Vad är hälsofrämjande på arbetsplatser?

Transkript

1 1997:18 Vad är hälsofrämjande på arbetsplatser? Ett bidrag till utvecklingen av ett svenskt begrepp Heléne Thomsson Ewa Menckel arbetslivsrapport ISSN Enheten för ergonomi och psykologi Enhetschef: Christer Hogstedt a

2 Förord Arbetslivsinstitutet har ett EU-uppdrag som nationellt centrum för projektet Workplace Health Promotion (WHP) inom GD 5. The Federal Institute for Occupational Safety and Health (BAU) i Dortmund, Tyskland, samordnar det europeiska nätverket, dvs de 15 medlemsstater som deltar i EU-projektet. Uppdraget innebär organisering och genomförande av den svenska delen av det europeiska projektet. Samråd sker i en referensgrupp bestående av representanter för Folkhälsoinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetarskyddsnämnden, Landsorganisationen (LO), Arbetsgivareföreningen (SAF), Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet, Centrum för folkhälsoforskning vid Högskolan i Karlstad, Psykologiska Institutionen vid Stockholms universitet och Futura/Statshälsan i Karlskrona. Under den första projektperioden ( ) har bl a en inventering och analys genomförts av vad ett svenskt WHPbegrepp skulle kunna innehålla. Denna rapport sammanfattar vad som framkommit i ett antal intervjuer med ledande forskare och praktiker inom området. Texten har diskuterats och kommenterats i referensgruppen. En kortversion av texten kommer att ges ut av Arbetarskyddsnämnden (oktober 1997). En stort tack till alla som i intervjuer och på annat sätt delat med sig av sin kunskap och sina erfarenheter kring vad Hälsofrämjande på arbetsplatser kan stå för i ett svenskt perspektiv. Stockholm augusti 1997 Ewa Menckel projektledare docent 27

3 Innehåll Utgångspunkter 1 En analys av begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser 2 Tillvägagångssätt 3 Resultat 6 Begreppsanalys 6 Mot en definition av begreppet arbete och arbetsplats 6 Mot en definition av hälsa 9 Mot en definition av främjande 11 Vad är vår definition av hälsofrämjande på arbetsplatser? 14 Vilka slutsatser kan man dra utifrån denna begreppsanalys? 15 Hur kan arbetsgivaren främja de arbetandes hälsa? 15 Hur kan hälsofrämjande på arbetsplatser gynna företaget? 16 Vem har ansvaret för hälsan? 17 Vad är bra hälsofrämjande på arbetsplatser? 18 Goda exempel på hälsofrämjande på arbetsplatser 20 Alfa-Q programmet ett program inom arbetslivsfonden som syftat till ett friskare arbetsliv för kvinnor 20 Kvinnorna vid ICA-Team 20 Södertälje sjukhus 21 Postmiljö Lokalvårdarna i Luleå kommun 22 Partille-projektet Harmonia 22 Sammanfattning 24 Referenser 25 28

4 Utgångspunkter Medvetenheten om ett samband mellan beteende och hälsa har genererat ett stort intresse för hälsofrämjande arbete på arbetsplatser, eller vad man i engelskspråkig litteratur benämner Workplace health promotion. Forskningen kring detta område startade på åttiotalet när nordamerikanska forskare som exempelvis Abrams och Follick (1983), Conrad (1987) och Fielding (1982) presenterade sina studier. Denna nordamerikanska forskning, som handlade mycket om rökavvänjning, motionsprogram och stresshantering, fick snart sina uppföljare i Europa (se t ex Melin & Wallin, 1992; Sloan et al, 1988). På senare tid har man dock kunnat iaktta hur fokus börjat förskjutas från dessa individfokuserade interventioner till mer organisationsoch miljöfokuserade satsningar, där människa och miljö knyts samman på ett annat sätt än tidigare (Thomsson, 1992). Detta gäller inte minst här i Sverige, där vi har en lång och internationellt erkänd psykosocial arbetsmiljöforskning (se t ex Aronsson, 1987; Gardell, 1982; Gardell & Johansson, 1981; Karasek & Theorell, 1990; Westlander, 1993), som gärna anlägger en interaktionistisk syn på människan i sin miljö. Denna interaktionistiska syn innebär att varje människa ses som delaktig och medskapande i de situationer han eller hon befinner sig i, snarare än ett viljelöst offer för en objektiv yttre påverkan. Hur en situation upplevs beror således både på miljöns faktiska beskaffenhet och på de tidigare erfarenheter, intentioner och personliga egenskaper som människor bär med sig. När en människa möter sin omgivning gör han eller hon alltid sin egen tolkning av den, och reagerar och agerar utifrån den tolkningen. Varje situation kan sägas formas utav alla de möten som sker, i ett ständigt samspel mellan olika individer och de förutsättningar som den fysiska miljön tillhandahåller (se t ex Magnusson, 1990). Men, varje individ bär även med sig förväntningar på vad som ska ske och på hur dessa möten ska bli. Det är dessa förväntningar som bär upp vårt samspel i vårt samhälle, och som bildar osynliga lagar och normer för beteenden beteenden 1

5 som i sin tur kan ha starka samband med hälsa och välbefinnande (se Thomsson, 1996). I det traditionella friskvårdsarbetet tenderar man att bortse ifrån detta samspel mellan individ och miljö i sin vilja att förändra, förbättra, eller vidmakthålla människors hälsorelaterade vanor. Det hälsofrämjande arbetet kan mycket väl inkludera friskvårdens insatser, men bör också ta i beaktande att människors hälsorelaterade livsstil är intimt förbunden med exempelvis handlingsutrymme och egenvärde. Det hälsofrämjande arbetet riktar sig inte enbart till enskilda individer med budskap om goda levnadsvanor, utan fokuserar till stor del på möjligheter för dessa vanor att överhuvudtaget existera. Med andra ord, omgivningen måste vara sådan att det är möjligt för den enskilda individen att leva hälsosamt de hälsosamma valen ska vara de enkla och självklara, och rökning, hög alkoholkonsumtion etc ska inte fylla någon funktion. Först då har enskilda individer möjlighet att välja bort det ohälsosamma och att leva hälsosamt. Genom att i arbetet med hälsofrämjande åtgärder fokusera på situationer, möten, normer och miljö, istället för att enbart fokusera på enskilda människors livsstil, kommer man ifrån risken att skuldbelägga individer själva för att de inte mår bra eller inte lever ett hälsosamt liv. Detta innebär som exempelvis Stokols och hans kolleger (1996) påpekar, att hälsa och hälsorelaterade beteenden aldrig kan förstås utifrån rent individuella termer, utan måste studeras i sitt psykosociala sammanhang. Vilket i sin tur innebär att vi måste inkludera både socioekonomiska och strukturella aspekter i analyser av människors liv och hälsa (se även Rütten, 1995). Fokus för denna rapport är därför det komplexa samspelet mellan individen och miljön, mellan den arbetandes och företagets intressen i hälsofrämjande på arbetsplatser. Syftet med rapporten är att visa på ett svenskt synsätt när det gäller innebörden i begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser, samt att ge några exempel på hur man arbetat med denna fråga i konkreta projekt. En analys av begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser I denna rapport har vi intentionen att presentera en form av begreppsanalys, där vi sammanställt och analyserat relevant kunskap och erfarenhet (forskningsmässig och praktisk) som ett antal ledande forskare och praktiker inom området kunnat bidra med. 2

6 Istället för att genomföra en traditionell begreppsanalys som startar i sökningar i databaser, innehållsanalys av olika definitioner av begreppet, genomläsningar av artiklar inom området etc, har vi genomfört ett antal intervjuer för att samla information och kunskap, som vi sedan analyserat på ett systematiskt sätt (se Miles & Huberman, 1994; Elvin-Nowak & Thomsson, 1997). Vår begreppsanalys hamnar därmed någonstans mittemellan det Cooper (1989) benämner integrative research review och theoretical review. Den särskiljer sig från den teoretiska analys som Cooper (och andra) menar innebär en jämförelse och analys av olika teorier som ligger bakom empiriska studier, och är snarare att betrakta som en empirisk analys eftersom den bygger på intervjuer. Däremot är den inte att betrakta som en empirisk studie, i dess traditionella bemärkelse. Syftet med rapporten är att via de intervjuades kunskaper och erfarenheter lyfta fram och analysera innehållet i begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser såsom ett antal framstående forskare och praktiker ser det just nu. Vi hoppas därmed kunna lyfta fram det vi menar är tyst, ännu ej dokumenterad kunskap som ligger långt framme i tankarna hos de som aktivt arbetar med frågorna. För att ytterligare belysa innebörden i begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser speglar vi de intervjuades uppfattning av begreppets inneboende delar mot den uppfattning som kommer till uttryck via några av de största svenska ordböckerna. På så vis hoppas vi kunna bidra med ett klargörande av begreppets innebörd, utifrån en svensk synvinkel, men också till att minska den klyfta som ibland sägs finnas mellan forskare och praktiker. Det primära syftet med rapporten är dock att stimulera till en diskussion, likväl som till nya projekt ute på svenska arbetsplatser. Tillvägagångssätt De resultat som presenteras i denna rapport bygger framför allt på ca en timme långa semistrukturerade intervjuer med framstående forskare och praktiker från Arbetslivsinstitutet, Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet, Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, Centrum för folkhälsoforskning i Karlstad, Folkhälsoinstitutet, Arbetarskyddstyrelsen, Arbetarskyddsnämnden, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen (LO) och Futura/statshälsan. 3

7 Intervjuernas uppläggning och innehåll diskuterades av författarna gemensamt. Intervjuerna, analyserna, och författandet av denna rapport har därefter gjorts av en av författarna, Heléne Thomsson, som är en van intervjuare. Intervjuerna syftade till att identifiera de faktorer som kan antas viktiga i en diskussion av hälsofrämjande på arbetsplatser, och tog formen av en dialog kring fyra frågeställningar. Eftersom vi i början av detta projekt fortfarande saknade ett bra svenskt begrepp utgick vi i intervjuerna ifrån det engelska begreppet Workplace health promotion : 1. Hur ska man definiera det engelska begreppet Workplace health promotion? 2. Hur ska man analysera Workplace health promotion? 3. Hur ser det ut i Sverige vad gäller Workplace health promotion, och varför ser det ut som det gör? 4. Finns det några goda exempel på svensk Workplace health promotion? Under intervjuernas gång gjordes anteckningar kring vad som sades, och direkt efter varje intervju gjordes mer utförliga summeringar av innehållet i intervjuerna. Intervjuerna kodades och tolkades utifrån de olika teman som framkommit som intressanta efter flera genomläsningar av det utskrivna intervjumaterialet (anteckningar samt summeringar). Viktiga teman som lyftes fram och användes som koder var t ex förutsättningar för hälsofrämjande, individens intresse, organisationens intresse, främjande, förebyggande, arbete, anställning, arbetsuppgift, arbetsplats, det goda arbetet, ojämlikhet, samhälle, socioekonomiska omständigheter, livsstil, ansvar, strukturer, hälsa och hinder. Koderna var framtagna för att guida analysen, via en försiktig nedbrytning eller isärplockande av respektive intervju, till en förståelse av både begreppets delar och dess helhet. Genom att ställa olika intervjuer mot varandra, var det möjligt att söka viktiga aspekter som diskuterades från olika synvinklar av olika informanter (se Miles & Huberman, 1994). På så vis kunde materialet ge en bred förståelse av olika aspekter av begreppet. Eftersom det var innebörden i begreppet, själva fenomenet hälsofrämjande på arbetsplatser, som var fokus för analyserna inte de enskilda informanternas syn eller ställningstagande användes intervjuerna som instrument för att nå en bred och djup förståelse av 4

8 området (se t ex Elvin-Nowak & Thomsson, 1997; Thomsson, 1996). I själva begreppsanalysen har resultaten från dessa intervjuer ställts samman med de synonymer och förklaringar av begreppets olika delar så som de ges i några större svenska lexikon. Resultatet är presenterat i en diskursiv form, och länkar och samband med tidigare forskning fogas in under presentationens framväxt. Innehållet i denna rapport återfinns delvis i den engelska rapporten Workplace health promotion, Thomsson och Menckel (1997). 5

9 . Resultat Begreppsanalys Trots det stora intresset för att arbeta med hälsofrämjande på svenska arbetsplatser råder det en stor begreppsförvirring bland såväl forskare som praktiker inom området. Kanske beror detta på att det saknas ett bra svenskt begrepp för det som man i engelskspråkig litteratur talar om som Workplace health promotion. I Sverige används ofta begreppet friskvård och psykosocialt arbetsmiljöarbete. Friskvård är dock inte särskilt lyckat rent begreppsmässigt, eftersom det lätt begränsar tankarna till individbaserade livsstilsfrågor som rökning, motion etc. Att tala om psykosocialt arbetsmiljöarbete är begränsande åt andra hållet och för kanske tankarna bort från enskilda individers beteenden. Det hälsofrämjade arbetet måste hamna någonstans mittemellan. För att reda ut den svenska innebörden i begreppet Workplace health promotion eller Hälsofrämjande på arbetsplatser som vi här har valt att kalla det, kommer vi i det följande att diskutera begreppet bit för bit. Mot en definition av begreppet arbete och arbetsplats Eftersom vi här ska resonera oss fram till en svensk definition av hälsofrämjande på arbetsplatser tycks det viktigt att börja med att utröna innebörden i begreppet arbetsplats. I tider av projektanställningar, distansarbeten, hemarbeten, deltidsarbeten och arbetslöshet är det inte så alldeles självklart vad vi lägger i detta begrepp, eller ens i begreppet arbete. Vi börjar därför denna begreppsanalys med att resonera kring innebörden i dessa begrepp genom att ställa några av de större ordböckers definitioner (Bonniers Svenska Ordbok, 1994; Nationalencyklopedins ordbok, 1995; Norstedts Svenska Ordbok, 1990; Strömbergs synonymordbok, 1988) mot våra informanters syn på begreppen. I samtliga dessa ordböcker definieras arbete som något strävsamt och som något människor gör mot betalning, oftast inom ramen för ett yrke eller en anställning. Arbetsuppgifterna är en oftast ålagda, och arbetsbördan definieras som ett åtagande eller engagemang. 6

10 Ordböckerna definierar själva begreppet arbete som: en stadigvarande sysselsättning som ger försörjning. Men också som: en möda, ansträngning, strävan, besvär, knog, slit, släp, göra, jobb, kneg, slavande och vedermöda. Begreppet arbetsplats definieras som en lokal eller plats där detta arbete utförs. I ljuset av denna beskrivning blir det tydligt att ett arbete kan innebära en mängd olika uppgifter och genomföras på en rad olika platser, men att det alltid tycks innebära ett visst mått av ansträngning eller möda. Arbete tycks enligt dessa beskrivningar vara något man gör för någon annans skull och enbart för att få betalt. Bilden av arbetet som något människor önskar, som leder till personlig utveckling och egenvärde lyser med sin frånvaro i dessa definitioner. Denna strävsamma bild av arbetet stämmer inte med den innebörd av begreppet som de personer vi intervjuat inom ramen för detta projekt ger. Det är inte heller lika självklart för dessa personer att ett arbete alltid sker i en anställning eller mot betalning. De tar som exempel upp både betalt och obetalt arbete, hemarbete och byten av tjänster. För att nå en vidare definition än den vi erbjuds via lexikon går vi därför till intervjuerna och ser hur våra informanter resonerar kring begreppet arbete och dess innebörd. Ett viktigt tema som kommer upp i intervjuerna är grundförutsättningarna för arbetet. Grundförutsättningar som i sig skapar ramar för begreppets innebörd. Trygga anställningar ses exempelvis inte som en självklar förutsättning för arbetet på det sätt det gjort tidigare. I intervjuerna framhålls att arbetet redan idag går alltmer ifrån permanenta anställningar till projektanställningar och tillfälliga kontrakt, men också mot flexibel arbetstid och arbetsplats. Många människor har idag flera arbeten och därmed också flera arbetsplatser något som är viktigt att komma ihåg inte minst i diskussioner om hälsofrämjande på arbetsplatser. Ny teknologi, dator- och telekommunikation, hemarbete och distansarbete framhölls som allt viktigare förutsättningar för en stor del av det arbete som utförs i dag och som kommer att utföras i framtiden. Detta resulterar i att vi måste se arbetet på ett annat sätt 7

11 än vi är vana (se också t ex, Evans & Bell, 1986; Hinrichs, Roche & Sirianni, 1991). Denna utveckling har hittills dock inte kommit hela befolkningen till del. Flera av informanterna lyfter fram arbetsmarknadens polarisering som ett viktigt tema i relation till hälsofrämjande på arbetsplatser. För många arbetande är arbetslösheten ett överskuggande hot eller faktum liksom osäkerheten gällande tidsbegränsade anställningar. Denna polarisering kan belysas med följande citat av en av våra informanter: Ett arbete är ju inte ett enhetligt begrepp. Det kan ju innebära allt ifrån industriarbete och väldigt låsta situationer, till väldigt fria och flexibla jobb, som t ex konstnärens arbete. Många jobb inom tjänstesektorn är ju på väg ditåt idag (...) Det här bäddar ju för en polarisering av arbetsmarknaden, för det är ju helt klart så att det är vissa grupper som gynnas. Som blir friare och friare i sitt jobb. För dem betyder jobbet utveckling och tillfredsställelse, för andra betyder det förslitningar och stress. Ska man jobba med hälsofrämjande så måste man vara väldigt medveten om detta. Det är klart att det är bra för alla med tillgång till gympasal och så, men det räcker liksom inte. Samma person säger senare: Arbetet är inte samma sak idag som igår, och inte heller för Svensson och Larsson. Av detta drar vi slutsatsen att definitionen av begreppet arbete måste ses som en pågående process, där innebörden kan vara radikalt olika för olika grupper av människor och i olika tider. Om vi begränsar arbetet till att vara en stadigvarande sysselsättning som ger försörjning, utesluter vi en stor grupp av människor från de vi definierar som arbetande, och ignorerar den mängd arbete som sker utanför lönearbetet i privatlivet. Ett bra exempel på detta oavlönade arbete är skötseln av våra hem ett arbete som måste göras, frågan är bara av vem och hur det ska värderas (se t ex Reskin & Padavic, 1994). En av våra informanter säger så här: Jag tänker på det oavlönade hushållsarbetet som många kvinnor utför dag efter dag. Det är också ett arbete. I de flesta intervjuerna nämns begreppet Det goda arbetet. Vilket skulle innebära att ett arbete kan benämnas som gott när det inte bara erbjuder säkerhet och skydd mot skador utan också meningsfulla arbetsuppgifter och möjligheter till personlig utveckling. 8

12 Vad människor gör i sitt arbete måste ha ett värde för den enskilda individen och för samhället, först då blir det möjligt att uppleva sig själv som medskapande av sitt eget liv likväl som av samhället i stort. Detta uttrycks av en av informanterna på följande sätt: Vi har ju idag i Sverige närmat oss vad vi kallar det goda arbetet, där man inte bara gör det man är satt att göra, utan faktiskt själv kan vara med och utveckla sitt arbete så att det blir något bra, inte bara för mottagaren av produkten utan faktiskt också för en själv (...) Och i och med detta mår man också bra. Faktum är dock, att om vi vidgar begreppet arbete i linje med den diskussion vi fört här, så att det inte enbart inkluderar lönearbete, blir begreppet det goda arbetet problematiskt. Om det arbete som utförs inte betalas, eller ens beställs, av en arbetsgivare måste man ställa sig frågan vem som ska ta ansvar för detta goda arbete. Utifrån denna analys av begreppet arbete förstår vi dock att hälsofrämjande på arbetsplatser i praktiken är ett mycket vitt begrepp. De frågor vi ställer oss är hur man utformar hälsofrämjande på arbetsplatser för de som har hemmet som sin arbetsplats, för de som arbetar hos olika kunder, i bilen osv. Eller hur man utformar hälsofrämjande för de som är tillfälligt anställda, som kommer och går, som varvar olika deltidsanställningar, projektanställningar och arbetslöshet? Mot en definition av hälsa För att kunna diskutera hälsofrämjande på arbetsplatser måste vi, när vi nu diskuterat det vida begreppet arbete och arbetsplats, också diskutera innebörden i begreppet hälsa. Världshälsoorganisationens, WHOs, definition av hälsa som ett tillstånd av totalt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaron av sjuklighet (Last, 1988) har fått mycket kritik eftersom den kan tyckas orealistisk, och dessutom bygger på att hälsa är ett statiskt begrepp. Ändå tycks mycket av vårt svenska hälsotänkande grunda sig i denna definition. Vi går dock än en gång till lexikon för att resonera oss fram till en egen definition. I detta syfte använder vi oss återigen av några av de större svenska ordböckerna (Bonniers Svenska Ordbok, 1994; Nationalencyklopedins ordbok, 1995; Norstedts Svenska Ordbok, 1990; Strömberg synonymordbok, 1988). Dessa ordböcker tycks relativt eniga kring begreppets innebörd. De menar att hälsa är synonymt med termer som: 9

13 friskhet, kondition, sundhet, vigör och välbefinnande. Norstedts Svenska Ordbok och Nationalencyklopedins ordbok ligger relativt nära WHOs definition när de definierar hälsa som ett tillstånd av välbefinnande och fullgoda kroppsfunktioner. De betonar dock att de inkluderar både tillfälliga och mer permanenta kroppstillstånd. Välbefinnande, en term som ofta används synonymt med hälsa, definieras av dessa ordböcker i sin tur som: en känsla av att må bra. Det tycks uppenbart att hälsa är ett brett begrepp som påverkas av en mängd omgivnings- och personrelaterade faktorer, som exempelvis den fysiska och sociokulturella miljön, genetiskt och socialt arv, psykologisk disposition, och beteendemönster, men naturligtvis också av den sammanlagda effekten av alla dessa faktorer gemensamt (se t ex Ewart, 1991). Med detta i bakhuvudet går vi till intervjuerna och ser hur våra informanter resonerar kring begreppet hälsa. Vissa av informanterna poängterar hälsans starka samband med socioekonomisk klasstillhörighet, yrkesstatus, ekonomi, geografisk lokalisation, och kön (se också Diderichsen & Lindberg, 1989; Östlin et al, 1996). Andra pekar på vad individer själva kan göra för att förbättra, eller vidmakthålla, sin hälsa, som exempelvis motionera, sluta röka etc Samtliga informanter tyckts emellertid eniga om att människors hälsa alltid måste ses i sitt sammanhang. Och att detta sammanhang inkluderar arbetet. En annan, men nära besläktad, viktig punkt som kom upp var att hälsan varierar hos samma individ när han eller hon befinner sig i olika sociala sammanhang, men också över tid. Detta kan tydliggöras av följande citat från en av våra informanter: Jag kan ju må bra på morgonen, så länge jag är hemma, men sen må rysligt dåligt när jag kommer till jobbet och möter alla problem där, och tvärt om. Det behöver ju inte betyda att jag blir sjuk, men jag kan må psykiskt dåligt. Sen har vi väl alla perioder i livet när vi känner oss fattiga i anden, då mår vi inte heller bra. Jag menar hälsan är ett komplicerat begrepp, det handlar inte bara om frånvaron av sjukdomar. Det denna informant syftar på är att hälsan kan manifestera sig på flera olika nivåer, men också att den kan variera över tid. Vi har 10

14 utifrån detta resonemang försökt särskilja fem olika aspekter av hälsan i tabell 1. Tabell 1. Ett försök att särskilja olika, men nära relaterade, aspekter av hälsan. Fysisk hälsa Förmåga att kroppsligt fungera och prestera Mental hälsa Förmåga att tänka klart och sammanhängande Emotionell hälsa Förmåga att känna och uttrycka känslor Social hälsa Förmåga att ingå i sociala relationer Spirituell hälsa Förmåga att finna mental ro och möjligheter till reflektion Förutom dessa fem nivåer av hälsa kan man även diskutera samhällets hälsa som en kritisk variabel. Detta innebär att samhället måste vara hälsosamt, dvs tillhandahålla resurser för de grundläggande behoven hos invånarna, och skydda dem från exempelvis förtryck, krigshot, rasism och sexism. Vilket uttrycks mycket tydligt i följande citat av en av informanterna: Det är ju ingen som skulle komma på tanken att säga att folk mår bra om det pågår ett krig eller om de är utsatta för förföljelser. Självklart mår man inte bra under såna förhållanden. Men egentligen är det situationen som är sjuk. Hälsa är med andra ord nära relaterat till förutsättningar för välbefinnandet. En dålig hälsa, oavsett om den är fysisk eller spirituell, innebär att vi inte kan må bra. Mot en definition av främjande Främjande är ett ord som kan knytas an till många olika områden. Här är vi intresserade av främjande av hälsa. I ordböckerna kan vi finna många synonymer till främja och vissa av dem är mycket klargörande. Vi använder oss än en gång av Bonniers Svenska Ordbok (1994), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Norstedts Svenska Ordbok (1990) och Strömberg synonymordbok (1988). Enligt dessa ordböcker definieras främja som: att skapa gynnsamma förutsättningar för någonting. De menar att främja är synonymt med exempelvis: befrämja, befordra, hjälpa, föra fram, verka för, bidra till, förbättra, påskynda, gynna, uppmuntra, understödja, och subventionera. I diskussioner av hälsofrämjande på arbetsplatser används ofta begreppet förebygga parallellt med begreppet främja. Därför 11

15 tycks det relevant att använda lexikon även till att utröna vad detta begrepp står för. Att förebygga, menar dessa ordböcker, är till skillnad från att främja inriktat på: att förekomma, förhindra, skydda mot, omintetgöra, avvärja, sätta p för, mota, undvika, omöjliggöra. Men också att vidta åtgärder i förväg för att förhindra (viss skadlig utveckling). I enlighet med denna definition har förebyggande av ohälsa ofta varit inriktat mot att förhindra specifika sjukdomar eller skador. Under senare år har begreppet dock vidgats och ofta kommit att inbegripa en mer komplex analys av omgivningen som helhet. Därmed har förebyggande hälsoarbete, som Andersson och Menckel (1995) påpekar, närmat sig främjandet. Detta är i överensstämmelse med det allmänna målet för läkarvetenskapen, som enligt Last (1988) är att främja hälsa, att bevara och rekonstruera hälsa när så behövs, och att minimera skador och sjukdomar. Dessa målsättningar finns inbyggda i begreppet förebygga eller prevention, vilket är enklare att definiera i termer av sina tre nivåer; primär, sekundär och tertiär. Primär prevention kan definieras som skydd av hälsa genom förebyggande person- och samhällsåtgärder, dvs insatser som sker innan något har hänt, sekundär prevention innebär en samtidig åtgärd, medan tertiär prevention breddar begreppet till att också inkludera rehabilitering (se Haddon, 1980). För att nå lite djupare i vår begreppsanalys går vi återigen till intervjuerna för att se hur våra informanter ser på främjande och förebyggande. I de allra flesta intervjuerna används begreppen i viss mån överlappande. Men, det tycks finnas en önskan om att särskilja främjandet som en egen aktivitet. Så här säger en av informanterna: Worksite health promotion är väl inte precis förebyggande, det är ju något annat. Det är mer att se till att folk mår bra. På frågan om rehabilitering ingår i hälsofrämjandet svarar en av våra informanter så här: Nej, absolut inte. Inte ens tidig rehabilitering. Hälsofrämjandet måste ju handla mer om att skapa förutsättningar så att rehabiliteringen aldrig blir nödvändig. En annan säger så här: Rehabilitering är ju att plåstra om. Health promotion måste ju vara att se till att människor väljer andra vägar, andra sätt att leva på så att 12

16 de mår bra. Jag tycker rökavvänjning mycket väl kan vara health promotion, likaväl som arbetsrotation, eller åtgärder för att förbättra det sociala klimatet på arbetsplatsen. Till och med sociala jippon, eller vad du vill, kan vara hälsofrämjande. Även om de två begreppen främja och förebygga kan överlappa varandra, skiljer de sig åt i termer av sin målsättning. Detta innebär att där främjandet fokuserar på att erbjuda och möjliggöra, fokuserar förebyggandet på att avvärja och skydda. För att göra detta tydligt visar vi nedan några exempel på främjande och förebyggande när begreppen är applicerade inom arbetsmiljöarbetet. Tabell 2. Några av de mest uppenbara skillnaderna mellan förebyggande och främjande när begreppen är applicerade inom arbetsmiljöarbetet (definierat av några exempel). Främjande Verka för ett engagemang i arbetet Stärka den upplevda kvaliten i arbetet Möjliggöra ett emotionellt välbefinnande Erbjuda ett stödjande socialt klimat Förebyggande Avvärja fysiska och mentala hälsoproblem Minska riskfaktorer för ohälsa Skydda från hälsofaror Återuppbygga hälsa/rehabilitering Utifrån detta kan man förstå att hälsofrämjande kan inkludera allt som syftar till att understödja eller verka för människors hälsa, och att en stor mängd faktorer både inom och utanför arbetsplatsen kan ses som hälsofrämjande. En av våra informanter tar följande exempel: Bra dagis, bra kommunikationer till och från jobbet, allt sånt som gör att man kan koppla av och må bra medan man jobbar. Men också att jobbet är bra så man mår bra när man kommer hem. Hälsofrämjande på arbetsplatser kan med andra ord vara allt ifrån att ge assistans till individer som vill sluta röka, till att försöka påverka det sociala stödet eller handlingsutrymmet som varje individ har tillgång till. I praktiken kan hälsofrämjande på arbetsplatser innebära att ett stort ansvar för att det ska ske en förändring i hälsan läggs på enskilda individer, men det kan också innebära förändringar i miljön som inte kräver någonting alls ifrån den enskilda individen. 13

17 Vad är vår definition av hälsofrämjande på arbetsplatser? Utifrån denna begreppsanalys vill vi ge följande definition av hälsofrämjande på arbetsplatser: Hälsofrämjande på arbetspatser inkluderar alla de ansträngningar som sker i alla sammanhang där individer arbetar, och som syftar till att bereda vägen för deras hälsa. Hälsofrämjande på arbetsplatser befattar sig med orsaker till ohälsa, men fokuserar på möjligheter till god hälsa. Hälsofrämjande på arbetsplatser syftar till att möjliggöra för arbetande människor att utveckla en god hälsa och goda hälsorelaterade beteenden. En av de mest centrala aspekterna av hälsofrämjande på arbetsplatser är, som framkommit i denna analys, dess fokusering på den mångfald av faktorer som kan ha positiva eller negativa effekter på enskilda individers hälsa. Därmed har vi fjärmat oss från den tidigare dominerande individfokuserade inriktningen mot livsstilsfrågor (som exempelvis rökning, motion eller kost) och en inskränkning till de miljöförbättringsåtgärder som möjliggör denna typ av livsstilsförändringar. I den definition av begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser som vi resonerat oss fram till här kan man mycket väl inkludera socialt stödjande arbetsklimat, självstyrande grupper, flexibel arbetstid och plats m m. Denna typ av åtgärder har möjlighet påverka hälsa och välbefinnande hos stora grupper av människor, men innebär också en reell möjlighet för enskilda individer att välja, och att leva med, en livsstil som de mår bra utav. Detta innebär inte att vi förkastar åtgärder som motionsprogram eller rökavvänjning, men att vi poängterar vikten av att se människors levnadsförhållanden som förutsättningar för hälsorelaterade vanor. 14

18 . Vilka slutsatser kan man dra utifrån denna begreppsanalys? Utifrån denna analys av begreppet och dess förutsättningar vill vi nu gå vidare och diskutera de teman som tycktes mest centrala i intervjuerna. Denna diskussion kommer framför allt att kretsa kring begrepp som ansvar och gynnande i relation till hälsofrämjande på arbetsplatser. Hur kan arbetsgivaren främja de arbetandes hälsa? Den huvudsakliga målsättningen med hälsofrämjande på arbetsplatser bör, enligt våra informanter, vara att möjliggöra ett hälsosamt liv och goda hälsorelaterade val för enskilda människor. För att denna målsättning ska vara möjlig bör naturligtvis hälsofrämjande på arbetsplatser anpassas till den aktuella situation som de individer eller den grupp av människor man riktar sig till befinner sig i. Detta var ett återkommande tema i intervjuerna, och många av våra informanter menade att denna anpassning ofta försummas. En av informanterna säger: Man kan ju hålla på hur mycket som helst med att förbättra arbetsmiljön, men det är ju inte säkert att alla tycker det är bra ändå (...) Det kan vara småsaker som är viktiga. Och om det är ett dåligt klimat, om man är utsatt för mobbing t ex så är ju alla andra ansträngningar liksom... [informanten slår ut med händerna; förf anm.] En annan säger: Har man ekonomiska problem, eller nåt annat, så har man ju med sig de problemen även när man ska jobba. Det är med andra ord viktigt att iaktta olika människors möjligheter och önskemål när det gäller hälsorelaterade åtgärder. Vilket innebär att hälsofrämjande på arbetsplatser kan behöva inkludera situationer utanför den aktuella arbetsplatsen, dvs situationer som människorna i fråga lever i och som på olika sätt begränsar deras valmöjligheter gällande hälsorelaterade frågor. Genom en öppen diskussion kring de arbetandes totala arbetsoch livssituation kan varje arbetsgivare i det hälsofrämjande arbetet tillhandahålla möjligheter för människor att må bra. Utifrån det 15

19 resonemang våra informanter fört i intervjuerna kan man förstå att arbetsgivaren har möjlighet att understödja en bred uppsjö av situationer som var och en, enskilt eller gemensamt, kan ha en hälsosam effekt för enskilda individer eller för grupper av människor. Hur kan hälsofrämjande på arbetsplatser gynna företaget? I flertalet intervjuer ventilerades företagens vinst i hälsofrämjande på arbetsplatser. Exempel på faktorer som ansågs kunna gynnas var minskad personalomsättning och minskade hälsorelaterade personalkostnader, höjd moral hos de anställda, ökad produktivitet, och en god företagsimage. Denna syn stämmer väl överens med det som forskningen inom området redan för ett tiotal år sedan lyft fram som positiva effekter av hälsofrämjande insatser (se t ex Hollander & Lengermann, 1988). Flera av informanterna var dock överens om att denna typ av positiva effekter aldrig kan uppnås med traditionell individfokuserad friskvård. De framhöll att förutsättningen för långsiktiga goda resultat, för såväl enskilda individer som företagen, är att de hälsofrämjande åtgärderna är grundade i en modell med bred bas, en modell likt den vi diskuterar i denna rapport. En viktig aspekt som lyftes fram i intervjuerna var det faktum som också Rütten (1995) betonar i sin diskussion om ett strukturellt perspektiv på hälsofrämjande, nämligen att hälsofrämjande på arbetsplatser bara kommer att räknas så länge det passar in i det politiska spelet. Detta kan belysas med följande citat ur en av våra intervjuer: Hälsofrämjande på arbetsplatser har varit inne ett tag. Jag tror att det egentligen har mer att göra med företagens ansikte utåt än med företagarnas engagemang i de anställdas hälsoproblem. Flera informanter menar att det finns två olika förhållningssätt från företagens sida gentemot hälsofrämjande på arbetsplatser. De framhåller att vissa företag har en filosofi som innebär att främja hälsan i dess vidaste bemärkelse hos sina anställda. Något som kan ta sig uttryck i en uttalad hälsopolicy för företaget. Medan andra företag intar den mer pragmatiska synen att hälsofrämjande på arbetplatser kan vara bra för företaget därför att det minskar problem med frånvaro, låg produktivitet, och låg moral hos arbetstagarna. 16

20 Vem har ansvaret för hälsan? Som framkommit av det resonemang vi fört ovan, vill vi se hälsofrämjande på arbetplatser som en insats riktad mot människors hälsa och arbetssituation i dess vidaste bemärkelse. Detta ökar trovärdigheten i denna form av aktiviteter därför att man då undviker fällan att se enskilda individer som ensamma ansvariga för faktorer som påverkar deras hälsa, eller att det är deras eget fel när de inte förmår påverka sin situation. Detta innebär inte att den enskilda individen fråntas sitt eget ansvar för hälsan, utan snarare att detta förstärks, men sätts in i ett sammanhang där detta ansvarstagande blir reellt genomförbart. Ett återkommande, viktigt tema i intervjuerna var att yrkesarbetet inte kan betraktas som en separat del av människors livssituation. Vikten av att se det goda arbetet som ett samhällsansvar och inte enbart en fråga för de enskilda företagen kom upp vid flera tillfällen. I och med att samhälleliga (och politiska) faktorer utgör förutsättningar för det enskilda måste också frågan om ansvar lyftas till en högre nivå. Tillgång till en bra arbetssituation och till det goda arbetet måste, enligt dessa informanter, ses som ett samhällsansvar som aldrig kan vara och aldrig bör vara de enskilda företagens ansvar. En av informanterna säger så här: Vi måste vara medvetna om sambandet som finns mellan arbetsplatsen och människors totala livssituation. Människors bostadsområden, deras pendlande till och från arbetet, och det allmäna sjukvårdssystemet inte minst, är också viktiga, precis som själva arbetsplatsen, för de anställdas hälsa. Våra informanter tycktes, som tidigare framkommmit, eniga kring att begreppet arbete är på väg att bli ett mycket flexibelt begrepp, och att det i framtiden förmodligen inte kommer att gå att särskilja arbetsuppgifter/platser/tider från det övriga livet på det sätt vi är vana. I och med detta flyter arbetsgivarens ansvar för de arbetandes hälsa ut och blandas upp med samhällets ansvar för folkhälsan. Detta innebär att arbetsgivare och samhälle i framtiden kommer att vara tvungna att dela på ansvaret för folkhälsan, och på ett annat sätt än tidigare beblanda sig med varandra och diskutera hälsofrämjande på arbetsplatser som ett ömsesidigt ansvar. En av informanterna säger: En viktig fråga är om arbetsgivaren ska betala för t ex psykoterapi för de anställda om det är en förutsättning för att denne anställde ska må bra? 17

21 Kanske det enda svar som är möjligt att ge på den frågan är det som en annan informant säger i sin intervju: Det måste komma till en bättre kommunikation mellan ansvariga för arbetslivet och ansvariga för folkhälsan. Alla ansvariga organisationer måste förstå att människors hälsa är ett delat problem där var och en i samhället måste ingå. Hälsan är inte en effekt av enskilda situationer, och hälsa är så mycket mer än bara fysisk hälsa. I den fas av samhällsutveckling vi nu befinner oss, när stora omvälvande förändringar sker inom såväl arbetslivet som övriga samhället, enas våra informanter om att människors hälsa bör lyftas fram som den viktigaste av förutsättningar. Trots detta ville vissa av informanterna varna för att det finns en tendens till ett dalande intresse för hälsofrämjande på arbetsplatser bland företagsledare och inom fackförbund i tider av ekonomiska åtstramningar av det slag vi ser i Sverige idag. En av våra informanter säger så här: Organisationsförändringar som har som huvudsyfte att öka de anställdas välbefinnande är inte prioriterade när företag och samhälle ska spara. Frågan som då inställer sig är om, och hur, dessa ekonomiska åtstramningar påverkar människors möjligheter till hälsa och välbefinnande. Denna fråga kom upp under intervjuerna, men är inte lätt att besvara. För att komma åt kärnan i frågan måste vi återkomma till vår tidigare fråga om vilket arbete som är nödvändigt och önskvärt i det samhälle vi vill leva i. Frågan måste, med andra ord, relateras till hur det nödvändiga arbetet ska kunna utföras på ett sätt som också gör det möjligt för de arbetande att må bra. Vad är bra hälsofrämjande på arbetsplatser? Under intervjuerna ombads informanterna att berätta om goda exempel på hälsofrämjande på arbetsplatser som de kände till. De exempel de gav bestod mestadels av projekt som på något sätt finns eller har funnits integrerade i företagens organisation. Den vanligaste utgångspunkten i dessa projekt är en sammanlänkning mellan individfokuserade aktiviteter, som exempelvis motionsprogram, och olika aspekter av arbetets utförande, den fysiska arbetsmiljön etc. Flera av projekten fokuserar på egenkontroll och arbetskrav inom en specifik arbetsgrupp. En annan psykologisk effekt som 18

22 ofta berörs i samband med hälsofrämjande på arbetsplatser är självkänsla. Framför allt fick vi flera exempel på projekt som syftat till att främja självkänslan hos lågutbildade kvinnor. Att många hälsofrämjande insatser riktar sig till lågutbildade kvinnor kanske inte är förvånande, eftersom denna grupp allt som oftast lyfts fram som en grupp med stora hälsoproblem (se Östlin et al, 1996). Vi fick också exempel på projekt som handlar om allergisanering, tillgång till bärbar telefon, dagis på arbetsplatsen, grannsamverkan etc. Tyvärr är många av dessa projekt snarare pågående eller nystartade, än avslutade och utvärderade, och därför svåra att presentera idag. I de projekt vi kommer att presentera har deltagarna i de allra flesta fall varit aktiva i genomförandet av projekten redan från början. Syftet med detta är inte enbart att öka möjligheten att nå rätt hälsomål, utan också att stärka deltagarnas känsla av ansvar och påverkansmöjligheter, då detta i sin tur kan antas relaterat till hälsa och välbefinnande. De flesta projekten är förlagda på större arbetsplatser, och har själva arbetet i fokus. För att visa hur man kan arbeta något vidare, och nå även de som inte befinner sig på dessa större arbetsplatser beskriver vi Partille-projektet, som är ett samverkansprojekt mellan försäkringskassa, socialtjänst och primärvård, och som riktar sig till alla kvinnor i Partille kommun. Om vi ska kritisera de projekt vi har möjlighet att presentera i denna rapport, och som vi annars tycker är bra, så vill vi framhålla att det finns vissa avgörande strukturella faktorer som skulle kunna diskuteras mer inom projekten. Som kan utläsas i tabell 3, finns det ett flertal möjliga urskiljbara faktorer som är relaterade till människors levnadsförhållanden och därmed också till deras möjligheter att må bra. Tabell 3. Exempel på förhållanden som kan antas påverka hälsan. Ekonomiska förhållanden och trender i arbetslivet, som exempelvis nedskärningar, deltidsarbeten och arbetslöshet. Gemensamma normer, förutsättningar, som exempelvis möjligheter till barnomsorg, flexibel arbetstid. Individ- eller grupprelaterade egenskaper och mönster, som exempelvis ålder, etnicitet och kön. Omgivningsfaktorer/förhållanden, som exempelvis våld i grannskapet och på arbetsplatsen. Samhällets rättssystem, som exempelvis lagar, reformer, föreskrifter och rekomendationer. Förändringar i samhället i stort, som exempelvis tekniska förändringar. 19

23 . Goda exempel på hälsofrämjande på arbetsplatser Innan vi presenterar några exempel på hur man har arbetat med hälsofrämjande på arbetsplatser vill vi understryka det faktum att integrerade aktioner mot ökade möjligheter för en hälsosam livsstil oftast är det allra viktigaste. Följande exempel kan anses goda eftersom de inte bara fokuserar på individers livsstil, utan också på utvecklandet av en hälsofrämjande psykosocial såväl som fysisk miljö, och hälsan i en relativt vid bemärkelse. Alfa-Q programmet ett program inom arbetslivsfonden som syftat till ett friskare arbetsliv för kvinnor Städbranschen har varit en angelägen bransch för ALFA-Q programmet. De förändringar som införts inom programmet är framför allt: a) en flexibilitet i arbetstiden; b) en övergång till mer heltids- från att tidigare i huvudsak haft deltidsanställningar; c) städjobben har blivit grupporganiserade från att ha varit ett ensamarbete; d) arbetsutvidgning har givit nya tjänster och yrken, t ex kombitjänster ; e) nya städfunktioner har fått eget ansvar för ekonomi och administration. Sammantaget har detta resulterat i att städyrket inte längre upplevs som ett lågstatusyrke med mycket begränsade utvecklingsmöjligheter, utan istället som ett professionellt yrke med goda möjligheter till utveckling och lärande. Arbetet har blivit mer meningsfullt, och inflytande, ansvar, samhörighet och trivsel har ökat. Dessutom har företagens totala effektivitet ökat både i ekonomiska termer och med mer kvalitativa mått mätt. (Se Arbete i utveckling på kvinnors vis. Slutrapport från Arbetlivsfondens ALFA Q program, 1995.) Kvinnorna vid ICA-Team Kassörskornas sjukskrivningar vid ICA-Team i Östhammar blev allt längre och tätare. Kvinnorna som arbetade på chark- och fruktavdelningarna låg inte långt efter. Då bestämde sig företaget att försöka förebygga belastningsskador och skaffade nya ergonomiska kassor, införde arbetsväxling, och såg till att alla anställda 20

24 hade flera uppgifter i affären. De införde också ett brett och omfattande utbildningsprogram som gav personalen produktkännedom och kunskaper i samtliga förekommande sysslor i butiken. De anställda kände att arbetsgivaren verkligen tog dem och deras problem på allvar, och att man varit beredd att göra en seriös satsning på deras arbetssituation. Resultatet gav förutom färre belastningsskador, både ökad trygghet och trivsel på jobbet, vilket i sig medförde att man mådde bättre. (Se Nu är det kvinnornas tur. Arbetslivsfonden.) Södertälje sjukhus Södertälje sjukhus hade en hög sjukfrånvaro och många långtidssjukskrivna, därför startade man ett arbetsplatsprogram som omfattade personer. I en första fas utbildades instruktörer för styrketräning, och man lät de anställda delta i pausgymnastik, uppvärmningsövningar, vattengymnastik, avspänning etc. Nästa fas innehöll arbetsorganisatoriska åtgärder i form av utbildning för hela arbetslag eller avdelningar i att hantera den psykosociala arbetsmiljön, praktiska förändringar i den fysiska arbetsmiljön, samt handledning för personalen i deras arbete. Trots att det vid sjukhuset skett stora förändringar i form av beställar/utförandemodell, med varsel och förflyttningar som följd, har man dragit slutsatsen att de som deltagit i projektet fått utbildning och insikt i arbetsmiljöfrågor och därmed en högre grad av egenkontroll. Deras aktiva deltagande i att bearbeta den egna arbetsmiljön, att definiera problem och delta i handlingsprogram har varit mycket uppskattat. Överlag är man ense om att projektet kraftfullt bidragit till en bättre arbetsmiljö och ett ökat välbefinnande hos de anställda. (Kontaktperson: Dagmar Friedel, projektledare, tel ) Postmiljö 2000 Postens anställda deltog i ett projekt som man kallade Postmiljö 2000, och som syftade till att öka hälsa och välmående hos de anställda. I den första delen av projektet ville man identifiera de mest utsatta grupperna inom Posten och utifrån dessa initiera praktiska åtgärdsprogram för arbetsmiljöförbättringar. Resultaten ledde till prioriterade arbetsmiljöförbättrande åtgärder för olika personalgrupper. Inom projektet utformades också en utvidgad skyddsrond som kom att omfatta en genomgång av såväl den psykosociala som den fysiska miljön, dessutom har man 21

25 satsat på sammankopplingar mellan olika arbetsmiljöprojekt i olika regioner, och ökad kunskap om ergonomi bland chefer och personal ute i produktionen. (Se Postmiljö 2000 arbetsliv i utveckling. Arbetsmiljöinstitutet, 1993.) Lokalvårdarna i Luleå kommun Städavdelningen i Luleå kommun hade satsat på nya maskiner och andra hjälpmedel, ergonomisk utbildning och styrketräning, men sjukfrånvaron var fortfarande hög. Personalen bestod mestadels av kvinnor med dåligt självförtroende och sammansatta problem. Man beslöt sig för att genomföra en utbildning, där syftet var att den skulle vara en process där själförtroende, ansvarstagande och deltagande i arbetet skulle kunna utvecklas. Innehållet i utbildningen utformades delvis av lokalvårdarna själva, och närvaron var obligatorisk. Lokalvårdarna fick också planera olika former av projekt. Ett projekt var att en grupp själva planerade sin arbetstid, ett annat att ta hand om sin egen budget. De kunde också gå utbildningar som de själva särskilt önskat. Resultatet visar att lokalvårdarna som grupp har fått ett ökat självförtroende och med det följer att de är mera aktiva i grupper och i att påverka sitt arbete. De har också börjat ställa högre krav på sin ledning, vilket kräver ändrade roller för ledningens del. Även sjuktalet bland lokalvårdarna minskade rejält. (Kontaktperson Katarina Wikström, tel ) Partille-projektet Harmonia Harmonia är ett treårigt samverkansprojekt mellan försäkringskassa, socialtjänst och primärvård som riktar sig till alla kvinnor i Partille kommun. Syftet är att arbeta utifrån grundantagandet att hela livssituationen, inklusive arbete och privatliv, påverkar hälsan. Harmonia öppnade våren 1995 sin verksamhet i Partille efter dansk självhjälpsmodell och grundar sig i en tro på maktmobilisering (empowerment), där hälsofrämjandet ses som en handling snarare än behandling. Många av de kvinnor som kommer till Harmonia har en komplicerad livssituation med arbetslöshet, dålig ekonomi och känslor av värdelöshet. Syftet med projektet är att utgå ifrån kvinnornas egna behov och forma verksamheten därefter. Harmonias basverksamhet har kommit att omfatta exempelvis självhjälpsgrupper, samtalsgrupper, enskild rådgivning, kurser, föredrag, utställningar, stresshantering och massage. De 22

26 övergripande målen är att inspirera personal på arbetsplatser och i kommuner att starta projekt som berör kvinnors hälsa, och att medverka till att etablera ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Resultatet har hittills visats mycket gott. Mellan 150 och 200 kvinnor besöker Harmonia varje vecka, och projektet fortlöper med stor framgång. (Projektledare Jeanette Bäfverfeldt, Harmonia, tel ) 23

27 . Sammanfattning Thomsson, H och Menckel, W. Vad är hälsofrämjande på arbetsplatser? Ett bidrag till utvecklingen av ett svenskt begrepp. Arbetslivsrapport 1997:18. Denna rapport har utarbetats inom EU-projektet Workplace health promotion. Syftet med rapporten är att diskutera hur man i Sverige ser på begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser. Med utgångspunkt i de definitioner och förklaringar av begreppet, i sin helhet och i sina delar, som finns i moderna, vedertagna svenska ordböcker, har vi genomfört ett antal intervjuer med ledande forskare och praktiker inom området. Syftet med intervjuerna var att se vad dessa personer just nu lägger in i begreppet, samt att lyfta fram det som kan ses som tyst, ännu ej dokumenterad kunskap. I rapporten diskuteras vilken innebörd vi idag kan lägga i begreppen arbete, hälsa och främjande, men också förebyggande, vilket är ett ord som ofta nämns i sammanhanget. Sammantaget visar intervjuerna på en vilja att se hälsofrämjande på arbetsplatser som ett mycket brett begrepp, inkluderandes såväl individinriktade friskvårdssatsningar som psykosocialt arbetsmiljöarbete. Den tydliga vidgning av framförallt begreppen arbete och hälsa som blir tydlig i intervjuerna, innebär både en ökad komplexitet av begreppet hälsofrämjande på arbetsplatser och en nödvändig fokusering på strukturella förhållanden som representerar normer och förutsättningar. I rapporten presenteras en definition av hälsofrämjande på arbetsplatser som inkluderar en fokusering på möjliggörande för arbetande människor att utveckla, bibehålla och ta ansvar för en god hälsa. Som ett resultat av intervjuerna diskuteras också arbetsgivarens ansvar och möjligheter att främja en god hälsa hos befolkningen. Slutsatsen är att de bästa hälsofrämjande insatserna på arbetsplatserna är de som fokuserar på den mångfald av faktorer som kan ha positiva eller negativa effekter på människors hälsa. Insatser som innebär en samverkan mellan arbetsgivare och samhälle i syfte att stärka människors reella möjligheter att leva hälsosamt och att må bra. 24