Saneringsintyg för fartyg

Transkript

1 Saneringsintyg för fartyg 1

2 ISBN Artikelnr Foto Omslagsfoto: Matton Sättning Edita Tryck Edita Västra Aros, Västerås, juni

3 Förord En viktig uppgift för Världshälsoorganisationen, WHO, har ända sedan starten varit att samordna arbetet med att bekämpa den internationella spridningen av smittsamma sjukdomar. Ett internationellt hälsoreglemente, IHR, skapades 1969 och har fram till nu haft som syfte att förebygga att tre sjukdomar (pest, kolera och gula febern) sprids över världen. Sverige har, tillsammans med de flesta andra länder i världen, anslutit sig till IHR. Utvecklingen under de senaste decennierna har dock visat att de globala hoten mot människors hälsa inte längre utgörs av redan identifierade sjukdomar, utan främst av nya, smittsamma sjukdomar. Hoten kan även komma från andra håll, t.ex. från avsiktliga eller oavsiktliga utsläpp av kemikalier och radioaktiva ämnen. Mot denna bakgrund har WHO arbetat fram ett nytt internationellt hälsoreglemente (IHR 2005) som trädde i kraft den 15 juni Syftet är som tidigare att förhindra att smittsamma sjukdomar sprids internationellt, samtidigt som detta ska innebära minsta möjliga hinder för den internationella handeln och trafiken. IHR är inte längre uppbyggt kring speciellt angivna sjukdomar, utan omfattar nu samtliga allvarliga hot mot människors hälsa som kan spridas internationellt. Regelverket är infört i svensk lagstiftning genom lag (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Det nya regelverket innehåller bland annat nya bestämmelser om utfärdandet av saneringsintyg för fartyg. Bestämmelserna innebär att de tidigare så kallade råttcertifikaten har ersatts med intyg som omfattar alla ämnen och vektorer, dvs. bärare av dessa ämnen, som kan innebära en hälsorisk för människor. Dessa rekommendationer är tänkt som ett stöd för de handläggare vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder som utfärdar de nya saneringsintygen. Rekommendationerna bygger på en teknisk vägledning från WHO som är anpassad till svenska förhållanden. Projektledare för rekommendationerna har varit Maria Möllergren på Socialstyrelsens smittskyddsenhet. Textunderlaget har tagits fram av miljökonsult Leif Lövström, GreenIT. Under arbetet har Leif Lövström tagit kontakt med miljöförvaltningar, statliga myndigheter och Danmarks smittskyddsmyndighet. Socialstyrelsen tackar alla som på olika sätt har bidragit till denna handbok. Ett speciellt tack riktas till miljöinspektör Torbjörn Göransson på Göteborgs miljöförvaltning. Anders Tegnell T.f. chef Tillsynsavdelningens nationella enheter 3

4 4

5 Innehåll Förord...3 Inledning...9 Inspektion av fartyg...11 Inspektionens syfte...11 När ska inspektion ske?...11 Vem får utfärda saneringsintyg?...11 Vilka intyg kan utfärdas?...12 Intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate)...12 Intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate)...12 Förlängning av intyg om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate)...13 Särskilt intyg om åtgärder...13 Vad ska inspektionen omfatta?...13 Smittämnen...14 Vektorer som kan bära på smittämnen...14 Andra ämnen än smittämnen...15 Inspektionsområden...17 Hur bör inspektionen genomföras?...18 Vad sker när inspektionen är klar? Inga tecken på smittämne eller annat farligt ämne Tecken på smittämne eller annat farligt ämne Tecken på internationellt hot mot människors hälsa...22 Provtagning...23 När bör provtagning ske?...23 Vilka prover är aktuella och vilka metoder bör användas?...23 Livsmedel och dricksvatten...23 Badvatten...24 Vektorer och reservoarer

6 Kontakt med andra myndigheter...25 Kontakt med smittskyddsläkare...25 Kontakt med Socialstyrelsen...25 Kontakt med andra myndigheter...26 Åtgärder...27 När ska åtgärder vidtas?...27 Kravnivå...27 Vilka åtgärder är aktuella?...27 Normala åtgärder...28 Extraordinära åtgärder...28 Ansvar och resurser för åtgärder...29 Ansvar...29 Resurser...29 Normala åtgärder gäller för alla hamnar där saneringsintyg utfärda...29 Extraordinära åtgärder gäller för karantänshamnar...29 Var ska åtgärder utföras?...30 Normala åtgärder...30 Extraordinära åtgärder...30 Utförande av åtgärder...31 Allmänna riktlinjer...31 Normala åtgärder...31 Extraordinära åtgärder...32 Resultat av åtgärder...32 Uppföljande inspektion...32 Positivt resultat...32 Negativt resultat...33 Särskilt intyg om åtgärder...33 Kontakt med Socialstyrelsen...33 Utfärdande av intyg...34 Hur saneringsintyget ska utfärdas...34 Förlängning av intyg om befrielse från sanering för fartyg

7 Flödesschema...36 Avgifter och kostnader för åtgärder...37 Tillsyn m.m...38 Arbetsmiljöaspekter...39 Lagstiftning...40 Ansvarsfördelning...43 Befälhavaren på ett fartyg...43 Transportoperatörer...43 Skeppsmäklare/hamnagenter...44 Kommunen...44 Verksamhetsansvarig vid hamn...44 Fartygsinspektörer samt lots- och hamnpersonal...44 Kommunens räddningstjänst...45 Landstinget...45 Tullverket...45 Kustbevakningen...45 Polismyndigheten...46 Transportstyrelsens sjöfartsavdelning...46 Länsstyrelse...46 Jordbruksverket...46 Socialstyrelsen...46 Definitioner...47 Ordförklaringar till bilagan...49 Referenser...52 Sverige...52 Internationellt...53 Bilagor

8 8

9 Inledning Före den 15 juni 2007 behövde fartyg i internationell trafik ett så kallat råttcertifikat eller ett undantag från råttcertifikat. Det var det dokument som använts sedan WHO:s internationella sanitetsregler trädde i kraft för mer än 50 år sedan. Dokumentet var ett internationellt överenskommet verktyg för hälsoskyddskontroll som hjälpte till att minska internationell spridning av sjukdomar överförda av råttor. Certifikaten skulle förnyas var sjätte månad. För förnyelse krävdes inspektion av alla utrymmen på fartyget. IHR 2005 innehåller förändrade krav och innehåller nya regler för utfärdandet av saneringsintyg för fartyg. Bestämmelserna innebär att de tidigare råttcertifikaten har ersatts med intyg som omfattar alla ämnen och vektorer, dvs. bärare, som kan innebära en hälsorisk för människor. Dessa rekommendationer kan användas som stöd då kommunen inspekterar och tar prover i samband med utfärdandet av saneringsintyg. WHO har även publicerat en teknisk vägledning med bilagor som ger fördjupad information om de olika inspektionsområdena, Interim technical advice for inspection and issuance of ship sanitation certificates, WHO augusti Observera att vägledningen kan användas som fördjupat stöd, men att den inte är bindande för hur inspektioner ska gå till. Vägledningen finns på: En översatt sammanfattning av vägledningen finns även bifogad i bilaga 3. Huvudsyftet med att inspektera fartyg när saneringsintyg ska utfärdas är att minska risken för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 2007:11 innehåller närmare bestämmelser om saneringsintyg och vilka kommuner som har rätt att utfärda dessa. 9

10 10

11 Inspektion av fartyg Inspektionens syfte Huvudsyftet med att inspektera fartyg enligt lagstiftningen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa är att minska risken för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Om sådana ämnen hittas vid en inspektion ska normalt åtgärder vidtas innan ett intyg kan utfärdas. Även hygieniska brister bör åtgärdas om dessa kan innebära en risk för spridning av smitta. När ska inspektion ske? Befälhavaren på ett fartyg ska visa upp saneringsintyg (eller lämna in kopia av intyget) till Tullverket eller Kustbevakningen när fartyget kommer till dess första svenska hamn. Om befälhavaren inte visar upp eller lämnar in intyget, ska Tullverket eller Kustbevakningen omedelbart underrätta kommunen som ska låta undersöka fartyget. Om det behövs ska kommunen vidta åtgärder för att utrota insekter, råttor och andra djur som kan vara bärare av smittämnen som utgör en hälsorisk för människor (22 och 23 i lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Skyldigheten att uppvisa saneringsintyg gäller för fartyg som har gjort en förhandsanmälan om varor att förtulla enligt Tullverkets regelverk. Exempel på fartyg som inte behöver visa upp saneringsintyg är färjor i linjetrafik och fritidsbåtar. Tullverket eller Kustbevakningen kan dock begära att även dessa fartyg ska visa upp intyg. Befälhavaren på ett örlogsfartyg ska alltid vara undantagen från skyldigheten att visa upp saneringsintyg (6 SOSFS 2007:11). Oftast är det inte Tullverket eller Kustbevakningen som begär en inspektion. I stället kontaktar fartygets agent eller skeppsmäklaren kommunen för att få förnyelse av det gällande saneringsintyget. Vem som tar initiativ till inspektionen påverkar dock inte inspektionens utförande. Vem får utfärda saneringsintyg? Enligt det internationella hälsoreglementet (IHR) är WHO:s medlemsländer ansvariga för att utse de hamnar som får utfärda saneringsintyg för fartyg, förlänga saneringsintyg samt utföra de tjänster som beskrivs i 11

12 Inspektion av fartyg bilagorna till IHR (2005). Vid sådana auktoriserade hamnar ska det finnas kapacitet för att inspektera, utfärda intyg om befrielse från sanering av fartyg och utföra eller låta utföra åtgärder för intyg om sanering av fartyg (i det följande används samlingsnamnet saneringsintyg). Medlemsländerna kan också utse hamnar som får utfärda intyg om befrielse från sanering av fartyg eller besluta att förlänga dem, om hamnen inte kan vidta lämpliga åtgärder. I Sverige är det de kommuner som tidigare har utfärdat råttsaneringsintyg som utfärdar de nya saneringsintygen även i fortsättningen. De kommuner som får utfärda saneringsintyg för fartyg finns angivna i bilaga 2 till SOSFS 2007:11. En kommun kan delegera rätten att besluta om utfärdande av intyg till en tjänsteman. En lista över kommuner som får utfärda saneringsintyg finns även på WHO:s webbplats under följande länk: I de fall då fartyg begär saneringsintyg vid en svensk hamn som inte finns uppräknad i listan ska fartyget hänvisas till en hamn som har rätt att utfärda saneringsintyg. I vissa länder har en hamnmyndighet ansvar för samtliga inspektionsområden som finns angivna på saneringsintyget. I Sverige har dock flera myndigheter ansvar för de olika inspektionsområdena. Främst är det kommuner och landsting, men även Tullverket, Transportstyrelsens sjöfartsavdelning och Kustbevakningen. När kommunen inspekterar fartyget medverkar dock sällan någon annan myndighet. När inspektören upptäcker brister där normalt andra myndigheter har operativt ansvar bör han eller hon uppmärksamma dessa myndigheter på iakttagelserna (se Ansvarsfördelning ). Vilka intyg kan utfärdas? Intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate) Kommunen utfärdar intyget när inspektören inte hittar några tecken på risk för människors hälsa ombord, och fartyget är fritt från infektion och förorening, inklusive vektorer och reservoarer. Ett saneringsintyg är giltigt i sex månader (9 10 SOSFS 2007:11). Intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate) Kommunen utfärdar intyget när inspektören hittat tecken på risk för människors hälsa, men fartyget sedan har vidtagit de nödvändiga åtgärderna 12

13 Inspektion av fartyg på ett tillfredsställande sätt. Ett saneringsintyg för fartyg måste omfatta de bevis som inspektören har noterat vid inspektionen och de åtgärder som har utförts. Ett saneringsintyg är giltigt i sex månader (9 10 SOSFS 2007:11). Förlängning av intyg om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate) Om kommunen inte kan inspektera fartyget i hamnen och om det inte finns tecken på att det ombord på fartyget finns smittämnen eller något annat ämne som utgör en hälsorisk för människor, får kommunen förlänga intygets giltighetstid med en månad (10 SOSFS 2007:11). Fartyget kan inom den tiden anlöpa en annan hamn för inspektion och vidta eventuella åtgärder så att ett nytt intyg om befrielse från sanering av fartyg kan utfärdas. Förlängning av saneringsintyget kan göras en gång och kan till exempel bli nödvändig om giltighetstiden har gått ut och kommunen inte kan besöka fartyget under den tid det ligger i hamnen. Särskilt intyg om åtgärder Om kommunen har utfört åtgärder som inte är kopplade till saneringsintygen ska kommunen även i andra fall utfärda ett intyg om åtgärden ifall den som berörs begär det (24 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Exempel på sådana åtgärder kan vara att kommunen har begärt sanering av ett fartyg som inte behöver saneringsintyg. Vad ska inspektionen omfatta? Inspektören bör fokusera på att hitta tecken på sådana smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa. Inspektören bör också leta efter tecken på förutsättningar för spridning av smittämnen genom vektorer eller reservoarer för smittämnen eller bristande hygieniska förhållanden. Med smittämnen avses ämnen som kan orsaka smittsamma sjukdomar som smittar mellan människor eller från djur eller livsmedel till människor. De samhällsfarliga sjukdomarna enligt smittskyddslagen (2004:168) ska alltid ses som ett internationellt hot mot människors hälsa. För närvarande rör det sig om smittkoppor och sars, men även polio till följd av vilt poliovirus (enligt 2 i förordningen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa), mänsklig influensa orsakad av en ny subtyp, kolera, pest, gula febern, virala hemorragiska febrar (blödarfebrar) ex- 13

14 Inspektion av fartyg klusive sorkfeber och West Nile-feber (enligt SOSFS 2007:12) ska ses som internationella hot mot människors hälsa. Även andra sjukdomar kan komma att omfattas om kriterierna för ett internationellt hot mot människors hälsa är uppfyllda. Definitionen omfattar även andra ämnen än smittämnen. Exempel på sådana ämnen är kemikalier samt radioaktiva eller skadliga biologiska ämnen. En förutsättning för att det ska kunna bli fråga om ett internationellt hot mot människors hälsa är att smittämnet eller ämnet riskerar att föras in i landet eller att spridas till andra länder. Definitionen omfattar såväl avsiktlig som oavsiktlig spridning av ämnen. Smittämnen Inspektören bör gå igenom de utrymmen och rutiner för kontroll på fartyget som finns upptagna på blanketten som ska fyllas i när kommunen utfärdar saneringsintyg. I första hand noteras synliga bevis på hygieniska brister. Inspektören tar prover främst om han eller hon har anledning att misstänka att det finns risk för spridning av smittämnen eller annat ämne som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Genom att ställa frågor till befälhavaren kan inspektören få en uppfattning om det finns farliga smittämnen ombord på fartyget. Frågorna kan till exempel gälla noteringar om sjuklighet i fartygets s.k. hälsodagbok (medical log) eller sjöfartshälsointyg (Maritime Declaration of Health) eller om besättningen har varit sjuk i smittsamma sjukdomar. Om inspektören hittar tecken på att en allvarligare smitta finns ombord bör han eller hon så snart som möjligt kontakta ansvarig smittskyddsläkare. Se under Ansvarsfördelning för information om den hälsoinformation som fartyget ska lämna vid smitta ombord. Vektorer som kan bära på smittämnen Vektorer som gnagare, insekter och fåglar utgör i första hand en hygienisk aspekt som samtidigt kan medföra smittaspekter. Det är svårt att ange vilka vektorer som kräver extra uppmärksamhet. Det beror på att andra vektorer än de som i dag är kända kan bära på smittämnen som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa. Gnagare och insekter bör generellt inte förekomma på fartyget av hygieniska skäl. Fåglar söker sig ofta till fartyg för att leta efter föda men utgör normalt inte en smittorisk om livsmedel och avfall hanteras på rätt sätt. 14

15 Inspektion av fartyg Tabell 1 nedan ger exempel på vektorer som ger upphov till kända infektionssjukdomar. Även vektorer som inte orsakar specifika sjukdomar, till exempel kackerlackor och flugor, måste dock uppmärksammas. De kan föra med sig smittämnen till livsmedel, dricksvatten med mera. Tabell 1 Exempel på vektorer som kan bära på smittämnen som orsakar allvarliga sjukdomar Vektor Reservoar Smittämne Sjukdom Loppor Råttor Yersinia pestis Pest Myggor Människa Människa Flavivirus plasmodium (protozo) Denguefeber Malaria Klädlus Människa Rickettsia prowazeki Epidemisk fläcktyfus Andra ämnen än smittämnen Skadliga föroreningar som inte har mikrobiologiskt ursprung, som kemikalier eller radioaktiva ämnen, kan också finnas på fartyg. Det kan vara svårt för inspektören att få kännedom om sådana ämnen. I första hand kan föroreningarna uppmärksammas genom att inspektören uppfattar att saker inte står rätt till på fartyget, till exempel genom lukt, förorening eller att besättningen verkar oförklarligt sjuk. Normalt sett ska lasten vara märkt så att det framgår vilka ämnen som finns ombord. Mer information om märkning av farligt gods finns på webbplatsen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Ämnena kan vara farliga bland annat på grund av olyckor eller läckor som gör att ämnena släpps ut ur sina emballage (kemikalier eller radioaktiva ämnen) felaktig hantering (bekämpningsmedel, t.ex. organiska fosforföreningar, kemikalier, radioaktivt skrot) herrelösa radioaktiva strålkällor, det vill säga radioaktiva strålkällor som lämnats utan kontroll avsiktlig spridning i kriminellt syfte eller terrorism (dumpning av kemikalier, kemiska eller radioaktiva stridsmedel). 15

16 Inspektion av fartyg Många radioaktiva strålkällor som transporteras för medicinskt och industriellt bruk är mycket starka och farliga. Om inspektören misstänker att något inte står rätt till med radioaktiv last bör han eller hon vara mycket försiktig och kontakta räddningstjänsten. Tabell 2 nedan ger exempel på radioaktiva ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Tabell 2 Exempel på radioaktiva ämnen Ämne Plutonium-239 (Pu-239) Kobolt-60 (Co-60) Iridium-192 (Ir-192) Cesium-137 (Cs-137) Egenskaper Ämnet är radioaktivt och kan användas som kärnbränsle samt är starkt cancerframkallande. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas vid strålsterilisering och strålterapi. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas till kontroll av svetsfogar och vid strålterapi. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas till blodbestrålning. 16

17 Inspektionsområden Blanketten för utfärdande av saneringsintyg anger de viktigaste områdena att uppmärksamma vid inspektioner samt de brister som bör uppmärksammas. Olika typer av fartyg har dock olika egenskaper vilket påverkar vad som är relevant att titta närmare på. Passagerarbåtar och båtar med känslig last som kan dra till sig vektorer (spannmål, frukt, timmer med mera) kräver generellt större uppmärksamhet än till exempel bulk- och containerbåtar. När kommunen ska inspektera större passagerarbåtar är det lämpligt att personal med specialkompetens för livsmedelstillsyn deltar vid inspektionen. Faktorer som fartygets allmänna skick och skötsel kan också påverka, liksom det aktuella riskläget. Om fartyget kommer från ett område som WHO har pekat ut som ett område drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa behövs sannolikt en noggrannare inspektion än normalt som kommer att baseras på särskilda rekommendationer från WHO. I ett sådant läge kan det bli aktuellt att även en smittskyddsläkare kontaktas före inspektionen, alternativt räddningstjänsten om det rör sig om kemiskt eller radioaktivt ämne. Andra myndigheters tillsyn. Transportstyrelsens tillsynsansvar framgår av 5 Kap. 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364): Transportstyrelsen utövar, om något inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller 1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation, 2. säkring av last som ännu inte har förts ombord 3. rederiers säkerhetsorganisation, och 4. arbetsmiljö ombord. När det gäller svenska fartyg genomförs årliga besiktningar som omfattar en grundlig genomgång av fartyget, dess utrustning och rederiets organisation. Det förekommer även vissa oanmälda inspektioner som i första hand omfattar en kontroll av personalens behörighet och att fartyget är behörigt bemannat. 17

18 Inspektionsområden Paris Memorandum of Understanding är ett samarbete mellan europeiska länder och Kanada för att säkerställa att internationella fartyg uppfyller krav vad gäller säkerhet och standarder. Enligt överenskommelsen ska Transportstyrelsen inspektera minst 25 % av utländska fartygs anlöp i svenska hamnar och rapportera in i en central databas. Dessa in spek tioner omfattar i första hand en kontroll av fartygens certifikat, men en okulär besiktning görs alltid av de flesta delar av fartyget. Skulle inspektören finna att något avviker från certifikaten har Transportstyrelsen möjlighet att utöka inspektionen. Det kan även vara bra att känna till den Code of Practise för inspektörer som tagits fram kopplat till överenskommelsen: +of+good+practice/xp/menu.4279/default.aspx Kustbevakningen är tillsynsmyndighet över farligt gods till och från fartyg samt för farligt gods ombord, i de fall då Transportstyrelsens sjöfartsavdelning begär det. Myndigheten svarar även för vissa andra tillsynsområden inom sjösäkerheten. Kustbevakningen har egen befogenhet för tillsyn av farligt gods inom hamnområden. Hur bör inspektionen genomföras? Innan man påbörjar inspektionen bör man tydliggöra för rederiet och/eller fartygets kapten syftet med inspektionen. Då bör man även fråga om fartygets last innebär särskilda risker, t.ex. att man inte bör ha med sig mobiltelefon eller annan utrustning som kan orsaka brand om fartyget transporterar brandfarliga kemikalier eller risk för syrebrist i lastutrymmena. Inspektionen bör börja med ett samtal med kaptenen eller annan ansvarig på fartyget för genomgång av deras kontrollsystem och rutiner. Vad som kan ingå i diskussionen är bland annat rutiner och kontroll av livsmedel och vatten, hantering av avfall och avlopp och rutiner vid skadedjursangrepp. En genomgång av relevanta dokument såsom tidigare saneringsintyg (Intyg om befrielse från sanering av fartyg eller Intyg om sanering av fartyg), hälsodagbok (medical log) och eventuellt analysprotokoll från kontroll av dricksvatten eller bassängvatten bör göras. På baksidan av blanketten (Attachment to ship sanitation certificate) kan det noteras om man har kontrollerat fartygets dokumentation och vilken dokumentation som har granskats. Inspektionen bör anpassas efter vilka risker som har identifierats under samtalet och hur mycket kontroll som utförts. En del av inspektionen blir att kontrollera om fartygets egen kontroll av eventuella risker är tillräcklig. Inspektören bör normalt översiktligt gå igenom de utrymmen som finns angivna på blanketten för saneringsintyg (inklusive bilagan), om möjligt 18

19 Inspektionsområden tillsammans med fartygets befälhavare. Inspektören och befälhavaren kan då diskutera de brister som uppmärksammas och vad som kan utgöra problem. Brister kan fastställas genom direkt observation eller mätning/ provtagning. För att undvika att man som inspektör sprider smittor och smuts så ska man försöka utföra inspektionen från renare utrymmen till smutsigare. Efter inspektionen bör man ha en sammanfattande genomgång av resultatet med kaptenen eller annan ansvarig på fartyget och belysa eventuella risker samt ge konstruktiv kritik. De brister som uppmärksammas noterar inspektören på blanketten. Köks- och förrådsutrymmen: Det är viktigt att uppmärksamma rutinerna för rengöring och personlig hygien, liksom hur livsmedel förvaras och hanteras så att de inte förorenas eller kan bli föda för insekter och gnagare. Skäl för krav på åtgärder kan vara: - att köket är rejält smutsigt och kan befaras härbärgera vektorer och värdar för smittsamma sjukdomar - om någon i kökspersonalen uppvisar symtom på en smittsam sjukdom - vid spår av eller förekomst av synliga vektorer och reservoarer. Om inspektören misstänker att livsmedel kan förorsaka sjukdomar som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa kan det vara aktuellt med provtagning. Lastrum: De allmänna råden till SOSFS 2007:11 anger att kommunen bör inspektera fartyget när lastrummen är tomma, alternativt endast innehåller barlast eller material som är placerat så att det går att grundligt gå igenom utrymmena. Observera att särskild aktsamhet krävs vid eventuell inspektion av lastrum, se under Arbetsmiljöaspekter. Om det inte är möjligt eller lämpligt att inspektera lastrummen noterar inspektören detta på saneringsintyget. Skäl för krav på åtgärder kan vara synliga insekter eller gnagare samt inflöde av vatten eller förorening om fartyget har känslig last. Förläggning för besättning, befäl och passagerare: Det kan i vissa fall vara aktuellt att kommunen gör stickprovskontroller av boendeutrymmen, till exempel om befäl, besättning eller passagerare är eller har varit sjuka. Fråga befälhavaren om detta och begär att få se hälsodagboken. Skäl för krav på åtgärder kan vara att det finns insekter och spår av gnagare i boendeutrymmena. 19

20 Inspektionsområden Dricksvatten: Kontrollera var fartyget får sitt drickvatten ifrån. Fråga efter intyg om vattenkvaliteten. Om fartyget producerar dricksvatten bör inspektören undersöka fartygets egenkontroll av vattenkvaliteten. Vid miss tanke om att vattenkvaliteten kan innebära en hälsorisk kan det vara aktuellt med provtagning. Avloppsvatten: Kommunen behöver normalt inte uppmärksamma frågan närmare. Om inspektören uppmärksammar utsläpp av avloppsvatten ska detta rapporteras till Transportstyrelsens sjöfartsavdelning. Observera dock att avloppsvatten för bad, tvätt och dusch (s.k gråvatten) får släppas ut även i hamnar. Barlasttankar: Konvention om barlastvatten (Internationella konventionen om kontroll och hantering av barlastvatten och sediment från fartyg) reglerar frågan men den har ännu inte trätt i kraft och omsatts i svensk lagstiftning. I dag (juni 2009) saknas därför lagstöd i svensk lag för att förbjuda intag och utsläpp av barlastvatten. Kommunen ska tillsvidare inte uppmärksamma frågan närmare. Avfall: Inspektören bör kontrollera såväl lagring som rutiner för kvittblivning av avfall. Det är viktigt att avfallsbehållare har ordentliga lock så att inte vektorer som gnagare och fåglar kan komma åt avfallet. Skäl för krav på åtgärder kan vara olaglig eller riskabel kvittblivning eller lagring av avfall. När det gäller smittförande avfall finns bestämmelser i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården. Enligt dessa föreskrifter ska avfallet i första hand omvandlas till icke smittförande avfall. Om detta inte är möjligt ska avfallet förstöras genom förbränning. Stillastående vatten: Om fartyget trafikerar hamnar utanför Nord europa kan stillastående vatten medföra risk för smittspridning under sommarhalvåret då insekter kan föröka sig. Områden som livbåtsöverdrag, slag (båtens botten), spygatter (golvbrunnar utan vattenlås), sol segel, avloppsrännor och luftbehandlingsanläggningar bör inspekteras när de inte används. Maskinrum: Risken för problem med insekter eller gnagare är låg. Om den hygieniska nivån ombord är otillfredsställande kan det finnas skäl att inkludera maskinrummet i inspektionen. 20

21 Inspektionsområden Sjukvårdsutrymmen: Inspektören bör kontrollera de hygieniska förhållandena och utrymmena för omhändertagande av stickande och biologiskt sjukvårdsavfall. Skäl för krav på åtgärder kan vara olaglig/riskabel kvittblivning eller lagring av avfall. Se Avfall ovan. Badbassänger och spaanläggningar: Inspektören bör kontrollera hur bassängerna får sitt vatten, hur reningsanläggningen fungerar samt vilken egenkontroll av badvattnet som finns. Vid misstanke om att vattenkvaliteten kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa kan det vara aktuellt med provtagning. Socialstyrelsens allmänna råd för bassängbad och handbok om bassängbad kan användas som vägledning. Övriga utrymmen: Det kan också finnas andra utrymmen på fartyget som inspektören behöver uppmärksamma, till exempel träningslokaler för besättning och passagerare där duscharna kan vara en smittkälla. Vad sker när inspektionen är klar? När inspektören har inspekterat fartyget kan någon av följande tre situationer uppstå: 1. Inga tecken på smittämne eller annat farligt ämne Om inspektionen inte har visat på risk för människors hälsa ombord och om inspektören bedömer att fartyget är fritt från infektion och förorening, inklusive vektorer och reservoarer, kan inspektören utfärda ett intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate). Se Utfärdande av intyg. 2. Tecken på smittämne eller annat farligt ämne Om däremot inspektionen har påvisat risk för människors hälsa ombord måste inspektören ta ställning till: - vilka åtgärder som krävs (se Åtgärder ) - om smittskyddsläkare ska kontaktas (se Kontakt med andra myndigheter ) - om kontakt behöver tas med andra myndigheter (se Kontakt med andra myndigheter ). 21

22 Inspektionsområden Om åtgärder har vidtagits kan kommunen utfärda ett intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate). I det fall åtgärder inte kan vidtas innan fartyget går vidare ska detta antecknas på intyget samt datum för då bristen senast ska vara åtgärdad. 3. Tecken på internationellt hot mot människors hälsa Om inspektionen har påvisat allvarlig risk för människors hälsa ombord ska inspektören: - ta kontakt med smittskyddsläkare, Socialstyrelsen och eventuellt andra myndigheter för att kunna vidta eventuella åtgärder enligt lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Exempel på åtgärder är att hänvisa fartyget till karantänshamn eller fatta beslut om att fartyget inte ska släppa av eller ta ombord människor, ta ombord last, lossa last, och vatten (17, 18 och 19 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). - se till att fartyget saneras. Efter sanering kan kommunen utfärda intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate). 22

23 Provtagning När bör provtagning ske? Ofta kan det räcka med en synlig besiktning av fartyget först vid tecken på att det finns vektorer eller annat som kan innebära en hälsorisk för människor kan det bli aktuellt att gå vidare och ta prover. Det är i första hand aktuellt med provtagning om inspektören misstänker att det finns ett internationellt hot mot människors hälsa ombord. Om fartyget ska saneras på grund av insekter eller råttor kan det också vara bra att ta prover. Provtagning är också en bra metod för att kontrollera effekten av insatta åtgärder. Den blankett som ska användas vid utfärdande av saneringsintyg har kolumner där provresultat ska noteras (sample results) som del av en inspektion. Inspektören behöver dock inte ta och analysera sådana prover vid alla inspektioner. Huruvida prov ska tas eller inte beror också på faktorer som: - de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet - om brister har noterats vid inspektionen - karaktären på den misstänkta hälsorisken samt - hur lämpligt det i sammanhanget är att använda andra inspektionsmetoder än provtagning. Vilka prover är aktuella och vilka metoder bör användas? Var inspektören ska ta prover beror på vilka smittämnen som misstänks och hur dessa överförs till människor. Rådgör om möjligt med smittskyddsläkare och det laboratorium som ska analysera proverna före provtagning. Vid tecken på andra ämnen än smittämnen kan inspektören kontakta räddningstjänsten. Livsmedel och dricksvatten Provtagning av livsmedel och dricksvatten bör följa Livsmedelsverkets föreskrifter och vägledningsdokument. Ytterligare information om dricksvattenprovtagning finns i WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet:

24 Provtagning Badvatten Provtagning av badvatten bör följa Socialstyrelsens allmänna råd om bassängbad, SOSFS 2004:7. Vektorer och reservoarer Provtagning av insekter och gnagare kan ingå i smittspårningen, men kan också vara av värde vid förberedelserna för sanering. Såväl levande eller döda djur som exkrementer från djuren är av intresse. Användbar utrustning för provtagning är till exempel små provrör och luppar samt pincetter eller dylikt. En kamera kan också vara bra. Mer information om provtagning finns i Socialstyrelsens handbok Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta, Artikelnummer

25 Kontakt med andra myndigheter Kommunen kan behöva kontakta andra myndigheter efter inspektionen för att informera om gjorda iakttagelser eller för att rådgöra inför beslut om åtgärder. Kommunen bör upprätta en kontaktlista med namn och telefonnummer till de relevanta lokala, regionala och centrala aktörer som kan behöva kontaktas vid utfärdande av saneringsintyg. Kontakt med smittskyddsläkare Kommunen är skyldig att kontakta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor (9 kap. 14 miljöbalken). Kommunen kan också behöva kontakta smittskyddsläkaren för att rådgöra om inspektionen bör medföra några åtgärder. Kontakt med Socialstyrelsen Vid ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa ska kommunen omedelbart underrätta Socialstyrelsen om det misstänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Socialstyrelsen behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa (10 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Socialstyrelsen bedömer sedan med stöd av ett särskilt bedömningsschema i det nya internationella hälsoreglementet om det föreligger något internationellt hot mot människors hälsa. Om Socialstyrelsen anser att det gör det, rapporterar den vidare till WHO. Berörda myndigheter, kommuner och landsting ska informera Socialstyrelsen om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Socialstyrelsen ska vidareförmedla information om åtgärderna till berörda myndigheter, kommuner och landsting (10 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Det är inte meningen att Socialstyrelsen ska kontaktas vid varje sanering av ett fartyg från råttor eller insekter, utan bara vid misstanke om internationellt hot mot människors hälsa. Kommunen kan gärna kontakta smittskyddsläkaren för råd vid bedömningen av detta. 25

26 Kontakt med andra myndigheter Enligt SOSFS 2007:12 ska underrättelsen till Socialstyrelsen, om det är möjligt, innehålla information om 1. vilket smittämne eller annat ämne som avses 2. epidemiologiska uppgifter av betydelse för att kunna bedöma hotet 3. risken för spridning av smittämne eller annat ämne 4. vidtagna åtgärder för att förhindra spridning av smittämne eller annat ämne. Kommunen bör även lämna information om - vilka myndigheter och övriga berörda aktörer som har kontaktats - vem på myndigheten (namn, adress och telefonnummer) som har lämnat underrättelsen. Mer information finns i Socialstyrelsens meddelandeblad Ny lag innebär att Socialstyrelsen ska underrättas vid internationella hot mot människors hälsa. Meddelandebladet finns på Socialstyrelsens webbplats under Internationellt arbete. Kontakt med andra myndigheter Om inspektören har uppmärksammat tecken på förekomst av kemiska och radioaktiva ämnen som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa bör kommunens räddningstjänst kontaktas. Om inspektören upptäcker brister där normalt andra myndigheter har operativt ansvar bör han eller hon uppmärksamma dessa myndigheter på gjorda iakttagelser (se Ansvarsfördelning ). 26

27 Åtgärder När ska åtgärder vidtas? Om ett fartyg är drabbat eller misstänks vara drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa får ansvariga myndigheter och kommuner vidta de åtgärder mot fartyget som krävs för att skydda människors hälsa (17 i lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa blir tillämplig då andra författningar inte innehåller mer preciserade bestämmelser om vilka åtgärder som får vidtas. Exempel på sådana författningar är till exempel miljöbalken och smittskyddslagen. I förarbetena till lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa anges som exempel sanering och desinfektion av fartyg. Kravnivå Det är svårt att ange exakt vilka av de brister som uppmärksammas vid en inspektion som kan anses vara så allvarliga att inspektören bör ställa krav på åtgärder. Det blir ytterst upp till den enskilde inspektören att avgöra detta. Om inspektören uppmärksammar mindre brister kan han eller hon påpeka att bristerna bör rättas till omgående. Även sådana brister bör noteras på intyget innan fartyget kan släppas iväg med uppmaningen att bristerna måste åtgärdas senast i nästa hamn. Tidpunkt för åtgärd av tekniska brister, som inte snabbt kan åtgärdas av besättningen, kan knytas till ett kommande anlöp i en viss hamn där det finns goda förutsättningar för att åtgärda bristen. Bristerna kan i så fall noteras på saneringsintyget för att informera nästa hamn om vilka åtgärder som fartyget behöver åtgärda. Vilka åtgärder är aktuella? Generellt sett är det upp till den behöriga myndigheten att besluta om lämpliga hälsoskyddsåtgärder för att uppnå tillräcklig kontroll över en identifierad hälsorisk. Om WHO i en specifik situation har föreslagit vissa metoder eller material bör dock dessa användas, om inte den behöriga myndigheten beslutar att andra metoder är lika säkra och pålitliga. Man kan skilja mellan normala åtgärder och extraordinära åtgärder. 27

28 Åtgärder Normala åtgärder Normala åtgärder används vid identifierade hygieniska brister eller vid fynd av vektorer och reservoarer då inspektören inte misstänker att det finns smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Åtgärder som kan vara aktuella är främst: - desinfektion, - sanering av förorening, - insektssanering, - råttutrotning. Extraordinära åtgärder Den behöriga myndigheten får också vidta ytterligare åtgärder om det behövs för att förhindra sjukdomsspridning. Detta är normalt inte aktuellt annat än vid allvarlig misstanke om eller bevis för att det finns smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Fartyg får inte av smittskyddsskäl vägras tillträde till en hamn men kan dock hänvisas att fortsätta till en karantänshamn. Fartyg får inte heller av smittskyddsskäl hindras att släppa av eller ta ombord människor, ta ombord last, lossa last och ta ombord bränsle, vatten, mat och andra förnödenheter, om det inte framgår av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen (18 ). Med undantag för om det föreligger en nödsituation, får enligt 19, inga människor lämna fartyget och ingen last lossas utan tillstånd från ansvariga myndigheter, om ett fartyg lägger till vid annan hamn än karantänshamn, och det finns misstanke om internationellt hot mot människors hälsa.. 28

29 Ansvar och resurser för åtgärder Ansvar Kommunen och landstinget delar på ansvaret för åtgärder enligt lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Kommunen ansvarar för åtgärder till skydd för människors hälsa i fråga om transportmedel, bagage och annat gods samt djur, medan landstinget ansvarar för smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor (4 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Se Ansvarsfördelning för mer information. Resurser Normala åtgärder gäller för alla hamnar där saneringsintyg utfärdas Kommuner med ansvar för att utfärda saneringsintyg bör ha god beredskap för att låta utföra åtgärder som desinfektion, sanering av föroreningar eller rått- och insektssanering. Alternativt kan kommunen hänvisa till privata sanerings- och skadedjursföretag för att utföra åtgärderna. Extraordinära åtgärder gäller för karantänshamnar För att åtgärdsresurserna ska utnyttjas på bästa sätt har vissa hamnar utsetts till karantänshamnar. Dessa hamnar finns angivna i bilaga 1 till SOSFS 2007:11. Den som ansvarar för verksamheten vid en karantänshamn har en skyldighet att upprätta rutiner för sin verksamhet för att hantera internationella hot mot människors hälsa. Med detta avses att kunna anvisa fartyg till särskild plats i hamnen och att kunna tillhandahålla lämpliga lokaler för att förhindra spridning av smitta eller annat ämne. Rutiner ska också finnas för att underrätta de myndigheter som ansvarar för att vidta åtgärder vid ett sådant hot. Rutinerna ska dokumenteras och tas fram i samråd med smittskyddsläkaren och kommun (3 4 SOSFS 2007:11). Kommuner och landsting svarar för att de utsedda karantänshamnarna har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för att hantera internationella hot mot människors hälsa (7 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). I hamnarna ska det finnas beredskap 29

30 Ansvar och resurser för åtgärder för att vid behov kunna kontrollera passagerare, transportmedel, bagage och annat gods samt djur. Smittskyddsläkaren ska samordna smittskyddskontrollen vid karantänshamnar och även hjälpa kommuner och myndigheter när de utför uppgifter enligt lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (8 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Var ska åtgärder utföras? Om inspektören bedömer att åtgärder är nödvändiga måste kommunen ta ställning till om åtgärderna kan utföras i den aktuella hamnen eller om fartyget behöver hänvisas till en karantänshamn som har bättre resurser för åtgärder. Kommunen kan behöva kontakta smittskyddsläkaren vid denna bedömning. Om kommunen eller smittskyddsläkaren bedömer att det inte går att utföra godtagbara åtgärder i hamnen ska inspektören notera detta i saneringsintyget. Han eller hon ska också notera alla tecken på risk för människors hälsa på fartyget samt vilka åtgärder som är nödvändiga när fartyget går i hamn härnäst. Om fartyget lämnar hamnen ska Socialstyrelsen underrättas i egenskap av kontaktpunkt för internationella varningssystem. Detta gör det möjligt att kontakta den behöriga myndigheten vid nästa kända gränspassage om påträffade bevis och nödvändiga åtgärder. Det är särskilt viktigt när en risk för människors hälsa kan befaras få internationell spridning eller utgöra en allvarlig och direkt fara för befolkningens hälsa. Informationen bör dessutom vidarebefordras till nästa hamn genom en anteckning i saneringsintyget. Normala åtgärder Normala saneringsåtgärder kan utföras i alla hamnar som har tillgängliga resurser för att utföra åtgärderna. Extraordinära åtgärder Om extraordinära åtgärder är nödvändiga bör fartyget hänvisas till en karantänshamn, såvida behörig myndighet inte gjort bedömningen att detta är alltför riskabelt med tanke på riskerna för spridning av smittämne eller annat farligt ämne. 30

31 Ansvar och resurser för åtgärder Utförande av åtgärder Allmänna riktlinjer Sanitära åtgärder får utföras av den behöriga myndigheten eller av andra som står under myndighetens överinseende. Detta inkluderar fartygsoperatörer antingen genom den egna besättningen eller efter avtal med ett privat saneringsföretag. Nödvändiga hälsoskyddsåtgärder bör utföras först sedan alla huvudintressenter (till exempel fartygets befälhavare) har blivit fullständigt införstådda med vilka metoder som ska användas och med de säkerhetsvillkor som bör gälla. Behöriga myndigheter är skyldiga att så långt i förväg som möjligt underrätta fartyg och andra transportoperatörer om att de ska vidta åtgärder. Om möjligt ska de överlämna skriftlig information om de metoder som ska användas. Förseningar av internationella fartyg är kostsamma för fartygsoperatörer och onödiga dröjsmål i hamn måste därför minimeras. Alla åtgärder som rör internationella fartyg ska ske enligt tillämpliga internationella avtal för fartygs- och hamnverksamhet. Beroende på vilka stater som är berörda och på relevanta omständigheter kan den internationella sjöfartsorganisationen IMO:s avtal ingå (se Referenser). När myndigheter vidtar åtgärder till skydd för människors hälsa ska dessa bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och får inte vara mer ingripande än vad som krävs för att uppnå detta skydd. Åtgärderna ska vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet. Åtgärder som den enskilde motsätter sig får vidtas endast när inga andra möjligheter står till buds. Myndigheter som vidtar åtgärder som gäller transportmedel, bagage och annat gods samt djur ska vara så försiktiga som de kan för att förhindra att egendomen skadas (14, 15 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Normala åtgärder Råd om rutiner för rengöring och desinfektion finns i Socialstyrelsens Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta. Råd om bekämpning av skadedjur finns i Socialstyrelsens handbok Bekämpningsmedel och skadedjur. 31

32 Ansvar och resurser för åtgärder Extraordinära åtgärder Enligt lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa 17 får ansvariga myndigheter och kommuner vidta de åtgärder mot ett drabbat fartyg som krävs för att skydda människors hälsa. Det kan till exempel vara sanering som inte är kopplad till begäran om saneringsintyg. Ett annat exempel är att hänvisa fartyget till särskild plats om det behövs för att förhindra sjukdomsspridning. Det är normalt smittskyddsläkaren som beslutar om detta. Rutiner bör finnas i karantänshamnens beredskapsplan. Om en myndighet har beslutat om särskilda åtgärder ska de kontakta Socialstyrelsen. Resultat av åtgärder Uppföljande inspektion För att kontrollera att nödvändiga åtgärder har utförts bör alltid en uppföljande inspektion göras. Oftast är åtgärderna inte av den arten att fartyget måste ligga kvar i hamn i avvaktan på en sådan inspektion. Uppföljningen får då göras i nästa hamn. Vid uppföljningsinspektionen noterar inspektören på intyget hur tidigare anmärkningar har åtgärdats. Positivt resultat Om nödvändiga åtgärder har blivit tillfredsställande utförda kan inspektören utfärda intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate) (se Utfärdande av intyg ). Negativt resultat Om inspektören inte bedömer att de åtgärder som har utförts är tillräckliga, får inspektören ta ställning till om kommunen ska kräva ytterligare åtgärder, gärna efter samråd med smittskyddsläkaren. I normalfallet kan man inte hindra att fartyget lämnar hamnen, men inspektören måste notera på saneringsintyget att problemet kvarstår. Lagstöd för hålla kvar ett fartyg i hamn finns i 6 kap. 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364). Där framgår det att ett fartygs resa får förbjudas (nyttjandeförbud) om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Det är Transportstyrelsens sjöfartsavdelning som fattar beslut om detta. 32

33 Ansvar och resurser för åtgärder Särskilt intyg om åtgärder Kommunen ska utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det (24 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Kontakt med Socialstyrelsen Observera att kommunen i vissa fall ska kontakta Socialstyrelsen om vilka åtgärder som har vidtagits. Se Kontakt med andra myndigheter. 33

34 Utfärdande av intyg Hur saneringsintyget ska utfärdas När kommunen utfärdar saneringsintyg ska blankett SoSB användas (11 SOSFS 2007:11), se bilaga 1. Blanketten kan laddas ner som pdf-fil från Socialstyrelsens webbplats, se/smittskydd/, välj Internationellt arbete. Här finns också en svensk översättning av intyget. Blanketten innehåller två delar: själva saneringsintyget som anger de viktigaste utrymmena vid en fartygsinspektion samt en bilaga som hänvisar till systemledning för livsmedel, vatten, avfall, badbassänger och spaanläggningar, utrymmen för läkarvård och övriga utrymmen som kan kräva noggrannare inspektion beroende på fartygets storlek och typ. Det går att fylla i blanketten och spara informationen på en dator under förutsättning att man har installerat en senare version av Acrobat Reader. Gör så här när du fyller i blanketten: När det inte finns något att anmärka på vid inspektionen ska du bara fylla i rutorna under Ship Sanitation Control Exemption Certificate. Rutan för Ship Sanitation Control Certificate kan då strykas över. Den senare rutan använder du när åtgärder har vidtagits. 1. Fyll i uppgifterna om aktuell hamn, datum, fartyget med sin last och namnet på den som gör inspektionen. 2. Fyll i de aktuella rutorna för inspektionsområden. Se kommentar om vad som bör granskas under Hur bör inspektionen genomföras?. - Skriv NO under Evidence found om inga tecken på risker för människors hälsa har noterats. Om det finns tecken på risker för människors hälsa ska du i stället skriva in dessa i rutorna; även baksidan kan användas. Om allt inte får plats i rutan kan du hänvisa till en bilaga som bifogas intyget (skriv See attachment ). Skriv N/A (som står för not applicable = inte tillämpligt) för de inspektionsområden som inte är aktuella. Om ett inspektionsområde inte har granskats skriver man Not inspected i den rutan. 34

35 Utfärdande av intyg - I kolumnen Sample results anger du resultat från eventuell mätning och provtagning. - I kolumnen Documents reviewed anger du vilka dokument som har granskats vid inspektionen. 3. Om åtgärder har utförts ska du även fylla i blankettens högra del. - I fältet Control measures applied anger du vilka åtgärder som har utförts, till exempel disinfection, decontamination, disinsection eller deratting. - Kommentarer om utfallet av återbesöket kan du skriva ner i fältet Comments regarding conditions found. 4. Innan underskrift av blanketten för saneringsintyg bör du gå igenom de viktigaste slutsatserna av inspektionen med befälhavaren på fartyget, eller en representant för denna. Befälhavaren bör få möjlighet att kommentera inspektörens slutsatser. Detta är speciellt viktigt om du bedömer att åtgärder är nödvändiga. Eventuellt kan kommunen även behöva kontakta smittskyddsläkaren, Socialstyrelsen och andra myndigheter (se Kontakt med andra myndigheter ). 5. Avslutningsvis skriver den som utfärdar intyget under med sitt namn och stämplar intyget med kommunens stämpel. Datum anges först vid utfärdandetillfället, alltså vid återbesöket om åtgärder har utförts. 6. En kopia av intyget bör sparas, till exempel i en pärm, och inspektionen bör registreras i förvaltningens diarium. Förlängning av intyg om befrielse från sanering för fartyg Om man vill förlänga det gällande intyget om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate) med upp till en månad kan man anteckna detta på det existerande intyget. Normalt besiktigar kommunen inte fartyget i detta fall, men kommunen bör fråga rederiet eller fartygets befälhavare om någon ombord på fartyget var sjuk innan det anlöpte hamn. 35