Inventering av hinder gentemot Finland

Transkript

1 YTTRANDE Enheten för inre marknaden Dnr För kännedom: Yvonne Gustafsson, UD Sven-Eric Söder, UD Chefen UD EIM Chefen UD EU Helmer Broberg, UD EU Utrikesdepartementet Stockholm Inventering av hinder gentemot Finland (En bilaga) Kommerskollegium vill lyfta fram följande områden där handelsrelaterade problem föreligger i förhållande till Finland Arbetsmarknaden Patentområdet Avsaknaden av gemensamma krav för maskiner och andra arbetsredskap som används över gränserna, t.ex. reglerna för besiktningar, godkännanden, återkommande kontroller och tillstånd för dessa arbetsredskap att färdas på väg Informationsspridningen om gällande regelverk. Förbättrad informationsservice hos nyckelorgan i regionen, t.ex. arbetsförmedlingar, försäkringskassor och skatteförvaltning behövs. 1. Inledning Arbetet med att förbättra integrationen och stimulera till ökad rörlighet generellt inom Norden har intensifierats under senare år. Kommerskollegium kartlade i anslutning härtill hinder för den inre marknadens fulla utnyttjande inom Norden Vidare gav de nordiska handelsministrarna i juli 1998 klartecken till fortsatt nordiskt integrationsarbete inom ett antal konkreta sektorer, t.ex. ömsesidigt erkännande av provningar, samnordiskt projekt i fråga om förbättrad marknadskontroll och underlättande för utförande av maskintjänster över gränserna. Med anledning av att Sverige och Finland enats om att bilateralt kartlägga och försöka lösa de största hindren för rörligheten och handelsutbytet mellan de båda länderna, har kollegiet anmodats att göra en inventering av förekommande hinder. Detta arbete följer på den hinderinventering som kollegiet gjorde i november 1999 avseende Sveriges förhållande till Norge. BOX 6803, STOCKHOLM BESÖKSADRESS : D ROTTNINGGATAN 89 TELEFON , FAX POSTGIRO INTERNET :

2 Sida 2(10) Hinder av olika slag som drabbar företag och enskilda beror som regel på de redan väl dokumenterade skillnaderna i lagstiftning och praxis som finns inom Norden som helhet. Viktiga skillnader finns även inom de för den fria rörligheten centrala områdena skatteregler, sociala förmåner och arbetsmarknadsregler. En metod att lösa denna vanliga typ av problem, som inte kan sägas utgöra handelshinder i egentlig mening, är att harmonisera lagstiftningen. Vanligtvis anses det emellertid inte möjligt eller önskvärt att göra sådana ingrepp i lagstiftningen, vilket i stället öppnar för huvudalternativet till harmonisering, nämligen att med hjälp av informationsservice sprida kunskap om vilka regler som gäller. De skillnader i lagstiftning och praxis som finns i dagsläget leder således till att den enskilde behöver kunskap om det andra landets regler för sociala förmåner, skatte- och avgiftssystem m.m. Att ta tillvara resultaten av integrationsarbetet i Öresundsregionen Inom det pågående integrationsarbetet i Öresundsregionen har frågan om harmonisering av lagstiftning aktualiserats inom flera för den fria rörligheten viktiga områden. Det vore därvid rimligt att noga följa de resultat som uppnås i detta arbete, vilka bör tjäna som modell för hur förhandlingarna med Finland i samma sakfrågor bör bedrivas. Med tanke på att problemen för mobiliteten för berörda aktörer är likartad oavsett om det rör sig om förhållandet Sverige Danmark eller Sverige Finland, så gäller det att ta tillvara de erfarenheter som redan gjorts vad gäller den politiska viljan och möjligheterna att välja mellan harmonisering av lagstiftning eller att sätta in resurser på att förbättra informationsservicen till allmänheten. 2. Hinder för en integrerad arbets- och tjänstemarknad 2.1 Arbetsmarknaden Arbetskraftsrörligheten mellan Sverige och Finland grundas på den gällande fria nordiska arbetsmarknaden och EG:s regler, som sammantaget kan sägas ge en fri arbetsmarknad. Förbättringar behöver dock göras, t.ex. upplevs myndigheters handläggningstider som alltför långa, vilket kan ha en avhållande effekt på incitamenten till rörlighet över gränserna Flyttningsbidrag För personer som antingen är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet finns både i Sverige och Finland möjligheter att få ekonomisk hjälp om den arbetslöse bedöms kunna få arbete på annan ort inom landet. Flyttningsbidraget kompenserar för kostnader som uppkommer vid s.k. sökanderesor och bohagstransporter. Detta innebär att stöd kan ges för utgifter i samband med en anställningsintervju på annan ort. Stödet för bohagstransporter gäller kostnadsersättning vid själva flytten till den nya arbetsorten.

3 Sida 3(10) Flyttningsbidraget, som endast är nationellt, utgör en åtgärd för att stimulera arbetskraftsrörligheten. Det kan för den arbetslöse förefalla märkligt att det allmänna ersätter kostnader i samband med en anställningsintervju då t.ex. en Malmöbo har en anställningsintervju i Haparanda, medan motsvarande förhållande inte gäller i relationen Haparanda Torneå. Den svenska regeringen gav hösten 1997 Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att inom ramen för den nordiska överenskommelsen på arbetsmarknaden uppta förhandlingar med berörda myndigheter i övriga nordiska länder om möjligheten och villkoren för att ge flyttstöd även när en arbetslös i ett nordiskt land söker eller får ett arbete i ett annat nordiskt land. Överläggningarna har ännu inte resulterat i någon gemensam nordisk överenskommelse. Det vore rimligt att ta upp denna fråga bilateralt i syfte att nå en bredare nordisk lösning 1. EG-rättens regler om likabehandling måste emellertid beaktas, vilka för svensk del innebär att de aktuella förmånerna måste utsträckas generellt till de EES-medborgare som bor i Sverige. Förutom flyttningsbidrag, finns även andra former av arbetsmarknadspolitiska program, där överenskommelse om ömsesidig tillämpning med Finland (och övriga nordiska länder) borde diskuteras. Exempel på sådana åtgärder är anställningsstöd, som syftar till att underlätta långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, och arbetspraktik på arbetsplatser i andra nordiska länder Arbetslöshetsersättning för deltidsarbetande m.m. Enligt svensk lag finns en rätt för deltidsarbetande att, som det heter, fyllnadsmarkera upp till heltid. Det betyder att den deltidsarbetande som söker ett heltidsarbete kan behålla arbetslöshetsersättning motsvarande full tid. Dock gäller denna rättighet endast deltidsarbete som utförs i Sverige. Denna begränsning får i praktiken till följd att det sällan lönar sig för svenskar boende i gränstrakterna att ta ett deltidsarbete på andra sidan gränsen, om inte arbetslandet har motsvarande regler. Enligt vad kollegiet inhämtat finns regler i Finland om fyllnadsmarkering och frågan torde inte utgöra ett särskilt problem i förhållande till Finland 2. Däremot kan möjligen sakområdet tas upp till diskussion i ljuset av möjligheten till en samnordisk harmonisering av dessa regler. Arbetslöshetsreglernas komplexitet ställer ofta till svårigheter vid rörlighet över gränserna. Ett problem är kraven på kvalifikationsperioder för inträde i respektive lands system för arbetslöshetsförsäkring. 1 Frågan om flyttningsbidrag har tagits upp i de pågående bilaterala förhandlingarna med Norge och det finns nu en viss försiktig optimism om att en lösning är i sikte. 2 Uppgifterna kommer från finska ambassadens funktion Finjobb (Helene Ingberg).

4 Sida 4(10) Här har det till kollegiet inrapporterats att det mellan Sverige och Finland kan förekomma olika längd på dessa kvalifikationsperioder för i princip samma slags arbete, vilket försvårar för den enskilde 3. Kollegiet bedömer att man från svenskt håll bör se över möjligheterna att ta upp dessa problem med Finland Generella informationsbehov för en fri arbets- och tjänstemarknad En helt gemensam arbetsmarknad i egentlig mening saknas så länge stora skillnader består mellan ländernas arbetsrättslagstiftningar (inklusive kollektivavtal), t.ex. avseende reglerna för tjänstledighet, arbetstider, uppsägning, avsked och för företag viktiga frågor som regler om registrering av bolag eller skyldigheter för arbetsgivare att teckna s.k. hängavtal respektive krav att erlägga fackliga avgifter. Att sådana skillnader hämmar ett fritt flöde över gränserna är väl känt. Den enskilde arbetstagaren eller tjänsteutövaren är härvid i stort behov av bättre tillgång till allsidig information rörande de till arbetet eller tjänsten närbesläktade frågorna såsom reglerna för ersättning vid deltidsarbetslöshet, gränsarbete (då arbetet och bostaden är förlagda till två länder), ersättning vid sjukdom och olycksfall, regler om föräldraförsäkring och barnbidrag, regler om behörighetskrav, skatter, deklaration och pensionsrättigheter m.m. Behovet är stort av högklassiga och lättillgängliga informationskanaler som klarar av att samtidigt förmedla information om båda ländernas system 4. För att tillgodose arbetssökandes behov skulle en förbättrad informationsservice och en kanalisering till de mest erfarna arbetsförmedlingarna behövas. Ett annat sätt att förenkla informationsspridningen är att sammanlänka de nordiska ländernas arbetsförmedlingar på internet. Utbildningsområdet Studenter som önskar utbilda sig på gymnasie- eller högskola i grannlandet har rätt att göra detta, då de nationella regelverken säger att alla studenter skall behandlas lika oavsett medborgarskap. I praktiken skapar lokala variationer i regelverk ett stort informationsbehov (rörande antagningsförfaranden, ord/begrepp, examensbenämningar/titlar, förutsättningar för studielån/bidrag). Rätten att bestämma denna typ av regler är ofta decentraliserad till enskilda utbildningsinstanser och skolor, vilket gör det svårt för den enskilde att skapa sig en total överblick. 3 Uppgifterna kommer från Finjobb (Helen Ingberg). 4 Upprättandet av kontaktpunkter i Öresundsregionen är en god förebild.

5 Sida 5(10) Det finns redan ett existerande forum för att hantera dessa problem, nämligen samarbetet i Nordiska ministerrådets arbetsgrupp för utbildningsfrågor, där utbildningsministrarna ingår. I samarbetet tas t.ex. frågor upp som rör studiemobilitet och meritöverföring m.m. (Nordiska ministerrådet har beställt en rapport från Sverige om nordiskt samarbete i dessa frågor) Hinder som motverkar ett optimal utnyttjande av offentlig upphandling Brist på annonsering av upphandlingar under tröskelvärdena Annonsering vid upphandlingar under de s.k. tröskelvärdena krävs inte i vare sig Sverige, Norge eller Finland. På frivillig basis sker sådan annonsering ytterst sällan. Bland leverantörerna finns visserligen ett visst stöd för ett införande av obligatorisk annonsering. Detta skall ses mot bakgrund av att privata aktörer börjat introducera fora för sådan annonsering. Den s.k. Upphandlingskommittén (Fi 1998:08) har nyligen föreslagit att annonseringar under tröskelvärdena blir obligatoriska i Sverige. Kollegiet stöder förslaget och hoppas att detta går att genomföra i Sverige. I så fall kan en vidare möjlighet förutses på så sätt att förslaget kan utsträckas på bilateral väg till övriga nordiska länder. Sanktionssystemet En stor del av leverantörerna anser att det behövs tydligare sanktioner och mindre byråkratiskt förfarande vid brott mot upphandlingsreglerna. Nämnden för offentlig upphandling, NOU, anger t.ex. att leverantörer kan känna en förståelig oro över att svartlistas om en rättsprocess inleds mot en upphandlande enhet som leverantören vill bibehålla goda relationer till i framtiden. Kollegiet stöder de planer som diskuteras i Sverige om att den kommande tillsynsmyndigheten för offentlig upphandling ges talerätt samtidigt som sanktionerna stärks. Även här anser kollegiet att en eventuell svensk regelförändring parallellt diskuteras med övriga nordiska länder i syfte att få så breda gemensamma regler som möjligt inom Norden. Språkskillnader Det kanske största problemet för den fria rörligheten i upphandlingssammanhang rör språkbarriärerna. I Sverige tillåter inte flertalet upphandlande enheter att anbud lämnas på andra språk än svenska. Som skäl anges att språkkompetensen inte är tillräcklig. Kravet för leverantörerna att lämna anbud på annat språk medför både kostnader i form av översättning och tidsproblem, som ibland omöjliggör anbudsinlämning. 5 Göteborgs universitet (Irja Persson Utterhall) skall i vecka 3, 2000 överlämna denna rapport till Nordiska ministerrådet.

6 Sida 6(10) Eftersom EG-reglerna tillåter upphandlande enheter att kräva visst språk, synes detta problem tyvärr inte ha goda förutsättningar att kunna lösas på bilateral väg. 2.3 Godkännande av maskiner och annan utrustning (mobilkranar, hissar, grävmaskiner m.m.) En omständighet som vållat företag problem under många år är de nordiska ländernas skilda krav på godkännande och kontroller. Ett påtagligt hinder för rörligheten över gränserna av tjänster orsakas av att utförda besiktningar avseende mobila lyftanordningar och lyftkranar m.m. samt förarbevis för dessa anordningar inte godkänns ömsesidigt inom Norden. För att förbättra systemet och underlätta handelsutbytet mellan länderna pågår ett nordiskt projekt under ledning av svenska Arbetarskyddsstyrelsen i syfte att harmonisera centrala bestämmelser om återkommande besiktningar och kompetensbevis för maskinförare och för sprängningsarbetare. Eventuellt kan de beskrivna problemen lösas genom att ett optionellt regelsystem tas fram som berörda företag kan åberopa som alternativ till befintlig lagstiftning. Kollegiet ser det som mycket angeläget att dessa kommande alternativa regler verkligen genomförs i de nordiska ländernas lagstiftningar. 2.4 Transporter längd och bredd på lastbilar samt tunga transporter Längd/bredd på lastbilar Kollegiet har i tidigare yttrande (om handelshinder i Norden 1998) uppmärksammat de skillnader som finns mellan Norge och Sverige i fråga om lastbilars bredd och längd m.m. Dessa skillnader följer av EESavtalets regler där Sverige och Finland men inte Norge använder sig av en möjlighet (modulsystemet) att använda andra krav än vad som följer av direktiv 96/53/EG om vikter, längd/bredd m.m. för vägfordon. Dessa skillnader vållar praktiska problem, inte minst då lastbilsflakens bredd påverkar bredden på pallar, som i sin tur påverkar maximal storlek på backar och förpackningar. Exempelvis måste transportföretagen använda speciella lastbilar för transporterna till Norge, vilket höjer transportkostnaderna och därmed de transporterade produkternas pris 6. Eftersom den norska näringen visat intresse för att införa modulsystemet även i Norge, föreslår kollegiet att Sverige och Finland gemensamt backar upp en eventuell norsk ansökan till kommissionen i frågan. I samband därmed bör frågan tas upp om inte Sverige och Finland skall använda sig av samma specifikationer till sina respektive modulsystem, vilket inte är fallet i dagsläget. 6 Problemet inrapporterat av Norsk-Svenska handelskammaren. Som exempel ges en konkret norsk beställning av svenska monteringsfärdiga hus, där lasten följaktligen var för bred för att kunna tas in i Norge.

7 Sida 7(10) Tillstånd för trafik med tunga, långa och breda transporter på väg Ett ytterligare problem som drabbar företag som behöver förflytta anläggningsmaskiner av olika slag (t.ex. mobilkranar) på väg är att tillstånd för dessa fordon att få färdas på väg inte ännu är ett harmoniserat område inom EES. Diskussioner pågår dock inom kommissionen om att föreslå ett direktiv i ämnet. Kollegiet föreslår i anslutning till detta att ansvariga på respektive vägverk inom Norden får i uppdrag att se om förenklingar i detta tillståndssystem kan åstadkommas. Exempelvis borde den omfattande pappershantering som kringgärdar dessa nationella tillstånd kunna förenklas. 2.5 Patentområdet val av ansökningsspråk Handelshindrande krav vid patentansökan Kollegiet tar här upp ett till synes typiskt handelshinder, som gäller språkkrav vid patentansökan 7, där finsk lagstiftning verkar ge utländska rättssökande en mindre gynnad ställning än sökande med hemvist i Finland. Det handlar här om författningsregler som innebär att utländska rättssubjekt måste ge in handlingar till myndigheter på finska språket, medan landets egna medborgare har frihet att välja mellan finska och svenska. I den finska patentlagen (nr 550/1967) i 2 kapitlet beskrivs kraven för en patentansökan till finska patent- och registerstyrelsen (8 och 9 ). Där anges som huvudregel att de olika delarna av en (nationell) patentansökan - beskrivningen av uppfinningen, sammandraget och patentkraven - skall avfattas på finska eller svenska. Därefter anges att i fråga om utländsk sökande skall beskrivningen av uppfinningen avfattas på finska samt patentkraven och sammandraget på såväl finska som svenska. Avslutningsvis står i paragrafen att envar likväl har rätt att avfatta beskrivningen av uppfinningen på såväl finska som svenska. Man bör här observera uttrycket såväl. Det betyder på både finska och svenska. Hade lydelsen i stället angett antingen på svenska eller finska, så hade det nu beskriva språkproblemet inte uppkommit. Om det skulle vara så, att det görs en åtskillnad i fråga om sökandes nationalitet när det gäller språkkravet på patentansökan, så strider det enligt vår bedömning mot EG-rätten (likabehandlingsprincipen i artikel 12 EG). Även om det inte framstår som helt klart hur paragrafen i sin helhet skall tolkas, så är det svårt att dra annan slutsats än att alla utländska sökande, alltså även svenska företag och uppfinnare, obligatoriskt måste prestera en beskrivning på finska, medan sökande med hemvist i Finland inte behöver ge in någon del av ansökningen på annat språk än svenska. 7 Inrapporterat av Patent- och registreringsverkets (PRV).

8 Sida 8(10) Översättningskostnaden får företagen själva stå för. Denna kostnad är förvisso inte alls lika stor i förhållande till den produktlansering som normalt följer, men det är en extra känslig utgift eftersom den skall betalas innan den sökande vet om patentet kommer att beviljas. Skulle patentet inte beviljas har ju översättningskostnaderna spenderats i onödan. Kollegiet förordar att UD tar upp en diskussion med våra finska kollegor om hur det förhåller sig med tolkningen av de aktuella bestämmelserna. För den händelse bestämmelserna skall tolkas som ovan beskrivits, bör lydelsen av paragrafen ändras så att den blir förenlig med EG-rätten. 3. Angränsande problemområden I syfte att bredda helhetsbilden av denna utredning nämns här kortfattat några problem som visserligen är betydelsefulla, men som förmodligen inte i första hand går att lösa bilateralt med Finland. 3.1 Generella konkurrensproblem Jordbruksprodukter Ett konkurrensproblem för den svenska jordbruksnäringen finns till följd av att Finland, till skillnad från Sverige, tillämpar flera nationella stöd på jordbruksområdet alltsedan EU-inträdet. Av särskilt intresse från konkurrenssynpunkt har de finska nationella stöden till äggproducenter varit. De finska stöden till äggproduktionen har medfört ett överskott på den finska marknaden med låga priser som resultat. Exporten av överskottet till den svenska marknaden har bidragit till att pressa ner äggpriserna även i Sverige. Marknadssituationen för ägg i Sverige är bättre idag än tidigare men fortfarande bidrar en finsk (subventionerad) överproduktion till att pressa äggpriserna i Sverige. Dessa nationella stöd är helt lagliga och följer av Finlands anslutningsfördrag med EU. Med stöd av artikel 141 i anslutningsfördraget har Finland ansökt om förlängning av produktionsstödet till äggproducenter. Kommissionen har nyligen medgivit detta under en övergångsperiod från år 2000 till och med Fall där företag nekats leverans Åland Konkurrensverket har informerat kollegiet om att Ålands handelskontor rapporterat problem med att åländska företag ibland nekas leveranser från Sverige. Orsaken är att de svenska återförsäljarna eller agenterna hänvisar till att de finska huvudmännen givit dessa specifika verksamhetsområden. Ålands handelskontor underströk de åländska företagens särskilda intresse av att ha svenska leverantörer till följd av att Åland är enspråkigt svenskt. Konkurrensverket har hänvisat Ålands handelskontor till Europeiska kommissionen, eftersom verket funnit att konkurrenslagen sannolikt inte kan användas i dessa fall.

9 Sida 9(10) Textilområdet Textilimportörerna har påtalat ett problem med att finska tullen kontrollerar och i vissa fall stoppar sändningar bestående av textilprodukter för kontroll av formaldehyd vid gränsen. Så vitt har kunnat utrönas har Finland bestämmelser om en högsta tillåten mängd formaldehyd i vissa textilprodukter. Sverige har inte motsvarande bestämmelser och således inga kontroller vid gränspassagen. Kollegiet föreslår att man från finsk sida undersöker om det är möjligt att förenkla denna för företagen hindrande procedur. 3.2 Skatter och avgifter Det faktum att skattebestämmelser enligt EG-rättslig terminologi i regel är nationell kompetens skapar låsningar som motverkar en fungerande inre marknad. Vid kontakter med företag framhålls ofta att momshanteringen, som i och för sig följer av harmoniserade EG-regler, är problemfylld. Olikheter i skattehänseende och tolkningen av EG-direktiv mellan Sverige och Finland kan ge upphov till problem, t.ex. att länderna har olika skattesatser eller krav på att ha skatterepresentant om ett företag hemmahörande i ett land också bedriver verksamhet i det andra landet. Nyligen har kollegiet erhållit ett handelshinderfall där de finska miljöavgifterna för dryckesförpackningar vållat problem för en svensk exportör. Fallet är inte färdigutrett men det kan inte uteslutas att frågan senare kan bli lämplig att ta upp vid överläggningar med Finland. Att Åland ligger utanför EG:s skatteområde är också en komplicerande faktor för företag och enskilda. 4. Generella lösningsförslag Erfarenheterna från kollegiets verksamhet visar att hinder som identifieras måste tacklas direkt av de instanser som har makten och ansvaret för de aktuella reglerna. För att nå permanenta lösningar där den fria rörligheten inte fungerar i dag krävs i de allra flesta fall att de berörda tillsynsmyndigheterna möts i syfte att konkret, produkt för produkt eller tjänst för tjänst enas om gemensamma krav eller avtal om att ömsesidigt erkänna varandras regler, kontrollsystem etc. Den politiska uppgiften är att föra de berörda instanserna samman i syfte att uppnå sådana avtal (som givetvis måste vara förenliga med EGrätten). Det givna alternativet till harmonisering eller avtal om ömsesidigt erkännande är informationskanaler med hög servicegrad. Det finns redan i dag goda exempel på sådana initiativ, inte minst lättlästa informationsbroschyrer av olika slag, vilkas betydelse inte skall underskattas.

10 Sida 10(10) Utöver detta drivs nu på försök även en nordisk servicetelefonlinje, Hallå Norden, som kan ge allsidig information om den fria rörligheten inom Norden 8. Vidare påminns om ambassadernas centrala roll för arbetet med att eliminera olika hinder. Även handelskamrar fyller en viktig funktion i det bredare nätverk av aktörer vilkas insatser borde koordineras för att få maximal utväxling. Kollegiets roll som samordningscentral och kontaktpunkt för inre marknadsproblem har givetvis även den betydelse för rörligheten inom Norden. ************************ Ärendet har avgjorts av kommerserådet Christina Nordin i närvaro av avdelningsdirektören Ralph Eliasson, föredragande. Enligt Kommerskollegiums beslut Ralph Eliasson 8 Gemensamt gratisnummer som skall kunna nås från alla nordiska länder: