Erfarenhetsutbyte. Pensionärsutbyte Luleå Färöarna. Personalutbyte Luleå - Bodö

Transkript

1 Our Life as Elderly Erfarenhetsutbyte Pensionärsutbyte Luleå Färöarna Personalutbyte Luleå - Bodö Projektledare: Monica Forsberg Socialförvaltningen, Utvecklingsenheten Luleå Kommun monica.forsberg@soc.lulea.se Telefon: +46-(0) A project within Interreg IIIB Northern Periphery Program

2 2 1. INLEDNING PENSIONÄRSUTBYTET RAPPORT 1 BIRGITTA & GUNNAR HANSSON, PENSIONÄRSPAR FRÅN LULEÅ RAPPORT 2 MARIA & JÁKUP HANSEN, PENSIONÄRSPAR FRÅN FÄRÖARNA PÅ BESÖK I LULEÅ PERSONALUTBYTET RAPPORT 1 EVY MUSTONEN, SJUKSKÖTERSKA ÄLDREBOENDE RAPPORT 2 MALIN ÖSTLING, UNDERSKÖTERSKA LIGNELLSKA ÄLDREBOENDE RAPPORT 3 - SUSANNE LINDGREN, UNDERSKÖTERSKA ÖRNÄSETS HEMTJÄNST

3 3 1. Inledning Luleå Kommun har under ett antal år aktivt arbetat med en målinriktad utveckling av äldreomsorgen. Detta utvecklingsarbete har tagit fasta på medborgarnas krav, behov och önskemål. Arbetet har bedrivits som ett projekt baserat på en direkt dialog med framtidens äldre. Projektarbetet har skett i samverkan med Bodö kommun i Norge, Färöarna, Lieksa i Finland och Universitetet i Aberdeen. Projektet finansierades delvis genom Interreg III B, NPP och fungerar delvis som en inspirationskälla för äldreomsorgens utveckling men också som ett instrument för att identifiera vårt utvecklingsbehov mer konkret. Projektet har varit indelat i sex olika fokus områden i projektet: Boende, Personal- och kompetensförsörjning, Service för äldre, Anhöriga och närstående, Hälso- och sjukvård samt Nätverk. Inom ramen för projektet har ett pensionärsutbyte och ett personalutbyte genomförts. Pensionärsutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Färöarna. Syftet var att öka erfarenheten om livet som pensionär inom olika regioner i norra Europa. Via annonsering i media, september 2005, efterlyste projektet ett aktivt pensionärspar. Ni ska vara i lämplig ålder och vara intresserade av en veckas vistelse på Färöarna. Ni blir en viktig del i projektet framöver och kommer också att fungera som ambassadörer för Luleå under resan och ert värdskap.vi tror också att ni bör: Vara utåtriktade och samhällsengagerade, framför allt av äldrefrågor Ha ett genuint stort kultur och naturintresse Kunna behärska engelska och/eller skandinaviska Kunna uttrycka er väl i tal och skrift Medverkande pensionärspar från Luleå: Birgitta och Gunnar Hansson Medverkande pensionärspar från Färöarna: Maria och Jakup Hansen. Personalutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Bodö där syftet var att öka erfarenheten av metoder och arbetssätt inom äldreomsorgen. Via internannons inom socialförvaltningens äldreomsorg fick vård- och omsorgspersonal anmäla sitt intresse. En undersköterska från hemtjänsten och en från äldreboende + en sköterska från äldreboende erbjuds att åka till Bodö under tiden 2-6 oktober för att utbyta erfarenheter. Har Du tid och lust att byta ut ditt ordinarie jobb under den veckan är Du välkommen att anmäla ditt intresse 3

4 4 Kriterier för deltagande: Du vill åka och är positiv till uppdraget trots kort betänketid! Du kan vara borta 2-6 okt Du kan rapportera om uppdraget, dina upplevelser muntligt & skriftligt Susanne Lindgren, undersköterska i hemtjänsten, Malin Östling undersköterska äldreboende och Evy Mustonen sjuksköterska äldreboende blev de som fick åka Pensionärsutbytet 2.1 Rapport 1 - Birgitta & Gunnar Hansson, pensionärspar från Luleå Besökte Färöarna 1-8 mars 2006 Genom kassören i vår pensionärsförening blev vi uppmärksammade på möjligheten att bli utbytespensionär på Färöarna. Luleå kommun hade tillsammans med bl.a. Färöarna ett EUprojekt Vårt liv som gamla. Vårt uppdrag skulle vara att se på äldreomsorgen på Färöarna utifrån ett brukarperspektiv. Naturligtvis blev vi intresserade. När alla par som anmält sig hade blivit intervjuade och informerade om projektet gick det några veckor av spänd förväntan. När vi så fick beskedet att vi skulle få åka kändes det otroligt bra men även litet nervöst. Så kom då avresedagen och då infann sig en del oroliga tankar. Vi skulle bo hos Maria och Jacub Hansen. Hon fortfarande verksam som sjuksköterska inom hemtjänsten på timtid och han pensionerad byggvaruhusidkare. Nåväl resan gick bra men när vi väntade på bagaget vid resmålet och hörde på dem som pratade runt omkring oss förstod vi inte ett enda ord. Då kom tvivlen. Vad hade vi gett oss in i? Hur skulle vi klara detta? Men våra farhågor var ogrundade. När vi mötte Maria och Jacub i ankomsthallen kände vi att vi skulle trivas tillsammans. Språket var inget problem och vi kunde förstå varandra bra. Ankomstdagen tillbringade vi i deras hem för att lära känna varandra, men redan nästa dag började våra utforskningar. Svar på de frågor vi hade med oss till Färöarna: Boende Som vi här i Sverige ville också de äldre på Färöarna bo hemma så länge det var möjligt. Deras dilemma var avsaknaden av hyreshus som gjorde det svårt att flytta från sina många gånger opraktiska och för stora hus till en mer lättskött lägenhet. 4

5 5 Det fanns pensionärsboende för de som inte behövde äldreboende, men det vi besökte såg likadant ut som ett äldreboende. Alla bodde i varsina rum men åt tillsammans. Gemensamhetsutrymmena var stora och ljusa och trevligt inredda. Där fanns även stora utrymmen som bl.a. kunde disponeras av pensionärsföreningar eller andra nätverk. Kompetens Det finns en särskild utbildning för personal inom äldreomsorg. Den var inte fullt ett år men en längre utbildning var under planering. Personalen ansåg att det var en bra utbildning men insåg också vikten av fortbildning. För övrigt var den personal som vi träffade mycket trevliga och verkade tycka om sitt jobb. De äldre som vi pratade med var nöjda med sin personal och sitt boende. Service för äldre Man ville förstås ha möjlighet till ett bra äldreboende. Man uttryckte också önskemål om att få hjälp med t.ex. byta gardiner o.s.v. alltså typ vår pensionärsservice och fixarn. En mer utbyggd hemtjänst var också viktigt. Hjälp av anhörig - närstående Fortfarande verkade de vara rätt mycket beroende av sina barn men både personal och brukare uttryckte att den tiden började vara till ända. Som hos oss flyttar barnen på grund av arbete eller utbildning och dom äldre blir ensamma kvar. Tidigare var generationsboende och stora familjer vanligt men även det ändras. Hälso- och sjukvård De kunde få mer tid av hemtjänsten vid större behov, men inte så mycket som hos oss. För övrigt vet vi inte riktigt svaret på den frågan men när vårt värdpar kommer hit har vi många frågor till dem. Nätverk Vi besökte en pensionärsträff i en byalokal i Vestmanna. Ett tjugotal personer mest kvinnor var där. De pratade, fikade, spelade kort och boccia. En buss hämtade och körde dom hem för 10 kronor. Fikat kostade 5 kronor. Två kvinnor var anställda där av kommunen i 3 timmar för att sköta verksamheten. Sedan besökte vi underhuset i Vestmanna, en lokal som kommunen ställde till de äldres förfogande. En var ansvarig att låsa upp samt stänga men i övrigt skötte man sig själv. I underhuset träffades mest män. Namnet kom av att den allra första lokalen låg i källarplan alltså under huset. En sådan lokal fanns i de flesta samhällen. 5

6 6 I Torshavn besökte vi ett allaktivitetshus för pensionärer. Huset var gammalt, hade flera våningar och saknade hiss. En sjuksköterska var anställd som föreståndare där och verkade vara en riktig eldsjäl. Uteblev någon besökare ringde hon och kollade hur det var med personen i fråga. Hon hade också koll på de äldres hälsotillstånd och kunde slå larm om någon inte längre klarade sig själv. I detta hus pågick många aktiviteter i stil med vad vi har i våra svenska pensionärsföreningar. Vi tipsade om kurs i mobiltelefoni vilket de nappade på. Tillsammans med en kvinna från aftonskolan lagade man lunch till självkostnadspris. Besökarna turades om med matlagningen. Huset var välbesökt och verksamheten byggde på att de äldre skulle sköta så mycket som möjligt själva. Detta hus var för de friska pensionärerna. Vi besökte flera äldreboenden. De flesta små enheter med cirka 8 9 boende. Lokalerna var ljusa och rymliga trevliga rum med massor av foton av sina familjer. I alla gemensamhetsutrymmen fanns ett flertal bilder från gångna tider i deras hembyar. Kring dem samlades man ofta för samtal och för dementa var det en möjlighet att minnas. De boende fick om dom ville och kunde delta i de olika sysslorna. Vi besökte också ett större nybyggt äldreboende med 32 platser fördelade på 4 avdelningar. Samtliga rum var klara för internet uppkoppling och varje avdelning hade sin färg som gick igen på t.ex. gardiner. I köket skulle man så småningom även laga mat till hemmaboende och dessa skulle även kunna delta i olika aktiviteter t.ex. gymnastik. Boendet var ännu inte i bruk men intagningsförfarandet hade påbörjats. Ett femtiotal sökande stod i kö. Samtliga boenden låg antingen högt upp med en fantastisk utsikt eller nere vid vattnet. Det fanns även ett mindre äldreboende i Vestmanna men det planerades för ett större. Reflektioner Det var lätt att få kontakt med de människor vi mötte och vi fick många frågor om Sverige. Det var lättare än vi trodde att förstå varandra och vi upplevde inte att språkförbistringen vare särskilt stor. Ännu har inte Färöarna hunnit lika långt som vi när det gäller äldreomsorgen men ambitionerna är de samma och mycket glädjande är att i båda våra länder har synen på äldre människor fått en mer positiv inriktning. Det vi särskilt minns var alla dessa bilder från forna tider, samt de stora fina gemensamma utrymmena och den varma atmosfären på äldreboendena, samt de torkade fiskarna och fårbogarna som hängde i deras matförråd. Och den fantastiska naturen med alla dessa får som gick omkring överallt och så klart detta otroligt ombytliga väder. Och naturligtvis vårt värdfolk Maria och Jakup som skall gästa oss till sommaren. Det ser vi fram emot med stor glädje. 6

7 7 Till slut ett stort tack till Luleå kommun och EU som gav oss denna fina och oförglömliga upplevelse. /Birgitta och Gunnar Hansson Rapport 2 - Maria & Jákup Hansen, pensionärspar från Färöarna Besökte Luleå juni 2006 Ferðin til Svøríkis gekk væl. Vertir okkara Birgitta og Gunnar Hanson tóku ímóti okkum á flogvøllinum. Hetta var seint á degi. Næsta morgun, hósdagin 22. juni, fóru vit til eitt stórt røktarheim, Tunastrand, har ein ung blíð kona beyð okkum vælkomin. Hon æt Anna Maria Janson og var leiðari fyri eldra forsorgini í einum stórum øki her uppi í Nordbotten. Hon dugdi sera væl at greiða frá. Ein partur av røktarheiminum Tunastrand var býttur upp í smáar lejligheitir uppá 38 kvm, ella 46 kvm. Sovikamar og stova/køkur vóru hvør sær. Gott og rúmligt baðirúm var eisini. Vit vitjaðu tvey av búfólkunum. Tey vóru ikki dement, men rættiliga óhjálpin av ringari sjúku. Tey sótu í rullilstóli. Síðan gekk leiðin til Gammelstad, sum er ein gamal og hugnaligur partur av Luleå. Tá vit fóru úr bilinum komu journalistar til okkara og spurdu um ørindi okkara. Vit svaraðu sum best. Dagin eftir stóð grein í blaðnum. Har vóru annans tríggjar damur, sum tóku ímóti okkum. Tær itu Monica Forsberg, Catherine Andersson Hortell og Marianne Pedersen. Allar høvdu tær verið í Føroyum. Ein teirra hevði enntá verið í Vestmanna hjá Miu Pedersen. Tær bjóðaðu okkum inn í eini smá eldri hús. Har fingu vit stóran blíðskap. Húsini áttu foreldrini hjá Marianne Pedersen. Tey høvdu verið ogn hjá familjuni eitt langt áramál. Hetta húsið var bert eitt av fleiri smáum húsum, sum stóu her tætt við Gammelstrand kirkju. Í gamlari tíð var plikt hjá fólki, sum búðu her um leiðir, at ganga í kirkju. Bóndagarðarnir lógu spjæddir runt um, og leiðin til kirkju og heim aftur var long, so ikki slappst aftur og fram sama dag. Tí mátti hús byggjast til fólkið og fjós til hestarnar. Frá Gammelstad gekk leiðin til til tað stóra sjúkrahúsið í Luleå. Tað var tikið í brúk í 1999 og kostaði 1,5 milliardir. Eg minnist ikki, hvussu stórt tað var, men alt sjúkrhúsið var innilokað. 7

8 8 Soleiðis at skilja, at tað vóru fleiri bygningar og glastak var omanyvir túnini ímillum húsini, so sjálvt um sjúkrahúsið var í nógvum hæddum, so kom dagsljós inn ígjøgnum vindeyguni og rakk til allar hæddirnar. Rundanum húsið var vakur grønur bøur. Alt kendist rúmligt og hugnaligt. Í Svøríki eru eisini bygdir smáir bústaðir til gomul fólk, sum eru einsamøll. Tað eru smáar samanbygdar lejligheitir í einri hædd. Ì lejligheini var alt, sum skuldi vera. Men vaskirúm var aftur í einum øðrum samanbygdum húsum, har hvør hevði sítt vaskirúm við vaskimaskinu til klædnavask. Konan, sum vit vitjaðu her, at Majken Wikstrøm. Hon var 86 ár gomul. Ógvuliga blíð. Hon bjóðaði okkum kaffi ella te, men vit takkaðu. Vit vóru mett og væl sett. So setti hon gløs á borðið. Skonkti djús í gløsini og setti eina skál við keks at hava afturvið. Um kvøldi hósdagin vóru vit øll 4 boðin til døgura hjá soni og svigardóttir Birgittu og Gunnar. Hann eitur Erik og konan eitur Karin. Tey eiga tvey børn, gentu og drong, 12 og 8 ára gomul. Húsini vóru góð og fólkini blíð. Fríggjadagin 23. juni. Vóru fyrst á morni ein langan gongutúr í hesum økinum, sum vit búgva. Um miðdagin fóru vit inn í gammelstad, sum eisini er miðbýðurin í Luleå. Har var stórt hátíðarhald í smband við miðsummarstevnu, sum var hildin hetta vikuskifti. Arbeiðsfólkið hevði frí. Veðrið var gott. Musikarar spældu fólkatónleik og børn og vaksin dansaðu. Alt var sera væl siðað. Tey vaksnu leiddu børnini. Eingin var í minsta mun ávirkaður av rúsevni. Sum vanligt, varð sagt, so kundi mann keypa stoktan saltaðan strømning (smásild) og breyð og saft afturvið. Hetta smakkaði óføra væl. Man sæt við borð, har 8 fólk sótu við hvørt borðið. Um kvøldi vóru vit saman við børnum,svigarbørnum og ommu- og abbabørnum hjá Birgittu og Gunnar til ein sera góðan døgurða heima hjá teimum. Leygardagin 24 juni. Fyrrapartin gingu vit ein langan túr. Seinrapartin fóru vit eina ferð við bátinum Ronja, sum siglir út til tær smáu oyggjarnar í Luleå fjørðinum, har fólk búðu. Túrurin vardi frá kl. 15 til kl. 20, altso í 5 tímar. Hetta var sera áhugavert. Fólk fóru í land og fólk komu umborð. Sagt varð, at ein stórur partur av fólkinum búði bert har úti um summari og fluttu inn aftur á fastlandið at búgva um veturin. 8

9 9 Tá vit komu aftur um kvøldi fóru vit ein gongutúr ígjøgnum tær stóru handilsgøturnar. Tá var friðaligt og lítil ferðsla. Gøturnar vóru sera reinar. Sunnudagur 25. juni. Kl. ca. 10 fyrrapartin settust vit í bilin og koyrdu til Storfossen, sum er ein langur og vatnmikil fossur í ánni nevnd Pite elven. Hesin fossur sigst at vera tann stórsti í Norðurlondum. Við henda breiða og langa foss var nógv fólk henda sunnudag. Nógv støð vóru, har tey vitjandi kundu grilla mat. Tað gjørdu vit eisini. Hetta var mikið hugnaligt. Mánadagur 26. juni. Fyrrapartin kl. 10 møttu vit eftir avtalu upp á verksmiðjuni Liko, sum ger lyftitól til fólk á sjúkrahúsi, røktarheimi og aðrastaðni. Verksmiðjan var 25 ár gomul. Hon lá í vøkrum umhvørvi, var moderna við nýggjum bygningum. Har vóru sera nógv tólat síggja. Seinrapartin kl. 13 vóru vit á einum nýggjum røktarheimi. Har vóru 2 deildir við 9 gomlum fólkum á hvørjari. Eins og aðra staðni kom allur matur uttanífrá: Klæðini vóru vaskaði á heiminum. Til arbeiðis vóru 2 x 2 fólk um dagin 2 fólk um kvøldi 2 fólk um náttina Húsið var í einari hædd og tað lá í vøkrum umhvørvi. Á øllum túninum lógu flísar. Mánakvøldi fóru vit oman í Gammelstad. Har liggur tann gamla dómkirkjan, sum er fleiri hundrað ár gomul. Ein søgukønur eldri maður greiddi frá, hvussu býðurin hevði ment seg. Tann stóra áin Luleå elv hevði broytt legu nakrar ferðir. Hon rennur ógvuliga stríð og hevði borið nógvan sand og nógv grús oman við sær. Sum tíðin gekk, forðaði hetta ánni at renna, sum hon hevði runnið, og áin flutti seg tí. So greiddi hann frá, hvar húsini høvdu staði, og hvar atløgubryggjan hevði verið. Í gamlari tíð hevði bryggjan eisini ligið nógv ovari, men grúsið frá ánni hevði gjørt, at bryggjan var flutt longur oman. Dómkirkjan var stór og príðulig, men hon hevur verið køld at siti í teir køldu vetrardgarnar. 9

10 10 Týsdagin 27. juni. Vit fóru fyrst inn í sjónvarpið í Luleå. Har sótu vit eina fitta løtu, tí sjónvarpið skuldi gera eina sending lidna, sum tey høvdu tikið upp ein dag frammanundan. Tey tosaðu mest við Birgittu og Gunnar, men eisini við Mariu.Vit fingu ein disk við sendingini heim aftur við. Fyrrapartin týsdag fóru vit eisini inn á Teknikkens Hus í Luleå. Tað var bygt í samband við Lærda Háskúlan (Universitetið) í Luleå. Har var sera nógv áhugavert at síggja. Um miðdagin fóru vit inn á Fyren Eldrecentrum. Har truffu vit Dagny Wikstrøm demensvårdsutveklare og eina unga damu, sum var leiðari. Hon æt Lene. Vit sóu alt, sum var, og við hesar báar varð nógv umrøtt, hvussu røktarheim og heim fyri dement skuldu verið innrættaði og rikin. Hetta húsið Fyren, var ólíkt øðrum. Har var ein stór restauratión, har onnur fólk eisini komu inn at eta. Restauratiónin var somuleiðis nýtt til føðingardags- og brúdleypsveitslir. Morgunin eftir, tann 28. juni, fara vit avstað aftur úr Luleå. Ein frálíka góð vika var komin at enda. Blíðskapurin hevði verið stórur og vit høvdu sæð nógv. Vertir okkara høvdu lagt ferðina væl til rættis fyri okkum, og vit høvdu fingið nógv at vita um eldraøkið í Luleå. /Maria og Jákup Hansen, Färöarna Personalutbytet 3.1 Rapport 1 Evy Mustonen, sjuksköterska äldreboende Måndag morgon träffade vi projektledare, föreståndaren för Mörkved sjukhem och föreståndare för Voldens hemtjänstens i Bodös rådhus, för en information om syftet med delprojektet i det större projektet. Därefter åkte jag och en undersköterska till Mörkved sjukhem som var bas placeringen den veckan. Mörkved sjukhem öppnade mars 2003 från starten var det ett sjukhem för äldre som inte klarar sig själv hemma med den hjälp som hemtjänsten kan erbjuda. Successivt blev Mörkved ett utvecklings sjukhem med inriktning på personer med demenssjukdom. Sjukhemmet har 50 platser fördelat på 2 våningar med 3 avdelningar varav en avdelning är skärmad för dementa med ökad oro. Ljusa fina avdelningar med kök/uppehållsrum. Ett mindre rum som används gemensamt av två avdelningar där de boende kan dra sig tillbaka till för att se tv eller bara få vara lite själv. Lägenheterna består av ett större rum (inget kök) och ett badrum med dusch och toalett. En större 10

11 11 toalett finns även i korridoren på avdelningen. Kontor, förråd med inkontinensmedel, sängkläder m.m. och sköljrum ligger utanför avdelningarna. Tanken bakom detta är att det blir lugnare på avdelningarna. På entréplan finns dagverksamhet med 4 anställda med besök av 20 dagavlastande från egen bostad. Ett storproduktionskök och en matsal för personal och besökande. Tvätteri med personal som tar hand om boendes kläder och personalens arbetskläder. Sängkläder/handdukar/tvättlappar skickas till annat tvätteri. Ett bisättningsrum och en kyl i väntan på att begravningsbyrå hämtar den avlidna. Personalstyrkan på hemmet består av en föreståndare, två avdelningssjuksköterskor (fagkoordinatorer/samordnare) en på varje plan, vernepleier, undersköterskor (hjelpepleiere) och personal som tar hand om köken på respektive avdelning samt städar boendes rum och de yttre områdena, det finns dagar då denna tjänst inte är besatt då tar personalen på avdelning hand om dennes sysslor. Det finns också en egen vaktmästare att tillgå. Sjukhemmet har två läkare en på varje plan som gör besök en gång/vecka om behov finns nås de på vårdcentralen (legesentret) dagtid och på jourtid kontaktas jourdoktor (legevakt). Personalen hjälpepleiere/vernepleiere (Undersköterskor/) får en utbildning i läkemedel som hålls av en Farmaceut kursen tenteras och därefter skriver avdelningens läkare en delegering som gäller tre år och som följas upp innan den förnyas. Efter att ha hälsat på personalen och blivit visat runt, följer jag en sjuksköterska som är integrerad med teamet (med i omvårdnaden) hjälpepleiere/vernepleiere. Hon är oftast den som har ansvaret för att ge medicinerna under dagen. När det inte finns en sjuksköterska i tjänst är det en hjälpepleier/vernepleier som blir tilldelat att ha ansvaret för avdelningen när det gäller medicingivning. En kvalitets säkring. Det är för tillfället lugnt på avdelningarna efter middagen som serveras vid 13-tiden vilar de boenden en stund. Vid 16-tiden serveras kaffe med hembakt fikabröd, alla sitter samlade en del klarar sig själv, någon behöver en del hjälp, det är lugn miljö ingen tv står på. Morgon andra dagen, en personal tar emot rapport av nattpersonal kl hon rapporterar till den/de som kommer senare. Är i dag på en annan avdelning, följer med på rondträffen som är sig lik den som vi har hos oss, ett besök görs till en dam som har försämrats och bedöms vara i livets slutskede, läkemedel seponeras, ordination på smärt/ångestlindrande ges (det sätts inte någon palliativ diagnos på det sätt som görs i Luleås kommunala boenden) 11

12 12 Efter ronden skriver sjuksköterskan ändringarna i läkemedelslistorna på datorn, skriver ut dem och läkaren skriver under därefter faxas de till apoteket för ändringar som skall göras. Leverans av Apo-dos (multidos) sker var 14 dag. Sjuksköterskan med personal gör bedömning att ett vak skall tas ut till eftermiddagen/kvällen ingen till natten för då finns det fyra personaler att tillgå, en personal finns alltid dag/natt på den skärmade avdelningen de resterande tre går i mellan och hjälper varandra. Om ingen sjuksköterska är på nattetid har en av personalen ansvaret, men då finns det en sjuksköterska som har beredskap i hemmet. En av personalen är hos den personen som är i livets slutskede under dagen, hon blir avlöst i omgångar. Nu är det en lugn stund innan middagen serveras, sjuksköterskan som jag är med ringer till anhöriga och informerar om tillståndet. Anhöriga blir uppmuntrad att närvara i den utsträckning de kan. Jag passar på att gå till dagrummet/köket där några av de boende sitter och viker tvättlappar (det är endast de som kommer ovikt tillbaka från tvätten). En dam nynnar/småsjunger på gamla sånger, kommer på att jag kan ju några så jag sjunger med dem vilket ser ut vara uppskattad. (Trots min hesa stämma). Tittar in ett par gånger till den damen som är sämre, hon vilar lugnt. Nu har den som har hand om köket dukat fram till middagen vilket är vid 13-tiden, sitter tillsammans, personal finns med och hjälper de som behöver assistans. Efter middagen följer jag en dam till sitt rum och gör de rutiner som hon är van vid innan middagsvilan. Återigen en lugn stund; nu försöker personal att göra lite andra saker såsom att dokumentera i datorjournalen, vilket både sjuksköterska och undersköterska/vernepleier gör i samma program. Jag passar på att titta mig omkring i huset och få med så mycket som möjligt och svar på de frågorna/funderingar jag har. Vid tre tiden samlas personalen och där informeras de om rondenbesöket och de åtgärder som är ordinerad. Börjar dagen kl vi får rapport av en den sjuksköterska som tagit rapport från nattpersonalen. Är i dag på den skärmade avdelningen, en sjuksköterska en värnepleier och en undersköterska arbetar där i dag. En personal avlöste direkt på den avdelningen då det alltid skall finnas en person på den skärmade avdelningen. Den personal som tar rapport från nattpersonalen rapporterar i sin tur till resterande personal på avdelningen. Klockan börjar bli mycket vi har en del att prata om när det gäller arbetssätt från respektive land. 12

13 13 En farbror börjar bli orolig jag går in till honom och börjar morgonomvårdnad hon som är vernepleier kommer in och hjälper mig Därefter tar jag med honom till köket och ger han frukost ingen specifik har köket denna morgon, går tillbaka och bäddar sängen och plockar i ordning rummet och badrummet. Är nu i köket då fler har kommit upp, förstår att det är viktigt och att det är något som personalen försöker vara noga med. Efter att frukosten är färdig, plockar jag i ordning lite i köket och vi sitter ned en stund, dricker kaffe och samtalar, viktigt med lugn och ro. Därefter följer jag farbrorn till rummet så han får vila en stund. En personal har nu kommit till avdelningen han har hand om städningen av rummen. Nu är det dags för sjuksköterskan att ta lite prover, assisterar med detta, en del prover skickas till vårdcentralen (det tar husets vaktmästare hand om) En del prover kan läsas av på sjukhemmet. Tre av de boende vandrar i korridoren och kommer för nära varandra, vilket leder till att det blir irritation och lite oroligt på avdelningen. Försöker avleda med att följa en till sitt rum och en till köket, det blir lugnare men en dam behöver mer tillsyn av medicinsk orsak, vilket hon får av sjuksköterskan på avdelningen. Vid 13-tiden den fjärde dagen träffade vi representanterna för projektet, för en liten intervju med Avisa Nordland (lokaltidningen). Återigen på sjukhemmet för att se hur ett kvällspass kan se ut, ny avdelning möts av positiv och glad personal en hjälpepleier och en sjuksköterska. Det är lugnt på avdelningen vi sitter med pensionärerna och pratar, nu som tidigare finns det många frågor från båda sidorna. Snart dags för kaffe hämtar de som vilar. Efter kaffet samlas de boende på plan ett (även de som är på den skärmade avdelningen) i den yttre lokalen, nu är det dags för gammaldans, på något vis deltar alla, rullstolsburna och uppegående, det är sjuksköterskan på den ena avdelningen som har ansvaret att en kväll per vecka att genomföra det. (Passar även på att gå ut med en som så gärna vill känna frisk luft i ansiktet i stället för att lyssna på musik). Kvällsmaten serveras ca kl Därefter börjas det med omvårdnad inför läggning. Sista dagen, blir vi visad runt i Bodö besöker det nyaste sjukhemmet som ligger nära centrum, får se de yttre lokalerna som är rymliga och ljusa Sjukhemmet har tio avdelningar med sex- boende på varje enhet. En fin takterrass med fascinerande utsikt över Bodö, denna plats är den utemiljö som byggnaden erbjuder med nyplanterade större blombänkar och lite utemöbler finns, tanken är att den skall utnyttjas av personal/boende och anhöriga. Besöker det nya rehabiliteringscentret som även har dag och långtids avlastning, för yngre och äldre med behov för rehabilitering för att kunna var hemma själv eller med hjälp av hemtjänsten. Där fanns också platser för palliativ vård. I byggnaden finns stor fin träningslokal, uppläggningen 13

14 14 sker med hjälp av arbetsterapeuter och sjukgymnaster (dessa kontaktas även vid behov till sjukhemmen och till egna hemmet för bedömningar när det är behov av hjälpmedel eller mobilisering). Det finns en uppvärmd bassäng som används flitigt (bokning måste göras). Även barn med särskilda behov kommer till en träningslokal där en sjukgymnast tar hand om dem. Nu besöker vi ett bo och serviscenter på Tvärlandet utanför Bodö. Här har det satsat mycket på integrering av befolkningen och serviscentret. Stor vikt läggs på att invandrare skall vara med i detta. En kafeteria med enklare mat, en liten affär med textil och småsaker, den drivs privat. Även här är de yttre lokalerna stora och ljusa. Nu avslutas veckan i Bodö och vi börjar hemresan. Fakta utbildningar: Hjälpepleier/undersköterska: Tre-årig gymnasial hälse-och omsorgslinjen. Sjuksköterska: Likvärdig med den svenska utbildningen, tre-årig. Värnepleiere har en högskoleutbildning på tre år, utbildningens mål är på kundorientering och kritisk reflekterande yrkesutövare som blir kvalificerade till att utföra miljöarbete, rehabilitering och omsorgsarbete. Färdigutbildad kan en person anställas i bland annat kommunens regi för att ge kurser/fortbildning eller handleda arbetslösa eller dem som av olika sociala eller andra anledningar har svårt att få sysselsättning/arbete. Flertalet av de utbildade arbetar huvudsakligen i den offentliga sektorn inom hälsa och socialsektorn arbetet kan vara i privata hem på sjukhem och även inom fritidssektorn. Min reflektion över denna utbildning är att; arbetet på ett sjukhem kan ses utifrån en bredare kompetens när det finns personal från olika yrkeskategorier med gedigen utbildning. Reflektioner över likheter och olikheter Arbetstiden för sjukhemmet i Bodö är turnuslagd alltså ett årsschema liknande det vi hade tidigare. Jag ser fördelar i att ha den möjlighet vi har i dag att lägga eget schema utifrån givna bemanningskrav. Den flexmöjlighet att själv bestämma sin arbetstid inom given ram anpassad till arbetssituationen. Systemet som vi har i Luleå kommun med APO-DOS (Edos) är mer utvecklad, vilket har lett till en liten arbetsbesparing i och med att husets läkare kan göra klart via nätet direkt. Tidigare gjordes ändringarna i APO-DOS på liknande sätt som det görs nu på sjukhemmet i Bodö. Den tillgång till viss medicintekniska hjälpmedel som de har på sjukhemmet i Bodö att avläsa vissa prover på plats såsom exempelvis Hb/snabbsänka, underlättar också arbetet. Vaktmästaren 14

15 15 som lämnar prover till vårdcentralen är också en bra avlastande åtgärd. I Luleå kommun ligger det på sjuksköterskorna att lämna proverna. Läkemedlen ingår i boendet (en viss procent av pensionen tas till boende och läkemedel) därför har sjukhemmet ett medicinförråd som är lite bättre utbyggd mot för Luleås kommun. I och med att APO - DOS har införts i Bodö kommun leder det till att läkemedelsförråderna kan minskas. Tidigare delades läkemedlen i dosett, nu delas endast, som i Luleå, det som är tillfälligt ordinerat eller inte kan komma in på Apo-dos. I och med att sjuksköterskorna är integrerad i omvårdnaden på sjukhemmet är de stationerad där, de har inget ansvarsområde utanför det egna sjukhemmet. Som det ser ut i dag i Luleås kommun känns det som att jag har större ansvarsområde, mer arbetsuppgifter jämfört med dem som arbetar integrerad i omvårdnaden på Mörkved sjukhem. Ansvaret att ta ut vikarier ligger inte på sjuksköterskorna (hjälper till endast vid akut frånvaro efter kl före den tid är ansvaret hos vikarieförmedlingen) och då är det föreståndarna eller personalen som faxar in behovet till vikariesamordningen. Vi vikarierar inte för föreståndarna. I Luleå kommun kan inte den arbetsordningen fungera som det ser ut i dag då bemanningen skulle behövas utökas markant då vi har 25 äldreboenden i storlek 18 till 40 kunder och i Bodö är det i dag tre sjukhem samt den nya rehabiliteringsverksamheten (ett fjärde sjukhem är inte i bruk skall renoveras). En annan aspekt är om sjuksköterskorna i Luleå kommun integreras i omvårdnaden tror jag att organisationen för oss måste se annorlunda ut. Arbetsutbudet för undersköterskorna skulle även minska. På Mörkveds sjukhem dokumenterar både undersköterskor och sjuksköterskor i samma datajournal. I Luleå dokumenterar undersköterskorna i såkallade rapportblad för respektive kund. Där som här i Luleå kommun är data journalen under ständig utveckling. En positiv sak är att en farmaceut har hand om den medicinkurs som behövs för att undersköterskorna skall få den delegering som läkaren skriver på för tre år. En arbetsbesparande och kvalitetssäkrande uppgift, kanske? Hos oss i Luleå är det vi som sjuksköterskor som har det ansvaret för genomgång av de saker som kan delegeras, uppföljning skall ske regelbundet, delegeringen gäller ett år. Om Luleå äldreboenden hade tillgång till städningen och att någon annan tar hand om den privata tvätten till kunderna som de har på Mörkved sjukhem skulle det på våra äldreboenden underlätta en hel del för omvårdnadspersonalen. 15

16 16 Har även tittad lite på hur de får maten till sjukhemmet och hur kontakter tas med sjukgymnaster/arbetsterapeuter, tar inte upp det här då den undersköterska som var med ägnade mer tid på det. Det som jag fastnade förr var det rehabiliteringshemmet som de har och där ser jag ett behov för Luleå kommun, nu är ju ett nytt äldreboende på gång här i Luleå där det planeras för mer specifika medicinska behov, palliativ vård och även platser för de som har en svårare/krävande demensutveckling riktlinjerna är nog inte riktigt klara men dessa funderingar har det pratas om. En mycket bra hospitering och en väl planlagd uppläggning av dem som planerade tiden för oss i Bodö. /Evy Mustonen, sjuksköterska, socialförvaltningen Luleå kommun Rapport 2 Malin Östling, undersköterska Lignellska äldreboende Varje dag har jag skrivit ner mina reflektioner, tankar och upplevelser i en dagbok. Måndag eftermiddag den 2 oktober 2006 anländer jag till Mörkved sjukhem som är min nya arbetsplats denna vecka i Bodö. Det är ett nybyggt sjukhem som inriktar sig på äldre dementa. Sjukhemmet är byggt i två etager med 50 sjukhemsplatser, 3 avdelningar på varje etage. Verksamhetsledaren heter Elsa Kommedahl. Det finns också två koordinator på varje etage som har personalansvaret över respektive etage. Dessa koordinater är sjuksköterskor. Detta skiljer sig från hur vi har det i Sverige på min arbetsplats som heter Lignellska stenhuset. Hos oss finns en verksamhetsledare för huset och en sjuksköterska som har det medicinska ansvaret. Bemanningen på dagen varierar, men de är aldrig mindre än tre personal. Vissa dagar arbetar en extra personal som bara har hand om köket. På kvällen är det minst två som arbetar på varje avdelning. All personal har arbetskläder. På Lignellska arbetar två personaler på dagen, ibland tre och på kväller två personaler på varje avdelning. Vi använder våra egna kläder när vi jobbar men får låna förkläden på arbetsplatsen. Vi har möjlighet att köpa arbetskläder på en butik till billigare pris. Vad gäller städningen på Mörkved sjukhem finns speciell personal för detta. På Lignellska städar undersköterskan. Både vad gäller yttre områden och kundens lägenhet. Mattor på sjukhem/ äldreboenden är en fallrisk för kunden samt att det är ohygieniskt och gör det mera svårstädat. Detta bör förbättras på äldreboenden i Luleå. Mörkved har ett eget tvätteri där en person tvättar och stryker kundens kläder. På Lignellska tvättar undersköterskorna. 16

17 17 Vi har olika traditioner vad gäller maten. I Sverige äter man två varma mål om dagen. På Mörkved äter man ett varmt mål om dagen. Maten är lagad på ett storkök i Bodö och levereras i varma boxar till Mörkved. På Lignellska levereras mat för en vecka som vi förvarar i en frys och sedan tar fram och värmer dag för dag. Som undersköterska på Lignellska arbetar man med kontaktmannaskap. Det innebär att jag är kontaktperson till en eller flera av våra kunder och har huvudansvaret för denne. För att få ge medicin till kunden måste man ha en skriftlig delegering som sjuksköterskan skriver. På Mörkved jobbar man också med kontaktmannaskap. Man har en primär och en sekundär kontaktperson. Innebörden är densamma som på Lignellska. För att få ge medicin till kunden på Mörkved måste undersköterskan få delegering från doktorn. Förvaring av mediciner till kunden skiljer Mörkved och Lignellska åt. På Mörkved har man en låst medicinvagn. En person är ansvarig för att kunden får sin medicin under dagen. Oftast är det en sjuksköterska. På Lignellska har kunden medicinen i sin lägenhet i ett låst skåp. Alla undersköterskor på avdelningen har ansvar över att kunden får sin medicin under dagen. Precis som på Lignellska för personalen på Mörkved avföringslistor och duschlistor. Detta för att ha en god översikt att kunden fått duscha och sköta magen. På Mörkved skriver personalen daganteckningen på dator. Vad som hänt under dagen eller om något inträffat. Vi på Lignellska dokumenterar detta för hand i en omvårdnadspärm. Reflektioner Jag reflekterar över hur lite hjälpmedel som används på Mörkved. Inte bara när det gäller längre förflyttningar utan även mindre förflyttning som höge upp i sängen eller vändning från sida till sida. Glidlakan finns på huset men används mycket sällan, något som jag tycker är synd eftersom det underlättar förflyttningarna betydligt. De använder ståliftar till dem som sitter i rullstol när man gör längre förflyttningar. Detta hjälpmedel är mycket bra när kunden kan hjälpa till lite själv. Personalen har gått på förflyttningsutbildningar vilket är bra. Att arbeta ergonomiskt är en viktig del i omsorgsarbetet, både för kunden och personalen. På Lignellska använder vi betydligt mera hjälpmedel. Ståliftar till dem som inte kan stå, men hjälper till med armarna. Takliftar eller manuella liftar till dem som är i behov av en sådan. Glidlakan finns i varje säng hos dem som inte kan förflytta sig själv i sängen. Vi använder midjebälten och liknande för att underlätta förflyttningar. Vi har ett nära samarbete på Lignellska. En gång i månaden har vi en team träff. Då träffas undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast för att diskutera de olika behov kunden har. På så sett får kunden snabbt hjälpmedel hon/han är i behov av. Vi går även regelbundet på utbildning i förflyttningsteknik. Omsorgsarbetet är detsamma på Mörkved som på 17

18 18 Lignellska. Kunderna har samma diagnoser. Båda arbetsplatser sätter kunden i centrum ser till dennes behov. Min vecka i Bodö har varit mycket intressant och lärorik. Jag har fått ett varmt mottagande av alla jag träffat under denna vecka. /Malin Östling, Undersköterska Lignellska äldreboende Rapport 3 - Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst Hemtjänsten i Bodö Dagen börjar kl med rapport från koordinatorn (samordnaren). De är 2 stycken koordinater. Hon lägger upp arbetsfördelning. De är 3 grupper. Sjukskörterskan tar hand om medicin, ögondroppar, insulin, omläggning, blodsockertagning m.m. Usk ger medicin om de har den medicinska utbildningen. Annars städar, tvättar och duschar vårdbiträdena. Sjuksköterskan kan även duscha och till en viss del hjälpa till med påklädning, frukost och värma mat. De utgår ca till brukaren. Arbetsdagen är till med en 30 min lunch. Kvällen börjar slutar då tar nattpersonalen vid. De har 245 brukare på området. 4 leasingbilar fanns till förfogande. Medicinen förvarades i ett litet rum på lokalen. Där satt en och delade dosetterna och sedan kontrollerade en annan. Nycklarna förvarades i ett låst skåp på lokalen. Koordinators uppgift är skriva arbetsrapporter och ta emot nya brukare. Ge rapport varje dag med personalen, morgon, lunch och kväll. Sitter på kontoret hela dagen, tar emot telefonen, skriver dagens jobb. Deras uppgift är att få tag i personal om någon är sjuk. Är på sjukhuset och är med på utredningar ang. Hemhjälp. Tar även emot larm från brukaren, då måste en i gruppen ta det. Beställer även hjälpmedel om någon vill ha det. De bokar även avlastning med samråd med tilldelningskontoret, alltså kommunen. Kriterier för att flytta till ett äldreboende är 2 saker. Döende, demens. De kan få bistånd ganska fort. Kö finns. Det finns ett annat alternativ för dem som vill ha kanske lite mer av den sociala biten, så finns det ett ställe som heter Bokollektiv. Kö finns. Dit kan du flytta om du kan klara dig själv ganska bra. Blir du sjukare så hamnar du på ett äldreboende. Det kan man söka själv. 18

19 19 Maten beställs via telefon till butiken som sedan kör hem matvarorna till brukaren. Det finns även matlådor som personalen värmer upp. Skillnader finns: Vi gör våra egna scheman, planerar dagen själv i gruppen, vi är en mindre grupp, delar aldrig medicin, Alla har apodospåsar (färdig delad medicin), alla städar, tvättar och duschar, ger medicin mm, alla är delaktiga i gruppen, har även promenader med brukaren. Rapporter var 14:e dag med arbetsledaren. Vi har ett program som heter Smith, det är en apparat som alla brukare har hemma hos sig, vi stämplar in hos dom när vi kommer och när vi går. Trycker in koder vad vi gjort hos var och en. Larmar någon så finns det en grupp som tar hand om det, ibland händer det att vi tar det. Matvaror faxar vi en gång i veckan till 2 butiker i stan, som samhall då kör ut dagen efter till brukaren. Matlistorna fylls i av brukaren, dom har 2 rätter att välja på. Samhall kör ut dom till brukaren. Nya brukare får vi av arbetsledaren. Hon i sin tur får den av biståndshandläggaren, vilket hon har hand om avlastning, annat boende. Vi har ingen sjuksköterska, hon kommer från primärvården, när vi behöver henne. Dagverksamhet är det ingen som har. Men vi har på s-huset en verksamhet på måndagar mellan som brukaren få komma till. Våra arbetstider är väldigt varierande beroende på bemanning av brukare och hjälpen dom har. Vi ska få ett nytt datasystem som kommer underlätta vår planering till brukarna. Den talar om hur dagen ska se ut när vi ska ut till brukarna. Vi har även flexkort som vi stämplar in och ut varje dag för personalen, man kan ligga 20 tim minus och plus. Reflektioner Jag upplevde att de aldrig hade tid att sitta ner och prata med brukaren. De var en stor grupp med många brukare och personal. Det blev ingen kontinuitet, många brukare fick ny personal varje dag. Det kan skapa en viss otrygghet för brukaren. De visste sällan vem som skulle komma. Ibland så blev det 3 st personal hos brukaren. 19

20 20 Personalen där är väldigt kompetent, genom att dom var väldigt många sjuksköterskor och undersköterskor. Tyckte även att all denna rapportering var bra för personalen. Dom var ju många brukare. Dagverksamhet var det många som hade, det är viktigt för den sociala biten. Personalen hade lite och säga till om när det gällde schemaläggning, men dom fick byta skift med varandra. Även när det gällde upplägget angående brukaren. Kontaktperson. Relationer med anhöriga m m. I det stora hela så jobbade vi ganska så lika jämte mot brukarens behov. De hade mappar hos varje brukare, som de skrev i när dom hade varit där och gjort något. Där förvarades även information om medicinlista, viktiga telefon nr. Det var ungefärligt som smithen vi har. Mycket bra. Bokollektivet var ju också en bra lösning för dem som är ensam. Det inträffade en tråkig sak när jag var där, måndagar delar dom ut dosetterna. De blev av med 7 st dosetter från en av bilarna, när en av tjejerna skulle leverera dom till brukarna. Hon hade förvarat dem i förarsätet i bilen. Det blev en polisanmälan av det. De skulle kolla upp nya rutiner om förvaring av dosetterna. Avvikelse rapportering. Brukarna var nöjda med den hjälp de fick. Det har varit en mycket givande vecka, med många intryck och upplevelser. Alla har varit väldigt trevliga och vänliga. Fick god kontakt med alla. / Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst Rapport 4 - Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten, Edgar Kantun, omsorgsarbeidere i hjemmetjenesten, Bodö Arbetsplats under utbytesveckan: Skurholmens hemtjänst Syntes det var erfaringsmessig artig å se hvordan de jobbet i Luleå kommune, at det var store forkjeller på hvordan de jobbet der kontra her i Bodø. Eldreomsorgen i Luleå virket å fungere bra. De ansatte hade faerre brukere å forholde seg til enn vi har. Hver enkelt bruker hade egen kontaktperson. De ansatte (personalen) prøvde å være hos sine brukere mest mulig. 20

21 21 De ansatte kunne bruke vedtatt tid hos brukerne p g a mindre arbeidssoner (skyldtes også at bruker må betale for tjenesten). Dosettene og all medisin ble oppbevart hos brukerne, sykepleierne dro ut til hver enkelt og doserte hver 14:e dag. I tillegg hade noen multidoser liggende hjemme. Låsbare skap till medisinene ute hos flere brukere. Registreringsbogs (Smith) virket å være en kontroll av de ansatte mer enn dokumentering av utført oppdrag. Erfarte at de hos flere brukere måtte dokumentere i skriftlig tillegg. Angående ønskesjema virket detta å ta mer tid enn det var nyttig. De hade ikke nok mobiltelefoner till de ansatte, noen måtte bruke sin egne telefoner hviøs de skulle få kontakt dem i mellom. De ansatte hade 31 dagar ferie pr år, de kunne overføre inntil 40 dagaer i løpet av en 5 års periode. Anvendelse av kompetensen: For mye till til kontorsarbeid, for lite givende oppdrag til hjelpepleierne. Husvask burde ha vært utført av assistenter. Bruker burde stå i fokus, dette får man til ved å ha mindre soner. Arbeidsliste var klar på forhånd så de ansatte visste hvilke brukere de skull til flere dager framover. De hade ingen faste rapporter i løpet av dagen, hade bare en beskjedbok. Veldig uoversiktlig vaktsystem, lange vakter bla. Kunne for eksempel komme på jobb og jobbe til 12.00, for så å ha fri til og jobbe til kl / Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten & Edgar Kantun omsorgsarbeider i hjemmetjenesten Bodø Rapport 4 Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold, hjelpepleier, Bodö Arbetsplats under utbytesveckan: Sundsbackens äldreboende De har 9 beboere i hver etasje, 4 etasje. Sjukdomsbildet blant beboerne var ganske likt våre beboere på sykehjem. De hade en enhetssjef (viksamhetsleder) som hadde ansvaret for økonomi og personalansvar. Det medicinske ansvaret på huset hadde en sykepleier. Sykepleier, fysioterapeut, erogterapeut var ikke underlagt enhetssjefen. 21

22 22 For det meste var vi på avd Dalen som lå i 1 etasj. Her på avd jobbet hjelpepleiere og assistenter om hverandre. Ved medisinering, sårstell, kateterskylling ble både hjelpepleier/assistenter opplært og fikk deligering av sykepleier. Lite rapport system i forhold til Norge. Kunn sykepleier hadde tilgang til data. De andre skrev rapport i en bok/kardex, men dette ble meir tilfeldig gjort. Ofte ble beskjeder gitt muntlig. Kun en av persoalet kom på vakt kl og fikk rapport for alle de 36 beboerne fra nattevakta. Rapport videre til avd ble kun gitt hvis det var noe spisielt. Hver fjortende dag hadde de team treff d v s ei avd. Enhetssjef, rehabteam (fysio, ergo), sykepleier og personalet ved denne avd. De gikk igjennom hver enkelt beboer. Legevisitten skulle være 1 gng pr uke men hvis det ikke var noe ekstra kom legen ikke, detta ble avklart per tlf. Hadde mulitdoser som vi, fjortendagers beholdning. Medisinskap på hvert rom hver multidosene, event annan medisin, ble oppbevart. Disse skapene var låst, medisinansvarig hadde nøkkel. De ansatte hadde ønsketurnus, dette fungerte på Dalen men det ble sagt ved de andre avd var det mye uenighet / rot og missnøye. Vårt inntrykk for at dette skal fungere er at personalet må ha god samarbeidsevne, samt at dette må være satt i et godt system. Vaktsystem: 2 personer fast dagtid/kveldstid, 2 nattevakter på hele huset. P g a vakter og overlapping kunne de i noen perioder være 3 på dagtid. Deres daglige arbeid bestod i stell, dusj, romvask, klosvask, matservering. Dette resulerte i mindre tid til beboer, aktivisering, ingen dagtilbud, avengig av hvem som var på jobb som ønsket feks sang/gitarrspil o s v. Ble bakt en del på avd. Alle rommene hadde eget kjøkken men dette ble llite brukt. Ellers var rommene veldig store. Stora bad og masse skapplass. En beboer hadde en elektrisk prekestol slik at når han skulle opp å stå ble han heist opp i stående stilling. De ansatte ble spart for et tungt løft samt beboer måtte bruke sin egen kraft, veldig bra!! De ansatte brukte sine egne klær, hadde et lite forkle som ble vasket på avdelingen. Ikke alle brukte disse. For oss så dette uhygenisk ut. Lunsj/middag kom fra et hovedkjøkken ved siden av. Varm mat kl og Beboerne spiste felles i et stort kjøkken. Selv de som kunne forsynt seg selv fikk maten 22

23 23 servert ferdig på fat. Dette mener vi kan ha blitt gjort anderledes, leege opp på serveringsfat ser mer innbydende ut / apetitvekkende og beboer får selv forsyne seg opprettholder denne funksjon. Sykepleieren som hadde ansvaret for de 36 beboerne hadde mye å gjøre. Hon var ikke inkludert i det daglige stellet / gjøremålet men ble tilkalt ved behov. De dagene kveldsvaktene det ikke var sykepleier ved de eldreboende som lå like ved, kunne hun på det meste ha ansvaret for nermere 300 eldre. Til tider kunne dette bli for mye men stort sett gikk det greit, fortalte hun. Hun måtte da være flink til å prioritere det viktigaste. Den kveldsvakta jeg (Karin) var på var jag inne på avdelingen da det var veldig rolig vakt som sykepleier. Per tiden var det ansatt to sykepleiere at på huset, i deltid, dette hjalp godt på. Den ene av de hadde fått ansvaret for en avdeling, 9 beboer. Sykepleiekometansen hun hadde ble godt brukt. Bakdelen må være at hun ikke ble godt kjent med beboer, fikk ikke den daglige observasjonen. Eks: Et sår blir et sår, får ikke gå i årsakene til såret når man ikke får fulgt dette lopp i det daglige. Det ble også sagt at ved for eks intravenøs behandling måtte beboeren inn på sykehus da de ikke hade kapasitet til å gjøre dette her. /Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold hjelpepleier, Bodø 23