Hemställan om ändring i Förordning (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet

Transkript

1 Försvarsdepartementet Försvarsminister Peter Hultqvist Jakobsgatan Stockholm Stockholm: Malmö: Göteborg: Sundsvall: Luleå: Umeå: Örebro: Larmcentral: Hemställan om ändring i Förordning (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet På uppdrag av styrelsen för den ideella föreningen Psykiskt- och socialt omhändertagande (POSOM) inlämnas härmed en hemställan om att Regeringen ska besluta om en ändring i Förordning (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och genom denna ändring föreskriva att POSOM ska omfattas av förordningens bilaga över frivilliga försvarsorganisationer. POSOM bedriver sedan flera år tillbaks kvalificerad krishantering i form av akut krisstöd och tillhandahåller krisstödssamtal till personer som har drabbats av traumatiska händelser. POSOM hanterar cirka 350 krishändelser per år och genomför cirka 900 krisstödssamtal per år på uppdrag av medlemmar som består av myndigheter, organisationer och företag. POSOM har ett omfattande nätverk i Sverige bestående av psykologer, psykoterapeuter, präster och annan krisstödspersonal. Efter såväl Estoniakatastrofen 1994 som flodvågskatastrofen 2004 uppmärksammades brister i Sveriges beredskap och förmåga att tillhandahålla psykologisk krishantering. Trots att lång tid förflutit från dessa katastrofer finns fortfarande ett stort antal drabbade personer som inte fått tillräckligt psykologiskt stöd vilket medfört onödigt mänskligt lidande och inneburit försämrad livskvalitet för ett stort antal drabbade personer och deras anhöriga. Den kritik som framfördes efter flodvågskatastrofen ledde bland annat till att Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap fick i uppdrag att bilda en stödstyrka för att snabbt kunna bistå personer med hemvist i Sverige som drabbas av en allvarlig händelse utomlands. Stödstyrkans uppgifter är bland annat att hjälpa drabbade med information, krisstöd och sjukvård. Inom krisstödsområdet begränsas stödstyrkans uppgifter till akut krisstöd i form av emotionell första hjälpen och stödstyrkan saknar förmåga och har ej heller i uppgift att utföra långsiktiga krisbearbetningssamtal med drabbade personer eller deras anhöriga.

2 I cirka 180 av landets 290 kommuner finns lokala POSOM- grupper där kommunen är huvudman. En kommunal POSOM- grupps huvuduppgift är att stödja individer och familjer, upprätta informations- och stödcentrum samt samverka med övriga organisationer som berörs av en krishändelse. Kommunala POSOM- gruppers verksamhet bygger på samverkan mellan olika verksamhetsområden som socialtjänst, barn- och utbildningsverksamhet, hälso- och sjukvård, polis, räddningstjänst och trossamfund. I likhet med MSBs stödstyrka utför kommunernas POSOM grupper akut krisstöd genom att i ett akut skede tillgodose drabbade individers basala behov i form av husrum, kläder och mat samt emotionell första hjälpen. En undersökning från Socialstyrelsen visar att de kommunala POSOM- grupperna aktiveras i olika grad beroende på kommunens storlek. I tre av tio kommuner med fler än invånare hade POSOM aktiverats mer än tio gånger under en tre årsperiod. I fyra av tio av de mindre kommunerna som medverkade i undersökningen hade POSOM- gruppen inte aktiverats alls under samma tidsperiod. De vanligaste skälen till att de kommunala POSOM- grupperna hade aktiveras var trafikolycka, drunkning samt brand med dödlig utgång. Inom POSOM finns en väl fungerande samverkan med ett flertal kommuner inom krishanteringsområdet och ett utvecklat samarbete inom bland annat utbildningsområdet. Under denna samverkan har uppmärksammats att det hos många kommuner finns väsentliga brister i krishanteringsförmågan. Bristerna består bland annat i att det saknas krav på att alla kommuner ska ha en POSOM- grupp. Det är också är vanligt förekommande att kommuner har svårigheter att över tiden upprätthålla kompetensen hos sina POSOM- grupper. Detta gäller särskilt mindre kommuner som också i vissa fall till och med har avvecklat sin krishanteringsförmåga. Utöver detta finns generella brister i de kommunala POSOM- gruppernas organisation och ledning som bland annat beror på att det saknas regler om kompetens hos personal samt att det saknas regler för vilken beredskap och vilka larmrutiner som ska upprätthållas. Utöver detta har resursbrist inom landets kommuner lett till att övningsverksamhet av kommunala POSOM- grupper enbart genomförs undantagsvis. Mot bakgrund av att Sveriges krishantering bygger på ansvarsprincipen och den lokala nivån som har ansvaret i många fall saknar förutsättningar för att kunna lösa en uppgift i en verklig krissituation finns ett påtagligt behov att utveckla samhällets förmåga att hantera allvarliga kriser och kriser som drabbar enskilda medborgare. Efter skogsbranden som drabbade de boende i Västmanland har vi erfarit att personer som hamnat i en krisreaktion till följd av traumatiska upplevelser i samband med skogsbranden inte har getts erforderligt krisstöd i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) eller hyposensibilisering och upparbetning (EMDR) som är de behandlingsmetoder mot posttraumatiskt stressyndrom som framgår av riktlinjer för psykiatrisk vård efter trauma som utfärdats av Världshälsoorganisationen (WHO).

3 Bakomliggande orsaker förefaller vara otydliga gränsdragningar mellan kommunens och landstingens ansvar vilket i flertalet fall inneburit att drabbade individer hamnat mellan stolarna mellan kommunens och landstingens olika verksamheter. Detta är ett problem eftersom en person som drabbats av en krisreaktion vanligtvis har nedsatt förmåga att själv driva på för att erhålla rätt stöd i sin situation och därigenom är beroende av att omgivningen hjälper den drabbade att få erforderlig hjälp med att bearbeta en traumatisk upplevelse. I riket finns ett stort antal individer som drabbats av kriser och som inte fått rätt hjälp med att bearbeta traumatiska upplevelser. Det är vanligt att personer med obearbetade traumatiska upplevelser drabbas av kronisk posttraumatisk stressyndrom (PTSD) som innebär att drabbade återupplever traumat i återkommande minnesbilder, tankar, mardrömmar, sömn- och kan drabbas av koncentrationssvårigheter, irritabilitet, lättskrämdhet samt obehagliga, intensiva och påträngande känslor som väsentligt minskar drabbade individers livskvalitet och förmåga att klara av vardagliga aktiviteter. En svensk studie visar att 5,6 % av Sveriges befolkning under sin livstid drabbas av PTSD och uppskattningsvis finns cirka personer i Sverige som lider av PTSD tillföljd av obeararbetade psykologiska trauman. Studien visade också att 7,4 procent av kvinnorna drabbas av PTSD jämfört med 3,6 procent av den manliga befolkningen. Skälet att kvinnor drabbas dubbelt så ofta av posttraumatiskt stress syndrom än män beror på att kvinnor är mer utsatta för hot, trakasserier och våldtäkt. Det stora antalet medborgare som påverkas av allvarliga krishändelser och som ej får tillräckligt psykologiskt stöd samt de brister som anförts rörande samhällets krishantering visar att det finns ett tydligt behov att reformera svensk krishanteringsförmåga till att motsvara de krav som ställs i ett modernt samhälle där medborgare i högre grad exponeras för nya risker från exempelvis grov brottslighet, naturkatastrofer och terroristangrepp. Erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland visar också att samhället i betydande grad är beroende av frivilliga insatser för att med uthållighet kunna hantera en allvarlig kris som drabbar samhället. Det ökade beroendet av frivilliga resurser beror på senare årens besparingar inom myndigheter och kommuner samt nedläggning av den allmänna värnplikten. Detta sammantaget gör att samhället inom överskådlig tid kommer att ha nedsatt förmåga att över tid hantera allvarliga kriser. För att samhället ska kunna förbereda sig och planera för användning av frivilligas insatser vid katastrofer och stora olyckor fyller Förordning (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet en viktig funktion. Förordningen innebär att avtalspersonal kan utbildas, upprätthålla beredskap samt krigsplaceras för uppgift inom totalförsvaret och med kort inställelse tid användas för tjänstgöring vid allvarliga kriser.

4 Inom POSOM gör vi bedömningen att vår verksamhet är en samhällsresurs som väsentligt kan förstärka kommuners och andra myndigheters förmåga utföra akut krisstöd. För att uppnå detta bör POSOM ges en tydligare koppling till totalförsvaret genom att POSOM upptas som frivillig försvarsorganisation. Som frivillig försvarsorganisation skulle POSOM med fördel kunna användas som en nationell stödstyrka med uppgift att bistå ansvarig kommun/myndighet med att hantera akut krisstöd och krisbearbetning vid katastrofer och stora olyckor. Som frivillig försvarsorganisation kan POSOM också utgöra en viktig förstärkningsresurs för kommuner som vill förbättra sitt stöd till individer som drabbats av brott mot person, svårare olyckshändelser eller förlust av anhöriga. Genom föreslagen förändring av frivilligförordningen kommer landets kommuner ges bättre möjligheter att leva upp till ansvarsprincipen. Därigenom skapas ökade möjligheter för kommuner att erbjuda krisstöd till de medborgare som drabbats av traumatiska händelser vilket kommer att innebära ökad livskvalitet för enskilda medborgare som hamnat i kris. Ur ett samhällsperspektiv kan föreslagen förändringen innebära mindre problem och minskade samhällskostnader till följd av sjukskrivning, depression, missbruk och självmord. Tidigare utredningar på området visar också på behovet av att bredda den frivilliga försvarsverksamheten som till i vissa delar är anpassade till att förstärka samhällets försvarsförmåga under efterkrigstiden. I betänkandet Ny inriktning av frivillig beredskapsverksamhet SOU 2008:101 s.77 framgår att utredningen bedömer att personal som endast utbildats för verksamhet inom området krisberedskap och krishantering kan beroende aviktning, bedömas i stor omfattning kunna nyttjas inom civilt försvar. I utredningens slutsatser p 5.8 framgår vidare att utredningen ser framför sig en roll för de organisationer som är inriktade på utbildning för totalförsvaret och för kris- och krishanteringsförhållanden förutsatt att dessa i sin väsentliga verksamhetsinriktning och utbildningskapacitet mot de direkta och konkreta behov som myndigheterna efterfrågar för militära och civila beredskaps- och krisförhållanden och där de ordinarie resurserna inte bedöms räcka. Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs att Regeringen förordnar om föreslagen förändring i Förordning (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet med innebörd att POSOM ska upptas i som frivillig försvarsorganisation i förordningens bilaga. Stockholm POSOM Mikael Johansson Generalsekreterare

5