Det danska Marinehjemmeværnet på besök

Transkript

1 Sjövärns nr32011 medlemstidning för sjövärnskårenposten Från elev till förman På uppdrag i Sydsudan Sofias berättelse Det danska Marinehjemmeværnet på besök

2 Innehåll Nationaldagsfirande i Malmö Ledare Notiser Ledare Danskbesök och övning på Gotland Elever, instruktörer och skolchefer är det bästa vi har Från elev till förman På uppdrag i Sydsudan Instruktör på grundkursen Sofias berättelse Sjövärnskåren övade med Försvarsmakten Insändare Märsgarn 3 - en annorlunda vecka i skärgården Rikstävlingar i Härnösand Det vinnande laget från Lungö. Omslagsbilden Eric Wiklund i segelbåt, Lungö. Foto: Viktoria Fischer Det har blivit tradition att Öresunds Sjövärnskår deltar i nationaldagsfirandet i Malmö varje år. Som enda marina förband gör de en stor och fin insats som verkligen uppskattas. I år stod termometern på 30 grader när de marscherade in på Stortorget och hissade flaggan. Då hade de redan besökt några äldreboenden på förmiddagen. Landshövding Göran Tunhammar bjöd på sedvanlig lunch på residenset. Sedan bar det iväg igen till några serviceboenden och eftermiddagen avslutades med flagg- och fanutdelning på Stortorget. Bengt Andersson från Öresunds Sjövärnskår mottog en fana och glädjen var stor. forts från s 3 testet kan ange att man deltagit i frivilligverksamhet (SVK). Det skulle resultera i att sjövärnskårister prioriteras när det är många sökande med samma värden. Detta är positivt vi får hoppas på en positiv fortsättning. Frågan aktualiserades återigen av elever på sommarskolorna och är viktig dels för elevens egen motivation men också för FM:s rekrytering. När ni läser detta är semestern för de allra flesta avklarad och hösten står för dörren. Många utmaningar ligger framför oss, men det har vi klarat tidigare och det skall vi klara nu också. Det gäller att se utmaningarna som en positiv utveckling och då går allt både bättre och lättare. Claes Grebell Generalsekreterare I skrivande stund är samtliga sommarskolor avslutade och vi har därmed slutfört den mest verksamma och intensiva perioden av vår ungdomsutbildning. Vi har i år, i likhet med 2009, genomfört sex sommarskolor eftersom vi, om än i ett sent skede, erhöll uppdraget att genomföra Märsgarn 3, för elever med invandrarbakgrund. Sammantaget är erfarenheterna mycket goda och de yttre betingelserna har varit gynnsamma för utbildningens genomförande med i stort sett typiskt svenskt sommarväder. Besöken från Försvarsmakten, FM såväl avseende höga företrädare från Högkvarteret, HKV som förbandschefer ur marinen har varit många och ingen skola har blivit utan en del har fått flera besök. Sjövärnskåren anser att dessa besök är väldigt viktiga, dels för att visa vad vi kan och därmed kunna utgöra ett rekryteringsunderlag till FM men också för våra instruktörer och elever visa att man verkligen är intresserad av vår utbildning och att man fortsättningsvis vill stödja vår ungdomsverksamhet. Själv har jag hunnit besöka Märsgarn 1, Känsö och Kungsholmen och min tidigare uppfattning om hur positiva eleverna är, har ytterligare förstärks. Det är mycket glädjande och tillfredsställande. Många uttrycker från grundkursen, GK och uppåt, att man vill gå vidare även nästa år. Väldigt många praktikkurselever önskar fler platser till Ledarkursen nästa år och det är också SVK uppfattning inte minst mot bakgrund av ett utökat behov av egna instruktörer. Frågan ställdes tidigare i år till HKV, men på grund av ekonomiska reduceringskrav i FM, var det i år inte möjligt. Men SVK återkommer inför 2012 och det vet man om. En annan fråga, som tidigare har tagits upp, är att genomföra en PK med teknisk inriktning. SVK uppfattar att det från FM sida finns ett önskemål om detta och tanken var att redan i år genomföra en PK på prov på en skola. Av olika skäl blev det inte så, men SVK kommer att inför 2012 föreslå och äska medel för det. Vid tidigare besök har frågan om vi fortsättningsvis skall äga våra fartyg eller om FM skall tillhandahålla lämpliga plattformar för utbildningsverksamheten. Frågan lever i allra högsta grad vidare och HKV inriktning är densamma som tidigare, att SVK får utnyttja lämpliga fartyg från FM för att bland annat genomföra sommarskolorna. Men innan dess måste FM klarlägga vad man vill med SVK i ett längre perspektiv. Vilka är behoven enligt FM som SVK skall uppfylla, vilka kurser inom ungdomsverksamheten skall genomföras, hur många skall utbildas och på vilka geografiska platser skall vi långsiktigt bedriva utbildning? Dessa tunga frågor tillsammans med självklart ett antal andra närliggande frågor kommer att vara föremål för dialog med HKV under hösten. Ett exempel på detta är hur skall SVK hantera mer eller mindre ständigt ökade sjösäkerhets- och behörighetskrav och därmed ansvarsfrågan. Ett annat exempel rör verksamhetssäkerhets- och miljöansvaret nu när SVK äger samtliga ungdomsutbildningar. Dessa frågor är inte helt enkla, men måste lösas för att vi skall kunna ha rätt grund att stå på och utifrån den utveckla oss vidare. Jag är övertygad om att vi tillsammans med HKV kan föra en konstruktiv dialog och i samförstånd komma till bra lösningar. Man är från HKV väl medveten om detta både från förbundsstämman men också efter besöken på sommarskolorna. HKV kommer att inbjuda oss till möte(n) under hösten. Apropå förbundsstämman och där ställd fråga, har PROD MARIN och MarinB gett oss mycket bra stöd avseende lös sjösäkerhetsmateriel till sommarskolorna i form av byte/kontroll av nödljus, livflottar och införskaffande av nya flytvästar. Stort tack för hjälpen. En annan fråga från Förbundsstämman var varför våra ungdomar som fullgjort SVK sommarskolor inte får komma på mönstring? C PROD MARIN har nu svarat att han till Personaldirektören i HKV föreslagit att man i rekrytforts på s 2 Sjövärnsposten Medlemstidning för Sjövärnskåren utgiven av Sjövärnskårernas Riksförbund Ansvarig utgivare förbundsordförande John Fritsch Redaktion chefredaktör Daisy Balkin Rung daisy.balkin@gmail.com generalsekreterare Claes Grebell generalsekreterare@sjovarnskaren.se bild & layout Göran Pedersén goran.pedersen@sjovarnskaren.se bild & layout Johan Iacobi iacobi@telia.com kårernas lokalredaktörer Redaktionens adress Sjövärnsposten Box 5435, Stockholm Prenumeration & adressändring expedition@sjovarnskaren.se Ekonomi PlusGiro: Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år. Prenumerationspris: 80 kr/år. Endast ledaren ger uttryck för Sjövärnskårens officiella ståndpunkt. För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material så att det ansluter till tidningens stil, innehåll och omfång. Insända bilder återsänds på begäran. Tryckeri V-TAB, Vimmerby Trycks på 115g Silverblade Art. Manusstopp för nästa nummer av Sjövärnsposten är den 20 november. 2 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 3

3 Danskbesök och övning på Gotland I slutet av maj var Sjövärnsposten med när det Danske Marinehjemmevärn besökte Gotlands Sjövärnskår. I dagarna tre varade visiten som bland annat innehöll en SAR (Search and Rescue)-övning utanför Gotlandskusten. Text & foto: Daisy Balkin Rung Från ovan: Sjöräddningssällskapet tar hand om skadade. Den berusade kaptenen. Besök på Skeppargillet i Visby. När jag landar på Visbys flygplats möts jag av strålande sol och ett ljuvligt grönskande landskap. Förra gången jag var på Ön, var det vinter, glashala gator och sol. - Solen skiner alltid på Gotland, säger Christer Wallin, numera för detta ordförande i Gotlands Sjövärnskår, och välkomnar som vanligt med stora kramen. Det Danske Marinehjemmevärn har kommit på besök med båten Hiortö 905 från Bornholm och har förtöjt nere i hamnen. Den danska flaggan Dannebrogen syns långa vägar. Hamnen har självklart hissat den för att välkomna de utländska gästerna. Det är inte danskarnas första besök på Gotland. - Vi var här för några år sedan. Då var jag inte med men jag vet att det var ett mycket lyckat besök, säger Erik Hansen, fartygschef ombord. Båten som är från Rönne har en 12-manna besättning varav två är kvinnor. - Vi fungerar bra och trivs tillsammans med gotlänningarna och de är så otroligt gästvänliga, säger fartygschefen. arbetet med Gotlands sjövärnskår och poängterar flera gånger under vårt samtal hur viktiga deras insatser är. - Vi har ett mycket fint samarbete och Sjövärnskåren behövs här. Så är det på en ö, vi behöver alla varandra. Gästfrihet på Ön Som alltid när man kommer till Gotlandskåren blir man så väl omhändertagen. Det säger inte bara en chefredaktör utan alla gäster som kommer hit. Själv blir jag både upphämtad och avlämnad av Britt- Inger Jöninger känd som Bringer! Hon förälskade sig i ön för åtta år sedan. - Jag måste helt enkelt hit. Kan inte vara utan Ön, säger Britt-Inger med ett stort leende. Jag är ju från Stockholm men har engagerat mig i Gotlandskåren, hjälper till där det behövs och därför är jag här nu när danskarna är på besök. Sjövärnskåren på Gotland samarbetar en hel del med Sjöräddningssällskapet och ett av programmen under danskvisiten är en middag på deras station i Visby hamn. Vi blir upphämtade av en av deras båtar och får skjuts fram till stugan. Borden är vackert dukade och det doftar gott från köket. Det är Johannes Carlén, som är kvällens kock och han berättar att han i sommar ska gå grundkursen på Märsgarn 1. Stor övning med flera deltagare Dagen med stort D är då SAR-övningen sker. Jag åker till Ale på nordvästra Gotland tillsammans med övningsledare Lorenz Broman från Sjöfartsverket. Där får vi båda hoppa i en av Sjöräddningssäll- MHV 903 Hiortø släcker brand. - Vi behöver varandra! Första kvällen tar Skeppargillet emot, ett nautiskt sällskap som har sina lokaler i centrala Visby. Lennart Kinnander, guidar oss runt och håller ett föredrag om gillets historia. Han varvar vitsar och historier om både gillet och sina egna missioner som svensk präst utomlands. Skeppargillet bildades 1682 och har idag 160 medlemmar. En av de inbjudna gästerna denna kväll är Hans Håkansson, chef för Gotlandsgruppen. Han är väldigt glad över samskapets gummibåtar som ska ta oss ut till gotlandskårens trossbåt 603, som agerar olycksfartyg under övningen. I övningen ingår förutom trossbåten, Sjövärnskårens Hojskär och danskarnas Hiortö samt Sjöräddningens Vitstjärna, Rosa Lüning och Fårösund. Även en helikopter och en lotsbåt är med under övningen. I övningen ingår Sjöfartsverket, Sjövärnskåren, Det Danske Marinehjemmevärn, Sjöräddningssällskapet och Polisen. Scenariot är det finskregisterade fartyget Vilma med 14 mans besättning som är på väg mot Kappellhamnsviken. Man får ett anrop från dess kapten som på sluddrig engelska säger att det brinner ombord. Han befarar att två man trillat ut eller övergett fartyget efter ett bråk. Centralen som mottar anropet uppfattar meddelandet som oredigt och misstänker sjöfylla ombord på Vilma. Hojskär agerar ledningsfartyg Utifrån detta inleds nu övningen och efter en kvart kommer två av Sjöräddningssällskapets båtar fram till trossbåten/ Vilma. De skickar över personal för att leta reda på skadade personer. De hittar några besättningsmän som de lägger på lastdäck för att plåstra om och trösta. Efter ytterligare en kvart anländer Hojskär och Hiortö. Man kommer överens om att Hojskär ska agera ledningsfartyg och de ger klartecken till Hiortö att försöka släcka branden. Hiortö har avancerad brandutrustning och agerar mycket professionellt Trots mina många år i denna bransch är det första gången jag är med på en SARövning eller rättare sagt en övning i svenska farvatten. Det är oerhört spännande. Mannen som agerar kapten, gör det med en frenesi och ett engagemang som heter duga. Han spelar berusad, så till den milda grad att vi är många som anser han bör söka in till Dramaten. Flera ungdomar från en gymnasieskola i Visby spelar brännskadade besättningsmän. Utvärdering vid Bläse Kalkbrott Övningen tar dryga fyra timmar. Och när det är dags att avrunda för en utvärdering hoppar jag över till Hojskär för vidare transport in till Bläse Kalkbrott. Där ska alla som varit med träffas, äta en bit mat och prata ihop sig. På Hojskär finns Sjövärnskårens ordförande John Fritsch som följt med under hela dagen. - Detta är så otroligt nyttigt, både för alla involverade men också för mig att få vara med. Han får medhåll av Kent Svensson, gotlandskårens ordförande och tillika fartygschef på Hojskär under övningen. - Mycket nyttigt. Vi lär oss hela tiden nya saker och vikten av samarbete och samverkan. Att danskarna fick vara med är också otroligt bra. De är väldigt proffsiga. Sent på kvällen kommer jag tillbaka till Visby för att samla tankarna efter dagens aktiviteter. Det är många intryck och jag förstår vikten av gott samarbete. Kanske framför allt på en ö som Gotland. Men samarbete och samverkan behövs också på fastlandet. Mellan organisationer, myndigheter och över gränser. I min ensamhet ler jag stort när jag tänker på hur många som samverkade ute till havs för att få över chefredaktören från Trossbåten till Hojskär. Men se det är en helt annan historia. 4 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 5

4 Elever, instruktörer & skolchefer är det bästa vi har Text: Daisy Balkin Rung Bild: Daisy Balkin Rung & Rickard Lundh Vi blir hämtade av skolchefen själv. Ingeborg Widerberg ursäktar att hon kommer lite sent, men skjutsade en av eleverna till sjukhuset. - Det var absolut inget allvarligt, han hade skurit sig i fingret. Men det är bra att ta det säkra före det osäkra, säger Ingeborg Widerberg, som är Sjövärnskårens första kvinnliga skolchef. - Jag är väldigt stolt och det är utmanande att få bli skolchef. Men att jag är kvinna tänker jag överhuvudtaget inte på i detta sammanhang. Jag hoppas jag fått uppdraget för att jag är duktig och inte för att jag är tjej, säger Ingeborg Widerberg. Det är lätt att identifiera sig med eleverna när man själv gjort alla sommarskolorna tycker Ingeborg Widerberg. - Men vi har en mix av instruktörer. Dels är det Bildtext från ovan: Filippa Ljung och Maja Stenwall på praktikkursen, Kungsholmen. Skolchefen på Kungsholmen Ingeborg Widerberg, marininspektören Jan Thörnqvist och kurschef Peter Fröberg. Sjukvårdsmoment för ISCA och grundkursen. de som själva gått sjövärnskårens utbildningar men det finns också andra. Och jag tror att det är en bra kombination. Marininspektören berättar Ute vid Rosenholm pågår aktiviteter för fullt. Det är grundkursarna och ISCAeleverna som tillbringar några dagar här. Peter Fröberg, kurschef för grundkursen hälsar oss och konteramiral Jan Thörnqvist, som också är på plats för att besöka somarskolan, välkomna och berättar att det har varit bra dagar och att eleverna är väldigt motiverade. Så gör marininspektören något som är så signifikativt för Jan Thörnqvist. Har går fram till eleverna och berättar lite om sig själv och sin bakgrund i Sjövärnskåren. Både på engelska och svenska började jag på Rollsö. Så det här besöket väcker många minnen hos mig. Bra och goda minnen, säger amiralen. Vi får följa med ut i fält. Och det är vi inte ensamma om även de blekingska myggorna vill vara med på ett hörn. Årets ISCA elever är från Canada, Litauen, USA och England. Och grundkursen har 31 elever. Idag övar man bland annat att ta hand om sjuka och skadade, men även navigation, vilket är ovanligt ute i fält. Redan sammansvetsade Vid vägkanten sitter några elever och vilar sig efter ett tufft pass. - Jag letade efter nya erfarenheter, därför sökte jag mig hit, säger Oscar Bruno. Han får medhåll av sina kurskamrater: Olle Arfvidsson, Kamilla Choszman, Vincent Ahlström och Henrik Dyrssen. - Det har varit jättebra dagar här. Och vi har redan blivit ett sammansvetsat gäng. Några elever säger att de tycker att det varit tuffa dagar, både psykiskt och fysiskt. Och att det är ett helt nytt sätt att leva. En väldig skillnad från att ligga hemma i sängen till klockan Jo men det är ju så det är och ska vara. De första dagarna är tuffast. Sedan börja man hitta sig själv och nya kompisar, säger Peter Fröberg. - Jag vet ju av egen erfarenhet. På Stumholmen, denna vidunderliga oas i Karlskrona, har precis Fortsättningskursen förtöjt med sina valbåtar utanför Marinmuseet. Ida Roslund och Pelle Sohlin vaktar båtarna när de övriga eleverna intar sin lunch. Ida var med i Sjövärnsposten förra året, då hon gick grundkursen. En kär gammal bekant alltså. Navigation Så är det dags att ta oss ut till Kungsholmen. Med Östhammar där halva praktikkursen pågår. Både amiral Thörnqvist och jag får sitta på bryggan och vara med när Filippa Ljung ska navigera båten. Det gör hon med bravur och vi blir imponerade. Till höger om henne sitter fartygs- och tillika kurschefen Marcus Strandepil, som instruerar. Han är lugn och sansad. På ett pedagogiskt sätt stöttar han Filippa. Till vänster om Filippa sitter rogängaren, som idag är Maja Stenwall. Tillsammans är det ett bra team. Östhammar förtöjer på Kungsholmen och Sjövärnsposten tar sin traditionella runda på ön som alltid avslutas längst ut på piren. Vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Förra året trodde jag att det skulle vara sista året som Sjövärnskårens sommarskola gick av stapeln härute. Men så blev det inte och det tackar vi för. Inga elever är på Kungsholmen denna dag. Vi besökare bjuds på jordgubbar och vispgrädde i parken. Den, där alla vackra träd från när och fjärran är planterade. - Sjövärnskåren är helt rätt i tiden, säger marininspektör Thörnqvist. - Eleverna är positiva, glada och mycket engagerade. Det är sådana besök som gör detta arbetet så oerhört trevligt. Här har Försvarsmakten så mycket att hämta. Och dessa utbildningar blir viktigare och viktigare för vår rekrytering. Stolt båtchef In till Karlskrona och marinbasen får vi åka med SVK 223, där den övriga halva praktikkursen har sin utbildning. Båtchef är Stephan Lindeblad också han en före detta Kungsholmselev. - Det är med en stor portion stolthet som jag står här idag, säger Stephan Lindeblad. - Eleverna har bara på en vecka utvecklats enormt. De blir starkare i sin roll för var dag som går. Jag är så nöjd och att få följa med på den resan är starkt. Hannes Olausson, är en av praktikkurseleverna. - Det är tredje året är på Kungsholmen och det har ju bara blivit roligare och häftigare för varje år. Nu så får vi ju äntligen göra det vi helst av allt vill, nämligen köra båt, säger den 17-årige eleven. Så anlöper SVK 223:an örlogshamnen i Karlskrona. Efter en härligt solig dag tillsammans med alla elever, instruktörer, skolchefen, amiralen och generalsekreteraren är det dags att ta farväl. Vi ses igen nästa sommar! Sagolikt vackert på Känsö Några dagar senare är det dags att besöka Känsö. En visit som jag ser fram emot. Helt ensam är jag, till skillnad från Kungsholmenbesöket. Även denna dag står solen högt på himlen. Det värmer gott både på kroppen men också i hjärtat när jag ser Känsö från havet. Fortsättningskursen är på väg ut på sin långsegling. Jag hinner växla några ord med Malin Sjöström och Pontus Friis-Liby. - Nu ska vi ut fem dagar och fyra nätter. Det ska bli jättespännande och alla är taggade. De får medhåll av Björn Nilsson deras kurschef. Skolchefen Hans-Richard Wijkmark berättar att i år är det 116 elever och 36 instruktörer. - Hälften av instruktörerna är tidigare elever här på Känsö. Det ser jag som mycket positivt. Ledarkursen undervisar grundkursarna Vi promenerar runt på denna ljuvliga ö och träffar tre elever på ledarkursen: Lovisa Ekstrand, Annika Hellekant och Hugo Selling. Lovisa och Annika har gjort sina sommarskolor på Känsö medan Hugo på Märsgarn. Idag leder de grundkursarna som håller på att slå upp tält. - Det är en bra grupp att arbeta med, säger Lovisa Ekstrand, som tycker det är otroligt kul att få komma hit igen, fjärde året på rad. Annika Hellekant nickar och säger: - Grundkursen är så ambitiösa och det ställer krav på oss. En bra utmaning. - I natt ska vi sova ute med dem och det ska bli spännande, säger Hugo Selling. Kurschefen på grundkursen är nöjd med arbetet och tycker att lagarbetet både bland instruktörer och elever fungerar mycket bra. - Jag har ju själv varit elev här på Känsö. Jag kan ön och jag vet vad eleverna går igenom, säger Johan Tera. Lusthuset På ön ligger lusthuset. Det sägs att författaren Viktor Rydberg skrev det kända verket Singoalla just i lusthuset. Om det stämmer får jag inte veta när jag sätter mig därinne för att kontemplera. Det är alldeles stilla och rofyllt. När jag ska få skjuts in till Göteborg följer skolchefen mig ner till bryggan. För honom är det sista sommaren som skol- chef. - Det är självklart trist att det är sista året. Det har varit otroligt roliga år. Att få arbeta med ungdomar är ett privilegium. Så hjälper han mig ner i båten och vinkar. Och synen är densamma, som när jag anlände. Det är sagolikt vackert. Bildtext från ovan: Lovisa Ekstrand, Annika Hellekant och Hugo Selling från ledarkursen på Känsö. Grundkursarna reser tält. 6 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 7

5 Från elev till förman Följ med Viktoria Fischer till Lungö. Där hon för första gången ska arbeta som biträdande instruktör. Något som flera av våra medlemmar har gjort eller står inför. Viktoria berättar mycket öppenhjärtigt om sina tankar och sin nervositet inför sommarskolan. Text & foto: Viktoria Fischer Från ovan: Övning i att göra upp eld med näver och grenar från naturen. Finklädda befäl, från vänster 1 sergeant Magnus Byström, kadett Helena Andersson och löjtnant Calle Ortner. På vägen dit funderade jag mycket på hur det skulle vara att jobba som biträdande instruktör. Jag tänkte mycket på att känslan liknades vid när jag började en sommarskola som elev. När man är elev har man egentligen ingen aning om vad man ger sig in på, vad som kommer att ske eller hur allt är uppstyrt. Den här sommaren var första sommaren som jag i praktiken visste vad som väntade, jag visste vilka ämnen som skulle komma, jag hade fått ett schema på mail som visade upplägget, jag hade vart på en sommarskola fyra gånger tidigare. Det fanns inget att missa. Trots det fanns nervositeten fortfarande där. Precis som när jag började som elev och inte hade någon aning om vilka jag skulle gå kursen med, så hade jag bara fått namnen på vilka jag skulle jobba med. Bortsett från Lovisa Forssberg som var kursare med mig, så kände jag ingen. Jag undrade mycket om de skulle vara trevliga människor. Tänk om min kurschef är jättehård. Jag har ju själv haft honom som instruktör när jag gick i Grundkursen, hur är han nu? Han lät trevlig på telefon. Nervositeten fanns där precis som inför tidigare skolstarter. När jag kom dit var inget som jag hade förväntat mig. Jag kom en dag innan jag egentligen skulle vara på plats, och planeringen var redan i full gång. Ett artigt tag-i-handhälsande kom från de två manliga instruktörerna jag skulle jobba med, och ett tjena från Jan-Erik Linell som skulle vara min kurschef. Och sen var det som att det inte fanns några barriärer mellan oss trots att vi precis träffats. Inga osociala typer det där inte. Det var kanske dumt av mig att misstänka att osociala, otrevliga människor som jag varit så rädd för att stöta på, skulle kunna ta sig in i den här organisationen. Men går man från elev till förman så har man egentligen ingen aning. Jag har sedan länge frågat mig själv, hur hamnade jag här? Jag minns när jag gick Grundkursen och hade fyra stycken förmän. De berättade allt om organisationen och hur man tar sig uppåt. Att ens tänka på att bli förman då var för långt borta för att vara en verklig tanke. När jag läste Praktikkursen så började den tanken komma närmre. Men det kändes fortfarande mer som en dröm. Jag kunde absolut inte föreställa mig själv i rollen som biträdande instruktör. Skulle jag bli förman? Att få gå Ledarkursen och jobba med det som har gett mig mitt livs bästa somrar. Det vore något! Nu står jag här till slut, och ska precis börja mitt första år som förman, och har egentligen ingen susning om vad jag gett mig in på den här gången heller. Så hur tusan hamnade jag här? Det var en tidpunkt, precis i början av sommarskolan, som jag tvivlade lite på mina förmågor. Bara de allra första dagarna, men det var ändå en tvivlan. Inte tvivlan på mitt ledarskap, utan snarare på om jag verkligen kan det här. Jag visste säkert, och kände det i mig, att jag är rätt person för att leda. Redan när jag började Sjövärnskåren hade jag strävan att bli en bra ledare. Men fanns kunskapen? Jag var inte säker på att de ämnen jag skulle ha, och de planeringsuppläggen jag var tvungen att göra i sista stund, skulle hålla. För att jag har alltid haft ett behov av kontroll. Det fanns ingen tid att planera lektioner långt i förväg, för förutsättningarna kom kanske inte förrän kvällen innan, och det fanns ingen chans i världen att lägga upp den perfekta planeringen på det sättet. Jag kan erkänna, jag var inte vad vid att improvisera. Eller som vår käre kurschef hade uttryckt det, skjuta från höften. Och när man skjuter från höften så kan det ibland uppstå kaos, men ofta träffade vi rätt. Då kan det bli riktigt bra, trots att man inte alls planerat inför det. Som jag nämnt tidigare, så har jag behov av kontroll, och jag tycker inte om att improvisera. Men när jag väl hade börjat så var det nästan skönt att fortsätta med det. Som elev levde jag i illusionen att allt var planerat in i minsta detalj, och att det aldrig någonsin uppstod komplikationer. Visst hände det att saker inte alltid blev som planerat, men något kaos eller tecken på improvisationer upplevde jag aldrig. Märker inte eleverna det? Jag märkte inget som elev, då kanske de inte heller märker något. Jag kan ändå inte låta bli att undra om det inte går att genomskåda? När jag själv var elev funderade jag aldrig över hur planeringen såg ut inför saker och ting. Jag funderade aldrig på hur det var att vara förman, att sitta och planera eller hålla en lektion, för det var så orealistiskt. Det jag ändå hade tänkt mest på innan sommarskolan, var faktiskt hur det skulle vara att umgås med befäl. Jag har sett hur dom sitter på verandan och pratar och skrattar, undrat vad de pratar om och hur stämningen är. Är det enbart formella relationer och samtal eller är de även vänner? När jag själv satt där på verandan så blev jag förvånad när jag insåg att så fort man är en i gänget, så blir man behandlad som det. Jag kom till den insikten att det är så det behöver få fungera om man ska kunna bo och jobba tillsammans i tre veckor, med ett gäng tonåringar. Steget från elev till förman är stort, men det är definitivt. Jag kan inte säga hur du ska vara eller hur du ska göra för att bli biträdande instruktör. Jag tror att du har det i dig från början. Känslan sitter där, det är bara att följa den och fortsätta rakt fram. Och våga misslyckas. Det var så jag hamnade här. Från ovan: Johannes Rapp spelar gitarr. Vård efter fält samtidigt som eleverna får vila ut lite och spela lite musik. Parad för flaggan vid besöksdagen. Förste flaggförare fänrik Mattias Widlund. 8 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 9

6 På uppdrag i Sydsudan I skrivande stund har jag varit båtburen i två veckor. Jag är en av två Military Liaison Officers som genomför patrullering med båt längs flodsystemen i östra Sydsudan. Vi utgör en liten del av en förhållandevis stor operation under ledning av UNMISS-högkvarteret i Juba. Det övergripande syftet är att försöka stävja stamrelaterat våld genom aktivt stöd till lokala myndigheter, polis och armé. Konfliktytorna i området är många och komplexa. Olösta gränsfrågor, gamla oförrätter, stamstrider, klassisk maktkamp och vanlig kriminalitet är exempel på faktorer som när som helst kan utlösa våldsamheter. Igår morse besökte vi en av de senast drabbade byarna. I slutet av juli utfördes där en nattlig attack varvid 11 personer dödades, all boskap stals och en treårig flicka rövades bort. Byn heter Kuortong och är fortfarande klart märkt av det som skett. Jag pratade en stund med flickans pappa. Han berättade att mamman, hans fru, misshandlades svårt vid händelsen och en manlig släkting sköts till döds. Sannolikheten att föräldrarna någonsin får återse lilla Nyathak är tyvärr liten och jag kan inget annat göra än att rapportera och visa medmänsklighet. Men den tacksamhet som pappan och de övriga bybor- na visade för att någon faktiskt lyssnar och bryr sig är så påtaglig att den nästan går att ta på. Möten som dessa sätter sina spår men gör samtidigt att tillvaron här känns oerhört meningsfull. Stationerad i Malakal I slutet på veckan återvänder jag till Malakal, huvudort i the Upper Nile State, där jag är stationerad sedan fyra månader tillbaka. Den första tiden här har gått otroligt fort. Patrullering varvas med stabsarbete och till det kommer träning och allehanda praktiska göromål. Vi står exempelvis för all matlagning själva, vilket i sig är en viss utmaning med de råvaror som står till buds. Olika varianter på kyckling och ris återkommer ofta även om vi försöker krydda vardagen med annat också. Inte minst har tacomiddagarna resulterat i ett och annat höjt ögonbryn! En ny stat bildas UNMISS United Nations Mission in South Sudan etablerades den 9 juli i år, dagen för Sydsudans självständighet. Insatsen efterträder UNMIS som hade till uppgift att övervaka fredsavtalet från 2005 mellan norra och södra Sudan. Det nya mandatet innebär betydande förändringar. Framförallt handlar det om två stora skillnader; Dels är det en insats med stöd i FN-stadgans kapitel 7. Det medför bland annat rätt (och skyldighet) att bruka våld till skydd för civilbefolkningen. Dels ska vi på bredast möjliga front militär såväl som polis och civila FN-aktörer arbeta tätt integrerat med de sydsudanesiska myndigheterna, inklusive armén. Allt syftande till att stärka deras egen förmåga att bygga säkerhet och utveckling. Jag känner mig oerhört privilegierad att få arbeta här under en tid som denna. Att på plats ha fått uppleva stoltheten och glädjen när en ny stat föds är stort. Det finns också väldigt mycket att lära av samarbetet med kollegor från världens alla hörn. Och även om jag saknar familjen, vännerna och delar av den svenska sommaren så ser jag väldigt mycket fram emot resterande åtta månader här! Major Krister Fahlstedt Military Liaison Officer, UNMISS Bilder: Vänster sida: Typisk gatubild i Malakal. Höger sida, från ovan: Speed Boat - ett av de bättre färdmedlen! Arbetsledning inför långväga billpatrull. Glad soldat och glada barn, dagen före självständighetsförklaringen. Se även 10 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 11

7 Instruktör på grundkursen De senaste tre somrarna har Per Roos tjänstgjort på Märsgarn 1, vid fortsättningskursen. Denna sommar arbetade han vid grundkursen. Här nedan skriver han om sina veckor på Sjövärnskårens sommarskola. Liksom de elever som fullföljer alla tre somrar kan nog de flesta instruktörer ganska lätt välja den kurs som de brinner extra för. Här är min betraktelse kring att tjänstgöra som instruktör vid Grundkursen. När man kommer ut som instruktör för att jobba vid Fortsättningskursen har varje elev med sig ett kvitto på vad de kan. Alla elever ska ha tagit förarintyg. Det är det officiella kravet vi har, självklart tillsammans med godkänd Grundkurs (GK). Vidare har vi det mer inofficiella kvittot på vad varje elev ska klara av för att komma ut och få genomföra Fortsättningskurs (FK). Det förväntas att eleverna klarar av att bära skyddsbeklädnad, en viss miniminivå i fälttjänst enda ner till att kunna hälsa på befälet och sina kamrater på ett värdigt sätt. Vissa instruktörer tycker säkert (om jag får tala för en oidentfierad befälsmassa) att det är skönt att de blivande långseglarna har hyfsad koll helt enkelt. Man behöver inte lägga samma tid och kraft för att komma igång med verksamheten. So far so good. En förmiddag pårustning och en eftermiddag excercis sen är kurs FK på banan och det är bara att kasta loss. Skönt! Inga kvitton När FK-gänget dammat av tidigare sommarkunskaper och ger sig på att nöta navigation och få IF-båtarna i skick för att genomföra en annalkande långsegling står GK-instruktörerna uppe vid kasernen och visar hur man bäddar sängen för eleverna. Därefter hur skyddsbeklädnaden ska bäras. Därefter persedelmönstring. Och så fortsätter det. Det kanske inte låter lika roligt, vare sig för elever eller instruktörer. Och det är det inte heller. Men det jag som GK-instruktör visste när jag ropade in min vakt (drygt 20 GK-elever) vid vakten på inryckningsdagen var att de inte hade något kvitto med sig överhuvudtaget. Som instruktör vid Grundkursen kan jag inte rimligen förvänta mig att mina elever vet någonting alls om hur den militära rutinen fungerar. Vi tillämpar de militära rutinerna för att kunna lära eleverna så mycket som möjligt om hur det fungerar i Försvarsmakten som vi representerar. Med uniform på representerar eleverna också Försvarsmakten i allmänhetens ögon. Ni förstår. Vad jag däremot vet med säkerhet är att många av mina GK-elever är ovana att vara hemifrån. De har fruktansvärt mycket packning med sig som de inte har användning för under de knappa tre veckorna. De har om möjligt ännu fler förväntningar nerpackade som inte alls kommer att infrias. Vissa förväntningar kommer krossas inom fem minuter. Vissa farhågor finns säkerligen också med i packningen och de försvinner förhoppningsvis fort. En salig röra av känslor Sammantaget bildas en grupp individer med förhoppningar, förväntningar och farhågor i en salig röra, dessutom i en miljö som för de allra, allra flesta är helt ny. I mitten av det ordnade kaoset står jag som instruktör och har som mål att kunna genomföra sängbäddningsutbildning med de här ungdomarna med en förhoppning om att kunna väcka en lust till den verksamheten vi håller på med. För att hinna med allting och skapa effektivitet görs alla övningar på tid. Inte lika roligt kanske vissa tycker. Men den styrka GK-elever har som FK- eller Praktikkurs-elever inte har är att de saknar tidigare intryck. Instruktörslaget får fylla blanka ark. Det är vi i instruktörslaget som får fylla de blanka ark som ungdomarna utgör när de kommer ut. Vi får i vårt eget skapade kaos se individerna bilda en grupp. Gruppen börjar ta tillvara på sina samlade kunskaper och löser uppgifter många av dem tidigare aldrig löst. Från att jag stod och ropade upp mina civila blivande elever tog det 48 timmar till att de genomfört fältdygn 1 som vi kallar det. De hade upprättat 12-mannatält, latrin, suttit eldpost för att nämna några saker. Gruppen börjar med att klara sig med mindre och mindre handledning. Handledningen från instruktörernas sida övergår i handledning. Allting som eleverna lär sig mynnar ut i en utbildningskontroll eller UBK som vi kallar den. Scenariot för övningen var att Grundkursen skulle bedriva en räddningsoperation efter en försvunnen helikopter och sträckte sig över två dygn. Ingen elev visste vad som komma skulle. Under UBK:n testades eleverna på bland annat valbåtsrodd, morsesignalering, fälttjänst, posttjänst, förplägnadstjänst, hygientjänst, totalförsvarsupplysning med mera. När ungdomarna testas blir de inte handledda utan endast övervakade. Gruppen löser uppgiften och instruktören ingriper om säkerhetens riskerar att äventyras. Utvärdering sker först efter övningen, i det självklara syftet att testa kompetens, men även att låta gruppen uppleva att de klarar sig själva. Och det gör de. Inte dåligt för ett gäng åringar som tidigare på sin höjd varit borta på fotbollsläger med mat ett visst klockslag, mjuk säng och så vidare. En kurs i självförtroende Mitt mål är att Grundkursen för alla individer ska vara en kurs i självförtroende. Ingen elev kan allt, men alla kan något och tillsammans löser oftast en grundkurs de uppgifter man ger i slutet av en sommarskola. De gånger de ibland inte löser uppgiften vet de om att de inte gör det för att det slarvas. När gruppen försöker men inte lyckas, då får jag som instruktör ta ett steg tillbaka och utvärdera vad jag behöver förbättra. När eleverna knappt tre veckor senare kliver utanför grindarna kan jag och mina instruktörskollegor bara hoppas att vi gett ungdomarna lusten att återkomma, samtidigt som vi vill ha gett ett rättvisande intryck kring hur Försvarsmakten fungerar. Min favoritkurs kan jag inte utse. Allt har för- och nackdelar som det heter. Efter nästa tjänstgöringsår kanske jag kan ge ett svar Per Roos Instruktör Grundkurs, Märsgarn Sofias berättelse Klockan är Den tidiga morgonsolen får morgondaggen på Kungsholmens gräsvallar att glittra och en svag sjöbris får vågorna att slå in mot land. Snart börjar en ny dag på Kungsholmen fort i Sjövärnskårens anda. Dagen börjar som vanligt med städning av logementen samt frukost och därefter en gemensam morgonuppställning då örlogsflaggan hissas och skolchefen inleder dagen med sina dagliga visdomsord. Efter morgonuppställningen börjar dagens verksamhet som är ett nytt äventyr varje dag. En vanlig dag kan innebära allt mellan segling, sjömaning, långmarsch och fälttjänst. Eleverna är indelade i fem kurser. Förstaårseleverna i de två kurserna Grundkursen och Försvarsmaktens Sommarkurs seglar Monark 44. Andraårseleverna i Fortsättningskursen seglar de vackra valbåtarna. Tredjeårseleverna, Praktikkursen, är mestadels ombord på de ståtliga fartygen SVK 223 och Östhammar. Slutligen finns ISCA som är elever från andra länder som ingår i ett internationellt utbyte. Då solen står högt på himlen är dagens verksamhet i full gång. Eleverna utbildas i sjöliv för att någon gång kunna bli riktigt bra sjömän. Ön är fylld av liv och rörelse och bortom tampar, kängor, segel och tältdukar skymtas något annat. Det är den otroligt starka gemenskapen och sammanhållningen som råder. På Sjövärnsskolan känner man sig alltid hemma i den härliga stämningen som råder mellan elever, kurser och instruktörer. Hur upplever ni er vistelse på sjövärnsskolan? Erik Barsby, FK: Det bästa med FK var att få vara på havet mycket och att få ta sig fram enbart med hjälp av vinden. Härlig känsla. Simon Lindholm, GK: Att segla Monark i hård vind var häftigt. Filippa Ljung, PK: Jättebra, jättekul. Jag har lärt mig så mycket av att vara på fartygen. Nu drar skymningen fram över Kungsholmen och solen sjunker sakta vid horisonten. Sakta släcks lamporna i logementen och en stillsam tystnad sveper in över ön. Ännu en spännande dag på Kungsholmen är till ända. Kurstiden är snart slut och jag känner mig redan sugen på att komma tillbaka nästa sommar och även då få uppleva tre underbara veckor med Sjövärnskåren. Sofie Hansson Fortsättningskursen 12 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 13

8 Sjövärnskåren övade med Försvarsmakten Insändare Syftet med slutövningen är att ge kadetterna möjlighet att praktisera de kunskaper de förvärvat under sin tid på skolan. Det ges möjlighet att taktisera på såväl farygsnivå som divisionsnivå. Sjövärnskårens fartyg leddes av en övad fartygschef med besättning bestående av stridsledningsofficer samt ett antal sjömän som bland annat bemannade fartygens tillförda beväpning i form av KSP 58. Fartygen, i sin tur, leddes av en kadettledd stab som i samarbete med såväl flyg- som markförband agerade för att lösa ut den gemensamma uppgiften. I ett av momenten agerade SVK Märsgarn flyktingsmugglingsfartyg med uppgift att ta sig in mot Nyköpings hamn. Med underrättelser från flygförbanden, i form av högupplösta fotografier, kunde marinstaben dock snabbt lokalisera fartyget varpå order utgick till patrullbåtsdivisionen, bestående av SVK Gråskär och SVK Huvudskär, att preja fartyget. I momentets upplösning var smugglingsfartyget eskorterat till Nyköpings hamn, där armén mötte upp med en så kallad Quick Reaction Force (QRF), som omhändertog såväl flyktingar som de beväpnade flyktingsmugglarna. Slutövningen, i den form den nu bedrivs, har genomförts en gång tidigare och även den gången deltog Sjövärnskåren med fartyg. Kapten Jonas Lebrand, ansvarig för sjöarenan under FHS syntesövning 2011, säger: Under våren 2011 deltog Sjövärnskåren med Flygvapenfrivilliga, FVRF och Hemvärnet i Försvarshögskolans slutövning för de avgående eleverna ur Officersprogrammet 08/11. Sjövärnskåren deltog med tre fartyg med besättningar och omfattade i år såväl A-sida (de övande enheterna), i form av SVK Huvudskär och SVK Gråskär, såsom B-sida (motståndaren), i form av SVK Märsgarn. Text: Calle Eklund Foto: GFU Sjövärnskåren har under de två syntesövningar som genomförts bidragit med såväl fartyg som personal. Sjövärnskåren har varit mycket lyhörda för våra behov och det är min uppfattning är att alla inblandade gjort sitt bästa för att tillgodose dessa behov. De utvärderingar som genomförts visar att övningen nått sitt mål och övningen har fått ett högt betyg av såväl kadetter som officerare. För den marina delen av övningen har Sjövärnskårens bidrag definitivt en stor del till detta goda resultat. Jag vill framföra mitt stora tack till alla inblandade och jag ser fram mot ett fortsatt samarbete inför kommande övningar. SVK Huvudskär och SVK Gråskär har eskorterat SVK Märsgarn in i Nyköpings hamn. Efter min militärtjänst i flottan på nittiotalet, började jag som elev i handelsflottan. När jag klev ombord på mitt första handelsfartyg hade hon ingen ARPA radar, inget digitalt sjökort. AIS systemet fanns inte alls ännu men den gamla radiopejl utrustningen stod kvar i ett hörn för det var inte särskilt länge sedan man hade fått ombord nymodigheten GPS. Under de 15 år som förflutit har mycket hänt. Bryggorna blir mer och mer teknologiska för varje år som går, på gott och ont. I nummer 2 av sjövärnsposten 2011 tog Marcus Larsson och Göran Pedersén upp de många positiva sidorna med digitala sjökort. Jag skulle vilja nyansera bilden ur handelsflottans perspektiv en aning. Att det förekommer olyckor som har sin grund i att vakthavande styrman gör annat än att hålla sin navigationsvakt torde vara oemotsägligt, men att det skulle vara sjökortsrättandets fel kan jag inte hålla med om. Besättningarna har blivit mindre, samtidigt som pappersbördan ökar hela tiden. Kaptenen sitter under bryggvakten och fixar löneavräkningar och skickar mail till landmyndigheter. Överstyrman ägnar sina bryggvakter åt rederiets underhållsprogram och att beställa reservdelar. 2:e styrman sitter med manualer i knät för att lista ut varför någon pryl ombord larmar eller inte fungerar. För att kompensera för de allt mer frånvarande navigatörerna så sätts mer och mer högteknologisk utrustning ombord, så att datorerna kan navigera medan navigatörerna ägnar sig åt annat. Resultatet av denna överteknologisering är inte ett säkrare hav, utan ett mer osäkert hav. Vakthavande har gått ifrån att vara en aktiv navigatör till att vara en passagerare. Och när han äntligen gör något som har med navigation att göra, så sitter han med näsan i en ECDIS skärm för att ändra inställningar så att han kan se vad det är för bottenbeskaffenhet vid ankarplatsen. Jag har många gånger hittat två styrmän med pärmar uppslagna i sina knän. Vem kör frågar jag? Och får ett skyldigt förlåt tillbaka. - Vi försöker bara förstå varför trackpiloten larmar, kanske är det någon setting se här felkod 2364b. - Vet du vad det är? Idag måste vakthavande påminnas att hans främsta skyldighet är fartygets säkra framförande. Det behövde aldrig påpekas Vi har de senaste 20 åren genomfört revolutionerande förändringar för att öka säkerheten till sjöss, men vi har knappast lyckats. Många nyexaminerade styrmän kan idag inte grunderna och medger direkt att de aldrig utfört två bäringar och utseglad distans, och att de inte känner igen en snörpvadsfiskares lanternor eller ens att en snörvadsfiskare har särskilda lanternor (bilaga 2 sjövägsreglerna). Sjövärnskåren ungdomsutbildningen värnade när jag gick där, grunderna på ett fenomenalt sätt. Jag hoppas att detta sker fortsättningsvis, och jag vill uppmana alla ungdomsinstruktörer att fortsätta med detta, trots all ny teknik som väller in. Kan man navigera ett fartyg med sjökort, magnetkompass, pejlskiva och logg så har man en god grund att stå på. Svaret på eventuella problem finns sällan bland datamaskiner och skärmar, utan i ögon, öron och gott sjömanskap. Conny Nilsson Sjökapten och medlem av Södertörns sjövärnskår. Göran Pedersén svarar: Det är kul när någon bemödar sig att skriva en insändare rörande en artikel i Sjövärnsposten. Ännu bättre är det, som i detta fall, när den skrivs av någon som är intresserad och kunnig. På en punkt kan jag lugna Conny Nilsson, Sjövärnskåren utbildar fortfarande sina elever i terrester navigation och med sjökort av papper. Däremot är det berättigat att ställa frågan hur det kommer att se ut i framtiden. Eftersom de flesta handelsfartyg måste ha ECDIS efter 2018 så tror jag att rederierna i många fall kommer att välja bort papperskorten av ekonomiska skäl. Det kan tänkas att en kraftigt minskad försäljningsvolym kommer att leda till en kraftig prishöjning, eller till och med på längre sikt, att man inte längre ger ut sjökort i pappersformat. Conny pekar på ett viktigt problem, som accentueras av att man bär ombord mer och mer elektronisk utrustning, nämligen teknikstress på bryggan. Den orsakas dock inte av att sjökorten visas på en bildskärm, eller att VHF:en visar siffrorna digitalt utan av att användarvänligheten är något man tänker på i absolut sista hand, om än alls, när man konstruerar all denna utrustning. Eftersom jag är mjuk- och hårdvaruutvecklare på heltid och sjöbefäl under militära former på fritiden så har jag förmånen att få se bägge sidorna. Tyvärr har jag sett alldeles för många dåliga exempel där teknikerna fått härja fritt utan någon tanke på de som skall använda produkten. Om vi tittar på de elektroniska sjökorten så ger de många möjligheter att öka sjösäkerheten, som till exempel möjligheten att se AIS-mål i kortet, men en dålig utformning av användargränssnittet kan, som Conny påpekar, leda till en reell försämring av sjösäkerheten. Om inte sjöfarten kan hantera detta kommer vi att se ett antal tillbud och olyckor där de tekniska hjälpmedlen orsakat eller bidragit till händelsen på samma sätt som radarn när den infördes, en av de mest kända är väl kollisionen mellan Stockholm och Andrea Doria Problemet med styrmännen som fastnar i manualen i stället för att köra båt är inte så mycket ett teknikproblem, även om kryptiska felmeddelanden hör hemma under det som diskuteras ovan, som en utbildningsfråga. Här kan sjöfarten lära av flyget som efter olyckor som orsakats av att hela besättningen fokuserat på ett obetydligt problem i stället för att någon flyger, utvecklad metoder och utbildningar för att motverka problemet. I marinen så håller man på att införa krav på utbildning i Maritime Crew Resource Management en variant på Bridge Resource Management. Göran Pedersén 14 Sjövärnsposten 2011 nr 3 Sjövärnsposten 2011 nr 3 15

9 Posttidning B Sjövärnsposten Sjövärnskårernas Riksförbund Box 5435, STOCKHOLM Märsgarn 3 - en annorlunda vecka i skärgården För andra gången genomfördes i år en ny variant av sommarskola på Märsgarn. Syftet med skolan var att under en vecka genomföra en introduktion till Sjövärnskårens verksamhet och i förlängningen även till sjömansyrken såväl civilt som militärt. Deltagare var 21 stycken elever i 14- års åldern, tillsammans med sex ledare, från ungdomsprojektet Brobyggarna i Stockholmsområdet. Skolan finansierades av Försvarsmakten och Stockholms Hamnar samt lydde under chefen Amfibieregementet genom ett tilläggsuppdrag i Försvarsmaktens verksamhetsuppdrag. Instruktörer på skolan var personal från Sjövärnskåren. Speciellt innehåll Då den här typen av verksamhet ännu inte regleras i Utbildningsbestämmelser för Sjövärnskårens ungdomsverksamhet (UbsU) har ett speciellt utbildningsinnehåll tagits fram där segling, rodd och fälttjänst är de dominerande ämnena men även motorbåtstjänst, knopar, totalförsvarsupplysning och viss exercis finns med. Studiebesök på stridsbåtskompaniet och 41.korvettdivsionen hanns också med. Förhoppningsvis kommer denna typ av verksamhet att bli ett bestående inslag i Sjövärnskåren och då behöver det underlag som finns inarbetas i UbsU och godkännas av Sjövärnskårernas Riksförbund. VIP-besökare på skolan från Försvarsmakten var kommendör Jonas Wikström, chef för 4.sjöstridsflottiljen. I sitt tal till eleverna sade kommendören bland annat att han själv började sin karriär inom flottan i Sjövärnskåren och han uppmanade eleverna att söka anställning i Försvarsmakten och att det alltid finns plats för dugliga sjömän i marinen. Ramadan halva gruppen fastade Speciellt för den här skolan var även att den genomfördes under den muslimska högtiden Ramadan, vilket innebar att ungefär halva gruppen fastade. Det betyder att ingen mat eller vätska under dygnets ljusa timmar. Naturligtvis ställde detta extra krav på Sjövärnskårens Kursgårds personal som utöver vanliga måltider även fick servera middag cirka klockan 2200 och förstärkt frukost klockan Det är första gången som ett helt förband i Försvarsmakten genomfört verksamhet under Ramadan och intresset för hur detta löstes och fungerade har därför vart stort. Som ett exempel på vilka åtgärder som vidtogs kan nämnas för att kompensera för närings- och vätskebrist genomfördes generellt fysiskt aktiva aktiviteter på förmiddagen och lättare pass till exempel kvällsturer med SVK77 Huvudskär. Detta framförallt med hänsyn tagit till säkerheten för eleverna då omdömesförmågan kan komma att påverkas negativt under den senare delen av dagen. Mycket lyckat Resultatet efter genomförd skola är mycket lyckat. Endast en elev avbröt utbildningen, alla som fastade genomförde kursen och framför allt att skolan präglades av en mycket god stämning som skapades av elevernas positiva humör och attityd! Inför nästa års ordinarie sommarskolor kommer information skickas hem till de deltagande eleverna och förhoppningsvis kommer många att deltaga. Jonas Kindgren Skolchef