RAPPORT. Bohuskustens Vattenvårdsförbunds Kontrollprogram RESULTATRAPPORT FÖR ÅREN 2006 OCH Uppdragsnummer:

Transkript

1 RESULTATRAPPORT FÖR ÅREN 2006 OCH 2011 Bohuskustens Vattenvårdsförbunds Kontrollprogram Framställd för: Bohuskustens Vattenvårdsförbund (BVVF) RAPPORT Uppdragsnummer:

2 Sammanfattning Bohuskustens vattenvårdsförbund (BVVF) låter regelbundet genomföra miljögiftsundersökningar utmed Bohuskusten. Undersökningarna är omfattande och det är tidskrävande att utvärdera resultaten. De senaste miljögiftsunderökningarna genomfördes år 2006 och 2011, men resultaten har inte publicerats inom den tidsram som medlemmar i vattenvårdsförbundet önskat få det gjort. BVVF har därför gett Golder Associates AB (Golder) i uppdrag att läsa in analysresultaten från 2006 och 2011 års miljögiftsundersökningar (sediment och biota) för kontrollprogrammen för Västra Götalands läns kustvattenkontroll, Stenungsundsområdet, Brofjorden, Göta älv och Gullmarn i en databas och redovisa dessa i en rapport. Uppdraget avgränsades till att endast omfatta en jämförelse med riskbaserade jämförvärden (JV) och/eller klassning av föroreningsgraden för ett urval ämnen/ämnesgrupper samt att ge kortfattade kommentarer till resultaten, dvs. någon statistisk analys, utvärdering av resultaten eller trendanalys har inte gjorts. Samtliga analysresultat som erhållits redovisas dock i sammanställda i rapporten. Ansvarig för miljögiftsundersökningarna var Ingemar Cato, f.d. anställd vid Sveriges geologiska undersökning (SGU). Sedimentprovtagningen gjordes av SGU och biotaprovtagningen av HydroGIS samt Göteborgs universitet (fisk). De kemiska analyserna gjordes år 2006 generellt av ALS Scandinavia AB (ALS) och underkonsulter till ALS, medan de kemiska analyserna av organiska ämnen år 2011 generellt gjordes av Svenska miljöinstitutet (IVL) och Institutionen för miljökemi, Umeå universitet. I jämförelse med 1995 och 2000 års undersökningar så tillkom ett antal ämnen som tillhör ämnesgrupperna: klorerade pesticider, EU:s prioriterade ämnen, läkemedelsrester och PFOS. Samtliga av SGU erhållna analysresultat lästes in och klassades i Golders datahanteringssystem GODIS. Generellt användes både klassningsgränser för bedömning av påverkan och riskbaserade miljökvalitetsnormer (MKN) som jämförvärden (JV) där relevanta sådana fanns tillgängliga. När det gäller klassningsgränser användes i första hand både Naturvårdsverkets (NV) bedömningsgrunder från 1999 (rapport 4914) och de nya föreslagna klassningsgränserna som fanns i en remissversion. När det gäller MKN användes i första hand Havs- och Vattenmyndighetens (HaV) föreskrifter om klassificering av ytvatten. Nedan ges en kort sammanfattning i punktform av de generella resultaten för kontrollprogrammen för Göta älv, Stenungsund, Brofjorden och Gullmarn samt en sammanfattande bedömning av resultaten för Bohuskusten inklusive biota som helhet. Observera att eventuella skillnader mellan åren kan vara orsakade av andra faktorer än faktiska haltökningar eller minskningar. Exempel på sådana faktorer är 1) att de kemiska analyserna av organiska ämnen inte är gjorda av samma laboratorier de båda åren och 2) att proverna inte togs från exakt samma ställe båda åren; för vissa provtagningsstationer och biota kan variationen vara relativt stor. Förändringar i halter bör därför utvärderas baserat på flera års resultat och inte på förändringar mellan två år (alternativt) provtagningstillfällen. Göta älv Kontrollprogrammet omfattar två st. provtagningsstationer, den ena belägen vid Nödinge/Nol (Dösebacka GÄV2) och den andra i närheten av Älvsborgsbron. De uppmätta halterna av näringsämnen i ytsedimenten (översta cm) varierade generellt relativt lite mellan de båda provtagna stationerna och mellan år 2006 och Kolet utgörs till absolut största delen av organiskt kol, och endast en liten del är oorganiskt. Uppdragsnummer

3 De uppmätta halterna av tungmetaller inkl. arsenik i ytsedimenten (översta cm) i Göta älv klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) från jämförvärdet eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet enligt NV:s bedömningsgrunder, med undantag av kvicksilver samt koppar och zink nära Älvsborgsbron där zinkhalterna klassas som tydlig avvikelse från jämförvärdet (klass 3) och kopparhalten som stor avvikelse från jämförvärdet (klass 4). Klassningen av kvicksilverhalterna varierar mellan åren och provtagningsstationerna från liten avvikelse från jämförvärdet (klass 2) till stor avvikelse från jämförvärdet (klass 4). Observera att provtagningsstationernas läge inte var desamma år 2006 och De uppmätta halterna av PAH, PCB, hexaklorbensen (HCB) och lindan i ytsediment (översta cm) vid Nödinge/Nol klassas i de flesta fall som klass 3 enligt NV:s bedömningsgrunder, medan de nära Älvsborgsbron generellt klassas som klass 4 eller 5. De uppmätta halterna av PCDD/F och pentaklorbensen i ytsediment (översta cm) klassas enligt det norska klassificeringssystemet för fjorder och kystfarvann som motsvarande bakgrundshalt (klass 1) både vid Nödinge/Nol och nära Älvsborgsbron, medan de uppmätta halterna av TBT klassas som dåligt tillstånd (klass 4) vid Bohus och mycket dåligt tillstånd (klass 5) nära Älvsborgsbron. Föroreningsklassningen var för de flesta ämnen densamma år 2006 och De uppmätta halterna av TBT överstiger Havs- och Vattenmyndighetens MKN för sediment för bedömning av kemisk ytvattenstatus. För övriga ämnen var halterna lägre än förslagna MKN. Av tillkommande ämnen uppmättes DDT (0,21 µg/kg TS) och nedbrytningsprodukterna DDE (1,3 µg/kg TS) och DDD (1,6 µg/kg TS) i ytsediment (översta cm) vid Älvsborgsbron (Tångudden/Rödsten) i halter över rapporteringsgränsen. DDE (0,32 µg/kg TS) uppmättes också vid Nödinge/Nol. De uppmätta halterna av tungmetaller och nämnda organiska ämnen i ytsediment (övre cm) var generellt högre nära Älvsborgsbron jämfört med vid Nödinge/Nol. Stenungsundsområdet Undersökningsområdet, som ligger ca 40 km norr om Göteborg, omfattar norra delen av Hakefjorden, Askeröfjorden och Halsefjorden, mellan fastlandet och öarna Tjörn och Orust. Inom Stenungsundsområdet finns ett stort antal industrier och området utgör centrum för den petrokemiska industrin som har havsområdet som recipient för sina processvattenutsläpp. Det har också kommunens avloppsreningsverk (ARV). Kontrollprogrammet omfattade år 2006 och st. provtagningsstationer. Det föreligger inga generella geografiska skillnader i uppmätta halter av näringsämnen i ytsedimenten (översta cm). Kolet utgörs generellt av organiskt kol. De uppmätta halterna av tungmetaller inkl. arsenik i ytsedimenten (översta cm) klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) från jämförvärdet eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet, med undantag av kvicksilver år 2011 då klassningen var högre i fler provtagningsstationer. De uppmätta halterna av BTEX, lindan, non-orto PCB m.fl. i ytsedimenten (översta cm) var i de flesta provtagningsstationer lägre än rapporteringsgränsen. De uppmätta halterna av PCB och PAH inom Stenungsundsområdet klassas generellt som klass 3 enligt NV:s bedömningsgrunder. De uppmätta halterna av hexaklorbensen däremot klassas i de flesta fall som hög (klass 4) alternativt mycket hög halt (klass 5). Uppdragsnummer

4 PCDD/F och pentaklorbensen klassas enligt det norska klassificeringssystemet för fjorder och kystfarvann generellt som motsvarande bakgrundshalt (klass 1) respektive som gott tillstånd (klass 2). De uppmätta halterna av TBT överstiger Havs- och Vattenmyndighetens MKN för sediment för bedömning av kemisk ytvattenstatus. För övriga ämnen var halterna lägre än förslagna MKN. Föroreningsklassningen var för de flesta ämnen densamma år 2006 och Nya ämnen analyserades endast år Av dessa uppmättes DDT (<0,066-0,5 µg/kg TS) och nedbrytningsprodukterna DDE (0,093-0,39 µg/kg TS) och DDD (<0,067-0,72 µg/kg TS) i ytsediment (översta cm) i halter över rapporteringsgränsen. DDE uppmättes i samtliga provtagningsstationer. Högst halt DDT och DDD uppmättes i station D7, som ligger inom det område till vilket processavloppsvatten från Ineos och Borealis leds och Stenunge å mynnar. Halterna av DDT och DDD var generellt lägre än rapporteringsgränsen i den norra delen av området. De uppmätta halterna av klorbensener var generellt högre utanför Stenungsund, dvs. där de flesta industriutsläppen eller utsläpp från det kommunala ARV sker. För de flesta övriga organiska ämnen förelåg inga generella geografiska skillnader i uppmätta halter. Detsamma gäller för tungmetaller som ämnesgrupp, även om vissa tungmetaller generellt var högre i de två längst norrut belägna provtagningsstationerna, dvs. inte i anslutning till där de flesta industriutsläppen eller utsläpp från det kommunala ARV sker. Brofjorden Undersökningsområdet ligger ca 80 km norr om Göteborg och ca 10 km från närmaste stad som är Lysekil. Längst in i Brofjorden mynnar Broälven och inom området ligger Preemraff Lysekil AB. Kontrollprogrammet omfattade sju st provtagningsstationer. De uppmätta halterna av totalt organiskt kol (TOC) och kväve i ytsedimenten (översta cm) var generellt något lägre i de yttre delarna av fjorden, medan när det gäller oorganiskt kol (TIC) var halterna generellt högre i de yttre delarna av fjorden, åtminstone år De uppmätta halterna av totalkol och TOC var annars generellt högst i den provtagningsstation som ligger utanför raffinaderiet. Kolet utgörs generellt av organiskt kol. De uppmätta halterna av tungmetaller inkl. arsenik i Brofjorden klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) från jämförvärdet eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet. Undantaget utgör kvicksilver år 2011 då halterna generellt klassas som tydlig avvikelse från jämförvärdet (klass 3). De uppmätta halterna av BTEX, lindan, non-orto PCB m.fl. i ytsedimenten (översta cm) var i de flesta provtagningsstationer lägre än rapporteringsgränsen. De uppmätta halterna av PCB, PCB, hexaklorbensen (HCB) och PAH i ytsedimenten (översta cm) klassas i de flesta provtagningsstationer som klass 3 enligt NV:s bedömningsgrunder. De uppmätta halterna av PCDD/F och pentaklorbensen i ytsedimenten (översta cm) klassas i den enda provtagna stationen enligt det norska klassificeringssystemet för fjorder och kystfarvann som motsvarande bakgrundshalt (klass 1), medan de uppmätta halterna av TBT klassas som dåligt tillstånd (klass 4) till mycket dåligt tillstånd (klass 5). De uppmätta halterna av TBT översteg Havs- och Vattenmyndighetens MKN för sediment för bedömning av kemisk ytvattenstatus, medan halterna av övriga ämnen var lägre än föreslagna MKN. Uppdragsnummer

5 Föroreningsklassningen var för de flesta ämnen densamma år 2006 och Nya ämnen analyserades i ytsediment (översta cm) endast år Av dessa uppmättes endast DDE och DDD, som är nedbrytningsprodukter av DDT, i halter över rapporteringsgränserna. DDE uppmättes i samtliga provtagningsstationer (0,25 0,39 µg/kg TS), medan DDD endast uppmättes i två (0,12-0,72 µg/kg TS) i halter över rapporteringsgränsen. Det föreligger inga tydliga generella geografiska skillnader i uppmätta halter av de flesta ämnen. Gullmarn De uppmätta halterna av näringsämnen i ytsedimenten (översta cm) varierade relativt lite mellan år 2006 och 2011, och kolet utgörs till övervägande del av organiskt kol. De uppmätta halterna av tungmetaller i ytsediment (översta cm) klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) från jämförvärdet eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet, med undantag av kvicksilver och arsenik år 2011 som klassas som tydlig avvikelse från jämförvärdet (klass 3) respektive stor avvikelse (klass 4). De uppmätta halterna av BTEX, lindan och ftalater m.fl. ämnen i ytsediment (översta cm) var i de flesta fall lägre än rapporteringsgränsen. De uppmätta halterna av PCB och PAH i ytsediment (översta cm) klassas generellt som klass 3 enligt NV:s bedömningsgrunder, medan de uppmätta halterna av hexaklorbensen (HCB) klassas som höga (klass 4). De uppmätta halterna av PCDD/F och pentaklorbensen i ytsediment (översta cm) klassas i den enda provtagna stationen enligt det norska klassificeringssystemet för fjorder och kystfarvann som motsvarande bakgrundshalt (klass 1) respektive som gott tillstånd (klass 2). De uppmätta halterna av TBT i ytsediment (översta cm) översteg Havs- och Vattenmyndighetens MKN för sediment för bedömning av kemisk ytvattenstatus år 2006, men inte år De uppmätta halterna av övriga ämnen var lägre än föreslagna MKN. Av tillkommande ämnen (PFOS analyserades inte) uppmättes endast nedbrytningsprodukterna DDE och DDD (DDE=0,65 µg/kg TS; DDD=0,64 µg/kg TS) i halter över rapporteringsgränserna. Bohuskusten Kontrollprogrammet Västra Götalands läns kustvattenkontroll omfattar Bohuskustens kustvatten från Strömstad i norr till 20 km söder om Göteborg. Undersökningsområdet omfattades 2006 och 2011 av 16 st. provtagningsstationer för sediment och 10 st. för biota. De uppmätta halterna av näringsämnen i ytsedimenten (översta cm) varierade relativt lite utmed kusten, och kolet utgörs till största delen av organiskt kol. De uppmätta halterna av tungmetaller inkl. arsenik i ytsedimenten (översta cm) utmed Bohuskusten klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) från jämförvärdet eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet, undantaget utgör zink och kvicksilver. De uppmätta halterna av zink klassas generellt som klass 2 eller 3, dvs. tydlig avvikelse från jämförvärdet och de uppmätta halterna av kvicksilver klassas i de flesta fall som klass 3. Till skillnad från i ytsedimenten varierade föroreningsklassningen av Uppdragsnummer

6 biota relativt mycket mellan olika ämnen och också mellan olika typer av biota, dvs. det föreligger ingen generell föroreningsklassning för respektive tungmetall. De uppmätta halterna av bensen, toluen och summa etylbensen och xylener (BTEX), oktaklorstyren, lindan och non-orto PCB (förutom PCB-77) i ytsedimenten (översta cm) utmed Bohuskusten var år 2006 generellt lägre än rapporteringsgränsen. De uppmätta halterna av PCB, hexaklorbensen (HCB) och PAH i ytsedimenten (översta cm) utmed Bohuskusten klassas i de flesta fall som klass 3 enligt NV:s bedömningsgrunder, medan de uppmätta halterna i fisk (tånglake och skrubba) klassas som god status enligt HaV:s förslag till bedömningsgrunder för biota (fisk) för särskilda förorenande ämnen i kustvatten och vatten i övergångszon. Den uppmätta halten av PCB i krabba i Danafjord motsvarar dock inte god status. De uppmätta halterna av PCDD/F och pentaklorbensen klassas enligt det norska klassificeringssystemet för fjorder och kystfarvann generellt som motsvarande bakgrundshalt (klass 1) respektive gott tillstånd (klass 2). De uppmätta halterna av kvicksilver i tånglake (från Danafjord till och med Brofjorden) och TBT i sediment överstiger Havs- och Vattenmyndighetens MKN för bedömning av kemisk ytvattenstatus. För övriga ämnen var halterna lägre än förslagna MKN. Föroreningsklassningen ändrade sig för vissa ämnen och för andra inte mellan år 2006 och Av tillkommande ämnen uppmättes DDT i halter över rapporteringsgränsen (0,52-1,1 µg/kg TS) samt nedbrytningsprodukterna DDE och/eller DDD i samtliga provtagningsstationer (DDE=0,16-1,1 µg/kg TS; DDD=0,14-1,3 µg/kg TS). Av EU:s prioriterade ämnen uppmättes endast 4-tert-oktylfenol (0,001-0,0042 mg/kg TS) och iso-nonylfenol (0,013-0,069 mg/kg TS) i de tre analyserade stationerna (Stenungsund, Kosterfjorden och Danafjord). Av tillkommande ämnen i biota så var samtliga uppmätta halter under rapporteringsgränserna. Det föreligger inga generella geografiska skillnader i uppmätta halter för de flesta ämnen vare sig i ytsedimenten eller i biota. De uppmätta halterna av kvicksilver i ytsedimenten (översta cm) var dock tydligt högst i den södra delen av kusten år När det gäller biota kan inga mönster ses då olika stationer analyserats för olika ämnen. För de flesta ämnen var dock halterna av de utvärderade organiska ämnena lägst i Kosterfjorden. Sammanfattningsvis är föroreningsnivån utmed Bohuskusten generellt relativt låg. Undantaget utgör TBT i ytsediment som generellt överstiger Havs- och Vattenmyndighetens förslag till MKN för sediment för bedömning av kemisk ytvattenstatus samt hexaklorbensen (HCB) i Stenungsundsområdet där halterna generellt är höga till mycket höga. Mycket höga halter av HCB uppmättes också vid Älvsborgsbron, och halterna är även generellt (både år 2006 och 2011) höga utmed de södra delarna av kusten (Skalkorgarna Vinga) och från Stenungsund till Havstensfjorden samt lokalt i Brofjorden år 2006 och i Gullmarn. Uppdragsnummer

7 Uppdragsnummer BOHUSKUSTENS VATTENVÅRDSFÖRBUND

8 Innehållsförteckning 1.0 INLEDNING Avgränsning METODIK Sediment Biota Kemiska analyser Datahantering Inläsning av position för data Inläsning av fältprotokoll Inläsning av analysresultat Inläsning av klassningar av data Kontroll av datakvalitet Klassning av data Prioriteringsordning VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS KUSTVATTENKONTROLL Undersökningsområdet Totalkol, oorganiskt kol och totalt organiskt kol Totalkväve Kol-kvävekvoten (C/N) Fosfor Tungmetaller Arsenik Bly Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Mangan Uppdragsnummer i

9 3.6.8 Nickel Tenn Vanadin Zink Monoaromater (BTEX) Bensen Toluen Summa etylbensen och xylener Polycykliska aromatiska kolväten (Summa 16 PAH) Metylnaftalener metylnaftalen metylnaftalen Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB Total-PCB (Aroklor 1254) Non-orto PCB (plana PCB) Klorbensener och klorstyrener Pentaklorbensen Hexaklorbensen (HCB) Oktaklorstyren Lindan (γ-hch) Polyklorerade dioxiner och furaner Ftalater Dibutylftalat (DBP) Butylbensylftalat (BBP) Dietylhexylftalat (DEHP) Organiska tennföreningar Tributyltenn (TBT) Dibutyltenn (DBT) Sammanfattning Uppdragsnummer ii

10 4.0 GÖTA ÄLVS KONTROLLPROGRAM Undersökningsområdet Totalkol, oorganiskt kol och totalt organiskt kol Totalkväve Kol-kvävekvoten (C/N) Fosfor Tungmetaller Arsenik Bly Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Mangan Nickel Tenn Vanadin Zink Monoaromater (BTEX) Bensen Toluen Summa etylbensen och xylener Polycykliska aromatiska kolväten (Summa 16 PAH) Metylnaftalener Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB Total-PCB (Aroklor 1254) Non-orto PCB (plana PCB) Klorbensener och klorstyrener (Hexaklorbensen) Lindan (γ-hch) Uppdragsnummer iii

11 4.13 Polyklorerade dioxiner och furaner Ftalater Dibutylftalat (DBP) Butylbensylftalat (BBP) Dietylhexylftalat (DEHP) Organiska tennföreningar Sammanfattning STENUNGSUNDSOMRÅDET Undersökningsområdet Totalkol, oorganiskt kol och totalt organiskt kol Totalkväve Kol-kvävekvoten (C/N) Fosfor Tungmetaller Arsenik Bly Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Mangan Nickel Tenn Vanadin Zink Monoaromater (BTEX) Bensen Toluen Summa etylbensen och xylener Polycykliska aromatiska kolväten (Summa 16 PAH) Uppdragsnummer iv

12 5.9 Metylnaftalener metylnaftalen metylnaftalen Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB Total-PCB (Aroklor 1254) Non-orto PCB (plana PCB) Klorbensener och klorstyrener Pentaklorbensen Hexaklorbensen (HCB) Oktaklorstyren Lindan (γ-hch) Polyklorerade dioxiner och furaner Ftalater Dibutylftalat (DBP) Butylbensylftalat (BBP) Dietylhexylftalat (DEHP) Organiska tennföreningar Tributyltenn (TBT) Dibutyltenn (DBT) Sammanfattning BROFJORDEN Undersökningsområdet Totalkol, oorganiskt kol och totalt organiskt kol Totalkväve Kol-kvävekvoten (C/N) Fosfor Tungmetaller Arsenik Bly Uppdragsnummer v

13 6.6.3 Kadmium Koppar Krom Kvicksilver Mangan Nickel Tenn Vanadin Zink Monoaromater (BTEX) Bensen Toluen Summa etylbensen och xylener Polycykliska aromatiska kolväten (Summa 16 PAH) Metylnaftalener metylnaftalen metylnaftalen Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB Total-PCB (Aroklor 1254) Non-orto PCB (plana PCB) Klorbensener och klorstyrener Pentaklorbensen Hexaklorbensen (HCB) Oktaklorstyren Lindan (γ-hch) Polyklorerade dioxiner och furaner Ftalater Dibutylftalat (DBP) Butylbensylftalat (BBP) Uppdragsnummer vi

14 Dietylhexylftalat (DEHP) Organiska tennföreningar Tributyltenn (TBT) Dibutyltenn (DBT) Sammanfattning GULLMARENS KONTROLLPROGRAM Undersökningsområdet Näringsämnen Tungmetaller Monoaromater (BTEX) Polycykliska aromatiska kolväten (Summa 16 PAH) Metylnaftalener Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 och total-pcb Non-orto PCB (plana PCB) Klorbensener och klorstyrener Pentaklorbensen och hexaklorbensen (HCB) Oktaklorstyren Lindan (γ-hch) Polyklorerade dioxiner och furaner Ftalater (dibutylftalat, butylbensylftalat och dietylhexylftalat) Organiska tennföreningar (tributyltenn och dibutyltenn) Sammanfattning BIOTA Undersökningsområdet Tungmetaller Arsenik Bly Kadmium Koppar Uppdragsnummer vii

15 8.2.5 Krom Kvicksilver Nickel Tenn Vanadin Zink Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB Total-PCB (Aroklor 1254) Hexaklorbensen (HCB) Polyklorerade dioxiner och furaner Organiska tennföreningar Tributyltenn (TBT) Dibutyltenn (DBT) Sammanfattning REFERENSER Litteratur Databaser och webbsidor Muntlig och skriftlig kommunikation BILAGOR BILAGA A Kartor provtagningsstationer BILAGA B Sammanställning analysresultat Uppdragsnummer viii

16 1.0 INLEDNING Bohuskustens vattenvårdsförbund (BVVF) låter regelbundet genomföra miljögiftsundersökningar utmed Bohuskusten. Då de analyser som görs är omfattande är det tidskrävande att utvärdera resultaten. De senaste miljögiftsunderökningarna genomfördes år 2006 och 2011, men Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) som haft i uppdrag att utvärdera resultaten har inte haft resurser att gör det inom den tidsram som medlemmar i vattenvårdsförbundet önskar få det gjort, varför Golder Associates AB (Golder) har fått i uppdrag av BVVF att läsa in analysresultaten i en databas samt kommentera resultaten för ett urval ämnen/ämnesgrupper. En klassning av föroreningsgraden och/eller jämförelse med riskbaserade jämförvärden (JV) görs också för dessa ämnen i de fall relevanta klassningsgränser/jv finns tillgängliga. I uppdraget ingår endast att ge kortfattade kommentarer till resultaten och någon statistisk analys, utvärdering av resultaten eller trendanalys görs inte. Samtliga analysresultat som erhållits redovisas dock sammanställda i rapporten i BILAGA B, dock inte laboratoriernas resultatrapporter. För dessa hänvisas till SGU. 1.1 Avgränsning Uppdraget har avgränsats till att, som ovan nämnts, omfatta en inläsning av samtliga analysresultat som erhållits av SGU från 2006 och års miljöundersökningar inom ramen för Bohuskustens kontrollprogram. För information avseende val av analyserade ämnen hänvisas till SGU. Kommentarer av resultaten har i samråd med BVVF avgränsats till att omfatta de ämnen och media för vilka en sammanställning av förändringar gjordes i Cato (2006; Figurerna 1:2 till 1:3) för kontrollprogrammen för Västra Götalands läns kustvattenkontroll, Stenungsundsområdet, Brofjorden, Göta älv och Gullmarn. Totalkolväten utvärderas, men kommenteras inte. Orsaken till detta är att analysresultaten för kolväten redovisas på olika sätt år 2006 respektive 2011, varför en jämförbar summa totalkolväten inte kunnat beräknas. Resultaten av analyserna av kolväten redovisas dock i BILAGA B. När det gäller nytillkomna ämnen sedan 2000/2001 års miljöundersökning ges endast en kommentar avseende resultaten i sammanfattningen till varje undersökningsprogram och för analysresultaten hänvisas till BILAGA B. Resultaten av de analyser som gjorts med syfte att karaktärisera sedimenten såsom isotop- och sedimentationsanalyser redovisas inte, och någon bedömning av sedimentationshastigheter, kornstorleksfördelning och sedimenttyper görs inte heller. I uppdraget ingår endast en översiktlig beskrivning av provtagningsmetodiken och inga provtagningsprotokoll bifogas. Orsaken till detta är att Golder ej erhållit utförliga och fullständiga beskrivningar och protokoll. Uppdragsnummer

17 2.0 METODIK Nedan ges en kortfattad beskrivning av provtagningsmetodiken vad gäller sediment- och biotaprovtagningen. 2.1 Sediment För 2011 års miljögiftsundersökning har ingen beskrivning av provtagningsmetodiken erhållits av SGU, men enligt Ingemar Cato (e-post) var metodiken när det gäller sediment provtagningen densamma. Beskrivningen är hämtad från Golder (2008), och gäller 2006 års provtagning. För utförligare information av provtagningsmetodiken hänvisas till SGU års ytsedimentprover (0-1 cm) insamlades, i likhet med vid 1995 och 2000 års undersökningar, med hjälp av en box-corer (Jonasson & Olausson 1966) och sedimentkärnor med hjälp av Gemini-corer (Niemistö 1974). Ytproverna (0-1 cm) nyttjades för kemiska analyser medan sedimentkärnorna från några utvalda provtagningsstationer snittades i 1-cm skivor ned till 30 cm djup för isotopanalyser och sedimentationsanalys. Provtagningen ägde generellt rum från SGU:s undersökningsfartyg S/V Ocean Surveyor under såväl 2006 som 2011 och ombesörjdes av SGU, under byråchef Ingemar Catos ledning. För att klarlägga sedimentprovernas slutliga lämplighet för vidare analys (dvs. att sedimentkärnorna inte var omrörda genom t.ex. stark bioturbation, störda vid provtagningen eller störda på annat sätt) skannades och dokumenterades dessa med digital röntgenteknik (Sedimentscanner, se Cato m.fl. 2000). Skanningen genomfördes med en steglängd om 100 µm och exponeringstid av 100 ms hos linjekameran samt en tubspänning och tubström av 60 kv respektive 18 ma. På samtliga stationer togs fyra sedimentkärnor och ett box-corerprov. Med hjälp av en särskild snittnings apparat, där kärnorna hålls vertikalt, togs prov ut från sedimentytorna (0-1 cm). Samma skikt togs också från box-corern. Sedimentkärnornas ytprover från en och samma station sammanfördes, homogeniserades och överfördes till plastburkar för oorganiska analyser. Box-corerproverna överfördes till glasburkar för organiska analyser. Samtliga prover frystes direkt efter provtagningen. Prover avsedda för fysikaliska analyser och analyser av metaller frystorkades innan de skickades för analys. 2.2 Biota Provtagning av biota utfördes 2006 och 2011 (blåmussla, blåstång, krabba) av HydroGIS AB och metodikbeskrivningen är hämtad från HydroGIS rapporter (2007 resp. 2015). Göteborgs universitet (Prof. Lars Förlin) ombesörjde provinsamlingen av tånglake på tre stationer år Ingen provtagningsrapport har varit tillgänglig för Golder. Materialinsamlingen gjordes under sommarhalvåret år 2006 och kompletterades med ytterligare material under sommaren och hösten 2007 med anledning av ändrade analysförhållanden. Insamlingen år 2011 gjordes på hösten. Insamling av blåmusslor (Mytilus edulis) och blåstång (Fucus vesiculosus) utfördes manuellt antingen snorkling/dykning eller vadning, föutom i Göteborg år 2011 där blåmusslor insamlades med skapa dragen efter båt. Insamlingsmetoden följde i möjligaste mån de rekommendationer som anges i OSPAR. Detta innebär att musslor med skallängden mm insamlades på varje undersökningslokal. För blåstången klipptes ca mm långa toppskott från 5-10 individuella plantor på varje undersökningslokal. Krabbtaska (Cancer pagurus) och fisk fångades år 2006 med 2-3 sammankopplade ryssjor. Ryssjorna var utlagda i högst tre dygn innan de vittjades och lades ut på nytt. I ett fall tvingades ryssjorna på grund av Uppdragsnummer

18 vädersituationen ligga ute i ytterligare något dygn, vilket resulterade i att den fångade fisken (särskilt plattfisk) blev i stort sett uppäten av det stora antal strandkrabbor som också gått in i ryssjorna (gäller 2006/2007 års provtagning). År 2011 skedde insamlingen av krabbtaska (Cancer pagurus) med hjälp av burar och krabbnät under november till december. Då insamlingen skedde något sent på säsongen för att med normal ansträngning få ihop tillräckligt analysmaterial så fick fångstlokalerna och ansträngningarna utvidgas respektive bli fler, särskilt inomskärs vid Galterö (station 10). Under fältarbetet förvarades insamlat material kallt. Vid hemkomsten sorterades, mättes och vägdes materialet omgående, varefter det förvarades i frys (-20 C) fram till transport till anlitat laboratorium. Materialet förvarades kallt under transport. 2.3 Kemiska analyser Analyserna för 2006 års miljögiftsundersökning utfördes generellt av ALS Scandinavia AB (ALS) och underkonsulter till ALS års analyser av organisk miljögifter utfördes av Svenska miljöinstitutet (IVL), oorganiska analyser (metaller) av ALS, kol, kväve och organiskt kol (TOC) av SMHI, dioxiner och plana PCB av Institutionen för miljökemi, Umeå universitet samt kornstorlek av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Professor Ingemar Cato svarade för samordning mellan laboratorierna och distribution av prover för analys, samt kvalitetsgranskning av data. I jämförelse med 1995 och 2000 års undersökningar så tillkom följande ämnen/ämnesgrupper: Klorerade pesticider. EU:s prioriterade ämnen. Läkemedelsrester PFOS Notera att vissa ämnen som tillhör klorerade pesticider och EU:s prioriterade ämnen även analyserats tidigare. Av en sammanställning i excel, som gjorts av Ingemar Cato, över analyser som skulle gjorts och levererats avseende 2011 års analyser på sediment och biota, daterad , och kommunikation med SGU framgår att vissa analyser ej gjorts. Det gäller t.ex. totalkolväten i programmen för Gullmarn, Stenungsund, Brofjorden, PFOS i sediment samt DDT i blåmussla, blåstång och krabba. Vidare stämmer sammanställningen i vissa fall inte överens med antalet provtagna lokaler för respektive program. Orsaken till dessa skillnader är inte känd för Golder. För uppgifter om vilka analyser som beställts och varför vissa analyser gjorts eller inte, hänvisas till SGU. Av ovanstående framgår att de kemiska analyserna av organiska ämnen inte gjorts av samma laboratorier de båda åren. Observera att detta kan vara en av flera orsaker till att resultaten varierar mellan åren, dvs. att ev. skillnader mellan åren är orsakade av andra faktorer än reella ökningar eller minskningar i halter. 2.4 Datahantering Samtliga av SGU erhållna analysresultat har lästs in i Golders datahanteringssystem GODIS. Data för Västra Götalands läns kustvattenkontroll utgjordes av en sammanställning i Excel av analysresultaten för 2006 och 2011 års undersökningar gjord av SGU. För övriga program utgjordes underlaget av laboratoriernas resultatrapporter. Dataunderlaget och inläsning av data hanterades i fem övergripande steg som beskrivs nedan. Uppdragsnummer

19 2.4.1 Inläsning av position för data Läget för provtagningsstationernas hämtades från följande underlag: 2001 års sedimentundersökningsrapport från SGU (Cato 2006); de GPS koordinater (WGS84) som redovisas i rapporten 2006 års datasammanställning i Excel från SGU Fältprotokoll för sediment för 2011 års undersökning som erhållits av SGU Provpunkterna för de sedimentundersökningar som ej redovisats i underlagen, dvs års sedimentundersökning samt vissa lokaler i 2011 års undersökning (se nedan) kompletterades med de lokaler med angiven GPS-koordinat som finns angivna i Cato (2006). Koordinaterna transformerades sedan till SWEREF 99TM för att vara enhetliga med 2011 års undersökning. För provtagningsstationerna för biota användes endast en position för koppling av analysdata, även om flera fångstlokaler finns med i underlaget. Anledningen till detta var att lokalernas position varierade relativt mycket, vilket försvårade visualiseringen av provtagningsstationernas lägen i en karta och kopplingen till respektive provtagningsstation. Observera att inga koordinater erhållits för 2011 års biotaprovtagning. Observera att det råder en osäkerhet kring följande provpunkter år 2011: 11 BVVF Rödsten, Tångudden GÄV1 och 11 BVVF Askim. Orsaken till detta är att inga koordinater erhållits för dessa provpunkter. Lägena för dessa är således uppskattade Inläsning av fältprotokoll Fältprotokollen för provtagningarna sammanställdes och lästes in i databasen. För 2006 års analysdata erhölls inga fältdata för sedimentprovtagningarna. Således saknades fullständig information om proverna. För biotaproverna baserades fältinformationen på de underlag som sammanställts i Excel av SGU. För 2011 års undersökningar lästes fältprotokollen för sediment från de observationsdokument som erhållits från SGU in. För 2006 års sediment- och biotaprovtagning fanns ingen fältinformation att tillgå Inläsning av analysresultat Vid inläsning av analysresultaten så lästes även samtliga analysmetoder in i databasen, totalt 592 stycken. Med analysmetod så åsyftas unikt ämne och enhet för varje provtagningsmedium (biota och sediment) och ev. beskrivning av laboratoriets metod, om det framgår av underlagen. Observera att i vissa fall rapporterar laboratorierna mindre än-värden som mindre än kvantifieringsgränsen och i vissa fall som mindre än detektionsgränsen. Med detektionsgräns menas analysmetodens gräns, dvs. de lägsta halt som kan mätas med metoden. Denna bestäms vanligen som tre gånger den standardavvikelse som erhålls vid analys av blankprover. Kvantifieringsgränsen är den lägsta haltnivå som kan bestämmas kvantitativt med tillfredsställande säkerhet och bestäms vanligen som 10 ggr standardavvikelsen för blankprover och är alltså vanligen högre än detektionsgränsen. Rapporteringsgränsen är den lägsta halt som laboratoriet rapporterar, och den kan alltså motsvara både detektionsgräns och kvantifieringsgräns. Vanligen används dock kvantifieringsgränsen som rapporteringsgräns. Rapporteringsvärdena kan således variera mellan laboratorierna och beroende på t.ex. störande ämnen i provet kan även rapporteringsgränsen variera mellan olika prov för samma ämne. Uppdragsnummer

20 Utgångspunkten var analysmetoderna i 2006 års datasammanställning, dvs. samtliga kemiska parametrar för 2006 och 2011 räknades om och hanterades enligt 2006 års metodbenämning. Då laboratoriets ursprung inte helt tydligt framgick i alla underlag lästes analysmetoderna inte in på laboratorienivå, vilket normalt görs, utan på projektnivå, dvs. Bohuskustens Vattenvårdsförbund Inläsning av klassningar av data Inlästa analysresultat klassades i databasen och sammanställdes. Se Avsnitt avseende vilka klassgränser som användes Kontroll av datakvalitet Kvalitetskontroll av data gjordes kontinuerligt i samband med analyssammanställningarna och inläsningen av data i form av stickprovskontroller för varje årtal, ämnesgrupp och provmedium samt kontroll av provtagningstationernas lägen i GIS Klassning av data Val av klassningsgränser och jämförvärden för bedömning av föroreningsnivå gjordes i samråd med BVVF och Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). På Naturvårdsverket (NV) pågår ett arbete med att revidera/uppdatera de gamla bedömningsgrunderna för kust och hav (rapport 4914). För organiska ämnen finns en uppdaterad statistisk tillståndsklassning av organiska miljögifter i sediment från ackumulationsbottnar i svenska havsområden inklusive klassningsgränser i en remissversion avseende underlag till bedömning av miljögifter i marina sediment som erhållits av Maria Linderoth på Naturvårdsverket. Dessa reviderade tillståndsklassningsgränser användes tillsammans med de tidigare (rapport 4914), se Avsnitt HaV gav 2014 ut en remiss på nya föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten som fastställdes 13 april Denna inkluderar förutom MKN för biota även MKN för sediment för bedömning av kemisk status i ytvatten samt bedömningsgrunder för särskilda förorenande ämnen för bedömning av ekologisk status för kustvatten och vatten i övergångzonen. Både bedömningsgrunderna och MKN för kemisk status är riskbaserade, varför dessa användes som jämförvärden (JV) där relevant, se Avsnitt EU har också tagit fram MKN för sediment för ett antal ämnen (CIRCABC). Dessa MKN har dock inte fått juridisk status, men användes i de fall där relevant, se Avsnitt Prioriteringsordning Generellt användes både klassningsgränser för bedömning av påverkan och riskbaserade miljökvalitetsnormer (MKN) som jämförvärden (JV). MKN för sediment användes dock endast i de fall HaV tyckte att sådana var relevanta (e-post) alternativt 1) där data inte baserades enbart på jämviktsberäkningar, 2) om det saknades MKN för biota eller 3) det inte fanns några andra JV. I andra hand användes enbart klassningsgränser och i tredje hand enbart MKN om dessa bedömdes som tillförlitliga, alternativt Norska klassningsgränser för fjorder och kystfarvann som är baserade dels på bakgrundshalter, dels är riskbaserade (SFT 2007). När det gäller klassningsgränserna användes i första hand både de gamla (NV rapport 4914) och de nya föreslagna klassningsgränserna. I andra hand användes enbart de gamla klassningsgränserna (NV rapport 4914) och i tredje hand enbart de nya föreslagna. Uppdragsnummer

21 När det gäller MKN användes i första hand de som HaV föreslagit i sin remiss (HaV 2014). Dessa har under skrivandet av rapporten fastställts, och i rapporten används de fastslagna MKN. I andra hand valdes MKN för biota från EU (EU 2013), alternativt föreslagna MKN för sediment (CIRCAB), beroende på medium. Uppdragsnummer

22 3.0 VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS KUSTVATTENKONTROLL 3.1 Undersökningsområdet Undersökningsområdet omfattar Bohuskustens kustvatten från Strömstad i norr till 20 km söder om Göteborg. Bohuskustens ytvatten påverkas till stor del av den s.k. Baltiska strömmen som följer kusten norrut (Cato 2006). Bottenvattnet i Skagerrak och Kattegatt utgörs av salt vatten från Atlanten och Nordsjön. I fjordarna och de inre delarna av skärgården är vattnet märkbart påverkat av utmynnande sötvattendrag. Undersökningsområdet omfattades 2006 och 2011 av 16 st. provtagningsstationer. För lokalisering av dessa, se Figur 1. Observera att i verkligheten varierar läget av provtagningsstationerna något från år till år, dvs. de är sällan exakt samma. I figuren har de koordinater som användes för respektive lokal 2001 använts (Cato 2006). Figur 1: Lokalisering av de provtagningsstationer som ingår i Västra Götalands läns kustvattenkontroll. Observera att provpunkternas lägen är ungefärliga och att de exakta lägena kan variera från år till år. En större figur presenteras i BILAGA A. Uppdragsnummer

23 3.2 Totalkol, oorganiskt kol och totalt organiskt kol I Tabell 1 - Tabell 3 och Figur 2 - Figur 4 redovisas uppmätta halter av totalkol (TC) och totalt organiskt kol (TOC) samt beräknade halter av oorganiskt kol (TIC) i ytsediment från samtliga provtagningsstationer utmed Bohuskusten för år 2006 och Halten TIC är beräknad utifrån uppmätta halter av TC och TOC. För TC, TOC och TIC finns inga relevanta jämförvärden. Tabell 1: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalkol (TC) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Valö Skalkorgarna Danafjord Arendal Vinga Rävungarna Stenungsund G Svanesund Havstensfjord Byfjorden Saltskällefjorden Brofjorden Byttelocket Fjällbacka Kosterfjorden Strömstad Ej analyserat Uppdragsnummer

24 D Figur 2: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalkol (TC) i ytsediment (0-1 cm) i provtagningsstationer utmed Bohuskusten år 2006 och Tabell 2: Beräknade halter (g/kg TS) av totalt oorganiskt kol (TIC) i ytsediment y (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Provtagningsstation Valö 1 Skalkorgarna 2 Danafjord 4 Arendal 31 Vinga 30 Rävungarna 5 Stenungsund G2 Svanesund 33 Havstensfjord 19 Byfjorden 18 Saltskällefjorden 12 Brofjorden 324 Byttelockett 17 Fjällbacka 24 Kosterfjorden 16 Strömstad ,53 1,8 0,67 0,93 0,71 0,93 0,67 0,725 1,2 0,22 1,6 0,49 1,0 0, ,7 4,8 1,9 8,1 0,60 1,3 3,1 1,6 1,9 1,7 0, ,7 - Ej analyseratt Uppdragsnummer

25 D Figur 3: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalt oorganiskt kol (TIC) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Tabell 3: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalt organiskt kol (TOC) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Provtagningsstation Valö 1 Skalkorgarna 2 Danafjord 4 Arendal 31 Vinga 30 Rävungarna 5 Stenungsund G2 Svanesund 33 Havstensfjord 19 Byfjorden 18 Saltskällefjorden 12 Brofjorden 324 Byttelockett 17 Fjällbacka 24 Kosterfjorden 16 Strömstad Ej analyseratt Uppdragsnummer

26 D Figur 4: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalt organiskt kol (TOC) i ytsediment (0-1 cm) i provtagningsstationer utmed Bohuskusten år 2006 och Av tabellerna och figurerna ovan framgår följande: De uppmätta halterna av totalkol (TC), totalt oorganiskt kol (TIC) och totalt organiskt kol (TOC) utmed Bohuskusten varierade mellan ca 20-50, 0,,2-12 respektive ca g/kg TS år 2006 och 30-60, ca 0-17 respektive ca g/kg TS år Notera att det förekommerr negativa halter av TIC. Orsaken till detta är att TIC-halten är beräknad och om skillnaden är liten mellann TC och TOC så kan variationen i mätningarna orsaka en negativt beräknad halt. Högst halt av TC och TOC uppmättes år 2006 i Byttelocket och år i Brofjorden. Lägst halt av TC och TOC uppmättes år 2006 i Strömstad. Lägst halt av TC uppmättes år 2011 i Vinga, medan lägst halt av TOC uppmättes i Kosterfjorden. Högst halt av TIC uppmättes båda åren i Valö. Lägst halt av TIC uppmättes år 2006 i Brofjorden och år i Rävungarna. Kolet utgörs i samtliga provtagningspunkterr till största delen av organiskt kol. Halterna av TC och TOC var generellt något högre från Brofjorden till t och med Fjällbacka. Halten TIC var generellt högst i den längstt söderut belägna provtagningsstationen (Valö). Det var generellt inga större skillnader i TC-halter mellan 2006 och Halterna av TOC var dock i de flesta provtagningsstationer högre år 2006 jämfört med år 2011, ochh generellt tvärtom när det gäller TIC. För station Vinga och stationerna Byttelocket och norrut var TIC-halten betydligt högre än år Orsaken till detta är inte känd. Uppdragsnummer

27 3.3 Totalkväve I Tabell 4 och Figur 5 redovisas uppmätta halter av totalkväve i ytsediment från samtliga provtagnings stationer utmed Bohuskusten för år 2006 och För totalkväve finns inga relevanta jämförvärden. Tabell 4: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalkväve (TN) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Valö 1 2,8 3,3 Skalkorgarna 2 3,3 3,4 Danafjord 4 2,8 2,9 Arendal 31 3,1 2,8 Vinga 30 2,2 2,4 Rävungarna 5 3,6 3,5 Stenungsund G2 2,9 3,1 Svanesund 33 3,8 Havstensfjord 19 3,4 3,3 Byfjorden 18 3,3 3,8 Saltskällefjorden 12 2,5 2,5 Brofjorden 324 5,2 6,7 Byttelocket 17 4,9 5,0 Fjällbacka 24 4,8 4,3 Kosterfjorden 16 2,8 2,7 Strömstad 23 1,5 2,5 - Ej analyserat Uppdragsnummer

28 D Figur 5: Uppmätta halter (g/kg TS) av totalkväve (TN) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Av tabellen och figuren ovan framgår följande: De uppmätta halterna av totalkväve utmed Bohuskusten varierade mellan m 1,5 och ca 5 g/kg TS år 2006 och ca 2 och 7 g/kgg TS år 2011, dvs. det var generellt inga större skillnader i halter mellan 2006 och Högst halt uppmättes båda åren i Brofjorden. Lägst halt uppmättes år 2006 i Strömstad och år 2011 i Vinga. Halten i Strömstad år 2011 var dockk i nivå med den i Vinga. Halterna av totalkväve var generellt något högre från Borfjorden till och med Fjällbacka. 3.4 Kol-kvävekvoten (C/N) I Tabell 5 och Figur 6 redovisas beräknade kol-kvävekvoter (TOC/TN) för ytsedimentt från samtliga provtagningsstationer utmed Bohuskusten för årr 2006 och Uppdragsnummer

29 Tabell 5: Beräknade kol-kvävekvoter (C/N) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Valö ,3 Skalkorgarna ,1 Danafjord ,7 Arendal Vinga ,2 Rävungarna 5 9,9 9,9 Stenungsund G Svanesund 33 8,6 Havstensfjord Byfjorden ,8 Saltskällefjorden Brofjorden 324 9,4 8,4 Byttelocket ,9 Fjällbacka ,3 Kosterfjorden ,8 Strömstad ,9 - Ej analyserat Uppdragsnummer

30 D Figur 6: Beräknade kol-kvävekvoter (C/N) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Av tabellen och figuren ovan framgår följande: De beräknade kol-kvävekvoterna i Strömstad år 2006 och 2011 i Saltskällefjorden. Lägst var kvoten i Brofjorden år 2006 och år varieradee mellan ca 9 och 16 år 2006 samt 8 och 14 år Kvoten var högst 2011 i Kosterfjorden. Det föreligger inga generella geografiska skillnader mellan provtagningsstationerna. De beräknade kvoterna var generellt någott högre år 2006 jämfört med m år Fosfor I Tabell 6 och Figur 7 redovisas uppmätta halter r av fosfor (syralakat) i ytsediment frånn samtliga provtagnings stationer utmed Bohuskusten för år Inga osforanalyser gjordes år För fosfor finns inga relevanta jämförvärden. Uppdragsnummer

31 D Tabell 6: Uppmätta halter (mg/kg TS) av fosfor (syralakat) i ytsediment (0-1 cm) ) utmed Bohuskusten år Provtagningsstation 2006 Valö Skalkorgarna Danafjord Arendal Vinga Rävungarna Stenungsund G Svanesund 33 Havstensfjord Byfjorden Saltskällefjorden Brofjorden Byttelockett Fjällbacka Kosterfjorden Strömstad Ej analyseratt Figur 7: Uppmätta halter (mg/kg TS) av fosfor (syralakat) i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år Uppdragsnummer

32 Av tabellen och figuren ovan framgår följande: De uppmätta halterna av fosfor utmed Bohuskusten varierade mellan ca 700 och ca mg/kg TS år Högst halt uppmättes i Byttelocket och lägst halt uppmättes i Byfjorden. Det föreligger inga generella geografiska skillnader mellan provtagningsstationerna. 3.6 Tungmetaller Arsenik I Tabell 7 redovisas uppmätta halter av arsenik i ytsediment från samtliga provtagningsstationer utmed Bohuskusten för år 2006 och Halterna har klassats enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 7: Uppmätta halter (mg/kg TS) av arsenik i ytsediment (0-1 cm) utmed Bohuskusten år 2006 och Klassning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Svensk standard) för Kust och Hav (Rapport 4914). Valö Skalkorgarna Danafjord Arendal ,7 Vinga Rävungarna 5 7,8 11 Stenungsund G Svanesund Havstensfjord Byfjorden 18 6,0 8,6 Saltskällefjorden Brofjorden Byttelocket Fjällbacka Kosterfjorden 16 9,4 9,7 Strömstad 23 7,5 9,3 - Ej analyserat Klassning metaller Sediment Klass 1 Ingen/obetydlig avvikelse <10 Klass 2 Liten avvikelse Klass 3 Tydlig avvikelse Klass 4 Stor avvikelse Klass 5 Mycket stor avvikelse >45 Av tabellen ovan framgår följande: De uppmätta halterna av arsenik utmed Bohuskusten klassas generellt som ingen/obetydlig avvikelse (klass 1) eller liten avvikelse (klass 2) från jämförvärdet, förutom i provtagningsstation Havstensfjord samt i stationerna Vinga, Svanesund och Saltskällefjorden år 2011 där halterna klassas som tydlig avvikelse från jämförvärdet (klass 3). Högst halt av arsenik uppmättes i år 2006 i Havstensfjord, medan högst halt år 2011 uppmättes i provpunkten Saltskällefjorden. Lägst halt av arsenik uppmättes både 2006 och 2011 i Byfjorden. Uppdragsnummer