Snatta. Det är inte samma sak, sa Tsatsiki. Jag tycker att han ska ringa. Sacke, ska du hänga med till Åhléns? frågade

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Snatta. Det är inte samma sak, sa Tsatsiki. Jag tycker att han ska ringa. Sacke, ska du hänga med till Åhléns? frågade"

Alf Lund
för 8 år sedan
Visningar:

1 Snatta Det är inte samma sak, sa Tsatsiki. Jag tycker att han ska ringa. Sacke, ska du hänga med till Åhléns? frågade Stoffe. Han satt i korridoren och väntade på Robin som inte skulle sluta förrän om en lektion. Robin gick i sexan men han och Stoffe var kompisar ändå och väntade på varandra efter skolan. Kan jag väl, sa Tsatsiki som inte hade något att göra. Per Hammar hade gått hem med Victor. Tsatsiki hatade Victor och han hatade Per Hammar. Tsatsiki hade trott att de menade Åhléns vid Fridhemsplan, men de menade stora Åhléns på stan. Dit fick Tsatsiki inte åka själv, men det tordes han inte säga, då hade de tyckt att han var barnslig och töntig. Tsatsiki ville inte vara barnslig och töntig. Det kunde han bara vara med Tsatsiki_Retzina

Kan jag väl, sa Tsatsiki som inte hade något att göra. Per Hammar hade gått hem med Victor. Tsatsiki hatade Victor och han hatade Per Hammar.

2 Per Hammar. Jag har inga pengar till bussen, försökte Tsatsiki. Du kan få åka på min remsa, sa Stoffe. Bra, sa Tsatsiki och hoppades att morfar skulle komma ut från Polhem och rädda honom, för busshållplatsen låg precis mitt emot restaurangen. Men ingen morfar dök upp, och snart satt Tsatsiki på 52:ans buss på väg till stan. Stoffe och Robin var ofta på stan, berättade de. Först gick de till TV-spelsbörsen och kollade begagnade spel. Det var en bra affär, för där fick man spela gratis. Länge stod de där och spelade innan det var dags för Åhléns. Stoffe skulle köpa en present till sin mamma som fyllde år dan därpå. Vad önskar hon sig då? suckade Tsatsiki och satte tillbaka stekpannan på sin plats. Att köpa present till Stoffes mamma var inte det lättaste. Hon hade redan allt enligt Stoffe. Ändå fanns det minst hundra miljoner olika saker på varuhuset. Smink då? sa Robin när de kommit ner på bottenvåningen igen. Där fanns smink i långa banor. Eller en bok? föreslog Tsatsiki. Först gick de och kollade sminket. Smink var verkligen dyrt! En liten penna kunde kosta över hundra kronor. Tsatsiki förstod inte hur tjejer hade råd. Morsans svarta ögon måste kosta en förmögenhet. En förmögenhet som hon tvättade bort varje kväll. Och hon som tyckte att dataspel var dyrt! Äh, vi går till böckerna, sa Stoffe efter en stund. Robin höll nästan på att fnissa ihjäl sig. Böcker var också dyrt, jättedyrt! Kokboken som Stoffe valde kostade trehundrafemtio kronor. Tsatsiki visste att Stoffe var rik, han hade bara inte fattat hur rik förrän nu. Stoffe böjde sig ner för att knyta skon, Tsatsiki gick och ställde sig i kassan. Där var det kö. Plötsligt kom Robin springande, efter kom Stoffe. Sacke, kom igen nu! skrek Stoffe när han passerade Tsatsiki. Men boken då? frågade Tsatsiki. Skit i den! skrek Stoffe. Kom nu! Det var första gången Tsatsiki var med och snattade. Fast det var inte förrän Stoffe visade sitt byte på bussen hem 112 Tsatsiki_Retzina Tsatsiki_Retzina

Men ingen morfar dök upp, och snart satt Tsatsiki på 52:ans buss på väg till stan. Stoffe och Robin var ofta på stan, berättade de. Först gick de till TV-spelsbörsen och kollade begagnade spel.

3 som Tsatsiki förstod vad som hade hänt. I Stoffes ryggsäck låg inte bara kokboken, utan också rött nagellack, läppstift och mascara. Men det är ju att sno, sa Tsatsiki förskräckt. Han mådde illa i magen när han förstod att hans kompisar var tjuvar och att han hade varit med. Äh, sa Stoffe, det är det ju inte. Han som äger Åhléns är jätterik, han kan väl dela med sig lite till oss fattiga stackare. Men om ni åker fast då? frågade Tsatsiki. Det gör vi aldrig, sa Robin. Vi är väl inte dumma heller. Tsatsiki snattade aldrig något själv, det tordes han inte. Han visste att det var fel, men han kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att följa med Stoffe och Robin fler gånger. Han hade ingenting annat att göra på eftermiddagarna, och dessutom var det läskigt spännande eftersom det var så förbjudet. Det är som knark, sa Robin. Har man en gång börjat kan man aldrig sluta. Stoffe och Robin snattade allt de kom över, även sånt som de inte behövde. De kunde snatta och slänga direkt i papperskorgarna. Presenter till uteliggarna, tänkte Tsatsiki och kände sig som Robin Hood. Att ta från de rika och ge till de fattiga kunde ju inte vara fel. Det dåliga samvetet tryckte han ner i skorna. Till slut kändes det inte alls. Mest snattade de godis, det var lättast att ta. Ibland tog de bussen till Vasastan eller till Söder och snattade i helt okända butiker. Till Morsan sa han att han var i parken eller hemma hos Stoffe och det bästa var att han inte tänkte så mycket på Per Hammar längre. 114 Tsatsiki_Retzina Tsatsiki_Retzina

Han som äger Åhléns är jätterik, han kan väl dela med sig lite till oss fattiga stackare. Men om ni åker fast då? frågade Tsatsiki. Det gör vi aldrig, sa Robin. Vi är väl inte dumma heller.

4 En simpel tjuv Stoffe, Robin och Tsatsiki var på väg hem till Stoffe för att se på film. De hade varit i Videobutiken och hyrt. Stoffe betalade, han hade alltid pengar. Vi måste ju ha godis också, sa Robin när de passerade Hörnan. Hörnan var ett litet minilivs på Fleminggatan. Där handlade alltid Tsatsiki och Morsan sånt som de glömt. Tommy och Ann-Marie som hade affären var jättesnälla. De kändes som kompisar efter alla år. Hej Tsatsiki, sa Tommy och nöp honom i näsan. Hej, sa Tsatsiki. Vi ska köpa godis och se på film. Vad mysigt, sa Tommy. Det skulle jag också vilja göra, men jag måste jobba jag. Stackars dig, sa Tsatsiki. Stoffe tog en påse och började plocka i smågodis. Ro- bin som aldrig hade pengar strök längs butikshyllorna och kollade noga vad som fanns i affären. Tsatsiki blev plötsligt illamående. Han följde Robin oroligt med blicken. Han tänkte väl inte sno något här, hos Tommy? Men det tänkte han. Tsatsiki såg hur en läsk och ett paket Barilla försvann in under jackan. Du måste betala, skrek Tsatsiki när de kommit ut på gatan. Vad är det med dig? skrattade Robin. Vad är du så sur för? Han är ju min kompis! skrek Tsatsiki. Man snor inte från kompisar. Vi snor inte, sa Stoffe surt. Vi tar från dom rika och ger till dom fattiga. Han är inte ett dugg rik din idiot! skrek Tsatsiki. Sen Seven Eleven öppnade går det knappt ihop. Dom kanske måste stänga. Tsatsiki var så arg att han boxade till Stoffe. En bil fick tvärstanna för att inte köra på honom när han rusade över Fleminggatan utan att se sig för. Den tutade ilsket efter Tsatsiki som sprang uppför Inedalsgatsbacken och storgråtande satte sig i trappan upp till Kronobergsparken. 116 Tsatsiki_Retzina Tsatsiki_Retzina

Tommy och Ann-Marie som hade affären var jättesnälla. De kändes som kompisar efter alla år. Hej Tsatsiki, sa Tommy och nöp honom i näsan. Hej, sa Tsatsiki. Vi ska köpa godis och se på film.

5 Det gick inte att låta bli att gråta när man insåg att man inte var något annat än en simpel tjuv. Även om Tsatsiki inte hade snattat själv hade han varit med, och att snatta var samma sak som att stjäla, insåg Tsatsiki plötsligt. Inte ett dugg Robin Hood-aktigt faktiskt. Tsatsiki kved och gömde huvudet i knäna. Vad skulle han göra? Hem kunde han inte gå eftersom han aldrig skulle kunna berätta för Morsan och Göran vad han gjort. Då kanske de lämnade bort honom till ett fosterhem. Tsatsiki kved igen. Egentligen var allt Per Hammars fel, tänkte han. Om inte Per Hammar varit så tjurig den där dagen, utan följt med Tsatsiki den långa vägen hem från skolan, så hade det här aldrig hänt. Då hade han och Per Hammar fortsatt att leka och barnsla sig resten av livet. Då hade Tsatsiki inte blivit en tjuv. Då hade Tommy och Ann-Marie inte behövt stänga Hörnan, då hade Tsatsiki inte behövt rymma. Han undrade hur kallt det skulle bli att sova i parken i natt. Hallå Tsatsiki, varför sitter du där? Morsan kom gående med Retzina i vagnen. Tsatsiki lyfte på huvudet och tittade förtvivlat på hen- ne innan han gömde huvudet i knäna igen. Men Tsatsiki, vad är det? Morsan lät orolig när hon satte sig ner på trappen bredvid Tsatsiki. Hon lät honom gråta en stund innan hon frågade på nytt. Berätta! Varför är du så ledsen? För att Tommy och Ann-Marie måste stänga Hörnan, snyftade Tsatsiki. Morsan tittade förvånat på honom. Det var synd, men dom hittar säkert på något annat att göra, sa hon. Det behöver du väl inte bli så ledsen för. Men det är ju mitt fel! skrek Tsatsiki så det hördes över hela Kungsholmen. Fattar du inte, det är mitt fel! Hur kan det vara ditt fel? undrade Morsan. Hon skakade oförstående på huvudet. Du måste nog förklara. Jag kan inte, grät Tsatsiki. Jag kan inte. Försök, sa Morsan. För att, för att vi har snattat där, viskade Tsatsiki. Han skämdes så mycket att han inte kunde titta på Morsan. Vilka då? Robin och Stoffe, och så jag, tillade Tsatsiki. Fast jag tog inget. Fan också! sa Morsan. Jag visste att man inte kun- 118 Tsatsiki_Retzina Tsatsiki_Retzina

Tsatsiki kved och gömde huvudet i knäna. Vad skulle han göra? Hem kunde han inte gå eftersom han aldrig skulle kunna berätta för Morsan och Göran vad han gjort.

6 de lita på dom där ungarna. Men du Tsatsiki, hur kunde du? Morsan såg så besviken ut att det gjorde ont i hela kroppen på honom. Vad tog ni då? Tsatsiki berättade om läsken och Barillapaketet. Och Stoffe tog nog godis för tjugo spänn. Då får du gå och betala, sa Morsan och tog fram en hundralapp ur plånboken. Men jag ska ha tillbaka varenda öre. Menar du att jag ska gå dit nu? På en gång, sa Morsan och reste sig från trappen. Själv? pep Tsatsiki. Kan inte du följa med? Aldrig, sa Morsan. Jag har inte snattat. Det här får du klara själv. Men, men, sa Tsatsiki. Det är för skämmigt. Kan jag inte bara skicka pengarna? Nej, sa Morsan och drog iväg med Retzina. Tsatsiki följde dem med blicken tills de försvann in genom porten. Sen tittade han nerför Inedalsgatsbacken mot Hörnan. Sakta, sakta gick han dit. 120 satsiki_retzina

På en gång, sa Morsan och reste sig från trappen. Själv? pep Tsatsiki. Kan inte du följa med? Aldrig, sa Morsan. Jag har inte snattat. Det här får du klara själv. Men, men, sa Tsatsiki.

Relevanta dokument

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt