Utbildningsdepartementet Utbildnings- och högskoleenheten Stockholm Frédérique Lémery U2011/3579/UH 12/19/11

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Utbildnings- och högskoleenheten Stockholm Frédérique Lémery Promemoria Vårt diarienummer U2011/3579/UH 12/19/11 Förslag om ändrad examensbeskrivning för specialistsjuksköterskeexamen Svensk sjuksköterskeförening överlämnar härmed följande synpunkter Svensk sjuksköterskeförening är en professionell sammanslutning av sjuksköterskor. Svensk sjuksköterskeförening företräder professionens kunskapsområde med syfte att främja forskning och utveckling, utbildning samt kvalitetsutveckling inom vård och omsorg. Föreningen har ca medlemmar. Svensk sjuksköterskeförening: föreslår att Utbildnings- och Socialdepartementet omgående tillsätter en nationell arbetsgrupp där Svensk sjuksköterskeförening finns representerad. Arbetsgruppen ges uppdraget att göra en översyn av sjuksköterskors specialistutbildning inom Högskolan på avancerad nivå anser att de i promemorian föreslagna examensmålen inte kommer att kunna tillämpas inom flera för hälso- och sjukvården angelägna specialistområden förordar en specialistutbildning för sjuksköterskor på avancerad nivå som ryms inom ramen för magister/ eller mastersprogram där en yrkesexamen kan utfärdas efter ett eller två år förordar att samtliga examensmål i specialistsjuksköterskeexamen revideras för att följa Bolognadirektivet förordar att det i examensbeskrivningen för specialistsjuksköterskeexamen anges att det självständiga arbetet (examensarbetet) fastställs till 15 högskolepoäng förordar att ett nationellt samverkansorgan skapas för sjuksköterskornas specialistutbildningar där Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet finns representerade. Vården är en av de mest kunskapsintensiva branscherna i samhället som kräver en hög kompetens för att vara kunskapsbaserad och säker. Majoriteten av remissvaren gällande Sjuksköterskors specialistutbildning- vilket slags examen? Rapport 2010:5 R förordade en specialistutbildning som leder både till en yrkesexamen och till en generell examen på avancerad nivå. Detta har Utbildningsdepartementet valt att bortse ifrån.

2 Ny utbildningsstruktur Svensk sjuksköterskeförenings uppfattning från föregående remissvar kvarstår. En utbildning för framtiden som kan möta vårdens utveckling kräver en förnyelse av utbildningskombinationer, inriktningar och fördjupningsområden. Fördjupning inom de olika inriktningarna kan uppnås genom valbara kurser, examinationsuppgifter och genom att den verksamhetsförlagda utbildningen och examensarbetet sammanlänkas med vald inriktning. En flexibel struktur för specialistutbildning skulle kunna innebära ökad samläsning mellan olika inriktningar och över utbildningsgränser. Specialistsjuksköterskeutbildningarnas längd behöver ses över. Med den nuvarande examensordningen har nya krav på innehåll tillkommit. Svensk sjuksköterskeförening anser att det i Utbildningsdepartementets förslag kvarstår brister som får konsekvenser för så väl omvårdnadens kunskapsutveckling som god vård. För att möta framtida kompetenskrav bör målsättningen vara att inrymma specialistsjuksköterskeutbildningen inom ramen för magister/eller mastersprogram där även en yrkesexamen kan utfärdas efter ett eller två år. Specialist i omvårdnad Hälso- och sjukvården ska ge en personcentrerad vård, vilket innebär en vård där personen blir sedd och förstådd som unik med individuella behov, värderingar och förväntningar. Detta ställer höga krav på kunskaper inom omvårdnad. I högskoleförordningens mål för yrkesexamen på avancerad nivå saknas huvudområdet omvårdnad. Det innebär att progression inom sjuksköterskornas eget professionsområde omvårdnad saknas i sjuksköterskornas specialistutbildningar. Progressionen i huvudområdet är nödvändig eftersom den innebär att förmågan till att självständigt bedöma, planera och åtgärda patienters komplexa omvårdnadsbehov utvecklas. Specialistsjuksköterskan ska även kunna utveckla omvårdnaden för patienter och närstående samt fungera som omvårdnadsexpert i samarbete med andra professioner. En sjuksköterska med både en generell examen inom huvudområdet omvårdnad och en yrkesexamen inom vald specialitet kan ta mer krävande kliniska beslut och genom detta medverka till att förbättra vårdkvalitén för patienter och närstående. Svensk sjuksköterskeförening anser att framtidens specialistutbildning ska leda till att sjuksköterskorna blir specialister i omvårdnad. Denna kompetens krävs för att specialistsjuksköterskorna ska kunna säkerställa en god kvalitet i omvårdnaden, arbeta för att vården är säker och identifiera områden som behöver förbättras. Enbart en yrkesexamen är inte tillräcklig för att uppnå den självmedvetenhet och kritiska reflektion av planerad och utförd omvårdnad som krävs av specialistsjuksköterskor. En specialistutbildning som enbart leder till en yrkesexamen utan fördjupning och progression i sjuksköterskornas huvudområde omvårdnad innebär att framtidens vård kommer att stå utan specialistkunskaper vad gäller omvårdnad. Sjuksköterskornas specialistutbildning behöver även innehålla fördjupning i vetenskaplig metod, de sex kärnkompetenserna; personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik ( QSEN, 2007) och ämnena biomedicin, pedagogik, hälsa och ledarskap.

3 Kompetens för en God Vård I SOSFS 2005:12 lyfter Socialstyrelsen fram sex områden för hälso- och sjukvården som viktiga förutsättningar för God vård; kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och i rimlig tid. Om framtidens specialistsjuksköterskor ska kunna bidra till en god vård krävs en progression inom omvårdnad, teoretisk kunskap inom biomedicin kopplat till den valda specialiteten, klinisk kunskap inom omvårdad och biomedicin, reflektion, kritiskt tänkande, tydlig autonomi och självständighet. I dag finns ett stort gap mellan den tillgängliga kunskapen och vad som faktiskt görs inom hälso- och sjukvården. Implementering av ny kunskap kräver specialistsjuksköterskor som behärskar att systematiskt sammanställa och kritiskt granska den vetenskapliga litteraturen, sammanställa ett kunskapsunderlag, tillämpa kunskapen och slutligen utvärdera tillämpningen. Denna process kräver en god vetenskaplig kunskap och en fördjupning i huvudområdet omvårdnad. Specialistsjuksköterskan måste förstå när den kliniska situationen inte utvecklas som väntat, samt utifrån dessa oväntade data kunna reagera och agera adekvat. En specialistsjuksköterska med både kunskap inom huvudområdet omvårdnad och kunskap inom vald yrkesspecialitet kan kritiskt analysera och granska kunskapsunderlag och självständigt utforma regler och anvisningar på en avancerad nivå. Något som enbart uppnås genom en generell examen på avancerad nivå i omvårdnad samt en yrkesexamen inom vald specialitet. En specialistutbildad sjuksköterska med denna kompetens kommer även att vara kostnadseffektiv. Utbildningsdepartementets förslag I Utbildningsdepartementets promemoria föreslås att nuvarande examensbeskrivningen för specialistsjuksköterskeexamen utökas med en ny inriktning som möjliggör att lärosätena tillsammans med avnämare kan skapa nya inriktningar för att möta hälso- och sjukvårdens behov. Svensk sjuksköterskeförening anser att de föreslagna examensmålen för en öppen inriktning är alltför oprecisa och inte kan tillämpas inom flera specialistområden som i dag är angelägna utbildningsområden för hälso- och sjukvården. Inom akutsjukvården är behovet stort av en specialisering för sjuksköterskor. Något som blir svårt att uppnå eftersom mål som; att visa förmåga att bemöta människor i kris samt visa förmåga att tillämpa sina specialistkunskaper vid stora olyckor och katastrofer saknas. De föreslagna inriktningsmålen blir heller inte fullt ut tillämpbara för specialistinriktning mot till exempel palliativ vård, skolhälsovård eller diabetesvård. Inom palliativ vård är habiliteringsinsatser av låg relevans medan exempelvis symtomlindring bör vara centralt. Inom skolhälsovård är rehabilitering och förebyggande av sjukdomskomplikationer inte i fokus medan preventiva och promotiva insatser bör få en mer central plats i målformulering. Dagens magisterutbildning i diabetesvård har examensmål som; bedömning av individuellt utbildningsbehov, att följa utvecklingen inom diabetesområdet och införa nya rutiner och metoder samt att vara väl insatt i de senaste forskningsresultaten för att kunna bedriva en evidensbaserad diabetesvård. Dessa mål utgör viktiga hörnstenar som saknas inom de inriktningsmål som föreslagits. Svensk sjuksköterskeförening anser även att av de föreslagna målen för den öppna inriktningen blir målet visa förmåga att ansvara för undersökningar och behandlingar inom specialiseringens särskilda område (tredje strecksatsen) överflödigt eftersom det ryms under de mål som anger självständigt planera, genomföra och utvärdera åtgärder (andra strecksatsen).

4 Bolognadirektivet Enligt Bolognadirektivet ska examensmålen formuleras med aktiva handlingsverb för att kunna utgöra underlag för examination. Mål formulerade med passiva verb till exempel; visa förmåga eller visa kunskap är otillräckliga som underlag för examination eftersom det öppnar för alltför vida tolkningsmöjligheter. Examensmålen för samtliga inriktningar i specialistutbildningen för sjuksköterskor måste formuleras med aktiva handlingsverb och tydlig progression. För att uppnå magisterexamen och nationell likvärdighet är det angeläget att det självständiga arbetet (examensarbetet) i examensbeskrivningen fastställs till 15 högskolepoäng. Något som framgår tydligt i andra yrkesexamina till exempel psykologexamen. För att följa Bolognadirektivet anser svensk sjuksköterskeförening att samtliga examensmål i specialistsjuksköterskeexamen bör revideras. Nationell samordning Utredningen menar att de nya inriktningsmålen skapar flexibilitet och ger avnämarna möjlighet att utveckla specialistutbildningar som lever upp till de krav som ställs av en föränderlig hälso- och sjukvård. Svensk sjuksköterskeförening har flera invändningar då förslaget innebär risker. Det är lärosätena som fattar beslut om specialistinriktningen ska ingå i det reguljära utbudet eller anordnas som uppdragsutbildning. Då sjuksköterskornas specialistutbildningar är kostsamma är det troligt att de kommer att arrangeras av lärosätena som dyra uppdragsutbildningar. En annan risk är att specialistutbildningarna inte kommer att utvecklas för nationella behov utan anpassas till lokala behov som inte är nationellt gångbara. Ett alltför lokalt kursutbud kan innebära för låga volymer och därmed inte täcka ett nationellt utbildningsbehov. För att skapa förutsättningar för en nationell kvalitetsgaranti, kunskapskontroll och nationell dimensionering föreslår Svensk sjuksköterskeförening ett nationellt samverkansorgan för sjuksköterskors specialistutbildning där Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet ingår. Samverkansorganet bör fastställa nationella kompetenskrav utifrån de kompetensbeskrivningar som utarbetats av Svensk sjuksköterskeförenings sektioner och nätverk. Inom det nationella samverkansorganet kan inriktningar och lärandemål skapas i samverkan och nationella kvalitetskrav för den verksamhetsförlagda utbildningen kan fastställas. Svensk sjuksköterskeförening föreslår att Utbildnings- och Socialdepartementet omgående tillsätter en nationell arbetsgrupp där bland annat Svensk sjuksköterskeförening finns representerade. Arbetsgruppen ges uppdraget att göra en total översyn av sjuksköterskors specialistutbildning inom Högskolan på avancerad nivå. Stockholm Svensk sjuksköterskeförening Ania Willman Ordförande Birgitta Wedahl Biträdande kanslichef

5