MALI 01 Utmaning för 32 underrättelsebataljonen & K 3. TORSBY Minnet av flygkrasch vid Röjden FALLSKÄRMSJÄGARNA LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING JUBILERAR

Transkript

1 FÖR ALLA SOM VILL VETA MER OM LIVREGEMENTETS HUSARER TORSBY Minnet av flygkrasch vid Röjden MALI 01 Utmaning för 32 underrättelsebataljonen & K FALLSKÄRMSJÄGARNA det svenska elitförbandet skapades genom stenhård gallring LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING JUBILERAR livhusarernaskamratforening.se - forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerk3 - youtube.com/k3webb

2 Denna tryckta utgåva av tidningen Livhusaren ges ut av Livhusarernas kamratförening till i första hand kamratföreningens medlemmar där den ingår i medlemsavgiften. Papperstidningen skiljer sig något från regementets nätupplaga som kan laddas ner från nätet. Vill du ha ett eget exemplar av denna tidning - gå med i Livhusarernas kamratförening! LIVHUSAREN Adress: Tidningen Livhusaren Pl Karlsborg Telefon Ansvarig utgivare: Livhusarernas Kamratförening K 3 redaktör och layout: Ronnie Hammar Kamratföreningen redaktör och layout: Jens Ramhöj info-k3@mil.se forsvarsmakten.se/k3 youtube.com/k3webb facebook.com/livregementetshusarerk3 livhusarernaskamratforening.se facebook.com/livhusarernas kamratförening Foto: Personal vid regementet, anhöriga till Livregementets husarer och medlemmar i kamratföreningen, Jens Ramhöj,Anders Nilsson, Tommy Stensböll, Fästningsmuseet i Karlsborg, Örebro stadsarkiv. Alla medlemmar i Livhusarernas kamratförening får en tryckt förkortad variant genom sitt medlemskap. För medlemskap, fel adress eller utebliven tidning kontaktar du kamratföreningen som ansvarar för utdelningen. Johan Thorp, majtho@familjen.com. Övriga friexemplar som myndigheter, organisationer och personer vars arbete rör Försvarsmakten och Livregementets husarer har möjlighet att få den tryckta tidningen gratis - kontakta redaktionen. Omslagsbild: Soldat ur 7. Lätta Bataljonen under Övningen Sydstorm, Skåne Tryck: Elanders Bäste Läsare! Livhusarernas kamratföreningen glädjer sig åt att även i detta nummer kunna jubilera något. I förra numret var det tidningen Livhusaren som firade 50 år. I detta nummer firar vi själva Kamratföreningen. 80 års jubileum hade vi tänkt oss men när historieforskningen var klar visade det sig att vi faktiskt var 83 år. Även om det inte är något jämt år så tänker vi celebrera detta ändå - vi missade ju 80 årsdagen tyvärr... Du får läsa om dagens verksamhet blandat med tillbakablickar i regementets historia via det historiska arv som tidningen Livhusaren utgör. Man måste känna sin historia för att kunna förvalta sina traditioner. Tidningen gör i detta nummer nedslag i historien, 10, 20, 30 och 40 år tillbaka. Det visade sig faktiskt att vid vart och ett av dessa årtal så hade något, för regementet väsentligt, inträffat. Vi fortsätter också med att berätta om regementets historia på Sanna hed. Denna gång berättar Håkan Larsson från Kumla lite om de civila inslagen kring soldaterna på heden. Tidningen är en viktig del i föreningens syfte att verka för att bibehålla och utveckla medlemmarnas kontakt med regementet, informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet samt att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementets historia, traditioner och utveckling. Pappersutgåvan av Livhusaren har den fördelen att den kan ligga framme och intressera andra för vad K3 gör och står för. Den träffar där andra grupper än de som aktivt söker på Internet efter information. Den sänds också ut till ett antal bibliotek där den bidrar till Försvarsinformationen. På detta sätt är tidningen ett bra sätt att skapa förtroende och intresse för vårt förband och Försvaret som helhet. Tidningen är som vanligt en blandning mellan vad som händer idag, vad som har hänt, mellan gammalt och nytt precis som föreningens medlemmar. Det är tjänsten vid regementet som knyter oss samman, som har format oss till de vi är idag - det är det många som vittnat om - Framåtanda, med en glimt i ögat och viljan att alltid nå målet. Jag tackar alla som bidragit med material till detta nummer och uppmanar alla livhusarer att aktivt fortsätta att bidra till historieskrivningen genom att berätta något om de talrika upplevelser som varje livhusar får under sin tjänstgöring. Jens Ramhöj 2 LIVHUSAREN 2014

3 DETTA NUMMER INNEHÅLLER BLAND ANNAT FÖLJANDE: LIVHUSAREN

4

5 Utmaningar som vi på Livregementets husarer, K 3, ställs inför kräver samarbete och professionalism! Ett arbete på K 3 kräver mer än det vanliga men ger dig kamratskap och stolthet att tillhöra de främsta. LIVHUSAREN

6 6 LIVHUSAREN 2014

7 YRKEN FÖR ALLA! Letar du efter ett nytt yrke fyllt med utmaningar, träning och åter träning och kanske ett och annat äventyr. Då kan Livregementets husarer vara rätt plats för dig. Vi har ett fleratal yrken hos oss. Allt från sensoroperatör till soldat, jägare, fallskärsmjägare, spaningssoldat och mängder där mellan. Sjukvårdsyrken. Dessutom arbetar ett 100 tal civila med Försvars- LIVHUSAREN

8 Ett intensivt år till handlingarna och ett nytt intensivt år framför oss. Vi ska genomföra högvakter med flera delar ur regementet samt krigsförbandsövningar med Värmlands- och Sannaheds hemregementschef K 3 Dag Lidén 8 LIVHUSAREN 2014 När Ni får denna årgång av Livhusaren har det nya året redan börjat. En av anledningarna till att jag ville hålla an något, var för att invänta Försvarsmaktens underlag till regeringen inför kommande försvarspolitiska inriktningsproposition, d.v.s det kommande försvarsbeslutet. Många av Er har också hunnit komma tillbaka från den mycket välförtjänta jul- och nyårsledigheten. Några har dessutom roterat ned till MALI för förbandets nya och omfattande internationella uppdrag. Året som varit - Ett år som vi har all anledning att vara stolta över. I förra Livhusaren skrev jag om ett antal utmaningar. De berörde bl.a. områden som rekrytering, eventuella kommande internationella insatser, beredskap, ekonomi samt hur vi ska kunna bibehålla ett tydligt fokus på krigsförbanden med regelbundna och kvalitativa övningar. När jag nu summerar året kan jag konstatera att vi hanterat samtliga dessa utmaningar på ett bra sätt och året blev precis så intensivt som jag förutsåg. MALI 01 har av naturlighet varit i fokus. Men, förberedelser för MALI är inte det enda vi gjort. K 3 har slutfört fyra utbildningsinsatser i MALI och SOMALIA inom ramen för EUTM med mycket gott resultat. Vi har genomfört två omgångar Grundläggande Militär Utbildning (GMU) med efterföljande befattningsutbildning (BFU) med mycket gott resultat och som bäddat för mycket god grundrekrytering. Vi har mycket hög rekryteringskraft. En omfattande kursverksamhet vid Försvarsmaktens Överlevnadsskola samt krigsförbandsövningar för Värmlands- och Sannaheds hemvärnsbataljoner och 7. Lätta bataljonen har också kunnat genomföras. Inte nog med detta, det har också varit intensiv övningsverksamhet och omfattande förberedelser inför 311. skvadrons beredskap inom ramen för NBG 15. Vi ska inte heller glömma det omfattande stöd som delar ur K 3, framförallt hemvärnsförbanden, levererat i samband med de stora skogsbränderna och andra stödinsatser till samhället. Listan av såväl omfattande som bra verksamhet kan göras mycket längre. Jag kan bara konstatera att vi inte räds utmaningar och att Ni alla är mycket duktiga på det Ni gör och alla drivs av en genuin professionalism och ett imponerande engagemang. Jag vill i detta sammanhang, likt tidigare, trycka på att det Livregementets Husarer gör är unikt. Inget förband har tidigare tagit ett sådant omfattande ansvar för internationella uppdrag. Det har inte varit någon lätt resa. Alla har jobbat hårt för att få verksamheten att fungera. Det har funnits perioder när jag undrat om vi ska ro detta i hamn, men kan nu i slutändan konstatera att vi under året tillsammans har levererat efterfrågad effekt. Vi har kvalitet i leveranserna och med detta sänder vi ett budskap. Vi är efterfrågade, övade, beredda, stridsdugliga och insatta. Kort sagt vi är precis vad Försvarsmakten behöver ett regemente som levererar högkvalitativa, direkt gripbara krigsförband och förmågor. Utöver vår egen verksamhet har året till stor del präglats av arbetet med Försvarsmaktens underlag till regeringen. Jag kommer till detta längre fram. Året som kommer Det är lätt att förstå att fokus nu skiftar mot MALI 02 och efterhand MALI 03. Men, det är inte det enda som skall genomföras. 7. Lätta bataljon skall övas och förberedas inför för arméövningen. MALI 01 skall roteras ut och hem. MALI 02 skall utbildas samt roteras ut och hem. MALI 03 skall rekryteras, utbildas samt roteras ut.

9 värnsbataljoner. Försvarsmaktens ledningssystem skall införas. Vi skall stödja armén med utveckingen av SUAV förmåga. Kursverksamhet vid FÖS fortsätter i oförminskad omfattning. På toppen av detta skall vi planera för verksamhetsåret 2016 samt omhänderta eventuella effekter av kommande försvarsbeslut. Jag sa väl att vi har ett intensivt och på många sätt utmanande år framför oss. Om inte förstår Ni nog nu vad jag menar. Dessa utmaningar ska vi inte rygga för utan istället använda som inspiration. Kom ihåg att det vi tillsammans gör är unikt. Vän av ordning funderar säkert redan nu på hur 2016 kommer att se ut. Planeringen inför 2016 kör igång tidigt i vår, så jag får återkomma i detta. Den breda kontexten arbetet inför kommande försvarsbeslut Dagarna före jul lämnade Försvarsmakten in underlaget till regeringen inför kommande försvarsbeslut. Underlaget har lämnats in i en tid, som sannolikt även fortsatt kommer präglas av en osäker och svårförutsägbar omvärld. De regioner som påverkar oss, inklusive närområdet, förändras i negativ riktning. Något som kan ses i skenet av dels utvecklingen i Ukraina, men också den framgångsrika underrättelseoperationen i Stockholms skärgård där det kunde konstateras att en mindre ubåt kränkt svenskt territorium. Sammantaget innebär detta att det säkerhetspolitiska läget för Sverige är bekymmersamt Grund för Försvarsmaktens underlag har varit Försvarsberedningens rapport Försvaret av Sverige Ett starkare försvar för en osäker framtid. En talande rubrik. I Försvarsmaktens underlag till regeringen framgår bl.a.; Rysslands militära förmåga ökar snabbt samtidigt som Rysslands tröskel för att använda militärt våld har sänkts. Framtida krigföring kommer att ha ett ökat inslag av militär makt som indirekt påverkansmedel, samordnat med politik, diplomati och ekonomi. Ofta understödd av informationsoperation, cyberkrigföring och asymmetriska strategier. Med planeringsanvisningarna får Försvarsmakten en högre operativ effekt inom samtliga stridskrafter under försvarsbeslutsperioden. Högre operativ effekt kommer att uppnås genom att kvaliteten i krigsförbandens förmåga (personal, materiel och övningar) ökar. För Försvarsmakten är väpnad strid mot en kvalificerad motståndare dimensionerande, där krigsförbanden är i fokus. Tröskeleffekt skall uppnås, genom aktivt uppträdande i vårt närområde och en god nationell försvarsförmåga. Genom gripbara och samövade hela förband, med rätt personal och rätt materiell skall tillgängligheten öka. Försvaret av Sverige skall lösas tillsammans med andra i Sverige och vårt närområde. Försvarsmakten menar också att med de planeringsanvisningar som nu gäller kommer inte den militära förmåga som försvarsberedningen föreslagit att nås. För detta behövs ytterligare satsningar. OM det ges ett ökat ekonomiskt utrymme föreslår Försvarsmakten ett antal nivåhöjande steg, bl.a. omfattande ökade personalvolymer, tillförsel av mängdmateriel samt ytterligare ökad övningsverksamhet. Den breda kontexten - lokalt K 3 Vid regementet har arbetet bl.a. präglats av arbetet med regeringsbeslut 5 (FMORG 18) och i detta mer specifikt utvecklingen av 7. Lätta bataljonen samt en eventuell flytt av Örebro Värmlandsgruppen (ÖVG) till Villingsberg. När det gäller 7. Lätta bataljonen har diskussionen främst avhandlat en eventuell flytt till Livgardet. Orsaken till detta har kopplingar till behovet av nyinvesteringar i infrastruktur vid garnisonen och som huvudsakligen berör regementet samt Särskilda Operationsgruppen. Avseende en flytt till Livgardet har det funnits en oro över att Försvarsmakten skulle ta ett beslut i frågan i samband med underlaget till regeringen. Regementet har lagt mycket arbete på att visa på fördelar med nuvarande lösning som innebär fortsatt delning av bataljonen, men även påvisat fördelar med en flytt till K 3. Läget i skrivande stund är att Försvarsmakten inte tagit ett beslut om flytt utan frågan skall utredas i tre alternativ. Alternativen är en flytt till Livgardet, fortsatt delning mellan Livgardet och K 3 samt en flytt av hela förbandet till K 3. Detta bedömer jag som en stor framgång i vårt arbete. Särskilda utredare är avdelade och de förväntas redovisa resultatet av utredningen i mitten av februari I detta arbete skall särskild hänsyn tas till behov av infrastruktur samt kostnader därav och produktionskapaciteten när det gäller det nya grundutbildningssystemet (GU). I det fortsatta arbetet kommer jag, och delar av regementsstaben tillsammans med chefen för 7. Bataljonen ägna detta särskild uppmärksamhet. För mig är denna fråga högsta prioritet. Avseende en flytt av ÖVG har Försvarsmakten till regeringen förslagit en flytt. Anledningen till detta är att FMTM, som äger nuvarande lokaler, behöver dessa utrymmen för sin tillväxt. Viktigt för mig i detta arbete har varit att säkerställa bra och ändamålsenliga lokaler i Villingsberg samt för Sannaheds hemvärnsbataljon i Örebro. Under 2015 kommer arbetet mot den nya försvarsmaktsorganisationen att fortsätta och det kommer att finnas anledning att återkomma med särskilda orienteringar även kring detta. Att bygga stolthet och identitet Inom försvarsmakten bedrivs ett arbete kallat Roller och Relationer (RoR). På regementet har vi en utvecklingsgrupp som arbetat med detta. Arbetet tar resultatet från Försvarsmaktens verksamhetsindikator (FM VIND) som utgångspunkt där medarbetare och chefer efterfrågar tydligare mål, vision och uppdrag samt riktning för Försvarsmaktens utveckling. Ur FM VIND kan utläsas att medarbetarnas förtroende för att myndigheten kan lösa sina uppgifter är lägre än allmänhetens och att Försvarsmakten inte uppfattas vara en attraktiv arbetsgivare. Parallellt finns ett starkt engagemang och en stolthet hos medarbetarna som grundar sig i den roll vi, Försvarsmakten, har och det sätt som vi utför vårt uppdrag på, vår profession, som vi måste ta tillvara. Arbetet med roller och relationer syftar till att utarbeta Försvarsmaktsidé 2025 (FMI 2025). Den ska tydliggöra FMs viljeinriktning och önskat tillstånd med siktet ställt på I Försvarsmaktsidén positionerar vi Försvarsmakten där vi väljer att vara som en garant för frihet, trygghet, vår livskvalitet och rätt att leva som vi väljer. FMI 2025 ska svara på frågorna, varför och för vem FM finns (syfte och roll), vad FM ska åstadkomma (uppdrag/uppgifter, verksamhetsidé), hur (verksamhetsmodell, värderingar och profession) och vart FM är på väg (önskat tillstånd på lång sikt och de strategiska vägval) Inom regementet har enheterna på olika sätt jobbat med frågor relaterat till K 3 resultat i FM VIND under året. Tanken är nu att det enhetsvisa arbetet med FM VIND kommer att kompletteras med RoR. Detta arbete kommer fortsatt att ske inom utvecklingsgruppen, men också efterhand spridas och förankras på bredden inom förbandet. Det är ett viktigt arbete. Ett tack och en uppmaning. Avslutningsvis vill jag till Er alla rikta ett tack för goda insatser under året. Jag är mycket stolt över vad Ni har presterat under året. Dessutom skulle jag vilja uppmana Er alla att sända en särskild tanke till kollegor som varit och är ute på internationella uppdrag under jul-och nyårshelgerna, de livhusarer som behöver ägna helgerna till att förbereda sig själva och sina nära och kära på ännu en insats, samt de vänner som genom skador ständigt påminns om de uppoffringar och risker som dessa insatser innebär. Kom ihåg att vi, Försvarsmakten, finns till för att försvara Sverige och säkra vår frihet och trygghet, vår livskvalitet och rätt att leva som vi själva väljer. För en livhusar leder vägen alltid framåt Pergite! Dag Lidén Chef Livregementets Husarer LIVHUSAREN

10 LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING av Roland Johansson Livhusarer, kamrater! När jag nu ser tillbaka på det gångna året är det en händelse som påverkat mig mer än något annat. Jag tänker på vår ordförande Uno Bohmans hastiga bortgång. Näst efter att vara en Skaradjäkne var han en sann Livhusar. Uno var en uppskattad och omtyckt ledare och han var vår ordförande i två omgångar, totalt i 18 år. Dessutom var han redaktör för livhusaren i flera år. Uno löste många kniviga situationer med glimten i ögat. Jag vet att han var glad och stolt över att få leda vår förening. Vid en minneshögtid i Skara representerades föreningen av Jens Ramhöj med flera och i ett kort tal så pekade Jens på allt det positiva som Unos ordförandeskap inneburit. Tänk inte enbart med sorg på att han är död - tänk också med tacksamhet att han har levat, var budskapet. Uno lämnar ett stort tomrum efter sig! År 2013 avslutades på ett bra sätt för föreningen. Vårt årsmöte i samband med regementets högtidsdag blev återigen en fullträff när det gäller antal deltagare och verksamhet och vi såg fram mot vad 2014 skulle innebära. En fin vårkväll i april samlades vi i Fagersanna för att se tillbaka på vad denna plats hade att berätta om regementets verksamhet genom åren. Trakten har ju under århundraderna fullkomligt vimlat av livhusarer då detta har varit södra delen av Vadsbo skvadrons upptagningsområde, allt från 1600 talet och framåt. Vid vårt besök koncentrerade vi oss dock på vad våra medlemmar hade att berätta om platsen i södra delen av sjön Örlen, väster om samhället Fagersanna. (läs mer om detta och om andra livhusarövningar i detta nummer av Livhusaren). Vår ordförande Uno Bohman, var i sitt esse när han avslutade kvällen i gemensamhetshuset i Strandstadens område. Detta kom att bli Unos sista uppdrag för föreningen. Livhusarernas kamratförening är en länk mellan alla livhusarer och regementet. Ett av föreningens mål är att ge tillfälle för befäl och värnpliktiga från olika årsklasser att träffas, prata om hur det var förr och återuppliva den speciella gemenskap och anda som finns vid förbandet. Ett sådant tillfälle är när vi träffas i samband med regementets högtidsdag den 4 december. Du som läser tidningen just nu är med stor sannolikhet medlem. Om detta inte stämmer, men du är eller har varit anställd eller varit värnpliktig vid regementet då är du varmt välkommen att ansöka om medlemskap föreningen. Ansökan kan du enklast göra på: livhusarernaskamratforening.se/ Vi ser fram mot att nytt intressant och spännande år, Vi går vidare på Unos utstakade väg med kamratskap, trevligt umgänge och husaranda som ger oss friskt mod, initiativförmåga och handlingskraft i det vi ska utföra. Styrelsen ser fram mot ett stort deltagande i de olika aktiviteter som arrangeras och att kontakten med regementet fortsätter att vara så bra som det alltid har varit. Vår nye regementschefs första år borgar för detta. Varma Hälsningar Roland Johansson Ordförande 10 LIVHUSAREN 2014

11 Förre majoren vid Livregementets husarer (K3), ordförande i Livregementets husarers kamratförening mm Uno Bohman, avled under sommaren efter en kort tids sjukdom i en ålder av 71 år. Några av regementskamraterna sammanfattade Uno s liv som följer. Publicerat i flera västsvenska tidningar. Uno Bohman föddes i Falköping men flyttade som barn med familjen till Stenum utanför Skara. Uno blev hembygden trogen och tog över föräldragården och bodde hela sitt liv i Stenum med stora delar av familjen in på knutarna. Efter genomgången folkskola i Norra Lundby och Norra Ving bar det av till Skara där Uno tog real- och studentexamen vid Katedralskolan, således en äkta Skaradjäkne. Så sent som i maj i år kunde Uno fullfölja uppdraget, att som hedersordförande i Skaradjäknarnas förening, hälsa 400 gamla djäknar välkomna till Skara och den årliga Djäknedagen. Under skoltiden lades grunden till ett hästintresse som skulle vara livet ut. När det var dags för värnpliktstjänstgöring var därför valet lätt. Det blev kavalleriet. Vid denna tid hade armén beridna jägarförband i sin krigsorganisation i norr. Efter genomgången officersutbildning blev Uno fänrik i kavalleriet och med placering vid K3 i Skövde Som ung truppofficer utbildade Uno befäl och värnpliktiga i spaningstjänst. Under många år var han chef för ett av K3:s krigsförband i Skåne, tolfte spaningsskvadron ett förband som han verkligen En gång livhusar, alltid livhusar! - Uno Bohman satte sin personliga prägel på. Uno hade en egenskap som värdesattes av hans chefer. Han kunde samla soldaterna och engagera dem för helheten, för regementets mål och för värnplikten - kort sagt för folkförsvaret. Uno Bohman tillhörde den sista årskullen officerare som fick genomgå Ridskolans på Strömsholm långa kurs innan denna verksamhet avvecklades i takt med att hästarna försvann ur krigsorganisationen. På gården i Stenum födde Uno och Ulla, även hon med gedigen hästutbildning, upp hästar och bedrev utbildning i olika former. Uno var en uppskattad ridlärare och domare med uppdrag utanför landets gränser. Han hade också uppdrag inom Västergötlands Ridsportdistrikt där han var styrelseledamot. Uno blev K3 troget under hela sin aktiva tid. Med sin bakgrund i spanings- och jägartjänst föll det sig naturligt att arbeta med militär underrättelsetjänst. Uno kom tidigt i kontakt med den frivilliga befälsutbildningen (FBU) som varje sommar bedrev kurser på Källvikens kursgård utanför Strömstad. Åtskilliga är de frivilligförsvarare som fått ta del av hans pedagogiska genomgångar, alltid åtföljda av färgglada och personliga overheadbilder. Uno hade en konstnärlig ådra som kom väl till pass och hans bilder var aldrig någon dussinvara. Många är vi kollegor som också fått känna på Unos vassa tuschpenna i form av lagom elaka karikatyrteckningar vid officerskårens årliga lillejulfirande. När K3 flyttade till Karlsborg 1984 valde Uno att stanna i Skövde och arbeta som underrättelseofficer vid dåvarande Västra militärområdesstaben fram till Med denna gedigna bak-grund var inte steget långt till tjänstgöring vid Arméns underrättelseskola i Karlsborg som lärare och kurschef. Ett stående inslag under de 3-4 veckor långa underrättelsekurserna var en kulturdag där kursdeltagarna, som kom från hela landet, fick besöka olika skaraborgska sevärdheter. Under dessa bussresor var Uno i sitt esse när han som en arvtagare till Västgöta-Bengtsson sakkunnigt och lättsamt guidade resenärerna runt. Ofta ingick ett ridpass på någon ridskola i programmet; en kavallerist måste kunna rida! Unos lojalitet mot sitt gamla regemente tog inte slut i samband med pensioneringen. Under många år var Uno redaktör för regementstidningen Livhusaren och under totalt 18 år ordförande i Livhusarerna kamratförening. Med stor kunskap om kavalleriet och regementet samt en blandning av skämt och allvar ledde han föreningens aktiviteter och såg också till att föreningen fick en nödvändig föryngring av sin medlemskader. Uno var en sann livhusar som lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går nu till Unos familj. För regementskamraterna Per Blomquist Bernhard Englund Larsåke Paulsson Jens Ramhöj LIVHUSAREN

12 BILDANDET AV LIVHUSARER- NAS KAMRATFÖRENING - LITE FÖRENINGSHISTORIA 80 ELLER 83 ÅR - HUR GAMMAL ÄR FÖRENINGEN EGENTLIGEN? När vi för ett år sedan i föreningens styrelse tittade tillbaka på föreningens historia, så planerade vi att fira 80 år Detta grundade vi, i likhet med vad man gjort i alla år, på lokalavdelningen i Skövdes start 1934 eftersom lokalavdelningen, sedermera i Karlsborg, utgjorde grunden för det nya gemensamma Livhusarernas kamratförening när det bildades Vi gjorde en speciell logga och planerade en artikel i denna tidning om jubileet. Det var bara en sak som vi inte riktigt tänkt på att det var Livhusarernas kamratförening i garnisonsorten/skövdeavdelningens historia som vi grundade historiebeskrivningen på. När jag tittade tillbaka i föreningens historia, så insåg jag att det vi hela tiden kallat för Göteborgsavdelningen, i själva verket var Kamratföreningens ursprung. Det var ju Livhusarernas kamratförening som bildades i Göteborg 1931 och inte någon Göteborgsavdelning. Göteborgsavdelning blev det ju först när det blev flera delar i denna förening som bildades 1934 (Stockholm, Skövde och Örebro) och dessa då benämndes lokalavdelningar. Beslutet att berätta om vår föreningshistoria ligger fast, artikeln följer här. Det är bara det att vi i den gemensamma föreningen firar ett 83 årigt jubileum och inte 80! (och det är ju ännu bättre )/Red 12 LIVHUSAREN 2014 av Jens Ramhöj och Ulf Runesson Under tiden mellan första och andra världskriget började kamratföreningar bildas vid de militära förbanden. Det fanns en önskan bland dem som gjort sin värnplikt eller varit inkallade till beredskapstjänst att hålla kontakt med sina respektive förband och hålla sig informerade om vad som hände på regementet. Intresset var ömsesidigt. Genom kamratföreningarna fick förbanden även en kanal ut i samhället för försvarsinformation samt en möjlighet att skapa förtroende och intresse för Försvarsmaktens verksamhet. April 1931 Föreningen bildas Redan i april 1931 bildades Livhusarernas Kamratförening i Göteborg och 1934 samlades ett 30-tal husarer i Skövde för att bilda Livhusarernas kamratförening i garnisonsorten bildades även en avdelning i Stockholm och senare en avdelning i Örebro (som vi tyvärr inte vet så mycket om). Under 1970-talet tillkom lokalavdelningar i Värmland och Skåne. I stadgarna stod Livhusarernas Kamratförening är en sammanslutning av personer som, oberoende av tjänsteställning, tjänstgjort eller ännu tjänstgöra vid Kungl. Livregementets husarer. Detta innebär att kamratföreningen i år, har funnits i 83 år! Sida vid sida levde de olika avdelningarna (skvadronerna) under en överstyrelse (bildad 1963) där regementschefen var ordförande. Förändring av rekryteringsområden mm ledde så småningom till att lokalavdelningarna utanför garnisonsorten fick svårare att rekrytera medlemmar. Detta ledde till att den gemensamma kamratföreningen Livhusarernas kamratförening bildades Denna gemensamma förening har under de följande åren utvecklats och haft ett stadigt medlemsantal på mellan personer. I föreningen har vi alla det gemensamt att vi känner för vårt regemente Livregementets husarer. Regementet, med anor tillbaka till Upplands och Sörmlands ryttarfanor på 1500-talet, via Livregementet till häst till vårt regemente av i dag. Oavsett vad vi utbildats till under denna tid så har vi det gemensamt att vi är Livhusarer. Detta har vi fått med oss i blodet efter mer eller mindre lång tjänstgöringstid vid förbandet. Kamratföreningen vänder sig till alla åldrar och omfattar således alla åldrar från 20 och uppåt. Föreningens ändamål är att: verka för att bibehålla och utveckla medlemmarnas kontakt med regementet informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementets historia, traditioner och utveckling utgöra ett enande band mellan medlemmarna sammanföra medlemmarna till samvaro under trivsamma former Vår kamratförening är inte minst idag en aktiv förening med drygt åttahundra medlemmar från alla delar av Sverige. Alla deltar inte lika aktivt i föreningens aktiviteter, men alla kan följa föreningens verksamhet på dess utmärkta hemsida eller i tidningen Livhusaren. En tidning som förra året firade 50 års jubileum! Tidningen Livhusaren 1934! Redan på hösten 1934 utkom faktiskt en medlemstidning vid namn Livhusaren. Man kan säga att detta var en förlaga till vad som skulle komma nästan 30 år senare. Tidningen utgavs av Livhusarernas kamratförening genom sekreteraren Torsten Wahlgrens försorg. På förstasidan kallades det till höstmöte fredagen den 7 december på restaurangen Gamle Port i Göteborg. På agendan stod mötesförhandlingar och en gemensam supé som kunde intas till det facila priset av kronor 3,75 inklusive serveringsavgift.

13 Delar ur kamratföreningen i början av 30-talet samlad i samband med en högtid/fest. Öv Knöös främre raden i mitten. Och rätt som det var blev det också en förening. (enligt kungliga myntkabinettets omräkningstabell skulle detta motsvara 116 kr i dagens penningvärde. Man kan således påstå att det var billigt! Om man i stället räknar med att 1934 fanns det 1 öres kola som idag kostar 1 kr så är ökningen 100 ggr. Analogt med detta skulle måltiden kosta ca 375 kr vilket verkar mer relevant. ) I Livhusaren som du nu läser i återges delar av innehållet i denna lilla tidning; Lite föreningshistoria, en berättelse om kamratföreningens besök på regementet i Skövde 1934, en lovsång till Sanna hed och lite om kamratföreningens organisation. Det hade varit värdefullt om någon i kamratföreningen kunde berätta mer om denna tidning utgavs det fler än denna första? I denna lilla tidning fanns även regementspastorn Paul Nilssons sång tillägnad Livhusarernas Kamratförening och som än idag sjungs i föreningen. Den finns naturligtvis med i Livhusarernas snapsbok. Mangrann samling tappra Livhusarer, gamla tider leva upp igen Liten föreningshistoria (nedtecknad av sekreteraren Torsten Wahlgren 1934) Kamratföreningens födelsedag är den 9 april Nog hade det länge pratats man och man emellan att vi livhusarer borde, såsom fallet var vid en del andra regementen, ha en kamratförening där vi kunde träffas under gemytliga former för att återuppliva gamla minnen från tiden vid vårt för oss alla så kära regemente. Nämnda dag, den 9 april, sammanträdde nämligen ett litet antal intresserade för att dryfta frågan. Saken vann anklang, föreningen konstituerades, styrelse utsågs, stadgar diskuterades och fastställdes och den 17 april kunde det första allmänna sammanträdet avhållas då ett 100 tal livhusarer, - föredettingar och nuvarande, samlades på Restaurant Gamle Port, nyfikna på vad som komma skulle. Man kan gott säga att detta första sammanträde blev en fullträff i alla avseenden. Major Odelberg, som redan under det förberedande arbetet ägnat den blivande föreningen sitt intresse och stått oss bi med råd och dåd, höll ett elegant och med stort bifall mottaget föredrag om regementets historia. Det moderna kavall-eriet visades å film, och den gemensamma måltid med efterföljande samkväm som avslutade kvällens program, gav tillfälle till en repetition av många gamla både goda och glada historier och upplevelser. Säkert kände vi alla då, att det i alla fall var något alldeles särskilt med att vara livhusar! Som sagt, stämningen var den allra bästa och just den som bör utmärka en kamratförenings sammankomster. Sedan dess har vi regelbundet träffats två gånger om året till ordinarie möten och alltid har vi trivts gott tillsammans. Det har varit oss angenämt att få se så många av vårt gamla befäl hos oss och med dem umgås vi hjärtligt utan alla later. Majorerna Odelberg och Torén, ryttmästare Krafft, löjtnant Biörk, fanjunkare Eriksson jämte vår sekreterare har hållit föredrag i olika, för oss alla intressanta ämnen, oftast med film eller ljusbilder, och de otaliga historier som våra gäster och övriga medlemmar glatt oss med har varit bra (och så roliga sen). Nog tror jag att vi kunnat vara eniga om att våra sammankomster, där det goda kamratskapet och den måttfulla otvungenheten alltid suttit i högsätet, efterlämnat endast de allra bästa minnen. LIVHUSAREN

14 1934 lokalavdelningar tillkommer i Stockholm och Skövde Redan från första stund i Livhusarernas kamratförenings bildande i Göteborg 1931 fanns en förhoppning om att föreningen med tiden skulle samla allt fler medlemmar i Livhusarernas stora familj genomfördes därför en stadgeändring för att möjliggöra bildandet av lokalavdelningar utanför Göteborg. tillströmningen av medlemmar till lokalavdelningarna utanför garnisonsorten att minska. Detta berodde delvis på ändrad utbildningsinriktning och nya upptagningsområden för de värnpliktiga började man i Överstyrelsen diskutera olika former för att öka medlemsantalet. Tre år senare, 1990, togs frågan om nedläggning av samtliga lokalavdelningar och bildandet av en gemensam förening upp. Något beslut fattades inte. Lokalavdelningarna ville försöka några år till. Utöver detta, två till fyra styrelsesammanträden. Medlemsmötet på våren var tillika årsmöte i samband med de stora hästtävlingarna som anordnades vid K 3. Från och med 1946 flyttades årsmötet så att det genomfördes på hösten i samband med högtidligheterna kring regementets högtidsdag den 4 december. Varje år har föreningen arrangerat utflykter till olika platser. Ett genomgående tema har varit att besöka platser där Livhusarerna verkat eller varit förlagda. Även föreningens sommarutflykter, om ej alltid så livligt frekventerade som man kunde önska har de varit lyckade. Första året genomfördes en resa till Skövde och därefter har föreningen besökt Varbergs och Bohus fästningar där det historiska intresset tillgodosetts genom sakkunniga demonstrationer och föredrag där kroppens krav fått sitt genom medhavd förtäring som visst icke alltid varit enbart torrskaffning. Under åren som gått har föreningen genomfört ett antal utflykter företrädesvis med buss till exempel Sannahed, Fellingsbro, Örebro, Gudhem, Ekornavallen, Strömsholm, St Dagsnäs, Husaby kyrka, Essgärde, Kungslena, Mösseberg, Skara ridhus, Värmland, Karlsborg med Göta kanal, Lund, Göteborg, Uppsala, Halmstad, Karlskrona mm. Under 90 talet infördes även kortare träffar med något lätt att äta, kåseri, studiebesök etc På sidan 16 följer en berättelse om den första resan som kamratföreningen gjorde i september bildades en lokalavdelning i Stockholm där föreningens hedersledamot majoren Odelberg och ryttmästaren Berthold gjorde en stor insats i bildandet. En interimsstyrelse bildades i Stockholm med ryttmästaren Th Grill i spetsen. Även i Skövde hände saker. Genom en annons i Västgötakorrespondensen den 26 november 1934 kallades före detta och i tjänst varande Livhusarer till en sammankomst på restaurang Skandinav i Skövde för att eventuellt bilda en kamratförening. Initiativtagaren till sammankomsten var ryttmästarna G A Klingspor och Rolf Örn. Det bildades även en avdelning i Örebro som det är svårt att finna information om. Det vore bra att få höra lite mer om denna från någon som kommer ihåg eller som har hört något om den. Föreningen existerade 1963 och sekreteraren hette J Jönsson och var polisassistent i Örebro. I övrigt har jag inte hittat något från denna lokalavdelning. Under 1970-talet tillkom avdelningar även i Värmland och Skåne. Överstyrelsen bildas Den 1/ hölls ett möte i Skövde under dåvarande sekundchefen Bengt Ljungquist ledning. Deltagare var lokalavdelningarna i Göteborg, Stockholm, Skövde och Örebro och syftet var att bilda en överstyrelse med representanter för samtliga lokalavdelningar och med egna stadgar. Ett av målen var att ge ut ett medlemsblad. Detta medlemsblad fick senare namnet 14 LIVHUSAREN 2014 Livhusaren. För att få ekonomin gå ihop bildades en tidningsfond. Inkomsterna till tidningen byggde på annonser, bidrag och lösnummerförsäljning. En särskild redaktionskommitté tillsattes. Fram till år 1974 behandlades nästan enbart tidningsärenden och hedersbevisningar vid överstyrelsens sammanträden. Flytten av K3 från Skövde till Karlsborg 1984 sammanföll med att Skövdeavdelningen firade sitt 50-årsjubiléum. Göteborgsavdelningen hade firat sina 50 år tre år tidigare. I samband med flytten tog kamratföreningarna initiativet till en minnessten till minnet av K3:s 80 år i Skövde. Denna bekostades av insamlade medel och tillverkades av den då 76-årige stenhuggaren Sigvard Lindbom. Stenen avtäcktes under högtidliga former i samband med avvecklingsceremonin den 20 juni En enda kamratförening Livhusarernas kamratförening i garnisonsorten, senare Skövdeavdelningen, fortsatte sin verksamhet i Karlsborg under namnet Livhusarernas kamratförening, Karlsborgsavdelningen. Under 1980-talet började Vid Överstyrelsens sammanträde i september år 2000 fattades beslut om att organisera om verksamheten. Göteborgsavdelningen hade avslutat sin verksamhet 1994 och Värmlandsskvadronen hade haft sitt sista sammanträde Beslutet blev att bilda en gemensam kamratförening Livhusarernas Kamratförening. Karlsborgsavdelningen fick i uppgift att bilda en interimsstyrelse och lämna förslag till nya stadgar. Vid Överstyrelsens möte den 29/ beslutades att avveckla densamma och de kvarvarande lokalavdelningarna i Karlsborg, Stockholm och Skåne. Dagen efter, på regementets högtidsdag, genomförde kamratföreningen sitt årsmöte då de nya stadgarna och den nya organisationen fastställdes. Lokalavdelningarnas standar överlämnades till den gemensamma föreningen och har sedan dess prytt trapphuset vid regementsstabens ingång i slutvärnet Karlsborgs fästning. Den gemensamma kamratföreningen Livhusarernas kamratförening har under de följande åren utvecklats och har haft ett stadigt medlemsantal på cirka personer. Föreningen fick under 2008 ett nytt standar som under 2009 kompletterades med ett bordsstandar. Möten och Aktiviteter Under de första 12 åren hölls två stora medlemsmöten i föreningen, ett på våren och ett på hösten. Medlemsantal Från att varit ett hundratal medlemmar när föreningen bildades år 1931, har medlemsantalet ökat för varje år och uppgår 2014 till 838 st.

15 Några minnesvärda tidpunkter; 1931 Föreningen bildas med säte i Göteborg 1934 Skövdeavdelningen och Stockholmsavdelningen bildas Överstyrelsen bildas Plakett tas fram för God livhusaranda och gott kamratskap Hyllningstelegram till de som fyller jämna år tas fram Ett föreningsstandar tas fram Ett kavajmärke tas fram En minnessten för regementets tid i Skövde tas fram Myndigheterna beslutar att husartorpet får stå kvar i Gärdhems trädgård Göteborgsavdelningen läggs ned 1994 Myndigheten beslutar att Husartorpet måste flyttas med anledning av etableringen av Brigadcentrum Husartorpet flyttas till Simsjön. (Läs om torpets historia i denna tidning) 1999 Värmlandsavdelningen läggs ned 2001 Den gemensamma Livhusarernas kamratförening bildas. Karlsborgsavdelningen, Stockholmsavdelningen och Skåneavdelningen läggs ned Ett nytt föreningsstandar tas fram Ett bordsstandar tas fram Ett «infosegel» tas fram FÖRTROENDEVALDA GENOM ÅREN I KAMRATFÖRENINGEN Här kan läsa om vem som valdes till styrelser i Stockholm, Göteborg och Skövde den första tiden efter bildandet. Även en redogörelse över ordf, vice ordf, sekr och kassör i Skövde/Karlsborgsavdelningen som ju utgjorde stommen i den 2001 bildade gemensamma föreningen. Beklagar att inte Skåne och Värmland är med. Livhusarernas kamratförenings organisation 1931 styrelse med säte i Göteborg Ordförande: Claes Grill Vice ordförande: Curt Armstedt Sekreterare: Torsten Wahlgren Vice sekreterare: Yngve von Reis Skattmästare: Evald Olson Klubbmästare: Carl Gyberg och E von Wachenfeldt Adjungerad ledamot: B Larsson 1934 års styrelse - första styrelsen i Livhusarernas kamratförening i Stockholm Ordförande: Rm Th Grill Vice ordförande: Dir C A Strandman Sekreterare: Rm C E Berthold Vice sekreterare: Red H Jeurling Skattmästare: Dir A Kristensen Vice skattmästare: Fj E Stohm Klubbmästare: Dir A Kristensen Vice klubbmästare: Hr P Persson 1934 års styrelse första styrelsen i Livhusarernas kamratförening i garnisonsorten (Skövde) Ordförande: G A Klingspor Vice ordförande: Rolf Örn Sekreterare: K Bäckeskog Vice sekreterare: N Ahlander Kassör: B H Frimanzon Vice kassör: K-H Beckman Klubbmästare: H Biörk och H Gustavsson Adjungerad ledamot: R Seipel Det var dessa som startade verksamheten i dessa tre styrelser Uppdrag inom styrelsen i Garnisonsorten/Skövde/ Livhusarernas kamratförening Ordförande Ryttmästare Friherre G A Klingspor (12 år) S Littorin (7 år) H Strömstedt (3 år) G Schildt (16 år) Stig Aaby-Ericsson (12 år) Sven Hugo Rizell (2 år) Uno Bohman (5 år) Jan E Forssberg (8 år) Uno Bohman (13 år) Vice ordförande Ryttmästare Rolf Örn (10 år) Lt H Biörk (9 år) Källarmästare H Gustavsson (13 år) Förvaltare F Olsson (15 år) Övlt S-H Rizell (3 år) Nils Persson (15 år) Roland Johansson (2 år) Lars Pettersson Roland Johansson (12 år) Sekreterare K Bäckeskog (14 år) F Olsson (13 år) T Jönsson (5 år) M Hjalmarsson (9 år) Rune Smedberg (9 år) Ulf Runesson (3 år) Jens Ramhöj (2 år) Mats Tannerheim (5 år) Jens Ramhöj (20 år) Kassörer Kriminalöverkonstapel B H Frimansson (11 år) Köpman Hj Nordström (3 år) Köpman G Pettersson (6 år) Förrådsförman G Pettersson (6 år) Kriminalinspektör Eskil Björk (6 år) Rune Smedberg (3 år) Göte Pettersson (3 år) Bertil Carlsson (11 år) Assar Lidén (6 år) Johan Thorp (10 år) Längsta styrelseuppdrag i kamratföreningen intill 2014 H Gustavsson: klubbmästare (19 år) vice ordförande (3 år), ledamot (10 år), totalt 32 år i styrelsen. F Olsson: sekreterare (13 år), ledamot (17 år), totalt 30 år i styrelsen Jens Ramhöj: sekreterare (2 år), ledamot (4 år), sekreterare (20 år), totalt 26 år i styrelsen M Hjalmarsson: ledamot (8 år), sekreterare totalt 22 år i styrelsen Uno Bohman: ordförande (5 år), (13 år), totalt 18 år i styrelsen Assar Liden: kassör (6 år), ledamot (10 år), totalt 16 år i styrelsen G Schildt: 16 år Nils Persson: 15 år Roland Johansson: 14 år G A Klingspor:12 år B H Frimansson: 11 år Bertil Carlsson: 11 år Johan Thorp: 10 år LIVHUSAREN

16 KAMRATFÖRENINGENS RESA TILL SKÖVDE 20 SEPT 1931 Öv Knöös, sekundchef , tar emot kamratföreningen på fältet utanför kasern 20 sept 1931 på den första föreningsresan Det var sol och högt till taket denna söndagsmorgon då vi samlades vid centralen i Göteborg. 160 man, av alla lovliga yrken och stånd, gråhårsmän och unga årgångar äntrade de bägge vagnar som ställts till vårt förfogande. Det dröjde inte länge innan den rätta stämningen infunnit sig och gamla minnen drogs fram, dubbelt aktuella nu inför det stundande mötet vilket gjorde resan både kort och angenäm. Vid stationen i Skövde mötte major Odelberg och gav oss den första välkomsthälsningen jämte en redogörelse för dagens program. Med musiken i täten gick marschen från stationen till fältet framför kasernen, och det var minsann en marsch som intet fanns att anmärka på. Regementet stod redan uppställt, ack ej som förr i världen i snörprydd dolma och högmössa med ståndare och pom-pom, utan i grå mundering och stålhjälm, men ståtligt var det i alla fall. Nog klappade våra 16 LIVHUSAREN 2014 husarhjärtan i raskare takt när vi slöt upp intill våra kamrater i vapenrock och paraden för fanan och fältgudstjänsten hade i oss gamla nog så goda deltagare. Det var en dag hela dan det! Tal hölls för regementet och för föreningen och vårt ståtliga vandringspris överlämnades under högtidliga former. Uppvisande av pansarbilar och annan, för oss främmande och märkvärdig attiralj, kapplöpningar mm fyllde ut dagens program. En krigarmiddag i koket och välfägnad på markis uppskattades livligt och tacksamt. Hur roligt var det ej att få besöka logement och stallar och känna den välbekanta doften av häst, sadelsåpa, gamla stövlar sticka en i näsan. Ja, en och annan sträckte ut sig ett ögonblick i en säng för att åter få känna behaget av kronans madrasser som en gång skänkte oss en hård men ljuvlig vila efter dagens strapatser. Men allting har ett slut och så även denna minnesrika dag och snart var vi åter i Göteborg, storbelåtna med allt vi sett och tacksamma över den vänlighet som från översten och nedåt strömmat oss tillmötes. Ja, detta var några rader om föreningens verksamhet hittilldags. Har vi kunnat främja den uppgift, som föreningen enligt stadgarna gjort till sin, nämligen att utgöra ett enande band mellan medlemmarna, att sammanföra dem till kamratlig samvaro för att återuppliva gamla minnen från tjänstgörings- eller värnpliktstid samt att bibehålla eller stärka intresset för vårt gamla regemente ja därom må medlemmarna själva döma. Då föreningen nu står i begrepp att utöka sitt verksamhetsområde, i det att lokalavdelningar är under bildande i Stockholm och i Skövde, vågar vi hoppas att föreningen därigenom skall bli allt bättre skickad att fylla sina uppgifter. Ty det är mycket som föreningen kan göra i anslutning till sitt program. Men då fodras det en enig och intresserad medverkan från alla de livhusarer som känner att de har något att tacka sitt gamla regemente för, nämligen den fostran och utbildning de erhållit samt de minnen de därifrån kunnat föra med sig ut i livet. Författad av kamratföreningens förste sekreterare Torsten Wahlgren och införd i tidningen Livhusaren 1934

17 Föreningshistoria: Övre bilden är fotograferad i samband med att Göteborgsavdelningen fick sitt standar vid en ceremoni år Standaret skänktes av mj Wilhelm Odelberg och är en kopia av K 3 dåvarande standar med tilläggstexten Göteborgsavdelningen På undre bilden ses mj Odelberg med hustru och hunden Hugo, som sonen också döptes till. Livhusaren Hugo Odelberg är idag föreningens äldste medlem. LIVHUSAREN

18 MINNS DU - NEDSLAG I TID- NINGEN LIVHUSAREN GENOM ÅREN Först lite om vad som hände jämna år , sedan ett nedslag i stora händelser för regementet 1974, 1984, 1994 och Sammanställt av Jens Ramhöj 1964 var Bengt Ljungqvist sekundchef. I sekundchefen har ordet skrev han om traditioner. Traditionsbegreppet blir ofta vantolkat och missförstått. De finns de som anser att traditioner innebär ett bevarande av ålderdomliga tankesätt, förvaltande av döda ting och iakttagande av betydelselösa vanor. Ingenting kan vara felaktigare. Tradition innebär ett samband med gångna släktled som ger stadga i vårt handlande. Man kan inte leva historielös. Traditionen har sina rötter i djupt gångna släktled men förnyas ständigt av levande generationer. Det är en kraftkälla som kräver ansvar och föder stolthet. Den tar sig uttryck i goda prestationer, i yrkesmedvetande och stolt försvarsanda. Traditioner skapas inte bara genom hjältemodiga krigiska insatser. De goda vanorna och den goda andan växer lika mycket fram under den strävsamma grå vardagen. De skall ständigt förnyas, ges friskt innehåll genom nya impulser och idéer. Vi livhusarer bör vara tacksamma för våra traditioner. Genom det ansvar de kräver är det en hjälp för oss när det gäller att vidmakthålla förbandets anseende och duglighet. Bengt Ljungqvist poängterade också tidningen Livhusarens betydelse när han skriver; Livhusaren binder livhusarer samman. Den fyller därmed bättre och bättre en annan och allvarlig och viktig uppgift 18 LIVHUSAREN 2014 vidmakthållandet och spridandet av den goda livhusarandan, präglad av lojalitet mot förbandet och av fighting spirit. Utan förbandsanda blir varje förband värdelöst, hur fin materielen än är. Sekundchefen Bengt Ljungqvist sa många bra och tänkvärda saker! Plutonchefseleverna Anders Echardt, Bengt-Åke Sebring, Mats Forsgren, Anders Wallin ser till att inget skall hända med Chrustjev och Konungen var också året då den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjev gjorde stadsbesök i Sverige. Militärpoliserna från K 3 var naturligtvis med i hetluften. Vi vann inte bara lärdom av geografisk natur utan också kunskap i det fängslande militärpolisyrket, och detta i centrum av en miljonhövdad allmänhet skrev en av dem efter uppdraget. Under sitt uppdrag träffade soldaterna också på ett antal poliser som gjort tjänst vid livhusarerna. Vi förstod att MP-tjänsten var en utmärkt språngbräda till den egentliga polisbanan vilket gladde ett antal som var inne på att söka till polisskolan efter värnpliktens slut. Övlt Hampus Kalmberg skrev en berättelse i Livhusaren om den motoriserade Kavalleribrigaden Peyron, vårt mest rörliga arméförband i krigsorganisationen som verkade i olika former åren då den överfördes till pansartrupperna och blev 8. pansarbrigaden. Brigaden bestod av Brigadstaben, I. Kavalleribilbataljonen från K 1 i Stockholm, II. Kavalleribilbataljonen från K 2 på Ljungbyhed, III. Kavalleribilbataljonen från K 3 i Skövde samt en artilleridivision från A 6 i Jönköping. Signaturen E.B-k berättade i tidningen om kamratföreningens Skövdeavdelnings utflykt den 6 september Utflykten guidades av Västgöta-Bengtsson och omfattade urgamla Västgötabygder. I regementets organisation 1964 återfinner vi några husarer, fortfarande verksamma i Kamratföreningen; På Livskv 5.Splut Stig Läth och Assar Lidén. På samma skvadron men på PVplutonen tjänstgjorde Johan Thorp. På 2.Skv signalplutonen tjänstgjorde Yngve Persson, chef för 3. Skv var Eric Berg (avled i år 2014), chef för 1.Splut var Bengt Sandahl, Kenneth Wester var stf på 2.Splut och Roland Johansson var stf på 3.Splut. På 5.Skv FPCS var Lt Swärd chef m fl, m fl kända namn. I tidningen detta år fanns också Vadsbo skvadrons visa som börjar Var skall jag mig en flicka finna, som är så skön som alpens ros. Jag har aldrig hört talas om denna någon annan som gjort det? Vadsbo skvadron, denna skvadron som varit med från början dvs när Livregementet till häst sattes upp, ja även på Upplands ryttares tid, är fortfarande still going strong. I en historia berättad i tidningen förväxlade en soldat vid en uppställning skvadronchefen ryttmästare Widegren med rustmästare Lundberg och svarade Ja, rustmästare på alla tilltal från skvadronchefen. Rustmästare Lundberg var känd för sin tordönsstämma och bistra anletsdrag som enligt ett