inims Lan MSSionsblad för Svenska Missionen i Kina.

Transkript

1 N:r 15. Ar! 'ren.-priS t 35. L inims Lan MSSionsblad för Svenska Missionen i Kina. Tclelon: Rik< jlllm. ]3runk.b Innehåll : Krbtna, bevarade {r3.n fall. - lvleddc\andeo fråa rältet. - ~ Hao har icke låtit sig vara ulan viltncsbl!lrd.l - Drefafclclningcn. - fh'at för så få vittnen? - För \'~ra s m ~ missionsvänuer. - Redovisning. }\ristna, bevarade fråf\ fal L >Helige.fader, bevara dem iditt na1ftn, hv,lka du har gzfotl ",igh Detta var vär Frälsares bön till sin fader, innan han gick till kampen i Getsemane. Och han till lägger: >Icke beder jag, att du skall taga dem utur världen, utan att du skall bevara dem frän det onda>. Denna syndiga värld behöfver salt, men saltet s kulle förlora sin Sälta, om l~ierren u'ndandroge de sina sin bevarande nåd. Han sätter dem icke in i ett drithus utan planterar ut dem i världen. De måste deltaga i affärslifvet, i förhållandena inom samhället och blitva utsatta för de prof och frestelser, som följa därmed. Men i allt detta måste de lefva ett lif i rättfärdighet; ty en sann kristen kan i alla frestelser hlifva bevarad från fall. Har då denna Mästarens bön för sina efterföljare blifvit hörd? Ja, veteranen Paulus säger till sina bröder i. 'Tessalonika, att, I-Ierren är trofast, hvilken skall stadfästa eder och bevara eder för det onda.> Petrus, som genom sitt själfförtroenrl.e en gång gjorde ett så grufligt fall, skrifver en lång tid därefter, att vi med Guds makt bevaras genom tron till frälsning. - Därför uppmanar han alla sina bräder att befalla sina själar åt Kristus till goda gärningar; d. v. s. 'med tilliten till E:risti bevarande nåd måste följa ett lif i goda gärningar. Huru bevarar Kristus de sina från att falla? Gör han det genom ett stän.digt fortsatt underverk, oberoeude af de för vårt sjäblif gällande lagarne? Gör han det genom ett gudomligt tvång öfver oss, hvarigenom h an häller våra själar såsom inom lås och bom? Ingalunda! Lika fria som vi en gäng voro att vid omvändelsen emottaga eller icke emottaga l{ristus, lika fria äro vi sedan att tjäua honom eller att icke tjäna honom. Den pånyttfödande Anden verkade då i oss, manande oss att vända oss från synden till K ristus: men vi hade alt göra själfva vändningen. Den gudomliga nåden gör icke till intet vår frihet att handla. Ingen man kan kallas ärlig. om han icke sköter sin affär och ställer "hela sitt enskilda och offentliga lif i öfverensstämmelse med rättfärdighetens kraf. Hvarför kunde den unge Josef stå emot frestelserna i Potifars hus? Helt enkelt därför, alt han var kysk i hjärtat, och att fruktan för en helig Gud bodde där. D et bevarade honom från fall. Att vandra i uppriktighet, det är att vandra trygg. Hvarför kunde Paulus utan att blekna stå inför Neros domstol? Han s äger oss, att ~ Herren bistod mig och styrkte mig». Där var hos ho nom medvetande om den nld, Gud i honom verkat. J{ristu s hade sagt till honom:».min nåd är dig nog». Häri ligger gåtans lösning. Jesus Kristus med<j.elar gudo!jllig nåd. Och den nåden uppehåller en sann kristen under frestelsens hetta. Det är en öfvernaturlig process. Mark emellertid, att då Kristus bevarar' o," från fall, är det från vår sida»genom tron~. Genom otro, uppblåsthet, själfförtroende gå vi miste om detta gudomliga bevar.ande och beskydd. Huru skola vi vänta att bevaras frän fall, om vi kasta oss utför ett bråddjup? Huru skall en kristen vänta, att }(ristus skall bevara honom från dryckenskapen, om han icke helt afhäller sig från rusdrycker? E ller huru skall han bevaras på rattfardighetens väg, om han i sitt arbete eller 5in affär brukar nägot slags svek? f-j ur 1.1 skall en kristen kvinna behålla sitt hjärta rent från okyskhet, om hon läser sådana böcker, hvilka uppväcka osedligheten) Och så genom hela raden af frestelser. Den kristen, som önskar och väntar att blifva bevarad från fall, måste bedja om K risti bevarande nåd men på samma gäng soka att lefva i lydnad för Kristi bud. Det är olydnad mot Kristus, som är grunden till h varje afvikelse, eller med andra ord syndens bedrägeri, )den lätt snärjande synden). Vi måste

2 ,Hvad jag säger eder, det säger jag till alla: Vaken/_ Och då vi så vaka, hafva vi den härliga förvis~;ningen, att Jesus l(~ ri st us förmår icke blott bevara oss frän fall utan ock llställa oss ostraffliga inför sin härlighet med fröjd>. Hvilka Ijufliga, hjärtefröjdande framtidsutsikter! Och om någon frå.gar oss, genom hvem vi hafva vunnit seger, skola vi alla med en mun gifva äran åt l,ammet, åt honom, som igenlöst oss åt Gud med sitt blod och med sin makt bevarat oss genom troll till frälsning. Paulus sk all dä prisa Kristus, som kallat honom, )Iden förnämligaste bland syndare!', att vara ett utkoradt redskap att h ilra evangeiii kunskap ut bland hedningarne. Luther skall jubla:, Ingen annan än Kristus!, Och Wesley skall upptaga hans bekännelse och ropa: dngen annan än Kristus!" O, hvilket jube l, hvilken härlig samklang af lof sånger, då hela den otaliga skaran af frälsta sj älar sk ola såsom med en röst stämma in och bekänna: Honom, som bevarat oss frän fall och ställt oss med fröjd inför sin härlighet, den allena vise, vare ära och pris ifrån nu och i evighet. Th. L. Cuyle?'. Meddelanden från fältet. Vi skrifva i dag den 30 juni. Sex af årets tojfmä~ nader äro redan tillryggalagda. Just nu har laoc1tmannen brädt med alt tröska hvetet p5. sin logplan och att sä ::lin b0stsad. U oder det att folket i norr och söder klaga dels öfver torka, dels öfver hungersnöd tillföjjd af fjorb.rets felslagna skörd, har i våra trakter skörden ut~ fallit mycket bra. Väl har en h3jtig hagelby h~r och där fö rs tört en del af hvetet. Ett särskijdt slags masl, har nägot skadat oljeplantan, och ett starl;t regn, som föll, just innan det skördade hvetet hunnit: tröskas, iifven förorsakat någon skada, men allt af ingen nä.mo,,!1rd betydelse. Lifsförnödenheterna äro billiga, och folket är förnöjdt. Oroligheterna i mellersta och södra Kina ha till stor del sin orsak i brist på lifsmedel, hvarför vår ständiga bön bör vara: gir oss, gir dem dagligt bröd. Den revo lutionära rörelsen vet att begagna sig af en hungrig folkhops upphetsade sinnesstämning. Så var förhällandet är 1900, fast den sluga nnkekejsarinnan då förstod att vända en ursprungligen mot henne och mandschjudynastien riktad rörelse mot utländingarne. Kinas regering är ytterst svag. Tidningarne mrmäla, att underhandlingar nu pågå med den förra äret afsatte Tllan-Fang att B.ter anväuda honom i regeringens tjänst antingen i Tibet eller i Manuschuriet eller i Peking. Hvar han blir satt, kommer han att göra nyttat men nog önskar roan för den inre fridens bevarande, att han kommer att användas i Peking, * :I: " Opieförbrukningen aftager aj!t mer och mer. I Shansi har odlingen totalt upphört, i Shensi och Honan betydligt förminskats, och all anledning finnes att tro, det Desto större smärta v5.llar det dä att se, hnrusom ett annat ondt, cigarrettrökningen, griper omkring sig. Ett engelskt-amerikanskt bolag med fabriker i Shanghai tycks ha satt sig i sinnet att ni hvarje kines till slaf uoller denna ovana. Deras väl aflönade agenter resa omkring i hela landet och utdela sin vara fritt, annonserande densamma genom lysande, braskande annonser, som uppklistras pa huf;ivllggar och stadsmurar. För nagra dar sen kom en af v5.ra medhjälpare och sade:»nu ha två engelsmun, som försälja cigarretter, kommit hill» Jag greps af hann och bedröfvelse. Men hvacl var att göra? Jag hade mottraktater, som beskrifva cigarrettrökningens skadliga inverkan pli människokroppen, men de lägo ::tenu ouppldistrade. Jag förebrådde mig sjl lf, alt ji:lg ej förr gjort bruk af dem. Dagen därpå gick jag nt för att J5e på staden:.. Öfverallt luktade det cigarreurök. Husv~lggarna lyste i granna fä rger, annonserande fo rträhligheten hos,tuppen _, ::t Atlas]) och,sjöröf\ arna,. Herrar handelsresande hade ej varit overksamma. Bäst jag sä sitter i en butik, får jag höra ut~ ropet: :r>dn r komma ue!, Och mycket riktigt, dar komma ett j)ar unga, kraftiga män, åtföljua af ett p<tr kinesiska medhjälpare, och dela ut cigarrettpaket och tryckta tillkannagifvanden till höger och vllnster. H vilket nit, hvil ken utltiggning till Frälsarens oru:,denna världens barn :tro visare än ljusets barn i förh ~U1ande till sitt släkte). Men väl hemkommen var det jag, som satte i gång, att en kruka kli;:;ter kokades) och så tog jag med mig tvenne evangelister och gick ut i staden. Dar tobaksilandiarne klistrat upp sina annonser, där klistrade vi upp vara. Vid hvarje plats samlades folk omkring oss, och vi fingo för dem omtala ändam Jet med vår mission. Det fanns ej f./l l som icke fördömde deras vara, och en äldre, bildad man tackade mig, på samma gäng han vred htln~ derna ofver sitt olyckliga tadernesland.,de!tro ju ocks~ utländingar :l), hördes flera säga, och, då fanns det ej annan rfid än anföra orden: li På deras frukt skolen l kunna dem)). Och så pass förstfindig ar kinesen, alt han kan skilja på personer. Predikoverksamheten dess olika skiftningar har under halllret fortgfitt ostördt och ej utan framgång. 46 personer hafva genom dopet förenats med försa m lingarna i de olika provinserna af vb.rt distrikt. Skolorna hafva Vdrit meta besökta än tillförene. Opieasylverksamheten har ock, särskildt p vissa platser, varit gynnad af flere patienter. Den kommer väl doc}{ att snart höra till det förgä.ngna. Sen ffi vi kanske upprätta b!åbandsföreningar och föreningen»borl med tobaken!, Ja-ja, fåt»släkten» hållas, sä går det mot elen dagen med stora steg. Men då vill jag ej lefva. Genom flera dödsfall har församlingarne h~r och hvar beröfvats gamla märkesmlln. Sarsldldt kommer evan gelisten och diakonen Sit i Puchow att saknas. lian var en man med stora förmågor och nit för Guds rikes utbredande. Nu hvilar han efter utstb.ndna sv.ra lidan~ den. F. d. diakonen \Vang Lai-cheng i Put:how har ock fätt sluta. Han var ej sä framträdande SOlD Sie men

3 si n Fr'dlsare. Vid hvarje söndagsgudstjanst skulle han alltid högt läsa " Fader v!ln. Det var hans frivilligt ätagna plikt! Gamla gumman Foh med den v:frkande ryggen men leende ansiktet, afven hon frän Haich1)w, har ock [ätt lämna sin puppa. Vi tacka Gud för hvarje själ, som kan lämna denna synd- och sorgupprentvaget hjärta och fast hopp fyllda jord med ett för evigheten. :I: ~: På ChiklIng vistas nu nere af vära syskon under den Vamlare tiden. Fröken Ida Anderson förestär i är hemmet efter Ir Oke~ Buren, som rest hem för hvila. Jarnv~geJi Honanfu-Tungkwan har nu 'börjat byggas. l\'[eningen är att först bygga sektionen Honanfu-Miencbih..J De förskräcklige Honan-vllgarne.J, som alla, som färdats pa. dem, kanua till, fä nu stllskenor pä sig, och lergropar och stenbackal" komma ej langre alt bekymra den resande. Reparationerna pä flickskolans i Bonanfu nya lokal ara nu i det allra närmaste afslutade. Strax vid arbete ts början räkade syster Anna Janzon att snafva öfver en trö.:ikel med den päföljd, att underbenet bröts ar. Nu ä r hon, Gud vare lof, ä.tcrsth.lld. I Sinan har tillbygge gjorts til! deu gamla lokalen och för öfrigt andra förändringar. Mienchihs station :ir ock mycket omändracl, allt till trefnad pfi. stationerna och till gagn för det sig allt mer och mer utvidgande arbetet. '" :\: Syskonen Beinhorr komma) vill Gud, att resa hem i hört ; och ful' välbehöflig och viliförtjänt hvila. Den bä t, de ämna fara med, afgär frän Shanghai den 6 september. De ämna' först tillbrinr;a en tid i fru Beinhoffs hem i Filadeifia, U. S. A. Vi vänta i dag hem syskonen Blom, som haft n~gra veckors semester och tillbringat densamma pä en närgransande missionsstation. Vi hoppas, de fliu den hvila och vederkvickelse, de så val voro i behof af) d!l. de reste. Ylincheng, juni 30, August Berg'. * Opieasylaf'beid är nu afslutadt för säsongen. I Ilua-c!uno asylen ha.;6 och i Ttmgchow-asyIen 2f pa tienter, män och kvinnor, sedan den 18 februari afvants fran lastcn. Pdtienterna i den senar5.': asylen ha nastan i alla varit friin samma trakt, byar belägna 35 km. h!lrifrå n. F örut ha frän denna trakt afvanls omkring 20, opierökare. Evangelium har genom dessa f. d. patienter mtt det basta namn i trakten, och m.ånga räda oss att där öppna asyl och utst-ation. Men husfrägan vallar svårighele r. Under muhammedanernas uppror mellan I ären I86f och I878 brand es alla byar och köpingar va:;terut ha.rifrän. Befolkningen har ~ edan dess sä förfallil i opielasten, att den ej haft ambition nog att bygga sig ordcntiig;.l. hus utan bo( i de tarfligaste lerkojor, ehurn tralilcn är g:an5ka bördig. Vära ljtstationer Sitlo-i och ".' * Ett talande bevis pö. Tungchow-folkets andliga förfall gaf!l.rsmarknaden i Kao-Miao. 10,000 människor vore nyligen samlade där under 3 dagar. 500 trasiga tiggare uppfyllde luften med sitt lutande i bambuiurar, sitt skrän efter slantar, sin säng och sitt kn!\ppande med kastanjette r. Spel är i lag förbju det, men har stodo speltält vid speltält, i hvilka un der dessa tre dygn hela gärdar spelades bort. K inesiska nationen är hemfa!\en åt spc1 passionen i otrolig grad. Dessa speltallagare skördade s5 mycket, att de blott i hyra kunde gifva. I 50,000 ka5eh ntorn dagliga sportler. (En vanlig tjanares årslön belöper sig ej till mer än 22 - il 25,000 kasch). Valdiga fejder utkämpas här mellan bofvar från olika domsagor, då vanligen nägra lämnas döda pli valplatscn. I är skuro de dessutom af fötterna på en man. Det medgifves allmänt, att folket alltmer försämras. Vi hade tre bröder där med ett litet prcdikotal t. De rönte litet motstånd i början men fingo ostördt hålla på, ehuru bofvarne, erler hvad jag hört, voro förbittrade och lofvade hämnd. - Arbetet var som en droppe i hafvet! O Gud, liär skal! din församling vakna upp till känsla naf sin skuld och sitt ansvar? Nedanför Blomsterberget hälles äfven en stor ärsmarknad, då tusentals pilgrimer och andra afgudadyrkare klättra upp för berget för att afgifva löften inför de ryktbara gudarne eller,samla meriten. Det skar mig i hjärtat, då jag under min vistelse i Amerika af br. H ögman mottog bref med underrättelse, att :.Föreläsningsföreningen.. upptr:idt med tält på denna marknad och dä r förhånat kristendomen. Det var nu för min hustru och mig en stor glädje, då vi till marknaden i är ku nde sanda fyra evangelister med ett predikot:!lt, som är nära 14 meter längt och mer ~n 6 meter bred t, gifvet till min hustru och mig vid besök af Svenska missionsförsamlingens Ungdomsförening i Los Angeles. Bröderna ätervände efter 10 dagar och rapporterade, att marknaden besökts af mellan 20 a 30 tusen mä.nniskor, att 11 FÖreläsningsföreningen.J i ar icke uppträdde med kraft, att värt tajt var val besökt, men att bröderna, då de blott voro fyra, ej förmådde hälla predikan vid makt heht dagen, hvarfor ocksft mänga besökande förlorades för predikan. Jag måste bekänna., att det ihland känns svärt att tanka pä alt sä m~nga unga rnan och kvinnor, älskliga Guds barn, söndagligen gli fö r att sitta ned och njuta af Guds ords predikan i st~liet för att följa Jesu maning att g5. ut pä hedningarnas vagal' med inbjudningen tiil det stora g~stabud e t, som konungars Konung, den ende sanne Guden, beredt for aaa arbetande och betungade. Vårmöten ha vi i är han i Tung-kvau, Hua-chow och Tung chowfu. Utgifterna ha helt och hä.llet bestridts af de infödda, hvars kollekter därjämte lämnat ej ringa öfverskott till församlingens verksamhet. Till det första mötet hade jag karkomlilen hjälp af br. Axel

4 skilda förväntningar, då Herren där verkat bland de ld5nga r. d. opiepatienterna. Lällgvarigt regn hindrade till slut resan öfver noderna. Vi tänkte ocksft, alt inga frän landet skulle kunna komma. Söder om floden hade det dock regnat mindre, och folket var var-ml intresseradt [ör mötet. De komma ej minure ~In ett 50-tal, afven kvinnor, vadande i den uppblötta leran. Syster A. Eriksson, som tillbragt en I:ingre tid Lla nd kvinnorna i Hua-chow, tog ledningen af mötet tillsammans med vår trogne eyangejist Uang. De hade ett dyrbart möte. Det synes oss alltmera klart, alt för flodernas och madernas skull en delning af distriktet blir nödvändig, d. v. s. ah en missionär placeras söder om noden. En god tomt finn es att få i Hua-chow. För 5,000 kronor borde vi kunna bygga en liten bra station. Hvar fmnes nu Herrens skaff.ne? Hua-chow-folkct beder om en mission:lr. H vem vill lyssna till kallelsen? * Vära hjärtan blöda för vära medarbetare, som i Chang-sha. Hunan, nyligen lidit för»det namnets skull,. Det ar en ond tid vi lefva i..ondskan växer i landet. Äfven här gä onda rykten. Tidningarna sprida osanna uppgifter, och folket, som ej kan Hisa. tror allt som säges. Onda män begagna allt till sin fördel. FÖrslaget att genom en allmän beskattning en gång för alla få Kinas sta tsskulj betald växer genom pratet ut till en str~tng proklamation, som förbittrar sinnena, då man vet, att det mesta ar skulden ar krigsskadeersättning sedau boxarefiret. Inströmniugen till dessa trakter af emigranter frän södra Chili och Shantung, själfva boxarehärden, väcker också misstankar. * :f; :I: Dessa dagar har jag f5tt en ej ringa uppmuntran genom en kamrats aukomst, broder Nils Svenson frän Kalifornien. Bördan blir ofta för tung för uz manlig mission::t.r i ett sftdant distrikt. Hjalpen oss nu, vänner, bedja, att Herren mll stärka vära händer till striden. Jag skall nu resa till YUngcheng för at! hämta bro S. I sommar hoppas vi fä studera på Blomsterberget för alt i höst med stiirkta krafter kunna gå till striden. Min hustru förenar sig med mig i en hjärtlig hälsning. Vi mä aha väl, ehuru vär lilla Margareta i och med vännens ankomst förlorat aptiten. Eder i Herren Htlgo Linde,-. Den,o maj " 1--1 ) I an har icke låtit sig Va ra utan vittnesbörd." Det ar uppmuntrande au se, hvilka v!lgar Herren gftr för att göra sig känd bland hedningarne. En söndag, så ber'dttar evangelisten Chang frän Tongchowfus utstation Siao-i, kom en af köpingens rike noden, som Chang pft nirja gick öfver, mycket uppsv~illd och rusadt: fram mej stark brt. Pa samma fiirja som Chang befann sig en släkting till ofvannämnde f. d. mandarin, och ål färja n kom i ett farligt liige och räddning syntes tvicvelaktig, visste denne släkting ingen annan utv~ig än att närma sig Chang. ::t Ni är ju en, som bar umgange med Gud i himmele n., sade han, ::t bed honom, att han räddar oss». Chang gjorde 55, och de kommo lyddigt öfver. En större färja, som gick öcver floden ett stycke längre upp, slogs däremot i stycken. Af de till öfver hundra uppgående passagerarn e rtlddaues endast fyra. Bland dessa var r. d. mandarinen. Hall var nu sft uppmjukad, att han IcQm för ah I:tra kanna himmelens Gud, som sli nådigt bevarat hans släkting och skonat honom sjal[. Eo mycket lofvande skörd i vissa trakter nara Siao-t blef för nägra dagar sedan totalt förstörd af hagel (stora som hönsägg, sa ges det) och en häftig, kall Llåst. Folket gftr nu och pekar ra, huru de kristnas åkrar skonats, under det alt deras hedniska grannars strax ijredvid förödts. De reflexioner, ~om göras, visa, att hedningen inte är i saknad af en samvetes varnande rö.::.t. Allt kommer till oss s5som en maning att icke förtröttas. Kära missionsvänner 1 L. H. Lind,,.. Sinan den 20 maj Det förefaller, som om det VOre gg länge, sedan jag sist skref till S. L. Jag har nog andä skdfvit, men brefvet torde halva stannat i Kina, ty det har förekommit flere poststölder i v5.r. Tidigt p5. vären begynte vi se en del fattiga Shantong-familjer färdas förbi. Deras antal ökades, så att de sista veckorna hafva hundratals dagligen passerat. Efter komma de s. k. :tchi - min ~ (hung-rande). De medföra ett slags intyg på alt de äro verkligt nödlid;mde och låta sig hvarken öfvertalas eller skrämmas bort. De gä icke! förrän de fätt n gonting. b'lan mäste förundra sig öfver deras uthäjlighet. Nu har den stora värmarknaden pägätt j flere dagar, och vi hafva sökt att nä folket med evangelium genom tältpredikan ute pä marknadsplatsen och samtal härinne. Mänga af de besökande kvinnorna hafva ur minnet upplast sångverser och korta bibelvrd. Man kan knappast fatta, huru de fä.tt lära sig dessa. ~Ian längtar dock efter att se Inera verkligt frälsningsbehof. En kvjnna, som vi saknat en langre tid, inrann sig till vär stora glj.dje. Hon var hur förlidet 5.1' och bad att blifva behandlad fö r en sv~r sfirsjukdom. Djupa sär och smä härda knölar täckte hela hennes brös~ och del_

5 t om hon hade dött. De hade flyttat till en by tv~ mil härifrån. N u kom hoil och var strb-lande glad. Hon var fullkomligt [risk. Ett under i vll Ta ögon.. I Kuang-kco, en större pluls fyra sv. mil nordost om staden, bor en fru Fsao. Under syster Sigrid Engströms vistebe dur rör lre år sedan kom hon i tillfalle att höra om Herren och trodde. Efter att ha varit sängliggande i flere!i r kan hon Ull, trots sin höga älder, 8S år, gii omkring och, som hon s~ige r, berätta om Guds godhet. H.on vet icke mycket, och det är svält att meddela henne undervisning, ty hennes hemförhållauden til1 ~ ta en icke alt stanna nflgon langre lid i hennes hem. Hit vilja hennes slaktingar ej heller HUa henne komma. Vägen :ir ocksli sli bergig och svfir. Bibelkvinnan har nyligen besökt henne. H o n var sig lik. Hennes valspdik a r;»lät oss samråda med Jesus». H on önskar mycket ah få blifva döpt, men jag vet knappast, huru det skall kunna blifva möjligt. I dag har här varit mänga sjuka. Halsen nästan svullnar igen pä både djur och människor. Salubrin har visat sig vara ett verksamt medel att harva svullnaden. Själ! har jag varit shal i fj orton dagars tid. Har haft feb~r och hosta. Nu är jag bra igen. Min kamrat är borta sedan i slutet af mars. Hon kommer väl knappast liter förr an i höst. Vi m. värt boningshus tillbyggd t nu, och om vädret fortfarande blir vackert, kunna reparationerna snart afslutas. Flere af syskonen inom väx mission hafva besökt oss pä genomresa till och frän fältet denna vär. Herren välsigne dem alla, bäde dem so m rest och dem som kommit.»han känner vår väg. Job 23: ro.»behäll mig vid' lif på dina vägar.:t> Ps. 119: 37. * Eder i Herren Maria Petttrsson. Mienchih den 26 juni 19 l O. Iltrrm bjjd oss att h&lia alla dessa stadgar oc/t alt frukta Htrnll, 'llår Gud, på det alt oss skulte väl gå i all tid, och han skulle bwara oss vid lif, såsom dtt har J/uti illtill dt!t1w dagt11. 5 M. 6: 24. Bftde i Honanfu och här hoppas vi fä bibel klasser i gäng på en fjorton dagar eller tre veckor. Vi harva nu fått bibelstudiekurser på 4 a 6 ar u ppgjorda och fastställda för vitra evangelister. De aro a fsedda för sj~ilf:5tudillm under lämplig handledning. Må Herren gifva oss nåd att leda deltagarne framåt och gifva dem hunger och törst efter Herrens.kunskap. Nftgra harifran deltaga ocks i br. Ossians och Rikards kurs i Honanfu. För de mindre försigkomna har jag en särskild klass här efter skördetiden. De nybyggnac)er, som i var utförts på våra stationer bftdc i Honan och i Tongchowfu, tyckas nu vara färdiga. Jag har byggt ett skolhus för gosskolan. Det har varit klent besuilldt med den förut, men nu blir det bättre utrymme: en stor lärosal, sofrum, lärarerum och så dessutom eu rum för andra klasser, när sa behöfves. Men det behöfs mycket mera än bara ett hus för alt fä en Herren gifva oss nåd att bruka det utvidgade utrymmet till hans namns förhärliga nde! I sommar filr Kina besök af flere fram:st~ ende män, hvilka p3. de olil;a sanatorierna skola hälla. konferenser. En ibland dem är dr \OVhite från Amenka. De resa till samtliga sommarplatser : Kuling, Mokansan, Chikungsan och Pei ta-ho. Dessa besök hvarje är äro till slort gagn, till vederkvickelse och undervisning. Det är ej mindre än 4 a 5 doktorer, som komma, och de ordna sina kurser pa bergen den ena eher den andra, så att bergsborna fä hörj dem alla under en följd af veckor. Det är underbart att se, huru gemensamheten mellan Guds folk nu sträcker sig öfver hela jorden; vi lira knappast skilda ät a f haf och land. Kina har anordnat sin första (?) stora utställning i Nanking. Stora förhoppningar fästas därvid såsom en fislddlighetsundervisning till kulturens, näringslifvets och upplysningens höjande. Guds folk Jar hafva ordnat stora lokaler och en stor trupp medarbetare för evangelisk verksamhet. Vittnesbördet om fräl sningens vag' skall frambaras bland de Io,ooo-tal, som dagligen strömma fram och äter. Betrtiffande andlig verl:samhet kan namnas, alt en allmän evangelisk konferens är afsedd att hällas i Hankow n::tsta december. Den kommer att ledas a f mr Saunders m. fl. A!l t detta är ju röre!.:;er, som vi böra allvaiiigt ihägkomma i våra förböner och sälunda understödja. En hjälp i evangeliseringsarbetet är, alt prejikotältet, hvartill en vän hemma skankt medel, nu blifvit fhrdigt. Det är broder Henriks medhjälpare Ko, som varit nog snäll och tjänat med förfärdigandet af detsajillua. Hoppas få brillga det i falt nnder marknaderna i höst. Det är mycket, som är uppmuntrande bland Guds folk här i Kina. Väckelser förekomma pä mänga platser. Sä har t. ex. mr LuUeys besök i Stch:,uan varit mycket välsignadt. Skarorna kring Guds ord säsom själens lif och Ijns ökas s1~ndj gt. Nägon sade:»svårigheterna härleda sig icke fr5.n alt missionsarbetet möler motgångar, utan da.rifrftll a tt framgången är alltför stot»! Ja, den mänskliga visdomen och. kraften är under alla förhäjlanden otillräcklig, de t är blott Gud, som kan motsvara och mätta sjalarnes behof. Hemma äro vi alla krya. Gossarne äro friska. Vi hafva efter reparationen fått sä trefligt pä v5.ra gårdar, n5.gra blomsterland, en gunga i trädeti en t.erass med utsikt ända till bergen samt luftigt och svalt för resten. Vi sanda de hjärlligaste hälsningar till alla vänner där hemma. Mä v5.r Guds mäktiga hand vaka öfver oss. I Herrens arbete förenade G. A. Stålhamtlior. Kära missionsvänner! Redan i maj kan det vara riktigt varmt hnr i Honan, och när vi i förra hälften af juni kommit upp tih + 3 8~ C. i skuggan ute och veta, att det snart kommer att bli varmare, langta vi alt komma bort från Honanfu till en svalare plats. Dels af detta skäl: dels också för att komma

6 knapp mil frän Singan. Missionen disponerar h~r en liten gårdsplan med tre groltor, gräfda rätt. in i jorden liksom en j:trnvägstunnel. Detta slags bost:!der aro de vanligaste här pfr orten, där lösformatienen bildar höga, tvärbranta afsatser. Om vintern äro de varma, under sommaren svala. Kunna vi mera beg!l.ra af ~mudern jorden :.? Missionens grottor äro djupa och p räktiga. För ett antal är sedan hölls en opieasyl här, och på grund af inflyt ande frän denna blefvo näg:ra omvända. För ntlrvarande [lo nas här sex döpta och några»sökare~. De samlades rätt länge regelbundet i en af dessa grottor till gudstjänst; men deras intresse svalnade småningum: delvis pli grund af att regelbunden tillsyn ej kunde utöfvas. r sommar skulle emellertid evangelisten Ch'en från Singan ffi komma hitut två. söndagar i mänaden. N:lr jag nn sitter i min grotta, är jag... isst icl~e ensam. Någon känsla af öfvergifvenhet bchöfver därför rakt icke komma öfver mig; det är snarare svärt alt få en stund alldeles för mig sjtilf. I Tama h... ard<lgslaget äro ki neserna ej alls kruserliga af sig utan komma och gå här såsom barn i huset; de flesta halsa mycket knapphändigt, både n:1r de komma, och när de gå. Frän kl. 6,30 på morgonen till 9,30 pfr aftonen, dä jag efter andaktsstunden sager, att jag behöfver sefva, omgifves jag i regel af flera eller färre... änliga gubbar, m~ln, y ngli ngar och barn, som ha många spörsmäl att framställa. Naturligtvis först och främst hnrn gammal jag nr, huru länge det lir, sedan jag kom till byn, när jag kom till Kina, hvad mitt land heter, och huru längt det är dit (48,000 ii, 18 Ii = I s... mil ). Vidare undrar man, om...i i Shoe-tien-koe (Sverige) ha samma slags säd som här. De tycka säkert, det är stor skada, när jag s:1ger, att vi skörda blott en gång om året. En framställer frägan, om vi ha träd i mitt hemland. ~De t förstår du väh, afbryter då en annan, ~naturen är ju öfverallt densamma.' Åh, han skulle komma hem och se en skog! Det har han kanske icke skädat i detta lrädfattiga land och h.a r därför nog mycket svårt atl länka sig en sädall. Sä frågar man, om vi i Sverige använda den kinesiska s!l.ngboken, och huru vi kunna ffr pengar, då vära myntstycken enligt min uppgift ej äro af samma slag. Ja, hvad frågar man icke? Vi äro i mängt och mycket s5. olil.:a, synes det, men jag snger dem, att... i alla ha kommit frän samma föräldrar; vi ha alla samma sol och ha all a samme Gnd och Frälsare. Men när frägan kommer in pa andliga ting, ha de ej så många frågor att göra, och dä hlir det också svårare att tala till dem. Jag har en del goda traktater, som jag smfr nin ~om gifver dem. Det :ir ledsamt att se dem sitta sysslolösa. Till dem, ~om kunna lasa, lämnar jag»kristens resa ~ eller Gamla testamentets historia (en lättfattlig omskrifniog) eller något annat att se uti. De läskunnigc:l ute i en by Uro emellertid ffi. Detta märkes, n:!.r vi ha aftonbön. Tvfr, tre eller fyra sitta ned vid bordet och slå upp sina böcker i skenet af en liten fotogenlampa. Denna väcker trots sin enkelhet - - utan skärm eller kupa - beundran och förtjusning; dess sken är ju så mycket klarare Un det, som k.ommer från den vanliga kinesiska lampan : en liten oljeskål, i hvilken man lagt en veke af bomullsträdar. Vi hedja p!'\. kinesiska och vill gärna, att en infödd skall göra det. :tjag kall ej:&, lljag kan ej»,»bed ni sjal f>;, heter de t. Några enkla ord s.tmt»fader vät> gemensamt -- och andaktsslnnden är slut. 1'1an dröjer gama kvar nftgot litet ännn_ Jag be.gagnar ti!lw.!let o<.:h Utter dem I ~sa i Lukas' evangelium om bönen, hlllusom vi skola tala LiIl Herren Gud såsom deras egna barn tala till dem. Eller ocksa säger den gamle gråhårige, krok- ryggige och mycket döfve gubben, som bor i grottorna nast intill oss] och som är en riktigt rar gubbe; :.Läs Olll. vandringen genom Röda hafvel ~ Han är döpt, men har blott ett Nya testamente. Skriftecknen i det Gamla aro nog för svåra för honem. J ag lamnar Gamla testamentets historia till hans son, som läser bra. Högst intresserade af undret vid Röda hafve t, skocka sig aha omkring boken. Dagen därpå kommer sonen äter in, läser i samma bok ännu ett kapitel och säger så:»den sanne Anden (= G lid) har mycket stor mah:t.~ Jag önskar i mi tt hjårta, att denna stora makt icke blott må bli nägot, som han la~er om, utan att den blir en lefvande erfarenhet bäde i den mannens lif och i mänga, m.inga a ndras lif h~r i T s'ang shang. Vill du vara med om att bedja Herren om detta? Midsommaraftonen Malt~ Ri1Jgber:. En missionsvän i landsorten har tillsändt red. följande ord af A. Murray: Hvarför så få vihf\en? ~ Vore Kristi församling, hvad den borde vara, vore äldre kristne [Öl' de nyomvände, h...ad de borde vara :... ittn ~n om Guds trofasthet., hvilka talade i likhet med Kaleb och Josua, som uppmuntrade sina bröder att draga upp och inlaga landet, säg'"dnde:»nog skola vi blif..,a det öfvermuktige... " Om Herren är oss nådig, sft skall han införa oss i detta land.» - Vore den andliga luft, hvilken den nyolllväncle inandas, dfr han i ntr~der i de he\ ig~ gemenskap, en frisk, förtröstansfull, glad hängilve1se li t Gud, så sku!le förbtifva1ldä i KristlIs blifva en nalurlig följd af [if...et i honom. Men lill följd af det sjukliga tillständ, hvari en så. stor del af Kri8ti kropp be(\nncr sig, blifva själar, som st räcka sig efter denna nädesförm&n, mycket hindrade genom det ned tryckande inflytandet af det omkring dem rådande tänkesättet och lifvet. Det är icke för att afskräd:a, jag s~lger detta, ulan för att varna och förmana...,.» för våra o sma,evig glädje.' I dag vill jag beratta lilt!t för eder om en kinesgosse, som under sin barndom aldrig hört ett ord om J esn~, men som nu stär ansikte mot ansikte med honom i hemmet därovan.

7 möte var över, och jag var just sysselsatt (ltt språka med några av mätesdeltagarne, då en gosse, jag kände, korn fram till mig och sade, att han fört en vän med sig, som var sjuk, och han undrade, om jag kunde ge honom någon medicin. Den stackars sjuke gossen säg ut att vara o mkring 16 är. Hans namn var Iong-hsi, d. v, s.,evig gladje,. Men han såg ej nt att ha erfarit mycken gladje. Han!'; ansikte var så slilalt och blel,t, och hans blick var' så lio rgsen. Stackars ~Evig glädje», jag fick snart höra, att han varit sjuk i flera år. I-lans föräldrar hade dött, då han var helt liten, och han hade sedan haft sitt hem hos en gift syster, vars man ägde en butik i staden. S. fort lo Evig gbdje» blivit stor nog. fick ban hjälpa till med a tt tillverka ;\I pappcrspengan, Iöl~e l se, borstar o. s. v" som svågern sedan sfdde. Även föu det pft hans kltt att var afton tända ljus framför avgudarne, brunna rökelse och tilibedja fl hela fami ljens vägnar. Jag ar sä ker pä, att ni, svenska srn&ttingar, undra över hur nftgon kan tillbedja dessa avgudar. Den förste av~ude n, som :t Evig gla.dj e ) skulle tillbedja v-arje },:vuii, var gjord av papper och uppklistrad pfl väggen. Grann och pduig var den och kallades,den himmelske härskareil ~. Under honom, pä en smutsig hylla, stod 11 Rikedomens gud I>. Den va r av trä och lika smutsig som hyllan, SOlO ntgjord~ hans tron. Sä var det o cks<.~ :&1{öksguden», som var änn u smutsigare och uppklistrad pfl v3ggeu strax bredvid eldstaden. Om köksguden tro ki neserna, alt han under ä rels lopp ser och hör allt, ~ o m försiggår ino01 hemmet, och att IUln p ~ ~ ret s sista dag skall återvända till himmelen för alt avlagga rapport. Innan de darför på årets sista dag bränna honom och medelst raketer sända honom upp till himmelen, stryka de ett sbgs sirap p!l. hans lappar fö~ att därigenom för Jll å. honom alt blott tala ljuvliga ord om dem, då han. nh himmelen.»evjg glaclje» glömde ej någon afton att offra till avgudarna. Han var en stillsam, 5n2. 11 gosse, och fasul.n han var Iden, arbetade han strängt [din morgon till kvalt. D. jag första gb.ngen råkade honom, blev jag mycket forvänad över hans stora uppmärksamhet, då jag berättade om den ende sanne Guden, som älskade aven honom och sänt sin Son även för hans skull. Jag sade honom också, att J esus är den store Lakaren, som kan radda oss frin allt ont och till slut taga oss hem till sig. l> Evig gladjes:t ögon strålade, då han hörde allt detta. J<lg fick emellertid lov att lämna honom för att samtala med andra, men jag bad honom komma äter nästa uag. Det gjorde han ocks ', och vet ni barn, att hall hann knappt innanför dörren till mitt rnm, förran han ropade:»var s. snäll och berätta all tsammans om J esns igen!» Och sft tillade han: )\ Jag kan ej stanna I.ng stund, ty min svåger vet ej, att jag är har. Han skulle aldrig tilhl.ta mig att gä hit, ty han säger, att ni utländingar äro 'd filiga människon. Vi satte oss, och jag berättade åter för honom om Frals.'1ren. Hans bleka ansikte lyste av fröjd, och till slut utbrast han:»å, det är gott au höra, ja, gott, gott l Älskar den store Guden mig? Vill han göra mig till silt barn, om jag!ilskar J esos? Och vill J eslls n!l.go n dag komma och taga mig till himmelen?> Dä jag jakaode ju ej läsa och vet ej heller, hur jag bör bedja. Jag har inga pengar att köpa ljus och rökelse för och ingenting att giva honom.~ Stackars >Evig gw.dje 1>, han Sflg så ledsen ut, da han sadc detta. Men di\. jag upplyste hono m om, att det var blott hans hj~rta Jesus ville ha, tindrade äter hans ögon av fröjd. >..:\, lärare>, ropade 11<111, "fär jag bedja till huilom nu? Vill ni lara mig?> Vi böjde då knä till sam mans. Jag bad först, och sedan bad ::>Evig glädjcjl> :»0, store Gud i himmelen, jag har just fätt böta, alt du älskar mig, och att du sänt J esus att dö för mig. Hans blod kan avtvå mina syn~ der. Jag lror det <.LlIt! Sfidana goda nyheter, 0, Gud! Jag tackar dig, tack, tack! Giv mig din Heligc Ande för Jesu skull, amen! ;;. Då vi slutat bedja, sade han: >Nu måste jag springa hela vlgen hem. Men jag kommer snart lillbaka för att fä höra mera>. En vecka darefter kom l> Evig glädje> till ka pellet. H,iO slig sorgsen ut. Då jag frågade honoin, varför han var ledsen, brast han i grät och berättade snyftande: >Jag V<;l.r sä lycklig, dä jag; gick härifrån förra g!l.ngen. Då jag dagen därpä satt och tillverkade rökelses tickor för a vgudarna, slog mig den tanken: Kan en J esl1 lärjnnge arbeta [ör djävulen? Under tre dagar kände jag mig djupt olycklig. Så gick jag den fjärde dagen till min svflger och sade: 'Äldre broder, vill du ej lå ta mig gåra borstar i stallet för rökelsestickor. Jag skall arbeta s11 duktigt'. Min svåger blev mycket förvånad, ty borstbindningen var mycket arbetsammare. Han bad att ffi. veta, varför jag önskade byta arbete. Jag berätlade honom då, alt jag trodde nu på Jesus och kunde därför ej langre arbeta för avgudarne. Han blev ursinnig, då han hörde, att jag varit h1r, och sade, att om jag gick hit igen, skulle han slå mig och ej längre ge mig några kltider. Sa. kom han ihåg, alt jag ej de n sista veckan bränt n ä ~ gon rökelse för avgudarna, och han överhopade mig med bannor och sade, att allt möjligt ont skulle komma över oss, därför alt avgudarna försummats. Dä svarade jag hollom: 'Jag vill göra vad som helst fö r d ig äldre broder, men jag kan ej offra till avgudarna. Du mr slå mig, du [.r köra bort mig, '"men jag kan ej bedja t.in dina avgudar mer.» - Under t.rar berättade >Evig gladje» aht dett.1.. Tycker ni ej, att han var en modig gosse i a lla fall? Han vågade ej stanna läng stund hos mig. Men han ville ha ett godt räd.»om jag vore frisk», sade han, :tsä kunde jag ffi n5.gon plats, men nu vill ingen ha mig, ty de äro rädda, att de snart skola fä lov bekosta min begravning. De fä. slå mig till döds, men jag kan ej tillbedja avgudarna. 0, lärare, vad skall jag gora?» Tillsammans böjde vi.ter knä och anförtrodde all t åt Jesus. Så berättade jag mera för hooolu om Jesu kärlek och sökte trösta ho nom. Mina sista ord till honom den dagen voro: ~Gud har något bättre i beredskap fit dig»evig glädje», lita p. honom!~ HarpB. svarade han:»av hela mitt hj:trta fö rtröstar jag pil. honom. l! Jag skulle gllrna tagit gossen till mitt hem, men jag var lädd, att det blott skulle gjort saken värre. Och jag var övertygad, att den gode Herden skulle tryggt föra sitt lamm genom allt. Nära f!n vecka förflöt, innan jag hörde av ') Evig

8 hade sagt till pastorn:,sag min Htrare, ah jag längtar 5:4 O. L., M1\.ngsbo, gm d:o... 5: att få höra honom beratta mera om Jesus. Säg bonom 575 P. A., kollckt i Yrda, gm d:o... 4: 10 5i 6. Kollel.t hån skolbarnen i Gl'.isbo gm d:o ocksll, atl de ofta 515. mig och neka mig mat, därför att J i D:o i kyrkan gm d:o. 4' 4' jag ej till ber avgudarna. Men jag vill hellre dö än göra 5il:! D:o vid missionsmötct i 1o'01'55a, det. Jag ber Gnd, att jag snart skall rn. det g rjda, han Katrinc:holm, gm R. B : " har i beredska p llt mig». 579 :t Blanka pcllgztr & I-öriogar.t fr!!.n O. & H. K., Lund...., 6: Dag efter dag gick, och jag hörde intet refi n >Evig Sparbössemedel f.rån 1'. R., Vaxholm 6, gi1ldjc.. Jag v5gade ej g ~ Lill hans hem, Ly dli skulle 581 : A. H., L inköping, gm A. K.. 10: hans sla.klingal' trott, att jag önskade fä fatt pä gossen 582. H. S., Uppsala, gm G. N '5: igen för att göra medici n av hans ögon, hjarta och lever :Syföreningen i R yd, Mulscryd, gm Så. fick jag en dag besök av modern till d en gosse, K. N., Jönköping : H. E. gm d:o 10; som förl»evig g ladje~ till mig. På kinesiskt sätt fra J. & K. R, Tranås.. 200: gade jag h e nne : ~ Varifrän kommer ni? ~ -»Åft, sade K. F. U. K:s ccntralförcnin:::, halfarsh on, :jag har varit och hälsat pä. mina vanner i rökelse underh;ll1 mr M. Björldnod, \,'111 K. ~l. A : boden. D e ha alla va ri t sjuka~. Jag frägade vidare och s8b. C. A' l Vadstena... 5: fick dä höra, alt ;) Evig g lä dje~ och hans anhö riga fä.tt 589. Kollekt i Mnllsjö {,"11l C. L. 37: 75 smittkopporna. De hade då tillkallat avgudapräster tör 59 Lösens arbctsförening- gm G. G. 25: att finna ut orsaken till denna prövning. som drabba l 59 I. Sinllnna. symrening gm A. H. i O :» MalOma~.... dem. P rasterna hade förklarat, all avgudarna vo ro miss 59 ' 3 : 596. \V. T., Huskvarna : nöjda över nägot.»evig glädjes.. s...äger hade da. be 597 Sparbö<;.remedel cncr afiidna fru W. 8: 5, 217: 16 kant, a lt avgudarna försummats. All skuld sköts pä. E vig glädje». H an var för sjuk fö r au b ry sig om alla d e banno r och förbannelser, han.fick höra. Efter Särskilda ändamål. ett p a r dagar hade.evig glädje' fatt ingä. j den sanna, 54 2.Ett- örcsfå rcningen ~, l.eucsta Bruk, till eviga glädjen. Jesus tog det s lackars misshandlade lam trakt.'1tspridning i Kina : met h em till sig. Nu ar han där, varest han slipper 5 \ B. Missionskrctscn i Skclleftel, till Chc'o hungra och törsta, dår ingen sjukdom eller värk finnes. Li-shans underhlll, gm E. E : Jesus har avtorkat aha tfi.rar f,ån hans 0gon. 55 A. J, Brotorp, Liodesberg, till Uu Jang-ts'ais underhåll.. ISO: 55' A. K., Linköpiog, halfd r:sunderha ll för \Vang_fuh_seng : Gm M. H., Björoö, HeJjebol, till det Redovisning 555 bjir\'l'iode sommarhemmet. 10: Allngshs syföreoing, t ill ett barns underhåll,.gm J. G.... SO: F. B., Skashs, till det blih'aode so m~ marhe mmet, ~m M. H : 1ör influtna medel thi "Svenska M issionen i Kina" 565. O. M. A. till d:o gm S. N., SkcllelteA :z~: under juli månad S6B. H. R., Å hagco, Hjulsbro, lill W ang KL o. Kr. o. H sii ins underhåll : N:o 5iO. L & A. R' lijl gossen K aos liouel'hl ll SO: l 541. A. P., Madängsholm... 10: S8J. M. T., Tranås, itu det blif\'ande SOIlL 543 L. M. F., uodcrb:\i L till M. Nyliu marhemmet..., : fljr 3:dje kvart<tlet, gm S. R., Göte- 593 F rin \'jin lle r i Ystad lill d;o gm E. N. 13: '0 b0'll ; 594. Tackoffe r fö r 35 1I.r i sko l::uh, lill 544 L. F. 50: <1:0, gm d:o : , Tackoffer' :.Taclwt'fer föl' 35!II' i ~1(QIa, n, till 5.6. E. & S. w : 595 ](apelluyggnadeu i Puc:how, gm d.:o 13: 4 ~ H. B., Malmö to : 5.7 1'. G. P. Erikshill, Bods 200: 5.9 Summa kr. under juli m!n. 5,939: ,Allt kan ske får d,n som LIor.' Under jal1.-julli må nader kr. 36,3 1-8 : 98 MarI;, 9: '3 1,000: Onämod, Skörd" ,,,.,,... 5 : Uoder jao.-juli månader kr. 42,258: 14 SSJ 556. Sä.bylunds & FolkeLorps lingdomsforeniog till v. We!jlers underhlll... 25: Med varmt lack till hvatje girvare SpO\rbössemedel fr.ln L. U., Sthlm... So: K. S., Norrköping. IS:, Gtfvell &1 Herren, I folkens s/liktm J ffl/velt åt 55 9 Askeryds mig gm K. L., Askcryds kyrkoby :.lierre1t ära och makt i illven at Herre1t Jta1lS uamus lira, 560. A. M., til l M. HultkraDb;' uuderhäil, birell fram skiinjul' odt kolltj/ult i /tans gårdar., Ps. 96: 78. gm M. H la: Ett IlHte HerraDom. " 563. S. To S thlm... 25: 564. R. J. L., Edinburg : 566. Sparbös!'emcdel rrån J.l. R, Vätö 6: A. A., L indcsberg : 569. TiII minne af en IlIcn missionsvän J 25 : Transport 2,87 J: 06 ii VflfI C,'-."'", ' H."",,::y "." ::.;;."'.,'" '"k A "".iflbo l IIg_t, b ~...ckho I(Il, l ~ JIU.