DET HELIGA DOPET. Titus Svensson

Transkript

1 22 DETHELIGADOPET DET HELIGA DOPET Titus Svensson Artikeln är ett sammandrag efter anteckningar som gjordes av fyra föredrag om dopet på predikantdagar 1976 på Missionsgården Strandhem utanför Örkelljunga. Den förmedlar värdefull kunskap om dopet så som man utifrån bibelordet har förstått det på evangelisk-lutherskt håll. Föredragen hölls av predikant Titus Svensson som var en beläst och gärna hörd predikant inom Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner. det finns inom den protestantiska kristenheten en rad olika läror om dopet. Å ena sidan de riktningar som i större eller mindre överensstämmelse med den romersk-katolska synen hävdar att all nyfödelse sker i dopet, oberoende av människans förhållande till Gud. Å andra sidan finns det sådana som direkt eller indirekt förnekar dopets betydelse och menar att all nyfödelse sker genom omvändelse till tron. Attityden att förringa dopets betydelse kan vara en följd av väckelsekristendomen, som präglades av en allmän erfarenhet av omvändelse till trons liv. I Finland var det i äldre tider helt annorlunda. Den som höll en enda predikan utan att nämna dopet fick räkna med att bli betraktad med misstänksamhet. 1. Dop i Skriften Skriften använder ordet dop i olika betydelser. I 1 Kor. 10:1 2 skriver Paulus att alla våra fäder var under molnskyn och alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Israels barn var Herrens folk. De överlämnades av honom i en medlares hand, Mose. De var följaktligen också Moses folk; därför talar Skriften om att de blev döpta till Mose. Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Johannes svarade dem allesammans: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:15 16.) Även Jesu lärjungar döpte (Joh. 4:1 2). Johannesdopet liksom Jesu lärjungarns dop var ett bättringsdop till lydnad. Bättringsdopet var på samma sätt som lagen förberedande för tron. Lagen är oss given som läromästare till Kristus, för att vi skall bli rättfärdiggjorda genom tron. På liknande sätt var Johannesdopets bättringsdop förberedande för det kristna dopet. Det framgår även av Apg. 19:1 5. Det kristna dopet instiftades av Kristus själv efter hans uppståndelse: Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn (Matt. 28:19). Det kristna dopet är ett dop till Kristus, genom vilket den som döps ikläds Kristus för att stå i hans namns ostrafflighet. Kristus uppfyllde all rättfärdighet. Det kristna dopet är inte ett dop till att uppfylla all rättfärdighet, utan till att träda in i all uppfylld rättfärdighet. Genom det kristna dopet ges syndernas förlåtelse. Förlåtelsen kan aldrig ges i något annat namn än Jesu namn. Dopet i den treenige Gudens namn är ett dop i Ande. I övrigt talar Skriften om dop i anden, andedop, endast i samband med apostlarnas särskilda uppgifter. När det i vår tid mycket ordas om tungomålstalet som kännetecken på vad man kallar andedop, skall vi komma ihåg att tungomålstalandet inte är något specifikt kristet. Det är mycket vanligt förekommande i samband med hednisk avgudadyrkan. Tungomålstal kan vara ett gudomligt verk. Det kan vara extas utan andlighet. Det kan

2 TITUS SVENSSON 23 också vara diaboliskt. När det gäller s.k. karismatiska företeelser som går utöver Skriften, vet vi bestämt att de inte är av Gud; ty Anden går aldrig emot eller utöver Skriften. Skriften talar därutöver om ett speciellt, egendomligt dop. Jesus säger i Luk. 12:49-51: Jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. Han syftar här på sitt eget lidande. Många lärjungar har fått följa de blodsbestänkta spåren från Golgata till härligheten, blivit döpta med lidandets dop. Dock inte som försonare, det har Kristi lidande ensamt gjort. Paulus talar på flera ställen om lidandet för Jesu namn skull, t.ex. delar hans lidanden (Fil. 3:10), Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. (Kol. 1:24), eller För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. (Rom. 8:36 37.) ett dop till Kristus, genom vilket den som döps ikläds Kristus för att stå i hans namns ostrafflighet. 2. Det kristna dopet Det kristna dopet är ett synligt vittnesbörd om andliga, gudomliga verkligheter. Det är ett Guds nådestecken, liksom regnbågen för Noa. Inte vårt trostecken eller ett vårt lydaktighetens vittnesbörd mot Gud. Nej, det är ett nytt förbundstecken. Det kristna dopet är Guds gärning, Guds nådeförbunds vittnesbörd till oss. Vad är dopet? Katekesen svarar: Dopet är inte bara vatten, utan vatten helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord. Katekesen svarar också att dopet verkar syndernas förlåtelse, frälser från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla dem som sätter tro till guds ord och löften. Vi döps till Kristus Jesus, till den uppfyllda rättfärdigheten, och därför också till syndernas förlåtelse. Vi döps till Kristus, men i den treenige Gudens namn. Om dopet inte förrättas i detta namn är det en vattenbegjutning, ett namngivande, men inte ett kristet dop. Den Augsburgska bekännelsen (artikel 9) framhåller att dopet är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjuds [obs! inte ingjuts ] genom dopet samt att barnen bör döpas, för att de genom dopet må frambäras till Gud och så upptas i hans nåd. Och vidare (artikel 13): Sakramenten [har] inrättats, inte endast till att vara ett tecken genom vilket man avlägger bekännelse för människor, utan främst för att de skall vara tecken och vittnesbörd om Guds vilja med avseende på oss. Vi har här att göra med en Guds befallning och en instiftelse. Att döpas i Guds namn, det är inte att döpas av människor, utan av Gud själv. Och fastän det sker av människor är det i sanning ett Guds verk. Om dopets verkan talas det i till exempel Apostlagärningarna. Petrus svarade dem: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva (Apg. 2:38). Och Herren Jesus själv säger i Mark. 16:16: Den som tror och blir döpt skall bli frälst. Paulus skriver: när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande (Tit.3:4 5).

3 24 DETHELIGADOPET Andens insegel ges oss genom dopet (det nya förbundets motsvarighet till omskärelsen). Till församlingen i Rom skriver Paulus att Abraham tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse (äldre översättning: insegel) på rättfärdigheten genom tron (Rom 4:11). Dopets vatten syns inte vara något stort, men det är ett oändligt rikt och dyrbart vatten, skriver C.O. Rosenius. Det är som om en rik man skulle äga en guldring: Den som får och tar emot denna ring skall äga mig och all min rikedom. Även om ringen i sig själv var av litet värde, är den nu oerhört dyrbar. Den innesluter i sig inte bara sitt eget värde utan värdet av den person som gav löftet, jämte alla hans ägodelar. Luther slutligen säger i sak att dopvattnet är blandat med Kristi blod. Väl kan mänskliga ögon bara se vattnet, men trons öga ser också vår Herres Jesu Kristi blod. Dopet är förvärvat med samma blod med vilket Kristus betalade synden. Syndernas förlåtelse får vi genom Guds Sons blods utgjutande. Blodets förtjänst och kraft har Kristus nedlagt i dopet för att vi skulle få syndernas förlåtelse. I vattnet finns, säger Luther, vad genom blodet är förvärvat. Att vara döpt är att vara renad i Kristi blod. Det är så skarpt salt och såpa att där det träffar någon synd, utplånar det på ett ögonblick både synd och död. Blodets förtjänst och kraft har Kristus nedlagt i dopet för att vi skulle få syndernas örlåtelse. I vattnet finns, säger Luther, vad genom blodet är förvärvat. 3. Romersk-katolsk och baptistisk dopsyn Dopet ingjuter kraft Den stora skillnaden mellan katolsk och luthersk dopsyn gäller inte sakramentets uppbyggnad, utan vad dopet åstadkommer och verkar. Enligt romersk uppfattning består arvsynden i att den naturliga människan saknar Guds nåd, dvs. Guds övernaturliga hjälp att leva ett liv som förtjänar salighet. Frälsning innebär att få del av denna nåd. Den ingjutes genom sakramenten, främst genom dopet som en kraft och livsprincip. Dopet utplånar arvsyndens skuld och ger själen en ny, permanent, för Gud behaglig kvalitet. Genom dopet gör Gud människan skicklig att förtjäna saligheten. Dopet är ett medel att hjälpa till att avhjälpa bristerna hos människan. Den romerska kyrkan lär också att dopet verkar förutan tron; blott och bart genom att det förrättas. Det verkar mekaniskt, oberoende av människans hjärteförhållande till Gud. Enligt luthersk bekännelse är arvsynden inte bara en brist. Den är aktivt fördärv; gudsfrånvändhet i hjärta, vilja och förnuft. Sitt stöd för detta hämtar luthersk bekännelse bland annat från Rom. 3: Reformatorerna framhöll att alla nådemedel är givna inte för att sätta oss i stånd att förtjäna saligheten utan därför att Gud för Kristi offers skull benådar, förlåter och genom en sann tro vill levandegöra oss. Alla nådemedel, även dopet är givna till trons uppkomst och stadfästande. Vårt fall avhjälps inte genom någon hos oss ingjuten kraft till hjälp för den gamla människan, utan genom att Gud benådar, föder på nytt. Reformatorerna talar därför utan att tveka om dopets härliga innehåll, men är mycket försiktiga i sina uttalanden om dess verkan på den enskilde. Reformatorerna avvisade, med andra ord, all sakramentsmagi. Dopet är bot mot verksynder Skillnaden mellan luthersk och baptistisk

4 TITUS SVENSSON 25 doplära är större än skillnaden mellan romerskkatolsk och luthersk och består i första hand inte i olika uppfattningar om sätt eller lämplig ålder för dopförrättningen. Skillnaden ligger djupare än så och bottnar i olika grundsyn på den fallna människans natur. Bibeln lär att synd inte bara är vad en människa gör, utan också vad hon är. Enligt offerlagen i 3 Mosebok som i allt förebildar Kristus skulle både syndoffer (för den onda naturen) och skuldoffer (för de onda gärningarna) bäras fram. Verksynden, de onda gärningarna, är en följd av arvsynden, den onda naturen. Baptismen menar att synden kan fördömas endast i den mån den består i en medvetet utförd gärning. Barnen behöver inte döpas, eftersom de är oskyldiga och inte medvetet har syndat. Nu är det verkligen inte så att det oskyldiga barnet tillhör himmelriket på grund av sin oskuldsfullhet. Däremot tillhör Guds rike barnen på grund av återlösningens verklighet. Också för många lutherska kristna erbjuder barndopet tankesvårigheter. Är inte tron en förutsättning för mottagandet av dopets välsignelse? I så fall kan väl inte barnet ta emot dopets välsignelse? Barn kan ju inte tro Tron är en förutsättning, men det betyder inte att dopet bygger på vår tro. Nej, det bygger på Guds löften. Detta löfte ger tro. Ordet både fordrar och skänker tro. Giv själv vad du begär, Herre! bad kyrkofadern Hieronymus, som insett detta. Tron kommer inte genom något mänskligt viljebeslut. Tron är över huvud taget inget människoverk. Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt, säger Jesus själv (Joh. 6:29). Är det mer orimligt att Gud genom dopets medel skulle kunna skapa tro Guds rike tillhör barnen på grund av återlösningens verklighet. hos barnen, än att han hos äldre kan skapa tro genom Ordets nådemedel? Jesus säger ju också att den som inte tar emot Guds rike som ett barn aldrig kommer dit in (Mark. 10:15). Förekom det barndop i apostolisk tid? Ja, det vittnar Petrus ord om då han uppmanar: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn. (Apg. 2:38 39.) Det står också att fångvaktaren i Filippi blev döpt, han och de som hörde till hans familj döptes genast (Apg. 16:33). Kunde Gud genom omskärelsens förbund, som var ett ofullkomligt förbund, på åttonde dagen uppta barn, varför skulle han då inte genom dopets fullkomliga förbund kunna uppta barnen? Gud har givit oss ett nådemedel till välsignelse, hjälp, tro och gemenskap. Vi är bundna av dessa nådemedel. Gud är det inte. Därför vågar vi inte säga att barn som dör i späd ålder, innan de hunnit döpas skulle gå förlorade. Men härav får inte den slutsatsen dras att det inte skulle vara noga med att låta döpa barnen. Att i otro förkasta dopet för ut i ett hedniskt tillstånd. 4. Att leva i dopets förbund Vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? (Rom. 6:3.) C.O. Rosenius skriver: Aposteln vill säga: Tänk tillbaka på vad som gjort er till kristna! Ni är ju döpta till Kristus. Vet ni inte vad detta betyder? I dopet är ni tvagna och renade genom syndernas förlåtelse. Men i dopet är också det syndiga köttet dömt till döden. Ert liv på jorden skall från dopets stund vara ett ständigt syndens dödande. Sådant är förbundet med Kristus. Vi är döpta till hans död.

5 26 DETHELIGADOPET Om någon bekänner sig till Kristus, men samtidigt står i ett förtroligt förhållande till något som uppenbart strider mot Herrens bud och vilja, bedrar han sig själv. Det kan gälla girighet, vällust, otrohet, hat, förtal och mycket annat. Kristi rike är förvisso fullt med synd och elände; men att bli kvar i sitt gamla förhållande till synden, det hör inte Kristi rike till. Dopets nåd kan förspillas. Det sker, säger Katekesen, därigenom att den döpte inte låter den Helige Ande hos sig verka en daglig bättring, utan överger Guds ord och bönen, fattar lust till världen och samtycker till synden. Har då den som fallit ur dopets nåd ingen nytta av sitt dop? Katekesen svarar: Den nåd, som Gud ger i dopet, står från Guds sida fast, så att han söker de fallna, för att de i sann bättring skall återvända till honom. När den förlorade sonen stod upp och gick till sin far, tog fadern emot honom med glädje. Gud har tecknat mitt namn i sitt heliga namn. Det står kvar! Titus Svensson Förkortningen och bearbetningen är utförd av Lars Göran Brandt.