Från arbetsgemenskap till fritidsgemenskap Den svenska landsbygdens omvandling ur Locknevis perspektiv

Transkript

1 Från arbetsgemenskap till fritidsgemenskap Den svenska landsbygdens omvandling ur Locknevis perspektiv Yvonne Gunnarsdotter Fakulteten för naturresurser och lantbruk Institutionen för landskapsplanering Uppsala Doctoral thesis Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala

2 Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2005:3 ISSN ISBN Yvonne Gunnarsdotter, Uppsala Tryck: SLU Service/Repro, Uppsala

3 Abstract Gunnarsdotter, Yvonne Från arbetsgemenskap till fritidsgemenskap. Den svenska landsbygdens omvandling ur Locknevis perspektiv. (From a community of work to a community of leisure. The changing process of rural Sweden from the perspective of Locknevi.) a Doctor s dissertation. ISSN , ISBN The imprint on rural areas from social change since the 1950s is a decline in population, farming and other local working places, services, political platforms and meeting places. The aim of the thesis is to understand how these changes have affected the interrelations between people, place and history. The fieldwork was conducted in Locknevi, a parish in Småland. Interviews and participant observation were undertaken for four months, during a span of five years. In spite of the impoverishment of rural areas inhabitants seek to maintain social and timespace relations through new practises, mostly in local associations. These associations were once an important arena for modernising both agriculture and rural life. Now they are divided into agricultural and community based associations. People moving into the community often engage in community based associations. Hence local communities are now upheld by activities within associations and among friends instead of by work within agriculture. Three cases from Locknevi are the basis for discussions of the effect of social change over the last decades. For example the school is an important institution and meeting place. Here the struggle to retain the village school shows that when meeting places are in danger of disappearing people tend to mobilize against deterioration in living conditions. Furthermore the church is an important local political arena, institution and meeting place. The conflict within church leadership represents divergent views in the community, namely the old independent view and the new view incorporated in a global world. Moreover the moose hunt as an institution serves to maintain the sense of community. In this regard the effects of change are manifested in the way the local hunting teams respond to the activities of hunting tourism. Here tensions often emerge between cultural/social and economic stakes within the community. The empirical findings shows no conflict between seeking to maintain a strong place identity and embracing an openness towards society. On the contrary, this combination could well be the fundamental driving force for building society. However it is hard to create a viable community in the absence of local subsistence, meeting places, institutions and a concrete use of place. Keywords: rural studies, rural development, community, modernity, place identity, local identity Author s address: Yvonne Gunnarsdotter, Department of landscape planning, Ultuna, SLU, Box 7012, S Uppsala, Sweden. Yvonne.Gunnarsdotter@lpul.slu.se 3

4 Sammanfattning Samhällsförändringens avtryck på landsbygden sedan 1950-talet är en kraftig minskning av befolkning, lantbruk och andra lokala arbetsplatser, service, offentliga mötesplatser och lokalpolitiska arenor. Syftet med avhandlingen är att undersöka vad samhällsomvandlingen inneburit för relationerna mellan människor i en småländsk bygd och deras relation till platsen och dess historia. Empirin kommer från ett fältarbete i Locknevi, en jord- och skogsbygd i nordöstra Småland. Där genomförde jag intervjuer och deltagande observation under fyra månader utspridda på fem år. Trots utarmningen av landsbygden strävar invånarna efter att upprätthålla bygden genom en ny praktik som sker företrädesvis i föreningslivet. Föreningslivet var tidigare en viktig arena för moderniseringen av lantbruket och landsbygden. Dagens föreningsliv är mer tudelat med både lantbruksbaserade och bygdebaserade föreningar. De inflyttade invånarna saknar ofta anknytning till lantbruket och engagerar sig gärna i den senare sortens föreningar. Numera upprätthålls därför den tidsrumsliga gemenskapen på fritiden i föreningsliv och umgänge snarare än i den arbetsgemenskap som lantbruket erbjöd. Tre exempel från Locknevi diskuterar effekten av samhällsförändringen de senaste decennierna. Skolan är en viktig institution och mötesplats. Kampen för att behålla den sista byskolan visar att när mötesplatserna försvinner tenderar invånarna att mobilisera mot utarmningen av livsvillkoren. Kyrkan är en viktig lokalpolitisk arena (såväl som en institution och en mötesplats). Konflikten kring kyrkans ledarskap visar att det finns olika uppfattningar om vem som ska ha tolkningsföreträde när det gäller vilken bygd de lever i: det gamla relativt självständiga eller det nya Locknevi inlemmat i en global värld. Älgjakten är en institution för att upprätthålla den tidsrumsliga gemenskapen. De lokala jaktlagens reaktion på jaktturismen visar att det ibland uppstår spänningar mellan kulturella/sociala och ekonomiska aspekter av bygden. Empirin från Locknevi visar att det inte finns någon motsättning mellan en stark förankring i bygden och en öppenhet mot omvärlden. Tvärtom kanske denna kombination utgör en viktig drivkraft i samhällsbyggandet. Det är dock svårt att skapa en levande landsbygd om det saknas lokal försörjning, mötesplatser, institutioner och ett konkret brukande av platsen. 4

5 Förord Många personer har under resans gång bidragit till min forskningsprocess och jag vill rikta ett särskilt tack till följande. Alla Locknevibor som tagit emot mig i hemmet, på älgjakter och olika tillställningar. Tack för att ni delat era tankar med mig. Cecilia Waldenström som långt innan avhandlingsarbetet påbörjades skolade in mig i forskarvärlden, och som in i det sista läst och kommenterat manus. Ulrich Nitsch som också bidragit till mitt förhållningssätt till forskning och som var min handledare den första tiden. Kjell Havnevik som under de sista två åren varit huvudhandledare, och Irene A. Flygare som varit biträdande handledare. Tack för ert engagemang och för er lyhörda och tålmodiga vägledning. Lars Hallgren, rumskamrat och medresenär, som så ofta hjälp mig att navigera i forskningsdimman. Magnus Ljung som kommit med en ström av lästips och tankeväckande frågor. Tack också Lotten Westberg, Hanna Bergeå, Jenny Höckert, Neil Powell och Ylva Dahlman, som läst olika kapitel och som med era ärliga kommentarer gett mig ovärderlig hjälp. Ett alldeles särskilt tack till Göran Carlén för kärleksfull uppbackning både praktiskt och intellektuellt. Det sista tacket går till Märta Carlén och Vide Carlén för att ni påmint mig om andra värden i livet än arbete. Avhandlingsarbetet har finansierats av SJFR (1,5 år), Nordiska ministerrådet (0,5 år) och SLU, dåvarande LTJ-fakulteten (2 år). Alla bilder är tagna i Locknevi av mig utom där bildtexten anger något annat. Ultuna 21 februari 2005 Yvonne Gunnarsdotter 5

6 6

7 Innehåll 1. Bakgrund Ingång till avhandlingen Landsbygder i förändring Landsbygdens särskildhet Forskning om lokala gemenskaper Syfte, frågor och anspråk Läsanvisning Huvudbegrepp och tillvägagångssätt Relationer till en plats, dess invånare och dess historia...26 Bygd...26 Lokalsamhälle...30 (Local) Community...31 Plats och landskap Samhällsförändring...36 Modernitet och tradition...36 Alternativa benämningar...38 Två parallella moderniteter Lokala gemenskaper i en globaliserad värld...41 Lokala gemenskaper hotade...41 Lokala gemenskaper inte hotade Tillvägagångssätt...44 Metoder...44 Tolkning...46 Valet av Locknevi...49 Fältarbete...51 Etik Locknevi i ett historiskt och nationellt sammanhang...55 Locknevi i fickformat...55 Svenskt 1800-tal...57 Locknevis 1800-tal...58 Sverige under första halvan av 1900-talet...61 Locknevi under första halvan av 1900-talet...62 Sverige under och 1960-talen...65 Locknevi under och 1960-talen...67 Sverige från 1970-talet till nu...71 Locknevi från 1970-talet till nu Skolan: mobilisering för att bevara mötesplatser Skolhistorik En aprildag i Locknevi skola Mobilisering för Locknevi skola...83 Skolkampen...83 För och emot byskolan Andra byskolor Om mötesplatser...92 Färre mötesplatser...92 Vikten av mötesplatser

8 4.6 Om mobilisering...98 De lokala gruppernas roll...98 Kvinnornas roll...99 Mobiliseringens innebörd Mobilisering och sedan Sammanfattning Kyrkan: rubbade maktbalanser Kyrkohistorik Kyrkobyggen Präster Kommunreformer Intressemotsättningar Kyrkorådet Bosse Präst Kyrkoarkivet och prästgården En konflikt Kyrkorådet vs kyrkoherden Det nya kyrkorådet Andra församlingar Tolkning av kyrkokonflikten i Locknevi Förändrade maktbalanser Maktens tre ansikten Politiska arenor Markägandets makt Kvinnors makt Platsens förändring Sammanfattning Jakten: Ökade hierarkiska och marknadsmässiga relationer Jakthistorik Älgjakt i Locknevi Jakten som ritual Naturupplevelser i jakten Djurens betydelse i jakten Viltet Hundarna Jakten som jämlikt kamratskap Jakt och manlighet Män Kvinnor Platsens betydelse i jakten Jägarrollen Jägare och icke-jägare Jägare och skogsägare Hushållning och sport Jaktturismens organisation Jaktföretagarnas perspektiv Jaktledare och markägare Jaktlaget

9 6.11 Locknevis jägare och jaktturismen Kulturella aspekter pengar Kulturella aspekter främlingar Sociala aspekter uteslutning Sociala aspekter förändrade relationer Ekologiska aspekter viltvård Sammanfattning Lantbruket: Olika innebörder beroende på perspektiv Lantbrukande och markägande Politik och framtid Relationer till gården Sociala relationer i lantbruket Släktskap Klass Kön Drivkrafter och bondeidentitet Lantbrukande och landskapande De inflyttades och utflyttades relation till bygden Allmänhetens lantbruk Sammanfattning Föreningslivet: nygammal gemenskap Lantbruksanknutna föreningar Samverkan inom lantbruket Föreningar för politik, ungdomar och kvinnor Lantbrukets kooperativa och fackliga delar Grillfest med LRF i Locknevi Tolkning av grillfesten Bygdeanknutna föreningar Hembygdsföreningen Hembygdsdag i Locknevi Tolkning av hembygdsdagen Ideella och kulturella föreningar Locknevi marknad Tolkning av Locknevi marknad Det nya föreningslivet Gemenskap via barnen LAIK och jubileumsfesten Tolkning av jubileumsfesten Sockenföreningen och Sockenbladet Debattämnen Föreningslivet och omvärlden Inflyttade, återflyttade och infödda Locknevibor Föreningslivets betydelser Abstrakta och konkreta sociala relationer Tidsrumsliga relationer Politiska arenor Sammanfattning

10 9. Diskussion Samhällsomvandlingen och Locknevi Förändringar Institutioner Hur har invånarna hanterat förändringarna på landsbygden? Ny praktik Mobilisering och motstånd Framtiden Hur har förändringarna på landsbygden påverkat Locknevi? Socialt Rumsligt Tidsmässigt Kulturellt Vad betyder landsbygden för samhällsbyggandet? Slutord English Summary Social change in the community Changes Institutions How have the inhabitants coped with the changes? New Practise Mobilisation and resistance The future In what ways have the changes in rural areas affected Locknevi? Social Spatial Temporal Cultural What does the rural community mean to the building of a society? Closing remarks Referenser Litteratur Tidningar och trycksaker Internet Muntlig och skriftlig kommunikation

11 Bild 1. Karta över delar av Småland. Källa: Lantmäteriet 11

12 Bild 2. Karta över Locknevi socken. Källa: Locknevi Sockenblad 12

13 1. Bakgrund 1.1 Ingång till avhandlingen I en värld som karaktäriseras av rörlighet och flöden när det gäller människor, ting, idéer och kapital är det lätt att glömma att många människor identifierar sig i förhållande till en plats. Detta gäller inte bara de som bor på platsen ifråga utan också de som har flyttat därifrån. Denna avhandling utspelar sig på en samhällsnivå som brukar kallas lokala gemenskaper, en nivå som antropologen Anthony Cohen (1985:15) beskriver som större än släktskap men mindre än den abstraktion vi kallar samhälle. Den lokala gemenskap som jag valt att studera är Locknevi, en småländsk jord- och skogsbygd med 500 invånare i nordöstra Småland. Avhandlingens utgångspunkt är dels att många landsbygdsbor engagerar sig aktivt för sin lokala gemenskap och dels att många lokala gemenskaper har utarmats när det gäller arbetstillfällen, invånarantal, service, odlingslandskap och självstyre. Hot mot bygden är en vanlig anledning till till att invånarna mobiliserar för att försöka vända den negativa trenden. Landsbygdsbornas engagemang är både en reaktion på och ett bidrag till samhällsförändring. Det pågår även andra mer eller mindre oreflekterade sätt att bidra till den lokala gemenskapen, såsom att bruka marken, att jaga, att umgås och att samtala. Många tätortsnära landsbygder har vänt den negativa befolkningstrenden. Det räcker dock inte med att människor bosätter sig på en plats för att det ska bli en gemenskap, det behövs också en kontinuitet så att människor kan relatera till varandra, till platsen och till dess historia. Tanken att bygden skapas i samspelet mellan människor, tid och rum är bärande genom avhandlingen. I detta kapitel placeras avhandlingen i ett samhälleligt sammanhang, genom en översiktsbild av den svenska landsbygdens förändring med nedslag i ett antal nyckelord. Därefter placeras avhandlingen i ett forskningssammanhang, genom att beskriva de olika forskningsdiskussioner som avhandlingen förhåller sig till. Kapitlet utmynnar i en presentation av avhandlingens syfte och forskningsfrågor. 1.2 Landsbygder i förändring Den svenska landsbygden är ett flytande begrepp eftersom det finns stora geografiska skillnader. Glesbygdsverket (GBV) delar upp Sverige i fyra regioner på grundval av arbetsmarknadernas karaktär: skogslänens inland, skogslänen övrigt, storstadsregionerna samt övriga Sverige (Glesbygdsverkets årsbok 2003:18). Glesbygdsverket har också gjort en 13

14 indelning av landet utifrån invånarantal och avstånd. Enligt denna är glesbygder områden med mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort. Tätortsnära landsbygder är områden med 5 till 45 minuters bilresa från närmaste tätort. Tätorter är områden med mer än invånare och områden inom 5 minuters bilresa till tätorten 1. Bakom den grova indelningen döljer sig ett myller av särpräglade bygder, men trots olikheterna går det att urskilja några övergripande tendenser under 1900-talet. Den kanske största förändringen är att de lokala arbetsmarknaderna 2, som historiskt byggt på att de areella näringarna vuxit, nu nästan upphört på många håll och människor får söka sig allt längre bort för att få arbete. Lantbruket (jord, skog, trädgård och fiske) svarade ända fram till slutet av 1800-talet för omkring 80% av sysselsättningen på landsbygden (Morell 2001:14). Under 1930-talet var andelen omkring 30% och de industrisysselsatta började då överstiga jordbruksbefolkningen i antal (ibid). Sedan 1950-talet har storleksrationaliseringarna lett till en drastisk minskning av jordbruk, mejerier, sågverk, butiker och andra lokala arbetsplatser. Kvar finns främst vård- och omsorgsarbete. År 1950 var 20% av den arbetande befolkningen sysselsatt i lantbruket, och år 2000 var siffran 1,8%. 3 Både för lantbruk och övriga näringsgrenar är de regionala variationerna stora, men generellt har storstadslänen högre förvärvsintensitet 4 än både skogslänen och södra Sverige (Glesbygdsverkets årsbok 2003). Skogsbrukets mekanisering har lett till att arbetstillfällena i skogen mer än halverats de senaste 20 åren trots oförändrad produktion (Reidius 2003). Den teknologiska utvecklingen sedan efterkrigstiden har ökat människors räckvidd. Tack vare detta är det möjligt med en regionutvidgning, alltså en förstoring av lokala arbetsmarknader. Detta har lett till att majoriteten av 1 Enligt SCBs alternativa definition har en tätort mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. (Glesbygdsverkets årsbok 2003:24). 2 Begreppet lokala arbetsmarknadsregioner, som används inom regionalpolitiken visar att vad som anses lokalt tenderar att vidgas. En lokal arbetsmarknadsregion (LA-region) är det område inom vilket människor bor och arbetar, och eftersom kriterierna bygger på pendling är regionerna flexibla. Den minsta byggstenen är kommunerna, och de små bygderna osynliggörs (SOU 2003:29). 3 Uppgiften från 1950-talet kommer från Flygare & Isacson (2003:21) och uppgiften från år 2000 är hämtade ur Jordbruksstatistisk årsbok (2004). Om man dessutom lägger till kringverksamheter som är knutna till lantbruket blir siffran högre. Det kan gälla exempelvis livsmedelsförädling och transportföretag. 4 Förvärvsintensitet är ett mått som anger andel bosatta personer som förvärvsarbetar i en viss åldersgrupp i relation till samtliga personer i den åldersgruppen (Glesbygdsverkets årsbok 2003:60). 14

15 landsbygdens invånare dagligen arbetspendlar med bil. 5 Det är inte ovanligt att en i familjen veckopendlar mellan arbete och hem. Väghållning och bensinpriser är av dessa skäl frågor som är intimt kopplad till försörjningen för landsbygdsborna. Den ökade räckvidden visar sig också i att många stadsbor har fritidsbostäder på landsbygden. Arbetsmarknadens förändring är en av orsakerna bakom landets befolkningsförändringar som kan delas in i de tre kategorierna avfolkning, befolkningsökning och återbefolkning (Harper 1989:174). Sedan slutet av 1800-talet har människor lämnat landsbygden. För hundra år sedan var 75% av befolkningen bosatt på landsbygden och i dag är förhållandet det omvända. 6 Skärningspunkten inträffade under 1930-talet då hälften av befolkningen bodde i städer respektive på landsbygden (Glesbygdsverkets årsbok 2003). Mellan 1930 och 1980 var det övervägande kvinnor som flyttade till städerna men nu har könsskillnaden utjämnats. Av Sveriges 9 miljoner invånare bor knappt i glesbygd, knappt 2 miljoner i tätortsnära landsbygd, 3,7 miljoner i tätorter och drygt 3 miljoner i storstadsområden (Glesbygdsverkets årsbok 2003). Utflyttningen från landsbygden har i stort sett klingat av och befolkningsminskningen i glesbygden beror främst på att det är fler som dör än som föds där. Under 1970-talet inträffade ett trendbrott, då fler flyttade till än från landsbygden, och i dag är landsbygdsbefolkningen ungefär lika stor som då (SOU:29:87). Den tätortsnära landsbygden förutom i skogslänen har de senaste åren ökat sin befolkning, främst genom att barnfamiljer och personer mellan 50 och 64 år flyttar dit. En del av inflyttningen består av återvändare, men många har inte haft kontakt med landsbygden tidigare. Av dem som lämnat gles- och landsbygden för att studera kommer hälften tillbaka till sitt hemlän efter examen och en tredjedel till sin hemkommun. (Glesbygdsverkets årsbok 2003). Eftersom det främst är barnfamiljer som flyttar till landsbygden är landsbygdsbefolkningen idag yngre än på talet (SOU 2003:29:87). Nära kopplat till de ovan uppräknade förändringarna är att servicen har minskat på landsbygden. En god service är viktig för att hålla bygden levande. Butiker, postkontor och skolor underlättar vardagen så att invånarna slipper tillbringa ännu mer tid i bilen. De fungerar också som nödvändiga mötesplatser. Den stora nedläggningsvågen skedde under och 1970-talen, men tendensen fortsätter. Under 2002 miste Bilberoendet är ett utmärkande drag för landsbygden. I skogslänens inland sker 77 % av resorna med bil, och av invånare i Stockholmsregionen gör drygt 50% sina resor med bil. (Glesbygdsverkets årsbok 2003:29:91). 6 Den exakta siffran beror på hur man räknar. Enligt GBVs definition bor 76% av befolkningen på landsbygden och enligt SCBs definition 84% (Glesbygdsverkets årsbok 2003:24). 15

16 orter sin sista butik, och nedläggningstakten väntas öka (Glesbygdsverkets årsbok 2003:115). Postens samarbete med butiker har lett till färre postkontor på landsbygden (ibid:118). Av de drygt små grundskolor som fanns kvar 1974 har snart hälften försvunnit, och Skolverket räknar med att ytterligare grundskolor stängs de närmaste tio åren, varav de flesta är små (Land 17/2004). Jordbruksnedläggning och befolkningsminskning har lett till att odlingslandskapet förändrats. 7 Antalet brukningsenheter har minskat drastiskt sedan efterkrigstiden 8, medan åkerarealen har minskat i mindre utsräckning. 9 De färre och större brukningsenheterna ger särskilt i slättbygder ett landskap med stora sammanhängande områden åkermark. Betesmarken har ökat de senaste åren vilket ger ett annat landskap än åkerbruket. 10 I skogsbygder växer en del jordbruksmark igen. Det moderna skogsbruket har lett till ett mer intensivt brukat skogslandskap med kalavverkning, täta ungskogsbestånd och mindre gammal skog. Ytterligare en samhällsförändring som berör landsbygden är kommunsammanslagningarna. Efter att kommuner ersatte socknarna 1862 har antalet kommuner minskat stegvis. Vid kommunreformen 1952 bildades drygt stads- och landskommuner. Mellan 1962 och 1974 genomfördes en ny kommunreform som reducerade antalet kommuner till 278 storkommuner. 11 Vid den senaste kommunsammanslagningen försvann förtroendeuppdrag, de flesta från före detta småkommuner och socknar (SOU 1999:84). Denna förlust är på väg att kompenseras genom att ett stort antal lokala utvecklingsgrupper bildats sedan slutet av talet. Stad och land har blivit mer integrerade, och eftersom det oftast är landsbygden som närmar sig staden är det fråga om en urbanisering. Den tätortsnära landsbygden kallas ibland för urbaniserad landsbygd, och då är 7 Påståendet utgår från hur landskapet tedde sig decennierna runt 1900, det som vi lärt känna via Astrid Lindgrens böcker och statarlitteraturen och som för lekmannen framstår som tidlöst. I själva verket förändrades landskapet drastiskt under 1800-talet då äng blev till åker, skogen nästan försvann i stora delar av södra Sverige och allmogeträdgårdar anlades vid bostadshusen där man förut hämtat foder från träd och buskar. Vid mitten av 1800-talet var det agrara landskapet generellt sett betydligt öppnare än vid början av 1900-talet. 8 Från knappt år 1944 (Flygare & Isacson 2003:31) till knappt år 2003 (Jordbruksstatistisk årsbok 2004). 9 Från drygt 3,5 miljoner ha 1944 (Flygare & Isacson 2003:34) till drygt 2,6 miljoner 2003 (Jordbruksstatistisk årsbok 2004). 10 Uppgiften kommer från Sveriges offentliga statistik (2004) och grundar sig på jordbrukarnas ansökningar om arealstöd. 11 Antalet kommuner har sedan utökats till 289, varav 23 finns i glesbygd (Glesbygdsverkets årsbok 2003:21). 16

17 det främst bebyggelsemönster och livsstil man har i åtanke (Ds 1989:22). Redan på 1960-talet höll skillnaderna mellan stad och land på att upplösas och då gjordes följande sammanställning av landsbygdens förändring (ibid): Landsbygdsbebyggelsens urbanisering Ökad andel sysselsatta i stadsnäringar Ökad interaktion mellan stad och land Tillkomst av masskommunikationsmedel som lätt når fram till landsbygden Inkomstutjämning mellan stad och land I dag kan vi konstatera att alla punkter ovan mer eller mindre har uppfyllts och det är svårt att med blicken avgöra om en person är landsbygds eller stadsbo. Många landsbygdsbor rör sig dagligen i tätorter, och många stadsbor har kontakt med landsbygden. Man lyssnar på samma radioprogram, tittar på samma TV-program och läser samma tidningar. De skillnader som finns i livsstil kan delvis förklaras socialt snarare än geografiskt. De yrken som klassas som arbetarklass är relativt sätt vanligare på landsbygden än i städer, men skillnaden i livsstil mellan snickaren eller sjukvårdsbiträdet på landsbygden respektive i staden är inte stor. Trots urbaniseringen av landsbygden finns det fortfarande skillnader som gör att människor söker sig till landsbygds- respektive stadsboende. Stadens snabba puls, anonymitet och möjlighet till yrkeskarriär lockar särskilt unga människor (Gunnarsson 1994). Landsbygdens natur, rena luft, trygghet samt möjlighet att ha hästar och utrymme för att kunna meka, lockar särskilt barnfamiljer och personer i övre medelåldern (Stenbacka 2003). 12 Betraktat utifrån är det mest brister som livet på landsbygden präglas av, men betraktat inifrån erbjuder landsbygden för många ett meningsfullt liv där glesheten ibland kan vara en fördel (Westholm 1996). 1.3 Landsbygdens särskildhet I den statliga utredningen Mot en ny landsbygdspolitik argumenterar författarna Erik Westholm och Jan Amcoff för en integrerad landsbygdspolitik med en territoriell ansats (SOU 2003:29). De anser att landsbygd bör behållas som en kategori inom politiken därför att landsbygden är särskild på följande sätt: Landsbygden har många funktioner som inte kan separeras i olika sektorer. Exempelvis kan ett lantbruk innebära både boende- och rekreationsmiljö, näringsfång och naturresursförvaltning. Landsbygden kännetecknas av glesa strukturer, både när det gäller befolkningstäthet och tillgänglighet till service. 12 För att inte polarisera i onödan vill jag framhålla att det finns stadsbygder med hembygdsföreningar likaväl som det finns landsbygder som sjuder av aktiviteter. 17

18 Landsbygdsföretagandet präglas av personrelationer och inte av skalfördelar. Landsbygdens utveckling bygger i hög grad på frivilliga insatser för att kompensera brister i privat och offentlig service. Dessutom påpekar författarna att landsbygden redan är en kategori inom politiken med särskilda stöd och program, samt att landsbygden internationellt har en stark ställning inom politik, planering och forskning. Trots en likartad analys av landsbygden drar geografen Gunnel Forsberg (2002) slutsatsen att landsbygd inte bör användas som en kategori inom politiken. Hon menar att planeringens uppdelning av stad och land speglar rumsliga skillnader och skillnader i makt (vilken finns i städerna). Uppdelningen av rummet döljer dels att det finns många landsbygder och dels att människors visioner om det goda livet inte kan kategoriseras i stad och land utan följer andra uppdelningar som etnicitet, kön, ålder, och socioekonomiska förhållanden. Forsbergs slutsats är att planeringen bör fokusera på gemensamma problem och lösningar, som exempelvis segregering, rumslig hierarkisering och lokal mobilisering varhelst de uppkommer. Även om hon motsätter sig en territoriell ansats talar hon inte för en sektorsuppdelning, utan snarare en tematisering av politiken som skär på tvärs gentemot både territorier och sektorer. Kritik mot uppdelningen av stad och landsbygd framfördes redan på 1940-talet av etnologen Börje Hanssen (1952/1977:5). Ett annat förslag till att upplösa dikotomin stad land görs av Christopher Ray (1999:265) i det han kallar post-rural studies. I likhet med Forsberg betonar han skeva maktförhållanden och mångfalden av landsbygder. Han kommer liksom Forsberg fram till att stad land bör ersättas, men behåller en territoriell ansats och föreslår kategorin sårbara territorier (vulnerable territories) som ofta men inte alltid finns på det vi kategoriserar som landsbygd. Ray menar att markanvändning och gles befolkning fortfarande är karaktäristiskt för landsbygden, men den reflexiva moderniteten placerar rural och urban utveckling i samma båt vars mål är att finna utvecklingsstrategier som inte missgynnar vissa grupper. Jag anser att det finns situationer där tudelningen stad land, dvs ett territoriellt perspektiv, är meningsfull, liksom det finns situationer där andra kategorier eller perspektiv är relevanta. 13 Så länge det finns situationer där människor benämner sig själva landsbygdsbor respektive stadsbor är begreppet landsbygd meningsfullt. Att kalla sig landsbygdsbo är ett relativt sent och medvetet identitetsskapande som markerar att man är icke-urban, och som uppstått 13 Liksom när det gäller andra benämningar uppfattar jag landsbygd som ett perspektiv snarare än en kategori. Även i en studie om landsbygd bör perspektiv som makt, kön, etnicitet, klass etc finnas med på tvären mot det territoriella. 18

19 som ett motstånd mot marginalisering. Begreppet glesbygd som skapades under 1960-talet ansågs alltför negativt och under 1980-talet återupptogs begreppet landsbygd som ett mer positivt klingande alternativ. En parallell till ett medvetet användande av identiteten landsbygdsbo finns i etnologen Kjell Hansens påstående om den regionala identiteten som ett uttryck för motstånd mot en upplevd marginalisering (1999:306). Hansen menar att den lokala identiteten är formad av vardaglig praktik, till skillnad från den regionala identiteten som är diskursiv, i bemärkelsen medvetet skapad genom symbolhandlingar som exempelvis retorik. Till skillnad från regional identitet är en lokal identitet inget självändamål, utan en levd realitet (Hansen 1999, Salomonsson 1994). 1.4 Forskning om lokala gemenskaper Forskningen om lokala gemenskaper/community brukar samlas under det breda ämnet rural studies vars bas är kvalitativa studier i lokalsamhällen, men också en del kvantitativa studier. Under första halvan av 1900-talet utgick forskningen från en föreställning om en lokal gemenskap i balans, med jordbruksbaserad försörjning och släktskapsbaserad lokal identitet. Uppdelningen stad och land tolkades genom begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft, som myntades av Ferdinand Tönnies Han menade med att utvecklingen i Europa gått från en bild där Gemeinschaft dominerar över Gesellschaft till tvärtom (Asplund 1991). Avgörande för om vi lever i det ena eller andra är hur människor relaterar till varandra och till platser, ting eller företeelser. 14 Andra begreppspar i Tönnies anda är sociologen Emile Durkheims mekanisk solidaritet och organisk solidaritet (där mekanisk motsvarar Gemeinschaft), antropologen Robert Redfields (1960/1989) folk society och urban society samt sociologen Jürgen Habermas (1984) livsvärld och systemvärld. Under 1960-talet började uppfattningen om homogena lokala gemenskaper att ifrågasättas. En föregångare var Redfield (1960/1989) som studerade lokala gemenskaper i relation till både individer och större samhällsbildningar. I takt med att lantbruket minskade och nya grupper flyttade till landsbygden började forskarna att studera yrkesidentitet i stället för släktskap som grund för gemenskapen (Harper 1989). 14. Gemeinschaft är förtrolig och privat samlevnad grundad på konsensus och tillit, till skillnad mot det offentliga livet i Gesellschaft som grundas på förhandling och kontrakt. Tönnies förlägger gärna Gemeinschaft till familjen, men han menar också i ett tillägg skrivet 1912 att den kooperativa rörelsen kan ses som ett försök att skapa Gemeinschaft i Gesellschaft (Asplund 1991:65). 19

20 Under 1970-talet förstärktes intresset för ojämlikhet, komplexitet och individers agency, dvs att människor har olika förhållningssätt och inte passivt underordnar sig kulturella system. I dag är skillnader och öppenhet mot omvärlden ett vanligt tema (Day 1998). Forskare pekar exempelvis på den politiska och ekonomiska marginalisering som kan drabba dem som hamnar utanför den dominerande föreställningen om landsbygdsbors livsstil (Cloke & Little 1997). Den nutida forskningens betoning på förändring och processer motverkar den traditionella svagheten hos rural studies, nämligen att försöka fånga ett lokalsamhälle som sitter fast i tid och rum, skriver Sarah Harper (1989). Hon varnar dock för att studier av samhällsförändring gärna utgår från att förändring är något ont som stör traditionens lugna lunk. Detta, menar Harper, är besläktat med den romantiska synen på Gemeinschaft. Ett närliggande forskningsområde som liksom rural studies brukar avgränsas till landsbygden är rural development eller development studies. Det uppstod under 1970-talet ur erfarenheter från västvärldens biståndsarbete i de forna kolonierna, vad som idag kallas tredje världen eller Syd. Jämfört med rural studies finns en bredare tvärvetenskaplig ansats av både samhällsvetenskap och naturvetenskap, och ett tydligare emancipatoriskt inslag med aktionsforskning som ett vanligt arbetssätt. En av förgrundsgestalterna, Robert Chambers, fångar ämnets karaktär i boktiteln Rural Development. Putting the Last First (Chambers 1983). Begreppet utveckling rymmer modernitetens tankefigur om framåtskridande. Till skillnad från den värdeneutrala termen förändring förutsätter utveckling ett ändamål, som oftast innebär ett förbättrat tillstånd. Objektet för vad som ska vecklas ut eller förbättras är vanligtvis ekonomi, och den i många sammanhang dominerande neoliberala ideologin likställer utveckling med ekonomisk tillväxt (Vail, Hasund & Drake 1994). En alternativ definition som gärna används inom rural development/development studies är tillväxt av livskvalitet uttryckt exempelvis i rättvisa, tillhörighet och uthållighet (Korten 1990, Gustavsson, Havnevik & Myrdal 2001). Inspirerad av samhällsandan och med delvis samma teoretiska bas som rural studies och development studies utvecklades i Norden under och 1970-talen en forskningstradition som framhöll det småskaliga lokalsamhället som en motbild till det alienerade och storskaliga samhället (Hansen 1998:17). Först ut var etnologer, antropologer och sociologer, så småningom följda av geografer. Följande boktitlar visar forskningsandan: Centralbyråkraterna och glesbygden (Brox 1966) 15, Upp till kamp i 15 Den norske sociologen och antropologen Ottar Brox förde samman lokala studier med regionalforskningen och bidrog till utformningen av norsk 20