senare ohälsa? dokumentation av konferensen den 23 maj 2013 i Göteborg

Transkript

1 Tidig våldsutsatthet senare ohälsa? dokumentation av konferensen den 23 maj 2013 i Göteborg

2 hässel & palm En konferens om våldsutsatthet i barndomen och dess konsekvenser för hälsan i vuxenlivet Inledning ANITA KRUSE, KARIN ENGDAHL och JONAS ANDERSSON Våld, utsatthet och hälsa hur hänger det ihop? Anna-karin andershed Våld i nära relationer en folkhälsofråga Kerstin Bynander och LiNa Blombergsson The Adverse Childhood Expericences Study Vincent J. Felitti Othellos tårar Dag norgård och Malin Kärrbrink Avslutning tomas Rosenlundh Några som var där publik och föreläsare Vi som arrangerar: Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) har ett regionuppdrag att arbeta med området våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp. VKV initierar och bedriver: utbildningsverksamhet, informationsverksamhet, utveckling av metoder och samverkan, forskning med anknytning till den kliniska verksamheten samt följer, sammanställer och sprider forskningsresultat. Västra Götalandsregionen, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, vid regionkansliet, har i uppdrag att stödja hälso- och sjukvårdsutskottet samt regionstyrelsen i regiongemensamma strategiska hälso- och sjukvårds- samt tandvårdsfrågor. Samordningsförbunden i Väst är en permanent samverkan mellan myndigheterna som är huvudansvariga för samhällets rehabiliteringsinsatser. Myndigheterna inkluderar Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Västra Götalandsregionen, Region Halland, Landstinget i Värmland samt kommunerna i Västra Götaland, Halland, Karlstad, Säffle och Årjäng. Syftet med samverkan är att använda resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt så att den enskilda individen uppnår eller förbättrar sin förmåga att komma in på arbetsmarknaden. Länsstyrelsen i Västra Götaland ska inom sitt ansvarsområde stödja samordningen i länet av insatser som syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor vilket innefattar våld i nära relationer, barn som bevittnar våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelsen vill genom denna konferens bidra med kunskap om barns utsatthet och vad vi som professionella kan göra för att ge barn det stöd de har rätt till. 2

3 Mer än 700 besökare ville lyssna och delta i dagens konferens. Men först; registrering och morronfika. Välkomna! Välkomna! Välkomna, så roligt att så många valt att komma hit idag! Anita Kruse, chef för Västa Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) hade nöjet att önska drygt 700 konferensdeltagare välkomna till biografen Draken i Göteborg och konferensen Tidig våldsutsatthet senare ohälsa?. Idag fäster vi strålkastarljuset på sambandet mellan våld och ohälsa. I lokalen finns stor och bred kunskap samlad, fortsatte Anita Kruse och hänvisade till politiker och praktiker från offentliga, privata och ideella verksamheter från hela regionen. Våld i nära relationer är ett stort folkhälso- och samhällsproblem och det är viktigt att samhället inte bara tittar på. Det gäller inte minst att synliggöra kopplingen till hälsan för de barn som lever med våldet. Att våga fråga patient och klient vet vi är svårt, vare sig det gäller offer eller förövares hälsa. Våldet innebär stora samhälls- och sjukvårdskostnader. Idag hoppas vi få större insikter om våldets konsekvenser och fundera över hur vi själva arbetar med frågan där vi är verksamma, sa Anita Kruse och bjöd politikerna och regionråden i Västra Götalandsregionen Jonas Andersson (FP) och Karin Engdahl (S) att komma upp på scenen. Nu fick de tillfälle att berätta om varför de valt att vara delaktiga i att ha startat kompetenscentrum om våld i nära relationer, ett kompetenscentrum med ett grundläggande utbildningsuppdrag riktat till samtliga hälso- och sjukvårdsanställda. VKV arbetar med frågor som är nödvändiga att se. För det är ingen idé att gömma sig och påstå att sånt händer inte i min kommun. Det är bara självbedrägeri! Vi måste istället våga erkänna att våld i nära relationer är en realitet och då krävs det att vi ökar kunskapen. Socialtjänst, polis och förskola har viktiga roller men sjukvården är en central resurs för att vi ska se och våga fråga. Och vi måste göra klart att det inte räcker att konferera, sa Jonas Andersson och svepte med blicken över konferensdeltagarna. Jonas Andersson och Karin Engdahl talar för en systematisk utbildning som gör att hälso- 3

4 Regionråden Jonas Andersson och Karin Engdahl varnar för att sticka huvudet i sanden. Våldet är en realitet ta det på allvar. och sjukvårdsanställda vågar tänka tanken om vad som faktiskt hänt patienten de har framför sig. Det där med att ramla över dammsugarslangen och gå in i skåpsluckan är inte alltid med sanningen överensstämmande allt för många personer blir utsatta för sexualiserat våld redan i sin första kärleksrelation. Vikten av utbildning beskrev Jonas genom att berätta om den där dagen när han i sin kommun var kallad till ett extramöte för att planera hur de barn, som varit med om tsunamin, skulle bemötas när de kom tillbaka på måndagen. Det handlade då om ett tillfälle en engångsföreteelse, en naturkatastrof. Tänk istället att det varje måndag kommer flera hundra barn till förskola och skola som mött våld under helgen. Beredskapen och kunskapen om hur vi ska bemöta dem saknas. I dagens läge ställer barnmorskan rutinmässigt frågor om våld på mödravårdscentralen. På mödravårdscentralerna vet de idag att det är en ökad risk att det första slaget i en relation kommer vid första graviditeten, då när de borde vara som lyckligast. Den stora utmaningen är dock att ta hand om de svar vi får in. Utbildning om problematiken ska stärka dem som får svaren, konstaterade Karin Engdahl. Vi kan också påminna oss om att allt för många personer blir utsatta för sexualiserat våld redan i sin första kärleksrelation. Tänk hur det kan komma att påverka resten av livet! Nästa verksamhet som utbildar för att bättre kunna se, våga fråga och veta vad man ska göra med svaren är Folktandvården. Samtliga områdeschefer, klinikchefer, ledningsgrupp, politisk ledning samt många tandläkare, tandsköterskor och hygienister vid varje klinik har gått en basutbildning och kommer att erbjudas en fördjupning. Folktandvården i Västra Götalandsregionen är först i Sverige med att utbilda sin personal om våld i nära relationer. Därefter fick publiken se ett utdrag ur den norska animerade filmen Den Arge. Filmen bygger på en bok som handlar om lille Boj som lever med en pappa som är våldsam mot mamma. Boken skrevs som en samtalsbok för små och stora om våld i hemmet. När den kom ut i Norge menade några att den var för stark för barn, andra att den lyckades förmedla och bearbeta obehagliga upplevelser. Författare är Dahle Gro och Nyhus Svein. Intresserade kan vända sig till Cinebox, är en del av Swedish Film AB som distribuerar spelfilm på den institutionella marknaden i Skandinavien, 4

5 Våld, utsatthet och hälsa hur hänger det ihop? Anna-Karin Andershed är docent i psykologi och presenterade resultat från den så kallade Resume-studien, vilket är en retrospektiv studie om unga människors erfarenheter av utsatthet och stöd i unga år. Våld och försummelse i barndomen hur vanligt är det och vilken hjälp fick man? Anna-Karin Andershed är docent i psykologi vid Örebro Universitet. Ett slumpmässigt urval av unga vuxna, år, i Sverige har intervjuats och svarat på enkät. Syftet var att ta reda på hur vanligt det är att utsättas för olika typer av våld och försummelse under barndom och ungdomsår. Man önskade ta reda på vilken form av våld och försummelse de drabbats av, vem som gjorde det, var det skedde och om det fanns något stöd och hjälp att få. De unga svarade också på frågor om vilka följder utsattheten fått och hur livet ser ut idag. I studien har man valt att arbeta brett genom att inkludera många former av övergrepp och försummelse: egendomsbrott, fysiskt våld, verbala övergrepp, sexuella övergrepp, försummelse och bevittnande av våld. Frågorna täcker också en stor bredd inom varje område, det vill säga från mindre allvarliga till mycket allvarliga former av utsatthet. Frågorna om vilka följder övergreppet fått handlar om man anmält övergreppet och i så fall till vem, om offret fick någon professionell hjälp och om den gjorde någon skillnad. Är den unge nöjd med livet eller lider man av depression eller ångest, eller kan vi se riskbruk av alkohol, kriminalitet eller självskada och självmordstankar? När vi tittar på förekomst av typer av utsatthet så skiljer det sig på vissa sätt åt vad pojkar och flickor drabbas av: flickorna utsätts oftare för sexuella övergrepp och pojkarna utsätts och exponeras oftare för fysiskt våld. När det gäller andra former av utsatthet tycks könsskillnaderna vara mindre. Det är också vanligt att en person utsätts flera gånger; det vill säga utsatthet tycks inte vara en engångsföreteelse. Var har ungdomarna då utsatts? Det är besvärande vanligt att det händer i skolan, förskolan eller på fritids. Siffran är högst när det handlar om verbalt våld. De sexuella övergreppen sker på allmän plats eller hemma hos någon man känner. De vanligaste förövarna finner man bland andra barn och ungdomar på skolan eller jobbet. Undersökningen visar också att de ibland så ifrågasatta fosterföräldrar inte återfinns bland de mest vanligt förekommande förövarna. Hur mår man idag? Grundmönstret är tydligt. Upprepad utsatthet hänger samman med ett betydligt sämre mående. Anna-Karin Andershed arbetar med ett stort informationsmaterial sprunget ur enkätsvar och intervjuer med unga vuxna. 5

6 Och det spelar ingen roll om det handlar om egendomsbrott eller fysiskt våld; mönstret är detsamma. Sexuella övergrepp hänger samman med problem i det fortsatta livet, medan verbalt våld inte på samma sätt är relaterat till negativ anpassning längre fram i livet. Man ser också att högre grad av utsatthet också hänger samman med mer självskadebeteende. I studien har man också intresserat sig för mönstren av utsatthet, vad är typiskt och vad är antitypiskt? De typiska mönstren är alltså de kombinationer av våld eller utsatthet som fler än slumpen förväntat drabbas av. Det mest typiska bland unga kvinnor är att inte utsättas alls, som var ungefär tre gånger vanligare än man kunde förvänta sig av slumpen. Det är samtidigt typiskt att vi observerar alla former av utsatthet hos en och samma person, vilket var ungefär tolv gånger vanligare än man klunde förvänta sig av slumpen. När det gäller unga mäns utsatthet är färre kombinationer statistiskt säkerställda. Det är ett vanligt mönster att de någon gång utsätts för egendomsbrott, medan det inte är typiskt på samma sätt som för fllickorna att det ingår i mönstret av polyviktimisering att drabbas av sexuella övergrepp. De brott som anmäls är först och främst egendomsbrott. Andra typer anmäls ganska sällan. Knappt en fjärdedel av de som utsatts har fått professionell hjälp, då oftast från BUP, psykiatri eller kurator inom sjukvård eller på skola. Man har också tittat på om det finns de som mår bra trots upprepad utsatthet. Vissa har starkare motståndskraft än andra, konstaterade Anna-Karin Andershed. En femtedel av dem som utsatts upprepade gånger trivs med livet idag. De som inte mår bra har i högre utsträckning blivit utsatta för verbalt våld, sexuella övergrepp och försummelse. De som mår bra trots utsatthet kände sig motiverade och mogna att ta emot hjälp, de tycker att de fick rätt hjälp och att insatsen gjorde skillnad. Den andra gruppen de som inte mår bra har fått mer stöd av samtliga professioner. De är inte lämnade i sticket, men vi når inte ända fram, konstaterade Anna-Karin. Vi vet hur vi ska göra i teorin. Ni vet hur vi gör i praktiken. Slutsatserna som dras i Resume-studien är att majoriteten av unga utsätts på något vis under sin uppväxt. De som utsätts någon gång, utsätts ofta flera gånger och utsattheten är relaterad till sämre hälsa i vuxen ålder. De som utsätts, utsätts ofta för flera olika saker och mönstren skiljer sig mellan pojkar och flickor. Skolan är en viktig plats där det händer mycket, och de flesta väljer att inte berätta om det. Välmåendet är sämre bland de som utsatts och de allra flesta får ingen professionell hjälp att hantera det som hänt. Sammantaget kan man säga att en utsatthet kan vara indikator på flera, vilket ju är bra att känna till för den praktiker som möter någon som berättar att han eller hon har utsatts för något. Det är också tydligt att de som mår bra idag har upplevt att de fått rätt hjälp och känt sig mogen att ta emot den. Därför kan vi fundera över klientens roll och ta med också den i beräkningen när vi planerar insatser, precis som tanken är med evidensbaserat arbete. Effekten av det, är kanske det som gör skillnad, funderade Anna-Karin och pekade också på att kommunikation är A och O: Våga fråga! Och kanske krävs det systematik för att våga: fråga alla. I det fortsatta arbetet med det mycket omfattande, dock retrospektiva, material som finns, är Anna-Karin och hennes kollegor mycket intresserade av att se hur mönstren av utsatthet ser ut. De vill också titta närmare på om det spelar roll vem som är förövaren, när utsatthet debuterar, om det finns skillnader i utsatthet mellan barn och ungdomar och hur vi kan koppla utsatthet till fysisk och psykisk hälsa i ung vuxen ålder, sa Anna-Karin som menar att det är en förmån att få forska vidare på det här omfattande materialet. Vi vet hur vi ska göra i teorin. Ni vet hur vi gör i praktiken. Låt oss kombinera de två perspektiven! 6

7 Våld i nära relationer en folkhälsofråga Kerstin Bynander, kanslichef, och Lina Blombergsson, utredningssekreterare i regeringskansliet. När det blev uppenbart för regeringen att något måste göras mot våld i nära relationer, gav statsministern justitieministern i uppdrag att kraftsamla. Carin Götblad tillsattes som samordnare och en statlig utredning arbetar nu sedan i maj Kerstin Bynander är kanslichef hos Nationella samordnaren mot våld i nära relationer, där arbetets tyngdpunkt ligger på våld mot kvinnor, men sammantaget på våld i nära relationer. Det här anses som en viktig fråga, ministrarna är nyfikna och vill ha rapporteringar ganska ofta, intygade Kerstin Bynander. Uppdraget är att samla och stödja myndigheter och organisationer för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet. De ska förbättra samverkan och bidra till ökad samsyn kring hur våld i nära relationer bäst ska förebyggas och bekämpas. Att sprida och förbättra genomslaget av befintlig kunskap på området är ytterligare direktiv, liksom att överväga hur skyddet för och stödet till brottsoffren kan utvecklas. Man ska också se över hur det är möjligt att förstärka kvinnojourernas verksamhet. Redan från början fanns det mycket kunskap på området men den är dåligt spridd i samhället, konstaterade Kerstin Bynander och gjorde klart att målet med deras arbete är en SOU och att de alltså inte arbetar operativt och inte kan göra något för alla de utsatta som ringer och behöver hjälp och stöd. Nationella samordnaren mot våld i nära relationer består av nio personer med blandade kompetenser för att på bästa sätt kunna se på uppdraget ur olika perspektiv. Där finns jurist, ekonom, journalist, statsvetare och representanter för socialtjänst och idéburna organisationer. Under det inledande arbetet har de som arbetar med frågan träffat myndigheter, kommuner, brottsoffer och brottsutövare allt för att samla kunskap. De har jobbat med fokusgrupper, informerat generaldirektörer och bildat referensgrupp från idéburna organisationer. Vad har de då sett under den här tiden? Det är mycket som åter- Lina Blombergsson och Kerstin Bynander är ärliga mot publiken: våldet är ett stort problem, kanske större än vi anat. 7

8 står att göra på området. Det finns goda exempel som fler behöver ta efter. Fler här inne gör säkert ett fantastiskt arbete och kommer inte känna igen allt i den hinderanalys som vi gjort, sa Lina Blombergsson, utredningssekreterare, kluven inför att låta alltför negativ, samtidigt mån om att inte förmedla någon falsk glädjebild. Kring ämnet våld i nära relationer finns ett stort mörkertal. Många offer berättar inte vad de har varit med om, och det gäller oftare barn än vuxna, tror utredarna. Det saknas förebyggande arbete och strategi, vilket inte bör vara en omöjlighet att få till. Idag finns det nämligen krishantering när olyckan redan är ett faktum; ungefär som när det handlar om en naturkatastrof eller olycka. Socialtjänsten gör förvisso sitt jobb när de får reda på att något faktiskt har hänt, men det sker med blandade resultat. Kommunerna brister många gånger och lämnar ansvaret till idéburna organisationer och till de drabbade själva. Barnen lämnas i sticket, konstaterade Kerstin och Lina. Barnen lämnas i sticket Kvinnojourerna tar stort ansvar, men det behöver utvecklas arbetssätt som handlar om, och vänder sig till, barn och utövare. Ett gott exempel på en fungerande verksamhet är Utväg i Skaraborg där flera aktörer gått samman, finansierar och tar aktivt ansvar. Det finns fler som arbetar på lite olika sätt runt om i landet, så man kan säga att hälso- och sjukvårdens roll är delvis oklar. Det är inte så konstigt att man inte vågar fråga, om man inte vet vad man ska göra med svaren, menar Lina Blombergsson. Det mesta våldet sker i hemmen, utan vittnen, utan bevis. Sådana fall är svåra att leda till åtal och domslut, varför få av fallen överhuvudtaget hamnar i domstol. Man blir nedslagen när man ser hur få domar som ges. Speciellt när det gäller våld mot barn. Där behövs bättre strategier. De flesta barn bor kvar i hem där våldet pågår, konstaterade jurist Kerstin Bynander, och förklarade: Det finns en målkonflikt mellan rättsprocess och stödprocess. Rätten vill inte att någon ska ha pratat med barnet, de vill ha en obesmittad version. Socialtjänsten har andra mål. Målkonflikten kräver större förståelse, mer samarbete och förklaring. Det övergripande målet måste vara barnets bästa. Det här är bristande barnperspektiv! Det saknas ofta en strategisk nivå med koppling till handläggare. Göteborg är en förebild vad gäller samverkan mellan myndigheter då det handlar om arbetet med kriminella ungdomar. Då är det inte lika svårt anses kanske lite coolare, funderade Lina och fortsatte: I arbetet med kriminella ungdomar samverkar man, och när det på hög nivå finns en större vilja att samordna sig då fungerar det. Men hur få till det på området våld i nära relationer? Samverkan kan vara en del av svaret. Utredarna ser över fler områden: Sekretesslagstiftningen är komplicerad och svårtolkad vilket försvårar, skapar många frågor och osäkerhet. Är det något i lagstiftningen som vi ska ändra på är en av frågeställningarna. Det finns brister i uppföljningen; på många håll är man bra på det akuta men dåliga på att följa upp. Hur få alla att jobba med det? Finansieringen är kortsiktig och bygger på projekt. När projekten är över försvinner pengarna... med verksamheterna. Kvinnojourernas finansiering är kortsiktig och de saknar många gånger grundfinansiering. Hur hitta bättre alternativ? Lina Blombergsson och Kerstin Bynander benade upp svaren på detta stora samhällsproblem som behöver angripas på många sätt: FÖREBYGGA Vi behöver skapa en strategi för att förebygga våld i nära relationer. Är det ett folkhälsomål? AGERA Fokus ska också riktas mot den som utövar våld, och insatser ska sättas in som får stopp på våldet. Långsiktiga insatser behöver utvecklas. FÖLJA UPP Förstärk uppföljningen och få den strategiska nivån att efterfråga resultat och sätta upp mål. 8

9 SAMORDNA Den utsatta ska mötas av ett samordnat agerande och gott bemötande. Det är en förutsättning för att samhället ska kunna agera effektivt. En våldsutsatt kvinna kan behöva hålla kontakt med socialtjänst, rättsväsende, hälso- och sjukvård, kvinnojour och kanske ytterligare försäkringskassa, migrationsverk med mera. Det går ju bara inte! Men så här kan det se ut, och det är ingen överdrift, tyvärr. Nej, vi behöver hitta bättre sätt, hitta en struktur som gäller både barn och vuxna. Vi tror att den enskilde ska få en individuell plan. Här behöver vi vara mer innovativa, menade utredarna som förespråkar en samordningsgrupp för våldsutsatta kvinnor, män och barn. Strategisk samverkan Hälso- och sjukvård Skolan/Förskolan Arbetsgivare Privat nätverk Kriscentrum för män Mansjourer Socialtjänst Bedöma behov av skydd och stöd Placera i skydd Utreda vårdnad Stöd och hjälp Samordna insatser Brottsutredning Brottsoffersamordning Samordningsgrupp för Våldsutsatta Kvinnor, män och barn Polis Brottsförebyggande Hot och Riskbedömning Besöksförbud Åklagare Domstolar Kriminalvård Brottsoffermyndigheten Målsägandebiträden/ Advokater Brottsofferjour Kronofogden Förebyggande insatser Försäkringsbolag Arbetsförmedlingen Frivillig organisationer Skyddat boende Hot- och riskbedöma Erbjuda stöd Individuell handlingsplan Samordnad hotoch riskbedömning Brottsförhindrande åtgärder Stöd och hjälp på kort och lång sikt Hälso- och sjukvård Identifiera och upptäcka Akut sjukvård Krisstöd Behandling Migrationsverket Försäkringskassan Skattemyndigheten Vi måste hitta sätt att få slut på våldet. Med ett mer strukturerat arbete i samverkan kanske vi kan hitta en mötesrutin och diskutera på individnivå. Idéburna organisationer är ett viktigt komplement, men har inte yttersta ansvaret, varför vi måste peka ut vem som initierar planer och för aktiviteterna. Det förebyggande arbetet skulle kunna drivas bättre om frågan kunde drivas som ett folkhälsomål. Det är också centralt att våldet upptäcks tidigt och att det finns lättillgängligt stöd då. Man kan också fundera på hur skola och förskola kan arbeta med våld i nära relationer. Det kan finnas behov av offensiva insatser riktade mot dem som utövar våld. Vi måste, återigen, ha strategier för dem som vill ha hjälp. Många människor lever med och i detta våld, vi känner till dem och låter det fortgå. Vi måste hitta sätt att få slut på våldet, avslutade Kerstin Bynander och Lina Blombergsson. 9

10 Utsatthet i barndomen farligt hela livet Mer än vuxna amerikanska medelklasspatienter har deltagit i The Adverse Childhood Experiences Study (ACE), som handlar om hur negativa barndomsupplevelser påverkat livet. Studien är djupgående, retrospektiv och framåtblickande och visar på ett övertygande sätt vilka risker hälsa, vardagsliv och ekonomi utsätts för. Vincent J. Felitti är med.dr. och professor i medicin vid University of California. Studien utfördes i San Diego med start Den kan sägas ha kommit till på grund av en kvinna med överviktsproblematik som kom till kliniken där läkaren Vincent J. Felitti arbetade. För att försöka förstå varför kvinnans vikt fortsatte att variera kraftigt upp och ner, trots magsäckskirurgi, kom det under samtal fram uppgifter om obehagligheter som hänt på jobbet som i sin tur väckt upp tidigare upplevelser av sexuella övergrepp. Problemen visade sig inte vara ett tekniskt problem som man löser med kirurgi, utan handlade om något helt annat. Denna händelse ledde oss vidare till att faktiskt genomföra ACE-studien på vanliga personer som kom till kliniken av annan orsak och som var villiga att vara med för att vi skulle få kunskap om hur barndomen påverkar vår hälsa. Vi har nu följt mer än personer i 18 år, berättade Vincent J. Felitti. Hur gjorde man då? Jo, man utgick från tio, vad man kallar, kategorier av utsatthet. Det är olika former av övergrepp, försummelse och hemförhållanden. Dessa skadliga upplevelser i barndomen beskrivs som: psykiskt eller fysiskt våld av förälder, sexuellt våld samt emotionell eller fysisk försummelse. Kategorier som rör hemförhållanden är: alkoholism eller droganvändning i hemmet, att förlora en förälder före 18 års ålder, depression eller psykisk sjukdom i hemmet, mäns våld mot kvinnor (pappa slår mamma) eller att någon familjemedlem sitter i fängelse. Valda kategorier hade hög prevalens, det vill säga fanns hos en stor andel av populationen. För att ta reda på vilka kategorier av utsatthet olika människor drabbats av fick de fylla i ett frågeformulär med många och ingående frågor. Det är viktigt att formulären fylls i hemma. Då får man veta mest om individerna. Intervju, som kanske är alternativet, tar för lång tid och kan bli missvis- Låt alla patienter besvara ett ingående frågeformulär pm barndomen det kan rädda liv, menar Vincent J. Felliti. 10

11 ande om personkemin inte stämmer mellan den intervjuande och den som intervjuas. Ett bra formulär däremot ger enorm information, fastslog Felitti. För att förenkla hanteringen av de informationstäta formulären valde man att dela ut ACE-poäng, det vill säga ju fler kategorier man utsatts för desto högre poäng vilket betyder ju högre ACE-poäng, desto större ohälsa. Kvinnor har generellt något högre ACE-poäng än män. Studien visar att det är förvånansvärt vanligt med negativa barndomsupplevelser, många av dem dolda och oredovisade på grund av tid, skam, hemlighållande och sociala tabun. På grund av den höga förekomsten kan vi konstatera att samtliga läkare i USA varje dag träffar flera personer som lever med gamla trauman ACE-poäng vars effekter de skulle kunna få hjälp med. Vincent J. Felitti ger färg åt sitt anförande med en rad berättelser ur verkliga livet. Publiken möter bland andra mannen som i tidiga år blev så svårt slagen av sin styvpappa att han så småningom åkte i fängelse efter att försökt ta livet av sin plågoande. Jag ägnade 25 år åt att dränka minnena av de hemska åren. Men jag kunde sluta med mitt missbruk av både alkohol, narkotika och tobak när jag öppnat mig, berättat och slutat blockera mig själv. Nu behöver jag inte det som nästan funkade för att hålla ångesten borta, vare sig sup, sil eller cigg. För det är om det det handlar, enligt Felliti. För att försöka rädda oss själva är det lätt att hamna i någon form av missbruk. Trots att man gör det allt svårare för människor att röka genom förbud, skatter och så vidare så minskar inte rökningen. Vincent J. Felitti ser ett tydligt samband: ju högre ACE-poäng desto fler rökare. Kanske gör blosset att det känns bättre... men det är ett långsiktigt pris för kortsiktig räddning, varnade läkaren. Fler och tydliga samband: Sjukdomar i kranskärl och hjärta har samband med rökning. Men alla dem som drabbas trots att de inte lever med riskfaktorer... hur går det till? Jo, de bär på ACE-poäng. Liknande gäller för leversjukdom. Klart är att ju fler ACE-poäng en individ har desto större risk är det att personen lider av alkoholism. Ett mycket kraftfullt samband finns med de som tar intravenösa droger. Det är, enligt Felitti, gånger så stor risk att hamna i ett sådant missbruk om man har en högre ACE-poäng i bagaget. Den vanligaste gatudrogen i USA är metamfetamin, en drog som ursprungligen används mot depression. Ser ni sambandet där, frågade Felitti retoriskt. Överlag visar studien att missbruk är vanligt bland dem med höga ACE-poäng. 65 procent drabbas av alkoholism, 50 procent av drogbruk och 78 procent använder i intravenösa droger. För att hjälpa patienterna behandlas normalt inte det ursprungliga problemet utan lösningen; det vill säga det sätt som människan försökt lösa sitt problem på. Doktor Felitti berättar om den överviktiga kvinnan som erbjöds kirurgi men kände sig hotad av erbjudandet. Fetman var hennes lösning på sitt problem; är man nog oattraktiv kanske man slipper drabbas av fortsatta sexuella övergrepp. Hon kunde handskas med sitt liv genom att äta. Där hade hon sin trygghet. Lösningarna de beteenden man ägnar sig åt för att orka med det man blivit utsatt för i tidiga år är ofta hälsovådliga och ger fysiska långtidskonsekvenser och sociala problem. Den med ACE-poäng sex och uppåt har procent högre risk att begå självmord. Hälften av de depressiva patienterna har varit utsatta för sextrakasserier i någon form. Många lever med hög promiskuitet med mer än 50 sexualpartners i sin jakt på kärlek. Promiskuitet kan också leda till sexuellt överförda sjukdomar, oönskade graviditeter och aborter. Risken finns också att offret själv blir förövare. Alkoholism i hemmet leder många gånger till övergrepp på barn. Minnesförlust är också något en praktiker bör reagera på, för den person som inte minns något från sin barndom, bär sannolikt på en hög ACE-poäng. 11

12 Fråga om det, uppmanade Felitti. Slutligen kan man säga att hög ACE-poäng är livsfarligt, man dör i förtid helt enkelt. ACEpoäng över sex kortar livet med i genomsnitt 20 år. Vad är det som gör konsekvenserna av barndomsupplevelser så svåra? Varför låter sig människor drabbas på det här viset? Eller som Vincent J. Felitti säger hur svårt kan det vara att bara softa, coola ner sig och skaffa ett liv?? Han svarar genom att visa bilder av två treåringars hjärnor. Den ena från ett vanligt barn och den andra från ett barn som lever i ett rumänskt barnhem. Barnet från Rumänien har en hjärna där det finns en kraftigt nedsatt biokemisk aktivitet. En bild som visar hur erfarenheter inverkar på hjärnutvecklingen, konstaterade föreläsaren. För att gå vidare med den här typen av problem och svårigheter är det bara att erkänna hur verkligheten ser ut. Och vara medveten om hur svåra problemen blir 50 år senare. Det går att arbeta preventivt, inte minst genom att alla människor bör få frågor via ett frågeformulär, är Felittis absoluta åsikt. JA, man kan ställa sådana frågor till alla, vidhåller han och menar att frågeformuläret räddar liv. Själv har han fått åtskilliga tackbrev genom åren; ja, en hel pärm med tacksamma hälsningar står i bokhyllan hemma i San Diego. Det förebyggande arbetet kan drivas på flera nivåer. Primärt kan man tänka sig att med hjälp av dramapedagogik föra ut budskap till föräldrar. Varför inte en såpopera som visar på de negativa konsekvenserna av våld och övergrepp? Ge utbildningsprogram och ha fokus på högriskgrupper. Frågan kan också bli en del i läkarutbildningen. Vidare föreslår Felitti att man ska konstruera ett frågeformulär som tar upp allt. Det kan ligga lättillgängligt på internet så att patienter kan uppmanas att fylla i det och ta med till nästa läkarbesök. (På www. valdinararelationer.se finns ett exempel.) Vincent J. Felitti avslutade med att tala om vikten av att hitta tekniker för att hantera vardagen och återerövra makten över kroppen. Plus en uppmaning till läkare: Ställ frågor rutinmässigt, även om ni vill vara snälla människor och inte fråga om sådant som ni fruktar är upprörande. Det kan rädda liv. 12

13 Othellos tårar Dag Norgård och Malin Kärrbrink bjöd på ett utdrag ur pjäsen Othellos tårar, en berörande historia om barnet, pojken och den vuxne mannens resa från sitt våldsamma förflutna till insikt och självrannsakan. Från Teater Drivas presentation: Othellos tårar har blivit mycket väl mottagen och är lika viktig för allmänheten som för utsatta, förövare och personal som arbetar med våld i nära relationer. Föreställningen är ett titthålspsykologiskt drama som tar upp det svåra och fortfarande tabubelagda ämne: mäns våld mot kvinnor. Föreställningen har sen premiären hösten 2012 spelats för kriminalvården, socialtjänsten, länsstyrelsen, kvinno/mansjourer etc. Othellos tårar bygger på fyra mäns sanna berättelser om varför de slår och är framtagen i samarbete med Utväg Skaraborg, Teater Driva och dramatikern Dag Norgård. Othellos tårar är en pjäs av sex i en svit om våld i nära relationer som alla utgår från ett samhällsperspektiv där den centarala frågan är vad det är i vårt samhälle som gör att våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem. Intresserade hittar mer information och kontaktuppgifter på Dag Norgård och Malin Kärrbrink i Othellos tårar. 13

14 ... och tack för idag! Tomas Rosenlundh, representerande Samordningsförbunden i Väst, avslutade och knöt ihop dagens föreläsare med TS Eliot-citatet In my beginning is my end från diktverket East Coker. Träffande! In my beginning is my end Allt hänger ihop. Det som händer i din barndom påverkar dig senare. Det visade både Anna-Karin i sin forskning och det visade doktor Felitti i sin forskning. Allt med tydliga exempel. Anna-Karin pekar på att vi redan i förskolan ska ställa frågor till barnen som om och om igen är hemma för ont i magen kan någon av orsakerna vara att barnet är vittne till, eller utsatt för, någon form av våld? I hemmet? Eller av kamrater? Doktor Felitti kompletterade med berättelser från sin forskning och efter dagens konferens vet vi att det finns forskning som visar att, och hur, våldet gör skillnad. Professorn talade också om värdet av omfattande frågeformulär fråga alla som bör besvaras i hemmet för att nå högsta sanningshalt. Anita från VKV uppmanade oss att, i vilken organisation vi än befinner oss, måste vi våga ställa frågor om våld. Våra regionpolitiker Jonas och Karin kompletterade den uppmaningen med att vi också måste våga ta hand om svaret. Götbladsgruppen Nationella samordnaren mot våld i nära relationer visade med all tydlighet i sitt budskap att vi alla närvarande, oaktat från vilken organisation vi kommer, har en uppgift: samverkan för individens bästa. Ett oeftergivligt krav, för om en av dessa kedjor brister kan det innebära att individen barnet, kvinnan, mannen blir utsatt för ytterligare våld. Kanske kan samordningsförbunden utgöra en av ytorna där vi söker denna samverkan? Tomas Rosenlundh knöt ihop dagen med det talande citatet In my beginning is my end. Vår konferens denna dag inleddes med en animerad film Den Arge där bilder från en familj visade på kraften i hur våld förändrar och påverkar redan i tidig ålder. Denna lilla pojke växte sedan upp till en man. I den avslutande programpunkten Othellos tårar slöts cirkeln: den unge pojken hade blivit en man och vi fick se en föreställning om hur dessa tårar kapslats in bakom en mask, och släpptes fram vid svartsjuka och ilska i form av sparkar och slag. Den lille pojken reagerade med det han fått med sig från barnaår. Tillbaka till citatet: In my beginning is my end. Alla föreläsare tillsammans med moderator Elin Grelson Almestad avtackades och det hela följdes av en avslutande varm applåd. 14

15 n, på många sätt, välfylld dag