Betesmarkers naturvärdesträd i Östra Vätterbranterna -

Transkript

1 Betesmarkers naturvärdesträd i Östra Vätterbranterna - Effekter av Jordbruksverkets 50-trädsregel för betesmarker med EU-baserade stöd i ett urval nyckelbiotoper i odlingslandskapet Gränna skogsgrupp 0

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 2 Bakgrund 2 Östra Vätterbranterna 4 Urval av objekt för uppföljning 5 Resultat 6 Referensobjekt 8 Restaurerade objekt 17 Renoverade objekt 18 Ohävdade objekt 22 Trädsammanställning 24 Diskussion och slutsatser 28 Sammanfattning 34 Referenser 35 Bilagor Översiktskarta Detaljkartor för beskrivna objekt Manual för trädinventering enligt åtgärdsprogrammet och Trädportalen Omslagsbild:Hagmark med inslag av äldre träd av ek och trädformad en. Vindfällda stammar av asp har tagits tillvara medan grenar lämnats kvar till vedlevande insekter och svampar. Korparp maj Text och foto: Tomas Fasth, Gränna skogsgrupp Kartor: Marielle Gustafsson, Länsstyrelsen Jönköping 1

3 Inledning I slutet av 2008 tilldelades Gränna skogsgrupp projektbidrag för att genomföra en uppföljande studie av betesmarkers naturvärdesträd med anledning av ändrade regler för träd i betesmarker som Jordbruksverket införde samma år. Studien genomfördes påföljande år. Denna rapport som är resultatet från studien har författats av Tomas Fasth. I fältarbetet har fler medlemmar deltagit. Projektets inriktning på trädtäckande hagmarker och skog i övergångszonen mot odlingslandskapet gör att två av föreningens fem prioriterade sakområden i antagna verksamhetsriktlinjer för kommande åren berörs. Dessa är Skog i Nord och Syd samt klimatförändringar. Biologiskt sett är även glesa hagmarker med gamla träd och lång trädkontinuitet oftare mer skog än normal skogsmark utan trädkontinuitet, om man använder artinnehållet i trädskiktet som måttstock. Avskogningens effekter på klimatet är oomtvistat, både vad gäller minskad nederbörd som följd men också genom en ökad halt av koldioxid. Bakgrund De sydsvenska hagmarkernas betydelse för den biologiska mångfalden i landskapet kan knappast överskattas. De flesta av oss tänker i första hand på den rika flora och fauna av insekter som nyttjar blommande växter. Om vi höjer blicken aningen från marken inser vi snart att naturvärdesträden av olika löv- och ädellövträd i landskapet till övervägande delen finns i odlingslandskapet. Hagmarkernas spärrgreniga ekar, hamlade askar och lindar samt grovbarkiga björkar har utvecklats i ett solexponerat läge. Dessa utgör värd för mångfalden av arter av andra organismer som vedinsekter, lavar, ved- och marksvampar. Åtskilliga insekter som kan betecknas som urskogsarter har sina enda förekomster i hålträd. Den pågående trädinventeringen i södra Sverige visar tydligt var tyngdpunkten av förekommande hålträd finns i landskapet. Hagmarkerna som utgör en blygsam andel av landskapets areal hyser här merparten jämfört med skogsmarken. Detta hänger samman med hagmarksträdens högre ålder. Produktionen av vedråvara är inte hagmarkernas främsta bidrag till bondens hushåll även om dessa förr har nyttjats för gagnvirke. Träden i hagmarkerna tillåts bli väsentligt äldre än i skogen och får ofta uppnå en biologisk mognadsålder. Inte bara det enskilda beståndets medelålder är klart över genomsnittet för skogsbestånd. Skillnaden är betydligt större än så om man också mäter trädkontinuiteten. Hagmarkernas trädkontinuitet går tillbaka till tidigare lövängar där trädgenerationer kontinuerligt har ersatts av nya, utan några kontinuitetsbrott som exempelvis en slutavverkning medför. Mångfalden av arter är också väsentligt större i hagmarkernas trädskikt jämfört med skogen där oftast ett trädslag bildar ett jämnårigt bestånd. Till den luckiga strukturen i hagmarken bidrar också ofta ett rikt inslag av buskar av en rad arter vilka kan utbilda särskilda bryn mot omgivande markslag. Frånvaron av död ved i hagmarkerna är likt skogsmarken en viktig förklaring till många arters tillbakagång. Liggande död ved tolereras knappast ens från tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen. Däremot kan tillgången av död ved i de levande träden ofta vara större än i skogsmarken. Hoten mot hagmarkerna har varit många under senare år. Hagmarksträd av hög ålder av ädla träd där eken länge var förbehållen kronan och inte var tillåten att avverka för den enskilde har varit värdebärare av biologisk mångfald under många sekler. Under 1800-talet upphörde fridlysningen av ek vilket fick till följd att mängden av gammelekar minskade snabbt. Under 1900-talets senare del var igenväxningen p.g.a. upphörd hävd det största enskilda hotet i skogsbygderna medan uppodling tog hagmarker i anspråk i slättbygder. Lönsamheten var 2

4 dålig i jordbruket, inte minst i skogsbygderna med sitt småskaliga odlingslandskap. Många hagmarker planterades igen med gran under och 60-talet. De marker som spontant växte igen med löv blev under mitten av 1980-talet föremål för särskilda åtgärder från Skogsvårdsstyrelsernas sida. De s.k. 5:3-bidragen skulle förmå markägare att ersätta improduktiva luckiga lövbestånd med gran i täta och raka rader. Naturskyddsföreningen var tidigt ute och slog larm om effekterna på naturvärdena i lövskog och bryn. Avsikten med bidragen var, vilket framhölls från officiellt håll, att omföra stormskadade granskogar i Norrlands inland till nya virkesrika bestånd. Många lövlundar i Sydsverige drabbades emellertid av de generösa bidragen och utarmningen av landskapet pågick under många år till dess Skogsvårdsorganisationen fick upp ögonen för nyckelbiotoper i början av 1990-talet. Då plötsligt insåg man att de markägare som valt att inte ta emot 5:3-bidragen nu kunde få bidrag till att bevara nyckelbiotoper istället. Biotopskyddet kom till för att skydda de värdefullaste biotoperna. Naturvårdsavtal var en annan ersättning som kunde ges till markägare som utförde naturvårdande åtgärder i skötselkrävande biotoper. Idag utgör de höga priserna på flisbart virke en ny möjlighet att få avsättning för skräpvirket i hagmarken vilket ökar hotbilden mot hagmarkernas inslag av naturvärdesträd och död ved. Sedan EU-inträdet i mitten av 1990-talet har jordbruket varit i stort sett helt beroende av de ersättningar som betalas ut som kompensation för dålig lönsamhet. Många EU-stöd har miljöprofil. Miljöersättningar betalas ut för omläggning av åkermark till våtmark och för driften av betesmarker för att ta ett par exempel. Regelsystemen för att uppfylla de krav som ställs på brukaren och hans marker är många och rigorösa. Miljöersättningarna har varit inriktade på markvegetation och kulturspår. Naturvärden knutna till träd- och buskskikt har många gångar missgynnats. Till särskilda naturvärden som ger högsta ersättningsnivån utöver markfloran för en hagmark har under senare år även gamla och hamlade träd samt fornminnen kunnat räknas.medvetenheten om värden knutna till trädskiktet har dock inte alltid funnits hos brukaren eller Länsstyrelsen som skrivit de åtgärdsplaner som medföljer marker med tilläggsersättning i de nationella stöden för högre ersättning. Regelverket som styr ersättningarna förändras fortlöpande. Gårdsstödets införande för några år sedan innebar ett generellt stöd till alla brukare som var frikopplat från miljöstöden. Under 2008 infördes en ny regel gällande beteshagarnas trädskikt. Trots ett enigt motstånd från samtliga remissinstanser att införa en regel om maximalt antal träd i hagmarkerna höll Jordbruksverket fast vid sitt förslag som föranletts av kritik från EU:s revisorer. Hagmarkerna skulle EU-anpassas och därmed var 50-trädsregeln ett faktum. Undantag från regeln skulle vara möjligt med hänsyn till särskilda naturvärdesträd, exempelvis hamlade träd. Länsstyrelserna skulle även kunna ge dispenser för särskilda trakter med värdefullt lövinslag. Vidare skulle inte alla brukare beröras från första året för den nya regeln. Alla brukare med pågående 5-årsåtagande skulle fortsätta att följa detta till periodens slut. Effekterna av den nya regeln skulle dock inte utebli. Oroliga över uteblivna stöd påbörjade många bönder en EU-anpassning av landskapet redan året innan införandet av den nya regeln. Den igenväxningsvegetation som skulle åtgärdas skulle visa sig omfatta mer än 100-åriga träd. Hålträd med häckande fåglar som stod i vägen för regelsystemet har avverkats. Blockmarker, kantzoner mot bäckar och platser där man låtit träden stå tätare, ofta nyckelbiotoper i odlingslandskapet, har på många platser inte heller tagit någon hänsyn till. En utvärdering av effekterna av den nya regeln som Jordbruksverket lät utföra under 2008 publicerades ett par år senare (Blom 2010). Resultatet från denna visar tydligt på konsekvenser för naturvärden knutna till träd- och buskskikt. Vad gäller fältskiktets värden 3

5 har en positiv utveckling många gånger varit obefintlig. Opportunisterna bland kärlväxterna har istället tagit ängsväxternas plats efter utförd restaurering som en följd av kraftig röjgödslingseffekt. Studien har i stort sett varit inriktad på slättbygdernas hagmarker i Skåne, Halland, Östergötland, Sörmland, Uppland och på Gotland. Det småbrutna skogslandskapet med sina oftare artrikare trädbärande hagar har i mindre grad berörts av studien. En genomgående svårighet med effektuppföljningen har varit avsaknaden av studier före åtgärdernas utförande mot en EU-anpassning. Trots de påtagliga negativa effekter som redan har kunnat ses för envar som vistas i odlingslandskapet har det inte funnits någon offentlig debatt om den nya regeln Östra Vätterbranterna Östra Vätterbranterna (ÖVB) inom Jönköpings län har under de senaste 10 åren blivit ett begrepp som borde vara bekant för flertalet naturvårdare. Gränna skogsgrupps verksamhet i området har starkt bidragit till att begreppet blivit riksbekant. WWF bidrog genom att peka ut det som ett av de fem hot spot i Sverige av 100 utpekade områden i Europa av högintressanta biologiska värdekärnor utan juridiskt skydd. Området har senare pekats ut som en värdetrakt i södra Sverige för ädellövskog och lövskog i branterna mot Vättern och i parallella sprickdalar. Utmed Vätterns östra förkastningsbrant finns sedan 1990-talet ett riksintressant område som sträcker sig ett stycke in i Östergötland. ÖVB är en utvidgning av detta område österut och omfattar hela Jönköpings kommun öster om Vättern. Just nu behandlas en biosfäransökan där beslut förväntas under Riksintresset Visingsö med Vättern plus angränsande Adelövs socken i Tranås kommun ingår i ansökan. Ett av de krav som framfördes till de naturvårdsmyndigheter som ingick i projektgruppen som tog form kring ÖVB i slutet av 1990-talet var att råda bot på kunskapsbristen om mångfalden i landskapet. En av de inventeringar som initierades inledningsvis var en inventering av trädbärande nyckelbiotoper i odlingslandskapet. Inventeringen kom även att omfatta alla jätteträd, d v s träd med ett omfång > metern i diameter i brösthöjd. Metodik för jätteträdsinventering var nyligen framtagen av Skogsstyrelsen medan konsulten Pro Natura som fick inventeringsuppdraget i ÖVB tog fram en ny metod för nyckelbiotopsinventering som omfattar odlingslandskapets biotoper. Metodiken är en modifiering av Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering för skogsmark som innehåller både signalarter och strukturer. Resultatet av inventeringen blev dryga 300 delobjekt och 700 jätteträd. Areellt var trädbärande hagmarker helt dominerande. Betydande arealer omfattas också av skogsbeten. Markägare fick några år efteråt del av resultatet men utan något krav på samrådsplikt vid planerade åtgärder i nyckelbiotoperna, exempelvis avverkningar, såsom kravet är på ägare av nyckelbiotoper i skogen Skogsstyrelsen ha också länge låtit bli att registrera dessa biotoper på skogens pärlor, först 2011 efter mer än tio år blev de tillgängliga i detta medium. Efter dryga 10 år har dock detta förfarande med samråd införts för de tätt trädbärande, flertalet av nyckelbiotoperna som nu har överförts till Skogsstyrelsen. Under 2000-talet, inventerades hamlingsträd inom de delar av ÖVB där flest förekomster var kända. Här omfattades både odlings- och skogsmark och samtliga träd som uppfyllde kriterierna för åtgärdsprogrammet för lövträd i odlingslandskapet vilket resulterade i ett par tusen träd. 4

6 Urval av objekt för uppföljning För denna studie har ett urval av objekt för uppföljningen tagits fram. Urvalet har inte varit slumpmässigt utan styrts utifrån förekommande naturvärden i trädskiktet, länsstyrelsens behov av kompletterande trädinventering utifrån åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd samt förekommande fall av utförda restaureringar i sedan tidigare inventerade nyckelbiotoper. Knappt hälften av objekten har ej besökts i annat sammanhang mellan 1999 och Sammanlagt har 27 objekt besökts där drygt 30 hagmarker har varit dokumenterade sedan tidigare med spridning inom hela ÖVB. Sammanlagt utgör dessa drygt 300 ha. Klass 1- och 2- objekt utgör merparten där klass 1 är högsta nyckelbiotopsklass. Klass 3 motsvarar naturvärdesobjekt i Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Objekt Löpnr Objekt-ID Delobjekt Klass Areal Högemålen 1 7E7F03 1, 2, 3 2, 3 0,5 Åsa 2 7E6F01 1, Örserum Östergård 3 7E6F02 1, 2 2, 3 13 Fridhem 4 7E6F Örserum Västergård 5 7E6F Aranäs 6 7E6E06 1, 2, Bunnström 7 7E6E01 1, 2 2 5,5 Södra Jorstorp 8 7E6E ,5 Kabbarp 9 7E6E Vretaholm 10 7E7E Hägna 11 7E7E Åsvarp 12 7E7E Lundtorp 13 7E8E Anneberg 14 7E5F07 1, Rastorp 15 7E5F05 1, 2 2, 3 13 Jakobstorp 16 7E5F Fattarp 17 7E5F ,5 Dunarp 18 7E5E Björstorp-Kättilstorp 19 7E4D Korparp-Ledseryd 20 7E4D04 1, 2 2 0,5 Eskilstorp 21 7E4C Torkelstorp 22 7E4C04 1, Mykinge-Stickelösa 23 7E3C07 1, Drättinge 24 7E3C04 3, Sjöryd 25 7E0C Kåveryd 26 7E0C Tenhults herrgård 27 6E9C SUMMA 295 Tabell 1. Objekt och delobjekt där uppföljning av nyckelbiotopsinventeringen har skett. Metodik Nyckelbiotopsinventeringen 1999 var översiktlig med undantag för jätteträd medan senare inventeringar har varit detaljerade och inriktade på enskilda naturvärdesträd. Denna uppföljning har plockat delar av den detaljerade metodik som JBV använde vid sin metodstudie (Blom 2010). Färska stubbar och frihuggna naturvärdesträd har dokumenterats. Däremot har inga detaljerade provytor lagts ut slumpmässigt för stubbräkning och markflora. 5

7 Uppgifter om objektet samlades in på samma sätt som vid nyckelbiotopsinventeringen Främst har fokus varit på strukturer knutna till träd där grova träd, hålträd, död ved och förekommande buskskikt har dokumenterats. Gränsen för grova stubbar har satts vid 60 cm. Särskilt värdefulla träd som kvalificerar sig för Trädportalen har mätts in med GPS. Andra värdefulla strukturer samt signalarter och rödlistade arter har i mindre grad dokumenterats. Alla delar av inventerade objekt i denna studie har inte inventerats med samma noggrannhet 1999 då ett mycket större antal objekt skulle besökas. Utöver uppföljning av tidigare inventerade nyckelbiotoper har i denna studie även ingått nya objekt och nya ytor i objekt med uppföljda biotoper. Anledningen att utöka studien har varit att uppmärksamma nya värden och marker där omfattande restaureringsinsatser har skett sedan inventeringen Flertalet objekt besöktes våren-sommaren 2009, ett fåtal har besökts hösten 2008 och I många av objekten har brukaren kontaktats och objektets naturvärden och skötsel har diskuterats. Resultat Resultatet från uppföljningen visas i översiktliga tabeller. Närmast nedan visas de 39 delobjektens fördelning på naturtyper. Naturtyperna följer de som definierats vid inventeringen och ska inte närmare beskrivas här. Därefter följer en indelning efter deras hävdtillstånd där 4 kategorier urskiljts. Efter att ett urval av objekt närmare presenteras med arter, strukturer och hävdtillstånd visas ytterligare tabeller där avverkade naturvärdesträd och en sammanvägning av positiva och negativa effekter av åtgärderna redovisas. NYCKELBIOTOPTYPER Ädellövrik hage 10 Ekhage 6 Ek-björkhage 5 Ek-lindhage 1 Ek-björk-alhage 1 Asp-björkhage 1 Björkhage 2 Skogsbete 4 Trädkulthage 2 Enbuskmark 1 Hässle 4 Bryn 3 Löväng 1 Allé 2 Ödegård 1 Grova ädellövträd 1 Källmark 1 Ras-bergbrant 4 Ravin, sprickdal 2 SUMMA 52 Tabell 2. Naturtyper i hagmarkerna. 6

8 Ibland har ytterligare en eller flera naturtyper urskiljts i hagen, därav den större summan i tabellen nedan med knappt 20 nyckelbiotop-typer. I samtliga nyckelbiotoper är trädtäckningen förhållandevis hög, träden står betydligt tätare än de tillåtna 50 träden/ha som gäller för det EU-baserade gårdsstödet. Drygt hälften av de besökta hagmarkerna har inte förändrats nämnvärt utan hävden har fortsatt och träd- och buskskikt har inte genomgått dramatiska förändringar, åtminstone inte vad gäller det äldre träd- och buskskiktet (referensobjekt). I vissa referensobjekt har naturvärdesträd avverkats men i så fall bara en mindre andel. I andra delar har mindre restaureringar skett medan större delen lämnats orörda. Med renoverade objekt menas sådana där större delen av trädskiktet har avverkats sedan föregående besök 10 år tidigare. Gradskillnaden mot restaureringsobjekten är hårfin vad gäller ingreppet men i den senare ska det tydligt framgå av åtgärden att hänsyn tagits till träd- och buskskikt och andra strukturer. Ohävdade objekt är sådana där betesdriften har upphört helt eller där hävden är så svag att karaktären i vissa delar har övergått till skog. Referensobjekt Restaurerade Renoverade Ohävdsobjekt Tabell 3. Fördelning på hävdtillstånd. Fig 1. Renoverad hagmark i Drättinge där ravin och ett flertal grova träd har avverkats. 7

9 Nedan presenteras ett urval av objekten. Urvalet visar både referensobjekt och sådana som har restaurerats eller renoverats och där hävd saknas. Referensobjekt Av de utvalda objekten finns flera med högsta naturvärde knutet till trädskikt (klass 1). Av dessa presenteras en handfull närmare nedan. ¼ av referensobjekten har bedömts vara klass 1. Bland lägre klassade referensobjekt beskrivs även nya, tidigare okända naturvårdsobjekt. 13 Lundtorp Lundtorp tillhör Boeryd, en by belägen på rasten, hyllan mellan Vätterstranden och förkastningsbranten. En dryg halvmil norr om Gränna smalnar denna och är < km-bred. Merparten av rasten är öppen odlingsmark men mindre trädklädda partier finns. Boeryd berörs också av förkastningsbranten där nedre delen nyligen har restaurerats. Denna ingår i ett nyblivet naturreservat. Här finns 100-tals hamlade ädellövträd vilka dokumenterades I denna uppföljning har två mindre ädellövhagar på vardera sidan av landsvägen studerats. Naturvärden Ek är det dominerande trädslaget av ädellövarterna. En stor mängd grova stammar förekommer. Närmast landsvägen dominerar ask och alm på bägge sidor om denna, också dessa med stor andel grova träd. Bland grova träd finns också ett 10-tal björkar. Bland övriga trädslag märks mest klibb- och gråal samt bärande arter som oxel, rönn, fågelbär och apel. Underväxten av buskage är ymnig med riklig förekomst av hassel och hagtorn. Tillgången på död ved är god, främst av hassel men också gott om björk i form av högstubbar och lågor. Övriga naturvärden hänger samman med närheten till Vättern, förekommande rännilar och källmark samt underlaget som består av sandsediment ovanpå Visingsöformationens sedimentära bergarter. Därtill finns en mindre ravin samt en brant slänt närmast Vättern dit de betande nötkreaturen inte når. Epifytfloran är rik och innehåller rödlistade arter. Rosa skärelav växer på ek i strandbrinken. På alm och ask märks platt fjädermossa. Markfloran bjuder på kalkkrävande arter såsom ramslök, gulsippa och storrams. Sannolikt hyser också marksvampfloran krävande arter. 10 Vretaholm Vretaholms ekhage ligger vid foten av förkastningsbranten, en dryg km från Vätterstranden. Hagen är avgränsad av gamla riksettan i väster och E4 i öster. Ekhagen blev naturreservat strax efter första trädinventeringen för 10 år sedan. Till Vretaholm hör också flera ganska långa alléer med varierande trädinslag men dessa tillhör inte naturreservatet. Till det nyligen utvidgade naturreservatet hör också skogsklädda branter utan beteshävd som ej redovisas här. Naturvärden Grova spärrgreniga ekar dominerar helt hagen men i branter och sprickdalar finns också inslag av lind och alm. Några smärre medelålders granbestånd inom hagen har nyligen 8

10 avverkats. Drygt 200 naturvärdesträd finns i hagmarken där drygt 120 är jätteträd av ek. I den övre delen närmast E4 hade rikligt med hassel som trängt upp i ekarnas grenverk senare röjts. Se även tabell under Kabbarp med förekommande naturvärdesträd i båda klass 1-objekten. Fig 2. En av många mulmfyllda jätteträd i Vretaholms ekhage. Fig 3. Ett stort upplag av avverkat löv i ekhagen som senare ska flisas. 9

11 Ekarna hyser en rad med arter av vedsvampar och rödlistade skorplavar. Länets enda fynd av tårticka gjordes här på 1980-talet men arten har ej setts sedan dess. Gammeleklav växer på drygt 20 stammar och uppträder fertil. Bland vedinsekterna märks sällsynta ekspecialister. Till naturvärdena i Vretaholm hör också bitvis rik ängsflora samt välutvecklad brynvegetation. Mindre bäckar och källmarker berikar likaså floran och faunan. 9 Kabbarp På krönet av förkastningsbranten är denna gård belägen med vid vy över Visingsö och drygt 200 m över Vätterns yta. Till gården hör flera stora betesmarker av lite olika karaktär. Naturvärden Genomgående för de flesta hagarna är rik ängsflora och god tillgång på död ved. Till särskilt värdefulla hagmarker vad gäller trädskiktet hör högst belägen ekhage med inslag av asp, oxel och artrik brynvegetation, ädellövhage närmast E4 samt förkastningsbrant med blandat trädskikt. I först- och sistnämnda hage finns även rikligt med död ved. Se även nedanstående tabell med naturvärdesträd där även Vretaholm visas som jämförelse. Trädslag Kabbarp Vretaholm Ek Vårtbjörk Rönn 7 Oxel Tall 4 Gran 3 Asp 15 4 Klibbal 3 3 Sälg 3 1 Glasbjörk 1 Hägg 1 Alm 8 11 Ask 4 1 Lönn 1 1 Lind Tabell 4. Naturvärdesträd i Vretaholm och Kabbarp. Listan för Kabbarp enligt metodiken för utvidgad nyckelbiotopsinventering. Vretaholm-listan följer trädportalen som har högre ribba. Särskilt märkbart är artrikedomen av trädslag i Kabbarp där flertalet trädslag också bjuder på grova träd. Bärande träd är ett påtagligt inslag i hagmarken med rönn och oxel. Buskskiktets artrikedom är likaså stor med ett 10-tal spridda arter, bl a oxbär. Av särskilt värde inte minst för vedinsekter är förekomsten av död ved där asp förekommer rikligt, likaså tall. Här kan stekelbock nämnas som exempel på arter som tagits i fällor arrangerade av medlemmar i Gränna skogsgrupp. Sammantaget ger Kabbarps rika förekomster av död ved, buskrika bryn, artrika gräsmarker i nära kontakt med varandra gynnsamma betingelser för vedinsekter som är beroende av alla de nämnda ingredienserna vid olika utvecklingsstadier. 10

12 14 Anneberg-Målevik Anneberg är belägen på Örens västra sida, omgiven av ett småskaligt odlingslandskap. Terrängen mellan Ören och Bunn är starkt kuperad med stort inslag av bergbranter. Sjöarna har sänkts och den forna strandlinjen syns tydligt intill vägen mellan Anneberg och Målevik. Flera beteshagar har värdefullt trädskikt. Den största är mest mångformig med branter, grova träd av många arter och värdefull grässvål. Här har gran avverkats men i övrigt ingen skillnad. Naturvärden Den största hagmarken i söder har ett knappt 10-tal ekar som är eller nästan är jätteträd. Totalt finns här närmare 30 grova ekar. Ekarna förefaller vara jämnåriga, uppskattningsvis år. Håligheter och rötskador börjar uppträda. Svavelticka har angripit ett träd. Yngre ekar saknas här men finns närmare Anneberg och vid Måleviken. I hagen växer också gammal grov björk. Högstubbar är också vanliga, angripna av fnösketicka. Sotlav förekommer rikligt på den solexponerade grova barken. Stora buskage av hassel finns spridda i hagen och erbjuder gott om klen död ved. I en rasbrant som utgör nordgräns för hagen finns gammal ask och asp med rika mossfällar och många signalarter av lavar. Rikligt växer platt fjädermossa och fällmossa (fertil). Vanliga är grov baronmossa, traslav, lunglav och blekspikar, bl. a liten och brunskaftad. På en asp växer stiftgelélav på enda förekomsten i ÖVB. Högstubbar och lågor av asp är andra värdefulla inslag. Markfloran bjuder på desmeknopp. I södra hagen finns grov lind. Äldre lindar växer även i angränsande betesfålla vid den forna strandlinjen. Rosa skärelav uppträder på dessa samt på ek i den större beteshagen. Ett 10-tal aspar intill lindarna avverkades strax innan besöket. Flera av dessa var hålträd. Nedanför den forna strandlinjen är trädskiktet mer jämnårigt och ensartat med glasbjörk som börjar utveckla en del kvalitéer. Fig 5. Forna strandlinjens aspklädda blockmark nyligen avverkad. 11

13 Fig 6. Sydvänd brant klädd av asp och lind. Lavfloran på träden innehåller rödlistade arter. Fig 7. Annebergs hagmark har stort inslag av hassel och kvarstående högstubbar och lågor. 12

14 17 Fattarp Gården Övre Fattarp ligger i ett krönläge. Från den vackra gårdsmiljön på toppen är vyn vidsträckt. Både Bunn och Ören ligger inom nära räckhåll. Öster om gården sänker sig terrängen etappvis med terrasserade åkrar och betesmarker mellan bergbranter. Stora delar av betesmarkerna består av före detta åkerlappar, kantade av stenmurar och trägärdesgårdar. Åkerformerna är småskaliga och väl anpassade efter terrängen. Markerna betas av får. Fattarp är Natura 2000-objekt. Flera av hamlingsträden i hagarna är återhamlade under 2000-talet. Naturvärden I branterna och intill åkermarken växer ett 30-tal hamlingsträd, främst lindar men också en handfull askar. Riktigt gamla ihåliga mulmträd förekommer. Mossfällar breder ut sig på den skrovliga barken. Ett flertal rödlistade lavar sågs. På lind växer brun nållav och gul dropplav. Den äldsta av askarna hyste en handfull signalarter, däribland hjälmbrosklav. Några äldre ekar finns också i området. Äldst och grövst av alla träd på gården är den ek som står på högsta punkten, strax norr om gården. Den mäter närmare 5 meter i omkrets i brösthöjd och är mulmrik. Barken är rikligt bevuxen med gulpudrad spiklav och brun nållav samt gul dropplav. Sammantaget är innehållet av gamla hamlingsträd och andra grova ädellövträd främsta värdet. Förändringar efter 2007 Ett 10-tal lönnar i rasbranten var nyligen avverkade vid besöket. En flertal grova askar var avverkade nära Nedre Fattarp. Den grövsta, 70 cm i diameter, var ihålig. Någon av askarna hade tidigare stormfällts. Flera grova träd av ek, sälg och fågelbär hade huggits på andra håll. Fig 8. Halvar Johansson Övre Fattarp kompletterar fårbetet med lindlöv i högsommartorkan. 13

15 16 Jakobstorp Jakobstorp är en by med flera gårdar belägna i ett starkt småkuperat landskap där formerna präglats av inlandsisens smältvatten. Betesdriften sker med djur från andra håll, inlånade eller genom arrende. En hagmark nära Ören har nyligen huggits fram ur tät skog och kan idag beskrivas som en björkhage. En högt belägen björkhage som har beskrivits och följts upp 10 år senare har hävdats kontinuerligt med slåtter och bete under åtminstone ett sekel. Den senare underkändes vid en besiktning av Jordbruksverket (JBV) samtidigt med uppföljningsbesöket. Naturvärden På krönet av kullen och dess sluttningar bildar björkar ett ganska tätt trädskikt. Ett 30-tal är grova och barken är grovmönstrad med flyghål troligen från glasvingar som levt som larver i träden. Innan första besöket fanns fler grova björkar men efter EU-inträdet gallrades bland björkarna I det äldre trädskiktet finns för övrigt en grov sälg och ek. Bland yngre träd är det gott om bärande träd som apel, rönn och fågelbär. Sparsamt förekommer döda björkar i form av högstubbar och lågor. Ängsfloran visar bitvis på stor mångfald, särskilt i ljusare öppningar. Backsippan har dock försvunnit. Björkhagens åldrande trädskikt ger objektet högt värde. Av JBV underkänd björkhage. Fig 9 Ny björkhage godkänd av JBV. 14

16 20 Korparp-Ledseryd Korparp och Ledseryd är två närbelägna byar mitt i ÖVB en mil öster om Vätterstranden. Terrängen höjer sig här rejält från en sprickdal med stora odlingsmarker kring Ölmstad. Betesmarkerna belägna på höjdsluttningen utgör en större andel av odlingsmarken än åkrarna, centralt belägna i flackare terräng. Trädtäckningen är hög och trädskiktet har stor artrikedom. Naturvärden Kransen av betesmarker kring åkermarken har ett varierat trädskikt vad gäller täckning, ålder och sammansättning. Ek är det vanligaste trädslaget och ofta dominerande. På högsta höjden är låga och senvuxna gamla träd härskande. I lägre delar finns vidkronigare träd. I ljusöppna hagar står de som solitärer. I tätare partier står de trängda av yngre löv efter lång tids ohävd men efter nyligen påbörjad restaurering för omföring av området till betesdrift är de snart frihuggna. Flera jätteekar förekommer. I Ledseryd har de nyligen frihuggits från skuggande ungt löv. I en sluttning kring en bäck finns ett blandbestånd med lind med senvuxna träd. Intill bäcken står en klen gammal ihålig ask som är värd för almlav och vitskivlav. Äldre lind och ask finns också i Ledseryd. En lind har möjligen varit hamlad tidigare. En grov stam har sparats som liggande stam. En jätteask med mycket stort hål är bevuxen med gulvit blekspik. Söder om Ledseryd finns en slåtteräng med grova hamlingsträd av ask där även yngre träd har nyhamlats. Äldre träd är bevuxna av grynig filtlav. På solexponerad ek växer brun nållav. Ihålig jätteek med mulm som nyligen frihuggits hyser blanksvart trädmyra vilken ofta är värd för hålträdsspecialister av skalbaggar. Senvuxen ek är bevuxen av fällmossa, rostfläck och rosa skärelav. Jätteekarna och asken kring bäcken var tidigare besökt och beskrivet som nyckelbiotop Andra trädbärande värden är knuten till hagmarkernas näst vanligaste trädslag, asp och björk. Fina exempel på solitära björkar med goda förekomster av sotlav finns såväl som senvuxna aspar i bergbranter på nordsidan av högsta höjden med lunglav. Tillgången på död aspved är god i branten. I öppnare hagar har nerblåst asp till viss del sparats i form av högar med grenar. Kvarstående grova hålträd av asp finns nedanför högsta höjden. Sammantaget finns i hagmarkerna ett 40-tal grova träd, flertalet kvalificerade för Trädportalen. Bland arter med enstaka träd ska nämnas oxel, sälg och gran som sparats med tydligt syfte att utgöra skydd för betesdjuren. Att mindre hackspett sågs vid besöket beror på tillgången på lövträd. Till de trädbärande värdena hör också den rika förekomsten av hassel. Död hasselved är värd för vedsvampar och under hassel trivs lundväxter som tandrot, ormbär och lundbräsma. Delar av hagen har karaktär av hassellund. Buskskiktet uppvisar stor artrikedom och av hagtorn och en finns trädformade individer. En jätteen med imponerande höjd och omfång även i brösthöjd har nyligen stormfällts men lever ännu. 147 cm är dess omkrets i brösthöjd. Utöver de trädbärande värdena tillkommer andra typer av nyckelbiotoper, småvatten, flera små bäckar och branter vilka har en rik mossflora. Särskilt rikligt uppträder fällmossa, platt fjädermossa och klippfrullania. Markflorans stora innehåll av ängsväxter ska inte nämnas annat än i förbigående med ett par exempel: Brudbröd i beteshagen och nässelklocka i slåtterängen. Källmarker är vanliga med sin speciella markflora där gullpudran ska nämnas. Kulturhistoriska spår är det gott om i form av stenmurar, odlingsrösen, stensättningar, husgrunder, ägovägar och en nyligen framhuggen lingrop? (foto s. 29) 15

17 Fig 10. Frihuggna ekar i Ledseryd (jätteek i mitten) i stora odlingsrösen. Fig 11. Nerblåst asp i Korparp med kvarlämnad rishög av kapade grenar i solexponerat läge. 16

18 26 Kåveryd Kåveryd är belägen i dalgången mellan Stensjön och Tenhultsjön längst söderut i ÖVB där den västvända Vätterförkastningen går samman med den östvända parallella förkastningen öster härom. Naturvärden Kåveryds lövhage är tätvuxen men med inslag av gläntor sedan gran gallrades ur i början av 2000-talet. Solljuset når ner till markvegetationen där viss ängsmarksflora förekommer. Terrängen är småkuperad med inslag av branter nedanför berghällar. Björk och asp dominerar med ett stort inslag av ihåliga träd. Ett 20-tal björkar har begynnande håligheter eller större bohål. 17 aspar uppvisade sådana kvalitéer Inslaget av döda träd är rikligt. 15 högstubbar av björk och ett 10-tal lågor av dessa träd förekom, främst av klenare dimension men mätt med nyckelbiotopsmått var ändå en handfull lågor och 10 högstubbar grova. Av övriga naturvärdesträd märktes grova träd av tall, klibbal och fågelbär. Högstubbar av tall, ek, gran och hägg var grova, likaså lågor av rönn. En nordvänd brant har utbredd mossfäll av fällmossa som även klädde in basen av den grova rönn som nyligen har vindfällts. Totalt finns drygt 40 träd som når Trädportalens nivå. Länsstyrelsen bedömde att 6 träd, 2 aspar och 4 björkar uppfyllde Trädportalens ribba vid inventering Förändringar 2009 Inga stora förändringar har ägt rum under de 10 år som har gått sedan träden inventerades innan utöver vad som nämnts ovan, att en viss utgallring av yngre barrträd har skett. Rikedomen på död ved var även då märkbar, främst vad gällde högstubbar av björk, klibbal och asp. Lövlågor av asp och björk var också vanliga. En grov björk och asp har avverkats (hålträdsasp) nyligen. Riksvägens nya sträckning förbi Tenhult tangerar hagen men berör ej. Restaurerade objekt 27 Tenhults herrgård Längst i söder av ÖVB, mellan Tenhults samhälle och Tenhultasjön finns en större beteshage. Marken ägs av Jönköping kommun och betet sker med arrende. Trädskiktet har nyligen genomgått en restaurering sedan hävden länge varit svag eller obefintlig. På samma sida om järnvägen som herrgårdsbyggnaden finns flera beteshagar med höga trädbärande värden, även i herrgårdsparken och i allén hit. Dessa har inte inventerats i denna studie. Naturvärden Ett 20-tal gamla, grova spärrgreniga ekar växer spridda i objektet varav hälften är jätteträd. Dessutom finns även grova träd av klibbal, glas- och vårtbjörk samt en mycket grov gran i nordöst med vackert lyrformad krona. Håligheter med mulm hos glasbjörk samt sotlav som förekommer på ek, al och levande och död björk indikerar att träden har hög ålder. Inom området förekommer grova högstubbar av ek och björk och nerfallna björkstammar i ovanligt stor omfattning. Klen död ved är utbredd genom förekomsten av hassel. Högstubbar är 17

19 värdefulla för vedsvampar och vedinsekter. Döda träd och lågor gynnar även fågellivet. Mindre hackspett, stjärtmes och mindre flugsnappare har häckat i området. Odlingsrösen och en fin stenmur präglar också hagen, vars växtlighet är varierad och artrik med bland annat spindelört, som här har en ovanlig västlig utpost. På flera ställen finns dessutom lundsmörblomma. Andra hävdgynnade arter i området är liten blåklocka, ängsvädd, bockrot, gulmåra, jungfrulin, stagg och ärenpris. Frånvaron av betesdjur var under 1990-talet ett tilltagande hot mot ängsfloran. Förändringar 2008 Hagmarkens ekar trängdes alltmer från främst gran varför en restaurering var angelägen. Naturvärdesträden har nu frihuggits och betet blivit bättre. Den vackert lyrformade granen som mätte nära 3 m i omkrets i brösthöjd finns kvar som högstubbe idag. Den dog och alla stammar kortades ner. Mängden hassel har minskat märkbart. Ändå finns åtskilliga buketter med grova och döda stammar kvar i hagen. Totalt sett har trädskiktets värden ökat väsentligt till följd av frihuggningen och död ved såväl liggande och stående har lämnats kvar. Inte bara ekvärden utan även björk och andra trädslag som inte hör till ädellövet har gynnats. Mängden grova björkar är särskilt imponerande i hagen, både av glasbjörk i fuktiga svackor och grovbarkiga vårtbjörkar. Sammantaget finns i hagen ett 30-tal naturvärdesträd av björk som når Artportalens nivå. Över hälften av dessa är > 2 m i omkrets och en är > 3 m i omkrets i brösthöjd. Redan vid ängs- och hagmarksinventeringen 1990 noterades rikligt med död ved. Renoverade objekt 1 Högemålen Högemålen är som namnet antyder högt belägen i en trakt med små byar eller enstaka gårdar som har befolkats i ett historiskt sett sent utvecklingsskede, troligen efter medeltiden. Utsikten mot den barrskogsklädda gränsbygden Hålaveden mellan Småland och Östergötland är milsvid. I trakten är ädellövinslaget kring gårdarna påtagligt. Ask, lind och alm har hamlats och träden står kvar i flera av byarna även sedan lövtäkten och slåtter- och beteshävden har upphört. Nedanför Högemålen i grannbyn Gunnemålen finns ett flertal grova hamlingsträd av ask, lind och alm i det nyblivna naturreservatet Högemålen, beläget i den östvända förkastningsbrant som är en parallell till Vätterförkastningen. I Högemålen avverkades dock alla gamla hamlade askar, sannolikt sedan motorsåg kom i bruk för ett halvsekel sedan. Naturvärden Kvar av hamlingsträden i Högemålen finns ännu en grov gammal lind i ett skogsbryn och en senvuxen alm i rasbrant. Branten har berikats med block under mitten av 1900-talet då mängder av block bröts ur åkermarken intill. Senare har också tillkommit diverse avfall. I hagen finns gott om efterträdare till hamlingsträden av vilka ett fåtal askar har nyhamlats. Vid inventeringen av nyckelbiotoper 1999 avgränsades dels ett par rasbranter inom betesmarken och den hamlade linden i skogsmarken, dels två grova lövträd, en ek och asp. Rasbranterna var klädda med ett stort inslag av ädellövträd. I det norra beståndet var branten dominerad med främst alm, bl a ett par hamlade träd, men också äldre ek. Björk var också vanlig. Rikligt förekommer hassel med inslag av död ved i stora buketter. I det södra var ek och lönn viktigaste ädellövträds-arter. Här var annars de vanligaste trädarterna asp och gran. Samma år avgränsades vid grön skogsbruksplanläggningen även två N-märkta bestånd inom 18

20 hagmarkerna. De två bestånden var sumpiga med huvudsakligen klibbal respektive glasbjörk som dominerande trädslag. I albeståndet finns även stort aspinslag. I kanten mot den nu renoverade hagmarken växer ask. Flera av dem är stubbskott från tidigare grova hamlingsträd. I almbeståndet finns åtskilliga signal- och rödlistade arter knutna till ädellövskog och kalkpåverkad översilningsmark. Bland dessa kan nämnas liten tornsnäcka och baronmossa, almlav och smalskaftslav. I den södra branten är det markfloran som uppvisar rika inslag där arter som underviol, blåsippa, trolldruva och vårärt utgör exempel på detta. De sumpiga lövbestånden är tillhåll för mindre hackspett och i glasbjörkbeståndet växer granbräken. Långhorningarna sälggetingbock och spindelbock har påträffats i vedupplag. Förändringar 2008 De områden som pekats ut som NS-bestånd i den gröna planen lämnades orörda vid genomhuggningen. Likaså blev de inventerade nyckelbiotoperna från 1999 kända för markägarna sedan kartor och beskrivningar skickades ut från Länsstyrelsen flera år senare i stort sett opåverkade av avverkningar bortsett från kantzonerna där alm och hassel togs ner. Vad gäller övriga betesmarker som ej inventerades 1999 har mycket stora förändringar ägt rum. Anpassningen till nuvarande regelsystem för betesmarker ägde rum redan innan regeln fastställdes. Merparten av det medelålders trädskiktet avverkades under senare delen av Träden lämnades i glesa, jämna förband. Inga skillnader gjordes gentemot blockrika partier, bäckar eller bergknallar. All avverkning skedde manuellt. Artrikdomen var stor i hagarna och bland avverkade träd märktes förutom de triviala arterna asp, sälg, björk och klibbal även åtskilliga träd av alm, ask, rönn, oxel och fågelbär. I runda tall försvann > ½ av lönn, alm och oxel där medelålders-äldre träd togs bort. En stor andel ask avverkades också men mest yngre träd. Även döda träd togs bort. Hassel höggs till stor del bort. Snår av en och nypon har tagits bort. Den grova ek som stått inträngd av yngre asp frihöggs. Ung lind intill sparades. En grov asp som beskrivits 1999 blåste omkull sommaren 2009 och kapades därefter till ved. Oförändrat av avverkningar och utkörning av virke stod de gamla trädformade enarna kvar. Sammanlagt ca 70 äldre enar finns i spridda i hagmarkerna. Höga individer har fällts av stormar eller fläkts av blötsnö. Flera av enarna har gynnats genom att det blivit ljusare efter genomhuggningen även om det färre antalet träd i hagen också innebär större risk för stormfällning. Även annat barr, tall och gran, har till större delen sparats. Utöver de tidigare inventerade träden och branterna har ett 10-tal grova och döda träd sparats, främst sälg och björk. Idag utgör björk 1/3 av trädskiktet, ädellövträden 1/3 och övriga triviala lövträd och gran och tall tillsammans 1/3. Oförändrade av avverkningar återstår också enorma block som inlandsisen många gånger placerat fantasifullt i hagmarken. Skuggade nordsidor har utbredda lavmattor med riklig förekomst av skuggblåslav och verkar inte ha påverkats av avverkningar. 19

21 Fig 12. Hamlad alm i rasbrant berikad med åkerblock. Fig 13. Unga askar efterträdare till avverkade hamlingsträd (stubbe syns i bild). 3 Örserum Östergård Tätorten Örserum ligger vid norra änden av Ören. Kring Örserum finns vidsträckta trädklädda betesmarker med stort inslag av ek, i huvudsak med nöt som betesdjur. Östergårdens marker har hävdats genom arrende under senaste årtiondena. Sedan ett decennium är det Natura Ekhagar har glesats ut. En björkhage som beskrevs som nyckelbiotop 1999 avverkades till stor del i början av 2000-talet. Naturvärden Ekhagen har ett 10-tal grova spärrgreniga träd. Träden är inte så gamla att håligheter har utvecklats men tillräckligt gamla för att hysa rosa skärelav som växer på ett klenare, senvuxet träd. Till det äldre trädskiktet i hagen hör också en grov, ihålig oxel. Hassel och en har vuxit i hagen under längre tid och utvecklat högre kvalitéer. I ekhagen finns i gläntor rik ängsflora. Efter avverkningar av ek har prover på vedinsekter hämtats i kvarlämnade grenar i flishögar i hagen. ÖVB:s enda förekomst av långhorningen rödhjon är härifrån. Björkhagen på norra sidan om landsvägen hade vid besöket 1999 ett ganska tätt trädskikt men också med rik ängsflora. En dominerande andel träd hade uppnått en ålder kring 100 årsstrecket men förhållandevis få träd var grova. Sotlav växte på flera grovbarkiga stammar. Förändringar 2009 Bland de avverkade björkarna fanns flera hålträd. De grova som beskrevs 1999 stod kvar. En grov rönn och gran hade också sparats. Den avverkning som skedde av björkhagen kom till efter påtryckningar från Länsstyrelsen som ansåg att trädskiktet var alltför tätt långt innan 20

22 bestämmelser om maximalt antal träd kom till. Samma myndighet som samtidigt initierade inventeringen av nyckelbiotoper hotar trädbärande hagmarksvärden! Natura 2000-objektets gräsmarksvärden ansågs möjligen hotade? Efter att flertalet björkar avverkades lämnades en stor flishög i hagen som blev liggande flera år, dessvärre i den glänta där ängsfloran var särskilt artrik. Idag finns bara kvävegynnade arter kvar här. I ekhagen har flera grova ekar tagits ner men de utgör en blygsam andel av ekarna i hagen. Tillgången på död ved har ökat under 10-årsperioden. Bl.a. finns en kvarsittande grov ekgren där toppen nått marken nedanför en av de grova stammarna i solexponerat läge. 24 Drättinge Drättinge är en av de större gårdarna kring Landsjön, belägen mellan Kaxholmen och Lyckås. Raviner tränger igenom sluttningen och bäckar leder vattnet mot sjön men i dräneringsrör genom den vidsträckta åkermarken i nedre delen av sluttningen. Längre upp finns trädklädda beteshagar och lövskogar. De senare är ett nyblivet naturreservat. Betesmarker finns på flera håll. Tre beskrevs helt eller delvis som nyckelbiotoper 1999 och två av dessa beskrivs närmare här. Den mindre av dem är en ekhage där inga större förändringar har skett. Den större är i dess övre del en mycket glest trädbevuxen ekhage medan den nedre delen hade ganska tätt trädskikt med en beskuggad och djupt nerskuren ravin. Med undantag för ravinen är markvegetation trivialiserad till följd av tidigare kultivering. Trädskiktet i nedre delen av beteshagen har renoverats, även en kil in i nyblivet naturreservat (där fri utveckling ska råda). Naturvärden Den mindre hagen är ganska kuperad med flera uppstickande berghällar kring vilka ekar bildar ett tätt trädskikt. 4 av dem är jätteträd och ytterligare 11 är grova. Till det äldre trädskiktet hör också ask och lind med vardera ett grovt träd. Grova träd förekommer av rönn, asp och närmare10 björkar. Tillgången på död ved är liten med enstaka lågor och torrträd. I sluttningen finns flera källdråg som ger översilning och särskilda förutsättningar för markfloran. På ek parasiterar oxtungsvamp. Hålträd hyser boande bålgetingar. Mindre hackspett sågs likaså. Dessa artnoteringar gjordes Hagens övre del med grova spärrgreniga ekar innehåller ett 10-tal jätteträd där rosa skärelav påträffades. I nedre delar noterades vid besöket 1999 grov träd av alm, rönn, asp, klibbal och gråalar. I ena ravinsluttningen stod två sammanväxta stammar av gråal som vid smalaste stället mätte 265 cm i omkrets. Grova torrträd av gråal med spår av födosökande hackspettar fanns också. Likaså allågor. I ravinens nedre del noterades vid besöket 1999 på trädbaser trubbfjädermossa och grov baronmossa. Markfloran bjöd på kransrams och lundarv. Förändringar 2009 I nedersta ekhagen var förändringarna små med ett fåtal grova ek- och björkstubbar. Den större ekhagen har inte heller förändrats nämnvärt i övre delen bortsett från att någon grov ek hade dött. Ravinen var däremot drastiskt renoverad vilket omfångsrika flishögar i kanten mot vägen skvallrade om. I dessa låg dels ett 10-tal grova ekstammar, dels ett 10-tal triviala lövträd. Dessutom fanns i flishögen > 50 hålträd av olika triviala lövträdsarter. Samtliga grova gråalar hade avverkats. Av ÖVB:s grövsta gråal återstod bara en stubbe i ravinen som mätte 90 cm i diameter. Bland andra avverkade grova träd märktes klibbal, alm, apel och hägg. Av 21

23 död ved återstod inget annat än stubbar. Trots alla ingrepp fanns ändå kvar i denna del av hagen enstaka grova träd av asp, apel, hägg, sälg, björk, ask samt en handfull ekar. Fig 14. Finns kransramsen kvar i ravinen? Fig 15. Hålträd med bålgetingar i ekhagen. Ohävdade objekt 25 Sjöryd Sjöryds herrgårdsbyggnad ligger vackert vid Stensjöns utlopp i Huskvarnaån och inramas av grova och gamla ädellövträd i trädgården och i en allé som kantar slutet av vägen söderifrån. Betesdriften i hagen mellan herrgården och sjön har upphört men igenväxningen går trögt. Objektet omfattar både beteshagen och allén genom hagen till herrgården. Naturvärden Ett 40-tal grova träd förekom i hagen av dessa är kvalificerade för Trädportalen. Mest värdefulla är ek och ask med ett halvdussin jätteträd där den grövsta eken och asken är 4,5 m i omkrets i brösthöjd. Trädgårdsträden är här ej inräknade men där tillkommer en handfull jätteträd av ask. Ett flertal av askarna är drabbade av askskottesjukan och såg ut att vara döende till följd av angreppen. Flest naturvärdesträd i hagen finns av asp med 10 hålträd. Ett flertal barrträd är också av intresse där lärk är grövst som mest drygt 3 m i omkrets. Störst andel av hagmarkens trädskikt har ask vilken tillsammans med björk utgör ½ av virkesförrådet. Därefter följer asp, klibbal, ek, lönn, lärk och tall i fallande frekvens bland vanliga arter. Därutöver finns även lind, sälg, rönn, apel och hästkastanj. Av nästan alla arter finns grova träd. Av torrträd och lågor finns spridda inslag av lövträd, främst ek, asp och björk. Gammal hassel finns spridd. Förhållandevis få signalarter finns på ädellövträden. På ek växer brun nållav och sotlav. På askar i trädgården sågs lönnlav, gulvit blekspik och gulnål. 22

24 Till herrgårdsmiljöns värdefulla trädbestånd hörde också den korta allén som kantar vägen dit. Drygt 20 träd ingår i allén där lönn, ask och hästkastanj dominerar. Längst i söder finns poppel längs ena sidan av vägen. Träden är olikåldriga och grovleken varierar stort. Lönnar är förhållandevis klena men ihåligheter och vikande vitalitet visar att de uppnått högre ålder. Grövsta poppeln är ett jätteträd. På en hästkastanj har grynig dagglav påträffats. Förändringar 2009 Inga stora skillnader går att utläsa av protokollen från inventeringarna som skett med 10 års mellanrum. Inte heller det faktum att hävden upphört har inneburit någon påtaglig förändring. En skillnad mellan tillfällena är dock att ett dubbelt så stort område inventerades Verkliga förändringar kan förväntas i hagen inom kort om askskottesjukan dödar de grova askarna i trädgården och tas ner till följd av detta. För mångfalden av lavar, svampar och hålträdslevande insekter kommer den planerade avverkningen av allén att vara minst lika betydelsefull. Fig 16. Allén i Sjöryd där dispens beviljats av Länsstyrelsen som upphävt biotopskyddet 23

25 Trädsammanställning Bland de tusentals träd som inventerades 2009 fanns de som utmärkte sig mer än andra. Nedanstående tabell visar de grövsta individerna av respektive trädslag. Därefter följer tabeller med dels en översikt av samtliga inventerade objekt med ett urval parametrar, dels en sammanvägning av effekter på trädbärande naturvärden samt sist avverkade naturvärdesträd som har dokumenterats. Grövst 2009 Omkrets Plats (objektnummer) Kommentar Ek 628 Vretaholm (10) Alléträd Bok 492 Aranäs (6) Ask 455 Sjöryd (25) Nedsatt vitalitet, asksjuka Alm 343 Stickelösa (23) Almsjuk och död. Akut avverkningsbehov, vägkant. Lind 459 Aranäs (6) Hamlat träd Lönn 426 Aranäs (6) Hästkastanj 330 Vretaholm (10) Alléträd Asp 320 Ramsjöholm Lövskog Björk 272 Dunarp (18) Gråal 180 Drättinge (24) Klibbal 660 Mykinge (23) Gränsträd mot Säby, Sveriges grövsta? Poppel 400 Vretaholm (10) Alléträd Sälg 313 Jakobstorp (16) Apel 306 Mykinge (23) Fågelbär 255 Rastorp (15) Hägg 210 Anneberg (14) Oxel 384 Örserum Västergård (5) Nedsatt vitalitet, stormskada Rönn 246 Kabbarp (9) prakten men snart frihuggningsbehov, kullblåst En 120,146 Eskilstorp(21),Ledseryd jätte Tall 330 Ramsjöholm Kraftstationen Huskvarnaån Gran 325 Högemålen (1) Enda kvarstående trädet i registrerad nyckelbiotop (NB) efter stormfällning I senare registrerad NB en 300 cm grov gran som blev barkborredödad Stormfälldes Höjden mättes, 39,5 m. Lärk 306 Sjöryd (25) Tab 5. Grövsta träd som påträffades vid inventeringen Kommentarer till tab 5 Tabellen visar även träd som påträffats under inventeringen 2008 eller 2009 från gårdsmiljöer där stora värden var kända sedan tidigare. Bredvid den mäktiga Klibbalen norr om Landsjön finns en mindre bjässe om dryga 4 m i omkrets. Söder om Landsjön finns jätteträd av klibbal i bl a Drättinge. Den ½ mil långa landsvägsallén mellan Kaxholmen och Skärstad förbi herrgårdarna Lyckås och Drättinge var tidigare en av landets längsta alléer men har nu till stora delar avverkats och kvarlämnade jätteträd av ask och alm är sjuka och tas troligen ner. Återstår ännu 10-tals grova klibbalar. 24