Jordbruksverkets foderkontroll 2003

Transkript

1 Jordbruksverkets foderkontroll 2003 Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2003 Rapport 2004:8 Foto: Mats Pettersson

2

3 Jordbruksverkets foderkontroll 2003 Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2003 Foderkvalitetsenheten Referens Alness, Karin Frid, Göte Hjertén, Johanna Krüger, Martina Kurowska, Zofia Wejdemar, Kjell Widell, Stig

4

5 Innehåll 1 Inledning Myndigheter Kontroller Kontrollplan EU-kommissionens inspektion Svensk fodertillverkning i siffror Råvaror Tillsatser och bioproteiner Förblandningar Foderblandningar Läkemedel i foderblandningar Animaliska biprodukter Ekologisk produktion Nationellt och internationellt samarbete Nationellt I Norden EU-arbete Övrigt internationellt EU harmoniserad rapportmodell Koordinerat kontrollprogram på EU nivå Bearbetat animaliskt protein Bakgrundsnivåer av dioxin i foderråvaror Tillväxtbefrämjande antibiotika Nationell foderkontroll Grundkontroll Näringskontroll Mineraler och spårelement Aminosyror Vitaminer Säkerhetskontroll Salmonella Aflatoxin Läkemedel och koccidiostatika

6 4.3 Övrig tillsyn och kontroll Särskild tillsyn Gårdskontroll GMO Lagstiftning Gällande EG-förordningar inom foderområdet Nya förordningar, beslut och direktiv under Nationell lagstiftning Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:34) avseende hantering av djurkadaver och andra animaliska biprodukter Import från tredje land

7 Tabeller Tabell 1.1 Ekonomiskt resultat för foderkontrollen Tabell 1.2a Godkända och registrerade anläggningar för tillverkning foder innehållande 36 läkemedel, medel mot protozoer samt vissa fodertillsatser 2003 Tabell 1.2b Godkända och registrerade mellanhänder Tabell 1.3 Råvaror ingående i foderblandningar för fjäderfä (ton/år) 40 Tabell 1.4 Råvaror ingående i foderblandningar för svin (ton/år) 41 Tabell 1.5 Råvaror ingående i foderblandningar för nötkreatur (ton/år) 43 Tabell 1.6 Råvaror ingående i foderblandningar för häst (ton/år) 44 Tabell 1.7 Råvaror ingående i foderblandningar för hund och katt (ton/år) 46 Tabell 1.8 Råvaror ingående i foderblandningar övriga djurslag (ton/år) 47 Tabell 1.9 Råvaror ingående i foderblandningar samtliga djurslag (ton/år) 49 Tabell 1.10 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar (1000 ton/år) 51 Tabell 1.11 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för nöt (1000 ton/år) 52 Tabell 1.12 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för svin (1000 ton/år) 54 Tabell 1.13 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för fjäderfä (1000 ton/år) 55 Tabell 1.14 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för fisk (1000 ton/år) 57 Tabell 1.15 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för häst (1000 ton/år) 58 Tabell 1.16 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för hund (ton/år) 59 Tabell 1.17 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar för katt (ton/år) 61 Tabell 1.18 Tillverkad/importerad mineral- och vitaminfoder och mjölknäring (ton/år) 62 Tabell Totalförbrukning av kg aktiv substans inblandat i foder till samtliga 63 djurslag 2003 Tabell 1.20 Förbrukning av läkemedel mot protozoer inblandat i foder till höns och 64 slaktkycklingar 2003 Tabell 1.21 Förbrukning av läkemedel mot protozoer inblandat i foder till övriga 64 fjäderfä 2003 samt totalförbrukningen Tabell 1.22 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till svin Tabell 1.23 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till nötkreatur Tabell 1.24 Förbrukning av läkemedel till odlad fisk Tabell 1.25 Förbrukning av läkemedel till pälsdjur Tabell 2.1 Inspektioner och besök i förhållande till typ av foderföretag 68 Tabell 2.2a Provtagning i förhållande till typ av foderföretag 69 Tabell 2.2b Typ av prov i förhållande till foderkategori 69 Tabell 2.3a Analyser av oönskade och ej godkända substanser och produkter i råvaror 70 3

8 Tabell 2.3.b. Analyser av oönskade och ej godkända substanser och produkter i 72 foderblandningar Tabell 2.4 Näringsanalyser i foderblandningar 74 Tabell 2.5 Analys av fodertillsatser i foder 76 Tabell 2.6 Analysmetoder och gränsvärden 77 Tabell 3.I.A. Dokumenterade kontroller 84 Tabell 3.I.B Provtagning och analyser av foderråvaror och foderblandningar avseende 85 bearbetat animaliskt protein Tabell 3.I.C Översikt över förbjudet bearbetat animaliskt protein som påvisats i prover 86 avsett för idisslare Tabell 3.II.A Översikt över dioxinkontamineringen i biprodukter 87 Tabell 3.III.A Översikt över förbjudna antibiotika som används som 88 tillväxtbefrämjande medel oxh som påvisats i prover av foder Tabell 4.1 Sammanställning över antalet officiellt tagna prover år Tabell 4.2 Sammanställning över genomförda analyser samt bedömning för samtliga 89 djurslag år 2003 Tabell 4.3 Salmonella fynd i foder Tabell 4.4 Salmonellafynd från miljöprover från anläggningar som tillverkar foder och 92 foderråvaror 2003 Tabell 4.5 Aflatoxin koncentrationer i foderråvaror

9 1 Inledning Rapporten är den femte i en serie återkommande årsrapporter avseende Jordbruksverkets foderkontroll och bygger på uppgifter från Jordbruksverkets egna kontroller under verksamhetsåret 2003 samt inrapporterade statistikuppgifter från fodertillverkare och enskilda lantbruk s.k. hemmablandare. Årets rapport skiljer sig från tidigare lämnade rapporter i två hänseenden: - rapporten bygger vidare på Rapport 2003:8 och refererar i stora delar till denna rapport, - rapporten har kortats ner i förhållande till tidigare rapporter och avser enbart år Beskrivningar av strukturer och verksamhet är enbart införda i rapporten om några förändringar har skett under året. Översiktmateriel i form av tabeller och diagram som visar på utvecklingen under längre tidsförlopp kommer att återfinnas på Jordbruksverkets hemsida Rapporten ställs till dels regeringen enligt Jordbruksverkets regleringsbrev 2003 nr 20 dels till kommissionen enligt rådets direktiv 95/53/EG. Förutom de två formella kraven på rapportering från Jordbruksdepartementet och från kommissionen, är rapporten även avsedd som allmän information. Rapporten beskriver löpande arbeten med EU-möten, konferenser, samordning med andra svenska myndigheter, kontrollverksamhet och löpande hantering av anmälningar m.m. Under maj 2003 inspekterades Sveriges tillsyn av foder av EU:s organisation Food and Veterinary Office (FVO) som beskrivs utförligare i kapitel Myndigheter Flera centrala myndigheter verkar tillsammans för att foder av god kvalité och säkra livsmedel ska kunna produceras i Sverige. Inga organisatoriska förändringar eller förändringar i arbetsfördelning mellan olika myndigheter har skett under året. Inom EU bedrivs arbetet avseende foder inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa (SKLD) sektionerna Foder och Biologisk säkerhet i livsmedelskedjan samt Ständiga kommittén för ekologiskt lantbruk och i olika expert- och rådsarbetsgrupper. SKLD har utredningsstöd i EU:s nya livsmedelsmyndighet EFSA 1.Förutom det arbete som bedrivs lokalt inom landet och via gemenskapens institutioner tillkommer WHO 2 där ett arbete med att fastställa en internationell foderstandard Code of Practise on Good Animal Feeding har bedrivits. Därutöver deltar Jordbruksverket i OECD:s 3 arbete gällande framtagning av konsensusdokument för bedömning av GM-produkter 4. 1 EFSA = European Food Safety Authority 2 WHO = Word Health Organization 3 OECD = Organisation for Economic Co-opertion and Development 4 GM- produkter = Genetiskt modifierade produkter 5

10 1.2 Kontroller Kontrollen är avgiftsfinansierad och i huvudsak riktad mot den kommersiella fodertillverkningen. Godkännande av tillverkning, på såväl kommersiell nivå som gårdsnivå, är avgiftsbelagd. För stickprovskontroll på gårdsnivå samt kontroller av dioxin har särskilda anslag använts. Totalt har foderkontrollen sysselsatt 5,1 årstjänster. Det ekonomiska resultatet för år 2003 visar på ett överskott på kr och redovisas i tabell 1.1. Några större förändringar i kontrollens omfattning och upplägg genomfördes inte under föregående år jämfört med tidigare år. De mer projektinriktade kontrollerna varierar normalt år från år och påverkas bl.a. av EU:s koordinerade kontrollprogram. Foder tillverkat på gårdsnivå kontrollerades i begränsad omfattning med avseende på förekomst av kött- och benmjöl, och läkemedelsanvändning samt dioxin i grovfoder. Foderkontrollen kan delas upp i flera delar: 1. Grundkontroll 2. Säkerhetskontroll 3. Särskild tillsyn 4. Datainsamling a. Registrering av marknadens aktörer (tillverkare, handlare och i vissa fall användare) b. Produktdata i. Råvaror ii. Foderblandningar iii. Foderblandningar innehållande läkemedel Foderkontrollens omfattning fastställs under hösten året före kontrollåret. Kontrollplanen utarbetas med utgångspunkt från redovisat produktsortiment, riskbedömningar och i enlighet med den koordinerade kontrollplanen (kommissionens rekommendation 2003/91/EG) Kontrollplan Stickprovskontrollen omfattar allt foder på den svenska marknaden. Jordbruksverket gör ingen skillnad på foder som är tillverkat i landet, infört från annat EU- land eller importerat från tredje land Grundkontroll Grundkontrollen består av näringsanalyser på foderblandningar dvs. råfett, råprotein, växttråd och aska. Grundkontrollen är en redlighetskontroll där uppmätta resultat kontrolleras mot produkternas märkningsuppgifter (märkning på produkt eller produktblad vid bulkvaror). Utgångspunkten är att alla fodertillverkare ska besökas och samtliga produkter provtas minst en gång per år. För foder till sällskapsdjur finns en begränsning på maximum 15 prover per besök. För foder till övriga djurslag ökar antal prov per produkt och besöksfrekvensen med produktionsvolymen. Frekvensen besök på foderindustrier för livsmedelsproducerande djurslag framgår av Rapport 2003:8, tabell

11 Enligt foderkontrollplanen kontrollerades utöver ovan nämnda näringsanalyser, år 2003 även: Mineraler: - kalcium (Ca), fosfor (P) i mineralfoder, - kalium (K), natrium (Na) i mineralfoder om det deklarerades, - zink (Zn) i smågrisfoder samt - selen (Se) i foder till, svin och fjäderfä. Aminosyror: - lysin i svinfoder, - metionin och cystin i fjäderfä- och fiskfoder. Vitaminer: Vitamin B2 kontrollerades vid bäst före datum i foder till häst, hund fjäderfä och i mjölkersättningar. Vitamin B2 analyserades enbart om den deklareras. Resultaten från analyserna jämförs med det deklarerade värdet och bedöms enligt fastställda toleransgränserna som gäller inom EU. Vid bedömningen av foderprovet använder Jordbruksverket ett särskilt poäng- och betygssystem (Rapport 2003:8, tabell 1.2). Varje enskild analys får en poäng från 1-4 beroende på hur väl resultatet överensstämmer med det deklarerade värdet. Provet får sedan ett sammanvägt betyg där de enskilda poängerna är avgörande. Det högsta betyget är 5 och det lägsta är 1. Även i de fall då deklarerat värde saknas får provet betyget 1. Om provet får betyget 1 ska, foderleverantören lämna in ett skriftligt yttrande, se vidtagna åtgärder vid överträdelse Säkerhetskontroll Utöver kontrollen av näringsinnehåll genomförs säkerhetskontroller av vissa substanser för att säkerställa att foder och foderprodukter inte utgör någon risk för människors och djurs hälsa samt för miljön. Säkerhetskontrollen kan omfatta dokumentationskontroll eller kontroll av förekomsten av främmande ämnen t.ex. dioxin samt kött- och benmjöl. Dessa kontroller utgår från Jordbruksverkets riskbedömning eller kommissionens koordinerade kontrollplan (kommissionens rekommendation 2003/91/EG) och planeras och genomförs i huvudsak i projektform. Enligt foderkontrollplanen kontrollerades 2003: Bearbetat animaliskt protein: Kontrollerades i foder till livsmedelsproducerande djur. I Sverige har det varit förbjudet att utfodra idisslare med kött- och benprodukter från idisslare sedan införlivades EU:s förbud att utfodra däggdjursprotein till idisslare (94/381/EEG). Motsvarande förbud återfinns nu i TSE- förordningen (EG) nr 999/2001. En kontroll av förekomsten av kött- och benmjöl i foder till idisslare har pågått under flera år. Förbud mot användning av bearbetat animaliskt protein i foder till alla livsmedelsproducerande djur infördes den 1 januari 2001 i hela EU. Förbudet är ett viktigt led i försöket att bryta smittspridningen av BSE hos idisslare. Efter att förbudet infördes har det pågått en omfattande verksamhet för att kontrollera efterlevnaden av förbudet på såväl kommersiella anläggningar som på gårdsnivå samt på importerade råvaror. Huvuddelen av kontrollen har traditionellt inriktats på de kommersiella anläggningarna. Kontroller på gårdsnivå kommer att öka i framtiden men en begränsad kontroll sker redan inom specifika områden, bl.a. bearbetat animaliskt protein. De gårdar som valdes ut för 7

12 kontrollen 2003 hade både nötkreatur och svin på gården och det bedömdes finnas en risk att ev. kontaminering av nötkreatursfoder kan ske på dessa anläggningar om fiskmjöl användes i svinfodret. Som ett led i arbetet med att säkerställa att inget otillåtet bearbetat animaliskt protein kommer in i foder kontrolleras även importerade råvaror. De provtas redan när de kommer in i landet i samband med att prover för kontroll av aflatoxin tas ut. Mykotoxiner: Aflatoxin kontrolleras löpande i importerad råvara som är markerad med A1 eller A2 i bilaga 5 i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder. Mögelgiftet aflatoxin bildas av mögelsvampen Aspergillus flavus som främst växer i varma och fuktiga miljöer. Mögeltoxinet är cancerogent och överförs från fodret till mjölken och kan därmed påverka också människor. För att säkerställa att importerade foderråvaror inte innehåller förhöjda halten av aflatoxin är mottagaren skyldig att låta analysera partiet med avseende på aflatoxin. Om gränsvärdet för aflatoxin överskrids får inte fodret säljas eller användas förrän Jordbruksverket beslutat om åtgärd. Gränsvärdena för aflatoxin är olika beroende på till vilka djurslag foderråvarorna ska användas. Lägst är gränsvärdet för foderråvaror till mjölkkor. Dioxiner: Med anledning av ett flertal incidenter under de senaste åren med fynd av höga halter dioxiner i foder har EU-institutionerna (parlamentet, rådet och kommissionen) fattat en rad beslut för att minska riskerna för exponering, bl.a. fastställs i rådets direktiv 2001/102/EG gränsvärden för olika foderprodukter bl.a. fiskprodukter. Analyserna är mycket kostsamma (ca kr/analys) och tar lång tid att utföra. Salmonella: Sveriges salmonellakontroll, inklusive salmonellakontrollen av foder, för 2002 kommer att rapporteras separat av SVA (i samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet) till EU-kommissionen. I denna årsrapport återges enbart en kort sammanfattning av resultaten avseende kontrollen av foder. Det ska observeras att proverna som rapporteras inte överensstämmer med det totala antalet prover. Till skillnad från den obligatoriska provtagningen behöver företagen vid frivillig provtagning endast rapportera positiva fynd. Läkemedel och koccidiostatika: 1. Kontroll av inblandad mängd: a. Tylosinfosfat i slaktsvin- och smågrisfoder (Tylosinfosfat används för att behandla bakteriella sjukdomar hos bl.a. svin efter receptförskrivning av veterinär). b. Narasin i slaktkycklingfoder (Narasin används för att behandla koccidios hos slaktkycklingar). c. Zinkoxid i smågrisfoder (zinkoxid används för att behandla diarrésjukdomar hos smågrisar i samband med avvänjning. 2. Kontroll av ej tillåtna substanser: Amprolium i fjäderfäfoder och Monensin i slaktnötsfoder. 3. Kontroll av överföring av Narasin mellan tillverkningssatser. Provtagningen inriktar sig på hönsfoder. En bakgrund till kontaminationsproblematiken med Narasin finns i Jordbruksverkets foderkontroll 2002, Rapport 2003:8. 8

13 GMO: Kontroll av råvaror (majs, soja och raps). Bakgrunden till provtagningen av GMOprodukter beskrivs i Rapport 2003:8. Europaparlamentet antog den 22 september 2003 två nya förordningar med avseende på GMO: Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) - nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder och - nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer. Enligt förordningarna är det förbjudet att använda GMO-produkter eller produkter framställda av GMO i foder om inte produkten är godkänd. Om GMO används i foder ska detta tydligt framgå av märkningen. Märkningstvånget gäller inte, om förekomsten är oavsiktlig eller teknisk oundviklig och märkningsgränserna är följande: - 0,9 % godkända GM-produkter - 0,5 % ej godkända GM-produkter men som har fått ett positivt yttrande i EU:s riskbedömning samt - 0 % icke godkända GMO- eller GM-foder som ännu inte har riskbedömts av EFSA är inte tillåtna inom EU dvs. nolltolerans. Gårdskontroll: Jordbruksverket bedriver tillsyn av foder på gårdsnivå. Denna kontroll har ökat de senaste åren och kommer sannolikt att prioriteras än mer i framtiden. Inte minst är det tydligt genom Kommissionens rekommendationer att även foder ute på gårdarna ska ingå i kontrollprogrammet. Synen på livsmedelskedjan, från jord till bord, innebär att hela foderkedjan uppmärksammas inklusive hur foder hanteras och tillverkas på gårdarna. För att på ett så effektivt sätt som möjligt nå ut till hundratalet gårdar, har distriktsveterinärer anlitats förutom de ordinarie foderinspektörerna. Kontrollen har under 2003 omfattat dioxinanalyser, läkemedelshantering och kontroll av eventuell förekomst av bearbetat animaliskt protein Särskild tillsyn Alla foderanläggningar ska besökas en gång per år för en särskild tillsyn. Inspektionerna genomförs av en av Jordbruksverket utsedd foderinspektör samt en länsveterinär. Särskild tillsyn omfattar en dokumentationskontroll, en fysisk kontroll av anläggningen samt provtagning i miljön för salmonella. Kraven kring läkemedelshantering kontrolleras, förutsatt att foderblandningar innehållande läkemedel eller koccidiostatika tillverkas på anläggningen. Därutöver väljs varje år ett kontrollområde som ska prioriteras vid inspektionen, för 2003 var det rengöringsrutinerna. Företaget ska ha väl utformade skriftliga instruktioner för rengöringsprogram och för olika moment i tillverkningen, särskilt viktigt är detta för kritiska punkter såsom blandare, värmebehandlingsdel och kylarsystemet. Dessutom ska företaget dokumentera vilka åtgärder som ska vidtas och har vidtagits i olika problemsituationer. Den fysiska genomgången av fabriken innebär en kontroll av hur väl företaget följer de krav som finns om god ordning och rengöring. Lokalerna ska vara utformade på ett sådant sätt att städning underlättas och att risken för kontaminering minimeras. 9

14 Det sker slutligen provtagning i miljön för kontroll av salmonella. Prover, normalt stycken, tas fördelat över hela fabriken med viss övervikt till kritiska punkter i tillverkningskedjan. Om Jordbruksverket anser att det framkommer brister i efterföljande rapport skickas en begäran om åtgärdsplan till företaget. Det sker utan bedömning om bristerna är allvarlig eller inte. Företaget ombeds att beskriva i planen vad som kommer att åtgärdas och när åtgärden beräknas vara klar. Åtgärdsplanen ska därefter godkännas av Jordbruksverket Vidtagna åtgärder vid överträdelser När en avvikelse som faller utanför toleransgränsen påträffas vid grund- eller säkerhetskontroll, skickas en begäran om yttrande till foderföretaget. Företagets svar ska omfatta en förklaring till varför avvikelsen uppstått, vilka åtgärder man vidtagit för att säkerställa att felet inte uppstår igen samt data som stödjer att vidtagna åtgärder har önskvärd effekt. Jordbruksverket kan lägga saluförbud på produkter som kan anses vara skadliga för djur och människor eller har skadlig inverkan på miljön. Jordbruksverket kan även i särskilda fall väcka åtal via domstol. När brister påpekats vid den särskilda tillsynen, ska företagen skriftligen presentera en åtgärdsplan som ska godkännas av Jordbruksverket. Om företagen inte uppfyller sina åtaganden, kan Jordbruksverket besluta om vite och vid behov väcka åtal EU-kommissionens inspektion Under 2003 besökte Food and Veterinary Office (FVO) samtliga medlemsländer för att granska hur medlemsländerna implementerat rådets direktiv 95/53/EEG om organisation av officiell kontroll på djurfoderområdet samt rådets direktiv 95/69/EEG och kommissionens direktiv 98/51/EG om godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder. En motsvarande rundtur hade tidigare genomförts hos kandidatländerna. Inspektionen i Sverige skedde under perioden den 12 till 16 maj. Efter en dags genomgång av hur kontrollen är uppbyggd i Sverige, besökte inspektörerna under fyra dagar olika aktörer på fodermarknaden såsom tullen, tillverkare av foder och förblandningar, lantbrukare samt SVA. Resultatet av inspektionen var till övervägande del positivt. Kritik riktades dock mot att foderkontrollen är främst inriktad mot foderindustrin. Även enskilda lantbruk bör enligt FVO omfattas i en ökad omfattning. FVO:s rapporter återfinns på FVO:s hemsida

15 1.3 Svensk fodertillverkning i siffror Det finns ett 40-tal anläggningar som tillverkar foderblandningar till livsmedelsproducerande djur. Två företag står för 90 % 6 av produktionen. Därutöver finns det företag, som endast, blandar djurägarens spannmål med inköpt kompletteringsfoder (koncentrat) s.k. blandartjänst. Eftersom dessa inte betecknas som foderleverantörer, behöver de inte rapportera några kvantiteter. Mellanhänder är de företag som importerar foder och/eller lagrar foder för vidare försäljning. Cirka 250 mellanhänder är registrerade hos Jordbruksverket, den huvudsakliga importen av rör foder till sällskapsdjur. En mellanhand är registrerad för hantering av förblandningar och 16 är godkända för hantering av fodertillsatser och/eller foder innehållande läkemedel. Registrerade och godkända fodertillverkare och mellanhänder presenteras i tabell 1.2a och 1.2b Råvaror Jordbruksverket begär in rapporter om råvaruförbrukningen från foderföretagen varje halvår. Företagen ska ange vilka råvaror som använts, till vilket djurslag och om råvarorna är av svenskt ursprung. En sammanställning över råvaruförbrukningen 2003 finns att se i tabellerna Den totala förbrukningen av råvaror har minskat med 5 % jämfört med 2002, från drygt 2,3 till knappt 2,2 miljoner ton. Minskningen gäller inte råvaror till hästfoder och övriga djurslag där förbrukningen istället har ökat. Andelen råvaror som producerats i Sverige var 68 % i foderblandningar till livsmedelsproducerande djur och 78 % i hund- och kattfoder. Vete var den enskilt vanligaste råvaran därefter kom korn och soja. Andelen majs har emellertid ökat från 0,01 % under 2002 till 0,25 % under 2003, vidare har andelen betfor minskat från 3,51 % till 0,62 %. Andelen övriga råvaror (rapporteras som en egen grupp) har ökat från 1,33 % till 3,94 %. I övrigt var fördelningen mellan råvaror och råvarugrupper under 2003 i stort sett densamma som under I fjäderfäfoder utgjorde vete nästan hälften av mängden råvaror. Proteinandelen i fjäderfäfoder bestod till 97 % av vegetabiliska råvaror, varav soja var den största delen. 73,5 % av råvarorna var av svenskt ursprung. De mest förbrukade råvarorna i svinfoder var vete, korn och soja. Proteinandelen bestod till 99 % av vegetabiliska råvaror. 75,4 % av råvarorna var av svenskt ursprung. Nötfoder bestod till 63 % av korn, raps, betmassa, soja och de råvaror som angetts som andra vegetabiliska proteinfoder. Rågvete användes under 2003 till nötfoder men däremot inte under Andelen råvaror i gruppen övriga biprodukter har ökat undantaget är betfor som har minskat, jämfört med ,5 % av råvarorna var svenska. I hästfoder var havre och vetekli de mest använda råvarorna. Råg, rågvete, havrekli och majs användes 2003 men inte under Gruppen övriga vegetabiliska proteinråvaror har ökat från 0,31 % under 2002 till 12,51 % under ,5 % av råvarorna var svenska. 6 Personliga kommentarer Svenska lantmännen och Svenska foder april

16 Vete och färska slaktbiprodukter är de största råvarorna i hund- och kattfoder. Andelen köttoch benmjöl minskade medan färska slaktbiprodukter ökade jämfört med Andelen vegetabiliska fetter ökade medan animaliska fetter minskade jämfört med ,9 % av råvarorna var svenska Tillsatser och bioproteiner Fodertillsatser, som används i den svenska foderproduktionen, är huvudsakligen importer främst via annat EU-land. Fem anläggningar i Sverige är godkända för tillverkning av fodertillsatser, se tabell 1.2a Förblandningar Det finns fem anläggningar som är godkända för tillverkning av förblandningar för vidare försäljning, se tabell 1.2a Foderblandningar År 2003 tillverkades/importerades ton foder, varav ton (92 %) till livsmedelsproducerande djur och ton (8 %) till sällskapsdjur. Foderproduktionen till livsmedelsproducerande djur har minskat med 4 % jämfört med Sedan 2001 har trenden varit neråtgående. Till sällskapsdjur har produktionen och importen däremot ökat med 8 %. Av den totala foderförbrukningen utgörs 96 % av det svenskproducerade. Den inhemska tillverkningen av foderblandningar till livsmedelsproducerande djur utgör 99 % av den totala. Den totala produktionen av nöt-, svin-, och fjäderfäfoder har minskat med 4 %. Foderproduktionen till får och ren har minskat kraftigt med 27 respektive 54 %. Importen av foder till livsmedelsproducerande djur kommer enbart från EU (88 %) och övriga Europa (12 %). Importen av foderblandningar har minskat med 48 %. Andelen importerade foderblandningar från övriga Europa har ökat med 5 procentenheter. Det svensktillverkade sällskapsdjursfodret har minskat sina marknadsandelar med två procentenheter till 56 %. Den största delen importerat foder till sällskapsdjur kommer från Europa (86 %), därefter följer Nordamerika (8 %), Europa utom EU (5 %) och Australasien (1 %). Mängden tillverkat/importerat foder till sällskapsdjur (häst, hund och katt) ökade under 2003 med 8 % till ton. Andelen hundfoder som tillverkats i Sverige minskade dock med 5 procentenheter. Foderstatistiken återges i översikt i tabellerna Läkemedel i foderblandningar För inblandning av läkemedel och vissa fodertillsatser (bl.a. koccidiostatika) i foder krävs ett godkännande från Jordbruksverket, såväl på industri- som på gårdsnivå (hemmablandare). Detaljer kring tillståndsgivningen regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:177) om foder. Godkända anläggningar på industrinivå presenteras i tabell 1.2a (den alfanumeriska koden slutar med ett M för företag som har tillstånd att hantera läkemedel). Under år 2003 har 31 foderanläggningar haft tillstånd för tillverkning av foderblandningar innehållande läkemedel. Sex av dessa använde inte läkemedel under året. 12

17 På gårdsnivå är det 96 anläggningar som är godkända hemmablandare och av dessa har 53 anläggningar inte blandat läkemedel i foder under året. Hemmablandarna är företrädesvis svin- eller pälsdjursuppfödare (tabell 1.2a). Läkemedelsstatistik presenteras i tabellerna Mängden läkemedel anges i kg aktiv substans enligt ATC-systemet 7. Uppgifterna avser enbart läkemedel och koccidiostatika som distribueras via foder antingen i form av inhemsk fodertillverkning eller import (avseende fiskodlingar) för användning inom landet. Uppgifterna är inhämtade från tillverkarnas egna förbrukningsuppgifter till Jordbruksverket samt från Fiskhälsan FH AB 8. Förbrukningen av läkemedel som blandas in i foder ligger generellt på samma nivå som de föregående åren. Undantaget är zinkoxid, vars förbrukning ökade med 2000 kg aktiv substans, vilket motsvarar 57 %. Det är främst foderindustrin som står för den ökade förbrukningen av zinkoxid. Jordbruksverket kommer närmare att utreda vad som kan ha orsakat den kraftiga ökningen. Förbrukningen av parasit- och avmaskningsmedel har ökat från 11 kg till 39 kg. Förbrukningen av läkemedel i foderblandningar under år 2003 framgår av tabell I tabell redovisas förbrukad mängd läkemedel och koccidiostatika till fjäderfä, tabell 1.22 till svin, tabell 1.23 till nötkreatur, tabell 1.24 till fisk samt till pälsdjur i tabell Animaliska biprodukter Den 1 maj 2003 blev Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (den s.k. ABP-förordningen) tillämplig i stort sett i sin helhet. Förordningen är direkt tillämpbar i hela EU och ska inte implementeras i nationella regelverk. ABP-förordningen berör foder inom många områden. Bl.a. ställs det i ABP-förordningen upp krav för godkännande av anläggningar för sällskapsdjursfoder (sådana som använder animaliska biprodukter i produktionen) och s.k. uppsamlingscentraler. Tillverkare av foder (innehållande animaliska biprodukter) till pälsdjur, djurparksdjur, maggots och till viss del också hundar ska godkännas som uppsamlingscentraler. Kraven för uppsamlingscentraler är något lägre än för anläggningar för sällskapsdjursfoder. Alla mottagare av foder från dessa anläggningar måste ha tillstånd från Jordbruksverket liksom de som hämtar animaliska biprodukter direkt från slakteri. I samband med att anläggningar godkänns som uppsamlingscentraler och anläggningar för sällskapsdjursfoder, utförs besök på anläggningarna. Därefter står anläggningarna under regelbunden tillsyn av Jordbruksverkets personal. Enligt ABP-förordningen ska medlemsstaten ha godkänt mottagandet av bearbetat animaliskt protein före införsel av dessa produkter. Under år 2003 utfärdades sådana godkännanden (accepter) för foderändamål från Danmark, Nederländerna, Tyskland och Belgien. Mottagare var hundfoder- och pälsdjursfodertillverkare. Jordbruksverket utfärdade accepter för bearbetat animaliskt protein i form av följande produkter: kycklingmjöl, kycklingblodmjöl, fjädermjöl, kött- och benmjöl, grevmjöl, lamm-mjöl (ursprung Nya Zeeland), äggpulver och blodplasma (de två sistnämnda produkterna räknas idag inte som bearbetat animaliskt protein). Under året utfärdades också en accept för fiskensilage avsett som svinfoder. 7 Anatomical Therapeutic Chemical classification system = ett gemensamt skandinaviskt system bestående av 14 huvudgrupper uppdelade efter var eller hur läkemedlet verkar. FASS VET. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, LINFO Läkemedelsinformation AB, Box 17608, Stockholm 8 Användning av läkemedel och vacciner till odlad fisk under Fiskhälsan FH AB, Älvkarleby. 13

18 1.5 Ekologisk produktion Under 2003 genomfördes en översyn av reglerna för foder och utfodring i EU:s EKOförordning. Översynen omfattade bl.a. en inventering där foderföretag fick göra en bedömning av tillgången på ekologiskt producerade foderråvaror. Med utgångspunkt från denna inventering och övriga önskemål från medlemsstaterna gjordes ett antal förändringar i förordningens listor över godkända konventionellt producerade foderråvaror av vegetabiliskt, animaliskt och mineraliskt ursprung. I de två förstnämnda listorna blev ändringarna små medan listan över mineraler utökades, framför allt med ett antal fosfater. Reglerna för konserveringsmedel ändrades även på så sätt att de organiska syrorna sorbinsyra, myrsyra, ättiksyra, mjölksyra, propionsyra och citronsyra nu generellt är tillåtna att användas i foderkonservering i ekologiskt lantbruk och inte som tidigare bara vid ensilering. En annan ändring som kan ses både som en skärpning och ett förtydligande av reglerna är att 50 % av fodret till växtätare (nötkreatur, får, getter och hästar) ska komma från den egna gården eller vara framställt i samarbete med andra ekologiska gårdar. Tidigare gällde detta som princip men någon procentsats fanns inte fastställd. Hela beslutet över förändringen finns publicerad i kommissionens förordning (EG) nr 2277/2003 av den 22 december 2003 om ändring av bilagorna I och II till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. Under översynen kom diskussionen även att handla om kravet på 100 % ekologiskt foder som enligt EU-förordningen träder i kraft den 24 augusti Detta var en av de mest aktuella frågorna i diskussionen under 2003 och allt efter som augusti 2005 närmar sig ökar frågan i betydelse. Något konkret arbete med att se över undantaget har emellertid ännu inte (april 2004) inletts inom EU. I Sverige bedriver näringen ett omfattande utvecklingsarbete på området samtidigt som forskning pågår. Ett annat undantag som går ut under 2005 är möjligheten att använda syntetiska vitaminer till idisslare. Forskning pågick under 2003 för att hitta lösningar och fortsätter under Dessutom fick den sedan flera år pågående förhandlingsprocessen att införa detta undantag sin formella avslutning genom att kommissionen utfärdade förordning (EG) nr 599/2003 av den 1 april 2003 om ändring av förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. I denna förordning gjordes även vissa mindre ändringar av övriga foderregler. 14

19 1.6 Nationellt och internationellt samarbete Nationellt FOM Medverkan har ägt rum i FOM 9, som är ett forum för berörda myndigheter och forskare, vars uppgift är att ta upp aktuella frågor om skadliga föroreningar. Forumet koordinerar faktainformation vid incidenter som kan röna särskilt medialt intresse. Därutöver arrangerar Forumet nationella och internationella seminarier. Identifiering pågår beträffande vilka nya substanser s.k. POPs (persistent organic pollutions) som bör bli föremål för särskilda insatser. Mykotoxiner I samrådsgruppen för mykotoxiner diskuteras kommande lagstiftning på området och vilka undersökningar som är aktuella. Livsmedelsverket är sammankallande och förutom Jordbruksverket kommer deltagarna från bl.a. livsmedelsindustrin (kvarnbranchen), laboratorier (SVA) och från forskningssidan (SLU). Djurhälsonämnden (slaktkycklingar) Djurhälsonämnden bildades på initiativ av Jordbruksverket, när Sverige inte längre fick behålla receptförskrivningen av koccidiostatika. Djurhälsonämnden skall genom fortlöpande besättningskontroll bevaka koccidiosläget inom svensk slaktkycklingproduktion (25 kontrollbesättningar blir föremål för tarmskadebedömningar - leision scooring vid dagars ålder), samt också via slakterierna ha en kontroll av clostridios läget. Nämnden skall övervaka förbrukningen av koccidiostatika, bedöma effekten, besluta om val av substans samt inblandningsmängd (direktiven styr relativt fast inom vilka gränser de olika preparaten kan tillsättas). Dessutom skall nämnden följa utvecklingen av alternativ till i dag använda koccidiostatika. Förutom Jordbruksverket deltar Svensk fågel, Livsmedelsverket, SVA och SLU i nämndens arbete. Foderråd Två gånger om året sammankallar Jordbruksverket till foderråd. Representanter från foderföretag, SVA och LRF träffas för att diskutera frågor som rör foderkontroll och Jordbruksverket presenterar förändringar i tillsyn och lagstiftning. Foderrådet är ett forum för myndigheten och foderindustrin att diskutera viktiga frågeställningar. GMO På GMO-myndighetsmötet, som hålls höst och vår, träffas personer som ansvarar för GMfrågor på olika myndigheter. Det är ett informationsnätverk vars ambition är att förmedla erfarenheter och lagförändringar på GM-området I Norden Jordbruksverket medverkade vid det internordiska mötet om foderkontroll som hölls på Island. Lagstiftningsförslag om officiell foderkontroll, fodertillsatser, foderhygien och GMO diskuterades. Även gällande förordningar/direktiv om animaliska biprodukter och fodersäkerhet fanns på agendan. 9 FOM = Forum för organiska miljögifter 15

20 1.6.3 EU-arbete Foderfrågor inom EU regleras dels genom foderlagstiftning, dels genom veterinär lagstiftning och slutligen via lagstiftningen för ekologiskt lantbruk. Foderlagstiftningen diskuteras i huvudsak inom SANCO, Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och folkhälsa sektion Foder (SKLD- Foder) samt i arbetsgrupper under denna kommitté. Mötesrapporter publiceras på SANCO:s 10 hemsida 11. Veterinär lagstiftning behandlas i en annan sektion av SKLD, nämligen Biologisk säkerhet i livsmedelskedjan och i arbetsgrupper under denna kommitté. Lagstiftningen för ekologiskt lantbruk behandlas i Ständiga kommittén för ekologiskt lantbruk (AGRI 10 ). Utöver SANCO och AGRI deltar Jordbruksverket även i rådets arbetsgrupper. SKLD - Foder Frågor som har diskuterats i SKLD rör bl.a.: - Klassificering av olika foderprodukter (råvaror, tillsatser, förblandningar, etc.) - Gränsvärden för dioxin och andra främmande ämnen, - Högsta tillåtna halter av spårelement, - Koordinerade kontrollprogram, - Hantering av Rapid Alert System for Food and Feed, - Codex alimentarius - Nya och/eller ändringar av godkännanden av fodertillsatser, m.m., - Uppföljning av situationen för kalkonuppfödare inom EU i.o.m. förbudet mot användning av Nifursol samt - Fastställande av analysmetoder (kött- & benmjöl, dioxin) - Jordbruksverket har även ansvarat under året för den löpande administrationen och den vetenskapliga utvärderingen av ansökningsdossiers avseende fodertillsatser och bioproteiner för EU-godkännande. Under året har även löpande diskussioner förekommit avseende implementering av nya direktiv och förordningar, t.ex. öppen deklaration (direktiv 2002/2/EG)- och fodertillsatsförordningen (EG) nr 1831/2003. Andra särskilt viktiga områden och nya lagstiftningsförslag som har diskuterats intensivt är främmande ämnen och foderhygien. SKLD - Biologisk säkerhet Inom SKLD:s sektion Biologisk säkerhet i livsmedelskedjan och i arbetsgrupper under denna kommitté hanterades lagstiftning rörande transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) och animaliska biprodukter (ABP), två områden som även inrymmer foderfrågor. TSE-lagstiftningen ryms i huvudsak inom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati. Under året hölls en rad arbetsgruppmöten inom TSE-området vilka bl.a. resulterade i en revision av de bestämmelser 10 SANCO = Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd AGRI = Generaldirektoratet för jordbruk 16

21 i förordningen som gäller foder och utfodring (artikel 7 och bilaga IV). En ändringsförordning (EG) nr 1234/2003 med detta innehåll antogs i juli De bestämmelser som nu infördes i bilaga IV hade tidigare delvis funnits i separata beslut (rådets beslut 2000/766/EG och kommissionens beslut 2001/9/EG). Bestämmelserna gäller det s.k. totala foderförbudet att livsmedelsproducerande djur inte får utfodras med bearbetat animaliskt protein. I och med att bestämmelserna infördes i TSE-förordningen påbörjades också en uppluckring av det totala foderförbudet bl.a. genom att blodprodukter och blodmjöl från andra djur än idisslare nu får användas i foder till odlad fisk. ABP-lagstiftningen ryms i huvudsak inom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (beskrivs närmare under punkt 1.4.6). Inför att denna förordning skulle börja tillämpas från den 1 maj 2003 avhölls under våren 2003 ett antal arbetsgruppmöten vilka resulterade i att en rad tillämpnings- och övergångsbestämmelser antogs bl.a. gällande foder och utfodring. Bland de tillämpningsbestämmelser som antogs kan nämnas: - möjligheten till utfodring av hotade asätande fåglar med specificerat riskmaterial (SRM) i vissa länder - undantag från kannibalismförbudet när det gäller utfodring av pälsdjur (undantag för Finland) - klarläggande av hur kannibalismförbudet påverkar utfodring av fisk med fiskmaterial Bland de övergångsbestämmelser som antogs kan nämnas möjligheten för Tyskland och Österrike att fortsatt använda matavfall som foder till svin fram till den 31 oktober Ständiga kommittén för ekologiskt lantbruk Aktiviteterna inom EKO-området rapporteras under kapitel Övrigt internationellt OECD I OECD, Task Force for Safety of Novel Foods and Feed har två möten genomförts under året (13-14 februari och december). Task Force bildades 1999 och arbetet har i huvudsak inriktas på framtagning av koncensusdokument, dvs. sammanställning över kunskap av vikt vid bedömning av livsmedels och foders säkerhet med en fokusering på genetiskt modifierade produkter. Dokumenten innehåller information som är ömsesidigt accepterad av medlemsländerna, men dokumenten är inte juridiskt bindande. Dokumenten avser inte att ta upp samtliga frågor som krävs vid en bedömning av nya livs- och fodermedelssäkerhet, utan ger en grund för hur olika produkter kan värderas baserat på en jämförelsestrategi med traditionella livs- och fodermedel. Konsensusdokumenten utgör ett av instrumenten för handläggande tjänstemän då de ger grundläggande vägledning och information. The Working Group on Harmonization of Regulatory Oversight in Biotechnology har tagit fram kompletterande dokument som ska underlätta bedömning av utsättning av genetiskt modifierade växter i naturen. Under år 2003 publicerades två dokument, ett om majs och ett om djurfoder. Dessutom publicerade OECD rapporter från workshops och olika sammanställningar inom området. Samtliga dokument kan hämtas på OECD:s hemsida

22 FAO Personal från Jordbruksverket deltog i en gemensam konferens mellan foderindustrin och FAO avseende fodersäkerhet, IFIF/FAO International Feed Conference - Feed Safety Där diskuterades hur man internationellt (främst ur FAO:s perspektiv med inriktning mot tredje värden) ska implementera Codex global Code for of Good Animal Feeding Practice när denna slutförs. 18

23 2 EU harmoniserad rapportmodell Kommissionen har sammanställt en harmoniserad modell för de årliga rapporterna avseende tillsynen från medlemsländerna. Kapitel 2 omfattar tabeller som beskriver hur kontrollen har genomförts och innehåller uppgifter över antal besök på olika typer av anläggningar, vilka typer av foder som provtagits, genomförda analyser och analysmetoder. En fullständig omställning av rapporteringssystemet, för att fullt ut kunna besvara kommissionens frågeställningar, kommer att ta några år i anspråk, bl.a. på grund av införskaffande av ny programvara. Avsikten med tabellerna är att få en samlad bild på vad som har gjorts i det enskilda medlemslandet, inte att peka ut vad som är bristerna i rapporteringen. Det är inte heller avsikten med kontrollen att samtliga analyser och kontroller på alla typer av företag och produkter ska genomföras varje år. För att få en helhetsbild av foderkontrollen har inspektionerna på tillverkning och provtagning av sällskapsdjursfoder medtagits (tabell ) och referenser för samtliga metoder på genomförda analyser presenterats (tabell 2.4). Tabell 2.1 Inspektioner och besök i förhållande till typ av foderföretag: Uppgifterna motsvarar samtliga kontrollbesök. Utöver provtagning sker en viss kontroll av märkningsuppgifter antingen direkt på plats eller på Jordbruksverket. Inspektören kontrollerar även om det finns produkter som inte är anmälda till Jordbruksverket, då anmälningsplikt gäller för alla foderprodukter som finns på den svenska marknaden. Tabell 2.2a Provtagning i förhållande till typ av foderföretag Tabell 2.2b Typ av prov i förhållande till foderkategori Tabell 2.3a Analyser av oönskade och inte godkända substanser och produkter i råvaror Tabell 2.3.b Analyser av oönskade och inte godkända substanser och produkter i foderblandningar Tabell 2.4 Näringsanalyser i foderblandningar Tabell 2.5 Analyser av fodertillsatser i foder Tabell 2.6 Analysmetoder och gränsvärden Tabell 2.7 Märkningskontroll: Tabellen tas inte med i rapporten eftersom någon sådan statistik inte varit möjlig att sammanställa. Märkning kontrolleras alltid i samband med att nya produkter anmäls till Jordbruksverket. Märkningen kommenteras även i samband med att prover tas ut för analys. Då brister påpekas av allmänheten kontrolleras dessa produkter. 19

24

25 3 Koordinerat kontrollprogram på EU nivå Kommissionens rekommendation (2003/91/EG) omfattar kontroll av främmande ämnen: - Bearbetat animaliskt protein - Dioxin - Förbjudna antibiotika som används som tillväxtbefrämjande medel Rekommendationen omfattar även ett givet tabellformat för rapporteringen (Bilaga I, II & III enligt kommissionens rekommendation 2003/91/EG). 3.1 Bearbetat animaliskt protein Inblandning/kontamination av kött/benmjöl undersöktes med mikroskopi enligt direktiv 1998/88/EG. Analysen består av ett anrikningssteg där foderprovet slammas upp i ett lösningsmedel med så hög densitet att allt utom benfragment och mineralpartiklar hålls flytande. Sedimentet undersöks sedan under mikroskop och innehållet av animaliska beståndsdelar skattas från förekomsten av benfragment. Metoden som är mycket känslig, kan påvisa mängder under 0,01 %. Om benfragment påvisas upprepas analysen. Om benfragment återfinns i den nya analysen kommenteras detta i analysprotokollet och provet anses vara positivt. Inom programmet för officiell provtagning togs totalt 347 mikroskopianalyser på foderfabriker, som tillverkar foder till livsmedelsproducerande djur, för att undersöka förekomsten av bearbetat animaliskt protein. Av proverna kom 177 från idisslarfoder, 80 från fjäderfäfoder, 86 från svinfoder och 4 togs på råvara. Vid två tillfällen hittade man spår av bearbetat animaliskt protein i foder till idisslare. I ena fallet var det rester av fiskben och i det andra var det spår av ben från däggdjur. Det påvisade innehållet av bearbetat animaliskt protein var spårbart men ej kvantifierbart. Uppföljande utredningar kunde inte förklara var kontamineringen hade uppstått. Kontroll för bearbetat animaliskt protein genomfördes även på gårdar som har livsmedelsproducerande djur. År 2003 besöktes 115 gårdar och totalt analyserades 127 prover. Av dem var 70 tagna på idisslarfoder, 39 på svinfoder, 12 på fjäderfäfoder samt resterande på hästfoder och råvaror. Vid ett tillfälle påvisades spår av ben i ett svinfoder, men halten var för låg för att kvantifieras. Uppföljande prover togs på gårdens råvaror utan att fler spår av ben hittades. Orsak till kontamineringen kunde därför inte fastställas. Under 2003 analyserades 50 prover på importerade råvaror. Proverna togs direkt vid import tillfällena för att kontrollera att råvarorna inte var kontaminerade med bearbetat animaliskt protein. Samtliga prover var fria från bearbetat animaliskt protein. Resultaten sammanfattas i tabellerna 3.I.A-C. 21

26 3.2 Bakgrundsnivåer av dioxin i foderråvaror I Kommissionens rekommendation 2003/91/EG föreslås kontroll av kontaminering av vissa industriella biprodukter med dioxin under torkning eller annan typ av bearbetning. Samtidigt pågår ett projekt där samtliga medlemsstater tar prover på foderråvaror enligt ett kontrollprogram. Syftet är att samla in uppgifter till en databas där man kan utläsa vilka bakgrundsnivåer av dioxin som finns. Det kommer att vara viktigt för framtida lagstiftning då man tar fram nya gränsvärden för dioxin. Jordbruksverket har tagit prover enligt det kontrollprogrammet. Under 2003 togs 29 foderprov för dioxinanalys. De grupper av foder som provtogs var råvaror av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, mineraler, spårelement, förblandningar och foderblandningar. Fördelningen av de 29 prover som togs enligt kontrollprogrammet återfinns i tabell 3.II.A. Proverna är ännu ej färdiganalyserade. Under 2002 togs nio prover på ensilage hö och spannmål. På grund av att analyserna tar lång tid att genomföra blev resultaten inte färdiga i tid för att presentera i föregående års rapport. Resultaten återfinns i tabell 3.II.A. 3.3 Tillväxtbefrämjande antibiotika Monensin kontrollerades i totalt 35 slaktnötsfoder vid totalt 22 kontrollbesök. I inget av kontrollerade foderpartier konstaterades halter av monensin överstigande detektionsgränsen (0,1 mg/kg). För 27 av de kontrollerade partierna genomfördes en fördjupad kontroll av tillverkningsloggar utan anmärkningar (Tabell 3.III.A). 22

27 4 Nationell foderkontroll 4.1 Grundkontroll Näringskontroll Under 2003 togs prover ut för analys av näringsämnen (råprotein, råfett, aska, växttråd m.fl.). Medelbetyget totalt för alla proverna blev 3,8 (preliminärt värde) i kontrollen Cirka 13 % (preliminärt värde) av proverna fick betyget 1 vilket ledde till krav på skriftligt yttrande och uppföljning, tabell 4.1 och 4.2. Inte i något fall var dock avvikelserna i näringsinnehåll sådana att det föranledde att Jordbruksverket beslutade om åtgärder i form av t.ex. saluförbud Mineraler och spårelement Fosfor analyserades i 35 prover. I totalt 6 prover avvek innehållet för mycket i förhållande till deklarerat värde. Kalcium analyserades i 35 prover och där påträffades en avvikelse, det var ett foder till häst som innehöll för låg halt. Selen kontrollerades i 57 foderblandningar till nöt, svin och fjäderfä. Av dem avvek 6 från deklarerat värde. Natrium och kalium kontrollerades i mineralfoder där de deklarerades. Det är ingen obligatorisk märkningsuppgift. Natrium analyserades 17 gånger varav 3 analyser påvisade avvikelser. Kalium analyserades enbart en gång men då med godkänt resultat. Magnesium analyserades i ett hästfoder och då avvek innehållet för mycket i underkant, dvs. innehållet var lägre än deklarerat. Fyra stycken smågrisfoder analyserades för zinkinnehåll och ett av dessa innehöll för höga halter Aminosyror Innehåll av lysin kontrollerades i svinfoder. Alla 12 analyserade prover innehöll halter av lysin som överensstämde med deklarerad halt. Metionin och cystein analyserades i fjäderfäfoder. Samtliga 15 analyser för metionin och de10 för cystein överensstämde med deklarerat värde. Enligt kontrollplanen skulle även metionininnehållet i fiskfoder analyseras. Metionininnehållet var dock inte deklarerat på de prover som togs under Vitaminer Alla vitaminanalyser görs vid bäst-före-datum eftersom vitaminhalten sjunker successivt i fodret. Under 2003 har tre prover analyserats för vitamin B2, ett i hästfoder, ett i fårfoder samt ett i hundfoder. Hundfodret innehöll för låg halt B2-vitamin i förhållande till deklarerat värde. Ytterligare ett hästfoder har provtagits men är ej analyserat eftersom bäst-före-datum ej passerats. 23