Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2016) 142 final 2016/0075 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Georgien) SV SV

2 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget MOTIVERING Dialogen mellan EU och Georgien om viseringsliberalisering inleddes i juni I februari 2013 lade Europeiska kommissionen fram en handlingsplan för viseringsliberalisering (nedan kallad handlingsplanen) för den georgiska regeringen. Kommissionen åtog sig att lägga fram ett förslag om viseringsfria resor för kortare vistelser i Europeiska unionen för georgiska medborgare som har biometriska pass så fort den georgiska regeringen uppfyllt alla riktmärken i handlingsplanen. Redan innan dialogen om viseringsliberalisering inletts hade EU och Georgien parallellt ingått ett avtal om förenklade viseringsförfaranden och ett återtagandeavtal som trädde i kraft den 1 mars Att avtalen genomförs fullt ut och effektivt har varit en grundläggande förutsättning för att dialogen om viseringsliberalisering kunnat inledas och fortsätta. Handlingsplanen har strukturerats kring fyra områden : dokumentsäkerhet och biometri (område I), migration och en integrerad gränsförvaltning, inklusive asyl (område II), allmän ordning och säkerhet (område III) samt yttre förbindelser och grundläggande rättigheter (område IV). I handlingsplanen fastställs ett antal preciserade riktmärken för vart och ett av dessa fyra områden med tekniskt relevanta ärenden. Syftet är att anta en rättslig, politisk och institutionell ram (fas 1) samt att säkerställa att den genomförs på ett effektivt och hållbart sätt (fas 2). Sedan dialogen mellan EU och Georgien om viseringsliberalisering inleddes har Europeiska kommissionen rapporterat till Europaparlamentet och rådet om Georgiens framsteg med att uppfylla de riktmärken som identifierats för de fyra områdena i de första och andra faserna i handlingsplanen. Framstegen har bedömts med hjälp av utvärderingar på platsen av EUmedlemsstaternas experter och detaljerade uppgifter från Georgien. Den 15 november 2013 antog kommissionen sin första lägesrapport 1 om Georgiens genomförande av handlingsplanen och utfärdade flera rekommendationer för att slutföra den första fasen (lagstiftning och planering). I kommissionens andra lägesrapport 2 av den 29 oktober 2014 drogs slutsatsen att Georgien hade uppfyllt riktmärkena i handlingsplanens första fas och kunde bedömas avseende riktmärkena i den andra fasen. I slutsatserna av den 17 november 2014 instämde rådet i kommissionens bedömning. Rapporten åtföljdes av en bedömning av de potentiella migrations- och säkerhetseffekterna av liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för georgiska medborgare som reser till EU. Kommissionen antog den tredje lägesrapporten 3 om Georgiens genomförande av handlingsplanen den 8 maj I rapporten bekräftades att Georgien överlag rättade sig efter alla riktmärken i handlingsplanens fyra områden och där identifierades åtgärder som, om de vidtogs, skulle säkerställa att Georgien uppfyller alla riktmärken för handlingsplanens andra fas. I den fjärde och sista lägesrapporten 4 som antogs den 18 december 2015 ansåg kommissionen att Georgien hade gjort nödvändiga framsteg och vidtagit alla nödvändiga reformer för att COM(2013) 808 final. COM(2014) 681 final. COM(2015) 199 final. COM(2015) 684 final. SV 2 SV

3 säkerställa att de återstående riktmärkena skulle uppnås på ett effektivt och hållbart sätt. På grundval av denna bedömning och mot bakgrund av resultatet av den kontinuerliga övervakning och rapportering som hade genomförts sedan dialogen mellan EU och Georgien om viseringsliberalisering inleddes bekräftade kommissionen att Georgien hade uppfyllt alla de riktmärken som fastställts för vart och ett av de fyra områdena i handlingsplanens andra fas och att den i början av 2016 skulle lägga fram ett lagförslag till ändring av förordning (EG) nr 539/2001 varigenom Georgien överförs till förteckningen över viseringsfria länder (bilaga II). Förutom att rapportera om handlingsplanen fortsatte kommissionen att övervaka genomförandet av avtalen om förenklade viseringsförfaranden och återtagande, i synnerhet genom de gemensamma kommittéer som inrättats enligt avtalen. Det hittills senaste mötet i de båda kommittéerna hölls i Bryssel den 13 oktober I detta sammanhang konstaterade kommissionen att de två avtalen överlag hade genomförts på ett mycket tillfredsställande sätt. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom policyområdet och unionens övriga policyområden Rådets förordning (EG) nr 539/ innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (EG) nr 539/2001 tillämpas av alla medlemsstater, med undantag för Irland och Förenade kungariket, samt av Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Förordningen är en del av EU:s gemensamma viseringspolitik för korta vistelser på 90 dagar under en 180- dagarsperiod. Georgien är för närvarande upptaget i förteckningen i bilaga I i förordning (EG) nr 539/2001, dvs. bland de länder vars medborgare måste inneha visering när de reser till EUmedlemsstaternas territorium. Förordning (EG) nr 539/2001 ändrades senast genom förordning (EU) nr 259/ när Moldavien överfördes till den viseringsfria förteckningen efter att framgångsrikt ha genomfört sin handlingsplan och genom förordning (EU) nr 509/ när fem länder i Västindien 8 och elva länder i Stillahavsområdet 9 samt Colombia, Peru och Förenade Arabemiraten blev undantagna från viseringskravet förutsatt att EU och respektive tredjeländer ingår avtal om undantag från viseringskravet efter att man gjort en regelbunden översyn av viseringsförteckningarna. De kriterier som bör beaktas när man på grundval av en individuell bedömning avgör vilka tredjeländers medborgare som omfattas av eller är undantagna från viseringskravet fastställs i artikel 1 i förordning (EG) nr 539/2001 (infördes genom förordning (EU) nr Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, EGT L 81, , s. 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 259/2014 av den 3 april 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, EUT L 105, , s. 9. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, EUT L 149, , s. 67. Dominica, Grenada, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Trinidad och Tobago. Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Samoa, Salomonöarna, Östtimor, Tonga, Tuvalu och Vanuatu. SV 3 SV

4 509/2014). I kriterierna ingår: olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet i synnerhet hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten 10. Man bör särskilt uppmärksamma säkerheten hos de resehandlingar som utfärdats av de berörda tredjeländerna. Det finns inget skäl att villkora genomförandet av viseringsfriheten för georgiska medborgare med ingående av ett avtal om undantag från viseringskravet med EU eftersom Georgien redan har undantagit alla EU-medborgare från viseringskravet för vistelser på upp till 90 dagar (under en 180-dagarsperiod). Om detta beslut återkallas eller om det viseringsfria systemet missbrukas, skulle de befintliga mekanismerna för ömsesidighet och upphävande i förordning (EG) nr 539/2001 tillhandahålla tillräckliga rättsmedel. 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN Rättslig grund Eftersom förslaget utgör en ändring av EU:s gemensamma viseringspolitik är den rättsliga grunden för förslaget artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget). Förslaget till förordning innebär en utveckling av Schengenregelverket. Subsidiaritetsprincipen Eftersom förordning (EG) nr 539/2001 är en unionsrättsakt kan den endast ändras genom en motsvarande rättsakt. Medlemsstaterna kan inte agera på egen hand. Proportionalitetsprincipen Se ovan inga andra alternativ för att uppnå policymålet är tillgängliga. Val av instrument Se ovan. 3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning Ej tillämpligt. Samråd med berörda parter Regelbundna diskussioner med medlemsstaterna i rådets arbetsgrupp för Östeuropa och Centralasien (COEST) och flera presentationer om viseringsliberaliseringsprocessen för Europaparlamentet har ägt rum. 10 Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav. SV 4 SV

5 Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden Kommissionen samlade in heltäckande uppgifter om Georgiens genomförande av alla riktmärken i handlingsplanen. Kommissionens sista lägesrapport om Georgien, liksom de två föregående rapporterna, åtföljdes av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar 11 med mer detaljerade bakgrundsuppgifter om utvecklingen inom varje riktmärke. Konsekvensbedömning Bilagan till arbetsdokumentet innehåller en uppdaterad faktaanalys och statistiska uppgifter om de potentiella migrations- och säkerhetseffekterna av liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för georgiska medborgare som reser till EU. De bygger på synpunkter från relevanta EU-organ och berörda parter. Det behövs ingen ytterligare konsekvensbedömning. Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling Ej tillämpligt. Grundläggande rättigheter Förslaget har inga negativa konsekvenser för skyddet av de grundläggande rättigheterna. 4. BUDGETKONSEKVENSER Ej tillämpligt. 5. ÖVRIGA ASPEKTER Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering Den ändrade förordningen kommer att vara direkt tillämplig från och med att den träder ikraft och kommer att genomföras omedelbart av medlemsstaterna. Ingen genomförandeplan behövs. Kommissionen kommer även i fortsättningen att aktivt övervaka Georgiens fortlöpande genomförande av alla riktmärken för de fyra områdena i handlingsplanen med hjälp av de befintliga associationsstrukturerna och dialogerna och, om nödvändigt, med hjälp av särskilda uppföljningsmekanismer. Förklarande dokument (för direktiv) Ej tillämpligt. Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget Förordning (EG) nr 539/2001 kommer att ändras varigenom Georgien överförs från bilaga I (förteckning över länder som omfattas av viseringskravet) till bilaga II (förteckning över länder som är undantagna från viseringskravet). En fotnot läggs till där det anges att undantaget från viseringskravet kommer att begränsas till innehavare av biometriska pass som utfärdats i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder. 11 SWD(2015) 299 final. SV 5 SV

6 2016/0075 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Georgien) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Rådets förordning (EG) nr 539/ innehåller en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förteckningarna över tredjeländer i bilagorna I och II bör vara, och fortsätta att vara, förenliga med de kriterier som anges i förordningen. Hänvisningar till de tredjeländer för vilka situationen har förändrats i fråga om dessa kriterier bör överföras från den ena bilagan till den andra om det är lämpligt. (2) Georgien anses ha uppfyllt alla de riktmärken som fastställs i den handlingsplan för viseringsliberalisering som lades fram för den georgiska regeringen i februari 2013 och uppfyller därför de relevanta kriterierna för att landets medborgare ska vara undantagna från viseringskrav när de reser till EU:s medlemsstaters territorium. (3) Georgien bör därför överföras från bilaga I till bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001. Detta undantag från viseringskravet bör tillämpas endast på innehavare av biometriska pass som utfärdats i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder. 12 Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, EGT L 81, , s. 1. SV 6 SV

7 (4) Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG 13. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning och är inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning. (5) Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG 14. Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland. (6) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG 15. (7) När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en vidareutveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG 16. (8) När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet som undertecknats av Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket, EGT L 131, , s. 43. Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket, EGT L 64, , s. 20. Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, EGT L 176, , s. 31. Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, EUT L 53, , s. 1. Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet, EUT L 160, , s. 19. SV 7 SV

8 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EG) nr 539/2001 ska ändras på följande sätt: a) I bilaga I del 1 ( STATER ) ska hänvisningen till Georgien utgå. b) I bilaga II del 1 ( STATER ) ska följande hänvisning införas: Georgien * * Undantaget från viseringskravet begränsas till innehavare av biometriska pass som utfärdats i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder. Artikel 2 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande SV 8 SV