U 28/2013 rd. Arbetsminister Lauri Ihalainen

Transkript

1 U 28/2013 rd Statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens utkast till förslag till kommissionens förordning om tilllämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (de minimis-förordningen) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen kommissionens utkast av den 20 mars 2013 till förslag till förordning om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 23 maj 2013 Arbetsminister Lauri Ihalainen Regeringssekreterare Tarja Sinivuori-Boldt

2 2 U 28/2013 rd ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET PROMEMORIA UTKAST TILL FÖRSLAG TILL KOMMISSIONENS FÖRORDNING OM TILLÄMP- NINGEN AV ARTIKLARNA 107 OCH 108 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIO- NENS FUNKTIONSSÄTT PÅ STÖD AV MINDRE BETYDELSE 1 Förslagets bakgrund och mål Enligt artiklarna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt faller EU:s reglering av statliga stöd under kommissionens behörighet. Den grundläggande principen för EU:s kontroll av statligt stöd är att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel i FEUF ska underrättas om stöd som uppfyller kriterierna i artikel i FEUF. Europeiska kommissionen har exklusiv behörighet att avgöra om stödet är förenligt med den inre marknaden. Stödordningar eller enskilda stöd får inte genomföras förrän kommissionen har godkänt dem. Det finns undantag från skyldigheten att underrätta kommissionen på förhand. Med stöd av rådets förordning (EG) nr 994/1998 (den s.k. bemyndigandeförordningen) har kommissionen möjlighet att fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder är av mindre betydelse och således inte påverkar handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna. På stöd av mindre betydelse (nedan de minimis-stöd) tillämpas därför inte anmälningsförfarandet, utan de kan tas i bruk utan kommissionens godkännande. När stöd beviljas ska medlemsstaternas myndigheter dock tillämpa de förfaranden som föreskrivs i förordningen, bl.a. för att säkerställa att de minimis-tröskeln inte överskrids. Kommissionen har med stöd av bemyndigandeförordningen antagit förordningar om de minimis-stöd sedan I den gällande de minimis-förordningen (kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006) har taket för stöd av mindre betydelse fastställts till euro per företag under en period om tre på varandra följande beskattningsår. Förordningen tillämpas i princip inom alla industrioch servicesektorer. Inom vissa sektorer (t.ex. primärproduktion av jordbruksprodukter, fiske och vattenbruk) tillämpas lägre de minimis-tak och separata de minimisförordningar för att minimera snedvridningen av konkurrensen. Vid uträkningen av stödtaket beaktas alla de minimis-stöd som myndigheterna har beviljat ett företag. Myndigheterna i medlemsstaten kan bevilja de minimis-stöd först när de har klarlagt att detta stödtak inte överskrids. Det finns två alternativa sätt att övervaka stödtaket: att kontrollera kumuleringen av stöd i ett nationellt centralt register över de minimis-stöd eller ett övervakningsförfarande som baserar sig på företagets egna redogörelser. Den nuvarande allmänna de minimisförordningen upphör att gälla den 31 december Kommissionen inledde den 20 mars 2013 ett offentligt samråd om sitt utkast till förordning. Hösten 2012 ordnade kommissionen i anslutning till översynen av förordningen ett allmänt kartläggande samråd, där man frågade om medlemsstaternas och berörda parters synpunkter på tillämpningen av förordningen. Översynen av förordningen ingår i den modernisering av det statliga stödet i EU (KOM (2012) 209 slutlig), som kommissionen inledde i maj Denna har tre syften. Syftet med moderniseringen är för det första att modernisera reglerna om statligt stöd så att det statliga stödet främjar den ekonomiska tillväxten i enlighet med Europa 2020-målen. För det andra syftar moderniseringen till att förskjuta tyngdpunkten i övervakningen av statligt stöd till sådana fall som mest snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Härmed avses dels en noggrannare övervakning av stora stöd som snedvrider konkurrensen, dels en förenkling av beviljandet av sådana stöd som endast i begränsad omfattning snedvrider konkurrensen. Det tredje syftet är att strömlinjeforma och förenkla reglerna om

3 U 28/2013 rd 3 statligt stöd och snabba upp kommissionens beslutsfattande. I utkastet till förordning har kommissionen försökt hitta en balans mellan de olika syftena i moderniseringen av det statliga stödet. I fokus för förslaget står en förenkling av reglerna så att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids och att stödet ska främja en effektiv användning av offentliga medel. De minimis-förordningen har redan i sin nuvarande form avsevärt förenklat behandlingen av små stöd, eftersom man inte har varit tvungen att anmäla stöden till kommissionen. Den föreslagna förordningen syftar till att ytterligare förtydliga och förenkla reglerna för de minimis-stöd och att genom effektivare övervakning av kumuleringen säkerställa att stödtaket iakttas. 2 Förslagets huvudsakliga innehåll De viktigaste delområdena i förslaget gäller stödtaket, sättet att beräkna stödbeloppet för lån och garantier samt utvecklingen av ett övervakningssystem för de minimis-stöd. Enligt förslaget ska det nuvarande taket på euro för de minimis-stöd behållas av flera orsaker. Enligt kommissionen skulle en betydande ökning av stödet kunna leda till mycket stora kumulativa stödbelopp och en ojämn fördelning av stöden mellan företagen och medlemsstaterna speciellt under den nuvarande ekonomiska recessionen. En höjning av stödet är också förknippad med rättsliga förbehåll. Kommissionen kan höja stödtaket endast till den del som stödet inte påverkar handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna. Därför är ett högre stödtak inte nödvändigtvis möjligt. Dessutom kan en höjning av stödtaket strida mot syftet i moderniseringen av det statliga stödet att rikta stödet till förmån för EU2020-målen, eftersom de minimis-stöd kan beviljas för vilka syften som helst i ett företag. Enligt förslaget ska stödtaket inom sektorn för persontrafik på väg höjas från nuvarande euro till euro, eftersom små företag inte längre är utmärkande för sektorn. På företag inom sektorn för godstrafik på väg ska däremot även i fortsättningen tillämpas ett lägre tak på euro. Kommissionens förslag om stödtak medför inga väsentliga ändringar i Finlands nuvarande system för statligt stöd. Med beaktande av ökningen i den allmänna kostnadsnivån innebär förslaget de facto en skärpning av stödtaket, eftersom taket i och med förslaget skulle vara detsamma under en mycket lång tidsperiod under åren I preliminära inofficiella sammanhang har det framgått att flera medlemsstater sannolikt kommer att föreslå att taket ska höjas. Från de stora medlemsstaternas håll kan eventuellt väntas krav på till och med betydande höjningar. Sådana företagsstöd som helt eller delvis baserar sig på de minimis-reglerna är i Finland till exempel närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklingsunderstöd, arbetsoch näringsbyråernas startpeng, Tekes stöd till nystartade innovativa företag, stödelementen i Finnveras lån och garantier samt företagsstöd som beviljas av kommuner. År 2010 beviljades i Finland de minimis-stöd till ett belopp av cirka 300 miljoner euro (i summan ingår inte kommunernas stöd). Enligt Finlands erfarenhet av systemen för företagsstöd har det nuvarande taket för de minimis-stöd inte avsevärt begränsat beviljandet av stöd och det finns alltså inget nationellt behov av att höja stödtaket. Genom förslaget förenklas tillämpningen av förordningen på stöd som beviljas i form av lån och garantier genom att beräkningen av stödbelopp som hänför sig till dessa stödformer underlättas. Till exempel i fråga om lån ska ett enkelt system kunna användas i en situation där lånebeloppet understiger en miljon euro och har en löptid på högst fem år. I en sådan situation behöver stödbeloppet inte längre beräknas som en differens mellan den marknadsmässiga referensräntan och den faktiska ränta som tas ut hos företaget. När det gäller övervakningen av de minimis-stöd förutsätter förslaget att medlemsstaterna upprättar ett centralt register över de minimis-stöden från och med den 1 januari Enligt den gällande de minimisförordningen har upprättandet av ett centralt register varit frivilligt och det har funnits två alternativa sätt att ordna stödkumuleringen: 1) Stödmyndigheten ska innan stödet beviljas be företaget lämna en redogörelse för vil-

4 4 U 28/2013 rd ka de minimis-stöd företaget har fått under en period på tre år. På motsvarande sätt ska företaget i stödbeslutet informeras om beloppet av det beviljade de minimis-stödet, så att företaget i fortsättningen på begäran kan uppge beloppen av de erhållna de minimisstöden. Till exempel i Finland och i största delen av EU:s medlemsstater har övervakningen av de minimis-stöden ordnats på detta sätt. 2) Övervakning av stödet med hjälp av ett nationellt centralt register över de minimisstöden. Alla myndigheter åläggs att anmäla de beviljade de minimis-stöden till det centrala registret. På så sätt kan en myndighet som planerar att bevilja ett stöd försäkra sig om företagets de minimis-stödkvot utan att företaget behöver tillfrågas om situationen. Ett centralt register över de minimis-stöd är i bruk till exempel i Slovenien, Republiken Tjeckien och Portugal. Problemet med det förstnämnda förfarandet kan anses vara att det baserar sig på stödmottagarens egen aktivitet. Stödmottagaren måste känna till sina erhållna de miminimisbaserade stöd. Därför kan nivån på övervakningen av stöden variera från ett företag till ett annat, eftersom företagen trots stödmyndighetens information inte nödvändigtvis känner till de minimis-reglerna. Kommissionen anser därför att ett arrangemang som baserar sig på stödmottagarens redogörelse inte garanterar medlemsstaternas myndigheter tillräckliga resurser för att kontrollera att taket inte överskrids. Upprättande av ett centralt register är enligt förslaget ett oumbärligt verktyg för att garantera en heltäckande övervakning och säkerställa att inget de minimis-stöd negativt påverkar konkurrensen. Kommissionens förslag innebär att man i Finland för övervakning av stödkumuleringen ska upprätta ett centralt register, i vilket införs uppgifter om alla de minimis-stöd som myndigheterna (inkl. kommunerna) har beviljat från och med den 1 januari I Finland har frågan om upprättandet av ett centralt register tidigare utretts ur nationellt perspektiv, men tillsvidare har man avstått från projektet. Eftersom stödet enligt den föreslagna nya de minimis-förordningen tillsammans med t.ex. de minimis-stödet inom jordbrukssektorn inte får överstiga euro, ska man med hjälp av det centrala registret sannolikt också övervaka den sammanlagda kumuleringen av olika de minimis-stöd. Därför kan övervakningen av stödkumuleringen i vissa specialfall vara tekniskt svår att förverkliga Till exempel inom sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter (kommissionens förordning EG nr 1535/2007) övervakas utöver stödtaket per företag också stödtaket per land, vilket innebär utmaningar för registrets datasystem. I praktiken ska bestämmelser om registret och användningen av det utfärdas på lagnivå. Myndigheterna ska genom lag åläggas att införa de beviljade de minimis-stöden i registret. Eftersom övervakningen av de minimis-stöd förutsätter kontroll av en period på tre beskattningsår, kommer registret att vara klart att användas Under en övergångsperiod, under tiden , ska den nuvarande övervakningsmekanismen användas i övervakningen av stöden. 3 Förslagets rättsliga grund och subsidiaritetsprincipen Enligt artiklarna i fördraget om EU:s funktionssätt faller regleringen av statliga stöd under kommissionens behörighet. Kommissionen har ensamrätt att under övervakning av Europeiska unionens domstol utforma detaljerade regler om stödens godtagbarhet med stöd av artiklarna och Medlemsstaterna hörs i egenskap av sakkunniga. Genom artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel i fördraget. Kommissionen ska höra medlemsstaterna två gånger i den rådgivande kommittén för statligt stöd innan kommissionen antar en förordning för viss tid med stöd av ovannämnda bemyndigandeförordning. Subsidiaritetsprincipen tillämpas inte, eftersom förslaget gäller tillämpning av regler

5 U 28/2013 rd 5 om statligt stöd, som omfattas av Europeiska unionens exklusiva behörighet. 4 Behandling i EU och nationell behandling I ärendet har skriftligen hörts sektionen för konkurrens, statsstöd och upphandling (EU 12) och U-skrivelsen behandlades på sektionens möte den 13 maj I det sammanhanget ansåg Ålands landskapsregering att det är godtagbart att höja det nuvarande taket för de minimis-stöd till euro under en period på tre år. Kommissionen har kallat medlemsländernas representanter till det första mötet i den rådgivande kommittén för statligt stöd den 23 maj Kommissionen kommer under 2013 att ordna ett andra möte efter att först ha publicerat ett ändrat utkast till förordning utifrån medlemsstaternas och de berörda parternas kommentarer. Den nya förordningen avses träda i kraft den 1 januari Konsekvenser för den nationella lagstiftningen, inkl. Ålands ställning Förslaget förutsätter inga direkta ändringar i den nationella lagstiftningen om företagsstöd. Om upprättandet av ett nationellt register över de minimis-stöd ska däremot föreskrivas på lagnivå. Kommissionens förordning är direkt tilllämplig rätt i Finland. Förordningen innehåller inte frågor som faller under Ålands behörighet. 6 Övriga konsekvenser Förslaget har inga direkta budgetkonsekvenser för användningen av företagsstöd i Finland. EU:s regler om statligt stöd, inklusive förordningen om de minimis-stöd, ställer upp de allmänna yttre villkoren för myndigheternas beviljande av stöd; bestämmelserna påverkar inte anslagen för företagsstöd. Upprättande av ett centralt register för de minimis-stöd har ekonomiska konsekvenser för staten och vissa myndigheter som beviljar de minimis-stöd. Utöver startkostnaderna kommer underhållet av övervakningssystemet för stödkumuleringen samt integreringen av de befintliga datasystemen i det nya stödregistret att orsaka kostnader. Förslaget om ett centralt register kan i någon mån uppskattas minska företagens administrativa börda, eftersom företagen inte längre behöver spara uppgifter om erhållna de minimis-stöd, utan myndigheterna övervakar stödkumuleringen med hjälp av det centrala registret. En övervakning av kumuleringen baserad på det centrala registret behandlar alla företag lika och förbättrar på så sätt företagens rättssäkerhet. Registret kan dessutom uppskattas ha positiva konsekvenser med tanke på de statliga stödens inverkan på konkurrensen, eftersom risken för beviljande av stöd som överskrider stödtaket, med hjälp av det centrala registret minimeras. Förslaget har inga betydande konsekvenser för de stödbeviljande myndigheternas administrativa börda. Den administrativa bördan ökar närmast hos de myndigheter som inte har möjlighet att integrera sina egna datasystem i det nya centrala registret. Dessa myndigheter blir tvungna att manuellt mata in uppgifterna om de minimis-stöd i det centrala registret. Förslaget förbättrar dock alla stödbeviljande myndigheters rättssäkerhet, då ansvaret för att stöden är förenliga med reglerna inte längre är beroende av det stödmottagande företagets redogörelser. 7 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet förhåller sig positivt till kommissionens förslag. Förslaget innehåller inga aspekter som Finland behöver motsätta sig. Statsrådet stöder bibehållandet av taket på euro för de minimis-stöd. Finlands mål är bibehållande av det nuvarande stödtaket eller högst en moderat höjning av stödtaket (t.ex. inflationsjustering). Om en höjning av stödtaket trots allt tas upp i förhandlingarna, förutspår statsrådet att den slutliga kompromissen kommer att vara en högre höjning en så. Att bibehålla det nuvarande taket för de minimis-stöd skulle vara motiverat ur konkurrens- och inremarknadspolitisk synvinkel. Eftersom de minimis-stöd kan hänföras till vilka kostnader som helst i ett företag,

6 6 U 28/2013 rd kan en höjning av det nuvarande stödtaket tydligt öka risken för snedvridning av konkurrensen. Med beaktande av medlemsstaternas olika budgetsituationer skulle en betydande höjning av stödtaket kunna öka risken för stödkonkurrens på den inre marknaden och leda till en stödpolitik som ytterligare snedvrider konkurrensen mellan medlemsstaterna. Till ett centralt register över de minimisstöd hänför sig dessutom nationella utredningsfrågor, men statsrådet ser ingen orsak att motsätta sig kommissionens förslag om upprättande av ett register. Utvidgningen av kumuleringsövervakningen till att omfatta den sammanlagda kumuleringen av olika de minimis-stöd kan i vissa situationer vara svår att förverkliga. Därför förhåller sig statsrådet avvaktande särskilt till övervakningen av de minimis-stöd inom sektorn för primärproduktion inom jordbruket med hjälp av ett centralt register, eftersom övervakningen av dessa stöd förutom på stödtaket per företag också baserar sig på en stödkvot per land.