan människor och är i sin enklaste form ett samtal mellan två människor. Kommunikation består av att en signal skickas ut från en människa till en eller flera andra mottagare. När dessa har tagit emot signalen, registrerat och/eller svarat har en kommunikation uppstått. Det finns olika sätt att kommunicera på allt från information till dialog. Information är en envägskommunikation där det finns en sändare och en eller flera mottagare. Sändaren för ut ett busskap som mottagarna tar emot t.ex. en storföreläsning. I en dialog har består av två eller flervägs kommunikation där personerna i mötet är både mottagare och sändare. Filosofen M. Buber beskriver att ett äkta mellanmänskligt möte är ett möte dör det finns en tvåvägskommunikation på lika villkor. Det finns olika språk att kommunicera med det verbala språket och kroppsspråket. I vården av demenssjuka personer kan symboler vara till stor hjälp. Verbaltspråk. Detta är våra ord vi säger. För att kunna kommunicera verbalt med varandra krävs att vi har ett gemensamt språk. Kroppsspråk. Detta innefattar all icke-verbal kommunikation och sker både medvetet och omedvetet. Vår kroppshållning, gester, ögonkast mm säger ofta mer än de verbala orden. En del av kroppsspråket kan vara kulturellt och bara förstås av den grupp som känner till det. Ibland säger vi en sak med orden och en annan med kroppen detta medför ofta förvirring om innehållet i budskapet. Symboler. Ordet symbol betyder tecken. En symbol är en bild av något t.ex. rummet toalett kan symboliseras av ett rött hjärta. En glödlampa syftar till att någon får en idé mm. Ibland skapar språket dilemman för mottagaren. Om du säger något snällt med barsk röst samtidigt som du har en stel kroppshållning är det svårt att förstå innebörden i budskapet. Eller om du ger bort en röd ros som är symbolen för kärlek, och tilltalat personen med arg röst. Dessa budskap är svåra för alla och förstå men i synnerhet för en person med demenssjukdom. Referenser/länkar Kommunikation i vården Patientsäkerhet nr.2. Socialstyrelsen, WikepediA. Den fria encyklopedin. 39

40 Kommunikation mot demenssjukdom. Allt mänskligt beteende har en orsak och en mening. Ett till synes obegripligt handlande hos en demenssjuk person kan vara helt adekvat i förhållande till hur hon uppfattar en situation. Den kognitiva funktionsnedsättning, det vill säga förmågan att tolka signalerna från sina sinnen, som följer med demenssjukdomen kan medföra ständiga upplevelser av att missförstå och att bli missförstådd. En uppgift för alla som finns runt en person med demenssjukdom är att göra omgivningen mer lättbegriplig. Svårigheter att uppfatta vad andra människor säger eller att tolka vad som menas med orden är mycket vanligt. Förmågan till muntlig kommunikation är då kraftigt nedsatt. Ögonkontakt med den man pratar med underlättar för henne att koncentrera sig på och uppfatta vad som sägs. Man kan förtydliga vad man menar med kroppsspråket, men undvik alltför yviga gester kan upplevas som hotande eller störa koncentrationen om personen har svårigheter med att tolka synintryck. Att drabbas av demenssjukdom innebär inte att alla ens förmågor, erfarenheter och kunskaper försvinner. Man är fortfarande en vuxen person och ska bli bemött därefter. De förmågor man har ska man få tillfälle att använda. Det är väsentligt att orsaken till olika svårigheter analyseras så att rätt hjälp och stöd kan ges. Verbala strategier som underlättar kommunikationen: Tala med korta meningar Ge personen tid att uppfatta vad som sägs och tid att hinna reagera och utföra det som ska göras (förlångsamning) Ge en uppmaning i taget flerstegsuppmaningar är svåra att förstå Prova olika ordval och uttryck eftersom varje person uppfattar olika Ge tydliga, enkla uppmaningar Instruera till vad som ska göras säg inte det som inte ska göras Formulera inte uppmaningen som en fråga: kan du tvätta händerna? det kan uppfattas som en fråga Använd uttryck som sätter igång Kommunikation samtal med person med demenssjukdom När man samtalar med personer med demens är det viktigt att ha tid för att just samtala eftersom dessa personer på grund av sjukdomen inte kan fokusera sig på fler saker samtidigt. I mötet med personer med demens är en hemlik miljö mycket viktigt och lika viktigt är att ha ögonkontakt och lugn och ro så att patienten inte blir orolig och distraherad av störande stimuli. Om miljön är hemlik kan personer med demens använda sig i större utsträckning av tidigare erfarenheter. Språksvikt Språksvikten hos en demenssjukperson visar sig genom att inte komma ihåg namn, ett problem som enligt forskningen uppstår som ett av de första symptomen när någon lider av demenssjukdom. En annan svårighet är upprepning (perseveration). Den demenssjuke personen vet vad han/hon ska säga men talet är ändå ganska osäker och man upprepar hela meningar. Detta är tecken på motorisk afasi. 40

41 Ett tredje språkproblem är svårigheten att hålla den röda tråden i tankarna. Detta kan förklaras med att på grund av koncentrationssvårighet eller anomisk afasi hittar personen inte alltid rätt ord för att förmedla sin mening. Personer som befinner sig i början av demenssjukdomen hanterar fortfarande kommunikation som bygger på inlärt social konversation, småprat och hövlighetsfraser. Om ordförrådet fortfarande verkar vara ganska intakt, är detta ett tecken på att afasin inte är så utvecklad än. En viktig roll som vårdpersonalen har vid samtal med en demenssjuk person är att förebygga förvirring genom att orientera den demenssjuke i tid och rum och detta kan man göra med hjälp av skyltar, klockor, kalendrar. Det händer ofta att kommunikationssvårigheten som problem med att minnas eller formulera sig blir ett samtalsämne i sig kalas problemsekvens. När personen med demens kommenterar sina minnesproblem, visar det att patienten med demenssjukdom är i viss grad medveten om sina minnesproblem. Medvetenheten om egna minnessvårigheter beror snarare på den allmänna för länge sen inlärda attityden att det är normalt att bli glömsk som gammal än att man är glömsk på grund av demenssjukdomen. För äldre människor är berättandet viktigt för att kunna behålla, förstå och försona sig och bearbeta minnet av vad som hänt i sitt tidigare liv. Via berättelsen skapar den gamla människan sin uppfattning om vad som hänt under livets olika skede. För personalen kan berättandet erbjuda ett sätt att förstå den demenssjuka medmänniskan via hennes berättelse. Upprepningar - vaghet På grund av att personer med demens ofta glömmer vad de tidigare har talat om, sker ofta upprepningar - man upprepar samma språkliga struktur. Trots att upprepningarna blir ganska frekventa skall personalen inte göra några påpekande. Ett annat problem orsakat av demenssjukdomen är att det blir svårare för demenspatienter att upprätthålla ett samtal och på grund av detta inträder vaghet - oförmåga att hitta ord. Vagheten kan ibland repareras antingen av personen själv eller av den friska samtalspartnern. Att upprepningar och vaghet förekommer beror bland annat på hur mycket ansvar personalen tar i samtalet med den demenssjuke. Reperation När personalen i början av samtalet märker en viss vaghet hos den demenssjuke skall han/hon göra en direkt reparation genom att komplettera med de ord som personen inte hittar annars kan personen tappa tråden. Det händer också att den dementa personen gör en självinitierad reparation. Personalen kan också göra en indirekt reparation genom att ställa frågor som återinför samtalet till det tidigare ämnet. Med hjälp av reparationer kan personalen få sammanhang i samtalet (koherens). Genom reparationer ska man bekräfta den demenssjukes bidrag till samtalet. Om personalen inte tar över ansvaret för kommunikationen och påpekar alla upprepningar upplevs samtalen av den demenssjuke som obehaglig. Demenssjuka personer med grav nedsatt minne är ändå medvetna om sin situation även långt fram i sjukdomen och de ger uttryck för behov, önskningar, känslor och värderingar. Ansvaret för att kommunikationen inte bryter samman läggs alltid på den friska personen och för att öka chanserna till meningsfull kommunikation är det viktigt att personalen lägger fokus på relevanta ämnen som är naturliga för den demenssjuke personen. Som personal behöver man inte utreda alla vagheter, utan det går att föra samtalet vidare, genom att knyta an det till 41

42 något som sagts tidigare. Trots upprepningar och vaghet kan samtalet ha tillräcklig med innehåll som personalen utan svårighet kan tolka. När man som personal samtalar med personer som har en språkstörning är det viktigt att inte ha bråttom att förstå, att inte kommentera för snabbt, ha tid, tålamod och vissa intresse. Personalens roll i samtalet är att lyssna, inte avbryta, skynda på eller krydda med sina egna minnen. Genom att visa intresse, använda tydliga frågor men framför allt inte lämna hela ansvaret på den demenssjuke stimulerar personalen personen att minnas. En förutsättning för att den demenssjuke i samarbete med sina vårdare ska känna sig tillfreds och utvecklas är det viktigt att etablera en relation som skapar en känslomässig kontakt. Kommunikation kräver ömsesidighet, en ömsesidighet som bygger på hänsynstagande till samtliga deltagares bidrag. Personer med demens försämras successivt vilket påverkar deras förmåga att kommunicera. Denna försämring gör att den enskilde behöver stöd/hjälp för att kommunicera, men även stöd/hjälp att kunna göra sig förstådd. En god grund för kommunikation, kontakt och motverkan av missförstånd, är att vara ärlig, visa respekt och inlevelse annars sänder man motstridiga budskap t.ex. genom kroppsspråk och röst som kan orsaka förvirring hos den demenssjuke. I vård och omsorg om personer med demens är det vi personal som har möjlighet att påverka hur mötet med den demensdrabbade blir genom att använda rätt kommunikationsmetod, samt genom vårt sätt att tolka och förstå den demenssjukes uttryck av behov. Det är viktigt att vi är medvetna om den makt vi äger och att vi använder den rätt genom att stödja, hjälpa och leda den demenssjuke i samtalet utifrån dennes förutsättningar. Referenser: Cedersund, E., Nilholm, C Samtal i äldreomsorgen. Samtal mellan omsorgspersonal och äldre med Alzheimerssjukdom. Studentlitteratur, Lund. Rokstad Mork, A M Kommunikasjon på kollisjonskurs. Når atferd blir vansklig å mestre. Sem, Norge: Nasjonalt kompetansesenter for aldersdemens. Reviderad upplaga Norbergh, Karl-Gustaf., Hellzén, Ove., Sandman, Per-Olof., Asplund, Kenneth., The relationship between organizational climate and the content of daily life for people with dementia living in a group-dwelling. Journal of Clinical Nursing 2002; 11: Solem,P E., (1996). Kommunikation med dementa I: Solem, PE., Ingebretsen, R.,Lyng, K. &.Nygård, A M. (red.). Demens - psykologiska perspektiv (24). Lund: Studentlitteratur. Edberg, Anna Karin Att möta personer med demens. Lund, studentlitteratur 42

43 Bemötande Personcentrerad vård Integritetsbefrämjande omvårdnad Individuellt anpassad omvårdnad Likheter och skillnader. Inom dessa tre metoder/förhållningssätt är livshistorian central. Alla tre ser främst till individen och människan och inte till sjukdomen. Mötet ska vara respektfullt och tillgodose den sjukes behov. Alla tre förhållningssätten betonar det individuella hos varje enskild individ och att bakgrunden/vår livshistoria har stor betydelse för vem vi är och hur vi vill bli bemötta och hur vi reagerar. Den personcentrerade vården har djuplodande psykologiska och känslomässiga aspekter på bemötandet. Den visar hur man kan skapa en positiv interaktion och hur man kan behålla den. De två andra, integritetsbefrämjande omvårdnad och individuellt anpassad omvårdnad, har utvecklat mer hur man går tillväga i det direkta omvårdnadsarbetet. De betonar även vikten av en anpassad miljö och att personalen får stöd och handledning för att kunna ge personen med demenssjukdom ett så autonomt liv som möjligt. Den integritetsbefrämjande omvårdnaden menar att i varje vårdsituation ska vårdaren genom sitt bemötande befrämja tillit och autonomi hos personen med demenssjukdom, så att en gemenskap växer fram. Detta ökar deltagandet i den aktuella aktiviteten och patienten känner att han/hon är till nytta. Därmed ökas hans/hennes upplevelse av helhet och mening och integriteten stärks. Den individuellt anpassade omvårdnaden är mest detaljerad. Den går in på hur man ska vårda personen i varje specifik omvårdnadssituation. Den insamlade informationen dokumenteras och struktureras utifrån specifika sökord och utarbetas vidare till omvårdnadsdiagnoser. En individuell omvårdnadsplan utformas utifrån individens behov och förutsättningar. Detta möjliggör att alla som vårdar den demenssjuke gör lika och denna kontinuitet stärker hans/hennes autonomi. Personcentrerad vård Det viktigaste kännetecknet är att först och främst se människan, sedan människan med demenssjukdom. I praktiken skall man göra allt som ligger i mänsklig makt för att bemöta patienten som en unik människa med unik personlighet och unika önskemål och beteenden och därigenom minska följderna av demenssjukdomen. Man skall som personal skaffa sig kunskap om hur patienten varit och levt tidigare och man arbetar med personens psyke, man fördjupar sig i hur personligheten är och hur sjukdomen upplevs. Personens copingförmåga och förmåga att använda försvarsmekanismer spelar stor roll och man möter den demente på ett mentalt och känslomässigt plan. Vården utgår från de psykologiska behoven med inriktning mot en kärleksfull vård. Personcentrerad omvårdnad innebär att man riktar uppmärksamheten på hela människan, bekräftar människan bakom 43

44 sjukdomen och tillfredsställer hennes psykosociala behov. Aktivitet måste anpassas efter varje persons förmågor, behov och önskemål. Integritetsbefrämjande omvårdnad. Denna metod utgår från självbestämmande med värdigt bemötande och respekt. Det är viktigt att ha en upplevelse av helhet, en mening och integritet för att forma vårt dagliga liv. Man stödjer sig på logoterapin som menar att människans främsta uppgift är att hitta helhet och mening i livet. Den integritetsbefrämjande omvårdnaden utgår från E.H. Eriksons teori om den friska människans mognad utifrån åtta utvecklingsstadier där utgångspunkten är att personen med demenssjukdom först av allt är en människa som lider av demenssjukdom. Man tittar på den psykosociala utvecklingen från barndom, genom vuxenlivet till ålderdomen. Varje stadium i livet ses i relation till de föregående eller kommande och det påverkar den totala utvecklingen av personligheten. Genom vårt förhållningssätt måste vi visa respekt för den människa vi vårdar, stärka hennes känsla av självständighet, sträva efter att den demenssjuke upplever tillit och integritet. Personalen har ett förhållningssätt mot alla oavsett personlighet, diagnos eller förmågor. Individuellt anpassad omvårdnad. Omvårdnaden innehåller två aspekter, sakaspekten - det som skall göras och relationsaspekten - hur det görs. Här bemöter man personen utifrån varje speciell situation och försöker göra varje möte så positivt det går. Kunskap om personen är viktig och man samlar in och kartlägger individens hela situation, både historiskt och nuvarande och denna information används i utformningen av vården och den individuella vårdplan som upprättas. Man utgår ifrån varje patient som en unik person med unik bakgrund och specifik personlighet och problematik. Ett yttre stöd/handledning för personalen betonas som viktigt för att kunna uppnå målen. Man stödjer personalen genom en utbildning om de olika demenssjukdomarna och omvårdnadsdiagnostik samt fortlöpande handledning. Man skapar även omvårdnadsforum och utarbetar omvårdnadsdiagnoser för varje patient och analyserar i efterhand vad som händer för att hitta förklaringar och sedan komma fram till ett bemötande i situationen. Varje boende har en egen dagsplan med aktiviteter. De tre förhållningssätten är ganska lika i grunden och det viktiga (och bra) är att man tittar på den unika människan och sedan på sjukdomen. På något sätt ligger ju detta i vad vi menar är god och etiskt riktig omvårdnad och det är svårt att i dagens läge säga att det är mindre bra. Vad man kanske kan ha åsikter om är väl i hur hög grad de olika förhållningssätten är genomförbara och möjliga att arbeta med Om du arbetar utifrån ovanstående teorier med livshistorian som grund kan du tillämpa dem i praktiken med hjälp av jagstödjande förhållningssätt. 44

45 Jagstödjande förhållningssätt: Enligt Cars & Zander har den en behandlande effekt eftersom metoden tar både själen och det fysiska tillvara. Jag - stödjande förhållningssättet är en metod/ett arbetssätt som används för att stärka personens jag, genom att stödja i de funktioner där personen brister - stödja det friska, för att personen ska känna livskvalitet. I mötet med en demenssjuk person är det viktigt och en självklar förutsättning att vara känslomässigt närvarande och se personens historia, personlighet och behov, med andra ord att man känner den demenssjuka personen väl. Genom att ta vara på hela människan kan förmågor bevaras så länge som möjlig och på så sätt kan den demenssjuke bibehålla eller förbättra självkänslan och identitet. Bristande kunskaper om demenssjukdomar kan vara en nackdel, så det är viktigt att alla som arbetar med dessa personer har kunskap i ämnet för att kunna utföra omvårdnaden, bemötandet av denna patientgrupp. Personer med demenssjukdom som har hjälp från Marks kommuns vård och omsorg ska vårdas enligt en bemötandeplan. Den manual för bemötandeplan som är beskriven här är framtagen av Nestor (Södertäljes kommun) efter boken Samvaro med dementa (). Denna tar upp vad en bemötandeplan är och vad som ska kartläggas. Den finns en checklista för sviktande förmågor för att ta fram inom vilka områden personen behöver stärkas upp i. På varje AVD i på demensboendena finns denna Bemötande manual med tillhörande checklista. Checklistan får kopieras. Bemötandeplan/genomförandeplan hur används den? Med hjälp av en manual kartläggs personens förmågor med hjälp av att svara på frågor inom olika områden t.ex. minnet, språk, kontroll av känslor mm. Svarsalternativen är aldrig, ibland och ofta samt att en kommentar ska följa det givna svaret. Använd jagstödjande förhållningssätt för att stötta upp och bibehålla de funktioner som finns. Förslag på förhållningssätt om kan användas finns i manualen för bemötandeplanen men det är även tänkt att de som arbetar med den demenssjuka personen ska hitta egna förhållningssätt som är anpassade till den enskilda människan. Dokumentera de förhållningssätt som ska användas i genomförandeplaner till var och en. Tänk på att de ska vara tillgängliga för att personal som behöver känna till dem. Referenser: Cars, J. & Zander, B. (2006). Samvaro med dementa: råd till amnhöriga och personal om bemötande. Gothia förlag. Södertälje kommun. (2005). Manual Bemötandeplan. Tom Kitwood (1996?) Dementia reconsiderated Edvardsson D, Winblad B, Sandman PO Person-centred care of people with severe Alzheimer s disease: current status and ways forward Lancet Neurol 2008; 7: Hans Ketil Normann Personcentrerad omvårdnad 45

46 Omvårdnadsteorier inom omvårdnaden av personer med demenssjukdom Här nedan kommer en kort presentation av några olika omvårdnadsteorier som finns att tillgå inom omvårdnaden av personer med Demsnsvård: Validation Validation är en metod, sätter fokus på den demenssjuke personens känslor och upplevelser. Genom att bemöta personen i nuet och bekräfta dennes känslor kan man enligt studier ge personen värdighet/bekräftelse. Målet med validation är att hjälpa den desorienterade demenspatienten att kommunicera på känslonivå genom att hjälpa henne/honom att uttrycka sina behov och önskningar. Metoden är något svår att förstå men man tolkar det mycket förenklat som att finnas till hands och ge tröst genom att bekräfta personens känsla, t.ex. att som personal, genom samtal och närhet, föra samtalet vidare och därigenom få personen med demenssjukdom att känna en positiv upplevelse. Grunden i validation är empati, värme, respekt, att lära känna personen och försöka förstå hennes/hans behov. Genom att acceptera, bekräfta och respektera den demenssjukes känslor förstår och klarar personalen lättare den demenssjukes uttryck på oro, rädsla och aggressivitet. Det positiva med metoden är att man som demenssjuk blir lyssnad på ett aktivt sätt. Det är viktigt att personalen aldrig ljuger utan spinner vidare på samtalet genom att använda ord som: vem, vad, var, varför och har kunskap om personens livsberättelse, för att personen ska bli bekräftad i sina känslor. Metoden kan tillämpas individuellt eller i grupp på patienter som har viss kognitiv förmåga kvar. Vid individuell validation krävs lyhördhet från personalens sida för att fånga upp samtalsämne. Vid grupp validation behövs planering och struktur, viss utrustning och lämpliga lokaler. Metoden kräver en minst sex månader utbildning av personalen. Realitetsorientering: Detta är en grundläggande metod för att orientera den demenssjuke personen rätt i vardagen här o nu. Realitetsorientering innebär att personalen på ett lugnt, sakligt och respektfullt sätt minnestränar den demenssjuke personen och försöker få honom/henne att uppfatta verkligheten som det är. Personalen berättar, förklarar och orienterar genom att konsekvent namnge föremål, förklara hur föremål används, tidpunkter, handlingar. Rent allmänt, som att berätta vilken dag det är, vad klockan är, vilken mat som serveras, var vi är etc. Däremot måste man ibland välja tillfällen då man kanske inte ska realitetsorientera en demenssjuk person, då det kanske skapar mer oro och gör mer skada än nytta, av att höra verkligheten/ sanningen Det är ett måste att personalen har en väl utvecklad känsla för hur och när man bör realitetsorientera en person för att inte kränka den demenssjuke i dennes upplevelse. För orientering i tid och rum kan personalen använda tidningar, klockor eller dagböcker. Metoden kan användas i sjukdomens tidiga skede eftersom den kräver att patienten har kvar viss kognitiv förmåga men som sagt, kan inte tillämpas på alla demenspatienter eller i alla vård/omvårdnads situationer. Dessutom kräver metoden utbildning/träning av personal. 46

47 Reminiscens: Här handlar det om att gå tillbaka, till det förflutna. Genom att stimulera sinnena, gå tillbaka till händelser som inträffat förr, väcks känslor och minnen till liv och detta kan påverka de demenssjuka positiv. Då metoden bygger på den enskildes historia och identitet - livsberättelsen, krävs det att personalen visar empati, känslighet och respekt. Personalen använder sig av denna metod spontant utan att tänka på det som en speciell metod. Som personal måste man vara medveten om att inte alla vill minnas, att metoden kan skapa negativa känslor genom att minnen väcks till liv och därför vara förberedda och ha tid att hantera den enskildes känslor som kommer upp. Metoden är enkel och kräver inte höga ekonomiska insatser. Omvårdnadsmetoder inom omvårdnaden av personer med demenssjukdom Här är några enklare metoder som går att använda i omvårdnadsarbetet med Demenssjuka personer. Är det någon som vill prova en metod får mer kunskap och material hämtas in. Taktil stimulering Detta är ett sätt att kommunicera med demenssjuka personer. Metoden har en smärtlindrande, avslappnande effekt och är en enkel åtgärd som kan användas för att lugna oroliga, rastlösa patienter eller bara för att ge närhet och avkoppling. Personalen måste vara medveten om att metoden inte kan tillämpas på alla som lider av demens. Att utföra taktil massage utan tillåtelse innebär en kränkning av den enskildes integritet. Snoozeelen och ljusterapi: Denna metod kräver speciella rum och kunskaper. Metoden används för patienter med beteendestörningar och motorisk oro, för att få dem att slappna av i musikbädd och med dämpad belysning. Det är viktigt att tänka på att man ibland måste minska mängden stimuli som finns i rummet och välja något eller ett par stimuli som passar just den personen. Taktil stimulering, Snoozeelen och Ljusterapi är enkla metoder som tillämpas individuellt men de kräver utbildning, speciell utrustning och speciella rum. Musikterapi: Det är inte många människor som blir oberörda av musik. Den kan vara lugnande och skapa glädje hos personer med demenssjukdom. Musikterapi i dess rätta bemärkelse, verkar vara en bra metod för många, men kräver en specialutbildad ledare. I verkligheten används musik flitigt som aktivitet på våra boende runtom i kommunen. Det är viktigt att man spelar passande musik om effekten ska bli påtaglig. Att spela nutida musik kan bli påfrestande och orsaka stress och förvirring hos en demenssjuk person. Lämpligast är det med musik från trettio och fyrtio talet som kan väcka känslor och minnen till liv. 47

48 Miljön inne och ute Innemiljön Personer med demenssjukdom har svårt att anpassa sig till nya situationer och nya miljöer. Detta innebär att miljön runt omkring den demensdrabbade måste anpassas efter den enskildes behov - handikappanpassas. Genom handikappsanpassning av både inne och ute miljön minskar risken för att den demenssjuke personen misslyckas i vardagslivet och för att bli tillrättavisad av personalen. Miljöanpassningen skapar trygghet och bidrar till ökad självständighet och själkänsla för den demensdrabbade. Det är viktigt att involvera olika yrkesprofessioner t.ex. arbetsterapeuter och sjukgymnaster som kan bedöma den enskildes funktionella förmågor och prova lämpliga individuella hjälpmedel. Miljö faktorer Olika miljö faktorer påverkar hur vi uppfattar vår värld runt omkring oss. Här följer en rad faktorer att ta hänsyn till vad det gäller innemiljön hos en person med demenssjukdom. Alla de olika exemplen går att använda både på det särskilda boendet och i det egna hemmet. större, riskfria utrymme för patienten, t.ex. korridorer att vandra i ombonad, hemlik miljö och lugn omgivning det är viktigt med små enheter, inte för många vårdplatser nödvändigt med tillgång till enskilda utrymmen, enkelrum och eventuell avskärmning glöm inte att behoven är individuella men att det finns vissa generella hållpunkter möjlighet till lugn och ro, avskildhet eller social gemenskap viktigt med en omgivning som är lätt att förstå väck uppmärksamhet kring formen på saker och ting i vår omgivning med hjälp av färg undvik mörka möbler och mörka mattor (fallrisk) undvik skarpa färgkontraster vid trösklar och i golv (kan uppfattas som nivåskillnader eller håll) färgat kakel bakom vita handfat och toalettstolar kan underlätta för äldre att orientera sig mörkare golvlister och kulörskillnad mellan rummets väggar ger bättre rumsuppfattning måla dörrar till vårdsalar och patientutrymmen i kontrastfärg medan övriga dörrar bör målas i neutrala färger sätt upp tydliga namnskyltar på vårdtagarens dörr: gul skylt med svart skrift en färgstark fondvägg är stimulerande med hjälp av enfärgade väggar, textilier och gardiner skapas en lugn och rogivande vårdmiljö viktigt med att fönsterutsikt undvik långa, enformiga och mörka korridorer (skapar isolering) tavlor, väggmålningar och växter gör att korridorerna upplevs som kortare och bredare patienterna skall få lov att sätta upp egna bilder på väggarna kamouflera låsta dörrar som annars skapar ångest, oro och misstänksamhet hos personer med demenssjukdom 48

49 Allmänna utrymmen Nu går vi in mer i rum för rum vad det är viktigt att tänka på i miljön för att underlätta för vårdtagaren i hennes/hans vardag. Ingångspartiet/hallen - Välkommen skylt vid ingången och information om var man befinner sig - en låg, ljus dörrmatta vid ytterdörren - en klädhylla helst av äldre modell - i hallen som förstärker hemmakänslan och fungerar som en minneväckare - en stol eller bänk och ett skohorn Korridoren möbleringen ska underlätta för de demenssjuka personerna att orientera sig använd möbler, tavlor och andra saker som hjälper den enskilde att känna igen sig inred små gemensamma utrymme med föremål som lätt kan kännas igen och kan fungera som minnesväckare framhäv ledstänger genom att måla väggen bakom i en annan färg som bryter bryt långa korridorer med hjälp av taklampor, tavlor, lampetter eller gröna växter med en hängande lampa över sittgrupper längs korridoren bidrar till socialgemenskap och ger möjlighet till vila under promenaden Vardagsrummet skapa trygghet genom att möblera rymligt och tydligt god ordning hjälper den demente att lättare hitta nödvändigt med god belysning undvik ljusrör skapa hemkänsla med hjälp av väggamplar en väggklocka som slår hel- och/eller halvtimme musik från en gammal grammofon kan fungera som minneväckare - ta bort lösa småmattor Köket och matsalen god belysning är nödvändigt markera kylskåp och frys tydligt inredd med gamla saker, t.ex. kaffekvarn, durkslag, mortel, som väcker minne dekorera väggarna med kända föremål och saker, t.ex. kopparföremål häng ett förklädde synligt nära diskbänken och låt diskmedel, diskborste, diskhanddukar ligga synligt för att stimulera till aktivitet ha inte för många saker på bordet: det dukade bordet ska vara inbjudande dukar och porslin ska vara i lugna färger utan mönster och i kontrastfärger till underlaget placeringskort vid matbordet förstärker identitetskänslan och bidrar till att den demenssjuke orienterar sig häng upp en tydlig almanacka som hjälper den enskilde att hålla reda på årstiden 49

50 Färgsättning Neutral design och färgsättning i kombination med fasta dagliga rutiner minskar beteendestörningar. Arbeta med kontraster då är det lättare att se vad en sak/ett parti börjar och slutar. Undvik: Glasväggar och glasdörrar detta kan skapa förvirring. Stänkfärg eller marmorering detta kan vara svårt för vårdtagaren att urskilja vad som är var. Blanka golv då det skapar spegeleffekter. Skarpa övergångar mellan mörka och ljusa partier på golvet eftersom det mörka kan upplevas som ett hål vilket kan leda till rädsla för att gå där. Mörka färger på väggar. Använd: olika färger för olika rum för att underlätta orienteringen fondväggar som ökar rumsuppfattningen klara färger som rött, grönt, gult och blått markera dörrar och dörrhandtag i kontrastfärger för att göra dem synliga Individuella utrymmen Lägenhetsdörren markera dörren och dörrhandtaget i kontrastfärg: röd färg eller tejp individuellt dörrskylt med både för- och efternamn t.ex. Här bor skylten skall vara gult med svart skrift då detta är lättast att läsa. knacka alltid på dörren och invänta svar innan du går in- Lägenheten viktigt med god belysning undvik ljusrör kan ge synvillor. möblera rymligt och tydligt för att skapa trygghet möblera med egna möbler och föremål tänk på minnessaker som tavlor av anhöriga som den enskilde känner igen använd fotografier med kända ansikte och motiv/platser som förstärker den enskildes identitetskänsla. lägg fram ett fotoalbum med kända personer och motiv häng upp en väggklocka som slår hel- och/eller halvtimme(se Levnadsväskan!). Sovrummet nödvändigt med god belysning samt extra belysning vid sängen men ej ljusrör nattbelysning vid behov se till att gardinerna i sovrummet kan dras för helt detta för att minska speglingseffekter kvälls och nattetid som kan leda till oro och förvirring. ta bort lösa småmattor för att undvika fall använd halkskydd under madrassen och under mattorna sängkläderna och överkastet bör vara i en kontrastfärg mot väggen för att urskilja sängen i rummet 50

51 Badrummet/toaletten markera toalettdörren med bokstäverna WC eller ett rött hjärta på dörren se till att badrummet är varmt viktigt med bra belysning men ej ljusrör lägg fram bara tandborste, tandkräm, kam och tvål använd ej flytande tvål utan tvålstycke använd vit tvål i en färgad tvålkopp, arbeta med kontraster ev. kan färgad Wettex duk användas som kontrast mot vitt tvättställ använd färgade handdukar (röd, blå, grön eller gul) placera handdukarna synligt och tillgängligt lägg kläder i ordning efter hur de skall tas på (kan bidra till oberoende) bäst med en tvåhandsgreppblandare (svårt att tolka engreppsblandare) synligt och tillgängligt toalettpapper markera spolningsknoppen med en annan färg möjlighet att låsa dörren men att kunna öppna utifrån Om ni tar del av detta och använder er av några punkter ska ni se att ni skapar en mer lätthanterlig innemiljö för en person med demenssjukdom. Referenser: Genombrottsprojektet Vårdalinstitutet Wijk, Helle.( 2004) Goda miljöer och aktiviteter för äldre Lund: Studentlitteratur Johansson, Maria. Fysisk miljö i särskilda boenden för personer med psykiska funktionshinder Utemiljön - Sinnesträdgård Varför ska vi ha en sinnesträdgård? Syftet med sinnesträdgården är att ge de demenssjuka personerna sinnliga upplevelser och ett ställe att bo, där både kroppen och själen kan må bra. Wijk (1) genom att referera till Küller, Grahn och Stigsdotter menar att för att må bra måste alla människor få tillräckligt med dagsljus, promenader och vila utomhus ger solljus, frisk luft och nya intryck. Den ultravioletta strålningen från solen främjar bildningen av D-vitamin i huden, vilket motverkar urkalkning av skelettet och förhindrar benskörhet, vilket är ett stort problem för äldre. De får bättre muskulatur och rörlighet och daglig utevistelse anses bidra till en naturlig dygnsrytm med bättre nattsömn som följd. Det finns studier som tyder på att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på sömn och beteendestörningar hos demens sjuka personer. Hur trädgårdsarbete påverkar är lite undersökt men en liten pilotstudie tyder på att aktivitet i form av odling i lådor kan förbättra sömnen, minska oron och bidra till bibehållen och ökad kognitiv förmåga hos personer med mild till måttlig demens (2). 51

52 Trädgården skall ge en hemlik känsla och kunna användas hela året och inredningsdetaljerna, årstidsväxlingarna och naturupplevelsen skall kunna tillgodose behoven av återhämtning utan att ställa krav på tankeförmåga (1). Tanken är att de gamla som har kvar en del av sina fysiska funktionsförmågor, skall kunna delta i aktiviteter som t.ex. vattna blommor, rensa ogräs, så, plantera, mata fåglar eller sköta en del av trädgården. På så sätt blir trädgårdsarbetet ett sätt att hålla kontakt med det gamla livet och kanske kan en trädgård, med möjlighet till fysisk aktivitet, bidra till ett ökat välbefinnande då det är lätt att anpassa aktiviteten till individens förmåga och intresse. De demenssjuka personerna som bor här skall kunna finna en plats för rekreation, vila, avskildhet och tid för tanke. De sociala kontakterna ska stimuleras genom att det skapas tilltalande platser för möten, både i grupp och för ensamhet, där möjlighet till ögonkontakt ska finnas. Trädgården skall vara en plats för social gemenskap mellan boende, anhöriga och personal, där aktiviteter arrangeras och traditioner firas och därför är det viktigt med valfrihet i trädgården (1). Enligt Wijk (1), skall målet med trädgården vara att skapa äkta och naturliga hemlika miljöer, där de demenssjuka känner igen sig och där de kan uppleva mening och få en känsla av sammanhang, vilket ökar tryggheten. Hur ska trädgården se ut? ett önsketänkande. Önskvärt är att utnyttja trädgården året om, därför är det viktigt att trädgården är placerad i direkt anslutning till boendet och börjar i ett uterum eller en överbyggd altan, som leder ut till själva trädgården. Den demenssjuke ska själv kunna öppna dörren och gå ut och för att underlätta den fysiska tillgängligheten kan golv- till - tak dörrar som öppnas automatiskt användas (1). Vid dörren ska det stå en klädhängare med jackor. En av de största anledningarna till att de äldre inte vill gå ut, är att de fryser och en vinterträdgård mildrar då effekten av temperaturskillnaden inne och ute. Ett akvarium eller liten damm med "vattenfall" i orangeriet och några citron eller apelsinträd blir ett rogivande inslag, som kan stimulera olika sinnen, såsom syn, lukt och hörsel. En fågelbur inne skulle få mer liv, liksom ett fågelbord ute att sitta och titta ut på vintern. Trädgården skall vara synlig inifrån huset både för att locka de boende att önska gå ut och för att personalen skall kunna ha full uppsikt över dem som vistas där (1). Trädgården ska vara omgärdad och översiktlig, vilket minskar risken för förvirring, otrygghet och rädsla hos de demenssjuka och bidrar även till en ökad trygghet för personalen. Den ska vara stängd och inramas av en hög, tät häck utan möjlighet att se över/in och det ska finnas inslag av högre träd, som på hösten skiftar i olika färger och ger skugga samt dämpar ljud utifrån, vilket skyddar från distraherande stimuli och ger trygghet och möjlighet till egen utforskning, utan risk att gå vilse (1). Tillgängligheten och framkomligheten är viktig. Det måste finnas en promenadslinga som börjar och slutar vid uterummet/altanen, med en mjukt rundad gång som leder runt och genom hela trädgården (1). Gången skall vara så bred att en rullstol och en gående obehindrat kan mötas och kanske kan det också finnas möjlighet att köra ut en sjukhussäng. Det ska vara lätt att ta sig fram och färgen på trädgårdsgången ska vara ljus, gärna samma färg som 52

53 altangolvet. Enligt Wijk (1) skall man undvika olika skiftningar eller mörk asfalt, eftersom sådana effekter kan upplevas som stressande och hindrande av personer med demenssjukdom. För att underlätta framkomligheten rekommenderar Yvonne Westerberg gångstigar av betong (4). Med tillgänglighet menas också att de demenssjuka personerna skall kunna nå saker och komma intill intressanta material och föremål, alltså en tillåtande miljö att vistas i, som lockar och väcker nyfikenhet. Ett viktigt inslag är belysningen som kan underlätta för de boende att besöka trädgården både kvällstid och nattetid. Ett förslag är att använda marklampor för att lysa upp något föremål i trädgården eller träd (1). På utvalda ställen längs promenadslingan ska färgstarka och röda växter planteras som ökar betraktarens nyfikenhet. Dessutom ska det planteras doftande växter som ger olika doftupplevelser (1). Det är viktigt att det finns bänkar där de boende kan sätta sig och vila eller bara sitta och njuta av blommornas prakt och fåglarnas sång. Trädgården skall innehålla olika markmaterial som: gräs, torv, stenläggning, grus och trä, som känns skönt både att se och ta på och som exempel kan sten och grus användas som marktäckning under stora träd. Sittplatserna i trädgården skall placeras både i soliga och skuggiga lägen och vara skyddade för vind. Möblerna är av skilda slag, både i trä och i plast. De fasta möblerna skall vara stadiga, med rejäla rygg- och armstöd som är till hjälp för de gamla när de reser sig och de lättare i plast skall man kunna flytta om väderleken så kräver (1). Önskvärt är att trädgården ska vara användbar och sevärd under hela året därför ska man använda växter som varierar i form, färg, och växtsätt, som lockar fåglar och fjärilar och som relaterar till årstiderna och dess växlingar. Där skall finnas träd och buskar som är typiska för landskapet (1), så att de boende genom reminiscens kan knyta an till tidigare upplevelser och känna trygghet. Inga av de växter som finns i vår trädgård får vara giftig (1). Tänk en lind, vars blommor luktar gott utan att framkalla allergi och som kan användas till lugnande och rogivande te och många blommor, som blommar från tidig vår till sen höst, placerade i olika nivåer som genom sin väldoft berör luktsinnet! Trädgården ska vara uppdelad i olika rum med olika teman, där personen kan fokusera på ett sinne åt gången (1). Över en del av rummen skall finnas pergola för att ge skugga under soliga sommardagar och från pergolans tak kan det hänga ett vindspel, som stimulerar hörselsinnet. I trädgården skall det finnas en gemensam sittplats där det finns plats för många att sitta ner och dricka kaffe, gärna med fina, rödrutiga dukar på bordet och en öppen plats med gräsmatta och flaggstång i mitten, som kan vara träffpunkt för många människor samtidigt (1). Då ett av syftena med en sinnesträdgård är att möjliggöra aktiviteter och upplevelser som verkar lockande och lustväckande, innehåller ett av rummen en köksträdgård. Här växer potatis, lök morötter, ärtor, bondbönor, tomater, dill och persilja och en "kryddpyramid" med olika ätbara och doftande kryddor som man kan ta i, lukta på, smaka på och som kan skapa samtalsämnen. Genom upphöjda växtbäddar, både i köksträdgården och längs promenadslingan, underlättar man för rullstolsburna att komma intill växterna, känna på dem, lukta och kanske smaka (1). 53

54 I ett av rummen skall man samla bärbuskar och låga fruktträd. Där skall man ha både tidiga och sena äppelsorter, päron, plommon, vinbär, blåbär, lingon, jordgubbar och smultron och genom att smaka på dessa skapas samtalsämnen och minnen väcks till liv (1). En fläder skulle återuppväcka mångas minne och skapa ett samtalsämne kring recept på flädersaft! En del av trädgården kan vara lite mer vildvuxen med ängsblommor och några lövträd som björk och lönn. Fågelholkar kan finnas uppsatta i träden och bänkar är ett måste. Nära den vildvuxna delen kan en syrenberså följa, med bord och stolar för avskildhet. Ett av rummen kan vara ett hönshus, med ett liten inhägnad uteplats för hönsen som under dagen kan gå fritt i trädgården. Ett annat rum kan innehålla kaniner, som kan återkalla mångas minne och skapa samtalsämne. En avdelning för blommor av alla de slag som blommar i princip alla årstider, som ska innehålla lökväxter, frö sådda blommor och perenna blommor, med gammaldags blommor som är välkända för äldre. Även blommande buskar passar bra i denna del av trädgården. Ett annat rum i trädgården är ett uppvärmt lusthus, lite övervuxet med vildvin, med bord och bänkar på ena sidan och högre buskar som ger skydd och skugga. Där inne kan man sitta och dricka kaffe efter vinterpromenaden, fira sin födelsedag eller vara tillsammans med sina anhöriga. En tydligt skyltad toalett skall ligga i närheten av lusthuset (1). Mitt i trädgården skall det finnas en damm med fina, runda stenar som kant och med en porlande vattentrappa, vars ljud gör det naturligt och vilsamt att sitta i närheten och som stimulerar hörselsinnet. För att trädgården skall vara översiktlig behövs det tydliga märken, kännetecken, som kan vara ledtrådar för de demenssjuka under deras promenad. Enligt Wijk (1) är det viktigt att stödja personens förmåga av att orientera sig i trädgården och att det är viktigt att ledtrådarna kan fångas av ögat och är lätta att förstå. Omgivningen i trädgården måste vara tydlig med kända föremål som personen med demens lätt kan komma ihåg (1). En tvättlina med kläder på tork uppsatt mellan två träd, en gammal rostig, smidesstol och kanske en tvättkorg i rotting, för att minna om forna dagar och en gammaldags pump med hink är ett trevligt inslag i trädgården och ett annat inslag längs med promenadslingan är några små höbalar och några redskap, som påminner om förr (3). Ett fågelbord och ett fågelbad placerad utanför terrassen eller matsalen ger liv och rörelse och något intressant att titta på (1). Referenser: 1. Wijk, H. (red) (2004). Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Lund. Studentlitteratur. 2. Lee Y.; Kim S. (2007). Effects of indoor gardening on sleep, agitation, and cognition in dementia patients-a pilot study. International Journal of Geriatric Psychiatry. DOI: /gps. Antagen aug. 24, Kultur för livet / Vigs ängar, Ystad. Nordisk mässa i Lund, september

55 Nutrition Det första vi tänker på när det gäller nutrition är själva måltiden men nutrition står för mycket mer. Det är måltiden, maten, näringsinnehållet, matmiljön mm. I Marks kommun använder vi en skattningsinstrument MNA för att uppskatta hur ett nutritionsstatus verkar vara. Läs vidare på länk för att se vad detta står för. Här nedan följer en del överskrifter och vad man bör tänka på inom nutritons området. Måltiden Själva måltiden är ett tillfälle till social gemenskap, ett tillfälle att umgås i en hemvand miljö. Det är även ett tillfälle till en naturlig aktivitet som börjar med förberedelserna till måltiden och slutar när att är bortplockat och diskat. För att måltiden ska bli så bra som möjligt och att det kan vara ett tillfälle att stärka någons självkänsla finns det vissa saker man kan tänka extra på t.ex. Dukning. Bordet ska se inbjudande ut utan att vara brokigt. Använd en enfärgad neutral duk, duka med färgade tallrikar som kontrast till duken eller skapa kontraster på annat vis. Använd gärna ett tema t.ex. höst sätt då något på bordet som associerar till hösten, detta ger er något att tala om under måltiden. Presentera matsedeln både skriftligt och muntligt. Ställ fram en rätt i taget. Låt de som kan ta sin mat själva. Om du lägger upp maten tänk på att göra den tilltalande och gärna med en klick gelé, sylt eller liknande. Lägg inte upp för mycket mat på en gång. Utgå från den person som du har framför dig. Vad tycker hon/han om? Äter hon/han mycket. Finns andra handikapp att ta hönsyn till syn, hörsel mm. Skapa lugn och ro. Stäng av radio och/eller TV. Om det behövs något ljud i bakgrunden sätt på någon rofylld musik. Sätt en stoppskylt på dörren under måltiderna för att skapa en lugn måltidsmiljö om närstående vill hälsa på under den tiden måltiden är ska de helst komma före och då gärna sitta med under måltiden. Kommer besöken mitt under måltiden skapar det oro. Då nutrition är mer än själva måltiden finns det en del viktiga saker att tänka på. Här nedan kommer några av dem. Aktiviteter: Hur kan vi använda måltiden för att aktivera personen med demenssjukdom. Planera måltiderna tillsammans med de äldre Stimulera den äldre till att medverka vid dukning och eventuell matlagning Arrangera provningar av till exempel ost, choklad eller exotiska frukter Skilj på vardag och helg Ordna fester i anslutning till årets helger Hur kan vi påverka ett nutritionsstatus med fysisk aktivitet? Ta promenader: solen hjälper till att ta upp D vitamin, håller magen igång, minskar oron och stärker skellett Få den äldre att ta en promenad till någon dagverksamhet där man både kan röra på sig och äta ihop med andra Undvik rullstol så långt det är möjligt 55

56 Ergonomi: Hur kan vi påverka förmågan att äta utifrån hur personen sitter vid matbordet. Individanpassa placeringen Om hon/han sitter i rullstol flytta över henne/honom till en vanlig stol vid matbordet om det är möjligt Om detta ej är möjligt ta bort fotplattorna på rullstolen under måltiden, använd en fotpall om fötterna inte når golvet Använd en kildyna med den breda delen uppåt bakom personens rygg för att underlätta en lätt framåtvinklad sittställning med rak rygg Använd rullstolsbord som matplats om rullstolen är låg eller om det är bäst att personen har maten nära kroppen Vinkla upp sittenheten i rullstolen under måltiden om det är möjligt, ta gärna bort nackstödet för att ge större rörelsefrihet åt huvudet Undernäring: När en person får en demenssjukdom ökar risken för undernäring. Detta kan bero på flera olika orsaker så som, personen glömmer att äta eller hur man äter, hunger/mättnadskänsla fungerar inte, måltidsordningen, beteendestörningar mm. Vad ska vi då tänka på och hur kan vi minska risken för undernäring? Etablera rutiner för att kunna bedöma nutritionsstatus (näringsstatus): i detta ingår kontroll av: BMI Längd/vikt är det en förändring jämfört med tidigare. viktförlust hur fort har vikten förändrats mat och dryck har födointaget minskat ätsvårigheter är det något som försvårar ätandet, till exempel aptitstörningar, svälgsvårigheter, munhåleproblem mm. Använd nutritionsskalan MNA (länk) Dokumentera kost- och vätskeintag över en begränsad tid om detta behövs och se vad som kan förändras. Vid behov individ- och konsistens anpassa kosten, ev. specialkost. Erbjud mellanmål och/eller nattmål Erbjud extra dryck Prova fiberrik kost eller torkad/blötlagd frukt som katrinplommon för att hålla igång magen Energiberika kosten. Ett enkelt sätt att ge extra energi samt hålla magen i gång är att blanda 15 ml rapsolja i t.ex. gröten. Diskutera och skriv ner vilken syn arbetsgruppen har på mat och dryck, matvanor och måltidsmiljö i arbetet med de äldre 56

57 Sväljproblem Många personer med demenssjukdom har svårt att svälja. Detta kan både ha en fysisk orsak med svalgpareser(förlamningar) och/eller kognitiv att man glömt hur man ska göra. För att underlätta detta kan vi som personal tänka på att Erbjud kolsyrad dryck som är lättare att svälja eller dryck med syrlig smak för att minska förekomsten av hosta. Pröva mugg med utskuren plats för näsan Observera hur personen tuggar och föreslå därefter Konsistens anpassad mat. En sådan är timbalkost, att tänka på om någon behöver denna kost är att all mat inte behöver vara i timbaler utan man måste utgå från den enskilda människan. Matning Då en person inte längre kan äta själv utan behöver matas finns det några punkter som vi som personal ska tänka på: Anpassa sittplatsen både för den som blir matad och för personen som matar. Använd anpassad sked med liten skopa eller annat lämpligt bestick. Rensa miljön, det vill säga ta bort störande ljud eller onödiga föremål. Servera ljus mat på mörk tallrik och vice versa, för att kunna urskilja vad man äter. Erbjud avskildhet vid koncentrationsproblem eller skamkänslor? Mata aldrig mer än en person samtidigt och låt gärna samma person mata vid flera tillfällen (kontinuitet). Rutiner ansvar och bemötande: Som personal har man ansvar för att personer med demenssjukdom har ett så bra näringsstatus som möjligt, att rutiner finns samt att ett bra bemötande finns. Lite tips hur man kan gå till väga: Personalen bör ha matråd tillsammans med de äldre där de äldre har inflytande Utarbeta rutiner för kommunikation mellan köks- och omsorgspersonal. Ett kostombud bör utses. Se över och individanpassa måltidsordningen Involvera anhöriga/närstående i planeringen. Undersök/mät hur de äldre upplever måltiderna: är måltiden en positiv eller negativ händelse under dagen? Se över samtliga rutiner utifrån den enskildes perspektiv Utarbeta rutiner för överföring av information mellan primärvård och kommun Tand- och munhälsa: För att en person ska kunna äta och dricka utan problem måste tand och munhälsan vara bra. Ett hjälpmedel för att ha kontroll över detta är att alla får en munhälsobedömning av en Tandhygienist som gör upp ett schema för var och en hur hennes/hans munvård ska skötas, ett sk. munvårdskort. Om personen har några problem med munhälsan som behöver åtgärdas ska ett tandvårdskort utfärdas av patientansvarig sjuksköterska, detta kort ger rätt till billigare tandvård. Läs vidare på 57

58 Då det kan vara svårigheter att utföra minvård på personer med demensvård finns kan det underlätta att: Använd tandborste med brett och greppvänligt skaft till den som är svag i armen Använd elektrisk tandborste eller dubbeltandborste - bra hjälpmedel när man borstar tänder på en annan person Uppmana den äldre att känna efter i munhålan med tungan eller fingret efter avslutad måltid, för att vara säker på att inga rester ligger kvar. Om personen inte klara det själv, fråga om det är möjligt att varsamt få känna efter med fingret. Om det är svårigheter med att få tillåtelse att hjälpa till med munhygienen försök göra detta under den del av dygnet som personen är mest harmonisk. Tvinga aldrig någon att öppna munnen. Vid problem tänk på att det är extra viktigt att dokumentera de sätt som fungerat. Var uppmärksam på händelser som kan vara symptom på dålig munhälsa Beteenden i samband med ätandet som bör föra tankarna till problem i munnen Exempel på beteende och orsak kan vara: Matvägrar kan ha en svampinfektion eller annat obehag i munnen. Om hon/han har svårt att tugga kan orsaken vara att protesen inte passar längre, att det finns lösa eller saknade tänder och/eller smärta. Om någon har svårt att svälja kan orsaken vara muntorrhet. Om hon/han undviker varm eller kall mat kan hon/han ha trasiga tänder som smärtar. Om hon/han undviker starkt kryddad eller syrlig mat kan det finnas en infekterade munslemhinnor eller infekterad tunga Om hon/han vill äta ensam kan orsaken vara att hon/han skäms över dålig tandstatus som gör det svårt att äta Det finns flera olika beteenden och orsaker och det viktigaste är att uppmärksamma ett avvikande beteende, att dokumentera, analysera och försöka finna orsaken till det. Därefter kan man åtgärda problemet. Följande patientgrupper är extra viktiga att uppmärksamma då de lättare får proble3m med sitt munstatus: Strokepatienter, som ofta har sväljsvårigheter - matrester blir ofta liggande i den förlamade sidan av munhålan. Parkinson-patienter, som inte klarar sin munhygien och ofta är muntorra Dementa patienter, som inte förmår förklara eller förstå sin situation Deprimerade patienter, som inte orkar bry sig om sina tänder Patienter som äter många mediciner och ofta har svår muntorrhet Patienter med nedsatt immunförsvar, som riskerar att drabbas av muninfektioner och allvarliga följdtillstånd av dessa infektioner Muntorrhet Vad kan göra för den enskilde om denna lider av mintorrhet? Servera salivstimulerande livsmedel före måltid: sillbit, ansjovis, saltgurka, salta kex, ostbit komplettera huvudrätterna med inlagda rödbetor och inlagd gurka. Servera syrliga livsmedel: apelsinjuice, äppeldricka, citrondryck etc. Huvudrätterna kan kompletteras med lingonsylt samt finrivna morötter indränkta i lite apelsinjuice för att öka salivutsöndring. 58

59 Servera syrliga efterrätter som bär kräm eller citronsorbet ökar salivutsöndringen. Välj mjuk, mosad eller passerad mat med extra mycket sås då det är lättare att tugga och svälja mat som är mjuk och fuktig. Tillsätt extra fett i maten det underlättar tuggning och sväljning. Erbjud salivstimulerande sugtabletter eller salivstimulerande munspray. Om salivproduktionen är helt utslagen hjälper det att smörja munnen gel eller matolja. Låt personen fukta slemhinnorna med mineralvatten eller kranvatten ofta. Vid illamående Om en person ofta mår illa kan vi underlätta detta genom att: Uundersök orsakerna till illamåendet? diskutera med ansvarig sjuksköterska/läkare. Vädra rummet före varje måltid Vid behov, låt patienten äta enskilt om så önskas. Detta kan öka aptiten och Tänk på att stark lukt från olika sorters mat/kryddor kan öka på illamåendet Tänk även på att det kan vara jobbigt för patienten att sitta i matsalen och vara rädd för att kräkas inför andra Servera små täta måltider då illamående gör att det är svårt att äta en större måltid och låt måltiden få ta tid Undvik alltför fet eller allt för söt mat som kan öka illamåendet servera i första hand klara drycker såsom klara näringsdrycker som kan spädas med lite vatten eller läsk, svag saft eller mineralvatten att vila efter måltid med huvudet högt kan motverka illamående ansvarig läkare kan ordinera medicin mot illamående (s.k. antiemetika) Dokumentation. Dokumentera det som fungerar bra respektive dåligt utifrån den enskilda människan Personcentrerat förhållningssätt. Ta vara på kompetensen i er närhet! Personer som kan vara bra att ha kontakt med då det gäller allt runt nutritionen är: arbetsterapeut dietist hygiensjuksköterska kostchef logoped miljöinspektör sjukgymnast tandhygienist Demenssymtom som påverkar ätandet. Agnosi: utvecklas i senare stadier av demenssjukdomen och kännetecknande för tillståndet är att personen inte känner vardagliga föremål som: kniv och gaffel, glas, tallrik etc. Apraxi: personen har förmågan att äta och dricka men har glömt de viljemässiga stegen i ätoch sväljprocessen. 59

60 Dysfagi - svårighet att svälja. Dysfagi förekommer hos äldre på grund av minskad salivutsöndring och försämrad muskelfunktion. Personer med dysfagi har svårt att svälja drycker och maten fastnar i halsen. Detta kan orsaka hosta och kvävningssymtom. Problemet kan underlättas om man serverar mat med mjukare konsistens och tjockflytande drycker. Referenser: ReKo Sjuhärads vårdprogram, Demens Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg (2003) Mat och kostbehandling för äldre problem och möjligheter (2001) Statens livsmedelsverk Kommunernas kost- och nutritionsarbete Socialstyrelsen Art.nr Artikelserien Mat för äldre (2006) Svårigheter att äta. VÅRDlitt 58 Albert Westergren (red.) Studentlitteratur 2003 Äta och dricka, mer än att tugga och svälja Ann Ander, Marie Peny-Dahlstrand, Marika Persson Hjälpmedelsinstitutet Best.nr Varför vill Asta inte äta. Måltidssituationen i demensvården. Gun Aremyr Liber AB. Matglädje för livskvalitet i servicehus, ålderdomshem, sjukhem, gruppboende Gun-Brith Ottosson, Elisabet Rothenberg, Anna-Lena Andersson, Petra Landberg Natur och Kultur/LTs förlag, Måltiden och ätandet bland personer med demens, Sidenvall, B Socialstyrelsen Demensförbundet, Föreningen BraVård, Medical link, Statens Livsmedelsverk, Svenska Dysfagiförbundet, Vårdalinstitutet, Tematiska rum: Näring och ätande. ADL - aktiviteter i det dagliga livet. Definition. Aktivitetsförmåga är de målinriktade handlingar som utförs i vardagen och som är beroende av att personen: - Har kunskap om (vet hur). - Har kapacitet för (kan). 60

61 - Utför(gör) när det behövs (vill/måste). Den vanligaste indelningen inom aktivitetsområdet ADL, görs mellan P-ADL (personlig) och I-ADL (instrumentell). Inom P-ADL ingår aktiviteter som födointag, förflyttning, toalettbesök, på-/avklädning, personlig hygien och kommunikation. (Inom vården använder man den övergripande termen ADL och det blir då synonymt med P- ADL, därför att dessa aktiviteter mäter personens grad av självständighet och är avgörande för vilket vårdbehov som finns.) I-ADL omfattas av aktiviteter som resor, att göra inköp till hushållet, att göra i ordning måltider, städa, tvätta, arbete, fritid och att sköta sin ekonomi. Analys av ADL-förmåga ADL-Taxonomin. I Marks kommun finns skattningsinstrumentet ADL-Taxonomin (bil.1.). Detta är ett bedömningsinstrument som används för att beskriva en persons aktivitetsförmåga. Det omfattas av tre begreppsnivåer: Exempel aktivitetsområdet är ADL - aktiviteten äta och dricka delaktiviteter 1. äter 2. dricker 3. förser sig med och sönderdelar maten. Aktivitetsområdet ADL omfattar 12 ADL-aktiviteter som kan anses vara generella för de flesta och utgör en bas för det dagliga livet. Delaktiviteterna är ordnade från det lättare till det svårare utförandet. Genom denna nivåuppbyggnad kan en persons förmåga beskrivas mycket övergripande eller detaljerat. Bedömningen genomförs i första hand som intervju med patienten, men kan även göras som intervju med närstående/omvårdnadspersonal då patienten inte kan kommunicera eller så väljer man i observation i aktiviteter. I datainsamlingen anges: gör, gör ej, vill ej, tränar på, mål. Där anges även tidigare aktivitetsförmåga, aktuell aktivitetsförmåga och målsättning. Bilaga. ADL taxonomi med manual, Version 111, dec 1999 Sonn U & Törnquist K Syfte och bedömningsmöjligheter med taxonomin. ADL-taxonomins - användning i vardagsarbete: underlag för analys av ADL-förmåga bedöma arten och graden av svårigheter problem-/resursinventering bedöma vad som behöver tränas synliggöra patientens egna mål beskriva förändring över tid underlag för individuell vårdplanering underlag för rapportering 61

62 Varför bedöma ADL-förmågan? Eftersom detta område påverkas starkt vid demenssjukdom. Det mest uppenbara skälet är att avgöra vilken hjälp personen behöver i sin dagliga tillvaro, samt när och hur den hjälpen skall ges. Minst lika viktig som probleminventeringen är att beskriva och kartlägga personens resurser. Vilka är hans/hennes intressen, vanor, roller och bevarade funktioner. I en ADL-bedömningssituation är det viktigt att tänka på vilken svårighetsgrad personen som skall bedömas, möjligen kan klara av. Att inte utsätta en person i situationer där de förväntas prestera sådant de sedan länge förlorat förmågan att klara av. Man måste vara medveten om riskerna med att basera en bedömning enbart på information från anhöriga eller vårdare, eftersom deras skattningar också påverkas av faktorer som, exempelvis deras relation. Den mest tillförlitliga informationen i en ADL-bedömning får man genom att observera en person när han eller hon utför aktiviteter som är välkända, relevanta och meningsfulla för just honom eller henne. En möjlig balansgång är att först samla in information från omgivningen av personens vanor och nuvarande aktiviteter och samtidigt fråga personen själv, innan man gör en observation och/eller bedömning i aktivitet. ReKo Sjuhärads vårdprogram Demens. Hjälpmedel Målet med hjälpmedel är att tillgodose grundläggande personliga behov som, att klä sig, sköta sin hygien, förflytta sig, kommunicera med och orientera sig i omvärlden, fungera i närmiljön. Vid demenssjukdom är det väsentligt att de hjälpmedel som är tänkt att stödja aktivitets- och funktionsförmågan lärs in så tidigt som möjligt, detta för att en viss överinlärning behövs för att den tekniska lösningen skall vara personen till hjälp. Hjälpmedel skall tillföra trygghet, integritet och självbestämmande för den demenssjuke. Vissa hjälpmedel förskrivs av arbetsterapeut och sjukgymnast t.ex. rollatorer, rullstolar mm. En del hjälpmedel ägs av kommunen s.k. grundutrustning t.ex. sängar och antidikubitus madrasser. Andra hjälpmedel får patienten köpa själv t.ex. muggar med grepp, bestick, halkmatta mm. Vi kan dela in hjälpmedel i olika grupper utifrån vilket område de ska användas inom: Säkerhet: Tekniska larm, passiva eller aktiva och individuella. Trygghetslarm(biståndsbedömning i hemmet). Sängvakt(placeras på golvet t.ex. vid sängen). Larmar när ett ben sätts över sängkanten, registrerar rörelseförändring). Sänglarm (en tryckkänslig platta läggs under madrassen och när personen är på väg att lämna sängen, larmar efter förinställd tid) Larmmatta vid säng eller dörr(aktiveras när man stiger på den). 62

63 Dörrlarm(aktiveras när dörren rör sig). Dörren behöver inte vara stängd när larmet aktiveras). Överhettningsskydd och spislarm. Om spisen blir överhettad bryts strömmen. Spisen aktiveras när spisens vanliga vred vrid om. Atomatisk avstängning finns på en del kaffebryggare och strykjärn. Brandvarnare och rökvarnare som är kopplat till Trygghetslarmet kan installeras om det finns stor risk för brand t.ex. en person med Demens och som röker. För rökare finns det ett förkläde som är flamskyddat. Kommunens patientansvariga sjuksköterska fattar beslut om säkerhets-trygghetslarm. Skyddsutrustning Bälte, sele, bord i kombination med fåtölj eller rullstol, sänggrind. Vid användning av dessa måste det finnas en läkarordination. Arbetsterapeut/sjukgymnast sköter sedan utprovning och/eller förskrivning. Det finns en checklista för begränsningsåtgärder denna ligger i Kommunens intranät SPS i Pärm med Rutiner (sökväg: Gå in på socialnämnden klicka på Dokument. Välj HoS Mas Pärm Rutin. Här i hittar du dokumenten i bokstavsordning) Att undvika fallolyckor. I Marks kommun finns framtaget ett material för fallprevention. Detta är tänkt att användas om fallrisken är stor. Denna ska göras av kontaktman, arbetsterapeut och sjuksköterska tillsammans. Fallriskbedömning samt checklista för att förbygga fall hittar du Rutinpärmen i SPS(sökväg: Gå in på socialnämnden klicka på Dokument. Välj HoS Mas Pärm Rutin. Här i hittar du dokumenten i bokstavsordning). Här nedan kommer lite tips om vad vi som personal kan tänka på: I rullstol Samma typ av larm som kallas sänglarm kan anpassas till rullstol. Att kombinera larmet med en höftbyxa är ett bra skydd mot lårbensfraktur. Ett bord med prylar på eller ett plockförkläde med många fickor som rymmer diverse prylar vara hjälp till avledande stimulans. Vid förflyttning Se till att vårdtagaren har bra skor på fötterna. Om vårdtagaren har en ökad fallrisk se till att höftbyxan används. Ställ eventuella gånghjälpmedel så de används. Se till att det inte finns mattor att snubbla på mm. Nattetid. Använd de olika larmsystem som finns såsom Larmmatta, sänglarm, rörelselarm mm. Dessa indikerar om någon är uppe och omsorgspersonal kan gå dit. Bolltäcke, som omsluter kroppen och har en viss tyngd, är rogivande och inger känsla av trygghet för många. Det kan göra att sömnen blir djupare och personen vaknar lika ofta. Bolltäcket kan ersättas av ett tyngre täcke av den modell som fanns tidigare och som äldre är vana vid. Tydlig hänvisning av toaletten t.ex. att lampan lyser och dörren står på glänt. 63

64 Urinflaska och/eller fristående toalettstol vid sängen. ADL situationer: Använd antiglid i situationer där golvet kan förväntas bli vått samt duschstol vid duschsituationen. Detta kan förhindra att någon halkar då golvet blir vått. Hjälpmedel för personlig hygien Sortera bort föremål som inte används dagligen. Skaffa backar och lådor med bild om innehåll. Sätt upp stadig hylla vid tvättställ där bara de föremål som används finns. Använd duschstol vid tvättstället om det tar lång tid att göra sig i ordning. Här kommer fler tips och idéer: Toalettdörren Markera toalettdörren. På natten ordna med ljuskällor så att man leds fram till toaletten. En gummerad matta som leder fram till dörren. Toalett Toalettsits i avvikande färg hjälper ögat att finna rätt. Färgmarkera även bakom tvättstället. Fristående toalett med förhöjning och armstöd för lättare sätta/resa sig. Spegel Om en person upplever spegelbilden som hotfull, hon ser en främmande kanske arg person som tittar tillbaka på henne, skall den tas bort. Man uppfattar en spegeln bättre om den har ram än utan ram. Duschpall/Badbräda/Stödhandtag Kontrastfärg på badrummets väggar så att hjälpmedlen syns tydligt. Handduk En bestämd kontrastfärg på handdukar. Färgen kan även bli en kod för hur handduken skall användas ex. olika färg övre och nedre toalett. Tvål/Schampo Köp kombinerad duschtvål och schampo, så minskar misstagen att förväxla. Tvål kan ha tvålkopp i avvikande färg. Tvål är mer igenkännande är flytande tvål för äldre. Tandborste Det finns tandborstar som gör rent på tre ytor samtidigt. El-tandborste kan var ett alternativ, de rengör effektivt. Tala med tandläkaren eller hygienist. Kam och borste Finns med förlängda skaft för att nå när man har inskränkt rörlighet i armarna. 64

65 Att klä på sig För att underlätta är det bra att tidigt i sjukdomen skaffa sig bra rutiner, att ha en systematisk ordning och börja använda sina hjälpmedel tidigt är bra. Kläder ska ha sin givna plats i garderob, i backar och i hyllor. Dessa kan gärna märkas upp med innehållet i form av text och/eller bild. I ett senare skede kan det vara till hjälp att kläderna läggs i den ordning de ska tas på. Det viktiga är att skapa strategier som passar just den människan som behöver hjälpen. För att lättare kunna klara av strumpor och skor kan följande vara till hjälp: Bekväm stol eller pall att sitta på Strumpådragare Griptång Långt skohorn Elastiska skosnören Hjälpmedel för aktivitet i vardagen En del av dessa kan arbetsterapeuten skriva hjälpmedelskort på, en del kan verksamheten köpa in och en del får man bekosta själv. För att veta vilket kontakta arbetsterapeuten. Kognitiva hjälpmedel: Komihågklocka. Denna klocka kan berätta vilken dag det är och vad klocka är. Berätta om det är morgon, kväll eller natt. Kan ge personliga intalade meddelanden, som personen själv gjort eller anhörig, med eller utan datumangivelse och upprepa dessa flera gånger. T.ex. God morgon, god morgon- det är dags att vakna! Idag är det måndag och klockan är åtta o.s.v. under dagen. Medicindosett/medicinkarusell. Dosetten fylls med medicin som räcker i sju dagar eller 4 gånger per dag. Om någon inte rört sin medicin fås en påminnelse. Den kan också kopplas till en trygghetstelefon. Passar dementa som är i ett tidigt sjukdomsstadium. Tablettkrossare till den medicin som är tillåten att krossas, det är inte alla mediciner. Armbandsur, talande klocka, anger dag och tid. Digital klocka kan vara lättare att förstå är klockan på f.m. eller på kvällen. En whiteboardtavla, placerad väl synlig, för att skriva på och komplettera med bilder vad som skall ske under dagen. Almanacka där man tar bort ett blad varje dag eller modell där man streckar över dagens datum. En elektronisk almanacka, som automatiskt ger rätt veckodag och datum och som kan ges personlig prägel, eftersom det går att byta till olika motiv och meddelanden. Dagbok, att skriva dagbok tillsammans med någon eller på egen hand om t.ex. väderlek, mat, besök kan ge en röd tråd i vardagen. 65

66 Vid oro och rastlöshet kan naturtrogna mjukisdjur som katt eller hund. Kan fyllas med varmt vatten för att sprida värme och få upplevelsen av ett verklighetstroget djur. Om personen inte förstår ord kan Bildstöd användas. Detta kan vara digitalfoto eller ritade naturalistiska bilder i form av pekbok. Bilderna måste kunna tolkas. Hjälpmedel vid kommunikation Stor fjärrkontroll med infällda bilder i stället för knappar, för att slår på TV, välja kanal, video och andra IR-styrda apparater. Högtalande telefon, man behöver inte hålla eller lyfta luren när man tar emot samtal öppen kommunikation. Jätteknappen, med stora siffror eller bilder(som man själv väljer ex. anhörig) som kortnummer, för dem som inte förstår knapparna på den vanliga telefonen. Används tillsammans med den vanliga telefonen. Förflyttning Stödkäpp med tillbehör, doppsko, isdubb, käpphållare. Funktionsnedsättning som medför behov av avlastning och/eller balansstöd. Armbågskrycka med tillbehör, doppsko, isdubb, käpphållare. Kriterier som ovan. Gåbord. Kriterier som ovan. Rollator. Person med nedsatt gångförmåga och/eller balanssvårigheter som inte kan kompenseras med annat enklare gånghjälpmedel. Beta-stöd. Kriterier som ovan. Kan användas i små utrymmen alt. till rollator. Arbetstol på hjul. Person som behöver mer stöd än vad standardstol kan ge och för att få möjlighet till aktivitet. Manuell rullstol. För att möjliggöra förflyttning självständigt eller genom att vårdare hjälper. El-sängar med tillbehör, stöd/vändhandtag, grindar och dävert. Funktionsnedsättning som medför svårigheter till lägesförändring och förflyttning. När standardsäng inte uppfyller behovet. Bad- och duschstolar på hjul med tillbehör, potta, nackstöd och barriär. Funktionsnedsättning som medför svårighet att duscha stående. Personlyftar. (Tak-, golv-, stålyft) med lyftskynken som är personliga. Svåra förflyttningsproblem. Andra överförflyttningstekniker skall vara provade och bedömda. Vridplatta. Funktionsnedsättning som medför att självständig förflyttning eller lägesförändring är begränsad eller omöjlig. Vårdarbälte, glidbrädor, glidmattor. Funktionsnedsättning som medför att självständig förflyttning eller lägesförändring är begränsad eller omöjlig. Dubbel uppsättning glidlakan kan vara aktuellt. Hjälpmedel vid funktionshinder Detta bedöms, provas ut, förskrivs och följ upp av arbetsterapeut eller sjukgymnast. Alla utlämnade hjälpmedel är försedda med användarmanual för rätt skötsel och handhavande. 66

67 Grundutrustning (sängar, duschstolar, liftar m.m.) som finns på boendena är beskrivna i Produktpärm 1 och 2 dit man i första hand skall gå för att få information via en lathund som handlar om skötsel, rengöring och felsökning, innan man kontaktar Hemrehab för vidare hjälp. Måltiden Dukning. Lägg enfärgade tabletter, som avviker i färg mot porslinet, vid varje plats. Detta tydliggör dukningen. Pet-emot-kant på tallriken. Bestick med förstorade grepp. Värmetallrik (när man äter långsamt). Muggar och glas med förstorade och dubbla grepp. Antiglid under tallriken. Se vidare avsnittet som handlar om nutrition. Söka på egen hand Kontakt med demensteamet i Primärvården, arbetsterapeut Inge Dahlenborg, som skapat något som hon kallar kognitiva rummet. Där finns en utställning med hjälpmedel och en idèbank hur dessa kan användas för att lösa olika problemställningar för att öka självständighet och säkerhet. Länkar för mer information om hjälpmedel. Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel Hjälpmedelsinstitutet kognitiva hjälpmedel postorder hjälpmedel träning postorder hjälpmedel för kommunikation, kognition och sinnesstimulering hjälpmedel på nätet Referenser: Irene Axman Andersson, Före fallet, Enheten för vårdutveckling, Trelleborg lasarett Gustafson Yngve, Jarnlo Gun-Britt, Nordell Eva Fall och höftfraktur hos äldre går att förebygga(serie: Tema osteoporos) 2006 nr 40 sid Aremyr, G. Att leva liver glömsk. Liber Aremyr, G. Varför vägrar Asta duscha? Liber.1997 Aremyr, G. Varför vill Asta inte äta? Liber.1999 Aremyr, G. Asta och hennes vänner. Liber

68 Jonsson, T. Så vill Alva ha det. Jonsson, T. Tips i verkligheten. Obs fråga Kerstin om denna länk. Rehabilitering Rehabilitering - övergripande definition Med rehabilitering avses tidiga, samordnade insatser från olika kompetensområden och verksamheter som innebär att mediciniska, omvårdande, psykologiska, andliga, pedagogiska, sociala, kulturella och tekniska insatser kombineras efter den enskildes behov, förutsättningar och intressen. (Kommunen skall enligt HSL 18b erbjuda habiliterig, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade) I Marks kommun ska rehabilitering utvecklas till att bli ett sätt att vara, tänka och att förhålla sig - inget speciellt vid vissa tillfällen, ett s.k. rehabiliterande förhållningssätt. Det är alltför vanligt att rehabilitering inom kommunen likställs med arbetsterapeutens och sjukgymnastens arbete. I stället skall upplevelsen vara att vi som arbetar med rehabilitering. Samtidigt behöver man som när det gäller omvårdnad det specifika särskiljas från det vardagliga, allmänna. Detta för att i kommunen där arbetet sker styrs arbetet utifrån två lagar, dels Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och dels Socialtjänstlagen (SOL). Arbetsterapeut och sjukgymnast arbetar tillsammans och yrkesrollerna kompletterar varandra genom att sjukgymnasten fokuserar på rörelse och funktion och arbetsterapeuten på aktivitet och förmåga men målet för insatserna är gemensamt. I ett rehabiliterande sammanhang bör det finnas ett långsiktigt mål, men också delmål som gradvis visar vägen mot det långsiktiga. Definition. Ett mål är ett förväntat tillstånd som skall vara realistiskt, tidsbestämt och mätbart. Vardagsrehabilitering Vardagsrehabilitering är oberoende av sjukdom och kan utföras av all personal kring brukaren. Arbetet utgår från ett rehabiliterande förhållningssätt. Planering och utförande sker på ett sådant sätt att brukaren ges möjlighet att bibehålla sin funktions- och aktivitetsförmåga. Det krävs ingen specifik kompetens för att utföra denna utan det är arbetsuppgifter som ges inom ramen för allmän omvårdnad och som ryms inom lagrummet för SOL. Man skulle även kunna använda begreppet allmän rehabilitering. Avgörande är att det aktiva förhållningssättet i arbetet blir tydligt. 68

69 Det handlar om att med stöd och hjälp få brukaren att i största möjliga utsträckning klara det vardagliga själv. Det kan vara att äta själv, att gå till toaletten, knäppa knappen, ta av och på nattlinnet, tvätta sig och fixa sin egen frukost. Att över huvud taget ha ett förhållningssätt där brukaren får göra det han eller hon kan själv. Uppmuntrar till egen aktivitet och delaktighet genom att exempelvis vid tillagning av frukost be vårdtagaren att röra i gröten medan du brer smörgås? Vardagsrehabilitering ligger många gånger i gränslandet för vad som är specifikt och då är insatserna enligt HSL. Man kan ha blivit uppmärksam på att brukaren plötsligt fått försämrad gångförmåga, blivit stelare har smärta vid vissa rörelser eller aktiviteter. Man kan då behöva ta kontakt med sjukgymnast eller arbetsterapeut för att få råd, stöd och handledning i det dagliga arbetet. Exempel på när en arbetsuppgift kan betraktas att ingå i SOL men senare övergå till HSL ansvarsområde. Hjälp och stöd med personlig vård Hjälp och stöd (vardagsrehabilitering) för att bibehålla funktionsförmåga SOL. T.ex. Vid morgonbestyr viktigt att brukaren går (gåendet försämras annars) Specifik metod (överförflyttning) används i syfte att brukaren skall bli självständig HSL Vid påklädning krävs specifik metod för att undvika skada (efter fraktur). Specifik rehabilitering Specifik rehabilitering är relaterad till och kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också om den aktuella sjukdomen, skadan och den behandling och träning som återvinner och bibehåller funktionsförmågan. Detta är arbetsuppgifter och insatser som utförs av sjukgymnaster och arbetsterapeuter och ges enligt HSL. Vid överlåtelse av arbetsuppgifter till annan personal(undersköterskor och vårdbiträden) sker detta genom delegering och/eller ordination. Den som mottar delegering och/eller ordination skall ha en reell kompetens, det vill säga en känd och betryggande praktisk erfarenhet och kunskap. delegering är en personlig överlåtelse av en arbetsuppgift som skall vara klart definierad. delegering åtföljs av en ordination som klargör vad, vem, när och hur. instruktion är mer en beskrivning av själva tillvägagångssättet. Ordination och instruktion går i varandra vid överlåtelse av en arbetsuppgift. Exempel på delegering av arbetsuppgift Delegering: Trappträning Ordination: Brukaren skall dagligen gå trappan till övervåningen två gånger Instruktion: Instruktioner kan finnas på vilken sida medföljande skall gå och hur stödet skall ges för att möjliggöra gåendet. 69

70 Den som överlåter en arbetsuppgift är ansvarig för sin bedömning och hur arbetsuppgiften överlåts. Närmaste arbetsledare är ansvarig för att arbetet organiseras så att personalen kan utföra de arbetsuppgifter som ingår. Rehabiliterande förhållningssätt Det är vårt förhållningssätt i mötet med brukaren som avgör om och i vilken grad det blir fråga om rehabilitering. Det är också förhållningssättet som ger motivation och får brukaren att tro på sig själv och sin förmåga. Ett rehabiliterande förhållningssätt innebär att utgångspunkten skall vara att ha en stödjande och inte hjälpande metod väcka brukarens intresse för sina egna resurser och möjligheter uppmuntra till egen problemlösning och eget handlande Stödet kan vara en muntlig påminnelse eller att föremål är synliga och lagda tillrätta och att det inte finns flera valmöjligheter. Att man visar fysiskt med kroppen ex. pekar med handen eller tar på föremålet. Till sist hjälpa genom att leda en påbörjad rörelse ex. leda in handen i kappärmen, knäppa första knappen i skjortan, sedan kanske personen själv fortsätter och avslutar hela proceduren. Medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR Kommunens MAR ansvarar för att utvecklingsarbetet inom rehabilitering fortgår genom att rutiner utarbetas och att brukarnas behov av rehabilitering tillgodoses. Vidare skall hon i samarbete med kommunens MAS(kommunal ansvarig sjuksköterska) och ansvariga för SOL sammanföra detta i ett gemensamt sammanhang av sjukvård, rehabilitering, omvårdnad och sociala insatser. ADL-situationer under en dag. Vad kan jag göra för att lösa dessa på ett bra sätt? Det händer mycket under en dag i omvårdnadsarbetet. Vi stiger upp, tvättar oss, äter mm. Här nedan kommer lite att tänka på i ADL-situationer från att en person med demenssjukdom stiger upp till nästa dags uppstigande för att detta ska fungera så bra som möjligt. Att få en bra start på dagen gör att denna blir bättre. 70

71 Att tänka på vid uppvaknandet: Tänk på att väcka patienten i lugnt och stilla. Dra inte upp persiennerna med ett hurtigt god morgon utan tänd gärna en liten lampa och stryk personen lätt på handen. Medan personen vaknar se till att allt finns framme såsom att kläderna ligger i rätt ordning, tvättsaker finns framme mm. Vid hjälp upp ur sängen se till att det är varmt och skönt, att personen inte fryser ta eventuellt på en morgonrock eller lägg en filt över benen till henne/han är redo att gå ut på toaletten. Vid förflyttning forcera inte. Morgon toalett Väl ute på toaletten ska personen göra det hon/han kan själv. Om personen behöver vägledning ge korta instruktioner, aldrig flera uppmaningar i samma mening. Ex. Räck fram tvålen. Sätt tandkräm på tandborsten och låt henne/henne borsta tänderna själv. Hjälp ev. till med profylaxbehandling med mellanrumsborstar, fluorsköljning mm. Det finns tandvårdskort till alla som fått en munhälsobedömning följ denna. Ett annat sätt att vägleda personen är genom spegling. Detta innebär att du gör den aktiviteten som personen ska utföra och hon/han härmar handlingen Du kammar dig inför personen och hon/han kan då kamma sig själv. Du tvättar dig om händerna, hon/han gör samma sak mm. Vid påklädning Viktigt att tänka på är att känna till vad berörd persons livshistoria så att du vet vad hon/han tycker om att ha på sig. Har hon/han varit noga med färgnyanser, önskar hon mjuka bekväma kläder eller vill hon vara lite mer finklädd även till vardags. Om personen själv kan ta fram kläder ur garderoben ska hon/han göra detta, se å till att det inte finns för mycket att välja på utan du kan ha förberett genom att hänga något som passar ihop längst fram. Om personen kan klä sig själv men inte ta fram, lägg farm kläderna i den ordning som hon/han ska ta på dem. Kan personen klä sig delvis själv se till att du understöder detta och hjälp bara till med det som behövs. Behöver personen hjälp med alla delar tala om vad du gör och ha inte för bråttom. Nu befinner sig personen ute vid frukostbordet. Om personen är tidigt uppe tänk på att ge något varmt att dricka för att om väntan på mat bli för lång kan detta skapa oro och/eller annat obehag. Gemensam måltid En gemensam måltid är ett tillfälle till socialsamvaro. Tänk på att matbordet ska vara inbjudande, kanske med något tema. Ställ inte fram alltför mycket på bordet då det kan ska förvirring. 71

72 Låt den demenssjuka ta själv om möjligt om inte fråga vad hon/han vill ha. Ställ då inte alltför öppna frågor utan anpassa dem till individen t.ex. Vill du ha gröt? om ja fortsätt till nästa steg vill du ha sylt på? Fortsätt så med en fråga i taget. Om personen behöver hjälp med att matas, var noga med att du hjälper en i taget och riktar din uppmärksamhet mot denna. Vid måltid över lag se till att ni inte blir störda, häng gärna en skylt på ytterdörren Måltid pågår. Tala om för anhöriga att om de vill besöka den demenssjuka personen vid denna tid bör de komma före måltid och sitta med under den. Efter frukost fram till middag. Det är viktigt att dagen består av aktiviteter och vila. Därför kan det finnas någon/några som behöver vila efter frukost eftersom det är en aktivitet. Aktiviteter: Denna kan vara individuell eller i grupp. Lämplig fm./em. aktiviteter i grupp kan vara Gymnastik anpassad till gruppen (tänk på att vänta en stund efter maten) Musikstund Läscirkel Olika spel anpassade till gruppen Promenad Teman mm. Personlig aktivitet kan vara: Planerad egen tid anpassad till just den personen och som bygger på dennes livshistoria, alltså efter personens tidigare intresseområden. Promenad. Utevistelse: Alla bör få vara ute minst 15 minuter/daglige. Utevistelsen kan vara att få sitta utanför dörren en stund var dag, gå en promenad, pysslar lite i eventuell trädgård mm Skaffa enkla ute kläder som är lätta att ta på så inte detta blir ett hinder. Ex. på sådana kan vara en varm filt i lämplig storlek så den ej är för stor och klumpig, cape, poncho mm. Middag och eftermiddagen ska bedrivas på samma sätt som frukosten och förmiddagen. Att tänka på är att många behöver lägga sig och vila en stund efter maten. 72

73 Även kvällsmaten ska vara uppbyggd på samma vis. Det är inte ovanligt att en del personer med demenssjukdom blir mer oroliga framåt kvällen. Här är det då viktigt att tänka på: Skapa lugn och ro. Välj eventuellt Tv program efter de boende och inte efter personalen. Dra ner på tempot. Reglera ljuset men det ska inte bli så mörkt att de boende inte ser tillräckligt utan riskerar att falla. Sätt gärna på lite lugnande musik. Ge en kvällssmörgås strax före sänggående. Sänggåendet: Här gäller det att skapa lugn och ro för personen så att hon/han kan somna. Ta reda på hur personen har varit innan, om hon/han lagt sig tidigt eller sent. Försök bevara den egenhet som hon/han haft tidigare. Forcera aldrig sänggåendet. Se till att han/hon får borstat sina tänder. Hjälp personen att ta på varma nattkläder. Se till att personen ligger bekvämt. Natten: Det är inte ovanligt att personer med demenssjukdom får en störd dygnsrytm. Detta kan vara påfrestande för alla i omgivningen. Övriga boende kan bli störda om någon är uppe och huserar nattetid. Vad kan vi göra för att vända detta: Tänk på nattfastan inte ha fått bli för lång. Finns smärta med i bilden Hur har personens tidigare sömnmönster varit? Mm Gör ett sömnschema, se hur personen sover över dygnet. Analysera problemet Lägg upp en strategi utvärdera och se hur du kan gå vidare. Gör detta innan läkemedel diskuteras. 73

74 Kapitel 9 Beteendestörningar 74

75 Omvårdnad vid beteendestörningar. BPSD är ett samlingsbegrepp för beteendemässiga symtom vid demens. Begreppet är internationellt och står för Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia (beteendemässiga - och psykologiska symtom vid demenssjukdom)(2). Det finna olika sorts beteendestörningar: Vanföreställningar Hallucinationer Aktivitetsstörningar Aggressivitet Dygnsrytmstörningar Affektiva störningar Ångestsymtom Missidentifikationer Katastrofreaktioner. För att kunna ge en god vård till personer med BPSD måste problemen karläggas detta kan göras utifrån skattningsskalor där vi får reda på vilken sorts BPSD personen har, när och var de uppstår. Vi har valt att använda oss av NPI(Neuropsychiatric Inventory) som skattningsskala länk till denna - Utifrån detta görs sedan en tolkning som analyseras och kopplas till en planering hur vi går tillväga. Detta ska dokumenteras i en Vårdplan. Till hjälp för analysen kan nedanstående modell användas. Vad kan vi göra för att hjälpa personer med BPSD? Här följer en liten förklaring av vad de olika beteendena står för och vad vi bör göra och/eller tänka på. Vanföreställningar Detta innefattar misstänksamhet mot andra att någon stjäl eller att någon ska göra honom/henne illa på något vis. En form av tankevilla. Tänkbara åtgärder: Ta reda på vad som kan ligga bakom detta, finns det något i personens tidigare liv som kan vara orsaken. 75

76 Ta reda på om det är enstaka händelser, bemötande eller någon person som orsakar tillståndet. Uppstår tillståndet vid någon bestämd tid på dygnet. Försök avleda. Tala lugnande. Skapa en lugn och god vårdmiljö. Tänk på att försöka resonera utifrån ett logiskt perspektiv oftast bara ökar frustationen hos personer med demenssjukdom. Hallucinationer Synhallucinationer är den vanligaste typen av hallucination. Olika synintryck blir verkliga så som saker, personer mm. Denna hallucination är extra vanlig vid Lowy body demens. Andra hallucinationer som finns är hörsel, lukt och känsel. Tänkbara åtgärder: Uteslut medicin biverkning. Tänk på att ha en miljö med god belysning då äldres syn ofta är nedsatt och pupillens förmåga att ändra sig minskat. Tänk dock på att ljus från lysrör påverkar en person med demenssjukdom negativt då han/hon har nedsatt förmåga att sortera intryck. Ibland kan en förändrad miljö minska hallucinationerna. Försämrad hörsel kan öka misstänksamheten och demenshandikappet gör att han/hon inte vill använda hjälpmedel. Ta reda på om det finns något mönster när hallucinationerna uppträder, tid, plats eller händelse. Är hallucinationerna hotfulla eller vänliga. Skapa en god vårdmiljö. Aktivitetsstörningar Personer med vandringsbeteende eller med upprepande beteende t.ex. plocka, pilla på ett och samma ställe eller upprepa samma ord men även rop och skrikbeteende. Ett aktivitetsstörning kan bero på många saker t.ex. en vandrare söker efter någon. En som går omkring och plockar i allt kanske går omkring och utför olika sysslor. En person som ropar och/eller skriker kan ha ont eller uppleva ångest men personen kan lika gärna vara understimulerad eller helt enkelt inte hänger med i personalens snabba tempo och därför skriker ut sin frustation. Tänkbara åtgärder: För gångare se till att ha tillgång till ytor att gå på. Ljus och lugn färgsättning har dämpande effekt. För de som plockar mycket ge ex. mjuka sidenband att ta på. Be personen vika servetter eller liknande mm. Uteslut att ropbeteendet står för smärta och eller ångest. Försök bryta beteendet innan det blir en vana, det kan då vara mycket svårt att komma tillrätta med. Ta reda på när var och hur uppstår beteendet. 76

77 Aggressivitet En person med demenssjukdom har svårare att tolka sinnesintryck, detta kan ibland leda till att hon/han upplever omgivningen som hotfull vilket i sin tur kan leda till att ett aggressivt beteende uppstår. Beteendet kan vara av fysisk eller verbal karaktär. Fysiskt med knuffar och slag och verbalt med ett grovt språk. Här i kan även irritationer av olika variation ligga. Tänkbara åtgärder: Ta reda på om det är aggressivitet personen upplever. Uteslut somatiska åkommor t.ex. smärta och ångest. Känn in problemet och avstyr innan krissituationen om det är möjligt Undvik situationer som kan vara provocerande t.ex. Om en person blir arg vid måltid på grund av att han/hon inte tycker om många människor runt sig servera maten på rummet eller vid ett bord med mindre antal personer runt. Närma dig personen lugnt och stilla. Tänk på att personen uppfattar att du kommer innan du är inom hans/hennes personliga gräns. Tänk på din kroppshållning t.ex. stå aldrig lutad över en person med aggressivt beteende då det kan upplevas hotfullt. Avled situationen genom att försöka rikta uppmärksamheten mot något du vet att personen tycker om men tänk på att ej vara för enträgen om personens aggressivitet inte ger sig försök då istället ge lugn och ro. Gå aldrig emot personen. Upplevs miljön aggressiv, finns det något som stör personen. Kan vi förändra något här. Dygnsrytmstörningar Detta innefattar insomningssvårigheter, tidiga uppvakningar eller att personen vänder på dygnet, att natt blir dag och tvärs om. Dessa störningar är vanligt hos personer med demenssjukdom och förkommer i alla stadier. Tänkbara åtgärder: Uteslut kroppslig åkomma såsom hjärtsvikt eller smärta vilka är vanliga besvär vid sömnstörning. Försök skapa en stabil dygnsrytm Skapa rutiner vid sänggående dokumentera dessa så alla gör lika. Minimera ljus och ljud under natten, tänk på att ha larmsystem som är ljudlösa. Låt aldrig någon lägga sig hungrig. Minska nattfastan. Innan läkemedel sätts in bör sömnmönstret dokumenteras i 1-2 veckor för att se om det finns något annat att vidta. Affektiva störningar 77

78 Är sådant som har med sinnesstämningen att göra ex. depression, gråtmildhet, onormal glädje(eufori), mani mm. Tänkbara åtgärder: Vid djupare depression krävs medicinering i form av antidepressiva läkemedel. Ta reda på tidigare intressen och försök anpassa dem så de passar personen i det tillstånd han är i dag. Ge positiv bekräftelse till personen. Gör miljön runt personen ljus och trevlig. Vid manier minska sinnesintrycken för att dämpa tillståndet Ångesttillstånd När en person har obefogad rädsla för något t.ex att bli lämnad ensam, för en kommande händelse uppstår ångest. Det kan även uppstå i samband med somatisk åkomma så som smärta. Ångesten börjar oftast med oro som sedan stegrar sig och om den inte bryts kan den ge panikkänslor. Tänkbara åtgärder: Lämna inte en person ensam som befinner sig i ett ångesttillstånd. Om möjligt ta reda på vad som orsaka ångesten t.ex. mörker, dusch, ensamhet, att personen upplever ett inre kaus då han/hon inte får ihop vardagen mm. Uteslut kroppslig smärta. Tänk på att ett ropbeteende kan vara uttryck för ångest. * 4 Oro Det finns olika sorters oro psykisk som kan vara en mildare form av ångestkänslor. Oron kan även vara motorisk med svårigheter att sitta still, upprepning av frågor som handlar om vad som ska göras, vill ej vara ensam mm. Tänkbara åtgärder: Försök ta reda på orsaken till oron Skapa en lugn vårdmiljö. Utevistelse kan minska oron då gärna med promenader. Missidentifikationer Här tror personer med demenssjukdom att make/maka, barn är några andra eller att det finns andra personer omkring honom/henne. Det kan även vara att det som ses i Tv är i verkligheten mm. Tänkbara åtgärder: Försök förklara så det blir begripligt för personen. 78

79 Berätta vem och vad du ser. Undvik att ha på TV om det finns obehagliga scener, t.ex. kan en brand på TV;n upplevas såsom att det brinner i verkligheten och orsaka att personen med demenssjukdom hamnar i panik. Katastrofreaktion Detta är en överdriven känsloreaktion och uppstår oftast när kraven överstiger förmågan. Den kan visa sig i plötslig ilska, både verbal och fysisk. I dessa situationer kan det förekomma våld. Plötslig eller en stegring av befintlig smärta kan vara en utlösande faktor. Ta reda på vad som utlöste beteendet. Ta in både Fysiska och psykiska problem som kan vara orsaken till beteendet, smärta, panikångest, blodtrycksfall mm Uppstår situationen i samband med måltid kontrollera munstatus för att utesluta eventuell tandvärk. Tänk på ditt förhållningssätt. Bemöt och bedöm den specifika omvårdnadshandlingen. Skapa en lugn och harmonisk vårdmiljö. Referenser/ länkar: Reko Sjuhärads vårdprogram Demens kapitel 9 Beteendestörningar. Läkemedelsverket har nyligen sammanställt rekommendationer för behandling vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. En sammanställning får du på nedanstående länk. %20första%20sidan%20-- %20Behandling%20och%20bemötande%20vid%20Beteendemässiga%20och%20Psykiska% 20Symtom%20vid%20Demenssjukdom.pdf Sahlgrenska sjukhuset Vårdprogram; Demens avsnittet som handlar om läkemedel. Övriga referenser Eriksson, S. M fl. BPSD i ett nordiskt perspektiv Beteendestörningar och Psykologiska Symtom vid Demenssjukdom. Störande beteende i interaktion mellan personer med demens och deras vårdare. Ulla Hällgren Graneheim- Umeå 2004 Omvårdnad vid demenssjukdom. Gunilla Calais och Eva Karlsson 79

80 Kapitel 10 Juredik 80

81 Juridik och stödfunktioner I allmänhet och i Marks kommun Alla människor har samma juridiska rättigheter. En demenssjukdom isig innebär inga inskränkningar. Enligt socialtjänstlagen, SOL ( har slla rätt till en trygg tillvaro och det är enligt socialtjänstlagen kommunens ansvarar för att de som vistas i kommunen får den hjälp han/hon behöver. I kapitel 5 står att socialnämnden ska verka för att äldre människor ska få möjlighet att leva självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Kommunen bör underlätta för den enskilde att bo kvar i hemmet men då han/hon inte klarar detta längr skall kommunen sörja för att det finns särskilda boendeformer till de som behöver detta. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL( har sjukvården skyldighet att ge en godvård på lika villkor till hela befolkningen. Den ska bygga på människans lika värde och bedrivas på ett sådant sätt att den uppfyller kraven på en godvård. Detta innebär att den ska bygga på respekt för självbestämmande och integritet, vara av god kvallitet utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Där det bedrivs sjukvård skall det finnas personal, lokaler och utrustning för att säkerställa en god vård. Kravet på att det skall finnas personal som kan utföra en god vård innebär det att de måste förkovra sig inom sitt område, här vården kring den demenssjuka människan. Kravet på personalen styrs av Lagen om yrkesverksamhet på Hälso och sjukvårdens område All personal som arbetar med personer med demenssjukdom och har hand om känslig information lyder under sekretess lagen; det som i dagligt tal kallas tystnadsplikten. Denna lag är till för att skydda den enskilda människan. Vi har skyldighet att dokumentera de insatser som individen får detta både enligt SOL, HSL och LSS. Yngre personer med demenssjukdom kan även ha rätt att få hjälp enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS ( Detta är en rättighetslag där det klart och tydligt framgår vilka som har rätt till vård utifrån denna lag. Du skall vara under 65 år och ha en bestående fysiskt eller psykiskt funktionshinder. Är du demenssjuk har du en bestående hjärnskada som inte hör till ett normalt åldrande och kan därför få hjälp enligt LSS. När personer med demenssjukdom är i behov av hjälp med ekonomi eller annat stöd för sin person kan ansökan göras om god man. Närstående, sociala myndigheter och vårdpersonal kan ta kontakt med kommunens överförmyndare för att påtala/ansöka om god man. Kommunens överförmyndare hjälper till med ansökan, tillsätter och har tillsynsansvaret för gode män. Tingsrätten beslutar om god man/förvaltare ska förordnas. Kan personen inte medverka eller har insikt om sitt behov av god man, gör patientansvarig distriktsläkaren en bedömning och skriver intyg till tingsrätten om behov av förvaltare. God man/förvaltare kan efter tingsrättens beslut ansvara för ekonomiska spörsmål men även för att personens övriga intresse tas till vara. För god man behövs personens medgivande men förvaltare utses utan medgivande av vårdtagaren. Detta kräver även olika läkarintyg som underlag till utredningen. Se aspx. 81

82 All vård av demenssjuka personer i kommunal regi bedrivs utan tvång. Om en person behöver flytta in på ett särskilt boende men själv inte vill är det hans/hennes vilja som råder. Det är även enligt lag förbjudet att ha låsta avdelningar utan möjlighet för den enskilda att gå ut om han/hon vill. Att sätta bälte på någon för att förhindra att denna trillar ur rullstolen får inte göras utan läkarintyg. De lagar som finns där det eventuellt behövs något tvång är Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT ( och Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM En ny lag med viss form av rättighetsbegränsning för att förhindra att personer med svår demenssjukdom som inte har den kognitiva förmågan kvar att ta beslut om hon/han kan bo kvar i hemmet är under utarbetning. Referenser: ReKo Sjuhärads vårdprogram Kapitel 10 Lag och stödfunktioner. Olika stödformer inom Marks kommunen är Demensteam Ett kommunalt demensteam är under uppbyggnad och förväntas vara klart 1/ Teamet kommer att bestå i en sjuksköterska, en undersköterska och en arbetsterapeut med vidareutbildning inom området. De kommer att syssla med i första hand handledning till personal och metodutveckling inom den kommunala demensvården. De ska främja för en god kontakt med specialister inom regionen och primärvården Teamet ska bygga nätverk både till andra kommuner och bland omvårdnadspersonal inom Marks kommun. Att sörja för att alla personalkategorier höjer sin kompetens inom området ligger inom teamets arbetsuppgifter samt kontakten med närstående och Anhörigstödet i Marks kommun. Hemsjukvård Hemsjukvård utförs i ordinärt boende och särskilt boende av kommunens sjuksköterskor och delegerad omvårdnadspersonal. Även arbetsterapeuter, sjukgymnaster, rehabiliteringsassistenter från SamRehab ingår. För att bli inskriven i hemsjukvård ska personen ha behovet av medicinska insatser (specifik omvårdnad, hjälp med läkemedel, såromläggningar, inkontinenshjälpmedel, provtagning m.m.) samt ha svårigheter att själv ta sig till vårdcentral eller distriktssköterskemottagning. Biståndshandläggning. För att få hjälp med omsorg måste personen själv ansöka om bistånd. En biståndsbedömare träffa personen och gör sedan en utredning och ger beslut enligt SOL. Beslutet meddelas den enskilde och är han/hon inte nöjd kan personen överklaga till Länsrätten inom 3 veckor. Exempel på det som kan ansökas om är hemtjänst, dagvård, särskilt boende eller larm. 82

83 Närståendestöd Detta är en välutvecklad organisation i Marks kommun och kallas för anhörigstöd. Härifrån kan närstående få hjälp med avlösning i hemmet upptill 10 timmar/månad. Detta är kostnadsfritt. Närstående kan få gå med i anhöriggrupper där de träffar personer i samma situationer som de själva befinner sig. De kan även få lätt massage och andra avkopplande behandlingar. Vad anhörigstödet mer kan göra hittar du på följande länk Anhörigstödet har även öppnat två anhörigcentraler en i Björketorp och en på OlofMarkus gården i Kinna. Information om detta hittar du på samma länk som anhörigstödet. Dagverksamhet Detta finns på två ställen i kommunen ett på Björkeberga i Sätila och ett på Kinnaborgshem i Kinna. Dagverksamheten i Sätila ska riktas till personer med demenssjukdom i ett tidigt skede av sjukdomen. För att få en plats på en dagverksamhet behövs ett bistånd, Biståndsbedömaren ger detta. Hemtjänst Hemtjänst ges enligt SoL och genom delegerade uppgifter utifrån HSL. Insatserna ska utgå från individen och anpassas utifrån det omvårdnadsbehov som finns. Insatserna ska göras så att den demenssjuka personens funktioner bevaras så länge som möjligt. För att kunna hjälpa en person med demensdiagnos behövs specifika kunskaper inom området och det är enhetschefens uppgift att se till att omvårdnadspersonal får möjlighet till utbildning. Korttidsboende I kommunen finns ett två korttidsboende för personer med demenssjukdom Ett på Björkeberga i Sätila med 6 platser och ett på Kinnaborgshem i Kinna med 6 platser. Det behövs ett bistånd från en biståndsbedömare till dessa platser. Vid akut behov obekväm arbetstid kan sjuksköterskan belägga dessa platser men detta beslut ska tas ställning till av en biståndsbedömare första vardagen efter händelsen. Demensboende I Marks kommun finns i dag 10 demensboende. På flertalet dessa finns mer än en AVD och sammanlagt finns 106 platser. För att få en plats på ett gruppboende för demenssjuka personer ska en demensutredning vara gjord, en ansökan från berörd person ska skickas och bedömas av en biståndshandläggare. När någon flyttar in på ett boende får denna en kontaktman som gör en levnadsberättelse om vad som är viktigt för just denna person. Eftersom sjukdomen ofta är i ett senare skede när en person flyttar in på ett demensboende är det viktigt att upprätthålla en god kontakt med anhöriga för att kunna bedriva en god vård. 83

84 Rehabilitering/hjälpmedel All personal inom Marks kommun ska ha ett rehabiliterande synsätt. Detta för att främja den enskilda människan så hon/han kan bevara sina funktioner så långt det är möjligt. De specifika insatserna som berör sjukgymnastik och arbetsterapi utförs av SamRehab. Detta är en samverkansorganisation mellan region, primärvård och kommun. De har hand om rehabilitering och hjälpmedel se sidan 60 i ReKo Sjuhärads vårdprogram, Demens. Dokumentation I kommunen dokumenterar alla yrkeskategorier under samma program, SafDoc. Olika yrkeskategorier kommer åt olika delar och kan läsa det de behöver om de personer de hjälper. Den 1 juni 2008 kom en ny lag datajournallagen, läs vidare på följande länkar: Här tas alla riktlinjer upp hur vi ska skriva i våra journaler, vilka som får läsa och patientens rättigheter att låsa sin journal för vissa. I den nya lagen ser man mer till verksamheten och att all berörd personal kan ha tillgång till patientens journal om inte patienten säger något annat. Avvikelsehantering Det finns olika blanketter utformade för att fylla i om något tillbud inträffar i arbetssituationen. De blanketter som finns är Avvikelse enligt Lex Maria, Lex Sara, fall, medicinteknik, HSL-SOL-LSS och avvikelse i vårdsamverkan. Dessa fylls i av den person som upptäcker bristen, avvikelsen lämnas till berörd enhetschef och sjuksköterska för kontroll och underskrift därefter journalförs den och skickas vidare till MAS;en för bedömning om eventuella vidare åtgärder. Avvikelse om läkemedelshantering och fall kommer f.o.m. 1/ ske via datajournalsystemet. Lex Sara Lex Sarah är en bestämmelse som innebär att den som ger service och omvårdnad till äldre och funktionshindrade är skyldig enligt lag att anmäla övergrepp och brister i vård och omsorg. Lagen gäller såväl på särskilt boende för äldre och funktionshindrade som för vård i deras eget hem. Lex Sarah gäller också personal som arbetar i privata företag och som arbetar på uppdrag av en kommun. Vill du läsa mer om vad Lex Sara är och vad det står för läs eller via SPS,en - Socialtjänsten Dokument HSL- MAS pärm rutiner Lex Maria När någon skadas på grund av felbehandling och eller felmedicinering ska detta anmälas till socialstyrelsen. I kommunen anmäls detta via avvikelserapportering till Medicinsk ansvarig sjuksköterska (MAS) i kommunen som sedan bedömer om det ska skickas vidare till socialstyrelsen eller inte. Vill du läsa mer om vad som gäller inom Marks kommun gå in på följande sidor: Arbetar du inom kommunen gå in på SPS,en - Socialtjänsten Dokument HSL- MAS pärm rutiner 84

85 Martinson, U-B., Störby, T., Kärrengård, K., Grönberg, M., Nyholm, T., Andersson, B. och Tagesson, S. (2002). Handlingsplan för Demensvård i Marks kommun. n%20demensvård% doc ReKo Sjuhärads vårdprogram Kapitel 10 Lag och stödfunktioner. Genväg till SPS,en - Socialtjänsten Dokument HSL- MAS pärm rutiner ument%2fhos%2fmas%2fp%c3%a4rm%20rutiner&folderctid=0x012000a6e570ce9c D7154FA0E2ED6A83D5878E&View=%7bE14B4BA1%2d6418%2d4553%2dA17C%2dCB D695A43F65%7d 85

86 Kapitel 11 Rättighetsbegränsningar 86

87 Rättighetsbegränsningar Det är enligt lag inte tillåtet att med tvång flytta en person med demenssjukdom från det egna hemmet till ett Demensboende. Det är heller inte tillåtet att låsa in någon utan all lås på dörrar ska kunna öppnas utav de som bor där. Däremot kan låsen utformas så det tar lite tid att öppna t.ex. en kupa över låset eller ett kodlås men koden ska finnas tillgänglig för alla. Tvångsmedel i form av sängsele, bälte till stol och liknande anordningar är förbjudet att användas. Om en person behöver bälte i stolen för att förhindra fall ska läkarordination finnas. Bälte eller liknande anordningar får inte användas i stället för omvårdnadsåtgärder, t.ex. om en person är orolig och är uppe och går hela tiden ska denna inte sättas i stol med bälte för att förhindra att hon/han faller utan i stället ska en omvårdnadspersonal vara med peronen för att på så vis minska oron. Dokumentera vad som är unikt för den enskilda människan utifrån livshistorien och hur hon/han är just nu, vad som fungerar och inte fungerar. Om en person är våldsam får nödvärn användas alltså det våld som nöden kräver. Om någon slår en annan person får denna hållas fast tills situationen är under kontroll. Däremot får nödvärn inte användas som en arbetsstrategi. Övriga rättighetsbegränsningar i form av körkort och vapen innehav som är en läkarfråga kan du läsa mer om i ReKo Sjuhärads vårdprogram Författningar för Hälso- och sjukvården med relevans för området. 1. Socialstyrelsen utfärdade Allmänna råd för vård av personer med nedsatt beslutskompetens, SOSFS 1992: Individuellt larm, hälso- och sjukvårdslagen 24 2:a stycket, SOSFS 1997: Socialstyrelsens föreskrift om förbud mot tvångsmedel, SOSFS 1980:87, SOSFS 1992:17, ändring i SOSFS 1997: Nödvärnsrätten, brottsbalken, SFS 1962:700, 24 kap Körkortslagen, SFS 1998:488, 10 kap Regler för skydd och rättssäkerhet för personer med demenssjukdom, SOU 2006: Vägverkets författningssamling, VVFS 1996:200, 10 kap Vapenlagen, SFS 1996:67 med ändring 1 juli 2006 (SFS 2006:386). 87

88 Kapitel 12 Kompetens 88

89 Yrkeskompetens Det är viktigt med yrkeskompetens inom vårdyrket och att yrkeskompetensen kan uppnås genom både praktiskt arbete och genom formell utbildning. Genom kompetensstegen har uppnåtts en del av regeringens och kommunernas mål, men mycket är kvar att göra. Några mål som sattes upp år 2000 (Investera nu) var att all personal skall minst ha grundläggande yrkeskompetens och att andelen personal som har eftergymnasial vård- och omsorgsutbildning skall öka. Hur ser det ut idag? Enlig SoS rapport från 2006, Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer Grundläggande nivå finns inom vård och omsorg inte någon kompletterande yrkesutbildning eller yrkesträning i organiserad form och inte heller några system för nationellt erkännande av yrkeskompetens. Genomgånget omvårdnadsprogram inte sällan i förkortat form, har blivit den kvalifikationsnivå som kommunerna anser bör krävas för att arbeta som vård- och omsorgsassistent. Men på grund av brist på personal har dessa krav sänkts vilket är en oroande tendens. Det är även allmänt känt att nyanställd personal får en mycket kort introduktion (ibland tre dagar) och ska efter den utföra samma arbete som den erfarna personalen. Detta tillsammans med avsaknad av utbildning och erfarenhet kan göra att övrig personal tappar motivationen till att utbilda sig. Att utbildad personal saknas och att kommuner anställer personer med fallenhet är ett faktum. Vad beror det på? ( kommuner hellre anställer personer med fallenhet och intresse än utbildning är det snarare bevis på hur kommunerna ser på vårdyrket och ett sätt att spara pengar inom vården.) Det är en självklarhet att personlig kompetens är en förutsättning för att kunna utföra ett omsorgsarbete men det ska vara lika självklart att ha den formella kompetensen också. Vi får inte glömma att den formella utbildningen är av stor betydelse för att underlätta det informella lärandet i det dagliga arbetet. Det är ett ömsesidigt beroende därför är det viktigt med att båda integreras i verksamheten. Utbildning behövs och är nödvändigt både för att kunna hantera de ständiga krav som ställs på omvårdnadspersonalen och inte minst för att ge status åt vårdyrket. En utbildningsform för att ge flera i kommunen grundutbildning i vård och omsårg är att använda Validering, se bil. Ska detta stå under utbildning? Finns det redan med. Äldres vård- och omsorg förändras ständigt, personalen möter varje dag nya utmaningar och problem, därför måste de lära nytt och lära om hela tiden. Ett sätt att lära sig nytt är genom reflektion och är en viktig del i lärandeprocessen. Att vi har och dagligen gör innebär inte att vi lär oss om vi inte reflekterar över det. Men för att kunna lära oss av våra erfarenheter krävs att vi har de grund kunskaperna som hjälper oss att identifiera, tolka och reflektera, bli medveten om vad man gör. Det är detta som gör att det är viktigt att ha den formella utbildningen i botten. 89

90 Utbildning Det finns ett positivt samband mellan kompetensutveckling och kvalitetsutveckling. Personalens huvudsakliga redskap i arbetet är deras kunskaper och kompetenser, både individens och arbetslagets och kunskapsutveckling har stor betydelse för att kvaliteten både bibehålls och utvecklas. Eftersom utvecklingen går framåt i äldreomsorgen är det nödvändigt med ett fortlöpande lärande i sitt arbete. Detta ska vara en självklarhet då vi arbetar i en lärande organisation. Arbetet förändras ständigt, de medicinska och tekniska förändringarna kräver förändrade kompetenskrav. En förändrad värdegrund, syn på omsorg och ett gott bemötande gör att man måste fundera och reflektera runt för att kunna ta till sig. Utbildning och lärande är en förutsättning för att kunna utvecklas i yrkesrollen och hålla intresset levande. För den enskilda individen som överväger att investera i en utbildning är det viktigt att det upplevs som meningsfullt, utvecklande och stimulerande att arbeta inom omsorgen och vården av äldre. Att hitta utmaningar och chans till utveckling inom sin roll är extra viktigt. Ibland kan det vara bristen att se denna möjlighet till utveckling som skrämmer. I Kompetensstegens betänkande Att lära nära redovisar Per-Erik Ellström för tre former av lärande: anpassningsinriktat lärande, lärande som utveckling av ett personligt förhållningssätt och utvecklingsinriktat lärande, Alla dessa former ser vi på våra arbetsplatser. När man är ny, antingen i yrket eller på den specifika arbetsplatsen och kanske går bredvid handlar det mycket om ett anpassningsinriktat lärande, då det handlar om att så snabbt som möjligt uppnå ett effektivt, tillförlitligt och stabilt handlande- att lära sig de rutiner som gäller för att i största möjliga mån göra saker, utföra handlingar, på rätt sätt. När man känner sig mer säker övergår man till lärande som utveckling av ett personligt förhållningssätt, som karaktäriseras av en utveckling av ett djupare förhållningssätt där det lärda påverkar individen både socialt och yrkesmässigt. Man börjar lära sig hur man själv jobbar och bemöter på bästa sätt istället för att "härma" någon annan, man lär sig egna knep. Man hamnar så småningom i ett utvecklingsinriktat, kreativt lärande, som karaktäriseras av att tänka kring olika alternativ och att kritiskt analysera olika förutsättningar. Utgångspunkten är att det ska leda till förmågan att framgångsrikt kunna hantera nya oväntade, komplexa och problematiska situationer; att både våga och vilja ompröva gamla och invanda tanke- och handlingsmönster. Man känner sig säker nog att vid reflektion och handledningstillfällen titta på både sig själv och arbetslaget och tänka i nya banor. Utbildningsformer När det sedan gäller olika former för lärande i arbetslivet ska man komma ihåg att de människor som jobbar är lika olika som de personer vi vårdar. Alla har inte samma intresse eller förutsättningar för all typ av lärande, men alla bör ha någon form av lärande, och kommunen bör kunna erbjuda olika former t.ex. 90

91 Formellt lärande separat från arbetsplatsen då man får ledig tid från sitt arbete för att kunna gå en kurs, man får ett betyg. Instruktion, vägledning och information från chefer och/eller medarbetare - vid introduktion till nytt arbete eller nya arbetsuppgifter. På detta sätt överförs yrkeskunskap och arbetsplatsens rutiner och traditioner i form av ett anpassningsinriktat lärande. Det är viktigt att man efter en kurs eller föreläsning får/tar en stund och berättar för den andra personalen vad man lärt sig. Möten, planeringsdagar, seminarier, intern utbildning och studiebesök är exempel på mer organiserade former för lärande på arbetsplatsen. T.ex. utvecklingsdagar med olika ämne då man tar in bra och intressanta föreläsare i ämnen som berör oss och vårt arbete. IT-relaterade projekt eller införande av ny teknik och även användning av olika former av ny informations och kommunikationsteknik berör allt fler arbetsplatser. Många, i synnerhet äldre personal, tycker kanske att det är svårt och obehagligt med datorer därför behöver de både utbildning och stöd från andra som är mer säkra i personalgruppen för att våga och kunna utföra uppgifter som kräver datorvana. Samtal i olika former, exempelvis utvecklings- och medarbetarsamtal mellan medarbetare och enhetschefer. Om man gemensamt sätter ett mål för den egna utvecklingen, som man sedan får möjlighet/hjälp och tid att nå, är detta en bra form för att hitta den enskilde individens möjlighet och intresse för utveckling och lärande. Organisation av erfarenhetsgrupper, interna nätverk eller projekt för att utveckla verksamheten och stärka medarbetarnas kompetens. Man kan gemensamt identifiera ett problem, t.ex. måltidsmiljön, och sedan sätta samman en grupp som läser på och tänker runt detta för att sedan presentera nya idéer för övrig personal. Tid och utrymme för reflektion och handledning - träning i att våga och få tänka och analysera och diskutera olika situationer är nog det allra viktigaste för att hålla kvalitén på omsorgen hög och personalens intresse för sitt arbete levande. Skall omvårdnadspersonalen klara de framtida kraven på vårdyrket, krävs en kontinuerlig uppdatering av deras kompetens därför är det viktigt att personalen är kritisk och reflekterar över både sin egen situation och det som sker under det dagliga mötet med demenssjuka personer. Som det påpekas i Betänkandet av Kompetensstegen är tiden för reflektion över olika förhållningssätt, beteenden och reaktioner en god investering i verksamheten. Hur ser det ut i Marks kommun Vad har hänt? För omvårdnadspersonal. För att öka grundutbildade omvårdnadspersonal har kommunen haft följt en Validering av omvårdnadsprogrammet, denna finns inte längre kvar. Som ett projekt inom kompetensstegen har det funnits en gymnasial påbyggnadsutbildning riktad mot demensvård avslutas årsskiftet 91

92 2008/09. Vidare har det funnits möjlighet för omvårdnadspersonal att läsa en högskolekurs Möten i demensvård 7,5hp även. För sjuksköterskor var det år 2005 möjligt för 5 sjuksköterskor att vara med i kursen Möten i demensvård 7,5hp. Bland biståndsbedömarna, sjukgymnaster och arbetsterapeuter finns det ingen vidareutbildning i kommunen. Enhetschefer har kontinuerlig generell utbildning i sitt ledarskap. Ett studiecirkelmaterial har tagits fram och kan användas i Kommunen för att sprida kunskap inom området. Ett demensteam ska starta upp 1/ Referens: Att lära nära - Stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutvecklinginom omsorg och vård av äldre SOU 2007:

93 Kapitel 13 Stöd till närstående 93

94 Stöd till närstående Vad kan vårdpersonal göra för att underlätta för en anhörig vårdare? När personal i den kommunala vården möter en anhörigvårdare gäller det att bistå denne med information, upplysningar och stöd för att stärka dennes emotionella och sociala situation samt belysa vilka resurser finns som kan hjälpa henne/honom att bevara sin hälsa. Information Informationen är en viktig del av behandlingen, accepterandet och förberedelsen för förändringar. Det är viktigt att få en riktig diagnos och relevant information från läkarna. Brist på information begränsar de anhörigas förståelse av den demenssjukes tillstånd. Det är sedan sjuksköterskans uppgift att ge efter behov ge den kunskap som de behöver och informera om den form av demens som deras närstående har, vad sjukdomen innebär, vilka problem som är vanliga att möta och inte minst om bemötandet. Det är även viktigt att ge rätt information om hur sjukdomens påverkar anhörigvårdaren, att förklara att de känslomässiga reaktionerna är mycket vanliga, för att inte säga normala, och att ge kraft åt vårdaren att hantera dessa känslor. Det är meningen att kunskaperna om demenssjukdomen, vad som skapar problem och hur det är lämpligt att bemöta den demensdrabbade ska underlätta i vardagslivet för anhörigvårdaren. Rätt information kan skapa större trygghet och bättre grund för att lösa problem som kan uppstå och få anhörigvårdaren att anpassa sig till den nya situationen samt hantera känslor av förtvivlan, frustration och hjälplöshet. För att vårdaren ska orka hantera sina egna känslor som hopplöshet, ilska, besvikelse och sorg är det viktigt att hon/han erbjuds att tala om det. Avsaknad av nödvändig och ofta grundläggande information är en oroväckande fråga eftersom denna information ofta är nödvändig innan anhörigvårdarna kan ta itu med andra relevanta frågor såsom egenvård eller känslor som uppkommer i vården. Stöd och stöttning. Genom rätt förhållningssätt kan vårdpersonal underlätta för anhörigvårdaren att lösa problem och till slut våga fatta beslut om eventuellt ett annat boende för den demenssjuke personen. Vårdpersonal bör vara medveten om problematiken kring att vara anhörigvårdare och stötta dem att ta hjälp från samhället samt att påtala vikten av att de tar sig tid för sig själva utan att få dåligt samvete mot den demenssjuka personen. Den personal som skall ge stöd och vård, bör ha tillräcklig eller speciell kunskap om demenssjukdomar och demenshandikapp, om bemötande och förhållningssätt gentemot dementa och deras anhöriga. Kunskap om demens är nyckeln till förståelse. Behov av information och stöd till den sjuke och familjen, gäller frågor om sjukdomen och dess följder, vilka behandlingsmöjligheter som finns och hur framtiden kan komma att gestalta sig. Vilka känslor kan en anhörigvårdare uppleva? Att vårda en dementsjuk person i hemmet är en stor belastning för en anhörig och ju sjukare personen är, desto högre belastning blir för den anhörige. Att vara anhörigvårdare till denne person är tungt och påfrestande på flera nivåer både fysiskt, psykiskt, emotionellt och socialt. För mycket belastning kan leda till ohälsa. 94

95 Att vara anhörigvårdare är komplicerat och bland annat handlar om fysiskt arbete och känslomässigt förhållande samt upplevelser av sorg och förlust. Att se när en kär nära anhörig blir allt sämre och sämre känns smärtsamt. Som anhörig känner man sig ledsen, modfälld och ensam. Man känner vrede, skuld, sorg och hopp om vartannat och är dessutom både trött och nedstämd. Känslor av otillräcklighet, skuld, skam och dåligt samvete är förekommande känslor utlösta av att man känner att man inte kan leva upp till förväntningarna. En alltför stor börda hos de nära anhöriga till demenssjuka personer kan leda till ilskna reaktioner mot den demensdrabbade personen. Skuld och sorg Anhöriga känner skuld för att de har placerat den sjuke på institution. De känner dåligt samvete och känner sig otillräckliga och är oroliga att de inte ger tillräckligt god vård eller känner sig ofta argsinta. De känner sorg för att den sjuke inte längre är den som varit och förlorat sina förmågor som minne, motorik och kognitiva förmågor. De sorger minnen de har och de minnen som de inte får på grund av sjukdomen. De sörjer över att förhållandet förändras mellan den drabbade och dem själva. Ett stort problem är förlusten av kommunikation och detta kan väcka starka känslor. De reagerar med rädsla, ilska och misstro gentemot vad som drabbat den person som de älskar och respekterar. Förmågan att acceptera konsekvenserna av demens varierar och ibland förnekar de problemen och känner bitterhet. Skuldkänslorna förekommer även då när vårdgivaren känner sig slutkörd och börjar överväga att överlämna vårdnaden till kommunen. Pliktkänsla De flesta vårdar av pliktkänsla trots att det leder till en hemsk tid fylld av påfrestningar och svårigheter. Makar upplever att de fullföljer äktenskapets löften genom att vårda sin partner. De flesta vårdgivare är själva i en hög ålder och denna tid används normalt till att vila och utöva sina egna intressen. I stället kräver vården av den dementa människan fysisk ansträngning och vaksamhet. När vårdgivaren tar ansvaret för vården utsätter de sig för stora påfrestningar som påverkar deras dagliga liv. För att klara sig igenom denna hemska tid behöver de stöd och avlastning annars riskerar de att drabbas av egna krämpor såsom magsår och hypertoni. De behöver stöd av familj, vänner och anhöriggrupper. Förlust av sociala relationer Känslan eller upplevelsen av förlust är vanlig liksom att förlora sin närstående och sitt eget liv, sina framtidsplaner och sitt sociala liv till sjukdomen. Avsaknaden av den kommunikativa förmågan mellan upplevs som en stor förlust. Att inte kunna föra en dialog, eller att inte kunna diskutera minnen som upplevts tillsammans påverkar relationen negativt. Att inte kunna kommunicera, att inte bli igenkänd av sin egen man/hustru och att denne inte vet vem som finns runt omkring honom/henne upplevs som något extrem svårt. Det framkommer även positiva upplevelser av att vårda sin närstående, men de upplevelserna är väldigt få. Att få den närstående att må så bra som möjligt, att ge tillbaka lite av det som de känner att de fick av den sjuke tidigare i livet upplevs som positivt. 95

96 Hur kan personalen påverka negativa känslor hos anhöriga? Även då när den demenssjuke har flyttat till ett annat boende upplever anhöriga påfrestningar och känslomässig stress. Sorgarbetet kan vara svårt att hantera och som personal skall man uppmuntra de att tala om sina känslor genom att lyssna och bekräfta de. De anhöriga kan ha svårt att anpassa sig till den nya situationen och stöd i form av samtal för att kunna hantera sina känslor kan bidra till en lindring av de negativa känslorna. Nästan alla människor har behov av ett viss mått av socialsamvaro för att må bra. Som vårdpersonal skall man visa omtanke för den anhörige, fråga hur hon/han mår. Med takt, bör kontaktpersonen och vårdpersonalen i övrigt få den anhörige att inse att hon/han inte är ensam i den situation de befinner sig i och möjliggöra diskussioner om känslor. Ett sätt är att uppmana de att gå med i en stödgrupp/anhöriggrupp. De andra i gruppen befinner sig i en liknande situation som andra människor inte alltid förstår. De ger varandra information, utbyter goda råd och tips och delar livserfarenheter för att komma över stressen och bördan. Gemensamma intressen för gruppmedlemmarna närmare varandra och gynnar förtroende och öppenhet. Många vårdare glömmer att sköta om sig själva vilket betyder att deras fysiska och psykiska hälsa försämras därför är det viktigt att uppmuntra de att sköta om sig själva, att tänka på sina egna behov och att inse att det finns ett liv bortom vården. Det är viktigt att man accepterar situationen och blir medveten om sin egen begränsning, och att man tar tid för sig själv. Som vårdpersonal skall man uppmuntra vårdarna att utnyttja de omsorgsinsatser som kommunen erbjuder, t ex hemtjänst eller att acceptera att ta emot hjälp från vänner och familj. Genom att slippa tänka på matlagning, städ och tvätt får man möjlighet till egen tid. Genom en enkel fråga Hur mår du? kan man öppna vägen till ett samtal. Positiva aspekter på vård En positiv aspekt kan vara att personalen tillvaratar anhörigas resurser, erfarenheter och kunskaper, få de att känna att även om deras närstående inte längre bor hemma kan de fortsätta vara delaktiga i vården av sin närstående. Anhöriga skall ses som en resurs och en naturlig del i boendet och det är personalens skyldighet att se till att de anhöriga känner sig alltid delaktiga och välkomna. Som personal skall man ge kontinuerlig information om den demenssjuke, sjukdomsförloppet och verksamheten. Man skall uppmuntra anhöriga att fortsätta besöka sin närstående och försöka få de att inse vilken viktig roll i omvårdnaden de har. Båda parterna har nytta och glädje av varandras erfarenheter. Som personal är man tränad och har speciella kunskaper om själva sjukdomen och dess yttringar och som anhörig har man speciella kunskaper om den demenssjuke personen som personalen kan ha nytta av och när man lägger ihop de här kunskaperna, då kan man göra någonting bra. Att erbjuda den anhörige att vara med när vården om sin närstående utformas kan inte uppfattas annat än positiv. 96

97 Marks kommun Närståendestöd och Frivilligverksamhet i Marks kommun Med närstående menas en person i familjen eller nära släkting. Men det kan också gälla grannar eller nära vänner. Närståendestöd/anhörigstöd I Marks kommun finns olika former och hjälp att tillgå för den som hjälper eller vårdar någon inom äldreomsorgen och handikappomsorgen. Många med funktionshinder vårdas idag av en närstående. Att bli närståendevårdare är inget man planerar. Det som från början inneburit att hjälpa till, kan med tiden bli ett heltidsarbete eller mer. För många innebär det att man inte får tid över för sina egna intressen längre. Man kanske inte får sova om nätterna. Ibland kan det även finnas behov av att få dela med sig sina tankar och funderingar med någon som har tid att lyssna. Närståendestödet arbetar för att tillsammans med vårdtagaren och hans närstående kunna erbjuda rätt stöd för en god omsorg. Anhöriggrupper. Där ges möjlighet att träffa andra i liknande situation. Personliga stödsamtal. Föreläsningar och utbildningar för att få stöd, erkännande och kunskap. Hembesök och information. Uppmuntran. Erbjudande om aktiviteter, avkoppling och nöje. Vad finns för avlastning till närstående i Marks kommun? Kostnadsfri avlösning Detta ges i hemmet kan beviljas när den som vårdar behöver vila, få egen tid eller av annan anledning inte kan vara hemma hos den som är i behov av hjälp. Idag kan upp till 10 tim/mån beviljas, där du kan spara 5 timmar till månaden efter. Växelvård Växelvård är en annan form av avlösning, där den sökande bor en kortare period på ett korttidsboende och en period i hemmet. Dagverksamhet Detta finns för personer med demenssjukdom på Kinnaborg och Björkeberga och ges som bistånd. Träffpunkt/Anhörigcentral Finns på Olof Marcusgården i Kinna. Öppet tisdagar Det är en mötesplats för dem som vårdar en närstående och dit man kan komma för en stunds samvaro eller avlastning. Man kan komma ensam eller i sällskap med den som man vårdar. Det finns möjlighet att lämna sin anhörige en stund för egen tid. 97

98 Frivilligverksamheten i Markskommun Det bygger på frivilliga medarbetare som arbetar ideellt. De får i gengäld utbildning/information och försäkring genom Marks kommun. De frivilliga insatserna är ett komplement till kommunens övriga verksamhet. Väntjänst, såsom ledsagning, besök, promenader m.m Medverka i aktivitetsgrupp Leda anhöriggrupp På ett antal särskilda boenden har man startat aktiviteter som: bingo, musikkafé, frukostkafé, högläsning, andaktsstund, promenad och line-dance. Närståendestödet i Marks kommun är samlat i ett eget verksamhetsområde inom Äldreomsorgen och leds av en anhörigkonsulent/enhetschef som har det övergripande ansvaret för att utveckla närståendestödet samt att stödja anhöriga i deras vardag. Anhörigkonsulenter, anhörigombud, ambassadörer och frivilligsamordnare utgör tillsammans förvaltningens samlade resurser för arbetet med närståendestöd och frivilligverksamhet. Man sprider information till kommunens innevånare genom bl.a. konferenser, utbildningar och annonser i Markbladet. Referenser och länkar Anhörigstöd i Marks kommun E-post: narstandestod@mark.se Kommunens växel Alzheimersföreningen hemsida Alzheimersföreningens sida riktad till anhöriga Anhörigcentrum i Kalmar Demensförbundet 98

99 Kapitel 14 Etik 99

100 Etik Etik är ett brett område som täcker många olika aspekter och som tar sin utgångspunkt i flera olika teorier och filosofier. Kortfattat kan man säga att etik behandlar frågor om rätt eller fel, gott eller ont på olika sätt. Vad är etik och moral? Ordet etik kommer från grekiskans ethos som betyder sed eller sedvänja. Ordet moral kommer från latinets moralis och betyder samma sak. Även om orden betyder samma sak har de fått olika innebörd även om vi ibland ger dem samma betydelse eller använder dem tillsammans, är etik är moralens teori och moral uttrycker vi med våra handlingar. När personalen skall avgöra om något är rätt eller fel finns det två begrepp som är viktiga att fundera över: fakta som handlar om data som kan kontrolleras i verkligheten. värderingar handlar om en persons inställning till verkligheten. Grundbegrepp inom etiken: Värden är det som anses gott och värdefullt livet: liv, hälsa, självbestämmande, integritet. Plikter är speciella handlingstyper som vi anser är skyldiga att utföra, t.ex. anmälningsplikt. Normer /regler är föreskrifter enligt hur människor bör eller inte bör handla. De kan vara utformade som förbud eller påbud. Etiska principer Inom etiken finns några principer som är användbara verktyg när svåra beslut måste tas inom vården. Dessa är: självbestämmandeprincipen - en person har bestämmer själv hur han/hon vill ha det. Alla har en fri vilja och fattar egna beslut om sitt liv. göra gott principen - Förhindra ont eller skada, eliminera ont eller skada och göra det goda med andra ord ge trygghet genom hög vårdkvalitet samt minska sjukdomslidande och befrämja hälsa. rättviseprincipen - alla skall ha lika rätt till vård oavsett kön, ras, utbildning och social status - ge trygghet genom hög vårdkvalitet Ibland går integritet före livet. Om en vårdtagare vägrar äta eller dricka hon/han vill bara dö. Här får vårdpersonalen inte tvångsmata vårdtagaren utan i praktiken har den enskilda människan rätt att få bestämma över sitt eget liv hon/han har alltså rätt till att tillåtas få dö. Om vårdpersonalen här skulle tvinga i vårdtagaren mat och dryck är det ett stort ingrepp i vårdtagarens personliga integritet och tvångsåtgärder är inte lagligt. Även en dements människas beslut angående sitt frånfälle, medvetet eller inte, insiktsfullt eller inte, har rätt till självbestämmande. Att ge sina vårdtagare en värdig och kvalificerad vård är av största vikt men av lika stor vikt är att ge de ett värdigt slut när den tiden kommer. I Johansson och Broströms (2006) artikeln Beslut åt andra: om ställföreträdande beslutsfattande i vården som finns tillgänglig på Vårdalinstitutet tematiska rum tar man upp etiska principer och värderingar som kan uppstå i samband med att en person drabbas av demenssjukdom. 100

101 I Hälso- och sjukvårdslagens 2 finns etiska riktlinjer för vården: Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården (HSL, 1982:763). Etiska teorier Det finns flera olika etiska teorier: Pliktetik - handlar om själva handlingen, har sin grund i Bibeln där den gyllene regeln är att allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem, tillsammans med de tio budorden utgör det den moral som de flesta i vår kultur känner sig delaktiga i. Immanuel Kant formulerade pliktetiken så här: Den regel som du vill se upphöjd till allmän lag, ska du följa med andra ord menar han att människan är förnuftig och harförmågan att handla efter de principer som hon själv kommit fram till. Konsekvensetik - innebär att man måste fundera och bedöma över de konsekvenser som kan uppstå vid olika handlingsalternativ. Konsekvenserna måste bedömas på lång sikt och man måste välja det handlingsalternativ som råder över de onda eller mindre goda handlingsalternativen. Utilitarism (nytta) - innebär att man måste välja den handling som är av största möjliga nytta eller lycka för så många som möjlig. Sinnelagsetik beskriver en handling och med detta menas att det är den goda tanken bakom en handling som avgör huruvida handlingen är god eller inte. Paternalism är en form av sinnelagsetik och innebär att man tar över ansvaret för en individ eftersom man anser att individen inte klarar av att fatta egna beslut. Referenser: Bolmsjö, I. (2005). De fyra principerna [Elektronisk]. Vårdalinstitutets Tematiska rum: Etik. Johansson, M. & Broström, L. (2006). Beslut åt andra: om ställföreträdande beslutsfattande i vården. [Elektronisk]. Vårdalinstitutets Tematiska rum: Etik: Hälso- och sjukvårdslagen HSL Olivestam, C., Thorsén, H. Etik och livsfrågor i vård och omsorg. Liber, 2000 Eriksson, K. et al (2001) Trygga och otrygga möten: vardagsetik och bemötande i arbete med människor. Gothia Förlaget, Stockholm. 101

102 Bilagor Bilaga 1 Levnadsberättelse Varför fylla i en levnadsberättelse? Varje människa är unik. Skriv gärna ner levnadsberättelsen tillsammans med er närstående om detta är möjligt. All personal som arbetar med omvårdnad i Marks kommun lyder under lagen om tystnadsplikt. I Marks kommun arbetar vi med levnadsberättelsen som en viktig del i vården av personer som har svårt att minnas sitt liv eller som inte gör sig förstådda. Individanpassa tänkandet är en naturlig del i vården hos oss i Marks kommun. Genom levnadsberättelsen kan vi som personal få lära känna personen som bor hos oss genom att få ta del av hans eller hennes liv. Vi får ökad kunskap om hans eller hennes familjesituation, Vilka arbeten han eller hon har utfört, vilka intressen han/hon har och har haft, vilken musik han/hon tycker om och vilka personliga egenskaper han/hon har. Vi får även veta vilka sorger och glädjeämnen som dykt upp under livet, vilka vanor och ovanor som han/hon besitter, vilken mat som uppskattas mm. Med denna kunskap hoppas vi kunna ge personen vi vårdar en guldkant på tillvaron. En person med demenssjukdom behöver hjälp av sin omgivning att få veta och känna vem han eller hon varit och fortfarande är, för att stärka en ofta bristande självkänsla. Detta är en del i ett jag- stödjande förhållningssätt som gåt ut på att stärka och stödja hans eller hennes ofta sviktande jagfunktioner. 102

103 Levnadsberättelse Namn: Ev. flicknamn: Adress: Födelsedatum: Flyttar in från: Inflyttningsdatum: Kontaktperson: Uppväxten (barndomen): Födelseort: Mammans namn och yrke: Bortgång (årtal) Levnadsöden hos mamma som känns viktiga att minnas och som betytt mycket för hans/ hennes barndom och uppväxt: Pappas namn och yrke: Bortgång (årtal) Levnadsöden hos min pappa som känns viktiga att minnas och som betytt mycket för hans/hennes barndom och uppväxt: Mina syskon (namn, födelseår ev. bortgång). Namn på syskons make/maka: Plats i syskonskaran: Barndomshem samt andra kända adresser där han/hon har bott under sitt liv (stad, ort, land och hur länge): Skola Utbildning: (skriv in namn och ort på de olika skolorna och utbildning): 103

104 Skol och ungdomskamrater som har betytt mycket: Speciella viktiga händelser från barndomen: Intressen han/hon hade som barn/ungdom (lek, böcker, musik idrott osv.): Konfirmation (vilket år, kyrka, präst): Viktiga händelser från ungdomsåren: Körkort? När, var? Militärtjänst :(vilket regemente, vilken försvarsgren, grad i det militära: Vuxenliv: Utmärkande personlighetsdrag: (glad /tungsint, pratsam, tystlåten, öppen, blyg, ekonomisk, generös, snabb, långsam, ordningsam, slarvig, morgon/kvällsmänniska osv. Är/har varit gift med: Skilsmässa? När Barn? (födelseår) 104

105 Barnbarn? (födelseår): Barnbarnsbarn? (födelseår): Arbeten han/hon har haft i livet ( olika arbetsplatser, hur länge? trivdes han/hon med arbete Intressen och hobbys: Fritidsintressen: i vuxen ålder (räkna upp det som han/hon har varit särskilt duktig på/respektive dålig på, eller Inte särskilt intresserad av. Aktiviteter som nu intresserar honom/henne: Varit med i någon förening: Favorit blommor, växter och träd: Artister och skådespelare han/hon uppskattar mycket: Musiksmak, sjunger eller spelar själv, böcker (vilken slags litteratur lästes? Favoritförfattare? TV och radioprogram: 105

106 Dagstidning, veckotidskrifter, facklitteratur som har lästs regelbundet: Resor: (Vart reste han/hon? finns det fotografier från resorna?): Husdjur genom åren (namn, hur lång tid?): Vänner som betyder mycket: Måltidsvanor Höger eller vänsterhänt: Favoritmat (huvudrätter, efterrätter): Dryck (varma, kalla): Användning av socker /grädde/mjölk i the och kaffe: Äter långsamt/ snabbt: Gillar kryddad mat? Mat som han/hon ej tycker om eller är allergisk mot: Alkohol och rökvanor: Tandprotes? Hörapparat? Glasögon? Övriga tekniska hjälpmedel: 106

107 Personliga vanor och särskilda önskemål: Van att duscha eller bada? När på dygnet föredrar han/hon att duscha/bada? Rädd för vatten? Blyg för att klä av sig? Några speciella händelser kring den personliga hygienen? Klädvanor: Vanor betr. sömn och vila (morgontrött / kvällspigg): Andra uppgifter som kan vara till hjälp för honom/henne: vanor, ovanor mm: Någon känd återkommande kroppslig smärta i vuxen ålder? Glädjeämnen för honom/henne: Saker som gör honom/henne bekymrad: Förhållande till religion: Vilken religion, Religösa traditioner och vanor. Tycker om att delta i gudstjänster. Någon svår sorg: 107

108 Rädslor: Personliga tillhörigheter som är värdefull för honom henne t ex. diplom tavla etc.: Annat: Färdtjänst? Vem sköter ekonomin? Ev. god man eller förvaltare: Närmastanhörig: Namn: Relation: Adress: Telefon hem/mobil/ arbete: Andra anhöriga: Namn: Relation: Adress: Telefon hem/mobil/arbete: Upphovskälla ( bertha.ragnarsdottir@telia.com) 108

109 Bilaga 2 Bemötande plan 109

110 110

111 111

112 Bilaga 3 Symtomskattning 112

113 Bilaga 4 NPI (Neuropsykiatriska Inventory) Beteendestörningar Neuropsykiatriska Inventory (NPI) NPI sammanfattning Neuropsykiatriska Inventory är ett verktyg för bedömning av psykopatologi hos patienter med demens och andra neuropsykiatriska sjukdomar. NPI bygger på en strukturerad intervju med en medhjälpare som känner till patienten. Följande 10 neuropsykiatriska områden utvärderas: vanföreställningar, hallucinationer, dysfori, oro, agitation/aggression, eufori, DIS-hämning, irritabilitet/labilitet, apati, avvikande motorisk aktivitet, natten beteende störningar. För varje domän en screening fråga uppmanas att avgöra om beteendeförändring är närvarande eller frånvarande. Om svaret är positivt domänen är undersökas på större djup med delfrågor. Om delfrågor bekräfta genomgången fråga, svårighetsgrad och frekvens av beteende bestäms enligt de kriterier som anges för varje domän. Frekvens är numrerad 1 till 4 och svårighetsgraden är poängsatt 1 till 3. Produkten (svårighetsgrad x frekvens) beräknas för varje beteendeförändring närvarande under den föregående månaden eller sedan den senaste utvärderingen (t.ex., för att utvärdera behandling effekt). Tillgängliga versioner: NPI standard version, NPI Vårdhem version. Översättningar som finns på kinesiska, danska, holländska, franska, grekiska, hebreiska, italienska, japanska, norska, portugisiska, spanska, svenska och thailändska. Cummings JL, Mega MS, Gray K, Rosemberg-Thompson S, Gornbein T: Den Neuropsykiatriska Inventory: omfattande utvärdering av psykopatologi i demens. Neurology 1994; 44: Neurology 1994; 44: atric-assessment- Tools/NPI%3FitemId%3D832403&sa=X&oi=translate&resnum=2&ct=result&prev=/search %3Fq%3DNPI%2BNeuropsychiatric%2Binventory%26hl%3Dsv%26sa%3DG 113

114 114

115 115

116 116

117 117

118 118

119 119

120 120

121 121

122 122

123 123

124 124

125 125

126 Beteendestörning BPSD NPI Neuropsykiatrisk undersökning Nej Frekvens Allvarlighets grad Allvarlighetsgrad X Frekvens Vanföreställningar Hallucinationer Agitation/ aggression Depression/ dysfori Ångest Eufori/ upprymdhet Apati/ likgiltighet Desinhibition Irritabilitet/ labilitet Motoriskt avvikande beteende Sömn Aptit/ Ätstörningar Summa Personnr: Namn: Datum: Utfärdare: 126

127 Bilaga 5 MNA Nutrition. 127