Glan. Nätprovfiske 2015

Transkript

1 Glan Nätprovfiske 2015

2 2

3 Uppdragsgivare: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kartframställning: Kontaktperson: Glans fvof Kontaktperson: Ulf Ulander Tel Huskvarna Ekologi Fredrik Nöbelin Fredrik Nöbelin Anna Thorstensson Fredrik Nöbelin Tel Mobil E-post. 3

4 4

5 Innehållsförteckning FÖRORD... 6 SAMMANFATTNING INLEDNING MATERIAL OCH METODIK... 8 PROVFISKEMETODIK... 8 REDSKAP OCH FÅNGSTHANTERING... 9 ÅLDERSBESTÄMNING... 9 FISKFAUNANS STATUS (EQR8) RESULTAT FÅNGSTRESULTAT NÄTPROVFISKE ARTVIS BESKRIVNING Abborre Gös Mört Benlöja Björkna Braxen Gers Nors Nissöga Ruda Sarv Siklöja Stensimpa Sutare BEDÖMNING AV FISKFAUNANS STATUS DISKUSSION REFERENSER BILAGA 1. NÄTLÄGGNINGSKARTA OCH FÅNGSTUPPGIFTER

6 Förord Föreliggande rapport är en resultatredovisning av det nätprovfiske, inkluderande åldersbestämning av abborre, gös och mört, som genomfördes i Glan sommaren 2015 på uppdrag av Glans fiskevårdsområdesförening. Motsvarande provfisken har genomförts tidigare i Glan och föreliggande provfiske är en uppföljning av dessa. Uppdragsgivaren har bidragit med information om sjön och lämpliga kontaktpersoner inför provfisket. Vi vill därför rikta ett tack till medlemmar i Glans fiskevårdsområdesförening samt till yrkesfiskaren Johan Axelsson som assisterade under läggning och upptagning av näten. Arbetets genomförande i övrigt, fältarbete samt utvärdering och sammanställning, har utförts av Fredrik Nöbelin och Anna Torstensson, Huskvarna Ekologi, samt Henrik Olsson, Go fishing Fredrik Nöbelin 6

7 Sammanfattning Mellan den 30 augusti och 3 september 2015 genomfördes ett inventeringsprovfiske i Glan. Tre tidigare nätprovfisken har utförts i sjöarna, 1990, 2001 och Det första provfisket utfördes med en äldre metodik och beskrivs endast översiktligt i föreliggande rapport. De senare provfiskena, samt 2015 års provfiske, enligt samma metodik vilket medger relevanta jämförelser. Som ett komplement till provfisket 2015 har åldersprovtagning och åldersanalys av abborre, gös och mört gjorts. Vid provfisket 2015 fångades totalt 14 fiskarter, varav tre inte noterats vid tidigare undersökningstillfällen. Arterna som fångades var följande; abborre, benlöja, björkna, braxen, gers, gös, mört, nissöga, nors, ruda, sarv, siklöja, stensimpa och sutare. Vid tidigare provfisken har även asp, gädda och lake fångats. Gers var den antalsmässigt dominerande fiskarten i fångsten, följd i turordning av abborre, mört och nors. Vad gäller fångstbiomassa dominerade mört, som utgjorde nästan 40 % av totala fångstvikten. Mört följdes i turordning av abborre, gös och björkna. Provfisket 2015 indikerar betydande förändringar hos flera arter i Glan. Den relativa fångsten (F/A) minskar påtagligt jämfört med tidigare provfisken, vad gäller antal individer, av abborre, braxen och gös, i synnerhet jämfört med provfisket Antalet mörtar per ansträngning ligger i paritet med resultatet 2010, men minskar avsevärt gentemot provfisket I fråga om den relativa fångsten avseende vikt, kan en nedgång noteras för abborre och braxen, medan vikten per nätansträngning ökar för både mört och gös. Orsaken till detta är en kraftigt ökad medelvikt som beror av en ändrad åldersstruktur. Antalet fångade individer av yngre årskullar har minskat samtidigt som antalet äldre individer ökat. Detta får till följd att vikten per ansträngning inte uppvisar samma trendmässiga nedgång som antalet individer per nät. 7

8 1. Inledning Standardiserade nätprovfisken används idag generellt i landet vid undersökningar av fiskbestånd i sjöar. Metodiken avser såväl materiel som undersökningens utförande, för att i möjligaste mån ge möjligheten att på ett tillfredsställande sätt kunna jämföra tidsserier. Metodiken är anpassningsbar på sjöar upp till 5000 hektar, medan sjöar större än 5000 hektar saknar utarbetad metodik. För att anpassa den standardiserade metodiken till större sjöar krävs att sjön delas in i mindre områden som vart och ett kan provfiskas enligt gällande standard. Alternativet är att göra en mindre nätinsats, som i så fall får karaktären av inventeringsfiske och ger en mer översiktlig bild av fiskfaunan i sjön. Nätprovfisken är en mycket viktig biologisk undersökningsmetod, både vid arbetet med att undersöka miljöpåverkan i vattenmiljön, och i arbetet med att lokalisera skyddsvärda sjöar och fiskarter. Nätprovfisken med översiktsnät ger information om en mängd parametrar såsom artsammansättning, relativ abundans hos de enskilda arterna samt arternas beståndsstruktur och längdsammansättning. Med ledning av denna information kan slutsatser dras om miljöstörningar, vattenkemiska förändringar, förekomst av inom- och mellanartskonkurrens, tillväxt och åldersfördelning. 2. Material och metodik Provfiskemetodik Nätprovfisket 2015 följde den provfiskemetod som använts vid de tidigare undersökningarna 2001 och 2010 i Glan med en begränsad nätinsats, ett s k inventeringsfiske. För att kunna göra relevanta jämförelser med tidigare nätprovfisken, eftersträvades en så likartad undersökning som möjligt. Insatsen av bottennät liksom nätens fördelning inom olika djupzoner motsvarade de som användes vid provfiskena 2001 och Däremot skiljde sig insatsen av pelagiska nät. Insatsen 2001 uppgick till sex nät och vid provfiskena 2010 och 2015 till fyra nät. Den nätkarta som fanns i den föregående rapporten var svår att tyda och lokaliseringen av flera nät kunde inte med säkerhet avgöras. Nätläggningen genomfördes så långt det var möjligt på ett sätt som motsvarade den angivna nätläggningen på den gamla kartan. I det fåtal fall placeringen av näten inte kunde avgöras, slumpades nya nätläggningsplatser ut. För att underlätta kommande nätprovfisken redovisas koordinater enligt Sweref för varje nätläggningsplats i bilaga 1. Tyvärr missades koordinater på tre nätläggningsplatser, men dessa bedöms enkelt kunna hittas via nätläggningskartan. Noterbart är att vattennivån vid provfisketillfället låg ca 0,5 meter över normalvattenyta (Johan Axelsson, 2015). Provfisket i Glan genomfördes under sammanlagt 4 nätter mellan 30 augusti - 3 september. Antalet bottennät per djupzon framgår av tabell 1 nedan. Pelagiska nät (4 st) sattes i sjöns djupområde inom djupzonerna 0-6 meter och 6-12 meter. Tabell 1. Bottennätens fördelning i djupzoner. Djupzon <3 m 3-5,9 m 6,0-11,9 m 12-19,9 m Summa Antal bottennät

9 Redskap och fångsthantering De bottensatta översiktsnäten är av typ Norden 12 och är 30 m långa och 1,5 m djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 m med maskstorlekarna 5 mm, 6,25 mm, 8 mm, 10 mm, 12,5 mm, 15,5 mm, 19,5 mm, 24 mm, 29 mm, 35 mm, 43 mm och 55 mm. Näten placeras ut på kvällen mellan och vittjas påföljande morgon mellan Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar ut för att undersöka den pelagiska fiskfaunan. De pelagiska näten är 6 m djupa, 27,5 m långa och består av 11 nätsektioner om vardera 2,5 m. Maskstorlekarna är desamma som bottennätens med undantag för att den minsta maskan (5 mm) saknas. Samtliga fångade individer längdmäts per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Resultaten antecknas på standardiserade fältprotokoll, se metodik. Efter provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske (NORS). Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se De i föreliggande rapport bearbetade och redovisade resultaten har kvalitetskontrollerats av datavärden. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en s.k. secchiskiva med en diameter på 25 cm. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Åldersbestämning Målet var att 70 individer av vardera abborre, gös och mört skulle provtas, men bristen på gös i fångsten medförde att endast 40 gösar kunde åldersbestämmas. Åldersbestämningen hos samtliga arter görs primärt på otoliter (öronstenar), men som komplement till dessa används andra hårda vävnader från fisk. Hos abborre och gös används gällock och hos mört används fjäll. Provtagningen spreds över antalet provfiskedagar vilket innebär att fisk från olika delar av Glan undersöktes. Proverna skickades efter provfisket till Institutionen för akvatiska resurser (Sötvattenslaboratoriet) för analys. Fiskfaunans status (EQR8) Enligt EUs ramdirektiv för vatten ska alla ytvattenförekomster uppnå en god ekologisk och kemisk status. Bedömningen av den ekologiska statusen har sin utgångspunkt i kvalitetsfaktorerna Växtplankton, Makrofyter, Bottenfauna och Fisk. För bedömning av kvalitetsfaktorn Fisk används bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio) som utgår från åtta indikatorer som var och en kan indikera försurning eller övergödning, se tabell 3. Beräkningen av de enskilda indikatorvärdena utförs av Sötvattenslaboratoriet vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU. Fiskfaunans status, EQR8, har delats in i fem klasser med angivna gränsvärden för respektive klass, se tabell 2 nedan. Klassindelningen avgörs av medelvärdet av de beräknade indikatorernas värden. För att kunna göra en bedömning av fiskfaunans status ställs dock vissa krav på underlagsdata (Naturvårdsverket, 2007). 1. Sjön ska ha naturliga förutsättningar att hysa fisk, ett antagande som kan grundas på historiska data eller expertbedömning utifrån kännedom om förhållanden i liknande sjöar. 2. Data från ett standardiserat provfiske med Nordiska översiktsnät enligt standard SS_EN och Naturvårdsverkets Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. 3. Befintliga uppgifter om sjöns altitud, sjöarea, maxdjup, årsmedelvärde i lufttemperatur, och sjöns belägenhet i förhållande till högsta kustlinjen. Observera att provfisket i Glan inte uppfyller de krav på underlagsdata som ställs i Bedömningsgrunderna. Orsaken till detta är att inga av de genomförda provfiskena mellan har utförts enligt den standardiserade metodiken för provfiske i sjöar. I föreliggande rapport redovisas trots detta beräkningar av EQR8 för att ge en indikation på sjöns status. 9

10 Tabell 2. Klassindelning. Ekologisk status Gränsvärde EQR8 Hög 0,72 God 0,46 och < 0,72 Måttlig 0,30 och < 0,46 Otillfredsställande 0,15 och < 0,30 Dålig < 0,15 Tabell 3. Parametrar ingående i EQR8 och deras respons på försurning och övergödning. Ingående indikator Försurning Övergödning Antal inhemska fiskarter (Antal arter) - + Artdiversitet: Simpson's D (Diversitet antal) - Artdiversitet: Simpson's D (Diversitet biomassa) - + Relativ biomassa av inhemska fiskarter (Biomassa g (f/a) - + Relativt antal av inhemska fiskarter (Antal f/a) - + Medelvikt i totala fångsten (Medelvikt tot. fångst) + Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa + Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa (Kvot abborre/karpfisk) - 10

11 3. Resultat Glan är en av Östergötlands största sjöar, belägen i nedre delen av Motala ströms avrinningsområde knappt 15 km från Motala ströms utlopp i Bråviken. Sjöns östra del tillhör Norrköpings kommun medan västra delen ligger inom Finspångs kommun. Glan genomflyts av Motala ströms huvudfåra, men tillrinningen är betydande även från Lotorpsån och Hällestadsån. Havsörn i Glan. Foto Henrik Olsson (2015) Närmiljön kring sjön präglas av ett omväxlande landskap av skogs- och jordbruksmark. Sjöns norra sida domineras av skogsmark och strandmiljön är klippdominerad och med relativt djupt vatten nära land. Söder om sjön dominerar det Östgötska slättlandskapet med bördig jordbruksmark och en lägre strandlinje och grundare vattenpartier (Tibblin, 2015). Bottenstrukturen är ojämn med ett flertal djupområden, grund och öar. Det största djupet ligger i sjöns västra del utanför Glysudden. Den södra stranden är flikig medan övriga delar av sjön har en tämligen rät strandlinje. Strandzonen är varierande, med områden präglade av såväl tät vegetation som exponerade, öppna, stränder av sten och blockkaraktär. Glan fungerar som vattentäkt för Norrköping och omkringliggande tätorter. Länsstyrelsen i Östergötlands län beslutade 2012 om ett förordnande av vattenskyddsområde som omfattar större delen av Glan (Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2012). Vidare är Glan utpekad som riksintressant för yrkesfisket samt som nationellt särskilt värdefullt vatten (Länsstyrelsens webbgis). Glan är påverkad av förhöjd närsaltstillförsel och reglering. Övergödningsproblematiken var avgörande vid fastställandet (2009) av sjöns ekologiska status till otillfredsställande, baserat på växtplanktonundersökningar. Enligt det arbetsmaterial som tagits fram inför kommande statusklassning påvisar växtplanktonundersökningar fortgående övergödningsproblem, vilket lett till förslag på att statusen även i fortsättningen klassas som otillfredsställande. Den kemiska ytvattenstatusen, bortsett från undantagen kvicksilver och bromerad difenyleter, bedöms som god (VISS, 2016). Provfiskena i Glan har påvisat sammanlagt 17 fiskarter; abborre, asp, benlöja, björkna, braxen, gers, gädda, gös, lake, mört, nissöga, nors, ruda, sarv, siklöja, stensimpa och sutare. Provfiskeperioden präglades av friska till hårda vindar och mycket nederbörd. Temperatur- och syremätningen genomfördes sista provfiskedagen och visade en sjö som var fullständigt omblandad, eventuellt som en effekt av de rådande väderleksförhållandena. Syrehalten i sjöns bottenskikt uppgick till 6,6 mg O 2 /l vatten. Tabell 4. Allmänna sjödata, vattentemperatur och syre. Avrinningsområde Kommun 067 Motala ström Norrköping, Finspång Sjöyta (ha) Sjö ID 7300 SE Medeldjup (m) Maxdjup (m) 9,9 22,8 H ö h (m) Siktdjup (m) 21 1,90 Volym (km 3 ) Omsättningstid (mån) 0,7 2,5-3 11

12 Fångstresultat Vid provfisket 2015 fångades sammanlagt 2980 fiskar fördelade på fjorton arter. Den sammanlagda fångstbiomassan uppgick till gram. Provfiskeresultatet tyder på att fiskfaunan i Glan domineras, i fråga om antal individer, av gers som utgjorde 27,5 % av totala antalet fångade fiskar. Efter gers följde i turordning abborre (25,0 %), mört (21,6 %) och nors (15,3 %). Notera att nästan samtliga norsar fångades i de pelagiska näten. Vad gäller biomassans fördelning dominerade mört tydligt med knappt 39 % av den sammanlagda fångstvikten. Efter mört följde abborre (25,3 %), gös (16,1 %) och björkna (9,0 %). Tabell 5. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten. Fiskart Abborre Benlöja Björkna Braxen Gers Gös Mört Nissöga Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 21,98 1,75 4,63 1,18 24,13 1,10 18,98 0,03 F/A vikt (g) 824,0 6,4 278,6 68,0 117,7 515,7 1260,0 0,1 Medelvikt (g) 37,50 3,64 60,24 57,87 4,88 468,84 66,40 5,00 Fiskart Nors Ruda Sarv Siklöja Stensimpa Sutare Totalt Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 0,58 0,03 0,08 0 0,03 0,05 74,50 F/A vikt (g) 1,4 23,9 4,1 0 0,05 91,0 3190,9 Medelvikt (g) 2,39 956,00 54,00 0 2, ,00 272,14 Tabell 6. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna. Fiskart Benlöja Björkna Gös Nors Siklöja Totalt Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 3,00 1,00 0,25 129,00 0,25 133,50 F/A vikt (g) 46,8 139,0 89,8 328,5 4,0 608,0 Medelvikt (g) 15,58 139,00 359,00 2,55 16,00 106,43 Tabell 7. Medel-, max- och minlängd (mm) för de olika arterna. Art Medellängd Maxlängd Minlängd Art Medellängd Maxlängd Minlängd Abborre 116, Nissöga 91, Benlöja 81, Nors 77, Björkna 158, Ruda 345, Braxen 125, Sarv 144, Gers 76, Siklöja 125, Gös 318, Stensimpa 56, Mört 155, Sutare 501,

13 Figur 1. Artfördelning avseende antal och vikt. Nätprovfiske 1990 Ett nätprovfiske genomfördes 1990 med två olika typer av äldre översiktsnät, benämnda Drottningholm 12 och 14. Användningen av dessa typer av översiktsnät försvårar jämförelser med senare provfisken då nät av modellen Norden 12 använts. Av denna anledning görs en separat redovisning av provfiskeresultatet 1990 nedan. Vid provfisket 1990 fångades sammanlagt 3364 fiskar fördelade på elva arter. Den sammanlagda fångstbiomassan uppgick till gram. Antalsmässigt var mört den dominerande fiskarten med 40,9 % av det sammanlagda antalet individer. Efter mört följde i turordning gers (22,9 %), mört (nors 11,5 %) och abborre (11,1 %). Vad gäller biomassans fördelning dominerade abborre med 25,8 % av den sammanlagda fångstvikten, följt av mört (25,1 %), gös (21,1 %) och braxen (13,8 %). Tabell 8. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten. Fiskart Abborre Benlöja Björkna Braxen Gers Gädda Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 10,00 2,60 3,33 3,38 20,17 0,07 F/A vikt (g) 908,2 29,6 203,0 464,3 142,7 31,0 Medelvikt (g) 90,8 11,4 60,9 137,3 7,1 433,3 Fiskart Gös Lake Mört Nors Siklöja Totalt Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 1,26 0,05 36,79 2,33 0,12 80,10 F/A vikt (g) 561,6 14,1 883,2 5,9 9,1 3252,6 Medelvikt (g) 445,0 295,0 24,0 2,5 76,0 40,6 13

14 Tabell 9. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna. Fiskart Abborre Benlöja Björkna Braxen Gers Gös Mört Nors Siklöja Totalt Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) 0,17 2,50 3,67 1,50 3,00 2,17 0,33 56,33 0,50 70,17 F/A vikt (g) 10,0 33,3 248,3 161,7 35,0 1279,2 4,2 125,0 29,2 1925,8 Medelvikt (g) 60,0 13,3 67,7 107,8 11,7 590,4 12,5 2,2 58,3 27,45 Figur 2. Artfördelning avseende antal och vikt. 14

15 Artvis beskrivning Abborre Längdfrekvensdiagrammet visar två tydliga årskullar, årsungar i intervallet mm samt ettåriga abborrar mellan mm. Äldre årskullar kan inte tydligt urskiljas ur längdfrekvensdiagrammet. En jämförelse av längdfördelningen vid provfiskena 2001, 2010 och 2015 påvisar tydliga differenser. Framförallt har antalet fångade årsungar av abborre minskat påtagligt. Däremot är förändringarna mindre i fråga om antalet äldre abborrar i fångsten, även om en viss minskning kan noteras mellan 2001 och 2015 även vad gäller dessa årskullar. En tydlig avvikelse kan noteras vad gäller fångsten av ettåriga abborrar vid provfisket Jämfört med både provfisket 2001 och 2015 var fångsten betydligt lägre och årsklassen kan inte urskiljas i längdfrekvensdiagrammet. Antalet abborrar per nät har minskat vid varje provfisketillfälle sedan Vid provfisket 2015 fångades ca 25 % av antalet abborrar per nät 2001, främst som en följd av den kraftiga differensen av antalet årsungar. Åldersstrukturen har under perioden förskjutits mot en ökande andel äldre individer. Den ökande medelvikten hos de fångade abborrarna har medfört att vikten per nät inte förändrats i samma utsträckning som vad gäller antalet abborrar per nät. Åldersanalysen antyder att tillväxten hos abborren är likartad vid provfiskena 2010 och Generellt ligger tillväxten första året något över snittet från databasen för provfisken i sjöar (NORS), och några individer ligger högt över (Magnus Kokkin, Sötvattenslaboratoriet). Notera att säkerheten är högre i yngre åldrar genom det större antalet provtagna individer ur respektive årsklass. Figur 3. Storleksfördelning Figur 4. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Det stora antalet årsungar vid provfiskena 2001 och 2010 medför att resultatet redovisas i två diagram för en bättre upplösning. 15

16 Figur 5. Trendutveckling i bottennäten. Figur 6. Relation mellan ålder och längd vid provfisket 2015 samt jämförelse av tillväxt, baserat på medellängd, åren 2010 och Figur 7. Relation mellan längd och vikt vid provfisket

17 Gös Fångsten per ansträngning av gös var avsevärt lägre sommaren 2015 jämfört med tidigare provfisketillfällen. I synnerhet var fångsten av årsungar betydligt högre vid provfiskena 2001 och 2010, men även äldre individer förekom mera frekvent dessa år. Den förändrade åldersstrukturen speglas av att medelvikten hos gösen stigit från 88 gram respektive 121 gram vid provfiskena 2001 och 2010 till 469 gram vid provfisket Fångsten 2015 var så pass liten att samtliga gösar, utom de som bedömdes som årsungar i samband med längdmätningen, kunde åldersbestämmas inom ramen för projektet. Enligt Magnus Kokkin (Sötvattenslaboratoriet) ser tillväxten hos gösen i Glan högst normal ut. Spridningen är stor bland 1+-individer, vilket är förväntat. Detta beror på att de som snabbt blir fiskätande har en god tillväxt redan första året, medan de som blir fiskätande senare får sin tillväxtboost först kommande tillväxtsäsong. Noterbart är att tillväxten 2010 tycks ha varit mycket god hos årsungarna då de i snitt uppnått en längd på drygt 100 mm vid provfisketillfället. Både 2001 och 2015 tycks medellängden hos årsungar väl understiga 100 mm. Samtliga årskullar mellan 0+ till 5+ fanns representerade i fångsten 2015, liksom 7+ och 11+. Provfiskeresultatet indikerar att femåriga gösar tycks förekomma tämligen frekvent, men att antalet individer i yngre årsklasser var få. Avvikelser kan dock noteras även vid tidigare provfisken då vissa årsklasser tycks ha varit märkbart svagare än andra. Figur 8. Storleksfördelning Figur 9. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och

18 Figur 10. Trendutveckling i bottennäten. Figur 11. Relation mellan ålder och längd vid provfisket 2015 samt jämförelse av tillväxt, baserat på medellängd, åren 2010 och Figur 12. Relation mellan längd och vikt vid provfisket

19 Mört Antalet årsungar av mört, d v s mörtar kring mm, var få, troligen som en effekt av att flertalet inte uppnått fångstbar storlek. Ettåriga mörtar tycks endast i undantagsfall ha uppnått 100 mm längd vid tiden för provfisket. Övriga årsklasser är svårare att avgränsa, eftersom de i hög grad tycks överlappa varandra. En jämförelse av längdfördelningen vid provfiskena 2001, 2010 och 2015 tyder på att storleksfördelningaen förändrats. Äldre mörtar, >250 mm, var vid provfisket 2015 påtagligt vanligare än vid tidigare provfisketillfällen. Provfiskeresultatet 2010 visar en, gentemot provfiskena 2001 och 2015, avvikande struktur med ett större antal årsungar och större ettåriga mörtar. Provfiskeresultaten visar att antalet mörtar per nät ligger i paritet åren 2010 och Jämfört med provfisket 2001 har antalet mörtar per nät emellertid minskat markant. Medelvikten ökar tydligt mellan 2001 och 2015, vilket medfört att vikten per nät utvecklats i motsatt riktning. Vikten per nät var 2015 högre än 2001 trots att antalet fångade mörtar var avsevärt färre. Åldersanalysen antyder att tillväxten hos vissa årskullar varit något högre 2015 jämfört med Tillväxten hos ettåriga mörtar synes däremot ha varit högre 2010, något som även stöds av längdfrekvensdiagrammet. Generellt ligger tillväxten första året något över snittet från databasen för provfisken i sjöar (NORS), och några individer ligger högt över (Magnus Kokkin, Sötvattenslaboratoriet). Notera att vissa årsklasser är underrepresenterade i provtagningen. Figur 13. Storleksfördelning Figur 14. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och

20 Figur 15. Trendutveckling i bottennäten. Figur 16. Relation mellan ålder och längd vid provfisket 2015 samt jämförelse av tillväxt, baserat på medellängd, åren 2010 och Figur 17. Relation mellan längd och vikt vid provfisket

21 Benlöja Ingen åldersbestämning har gjorts av benlöja, men det kan antas att de yngre individerna i fångsten, kring mm, är ettåriga. Ytterligare årsklasser kan skönjas i längdfrekvensdiagrammet, men åldern hos dessa kan inte avgöras. Noterbart är att det vid provfisket 2015 påträffades ett större antal ettåriga benlöjor jämfört med tidigare provfisketillfällen. Fångsten per ansträngning har varierat, men benlöja underskattas ofta vid provfiske eftersom de uppehåller sig högt i vattnet och därmed passerar över näten. Detta kan vara en bidragande orsak till att fångsten per ansträngning varierar mellan provfisketillfällena. Figur 18. Storleksfördelning Figur 19. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Figur 20. Trendutveckling i bottennäten. 21

22 Björkna Ingen åldersbestämning har gjorts av björkna, men vissa årsklasser kan skönjas i längdfrekvensdiagrammet. Den yngsta årskullen utgörs av individer kring mm och den därpå följande årsklassen ligger i storleksintervallet mm. Åldern hos dessa kan inte säkert avgöras, men troligen representerar den yngsta årskullen ettåriga björknor. Antalet björknor per ansträngning har legat jämnt mellan provfisktillfällena. Dämot har åldersstrukturen förändrats mot en större andel äldre individer. Den ökade medelvikten medför att vikten per ansträngning ökar betydligt. Figur 21. Storleksfördelning Figur 22. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Figur 23. Trendutveckling i bottennäten. 22

23 Braxen De två yngsta årsklasserna urskiljs tydligt i längdfrekvensdiagrammet, dels individer i intervallet mm, dels individer i intervallet mm. Troligen representerar dessa årskullar ett- respektive tvååriga braxnar. Däremot är det svårt att avgränsa äldre årskullar med utgångspunkt i längdfrekvensdiagrammet. Fångsten per ansträngning, vad gäller antal individer, sjönk kraftigt mellan 2001 och Vid provfisket 2015 kunde en viss återhämtning noteras, men antalet per nät var fortfarande klart lägre än Vid provfisket 2010 fångades i stort sett endast äldre braxnar medan fördelningen mellan yngre och äldre braxnar var tämligen likartad vid provfiskena 2001 och Den höga medelvikten vid provfisket 2010 medför att vikten per ansträngning detta år är högre än vikten per ansträngning 2015, trots färre fångade individer. Figur 24. Storleksfördelning Figur 25. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Figur 26. Trendutveckling i bottennäten. 23

24 Gers Den yngsta årskullen vid provfisket 2015 ligger kring mm, men därefter är det svårt att avgränsa de enskilda årskullarna som i hög grad överlappar varandra. Vid tidigare provfisken kan däremot en längddifferens anas även hos vissa äldre årskullar. Tillväxten tycks ha varit olika vid de olika provfisketillfällena, där längdfrekvensdiagrammet tyder på en lägre tillväxt hos den yngsta årskullen vid provfisket 2001 gentemot 2010 och Dessutom synes tillväxten vara något högre hos påföljande årskull 2015 relativt tidigare provfisken. Gers var en de mest talrika arterna i fångsten vid provfisket i Glan Trots detta var antalet gersar per nätansträngning tydligt lägre än vid provfisket 2001, men däremot ökade antalet gentemot provfisket Medelvikten hos de fångade gersarna var likartad vid de olika provfisketillfällena, varför trendutvecklingen är den samma vad gäller antal per nät och vikt per nät. Figur 27. Storleksfördelning Figur 28. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Figur 29. Trendutveckling i bottennäten. 24

25 Nors Norsbeståndet är koncentrerat till ett smalt storleksintervall mellan mm. Endast ett fåtal mindre norsar kring 60 mm och större individer drygt 100 mm påträffades. De sistnämnda utgör troligen två olika årskullar, medan det är okänt om norsar mellan mm är en stark årskull. Storleksfördelningen har varit likartad vid samtliga provfisken. Nors är en pelagisk fiskart som främst fångas i sjöarnas pelagial. Fångsten av nors i bottennäten och de pelagiska näten presenteras därför i olika diagram (figur 32 och 33). Fångsten per ansträngning i bottennäten är likartad mellan provfiskena 2001, 2010 och 2015, vad gäller både antal och vikt. I de pelagiska näten är däremot differenserna tydliga där fångsten per ansträngning var avsevärt lägre 2010 relativt 2001 och Figur 30. Storleksfördelning Figur 31. Förändringar i åldersstrukturen mellan 2001 och Figur 32. Trendutveckling i bottennäten. 25

26 Figur 33. Trendutveckling i de pelagiska näten. Nissöga Nissöga har tidigare inte påträffats vid provfiske i Glan. Nissögat är en nattaktiv fiskart som främst påträffas på mjukbottnar. Artens populationstäthet är i huvudsak okänd i Sverige och arten fångas sällan vid provfiske. Det är därför inte osannolikt att nissögats beståndstäthet i Glan är större än vad som indikeras av provfiskena. Nissögat är upptaget i bilaga 2 i EUs Artdirektiv. Bilaga 2 listar de arter vars livsmiljöer ska skyddas. Särskilda bevarandeområden (SAC) ska avsättas och infogas i Natura 2000 nätverket. De listade livsmiljöerna och arterna har inget skydd utanför nätverket. Ruda Ruda har inte fångats vid tidigare provfisken i Glan. Rudan har ett levnadssätt som gör att den ota underskattas vid provfiske med översiktsnät. Den uppehåller sig ofta i grunda vegetationsrika områden som försvårar provfiske med nät. Några egentliga slutsatser kan inte dras utifrån resultatet. Sarv Ett mindre antal sarvar fångades vid provfisket Sarven uppehåller sig sommartid i varma, vegetationsrika områden där möjligheterna till provfiske med nät är begränsade. Det kan därför antas att provfiskeresultatet inte ger någon korrekt bild av beståndstätheten. Siklöja Siklöjan är liksom norsen en pelagisk fiskart, som förekommer sporadiskt i Glan. Siklöjor har fångats vid samtliga provfisken i Glan, men endast i smärre antal. Beståndet tycks vara svagt, men det finns inga egentliga tecken på att beståndet minskat. Siklöjan är upptaget i bilaga 5 i EUs Artdirektiv. Bilaga 2 listar arter som kan behöva särskilda förvaltningsåtgärder om det finns risk att de minskar p.g.a. insamling eller annan exploatering. Stensimpa Stensimpa har inte påträffats vid tidigare provfisken i Glan. Artens bottennära och stationära levnadssätt medför att den sannolikt är underskattad. Nissögat är upptaget i bilaga 2 i EUs Artdirektiv. Bilaga 2 listar de arter vars livsmiljöer ska skyddas. Särskilda bevarandeområden (SAC) ska avsättas och infogas i Natura 2000 nätverket. De listade livsmiljöerna och arterna har inget skydd utanför nätverket. Sutare Sutare har fångats vid samtliga provfisken i Glan förutom Antalet fångade exemplar har varit litet, men arten underskattas vanligen vid provfiske med översiktsnät. Troligen ger därför inte resultaten en rättvisande bild av artens beståndstäthet i Glan. 26

27 Bedömning av fiskfaunans status Observera att provfisket i Glan inte uppfyller de krav på underlagsdata som ställs i Bedömningsgrunderna för bedömning av fiskfaunans status, se Metodik. Beräkningen av EQR8 indikerar att fiskfaunans status i Glan är god. Medelvärdet av indikatorernas jämförvärden är 0,55, men de inbördes parametrarna skiljer sig åt. Inga parametrar påvisar dålig status, men däremot påvisar beräkningen av indikatorerna antal inhemska arter och medelvikt i totala fångsten otillfredsställande status. Båda avvikelserna överskrider förväntat värde vilket är tecken på övergödning. Sett över perioden har fiskfaunans status vid samtliga tillfällen bedömts som god. Figur 34. Ekologisk status i Glan (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status) Figur 35. Förändringar av ekologisk status i Glan Kurvan visar indikatorernas medelvärde respektive år. (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status) 27

28 Diskussion Det inventeringsprovfiske som genomfördes i månadsskiftet augusti-september 2015 i Glan, fokuserade särskilt på bestånden av abborre, gös och mört. Vid en jämförelse med de tidigare provfiskena från 2001 och 2010 kan tydliga förändringar i beståndsstrukturen hos alla de tre prioriterade arterna observeras. Notera dock att provfisket indikerar att även andra fiskarters beståndsstruktur förändrats. Förändringarna berör såväl fångst per ansträngning, åldersfördelning och rekrytering. Rent generellt har antalet individer per nät av både abborre, gös och mört minskat jämfört med det första provfisket Nedgången kan betecknas som konsekvent och fortlöpande vad gäller abborre och gös, medan antalet individer av mört per nät ligger i paritet med provfisket Som ett resultat av att åldersstrukturen har förskjutits mot en större andel äldre individer, ökar medelvikten hos samtliga tre arter. Detta får till följd att vikten per ansträngning inte uppvisar samma trendmässiga nedgång som vad gäller antalet individer per nät. Tvärtom noteras den hittills högsta vikten per ansträngning av både gös och mört, trots den stora antalsmässiga differensen relativt tidigare provfisken. Vad gäller abborre når vikten per nätansträngning inga rekordnivåer, men däremot är den negativa trenden betydligt mindre markant än i fråga om antal per nät. Orsaken till den högre medelvikten kan, i synnerhet hos abborre och gös, sökas i en betydligt lägre förekomst av årsungar. Särskilt rekryteringen av gös synes vara påverkad och endast ett fåtal årsungar fångades. Inte heller de påföljande årskullarna upp till 4+ tycks ha haft särskilt framgångsrik reproduktion. Samtliga gösar större än 0+ åldersbestämdes och antalet fångade gösar av respektive årsklass var få. Endast en 3+ gös fångades och två vardera av åldrarna 2+ och 4+. Även vad gäller mört minskar andelen yngre individer, men i det här fallet kan en markant ökning av äldre individer noteras. Vid provfisket 2001 fångades inga mörtar större än 240 mm och 2010 var den största mörten 280 mm var den största mörten 360 mm och mört större än 200 mm utgjorde en betydande del av beståndet. Orsaken till den förändrade beståndsstrukturen är okänd, men det kan inte uteslutas att faktorer såsom väder och klimat påverkat överlevnaden hos gösyngel. Under gösens första levnadsår äter den initialt små djurplankton eller nauplier, d.v.s. larvstadiet hos kräftdjur (djurplankton). Efterhand ökar möjligheten att ta större plankton, insektslarver och mysis relicta. Tillväxten är snabb och när gösungen är ca 10 cm lång består födan nästan enbart av fisk. Tillgången på föda i samband med kläckningen är av mycket stor betydelse för överlevnaden hos gösynglen. En hög överlevnad förutsätter att kläckningen sker vid en tidpunkt som stämmer överens med utvecklingen hos djurplankton. Eftersom gösens lek och romutveckling främst styrs av vattentemperaturen, medan många djurplanktonarter i hög grad även påverkas av solljusinstrålningen, ligger de vissa år inte i fas med varandra. En varm vinter som leder till för tidig kläckning kan därför medföra en hög dödlighet hos gösynglen och i förlängningen en dålig årsklass. Studier har visat att även den fortsatta väderbilden över sommaren är starkt korrelerad med årsklassernas styrka. Hög vattentemperatur leder till en ökad överlevnad och tillväxt, vilket i sin tur leder till att gösungarna kan övergå till fiskdiet på ett tidigare stadium. Eftersom dödligheten under vintern i avgörande grad hänger samman med storleken hos årsungarna, ger en varm sommar, och en lång tillväxtsäsong (d.v.s. om vattentemperaturen är hög på hösten), förutsättningar för en stark årskull. Det finns emellertid andra tänkbara förklaringar till en störd reproduktion eller minskad överlevnad. Som exempel kan ett ändrat predationstryck påverka rekrytering och överlevnad. Ett högre predationstryck på yngre årsklasser ger överlevande fiskar bättre födotillgång och ökar därmed tillväxtmöjligheterna. Inte heller förändrade vattenkemiska förutsättningar kan uteslutas. 28

29 Referenser Axelsson, Johan Muntliga uppgifter. Yrkesfiskare Glan Havs och vattenmyndigheten Undersökningstyp. Provfiske i sjöar, version 1:3, Kinnerbäck Anders. Jämförvärden från provfisken. Ett komplement till EQR8. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges Lantbruksuniversitet. Aqua Reports 2013:18. Kokkin Magnus Kommentarer till åldersbestämningen. Sötvattenlaboratoriet Kullander Sven O & Delling Bo Ryggsträngsdjur: Strålfeniga fiskar. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. Länsstyrelsen i Östergötlands län Vattenskyddsområde med föreskrifter för ytvattentäkten Glan. Dnr Länsstyrelsens webbgis. Östgötakartan. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bilaga A. Till handbok 2007:4. Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EU:s Art- och habitatdirektiv). Tibblin Petter Fiskevårdsplan för Glan. Tibblin EcoFish Consulting VattenInformationsSystem Sverige (VISS)

30 Bilaga 1. Nätläggningskarta och fångstuppgifter Rosa prickar avser bottennät och gul prick avser pelagiskt nät. 30

31 Nät Djup Koordinat Nät Djup Koordinat (m) Sweref 99TM (m) Sweref 99TM 1 5,1 5, ,8 6, ,3 2, ,5 4, ,8 4,8 Saknas 24 1,9 2, ,4 8, ,0 8, ,3 15, ,4 2, ,5 3, ,5 5, ,0 16, ,7 11, ,0 7, ,6 8, ,6 2,9 Saknas 30 2,7 2, ,9 5, ,8 2, ,3 5, ,5 19, ,0 10,3 Saknas 33 1,3 2, ,3 16, ,6 16, ,4 13, ,9 9, ,7 2, ,0 5, ,0 5, ,3 4, ,7 6, ,3 19, ,3 13, ,8 19, ,5 2, ,8 19, ,5 4, Pel 1 0,0 6, ,5 9, Pel 2 6,0 12,

32 Nät Abborre Mört Gers Björkna Braxen Gös Benlöja Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt P P P P

33 Nät Nors Ruda Stensimpa Nissöga Siklöja Sarv Sutare Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt Ant Vikt P P P P

34 34