Nr 29. Figt hökon firade äkon Fimla gakon Fidarjaktledare rakon! (= Högt ärade Gamla Radarjaktledare - på fikonspråket!)

Transkript

1 1 G*R*I*N Nr 29 G*R*I*N SVERIGES LEDANDE SÄLLSKAP! Figt hökon firade äkon Fimla gakon Fidarjaktledare rakon! (= Högt ärade Gamla Radarjaktledare - på fikonspråket!) I det ovanligt skarpa morgonljuset den 12 maj i år kisade undertecknad Sällskapssekreterare, Göran Glimsholt och Antero Timofejeff mot varandra. Vi var lätt dävna efter den häftiga G*R*I*N-kontakten nummer 28, och höll ett improviserat men beslutsmässigt möte på gräsmattan utanför Bråvallabaracken. Vi kom överens om att nästa lämpliga besöksobjekt vore Robotmuseum i Arboga. Då kunde vi nog knappast ana vilken höjdarkontakt det skulle bli. Nu - i slutet av september 2006, i rönnbärens och den kvardröjande sommarens tid, var det dags att fullfölja planerna, mitt i värsta Gnällbältet! Här är en rapport från spektaklet: Sällskapet G*R*I*N, som nu börjar få allt fler år på nacken, har en lång historia av härliga återträffar med före detta Radarjaktledarekamrater. Vi börjar alltså bli rätt bortskämda. Inget rekorddeltagande blev det denna gång, men väldigt många var vi ändå. Vid våra träffar händer det förstås att medlemmar är krassliga och inte har möjlighet att delta i gemenskapen av detta skäl. Vi önskar dem alla god bättring, så att vi kan ses på framtida möten i stället. En del uteblir för de har svårt att komma, de har kanske utlandstjänst eller andra viktigare saker för sig. Men, som sagt, många kommer, och en del har åkt mycket långa vägar och skulle egentligen ha varsitt hedersomnämnande för detta. Det är verkligen uppmuntrande för arrangörerna att se uppslutningen! Följande medlemmar hade denna gång möjlighet att närvara: Torbjörn Alm Kenneth Andersson Claes Anell Torbjörn Armandsson Ingmar Berglund Jan F. Bergman Lennart Berns Lennart Carlsson Hans Erling Rolf Smålle Ericsson Robert Etteborn Håkan Fredriksson Bo Fundell Lars Gissler Göran Glimsholt Solveig Glimsholt Tomas Granqvist Örjan Granqvist Kjell Hamberg Kerstin Holmer Mats Hugosson Göran Hultin Olle Hällbrink Jan-Erik Jonsson Rolf Jonsson Nils E. Junehill Carl von Koch Niclas Lagerbäck Håkan Larsson Stig Lindgren Christer Lokind Christer Malm Sven Norling Kåre Nyman Tommy Sandholm Inge Salmeus Carl Slånemyr Olle Stedt Gunnar Stråhle Antero Timofejeff Kursiv = Ny Gammal Rrjal Göran och Antero var kvällens Crrjalar, d v s de som åtagit sig att anordna mötet. Göran hade säkert assisterats av sin hustru Solveig, de två är ju världens enda gifta Rrjal-par! Snacka om underliga sammanträffanden, men båda har alltså en gång varit ljusskygga och levt ett underjordisk liv! Gissa vad dom snackar om vid frukostbordet! Missade kurvanfall, förstås.

2 2 Undertecknad har inför mötet - från en som vanligt behagligt tillbakadragen position - haft viss insyn i hur mycket arbete och möda som ligger bakom det välplanerade programmet för kontakt 29. Arbogaborna är värda all beundran, för det blev verkligen ett HÖJDARMÖTE! Det började bra vid lunchtid den 28 september med en samling utanför vakten till f d CVA, numera SAAB Aerotech. Ganska många hade hörsammat förslaget att vi skulle starta med en enkel lunch i företagsmatsalen. Eftersom det var torsdag så var valet av rätter självklart, ärtor och pannkakor, såklart! Desamma höll utmärkt kronstandard. Inledningsvis var vi inbjudna till företagets samlingslokal, nu hade ännu fler anslutit. Enhetschefen, Per Granell, hälsade oss välkomna. Vi fick sedan förmånen att lyssna till ett mycket genomarbetat föredrag med rubriken Radarsystem i Stril, idag och i morgon. Föredragshållaren, Ingemar Eriksson, hade den goda smaken att börja med att berätta om gårdagens radarmackapärer, de stationer vi Gamla Rrjalar liksom är mest kompisar med. Kul att höra om t ex gamla fina Nollåttan (som slog vilken väderradar som helst när det gällde känslighet för fuktiga moln), eller Sextiofemman (den med sina feta, vackra flygplanekon). Och det var inte mindre intressant att lyssna på utvecklingens gång. Det ser inte helt mörkt ut för framtiden, fick vi veta, radar kommer att fortsätta att finnas, om än i förädlad form. Tack Ingemar för den intressanta orienteringen och tack SAAB Aerotech för att vi fick gästa er! Dags för ombasering till Robotmuseum, som ligger mitt inne i staden. Här har flitiga och oavlönade entusiaster byggt upp en kanske världsunik samling med robotar av olika slag. De ansvariga för turism och näringsliv i Arboga hade lyckats klura ut att vi skulle drabba staden. Att ett så tungt gäng med potentiella inflyttare kommit, gjorde att näringslivschefen, Göran Dahlen, först av allt tog emot oss vid ankomsten till museet, och ägnade en stund åt att göra intressant reklam för den anrika orten. Han ville som sagt att vi alla skulle etablera oss där, vi får väl se hur många som nappar på det! Därefter fick vi en mycket kunnig orientering om de objekt som fanns utställda. Det var en av de frivilliga krafterna, museiansvarige Stig Jäderlund, som höll denna. Nu vet vi mycket mer om robotar! Vid slutet av hans genomgång inträffade något som tog oss med total överraskning! Vi blev i stort sett överfallna av en Högvälbornde Herr Engelbrekt Engelbrektsson, med medföljande sammanbitne, tystlåtne skarprättare! Vi som trodde att frihetskämpen Engelbrekt blev mördad på en holme i Hjälmaren redan år 1436 hade alltså fel! Här stod han ju nu i sin stiliga, medeltida mundering och uppmanade oss att följa med till Stockholm och störta Erik av Pommern! Skarprättaren såg väldigt farlig ut, så vi hade nog följt uppmaningen om de två inte begivit sig av igen, utan att avrätta någon av oss. De upptäckte nog att de hamnat i alldeles fel århundrade! Spännande och överrumplande inslag var det i alla fall! Skarprättaren hade för övrigt tydliga drag av paret Glimsholt, hmmm

3 3 Dags var det nu att göra en rundvandring bland museets yppiga samlingar. Mycket trevliga tingestar att klappa på, de där spetsiga plåtrören, när de inte längre är skarpladdade! De flesta hade man väl aldrig hört talas om. En del kände man till namnet (eller snarare kanske numret), och en del trodde man knappast fanns kvar i sinnevärlden. Häpnadsväckande nog förfogar Robotmuseet till exempel över en gammal V-1! Det var denna synnerligen otäcka modell som av Hitlers mannar skickades mot London i tusental! Historiens vingslag! Inte fullt så ruskiga grejor fanns att beskåda i ett av de inre rummen. Där stod minsann en gammal klenod, nämligen en Rrjalplats från Vesslan! Vilket kärt återseende för en nästan tårögd undertecknad, som slet hårt på denna ädling under några år på sjuttio- och åttiotalen! Ja, det var tider! Det är mycket tack vare Antero Timofejeff (Tim), som kulturgärningen har gjorts att bevara dessa oskattbara prylar! De var på väg att skrotas när anläggningen i Kolmården lades ner. Tim tog resolut med sig grejorna till Arboga, de skulle annars ha pressats ihop till järnskrot, som vilken jäkla gammal Volvo 240 som helst! Man får ståpäls bara man tänker tanken! Men, som sagt, nu står den gamla stiliga operatörsplatsen där och glänser, i sällskap med Robotledarpositionen, och minner om den tid då många av oss tjänstgjorde som luftens dirigenter! Tack Tim för din insats! Hoppas att Strilsamlingen blir ett riktigt dragplåster på museet! En häftig grej i museets lilla Strilavdelning var också att det visades gamla PPI-filmer från den tid när det begav sig. Man hade nästan glömt vilka pådrag det ibland var i Baltikum, när ryssarna hade sina enorma övningar. För att inte tala om vilken sprutt SR-71:an hade när den gjorde sina återkommande löpor över Östersjön. Vissa av dessa händelser finns alltså bevarade på film, och kan beses på Robotmuseum. En del i gänget passade också på att provflyga den fullt fungerande flygsimulatorn, som står uppställd i museet. Ja, oj, vad mycket sevärt som där finns! Ingen Gammal Rrjal bör underlåta att besöka Robotmuseum i Arboga, där så många gamla trevliga minnen väcks till liv! --- Nu var det hög tid att åter förflytta sig, denna gång till Nalles (som det åtminstone hette förr), ett motell strax utanför Arboga. Anläggningen har hamnat lite offside sedan motorvägen drogs utanför stan, men återigen tagits i bruk och är numera ett riktigt bra konferensställe. Här hade alla som så önskade fått varsitt övernattningsrum med mycket god standard, och detta för en struntsumma, tack vare att Göran G är en duktig förhandlare. Dessutom var det också arrangerat så att vi fick avnjuta middag på ställets restaurang, och vi fick till och med tillgång till utmärkta samlingsrum för eftersnacket. Ett alldeles utomförträffligt ställe för ett G*R*I*Nmöte!

4 4 Göran, som förutom huvudadministratör och Crrjal även var barmästare, hade bland annat införskaffat öl av ädlaste sort. Här kom inget annat än Arboga-öl ifråga, vilket inledningsvis gjorde mycket för att lena våra dammiga strupar. Det kom inte alls efter, som det påstås göra. Nej, i stället vidtog en präktig Rrjal-middag i matsalen, för vi hade hunnit bli hungriga också! Sällan har man väl i Mellansverige upplevt en sådan stämning som uppstod under måltiden. Visorna brukar ju vara uppskattade och sjunges alltid med fart såväl som kläm. Denna kväll ökade sångarglädjen ytterligare, eftersom Spontanorkestern G*R*I*S (Gamla Rrjalar I Spelartagen) framträdde och fullständigt förtrollade församlingen! Sättning: Förste Sällskapstutare Tomas Granqvist på kornett, Sällskapstutare av Första graden Örjan Granqvist på saxofon och gitarr (dock ej samtidigt), samt Förste Dragharmonist och ganska nyblivne medlemmen Inge Salméus på dragspel. Vilket häftigt gäng! Oj, så n fart det blev på sången, och oj, vilka applåder musikanterna fick när de också framförde trallvänliga visor under middagen. Tjofadderittan var bara förnamnet! VARMT TACK KILLAR för er insats för Gamla Radarjaktledares musikaliska välbefinnande! Det där lever vi länge på! Välkomna åter! Förutom att Nalles rent allmänt var ett utmärkt ställe, visades sig också maten vara förstklassig! En utmärkt västkust-tjosan till förrätt, och en förträfflig knorrdjursfilé till varmrättsbuffén, tillika en lokal svampsås som inte var av denna världen! Oj, vad gott! Som sig bör kallades kocken in till den månghövdade Rrjalkören för att rättmätigt hyllas för sin insats bland grytorna. Kaffe med kaka och andra lämpliga tillbehör kunde vi senare intaga i den skränvänliga konferenskällaren. Denna gång hade bara två nya kandidater till Sällskapet anmält deltagande, och de ställdes som vanligt mot väggen för att kritiskt granskas vad gällde Rrjal-gärning och näringslivsengagemang. Det är ju den erfarenhetsblandning som i princip krävs för att de redan etablerade medlemmarnas mycket avvaktande hållning till nykomlingar skall kunna blidkas, och för att fullständigt medlemskap skall kunna ernås. De förhoppningsfulla volontärerna voro Lennart Berns och Göran Hultin. Efter ett obarmhärtigt korsförhör beslöt församlingen till slut att de två utan större tvekan skulle kunna upptas i gemenskapen. Efter att ha fått de nästan allra sista av Sekretariatets kvarvarande insignier (Slipsnålen med Det Gyllene Kurvanfallet) bekräftade 1. Sällsk.tut. med en kornettstöt deras statushöjning! Välkomna i gänget Lennart och Göran! Som sagt är Sällskapets slipsnålslager praktiskt taget slut. Rockmärken har länge saknats. En liten diskussion uppstod huruvida lagret av insignier borde fyllas på och hur detta i så fall skulle finansieras. Vi är ju ett Sällskap utan egna resurser, någon Rrjalkassa att tala om har aldrig funnits. Slika jordiska ärenden har i stället ordnats med hjälp av vänliga sponsorer. Församlingen ansåg att det är en självklarhet att vi borde nyanskaffa de unika prydnaderna. Jo,

5 5 visserligen, men hur? Synpunkter fanns på olika tänkbara lösningar. Kjell Hamberg, som tidigare gjort stora insatser för insigniernas framtagning, föreslog att vi skulle starta en frivillig insamling, med början redan på mötet. Han hann inte mer än ta upp plånboken för att donera en lämplig sedel, förrän Robert Ettan Etteborn rakryggat ställde sig upp och anmälde att han var beredd att stå för hela kalaset! Tänk vilka generösa Gamla Rrjalar det finns, man tror knappast att det är sant! Kjell, som också är en generös natur, åtog sig att försöka ordna det administrativa, d v s undersöka om den tidigare leverantören finns kvar och kan anlitas. Det verkar alltså som att förutsättningarna är mycket goda att projektet skall kunna föras i hamn!!! Vårt eget filmgeni, Jan Fippe Bergman, hade inför mötet, oombedd, åstadkommit ännu ett mästerverk i G*R*I*N-filmbranschen. Han bjöd nu in till premiärvisning. Han hade i lönndom engagerat andra G*R*I*N-medlemmar som skådespelare, förutom att han själv framträdde i Rrjal-skepnad, med autentiska repliker ur Pumans citatsamling 1. I filmen såg man också Ingmar Berglund som törstig sergeant, Claes Anell som uppstudsig divisonsförare och Douglas Christiansson, som på tok för lång 29- pilot. Fippe, den spjuvern, hade för att inte behöva filma alla scener själv, lånat stora delar från ett befintligt mästerverk, Gula Divisionen, ur vilket han klippt bland annat fantastiska flygscener från den tid då det inte var ovanligt att sisådär flygplan samtidigt i luften! Filmen blev synnerligen njutbar och innehöll både komik, spänning, tragik och romantik! Fippe fick storartade ovationer för sitt tilltag, TACK för denna mycket roliga kvart! Ett Rrjal-test är ju en stående tradition vid våra träffar. Eftersom en hel del frågor fanns kvar från förra mötet, anordnades även denna gång en tävling i att fatta snabba beslut och stå på rätt ben, lämpliga egenskaper för alla Rrjalar. Till prisbordet hade förutom den magra G*R*I*Nkassan vänligt nog Mats Hugosson bidragit med fina prylar från näringslivet. Tack snälla Mats! Nu slumpade det sig så att han själv så småningom stod som segrare efter att ha svarat rätt på ganska många trickiga frågor! Han valde därför ett flytande G*R*I*N-pris för sin bedrift, ej tillhandahållet av honom själv. Nästan lika duktiga var Olle Stedt och Sven Norling (eller hade lika stor tur), som minsann inte heller gick lottlösa från arrangemanget! Ytterligare tre lyckliga fick pris. Nästa möte diskuterades en smula, inte om det skulle bli något, utan när, var och hur. Sällskapssekreteraren presenterade ett antal tänkbara varianter, som alla föll i god jord. Dock fattades inget beslut. Berörda parter kommer att kontaktas i frågan. Som lämplig(a) dag(ar) föreslog församlingen den 10 maj alternativt den 26 maj Anteckna gärna, så att inte inbjudan kommer som en överraskning! Ja, så rullade kvällen på under livliga diskussioner om bakomlägen, nödstarter och gamla kamraters väl och ve. Göran G såg till att baren hölls öppen, så att det inte skulle uppstå bränslebrist. Men alltefter som klockan rullade in gott och väl på nästa dygn lockade de 1 Någon som vet vart Pumans citatsamling med Rrjalgrodor har tagit vägen?

6 6 bekväma rummen allt fler till landning. När kommando 24 slutligen kom vi halvtvå-tiden på natten, började snarkningarna breda ut sig på motellet. Mötet var dock inte slut med detta! Nej, den skicklige arrangören Göran hade ytterligare en programpunkt i bakfickan, dock inte förrän efter motellets närande frukost på fredagen. Alla var inte kvar vid denna tidpunkt, men ett tjugotal hade tackat ja till att få följa med på en stadsrundvandring i den anrika staden Arboga. Vi möttes utanför den vackra kyrkan från 1200-talet av en ståtlig och charmerande kvinna. Hon var klädd i medeltida dräkt, och hon blev vår kunniga guide på rundturen. Arboga är en alltid härlig plats, Solen strålade denna dag och så dags på morgonen var det ganska stillsamt på de gammaldags gatorna. Staden ligger både i Södermanland (där bor slöddret) och Västmanland (fina sidan), fick vi lära oss. Det var verkligen en upplevelse att få både fakta och roliga skrönor om den vackra orten på båda sidor om Arbogaån, och att få närkontakt med den delvis medeltida och unika kulturmiljö som de allra flesta nu förtiden tyvärr bara åker förbi. Morgonpromenaden blev verkligen en trevlig avslutning på kontakt 29, ja, pricken över i, innan vi gjorde höger och vänster om marsch! Vi får alltså se hur det ordnar sig med nästa möte, håll lite koll på hemsidan (som är påver men välment) Där finns också en hel del bilder att beskåda från både den senaste kontakten och många tidigare. Kvaliteten på fotona blir inte den bästa när de skalats ner och skickats bort till Bill i Amerika för publicering, men om någon skulle vilja ha vissa kopior med större upplösning, så hör bara av er till undertecknad, så försöker vi fixa det! Väl mött i maj! TACK ALLA VÄNNER I ARBOGA FÖR ETT RIKTIGT HÖJDARMÖTE! Med varm förhoppning om en förträfflig fortsättning på hösten!! / Eder Förbundne Sällskapssekreterare