Levande Skärgårdsnatur 2006 med rapporter från 2005

Transkript

1 Levande Skärgårdsnatur 2006 med rapporter från 2005 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska Riksmuseet och Svenska Naturskyddsföreningen

2 På omslaget Berguv (Bubo Bubo) Skärgårdsstiftelsen har under många år arbetat med att dokumentera förekomsten av berguv i Stockholms skärgård. Under de senaste tio åren har dock antalet lyckade häckningar minskat och anledningen till detta är ännu okänd. Skärgårdsstiftelsen ser det därför som en viktig uppgift att försöka ta reda på orsaken till berguvstammens nedgång. Av den anledningen har arbetet för berguvens fortlevnad i Stockholms skärgård under år 2004 intensifierats, vilket har blivit möjligt tack vare flertalet idiella insatser samt ekonomiskt stöd från världsnaturfonden WWF. Europas största uggla, går att finna i små populationer i stora delar av Europa, Nordafrika och Asien, där den är representerad av ett flertal olika varianter med olika färg och storlek. Berguven kan förväxlas med den till hälften så stora hornugglan som låter liknande och ser nästa exakt likadan ut. Båda finns i Stockholms skärgård. Uven ropar i slutet av februari till slutet av mars. Mest aktivt i skymningen, kan även höras periodvis hela natten. Det händer att uven kan börja ropa innan solen har gått ned. Gamla uv-par är mycket tystare än nya hanar i ett revir. Hanen ropar med ett dovt ho-hoo (upprepas ofta med 1 minuts mellanrum), som kan höras väldigt långt över is. Honan kan svara med ett liknande läte, i falsett. Honan ropar väldigt sällan någon längre tid. Liknade läten kan höras om man kommer nära ungar under våren/sommaren. Då finns en liten risk att uvarna anfaller. Uvarna ropar i de flesta vädersituationer, ofta är ett väderomslag extra positivt. Ungarna tigger i sommarnatten med ett ganska strävt raspande läte(något likt, som när man hyvlar trä). Berguven föredrar häckplatser som ligger i bergsbranter med riktning mot sydost-sydväst. Kan också häcka direkt på marken under en buske eller sten. Berguven bygger inte något bo, utan gräver en fördjupning i marken. Uven rör sig i stora områden för att jaga, reviret kan vara över en kvadratmil. De byten som fångas är de som är enklast att fånga, helt beroende på årstid och miljö. T.ex. råttor, harar, kråkor, sjöfågel, mås. Fiender: Människa, vanligast är störning under perioden när uven ruvar (mars - mitten av maj). Uven blir rädd och lämnar boet så att kråkor m.fl. kan äta av äggen. Vildsvin, äter gärna ägg och ungar. Grävling, äter gärna ägg och ungar. Räv, äter gärna ägg och ungar. Läs mer om projektet på sidan 17. Levande Skärgårdsnatur 2005 Omslagsfoto: Sten Söderlund Skärgårdsstiftelsen 2005 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Postadress: Box 7669, Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel: , Fax: E-post: kansliet@skargardsstiftelsen.se Hemsida:

3 Innehållsförteckning Projektbeskrivning 3 Delprojektrapporter Kustfågelinventering 7 Ringmärkning av kustfåglar 12 Havsörn 15 Berguv 17 Mellanskarv 18 Ejderboräkning i Lygne skärgård 19 Gråsäl 20 Sjöfågelskydd - mink 21 Havstulpaner 22 Blåstång 23 Fjärilar och fjärilsmiljöer i Stockholms södra skärgård 25 Mnemosynefjärilen 26 Guckusko 27 Majviva 27 Hartmansstarr 28 Gulyxne 28 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1

4 Foto: Roine Karlsson Lyftande skrattmås. 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

5 Projektbeskrivning Stockholms skärgård utgörs av en mosaik av öar och vatten som skapar unika livsmiljöer både ovan och under ytan. För att skydda och bevara skärgårdens växt- och djurliv och dess unika naturvärden är det framför allt viktigt att snabbt kunna upptäcka förändringar. Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande Skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om ett antal olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare detta arbete kan förändringar snabbt upptäckas. Det gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Levande Skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behåller sin form med väl inarbetade inventeringsmetoder och naturvårdsinsatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort antal delprojekt enligt följande: inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter inventering och märkning av alkfågelbestånden inventering av ejderbon i Lygne skärgård utfodring, märkning och bevakning av havsörnsstammen inventering och märkning av berguv inventering av mellanskarvens boplatser inventering och bevakning av gråsäl uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt av naturvårdsskäl även jakt på mink bevakning av havstulpaner inventering av blåstång inventering- och naturvårdsinsatser specifikt för mnemosynefjärilen samt fjärilar i allmänhet inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade växtarters överlevnad; guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne inventering av betesmarker på Rågskär Projektledningen har under året bestått av: Johan Ahlbom, Skärgårdsstiftelsen; projektledare Mats Nordin, Länsstyrelsen; kustfåglar Björn Helander, Naturskyddsföreningen/Riksmuseet; havsörn och gråsäl Karin Fagergren, Skärgårdsstiftelsen; havstulpaner Hans Kautsky, Stockholms Universitet; blåstång Roland Staav, Riksmuseet; ringmärkning kustfåglar Sten Söderlund, Skärgårdsstiftelsen; samordnare samt inventerare. Alar Broberg, Konsult; berguv Elisabeth Hedin, Norrtälje naturvårdsfond; mnemosyne, Gulyxne och Hartmanstarr Anett Persson, Skärgårdsstiftelsen; allmän fjärilsinventering l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 3

6 Året som gick ett sammandrag År 2005 började blåsigt med Stormen Gudrun som fällde stora delar av södra och mellersta Sveriges skogsbestånd. Stockholms skärgård drabbades bara lindrigt jämfört med andra delar av vårt land. De första månaderna på året bjöd annars mestadels på milt väder och öppet vatten. Först i mars kom vintern och isarna lade sig i stora delar av skärgården. När isarna gick upp i april kunde den årliga inventeringen av fågel och säl sätta igång på allvar, en hektisk tid för många av stiftelsens tillsynsmän och skärgårdsbevakare. Både maj och juni var detta år kyliga och bjöd på regn lite då och då. Sommarens stora samtalsämne var algblomningen, som tidvis var kraftig i vissa delar av skärgården. Under denna tid var vädret varmt och soligt, vilket höll i sig fram till mitten av september då vädret slog om till något kyligare. Under våren och sommaren genomfördes de ordinarie inventeringarna av kustfågel inom ramen för Projekt Levande Skärgårdsnatur. Årets och de 19 föregående årens inventeringar har nu givit ett gediget material som analyseras djupare på sida 7-11 i denna rapport. Vid den årliga expeditionen för ringmärkning av alkfågel, skarv och skräntärna ringmärktes totalt 674 fåglar, varav 521 var ungar blev de gamla sillgrisslornas år, då man bland annat fann en sillgrissla som hängt med i hela 34 år! År 2005 blev havsörnsprojektets trettiofemte 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r verksamhetsår. Mellan Arholma och Landsort, inkluderat fastlandskusten, kontrollerade havsörnsprojektet under 2005 totalt 49 häckningsförsök, varav 33 var lyckade med 59 ungar som resultat. Under året ringmärktes det 17 berguvsungar i Stockholms skärgård. De många tipsen som kommit in från allmänheten där man noterat berguv har varit värdefull information i arbetet. Några mellanskarvskolonier övergavs under häckningstiden. Vi misstänker starkt att havsörn medverkat till att skarvarna plötsligt kan överge sina häckningsöar under säsongen. Årets sälinventering vid Svenska Björn genomfördes som tidigare år. Vid kuträkningen i slutet av mars var det dock fortfarande isläge vilket gjorde att inventerarna inte kunde ta sig iland. Detta löste man istället med att ta sig ut till området med helikopter och där fotografera kutarna från luften för att på så sätt kunna uppskatta antalet. Sjöfågelskydd i form av jakt på mink har under året resulterat i omkring 300 avlivade minkar, vilket är ungefär lika många som föregående år. Minkjakten har en positiv inverkan på fågellivet som ökar när minken minskar. Undersökningarna av havstulpaner startade i slutet av 90-talet och har som syfte att ta reda på och sprida information om när havstulpanerna sätter sig fast. År 2005 satte sig havstulpanerna huvudsakligen fast i mitten till slutet av juli. Blåstångsinventeringen har nu pågått i över 10 år och fortsätter som planerat. Blåstången är mycket viktig för många växt- och djurarter och därför också för Östersjöns ekosystem. Syftet med arbetet är att försöka få en uppfattning om blåstångens situation idag och iaktta eventuella förändringar. I Riddersholms naturreservat med omnejd har arbetet för att gynna den sällsynta Mnemosynefjärilen fortsatt. Försöken med att sätta ut individer har för tillfället avstannat men man har under året noterat att arten har börjat sprida sig något i området. Under året har den allmänna fjärilsinventeringen fortsatt för att lokalisera naturvårdsintressanta områden viktiga för fjärilsfaunan i Stockholms södra skärgård. Flertalet nya landskapsfynd har gjorts liksom ett nytt fynd för landet på Utö. Inventeringar av flora samt naturvårdande insatser för vissa arters överlevnad har fortsatt som tidigare. Både förekomsten av majviva och guckusko på de inventerade områdena har ökat något. Även inventeringarna av de rödlistade arterna hartmanstarr och gulyxne vid Riddersholm har fortsatt. Båda arterna verkar utvecklas positivt. Under 2005 har Skärgårdsstiftelsen deltagit i ett inventeringsarbete av gråtrutkolonier. Bakgrunden är den uppmärksammade så kallade fågeldöden eller trutsjukan där flertalet län rapporterat in en förhöjd

7 dödlighet främst bland gråtrutar sedan år Under våren 2005 beslutade Naturvårdsverket och SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) i samråd med landets Länsstyrelser att en extra övervakningsinsats skulle utföras under 2005 för att kartlägga hur omfattande trutdöden var i landet. Detta arbete deltog Skärgårdsstiftelsen i genom inventeringsinsatser på utvalda gråtrutkolonier i Stockholms skärgård. För mer information och resultat från den nationella inventeringen besök Syftet är att, med hjälp av kontinuerliga inventeringar, kunna upptäcka förändringar i floran över tid. Resultaten redovisas i rapporten först efter flera års inventering. Stockholm februari 2006 Johan Ahlbom Projektledare Karin Fagergren Miljöhandläggare Anett Persson Miljöhandläggare Inventeringen av betesmarker på Rågskär i Nämdö skärgård startade år 2001 och fortsätter som planerat. Foto: Sören Colbing Det är inte lätt att få tag på sillgrisslorna som ska ringmärkas. De gömmer sig på de mest otillgängliga platser, som här i en djup bergsskreva. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 5

8 Foto: Roine Karlsson Bill Douhan kikar efter kustfågel, medan Jonas Karlsson sitter vid årorna. 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

9 Delprojektrapporter 2005 Kustfågelinventering Inventeringen av vissa kustfågelarter har årligen genomförts under 20 års tid i Stockholms skärgård, vilket börjar bli en gedigen och intressant tidsserie. Målsättningen är att genom årliga inventeringar följa vissa kustfågelarters utveckling och uppmärksamma förändringar. Inventeringarna genomförs av Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och skärgårdsbevakare. Sammanställningen har gjorts av Mats Nordin på Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län. Resultat Ejder Ejdrarna (S. mollissima) i de räknade områdena har under de 20 åren av räkning ökat påtagligt under de första 10 åren och därefter minskat, men i betydligt långsammare takt. Förändringarna i de enskilda skärgårdsområdena är stora och snabba och kan gå i motsatt riktning även i näraliggande områden. I de räknade områdena är det två områden som utmärker sig genom kraftig tillväxt under 20-årsperioden, Svenska Högarna och Storö-Bockö- Lökaö. Från att från början ha hyst knappt en fjärdedel av ejdrarna hyser dessa områden nu mer än hälften i de områden som räknats ända från Även Stora Nassa och Nåttarö har svagt stigande trender över 20-årsperioden, medan alla övriga större områden har l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 7

10 vikande trender. De flesta av dem har en stadigt vikande trend över hela perioden, men två av dem avviker. Bullerö hade en markerad botten i slutet av 90-talet, men har sedan sakta stigit så att de sista åren ligger nära medelvärdet för de 10 första åren. Sedan räkningar började i Lygne 1991 har där funnits en stark, och kanske något stigande stam fram till 2003 då en mycket kraftig minskning inleddes. Svärta Svärtan (M. fusca) har under de 20 åren genomgått en mycket kraftig minskning. Under de första 8 åren fanns över hälften av fåglarna i ett enda område, Stora Nassa. Svärtorna i Stora Nassa minskade mycket kraftigt under perioden och har sedan dess legat i paritet med andra områden. Antalet svärtor i övriga områden sammanräknat har också en svagt minskande trend under 20-årsperioden. I de flesta av områdena har den negativa trenden varit tydligare än den totala trenden eftersom två områden ökat påtagligt. Det gäller Svenska Högarna och Lygne. Lygne har ökat under en följd av år, men minskat abrupt under de två senaste åren. Svenska Högarna har plötsligt hamnat högt under tre av de senaste fyra åren. Tordmule Tordmuleräkningarna började 1986 i liten skala. Då räknades fyra områden varav tre idag utgör några av de största kolonierna i Stockholms skärgård. I denna längsta tidsserie har tordmulen (A. torda) ökat mycket kraftigt fram till ca 1987, legat tämligen konstant till 2002 och därefter minskat påtagligt. Om man tar med ytterligare några kolonier från 1991, framför allt med den stora kolonin vid Gunnarstenarna inräknad, får vi ändå ungefär samma bild. Ser man till de enskilda kolonierna är variationerna år från år ibland mycket stora. Kolonier mer eller mindre försvinner över ett år, men det är inte heller ovanligt med fördubblingar över en säsong. Foto: Roine Karlsson Tordmule. 8 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

11 Sillgrissla Sillgrisslan (U. aalge) förekommer regelbundet endast i ett fåtal extrema ytterskärgårdskolonier. I princip ingår alla Stockholms sillgrisslor i detta material. Trenden över åren verkar tämligen stabil, möjligen med en viss ökning. Tobisgrissla Räkningarna av tobisgrissla (C. grylle) påbörjades långt senare än övriga arter. Många tecken tydde på att tobisgrissla minskat kraftigt och därför påbörjades årliga räkningar år Antalet räknade kolonier har ökat successivt, och från 1998 kan man få ihop ett diagram med fler kolonier. Från 1994 till 2000 ökade tobisgrisslan i materialet, för att sedan toppåret 2000 åter ha minskat. Om man bara tittar på kolonierna som var med redan 1994 har minskningen varit mycket kraftig, ca 60%, medan materialet från 1997 med flera lite större kolonier visar en mer måttlig minskning om ca 20 % sedan Foto: Roine Karlsson Tobisgrissla. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 9

12 Foto: Roine Karlsson Diskussion Ejder Ejdern har i Stockholms skärgård bland de största och tätaste stammarna i Europa. Den över hela perioden sett svagt ökande stammen och de relativt blygsamma svängningarna i det totala antalet räknade ejdrar ger intryck att arten klarar sig bra i Stockholms skärgård. De mycket stora förändringarna inom enskilda skärgårdar, som ibland går i motsatt riktning trots att områden ligger nära varandra, ger dock en osäkrare bild. Långlivade fåglar, som våra ejdrar, i täta populationer förökar sig långsamt. Om minskningarna i vissa skärgårdar berodde på ökad dödlighet bland vuxna fåglar, skulle inte framgångsrik häckning i andra områden kunna kompensera så som vi ser i totalantalet. Dessa minskningar bör därför tolkas som omflyttningar och inte som förhöjd dödlighet. Förändringar över tid tycks göra att vissa områden får så kraftigt försämrade förutsättningar för framgångsrik fortplantning att nästan alla ejdrar flyttar därifrån. Dessa omflyttningar gör det tveksamt om de räknade områdena räcker för att få en generell bild av utvecklingen i Stockholms skärgård. Om till exempel någon av de mycket expansiva skärgårdarna Svenska Högarna eller Storö- Bockö-Lökaö inte vore med bland de räknade skärgårdarna skulle totalbilden bli betydligt mörkare. Om å andra sidan betydligt fler sådana mycket expansiva områden ligger utanför materialet kan räkningarna ge en alltför negativ bild. Jämförelser mellan den längre tidsserien med färre räknade skärgårdar och den kortare, med ytterligare tre områden räknade från 1991, visar hur enskilda skärgårdar kan påverka resultatet. I det ena fallet ser vi en i stort sett konstant population under de senaste 10 åren, i det andra fallet långsam minskning. Vad kan det då vara som så drastisk försämrar områdenas lockelse som häckningsområden? Födotillgången för ungarna i de strandnära algbältena varierar förmodligen mest med kalla och varma vårar och inte mellan näraliggande skärgårdar över flera år. Inte heller förändringar i träd- och busktäckning eller annat som kan påverka möjligheterna att hitta bra boplatser verkar vara tänkbara förklaringar till så snabba och varierande förändringar av antalet häckande ejdrar. Troligast verkar därför vara varierande predation på bon och ungar. Åtminstone mink, havsörn, räv och korp kan vara aktuella, olika i olika områden. Minkens expansion under början av perioden tycks inte ha påverkat totalantalet ejdrar negativt, varför den för ejdern knappast är den viktigaste predatorn. Svärta Svärtan förekommer i Sverige dels längs Östersjökusten, dels i fjällvärlden. Fjällförekomsterna är dock glesa och under 70-talet fanns ca 90% av Sveriges svärtor längs ostkusten. De rikaste förekomsterna fanns i Stockholms skärgård. Sedan dess har svärtan minskat katastrofalt i de räknade områdena. Det i början av perioden utan konkurrens viktigaste området bland de räknade områdena, Stora Nassa, var vid totalinventeringen vid mitten av 1970-talet det bästa området i hela Stockholms skärgård och sannolikt även landet. Idag finns sannolikt de tätaste förekomsterna i Bottniska viken, där arten ökat en hel del. Svärtan häckar betydligt senare än ejdern och möjligen har det med skillnaderna i utvecklingen av arternas numerär att göra. Nedgången sammanfaller med minkens expansion i skärgården och kanske är den orsak genom att ha större predation senare på säsongen när dess ungar är större. Ejder. 1 0 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

13 Kullar av svärta observeras numer sällan och kanske är det så att Stockholms svärtor inte själva klara att upprätthålla sitt nuvarande bestånd. Kanske fylls det på av svärtor som, efter att ha rastat här på väg till uppväxtområden i Bottniska viken eller den ryska tundran, väljer att stanna i en till synes bra häckningsmiljö i Stockholms skärgård. Några observationer av höga antal svärtor enstaka år i ytterskärgårdar antyder att en del av de fåglar vi räknar kan vara rastare på väg till arktiska häckningsområden. Tordmule Tordmulen var på 1970-talet mycket mer spridd i skärgården och häckade i små kolonier spritt i ytterskärgården. Med minkens expansion har de flesta tordmular trängts ihop i ett fåtal stora kolonier i isolerade utskärgårdar. Jämför man våra siffror med antalen i 1970-talets totalinventering i skärgården har tordmulen ökat kraftigt fram till sekelskiftet, trots att de flesta kolonier övergivits. Trots en betydande minskning sedan sekelskiftet räknar vi idag nästan dubbelt så många tordmular som det fanns i Stockholms skärgård vid mitten av 1970-talet. Antingen har lämpliga bytesfiskarter ökat kraftigt under perioden så att häckningsframgången blivit mycket bättre (den viktiga rovfisken torsk har ju minskat kraftigt), eller så består ökningen främst av inflyttning från tordmulekolonier utanför länet. Kanske finns det inte lika väl isolerade utskärgårdar att söka sig till längs angränsande kustavsnitt eller i Ålands skärgård. Liksom för tobisgrisslan kan man spekulera i om en minskande minkpopulation får tordmularna att sprida sig till fler och mindre kolonier (där vi inte räknar dem). De senaste årens minskning kan vara utflyttning till stora kolonier utanför länet eller spridning till fler mindre kolonier inom vår skärgård. Katastrofer med många döda fåglar under vintern borde ge mer likartat resultat i de olika kolonierna och vi har inte fått rapporter om epidemier med döda fåglar i enskilda kolonier. Sillgrissla Tyvärr är sillgrisslorna svåra att räkna eftersom de gärna gömmer sig inne i djupa sprickor utan att lämna kolonin vid räknarnas besök. Med varierande ansträngning att skrämma fram dem, hoppar därför våra siffror på ett sätt som antagligen inte motsvarar verkligheten. Tobisgrissla Huvuddelen av artens minskning sedan 1970-talet i Stockholms skärgård som helhet hade kanske redan skett när räkningarna började. De trender som ses i våra diagram kan alltså antas ske på en mycket lägre nivå än vad som fanns förr. Tyvärr är urvalet av kolonier knappast representativt för skärgårdens tobisgrisslor. De stora tordmulekolonier som räknats sedan tidigare har ingått i materialet från början och de tycks liksom för tordmulen ha fungerat som reträttposter för tobisgrisslor som tvingats lämna kolonier längre in i skärgården. I vårt material har en kraftig ökning skett under de första sju åren, men det motsvara troligen inte trenden i hela skärgården. För tobisgrisslan finns inga tecken som tyder på att arten totalt sett ökat som tordmulen gjort. Foto: Roine Karlsson Tobisgrisslor. I stort sett hela minskningen sedan 2000 har skett i Svenska Högarna. Den kan nog antas ha att göra med alltför tät population där. Efter att stora mängder tobisgrisslor flyttat in i området under slutet av 90-talet gjorde konkurrens om föda eller epidemier bland ungarna att nyrekryteringen blev alltför liten. Minskningen bland de vuxna fåglarna kan sedan bero på att dessa dött av eller på att de åter flyttar ifrån kolonin. Det finns rapporter om generellt minskande minkpopulationer i skärgården som skulle kunna leda till utspridning av tobisgrisslorna och minskningstakten i Svenska Högarna förefaller för hög för att var normal dödlighet. Om minken minskat generellt beror det troligen på kalla vintrar och kommer i så fall variera i framtiden. Någon mer långsiktig förbättring för tobisgrisslan är därför troligen inte att vänta. För mer information, kontakta Mats Nordin, Länsstyrelsen mats.nordin@ab.lst.se l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1 1

14 Ringmärkning av kustfåglar I över två decennier har ringmärkning av alkfåglar pågått i Stockholms skärgård. Framför allt är det de långlivade havsfågelarterna sillgrissla och tordmule som märks och inventeras varje år i vissa områden. Under senare år har arbetet även inkluderat det häckande mellanskarvbeståndet med ringmärkning av ungar på programmet. Även den hotade skräntärnan ingår numera som studieobjekt med inventering och ringmärkning av ungar. Detta samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet och Skärgårdsstiftelsen syftar till att få bättre kunskaper om fåglarnas livsförhållanden. Arbetet genomförs av Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och skärgårdsbevakare tillsammans med Roland Staav m.fl. från Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska riksmuseet. Utdrag ur dagboken Det har nu gått 24 år sedan ringmärkningar och inventeringar av vissa utvalda kustfåglar påbörjades inom projektet Levande Skärgårdsnatur. För varje år ökar våra kunskaper om skärgårdens fågelfauna och nya data läggs till de äldre. Här redovisas några smakprov från verksamheten under året 2005 samt några av årets nya resultat. 1 april: Kontroll av hur havsörnar utnyttjar skarvar i kolonin på Småholmarna från land. Flera havsörnar tar både fisk från skarvarna och från varandra. 10 april: Inspektionstur till Skarv och Svenska Stenarna med Skärgårdsstiftelsen. 16 april: Kontroll av bobyggande skarvar på Småholmarna, havsörnarna nu borta. 12 maj: Skarvbo- och hägerboinventering i Stora Värtan med Sören Lindén och Mats Gothnier. Expansion till nya öar har skett under säsongen. 17 maj: Inre skarvinventeringsrundan genomfördes med Sefyr och några elever från Skeppsholmens folkhögskola. 9 juni: Skräntärneinventering norr om Möja. 13 juni: Skarv- och skräntärneinventering i Villinge, Norsten, Bytta Salkobbar och Tärnskär med Sefyr. 23 juni: Med Sefyr på skräntärneinventering och ringmärkning Svartlöga runt. 1 juli: Med Sefyr på skräntärneinventering i norra ytterskärgården, Skrakskären, Rödlöga, Rödkobbarna och skären norr om Möja. 2 juli: Expedition för alk- och skarvmärkning till ögruppen Grän. Totalt hanterades 479 fåglar under dagen. 145 skarvungar, 152 sillgrissleungar och 98 gamla sillgrisslor nymärktes, 77 märkta sillgrisslor kontrollerades och 2 ringar byttes ut. 4 juli: Expedition för alkmärkning och skräntärneinventering i Understens skärgård. 40 fåglar hanterades. 6 juli: Ringmärkningsexpedition till Svenska Högarna. Tecken på algblomning i havet konstaterades. Totalt hanterades 226 fåglar varav 68 märkta sillgrisslor kontrollerades och 8 slitna ringar byttes ut. 7 juli: Skräntärnemärkning vid Harö. 9 juli: Skarvboinventering på Salskären, Svartlögafjärden i den övergivna kolonin. 13 juli och 15 juli: Skräntärneinventering på södra Svartlögafjärden. 17 juli: Tordmulemärkning i Sandhamns skärgård. 3 augusti: Skräntärnemärkning norr om Möja. 4 september: Skarvboräkning på Svartlögafjärden, Gälnan och Småholmarna med Sefyr. 24 september: Skarvboräkning på Skraken, Dalarö med Gunnar Hjertstrand. Ringmärkningsresultat Ringmärkningarna har utförts av Jan Ohlsson (södra skärgården) och Roland Staav (hela skärgården) i samarbete med Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och skärgårdsbevakare. Listan visar antalet nymärkningar. Dessutom har ett flertal gamla alkfåglar fått sina ringar utbytta på grund av slitage. Antal nymärkta fåglar 2005 Ungar Adulta Mellanskarv Labb 1 - Silltrut 4 - Skräntärna 8 - Fisktärna 1 - Silvertärna 16 - Sillgrissla Tordmule Summa Totalt l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

15 Intressanta resultat från ringmärkningscentralen under 2005 Förutom återfynden resulterade ringmärknings- och inventeringsarbetet i att två nya häckplatser för sillgrissla upptäcktes. En unge och en gammal fågel märktes på Gunnarstenarna (Jan Ohlsson). Trots att sillgrisslor noterats åtskilliga år vid ögruppen skulle det dröja till 2005 innan den första häckningen kunde konstateras. Bengt Söderlund kunde också rapportera att omkring 5 sillgrisslepar häckade på Storskär, en isolerad ö öster om Utö Vi åkte runt den fågelrika ön den 2 juli ett par gånger och såg enstaka sillgrisslor, cirka 500 tordmular, en del gråtrutar och ett tiotal grågäss. Mellanskarv Som vanligt rapporterades ett flertal fynd under året. En tvåårig fågel från Bergskäret, Gälnan blev skjuten i en fiskodling i Vitryssland den 6 augusti En annan skarv från samma koloni, men ett år yngre mötte också samma öde vid en fiskrik sjö, Feher-To (Vita sjön) nära Szeged i Ungern. Den vanligaste dödsorsaken för skarvar verkar vara skyddsjakt. En skarv från Grän blev skjuten i det sjörika området i Ain, Frankrike och en ungfågel från 2005 blev redan efter 84 dagar (24 september) skjuten vid Ösel i Estland. En hane på 2,8 kg, född på Trätskärskobben i Svartlögafjärden blev skjuten i januari under första vintern i Ebro-dammen, Santander, Spanien. En annan från Trätskär blev skjuten under sin tredje vinter i februari i Wägitalersee, Innertal i Schweiz. Återfynden visar att skarvarna är sårbara under sina första levnadsår innan de nått könsmogen ålder! Se vidare sidan 18. Sillgrissla 2005 blev verkligen de gamla sillgrisslornas år. Grisslorna är tacksamma att kontrollera bland annat eftersom de kan uppnå så hög ålder. Ringmärkningsresultat visar också att sillgrisslorna blir äldst av alla svenska fåglar. För närvarande ligger rekordet på 38 år, men får projektet pågå ett antal år bör vi hitta fåglar som är 40 år och äldre bytte vi ut en sliten ring på en grissla på Bodskär, Grän mot en fräsch ny ring. Grisslan som var född på Stora Karlsö vid Gotland 1971 infångades på samma plats 2005 och var nu drygt 34 år gammal. En annan sillgrissla märkt som unge på Stora Karlsö 1972 kontrollerades på samma skär och ringen var så tydlig 2005 att den inte behövde bytas. Den hade suttit på grisslan i 33 år och 9 dagar. Sillgrisslekolonin på Bodskär, Grän (kärnkolonin) upptäcktes först 1973 av Nynäs-ornitologerna och har nu funnits i 32 år infångades här två gamla sillgrisslor som båda kontrollerades på samma plats den 2 juli Grisslorna hade burit ringarna i 30 år och 19 dagar, men de var ännu fullt läsliga. Båda dessa grisslor bör vara flera år äldre än 30 år och har sannolikt hållit till i kolonin under hela tiden den funnits. På Österskäret och Västerskäret har sillgrisslekolonier bildats senare, på Österskäret 1997 och på Västerskäret En av de troliga häckfåglarna Foto: Sören Colbing Sillgrissleunge som ska ringmärkas. på Österskäret, Grän bar en sliten finsk ring, som vi bytte ut mot en fräsch svensk. Den var nu 15 år gammal, född på Aspskär, Pernå i Nylands län, södra Finland, där den märktes som unge den 7 juli I Finland är sillgrisslan en mycket sällsynt fågel och en av de få kolonierna finns på Aspskär, som ligger 486 kilometer i västsydvästlig riktning från Grän. För några år sedan kontrollerade vi en sillgrissla med brittisk ring på samma ö, Österskäret. Tydligen sker hela tiden invandring till den östligaste ön i Grän-ögruppen. Invandring kan ske från alla håll. En sex år gammal sillgrissla hade utvandrat från fågelberget Bonden i Ångermanland till Österskäret, 517 kilometer i västsydvästlig riktning. En fjortonårig grissla från Stora Karlsö, 177 kilometer söderut, kontrollerades också bland grisslorna på Österskäret. Den vägde 205 gram, då den hoppade ut från fyrhyllan på Stora Karlsö den 1 juli 1991, kl 22! Den grisslan har även kontrollerats tidigare, första gången 1997 (6 år gammal), då kolonin på Österskäret var nyetablerad. En av årets ungar blev dock inte gammal. Ringen hittades i en spyboll av havsörn på boskäret under hösten. En annan unge från Grän fastnade i ett fisknät i Gdanskbukten, Polen den 22 november, 143 dagar efter märkningen och 467 kilometer fågelvägen från boplatsen. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1 3

16 Foto: Roine Karlsson Tordmule. Tordmule Det händer vid sällsynta tillfällen, att alkor fastnar mellan stenar i boområdet. En tordmule med sliten ring påträffades den 18 juli 2004 på Kalken, Svenska Högarna av Alf Anderin. Det var en tordmule märkt som unge på Abborren, Understen den 10 juli 1984, som vid 20 års ålder råkade ut för en sådan olycka. Det är en av de äldsta tordmularna i svensk ringmärkning. Tordmularna kan också råka ut för andra olyckor. En fågel i sitt andra levnadsår, född på Österskäret, Grän 2004 hittades av skärgårdsbevakare vid Ringsö, Hartsö i Södermanlands skärgård den 6 maj Tordmulen infångades med håv från en båt. Den var pigg, men hade fått ett plastband runt kroppen. Tordmulen befriades från bandet. Efter att ha fått några strömmingar släpptes den i Sävösund samma dag. Tordmularna är könsmogna först efter flera år och har därför ingen brådska att uppsöka sina blivande häckningsplatser. Vi vet sedan tidigare att en del tordmular övervintrar i Baltikum, men kan också stanna kvar där under sommaren. Ett bevis på detta var en ringmärkt tordmule, som under sensommaren 2005 fastnade i ett fisknät utanför Litauens kust och drunknade. Den märktes som unge på Söderskär, Gunnarstenarna i juli Långväga återfynd Under fältarbete med den mystiska trutsjukan hittade Karin Fagergren en död gråtrut med brittisk ring den 21 maj Fyndplats var Mellangrundet i Nämdöfjärden. Truten var i ganska dåligt skick, då den varit död en tid och visade vissa tecken på symtom typiska för fågeldöden, framför allt spår av gröngul spillning. Den var märkt som gammal gråtrut (4k+) den 12 november 2003 i Beaconsfield väster om London. Det var alltså tydligen en Östersjötrut som övervintrat i England, vilket torde vara ganska ovanligt med tanke på att så få fynd rapporteras därifrån till Ringmärkningscentralen. Sedan 1975 bedriver en grupp ringmärkare från Norrtälje (Roslagens Ornitologiska Förening) verksamhet på Svenska Högarna under ledning av Bill Douhan. Under en 30-årsperiod har fantastiska fåglar av 113 arter infångats vår och höst. Av dessa har drygt 300 återfynd meddelats till Riksmuseet rapporterades en nyligen död gräshoppsångare från Mallorca, Spanien den 1 maj. Den var märkt som ungfågel på Svenska Högarna den 18 september 2004 och är det första vårfyndet av denna lilla tropikflyttande fågel, som övervintrar i Västafrika (bl. a. Mauretanien). Totalt har 12 gräshoppsångare ringmärkts på Svenska Högarna, så man kan verkligen tala om bingo att få ett sådant fynd som statistiskt borde vara en omöjlighet. Ett annat fynd gäller en talgoxe, som under vintern 2005 kontrollerades på ett fågelbord i Tiurula, ryska Karelen, 599 kilometer fågelvägen från Storön, Svenska Högarna. Den märktes som ung hona den 1 oktober Vi vet att ryska talgoxar regelbundet passerar ytterskärgården under höstarna, men det är mycket sällan som vi får något bevis på att talgoxarna flyger tillbaka! 1 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

17 Havsörn Kontrollen av havsörnens fortplantningsförmåga vid svenska Östersjökusten ingår sedan mer än femton år i den nationella miljöövervakningen. Bakgrunden till detta är att havsörnen (H. albicilla) tidigt och mycket tydligt signalerade om miljögiftsproblemen i Östersjön. Redan i början på 1960-talet var det uppenbart att något var på tok - de flesta av bona stod tomma frampå försommaren trots att de gamla örnparen varit i bona och påbörjat sina häckningsförsök som vanligt. De allra första larmrapporterna kom bland annat från just Stockholms skärgård. Foto: Roine Karlsson När Naturskyddsföreningen (SNF) startade sina havsörnsinventeringar 1964 för att få koll på det verkliga läget besannades farhågorna med besked, läget var katastrofalt! Under inventeringsåren hittade vi bara totalt 24 ungar i Stockholms skärgård - på sju år!! År 1970 fanns det bara 13 havsörnspar och 7 ensamma gamla fåglar kvar i reviren. Och inte en enda unge producerades det året i Stockholms skärgård, detta havsörnens hemland i Sverige! År 1971 drog SNF igång Projekt Havsörn, för att närmare undersöka vad det var som var fel och försöka vända situationen i en positiv riktning. Det har visat sig att detta var i grevens tid. Projektets ryggrad har hela tiden varit inventeringarna av boplatser och kontrollerna av fortplantningsförmågan, kopplat till undersökningar av miljögifter, föda, spridningsmönster mm. Havsörn. En viktig del är ringmärkningsprogrammet som projektet nu samordnar för hela Europa. Redan efter några år inleddes ett samarbete med Stiftelsen Stockholms Skärgård, som det hette på den tiden, genom kontakter mellan projektledare Björn Helander och stiftelsens Sten Söderlund. De viktigaste delprojekten för att bevara och hjälpa havsörnarna är boplatsskyddet och vinterutfodringen. Vad kunde vara naturligare i just Stockholms skärgård för Projekt Havsörn än att göra gemensam sak med stiftelsen med att genomföra dessa saker. Och på den vägen är det! År 2005 blev projektets trettiofemte verksamhetsår, och den förändring som skett under denna period är enorm. Havsörnen klarade med vår benägna hjälp den djupa krisen, men det tog lång tid. Inte förrän under 1990-talet vände det uppåt i Stockholms skärgård - hela 15 år efter att förbudet mot DDT infördes. Men sedan har det gått snabbt uppåt. Under perioden lyckades i snitt bara två häckningar per år i Stockholms skärgård, men från 1989 hoppade denna siffra upp till 9, följt av 10, 10, 13 osv. Förklaringen till detta är att det först vid denna tid hade kommit in nya individer som inte var förstörda av en tidigare exponering av höga koncentrationer av miljögifter. Havsörnen står allra högst i näringskedjan i Östersjön och trots att utsläppen minskade efter förbuden fanns det länge kvar mycket stora mängder av l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1 5

18 Foto: Kurt Elmqvist Björn Helander gör en bokontroll, en havsörnsunge i boet sådana stabila föroreningar som DDE (från DDT) och PCB i Östersjömiljön. De gamla havsörnarna var kroniskt påverkade av sin enorma exponering från tidigare och kunde aldrig mer få några ungar. Det tog lång tid att ersätta dessa gamlingar vartefter de föll ifrån (med unga friska fåglar). Det som räddade örnstammen från att krascha totalt under den långa tid som det nästan inte föddes några ungar var vinterutfodringen. Ringmärkningen har visat att nästan varenda en av de få ungar som trots allt kom på vingarna under den perioden överlevde sin första vinter - nålsögat för ungar av de flesta arter, och inte minst för rovfåglar. Och har man som havsörn klarat den första vintern är överlevnaden fortsatt hög. Av totalt 75 havsörnar som ringmärktes som ungar i bona har vi kunnat kontrollera 43 individer som häckande och följt dem livet ut - tre av dem var förresten fortfarande kvar Världens hittills äldsta kända ringmärkta havsörn är svensk, senast kontrollerad vid 29 års ålder! Antalet vinterutfodringsplatser i landet har minskat under senare år och koncentrerats i första hand till sådana där avläsningar av ringmärkta örnar sker. Detta har varit en nödvändig rationalisering för att anpassa mun efter matsäcken - i verklig mening! Vi är sedan 1997 helt hänvisade till veterinärbesiktigat kött från kontrollslakterierna och flera av dessa har lagts ner. Konkurrensen om det material som går att få tag på är stenhård. Men örnarna samlas till de ställen som är i drift och möjligheterna till avläsning av ringar har snarare ökat. I hela Stockholms län sker örnmatning nu på bara en handfull ställen. Foder distribueras centralt genom Projekt Havsörn och fördelas till dessa åtlar, bland annat den som drivs i stiftelsens regi i södra skärgården för ringavläsningar. Kontrollerna av häckningsframgången i stora delar av skärgården skedde under försommaren traditionsenligt i samverkan med stiftelsen inom ramen för Projekt Levande skärgårdsnatur. Under fem arbetsintensiva dygn kontrollerade vi då 28 revir. Om vi med Stockholms skärgård som vanligt menar hela sträckan Arholma-Landsort och inkluderar även fastlandskusten kontrollerade havsörnsprojektet under 2005 totalt 49 häckningsförsök, varav 33 var lyckade (67 %). Antalet ungar blev 59, vilket innebär ett mycket bra genomsnitt per häckning: 1,79 ungar per produktivt par och 1,20 ungar per häckningsförsök. Dessa siffror är i nivå med vad som gällde fram till omkring 1950, när miljögiftseffekterna först började visa sig. Vi ska fortsätta hålla koll på detta. Kemikalieanvändningen ökar och det går inte att ta något för givet på längre sikt när det gäller eventuell miljöpåverkan. Havsörnen är en art som fungerat som larmklocka i dessa sammanhang tidigare, och vi ser fortfarande tecken på att fortplantningen kan vara påverkad i andra kustområden längre norrut. Men i dagsläget kan vi glädjas åt havsörnens återkomst i Stockholms skärgård! 1 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

19 Berguv Skärgårdsstiftelsen har under många år arbetat med att dokumentera förekomsten av berguv (B. bubo) i Stockholms skärgård. Vid kända uvrevir i länets skärgårdar utförs varje år boinventering och ringmärkning av ungar i projekt Levande Skärgårdsnaturs regi. Målsättningen med projektet är att genom bevakning, märkning, och i enstaka fall utplantering av berguvsungar bidra till att förstärka berguvsstammen. Under de senaste två åren har projektets arbete kunnat utökas något tack vare ekonomiskt stöd från Världsnaturfonden (WWF). Detta har givit möjligheten till att stärka inventeringsinsatserna och på så sätt täcka in ett större geografisk område. Uppmärksam allmänhet I slutet av februari till slutet av mars kan man få höra berguven ropa, främst i skymningen. Det är under denna tid som det är störst chans att notera om en eller flera vuxna berguvar finns i området. Skärgårdsstiftelsen gjorde flera upprop till allmänheten i början av året för att på så sätt försöka få in observation av berguv. Det visade sig vara ett bra sätt att få information till projektet tack vare att så många människor vill engagera sig i artens fortlevnad. Vi fick uppgifter om sex nya områden och observationer från ett försvunnet par. En häckning med två ungar rapporterades, men vi kunde dock inte verifiera häckningen. Dessutom fick vi information om en lokal där uvarna häckade förra året, liksom rapporter om ropande uv på två nya lokaler. Projektet Foto: Britten Hjertstrand Berguv. hoppas på att allmänheten ska vara lika uppmärksam även kommande år och rapportera in observationer till Skärgårdsstiftelsen. Fler ringmärkta ungar Av länets totala berguvsstam finns en betydande del i skärgården. Inventering av nya och gamla revir samt ringmärkning av ungar är ett viktigt steg i att försöka stärka berguvsstammen i skärgården. Berguven häckar i regel på klipphyllor i bergbranter, vilket gör att de som inventerar måste vara både uthålliga och viga. Under året har 17 ungar märkts inom projektet, vilket är en bra ökning jämfört med föregående år då bara nio ungar märktes. Delvis beror ökningen på att Nynäshamn från och med i år räknas in i projektet. Under året har det märkts cirka 35 ungar i hela Stockholms län. Inventeringsarbetet har under 2005 utökats något, främst med avseende på den norra och södra skärgården. I dessa regioner (Norrtälje och Nynäshamn) har de lokala ornitologiska föreningarna ökat sina inventeringsinsatser vilket gör att överblicken över berguvens situation i kust- och skärgårdsområdet har stärkts något. Idag vet vi att det finns cirka 25 aktiva berguvsrevir i skärgården mellan Norrtälje och Nynäshamn, en siffra som har varit relativt konstant de senaste åren. Variationen ligger dock i att reproduktionen i reviren varierar från år till år, vilket kan bero på flera olika orsaker, som till exempel konkurrens om föda och revir. En annan teori är att gamla uvpar håller revir även då de inte längre reproducerar sig. Detta kan förklara att antalet födda ungar varierar så kraftigt mellan olika år, då unga par kan kolonisera ett äldre revir först när det gamla paret har dött. Projektets ökade insatser för berguven i skärgården kommer att fortsätta de kommande åren. Förhoppningen är att stammens utveckling ska kunna stabiliseras till en hållbar nivå. Årets inventering har utförts av Sten Söderlund och Alar Broberg, samt Roslagens och Nynäshamns ornitologiska föreningar. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1 7

20 Mellanskarv Mellanskarven (P. carbo sinensis) är en kontinental underart av storskarv, som efter sentida invandring till våra trakter häckat 12 år i Stockholms skärgård. Fågeln har varit mycket framgångsrik och en expansion har skett under hela tidsperioden, vilken i detalj kunnat följas tack vare detta projekt. Hårt ansatt av havsörn Antalet bon var 4646 under 2005 (se tabell), vilket är något fler än Antalet kolonier 2005 var 24, vilket är 2 fler än föregående år, vilket kan bero på att vi har en något bättre täckning under inventeringsarbetet Det är bara en enda koloni som etablerades under 2005 vad vi känner till. Övriga nya häckningsöar är resultat av utvidgningar från närliggande koloniöar. Några kolonier övergavs under häckningstiden. Vi misstänker starkt att havsörn medverkat till att skarvarna plötsligt kan överge sina häckningsöar under säsongen. Från norra Uppland rapporteras att flera ruvande skarvar blivit tagna på boet av havsörnar. Det är speciellt markhäckande par som hemsöks. Det blir intressant att följa skarvarnas utveckling och hur de kan värja sig mot havsörnarnas predation i framtiden. Havsörnar utnyttjar skarvkolonier på flera sätt, de tar fisk som skarvarna tagit, de tar skarvungar och vuxna skarvar. Inventeringsarbetet har huvudsakligen utförts med båten Sefyr (Britten och Gunnar Hjertstrand) och Roland Staav. Foto: Sören Colbing Mellanskarvar och gråtrutar häckar ofta på samma skär. Stor skarvinventering Under 2006 kommer skarvarna att inventeras i hela Europa. I Sverige kommer Sveriges Ornitologiska Förening att leda arbetet sannolikt med Kända mellanskarvkolonier i Stockholms läns skärgård 2005 Antal bon Kommentar 1. Skanssundet, Käringholmen 100+ Ingen lyckad häckning 2. Fifång, Doftskärshällar Bedarön, Fälöv Bedarön, Våmklubben Vitsgarn, Äggskären Grän, Bodskär Grän, Västerskäret Dalarö, Skraken hägerbon 9. Bullerö, Tärnsörarna 20 övergivna, ny häckö Bytta Salkobbar 7 har troligen funnits flera år 11. Svartsö, Delö Lådna, Jösseholmen hägerbon 13. Grinda, Rödkobb bon kvar 4 september 14. Stora Värtan, Råholmen Stora Värtan, Västerskär Stora Värtan, Stora Skraggen hägerbon, ny häckö hägerbon 16. Björnhuvud, Ryssmasterna hägerbon 17. Östanå, Långholmen hägerbo, ny häckö Östanå, Småholmarna, norra ön 410 varav 7 markbon 19. Östanå, Småholmarna, södra ön 179 varav 11 i andra träd än tall 20. Gälnan, Bergskäret 555 varav 355 markbon 21. Gälnan, Edö, Korsgrunden Svartlöga, Trätskär 80 Svartlöga, Trätskärskobben 0 övergiven sedan Salskären, St. Halmören 222 övergiven under våren Furusund, Marskärskobben Furusund, Marskär Totalt 24 aktiva kolonier och 4646 bon Roland Staav som projektledare. Förhoppningen är att Skärgårdsstiftelsen deltar i detta arbete genom en heltäckande inventering av hela Stockholms läns skärgård l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

21 Ejderboräkning i Lygne skärgård I slutet av 1800-talet började Olof August Nordström en inventering av ejderbon i Lygne skärgård. Han samlade, liksom många andra skärgårdsbor, ejderdun och var mån om att hålla ejderstammens utveckling under uppsikt. Inventeringen togs så småningom över av yngre generationer Nordström och på 1930-talet även av Sten Rinaldo. Arvet har gått vidare och idag utför Magdalena Rinaldo arbetet med hjälp av Sten Söderlund m.fl. Hela 42 namngivna öar inventeras var tredje år. Det är ett hårt och tidskrävande arbete som tar hela sommaren i anspråk. Unik inventeringsserie Inventeringsserien är unik eftersom den är bland de längsta som finns i sitt slag. Materialet från slutet av talet är inte lika fullständigt som under 1900-talet, varför dessa siffror inte redovisas i diagrammet. Den senaste räkningen ägde rum år 2004, och nya resultat redovisas först år Nedslående resultat De senaste inventeringsresultaten från år 2004 var mycket nedslående. Antalet bon uppgick då bara till 309 stycken. Inte sedan andra världskriget har antalet bon varit så få. Orsaken till denna nedgång är inte enkel att fastslå. Predation av mink och havsörn kan ha bidragit till minskningen, men är troligtvis inte den enda orsaken. Möjligtvis kan en del ejdrar även ha flyttat på sig då man har noterat en svag ökning av antalet häckningar längre in i skärgården. Nedgången kan också ha orsakats av ökad dödlighet på grund av t ex sjukdom. Foto: Roine Karlsson Ejder med en av deltagarna i Postrodden i bakgrunden. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r 1 9

22 Gråsäl Sedan 1989 ingår övervakning av säl i Naturvårdsverkets Nationella Miljöövervakningsprogram, där Naturhistoriska Riksmuseet ansvarar för dess utförande. Skärgårdsstiftelsen medverkar i övervakningen av gråsäl (H. grypus) i Stockholms skärgård och i arbetet ingår räkningar av vuxna djur och kutar samt bevakning av kutningsplatser och vistelseområden. I övervakningen ingår även att följa sälarnas hälsotillstånd genom att undersöka de döda sälar som årligen sänds in till riksmuseet. Resultaten publiceras i årsrapporter från de marina forskningscentra och i riksmuseets årsrapport om Östersjösäl. Positiv trend Som en del i det nationella övervakningsprogrammet räknas och bevakas årligen sälarna vid Svenska Björn och Sälberget i Stockholm skärgård. Inventeringen har här pågått sedan mitten av 1970-talet. Antalet sälar vid Svenska Björn har varierat mellan åren men den totala trenden är positiv. Samma trend kan ses vid hela svenska Östersjökusten där beståndet sedan början av 1990-talet ökat med i genomsnitt 7,5 procent varje år. I Stockholms skärgård räknades i juni 2005 nära 2400 gråsälar, av totalt cirka i hela Östersjön. Detta är dock inte riktigt hela beståndet utan snarare ett indexvärde som man kan utgå ifrån när man vill studera sälbeståndets utveckling. Foto: Maria Richardsson-Wigh Nyfikna gråsälar ligger och kikar på sina betraktare. Samordnad räkning Den årliga inventeringen vid svenska kusten samordnas i tiden med inventeringarna i Finland, Estland och Ryssland. Räkningarna genomförs under två veckors tid kring månadsskiftet maj/juni, vilket är under den tid då sälarna byter päls och därmed befinner sig uppe på bådorna. Vid årets räkning i början av juni var antalet sälar som räknades uppe på bådorna vid Svenska Björn som mest vilket är något fler än föregående år. Det högsta antalet räknade djur vid Sälberget under samma period var 60. Mellanårsvariationerna i beståndet vid sälbådorna kan bero på att sälarna omgrupperar sig mellan olika tillhåll i centrala Östersjön. Under försommaren finns normalt ungefär två tredjedelar av hela Östersöns bestånd av gråsälar i området Ålands hav - Södermanland och Estland. Anledningen till förflyttningar mellan olika tillhåll inom detta område kan exempelvis vara isläget vid perioden för pälsbytet, väderläge liksom ändrade födoförhållanden. Isarna ligger olika länge olika år och därmed kan sälarna ibland påbörja sin pälsömsning när det fortfarande är isläge. Var sälarna ligger på isarna kan vara svårt och kostnadskrävande att undersöka, och sådana år har en andel av beståndet inte räknas. Detta påverkar naturligtvis siffrorna och medför mellanårsvariationer i antalet sälar som räknas vid bådorna. Årets inventeringar har som tidigare utförts av tillsynsman Sten Söderlund(vid Svenska Björn ) och Dan Sundberg (vid Sälberget). För mer information om miljöövervakningsprogrammet för säl, se Naturhistoriska Riksmuseets hemsida l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r