Sundberg: Kap 4 Artikulation

Transkript

1 Sundberg: Kap 4 Den viktigaste lärdomen av det här diagrammet är att man inte kan ändra på en enskild formant utan att det får konsekvenser för hela spektrum. Sundberg och Lindbloms artikulatoriska modell Vidden mellan mungiporna som funktion av käköppningen Manliga sångare Manliga ickesångare [i] [u] [a] [ ] Larynxhöjden som funktion av fonationsfrekvensen. För frekvenser under 250 Hz höjer ickesångare larynx när frekvensen ökas, men för sångarna är hålls den i stort sett konstant. Käköppningens inverkan på de två lägsta formantfrekvenserna. Första formanten stiger alltid när käköppningen ökar vilket den t.ex. gör som en funktion av ökad talstyrka.

2 Tungformens betydelse för de två lägsta formantfrekvenserna vid olika käköppning. F 1 och F 2 som funktion av tungans krökning och för olika tungformer. Det främsta intresset av de här modellundersökningarna är att de visar vilken inverkan en enskild parameter har. Det vore näst intill omöjligt att instruera försökspersoner så att de modifierade sin artikulationen på motsvarande sätt. Tvärtom är det så att i normalt tal samordnar man alla dessa olika komponenter inte minst på så sätt att om t.ex. käköppningen av något skäl begränsas kan detta kompenseras med tungformen istället. i u a formantfrekvensskillnader mellan vuxna män och kvinnor. Bedömd kvinnlig klangkaraktär hos en röst som funktion av fonationsfrekvensen till vänster och formantmedelvärden till höger. Fast så här ska det naturligtvis presenteras!

3 F 4 Tal Sång F 3 F 2 F 1 formantfrekvens skillnader mellan två tenorer (män) och två altar (kvinnor) som sjungit en melodi på samma tonhöjder. F 1 F 4 för två tenorer och två altar. Fyllda cirklar visar medelvärden för tenorer. formantfrekvensskillnader mellan tenor, baryton och bas och i i a formantfrekvens -skillnader mellan män och kvinnor för sex olika språk Hz och i %. u formantfrekvensskillnader mellan män och kvinnor för sex olika språk formantfrekvensskillnader för två manliga talare som uttalade vokaler med höjt, normalt och sänkt larynx De här diagrammen som visar det område i både tallstyrkeled och frekvensled inom vilket manliga och kvinnliga talare kan fonera brukar kallas fonetogram eller Voice Range Profiles Här två andra lite mer detaljerade diagram.

4 Operasångare Ickesångare Medelvärden för F 1 F 5. Lägg märke till att F 5 för operasångarna är lägre än F 4 för ickesångarna. Inverkan på spektrum för ett [a] av att en högre formant läggs nära tredjeformanten. Ett exempel på den s.k. sångformanten Sångstyrka Mellanstarkt Starkt Svagt Sångformantens nivå ökar snabbare än den totala nivån. Linjens lutning motsvarar en ökning av sångformantens nivå med 1.5 gånger den totala ökningen. Spektrumkonturer för [u] sjungen resp. talad av en manlig operasångare. Ljudnivå för sångformanten hos en barytonsångare som sjunger en skala på vokalen [ae] Käköppningen är större och larynx lägre i sång än i tal. Långtidsspektra (LTAS) som förklarar varför en sångare som använder sig av en sångformant skiljer ut sig från orkesterklangen.

5 Käköppningens variation med avståndet mellan f 0 och F 1 F 1 F 4 för olika vokaler som en funktion av fonationsfrekvensen för en kvinnlig sångare. De inringade symbolerna markerar sångerskans värden vid normalt tal. F 1 höjs så att den alltid ligger lite över fonationsfrekvensen. f 0 Tungkonturen för en professionell sopransångerska som talar resp. sjunger [a], [i] och [u]. På de högsta frekvenserna används ungefär samma tungform för alla vokalerna tal Larynxhöjden för en professionell sopran som talar resp. sjunger uthållna vokaler. Larynx stiger med ökande tonhöjd. LTAS för olika röstkategorier. Sångformanten framträder som en tydlig topp för alla utom sopranerna. Samband mellan sångarkategori, talrörslängd och två typiska toppar i LTAS, den lägre sammanhängande med F 1 och den högre med sångformanten.