Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1

Transkript

1 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 Rapport 2018:64 Arkeologisk förundersökning Kalmar län, Småland, Oskarshamns kommun, Döderhult socken, Rödsle 1:1, Döderhult 21:1 Linus Hagberg

2 Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2018:064 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på

3 Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 4 Antikvarisk bakgrund 4 Topografi och fornlämningsmiljö 4 Syfte metod och genomförande 6 Resultat 6 Åtgärdsförslag 7 Referenser 7 Administrativa uppgifter 7

4 4 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 Sammanfattning Arkeologerna vid Statens historiska museer utförde den 28:e maj 2018 arkeologisk förundersökning inom fornlämningsområdet tillhörande gravfältet Döderhult 21:1. Anledningen till förundersökningen var Oskarshamns Energin AB:s planerade schaktning för fjärrvärme i nära anslutning till ovan mark synliga gravar: fyra runda stensättningar, två skeppsformiga stensättningar och en domarring. Gravfältet, som utifrån gravformerna kan dateras till järnåldern, återfinns i en moränsluttning till Döderhultsdalen i västra utkanten av Oskarshamn. Länsstyrelsen i Kalmar bedömde utifrån arbetsföretagets omedelbara närhet till gravfältet att den planerade exploateringen kunde komma att beröra oregistrerade fornlämningar (dnr ). Vid förundersökningen påträffades lagskyddad fornlämning i form av en övertorvad stensättning i fjärrvärmeledningens planerade sträckning. I anslutning till stensättningen noterades också ett område med uppstickande block som skulle kunna markera fler övertorvade konstruktioner. I samråd med beslutande Länsstyrelse i Kalmar och Oskarshamns Energi AB, förflyttades linjen för fjärrvärmeledningen förbi den nyupptäckta stensättningen ned i befintliga ledningsschakt i den intilliggande gatan. På så sätt kunde ingrepp i gravfältet Döderhult 21:1 undvikas. Arkeologerna vid Statens historiska museer föreslår därför inga fortsatta åtgärder i ärendet. Inledning Antikvarisk bakgrund Oskarshamns Energi AB ämnar dra ny fjärrvärmeledning till Rödsle skola i Oskarshamns västra utkant. Platsen är belägen på kanten till Döderhultsdalen mellan Rödsle och Döderhults byar; ett 0mråde som är rikt på förhistoriska lämningar, främst från stenålder och bronsålder. Planerad fjärrvärmeledning passerar i en sträcka om 30 meter mycket nära synliga gravar till gravfältet Döderhult 21:1. Gravfältet består av fyra runda stensättningar, två skeppsformiga stensättningar och en domarring. Utifrån gravformerna dateras gravfältet till järnåldern (se figur 2). Länsstyrelsen i Kalmar bedömde att ledningsdragningens omedelbara närhet till gravfältet riskerar att oregistrerade fornlämningar kan komma att beröras av arbetsföretaget och beslutade därför om arkeologisk förundersökning (dnr ). Förundersökningen utfördes av Arkeologerna vid statens historiska museer den 28:e maj Topografi och fornlämningsmiljö Rödsle och Döderhults byar ligger ett par kilometer väster om Oskarshamn. Landskapet i området har förändrats åtskilligt sedan senaste istiden. För ca år sedan stod Baltiska issjön 110 meter högre i Oskarshamntrakten än vad havsnivån gör idag. Näst intill allt landområde i Oskarshamns kommun har därefter svallats i samband med landhöjningen. Oskarshamns kommun domineras av barrskog,

5 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 5 blockrika moränmarker och åtskilliga sjösystem. Det är främst inom Döderhultsdalen som landskapet uppodlats i mer omfattande grad. Arkeologiska undersökningar har visat att trakten varit bebodd sedan mellan- och senmesolitikum för cirka 9000 år sedan. Stenåldersboplatserna Humlekärrshult och Lilla Mark vid Oskarshamn är sedan länge välkända inom forskningen. Kunskapsläget om lämningar från stenålder kring Oskarshamn ökade sedan under 2000-talet. Åren genomförde hembygdsföreningarna i trakten, bland annat Oskarshamn-Döderhult, en lösfynds- och boplatsinventering i nära samarbete med Kalmar läns museum. Arbetet innefattade dels inventering och kartläggning av de lösfynd som förvarades hos privatpersoner och museer, dels en omfattande fältinventering i åkermark i Döderhults och Misterhults socknar. Arbetet resulterade i ett hundratal registrerade lösfyndslokaler och cirka 150 nyregistrerade boplatser. De äldsta boplatserna kan genom föremålsfynd dateras till mellan- och senmesolitikum. Bosättningarna fördelar sig främst i anslutning till den forna strandlinjen kring 20 meter över havet, samt invid vattendrag och sjöar i inlandet. Under senare år har uppdragsarkeologiska undersökningar genomförts i samband med E22:ans ombyggnad. I Plittorp, Misterhults socken, har en boplats från senmesolitisk tid undersökts där fyndmaterialet bland annat utgjordes av utmärkande artefakter, såsom mikrospånkärnor och mikrospån i flinta och kvarts (Hagberg 2017). Under senneolitikum och äldre bronsålder expanderar bebyggelsen, dels inom de tidigare etablerade lokalerna, dels på helt nya platser (Dahlin 2004). Bronsåldern avtecknar sig i de många rösena och stensättningarna samt de figurativa hällbilderna som finns i området. Lämningar från järnåldern är färre men representeras av gravar såsom skeppsformiga stensättningar och domarringar. Då få storskaliga exploateringsprojekt genomförts i Oskarshamns kommun de senaste 30 åren är kunskapen kring brons- och järnåldersboplatserna i området inte lika bred. Boplatserna ligger troligen dolda i åkermarkerna i anslutning till gravområdena och låter sig inte lika enkelt inventeras fram i ytan som stenåldersboplatser. Runt aktuellt undersökningsområde och den forna Döderhultsviken, numera Döderhultsdalen, samt västerut mot Djupeträsk, finns flera fornlämningskoncentrationer. Koncentrationerna kan i ett större perspektiv ses som ett sammanhängande fornlämningsområde. Här finns 18 rösen, 20 runda stensättningar och en skärvstenshög. (t.ex. Döderhult 20:1-2, 61:1, 62:1-2 (se figur 2). Rösena och stensättningarna uppvisar olika arkitektoniska särdrag. I gravområdenas närhet återfinns även röjda ytor av ålderdomlig karaktär. Sammantaget framträder en bild av ett tätt nyttjat område under brons- och järnåldern. Troligen har dessutom flera fornlämningar dolda under mark förstörts i samband med Oskarshamns tillväxt in i Döderhultsdalen (Magnusson 1988). Det finns också flera stenåldersboplatser och fyndplatser för stenåldersartefakter registrerade i området. Lämningarna härstammar från såväl mesolitisk som neolitisk tid (Döderhult 67:1, 343:1, 598, 603, 608).

6 6 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 Syfte metod och genomförande Syftet med förundersökningen var, i första hand att tillse att gravfältet Döderhult 21:1 inte skulle beröras av den planerade fjärrvärmeledningen, och i andra hand att om möjligt undersöka och ta bort eventuella lämningar i ledningens väg. Förundersökningen inleddes med att sträckningen för fjärrvärmeledningen fotodokumenterades. Därefter schaktades matjorden i ledningssträckan ned skiktvis till orörd mark, eller tills anläggningar synliggjordes. Ledningsschaktets totala längd förbi gravfältet uppgick till cirka 30 meter och schaktets bredd till cirka två meter. Där det krävdes för bedömningen av områdets fornlämningsstatus öppnades större ytor än ledningsschaktets tänkta bredd. Påträffade anläggningar frilades med handredskap, fotodokumenteras, beskrevs och mättes in med hjälp av Rtk-gps. Dokumentationsmaterialet samlades och bearbetades i informationssystemet Intrasis. Resultat Aktuell fjärrvärmeledning skall passera över en blockrik moränsluttning väster om till Döderhultsdalen, i direkt anslutning till gravfältet Döderhult 21:1 (figur 4). Vid förundersökningen påträffades lagskyddad fornlämning i form av en övertorvad stensättning (A21o) i den norra delen av fjärvärmeledningens sträckning, den del som passerar mycket nära synliga gravar till gravfältet (figur 3). Stensättningen framträdde som en välvd sammanhållen stenpackning och frilades endast i delar, uppskattningsvis till 25%, och är inte avgränsad. Storleken bedöms vara minst fem meter i diameter, och höjden cirka 0,5 meter. Stensättningens fyllning bestod av en jordfodrad stenpackning av både större och mindre moränstenar i storleken 0,15-0,5 meter i diameter. I den sydvästra kanten framträdde flera större moränstenar, ca 0,5-0,7 meter i diameter, vilka skulle kunna utgöra delar av en utfallen kantkedja (figur 4). Utifrån sammanhanget, belägen i direkt anslutning till ett känt gravfält, bör stensättningen betraktas som en övertorvad grav. Cirka 3 meter sydöst om stensättningen noterades ett område (A238) med fläckvist uppstickande och delvist övertorvade ansamlingar av stenblock. Dessa var vid undersökningstillfället kraftigt överväxta av högresta salixträd och tät slyig undervegetation. Med tanke på den direkta närheten till det kända gravfältet, och närheten till den nyupptäckta övertorvade stensättningen A210, är det inte orimligt att anta att ansamlingarna av uppstickande stenblock markerar fler lämningar tillhörande gravfältet. I den sydöstra delen av ledningssträckan påträffades inget av arkeologiskt intresse ledningssträckan. En adekvat undersökning av stensättningen A210 bedömdes inte rymmas inom aktuellt projekt. I samråd med Länsstyrelsen i Kalmar län, och beställaren Oskarshamns Energi AB, förflyttades därför fjärrvärmeledningens norra sträckning åt väster ned i befintlig ledningsgata i anslutande körväg. På så sätt kunde ingrepp i gravfältet Döderhult 21:1 undvikas. I undersökningsområdet sydöstra del bedömdes ledningen kunna förläggas som planerat.

7 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 7 Åtgärdsförslag Den nyupptäckta stensättningen bedöms utgöra lagskyddad fornlämning. I och med att en ny sträckning för fjärrvärmeledningen kunde tas fram som tillser att stensättningen förblir orörd av det framtida arbetsföretaget, föreslår Arkeologerna vid SHM inga fler åtgärder i ärendet. Referenser Magnusson, G Arkeologin en ung vetenskap. Fornminnen i en kustbygd. Oskarshamn. Dahlin, M Fåror i forntidens spår. FOK rapport 2004:1. Hagberg, L Arkeologisk undersökning. Stenålder vid Plittorps gård. Mesolitiska boplatslämningar och neolitiska nedslag. Kalmar län, Småland, Oskarshamns kommun, fastighet Plittorp 1:6, fornlämning Misterhult Arkeologerna SHM Rapport 2017:58. Administrativa uppgifter SHMs dnr: Länsstyrelsens dnr: SHMs projektnr: Intrasisprojekt: A2018_049. Undersökningstid: 28 maj Projektgrupp: Linus Hagberg. Exploateringsyta: 30 löpmeter. Undersökt yta: 30 löpmeter. Läge: Fastighetskartan, blad 536 Oskarshamn. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, RH Dokumentationshandlingarna förvaras i Statens historiska museers arkiv (SHM) i Stockholm lagrade tillsammans med Intrasisdatabasen.

8 8 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan blad 536 Oskarshamn, skala 1:50 000, och Sverigekartan.

9 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 9 Figur 2. Förundersökningsområdet (lila linje) och närbelägna fornlämningar (enligt FMIS) markerade på utdrag ur Fastighetskartan, Storruta 536 Oskarshamn. Skala 1:3 000.

10 10 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 Figur 3. Plan över undersökta schakt markerade på utdrag ur Fastighetskartan, Storruta 536 Oskarshamn. Skala 1:500.

11 Ny fjärrvärmeledning förbi gravfältet Döderhult 21:1 11 Figur 4. Moränhöjdens krön invid gravfältet Döderhult 21:1. Fjärrvärmeledningen var planerad att gå i den passagen mellan träden i fotots centrum. Foto från norr: Linus Hagberg. Figur 5. Stensättningen A210 framtagen till cirka 25%. De större stenarna i stensättningens kantkedja är skuggade. I vänster bildkant syns eventuellt utfallna block. Foto från sydväst: Linus Hagberg.

12