Rapport 2012:7. Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn

Transkript

1 Rapport 2012:7 Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn

2 Rapport 2012:7 Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen Stockholm 2012

3 Rapporten kan beställas från Inspektionen för socialförsäkringen. Beställningsadress: Inspektionen för socialförsäkringen Box Stockholm Telefon: E-post: Rapporten kan laddas ner från Inspektionen för socialförsäkringen Tryckt av E-print Stockholm 2012

4 Innehåll Generaldirektörens förord... 5 Sammanfattning... 7 Summary Inledning Bakgrund Varför sjukfrånvaro kan gå i arv Genetiskt arv Livsstil och levnadsförhållanden Utbildningsnivå och yrke Geografiskt område Attityder Intergenerationell rörlighet En teoretisk modell Empiriska resultat Data och metod Empirisk strategi Datakällor Definitioner Studiepopulation Resultat Deskriptiv analys Sjukfrånvaro eller ingen sjukfrånvaro... 35

5 4.1.2 Antal sjukfrånvarodagar Resultat från regressionsanalys I genomsnitt Beroende av förälderns antal sjukfrånvarodagar Beroende av barnets antal sjukfrånvarodagar Samband mellan barn och svärföräldrar Syskonjämförelser Avslutande diskussion och slutsatser Referenser Bilagor... 63

6 Generaldirektörens förord Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. Med systemtillsyn avses granskning av om regelverket tillämpas korrekt och enhetligt. Med effektivitetsgranskning avses granskning av om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet. ISF har på regeringens uppdrag undersökt om det finns något samband mellan långtidssjukfrånvaron hos föräldrar och deras barn i vuxen ålder. Sjukfrånvaro kan bero på en rad olika faktorer. En överföring av sjukfrånvaro från förälder till barn kan bero på att barnen ärver någon eller några av dessa faktorer. Syftet med arbetet bakom denna rapport är att kartlägga en eventuell överföring, inte att förklara bakomliggande orsakssamband. Svaret på grundfrågan är ja: ju mer sjukfrånvarande föräldrarna är, desto mer sjukfrånvarande är barnen i genomsnitt. Överföringen till söner och döttrar är ungefär densamma i absoluta tal, men den generellt lägre sjukfrånvaron hos män gör att överföringen är jämförelsevis viktigare för söner. Eftersom det finns en allmän tendens att välja partner som liknar en själv i olika relevanta avseenden, kommer sambandet på hushållsnivå att vara starkare än på individnivå. Ett intressant resultat av undersökningen är också att sjukfrånvaron varierar med platsen i syskonskaran; det äldsta syskonet har genomsnittligt lägre sjukfrånvaro än de yngre. Det är ännu för tidigt att föra en policydiskussion på basis av de resultat som har redovisats här. Därtill krävs en mer ingående analys av vilka mekanismer som är viktigast i överföringen från föräldrar till barn. 5

7 Rapporten är skriven av Erica Lindahl (projektledare), Helena Persson, Malin Josephson och Nina Karnehed. Värdefulla synpunkter har tagits emot av professor Daniel Waldenström vid Uppsala universitet. Stockholm i mars 2012 Per Molander 6

8 Sammanfattning De övergripande slutsatserna är följande. Sjukfrånvaro överförs från föräldrar till barn. Om föräldrarna själva har varit sjukfrånvarande så är överföringen större och barnens sjukfrånvaro förklaras i högre grad av familjegemensamma faktorer. För att bryta överföringen av sjukfrånvaro från föräldrar till barn är offentliga institutioner som exempelvis hälso- och sjukvården och skolan viktiga institutioner. Sjukfrånvaro kan förklaras av en rad olika faktorer, till exempel hälsa, funktionsförmåga, livsvillkor och normer. En överföring av sjukfrånvaro från förälder till barn kan bero på att barnen ärver alla, någon, eller några av dessa faktorer. Syftet med arbetet bakom denna rapport är att göra en kartläggning av eventuell överföring. Syftet har inte varit att förklara bakomliggande orsakssamband. Om sambandet mellan föräldrars och barns sjukfrånvaro är starkt, tyder det på att sjukfrånvaro till stor del kan förklaras av faktorer som man ärver från sina föräldrar. Det är i så fall en indikation på att samhället inte klarar att utjämna skillnader i förutsättningar mellan individer, vilket innebär att samhället är ojämlikt. På motsvarande vis indikerar ett svagt samband ett mer jämlikt samhälle. Med sjukfrånvaro åsyftas här den del av sjukfrånvaron som ersätts med sjukpenning och sjuk- eller aktivitetsersättning. För att få ett jämförbart mått över tid räknas antal dagar från och med fjärde sjukfrånvaroveckan, om ersättningen är med sjukpenning. Analysen baseras på totalregister över Sveriges befolkning. Överföring av långtidssjukfrånvaro från föräldrar till barn studeras genom att skatta sambandet mellan föräldrars sjukfrånvaro under barnens uppväxtår och barnens sjukfrånvaro som vuxna. Barnen observeras som vuxna mellan åren 2003 och 2008 och föräldrarna är observerade mellan åren 1986 och Genomgående skattas sambandet separat mellan respektive förälder och respektive barn på individnivå. 7

9 Överföringen av sjukfrånvaro från vardera föräldern räknat i antal sjukfrånvarodagar är ungefär lika stor till döttrarna som till sönerna. Det finns dock en stor könsskillnad i sjukfrånvaronivå; kvinnor är nästan dubbelt så mycket sjukfrånvarande som män. I relativa termer har därför överföringen större betydelse för sönerna. Sannolikheten att ett barn är sjukfrånvarande i vuxen ålder är större, om en förälder har varit sjukfrånvarande. Det är däremot i högre grad en slump om barn till föräldrar utan egen sjukfrånvaro blir sjukfrånvarande som vuxna eller inte. Kontrollerat för förälderns sjukfrånvaro ser överföringen också ut att vara av större betydelse ju mer sjukfrånvarande barnet är. Förutom överföringen från de egna föräldrarna finns det också ett samband mellan barnen som vuxna och deras svärföräldrar. Detta samband är ungefär hälften så stort som motsvarande samband mellan barnet och de egna föräldrarna. Överföringen på hushållsnivå där både föräldrarna och barnet och barnets partner inkluderas är alltså större än på individnivå. Slutligen konstateras att det finns en skillnad i sjukfrånvaro mellan förstfödda och yngre syskon inom samma familj; yngre syskon är genomgående mer sjukfrånvarande. Denna skillnad mellan syskon kan troligtvis härledas till betydelsen av den sociala rangordningen i syskonskaran. Intressant att notera är att denna sociala rangordning endast verkar ha betydelse i familjer där föräldrarna själva inte har varit sjukfrånvarande. 8

10 Summary The main conclusion is that sickness absence is transmitted from parents to their children, i.e. there is a positive correlation between parents and their children s sickness absence. The child parent correlation is larger if the parent has been on sick leave herself than if she has not. Further, it seems like sickness absence to a larger extent is driven by family fixed effects if the parent has taken sickness absence herself than if she has not. Sickness absence can be explained by several different factors, such as health, work ability, life conditions and social norms. Children can inherit all, some or one of these factors. In this study, the aim is not to establish any potential causal relationship. The aim is rather to map out the intergenerational transmission of sickness absence by presenting the results from different sub-analyses. Intergenerational transmission of long-term take-up rates of sickness insurance, i.e. sickness absence, is investigated. More precisely, we study the correlation between parents sickness absence while the children stayed with their parents and their children s sickness absence as adults. Firstly, we investigate whether the intergenerational transmission differs depending on the parents own level of sicknessabsence. Further, we ask whether the sickness absence behaviour of a child s partner is correlated with her own parents sickness absence. That is, we study the degree of assortative mating with respect to sickness absence. Finally, we shed light on the relative importance of nurture versus nature in this context by comparing biological siblings of the same gender and asking whether the sickness absence differs depending on the birth order within the family. That is, we compare first-born sisters and brothers, respectively, with their younger siblings of the same gender. 9

11 The analysis is based on Swedish register data covering all parents living in Sweden between 1985 and 1991 and all their children living in Sweden between 2003 and Sickness absence is measured as the average annual number of days with sickness benefit and days with disability pension. Over the years the employer s responsibility for the sick pay has varied from 1 to 3 weeks. Thus, for days with sickness benefits, we start counting from the fourth week within a given sickness spell. The marginal transmission of days reported sick is about the same size irrespective of the gender of the parent and the child. The transmission is also of greater importance the more the child reports sick, given her parents level of sickness absence. We also find evidence of assortative mating with respect to sickness absence. The correlation between the sickness absence of the parentsin-law and the sickness absence of the child is about half the size of the corresponding correlation between the child and her own parents. Thus, the transmission is larger at the household level than at the individual level. Finally, first-born children report less sickness absence than their younger siblings of the same gender. Among daughters, this gap, depending on birth order, emerges only in the group of daughters with parents who have been on sick leave themselves. Thus, the transmission of sickness absence from parents with own sickness, in comparison with parents without own sickness, is to a larger extent driven by family fixed effects. 10

12 1 Inledning Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har av regeringen fått i uppdrag att undersöka om det finns ett samband mellan föräldrars och deras barns sjukfrånvaro. Uppdraget behandlar frågan om, och i så fall i vilken grad, långtidssjukfrånvaro överförs från föräldrar till barn inom samma familj. För att ta reda på det har föräldrarnas långtidssjukfrånvaro under barnens uppväxtår jämförts med barnens långtidssjukfrånvaro som vuxna. Med denna ansats studeras så kallad intergenerationell rörlighet i sjukfrånvaro, det vill säga i vilken grad barnens sjukfrånvaro liknar föräldrarnas. (I fortsättningen används det kortare begreppet sjukfrånvaro i stället för långtidssjukfrånvaro.) Intergenerationell rörlighet kan ses som ett mått på jämlikhet och lika möjligheter. I ett samhälle med låg intergenerationell rörlighet har föräldrabakgrunden stor betydelse för den enskilda människans livsmöjligheter. I ett samhälle med hög intergenerationell rörlighet har däremot den enskilda människans personliga egenskaper och förutsättningar större betydelse. Ett samhälle med hög rörlighet brukar därför anses som mer jämlikt än ett samhälle med låg rörlighet. För att studera intergenerationell rörlighet har man i flera studier undersökt sambandet mellan föräldrars och barns socioekonomiska position 1. Ett stort antal studier behandlar frågan om det finns något samband mellan barnens inkomster och utbildning och deras föräldrars inkomster och utbildning. Sjukfrånvaron speglar inte nödvändigtvis den socioekonomiska positionen, men den är en indikation på lägre inkomster och svagare anknytning till arbetslivet. Intergenerationell rörlighet i sjukfrånvaro är en jämlikhetsfråga ju svagare sambandet är mellan föräldrars och barns sjukfrånvaro, desto mer jämlikt är samhället. Det beror på att individens sjukfrånvaro då i mindre grad bestäms av föräldrabakgrund. 1 Socioekonomisk position definieras efter utbildningslängd och inkomst; ju högre utbildning och inkomst, desto högre socioekonomisk position. 11

13 Sjukfrånvaro kan förklaras av en rad olika faktorer, till exempel hälsa, funktionsförmåga, livsvillkor och normer. En överföring av sjukfrånvaro från föräldrarna till barnen kan bero på att barnen ärver alla, någon, eller några av dessa faktorer. Om arvet av dessa faktorer dessutom leder till sjukfrånvaro på samma sätt som för föräldrarna, beror det på omgivningen. Utbildning, sjukförsäkringens regler, sjukvårdens resurser och medicinska landvinningar påverkar om och hur arvet från föräldrarna yttrar sig hos barnen. Till exempel kan konsekvenserna av genetiskt överförbara sjukdomar påverkas av nya mediciner och hjälpmedel. Det betyder att en funktionsnedsättning som går i arv och som ledde till sjukfrånvaro för föräldrarna inte nödvändigtvis leder till sjukfrånvaro hos barnen. Förutsättningarna i omgivningen är alltså centrala för i vilken grad sjukfrånvaro överförs från föräldrar till barn. I denna studie ligger fokus på samband mellan föräldrars och barns sjukfrånvaro, inte på förklaringar av vad som ligger bakom ett eventuellt samband. Syftet med studien är att kartlägga eventuell överföring av sjukfrånvaro från föräldrar till barn. Denna kunskap är viktig för att man ska kunna förstå vad som orsakar sjukfrånvaro. Om sjukfrånvaro överförs till nästa generation, finns det anledning att utreda de bakomliggande mekanismerna mer och därefter formulera politikåtgärder, som kan bryta ett sådant mönster. Denna kartläggning består av flera delanalyser. För det första studeras om det finns ett samband mellan föräldrars och deras barns sjukfrånvaro och om detta samband varierar beroende på förälderns och barnets sjukfrånvaro. Vidare undersöks om barnen tenderar att leva med en partner som har en sjukfrånvaro som liknar föräldrarnas. Slutligen jämförs sjukfrånvaro bland syskon inom samma familj, i syfte att få en uppfattning om i vilken grad sambandet mellan barns och föräldrars sjukfrånvaro kan förklaras av genetiskt ärftliga faktorer, till exempel genetisk överföring av sjukdomar. En styrka med denna undersökning är att den baseras på totalregister över Sveriges befolkning. Sjukfrånvaro som åsyftas är den som ersätts med sjukpenning och sjuk- eller aktivitetsersättning 2, det vill säga sådan sjukfrånvaro som varar längre än den sjuklöneperiod som arbetsgivaren står för. Sjuklöneperioden har varierat över tid. För att 2 Sjukersättning och aktivitetsersättning infördes den 1 januari 2003 och ersatte då de tidigare ersättningsformerna sjukbidrag och förtidspension. I denna studie används sjuk- eller aktivitetsersättning som gemensamt uttryck för samtliga dessa ersättningsformer. 12

14 få ett jämförbart mått över tid studeras här sjukfrånvaro från och med den första dagen i den fjärde sjukfrånvaroveckan. 3 Föräldrarna observeras mellan åren 1986 och 1991, då de är i 40- årsåldern och har barn som är mellan 10 och 19 år. Barnen i skattningar av överföring observeras mellan åren 2003 och 2008, då de är mellan 27 och 36 år. Genomgående skattas sambandet separat mellan respektive förälder och respektive barn. I analysen av syskonskillnader studeras föräldrar och barn som är mellan 16 och 65 år och bosatta i Sverige mellan åren 2003 och Under de första veckorna under en sjukskrivning betalar arbetsgivaren, sedan 1992, normalt så kallad sjuklön. Hur lång denna sjuklöneperiod är har varierat över åren. Under de perioder som vi mäter sjukfrånvaro var sjuklöneperioden som längst 3 veckor mellan 1 juli 2003 och 1 januari För att få ett mått på sjukfrånvaro som är jämförbart över tid, studeras därför genomgående sjukfrånvaro från och med den fjärde sjukskrivningsveckan. 13

15 14

16 2 Bakgrund Avsnittet inleds med en diskussion om viktiga faktorer som har betydelse för sjukfrånvaro och hur dessa kan gå i arv. Därefter sammanfattas den teori och de tidigare empiriska studier om intergenerationell rörlighet som ligger till grund för den metodologiska ansats som används i denna rapport. 2.1 Varför sjukfrånvaro kan gå i arv Det finns flera möjliga förklaringar till att sjukfrånvaro kan gå i arv. Det finns till exempel sjukdomar som är genetiskt överförbara. Barn kan också genetiskt ärva en sårbarhet för att drabbas av sjukdom. Dessutom påverkas barn av sin uppväxtmiljö. Barnen kan överta föräldrarnas livsstil, till exempel, kost- och motionsvanor, vilket påverkar hälsan. Barn tar även efter föräldrarna i val av utbildning och yrke, vilka är förknippade med olika sjukfrånvaronivåer. Sjukfrånvaron i befolkningen varierar också mellan olika geografiska områden, och i många fall stannar barnen kvar i samma område som de har växt upp i. En ytterligare möjlig förklaring är att barnen övertar föräldrarnas inställning till sjukfrånvaro och nyttjandet av sjukförsäkringssystemet, vilket kan påverka benägenheten att vara sjukfrånvarande Genetiskt arv Genom att jämföra enäggs- och tvåäggstvillingar kan man undersöka hur stor del av arvet från föräldrarna som är genetiskt och hur mycket som beror på miljö. De flesta sjukdomar orsakas både av genetiska förutsättningar som går i arv över generationer och av faktorer i miljön. Det finns också en interaktion mellan genetiska förutsättningar och miljö. Det innebär att olika individer är olika känsliga för samma miljöfaktorer. Exempelvis visar Hedström med flera (2011) att 15

17 risken att utveckla multipel skleros bland individer med en specifik genuppsättning i stor utsträckning påverkas av rökning. För individer utan denna genuppsättning har rökning inte alls lika stor betydelse. När det genetiska arvets betydelse för sjukfrånvaro undersöks, är det viktigt att man väger in att sjukdom bara i viss utsträckning är liktydigt med sjukfrånvaro. Till exempel är möjligheten att yrkesarbeta när man har multipel skleros beroende både av yrket och av arbetsförhållandena. När det gäller sjukfrånvaro, är det också viktigt att påpeka att arvet av faktorer som för en tidigare generation ledde till sjukfrånvaro inte nödvändigtvis gör det för nästa generation. Det gäller såväl genetiskt överförbara sjukdomar som andra faktorer som leder till sjukfrånvaro. Studier om arvets betydelse för sjukfrånvaro har framförallt gjorts på individer som finns i de svenska och finska tvillingregistren. Resultaten tyder på att både genetiska faktorer och miljöfaktorer har betydelse. Framförallt har det genetiska arvet betydelse för sjukfrånvaro på grund av mental ohälsa (Narusyte m.fl., 2011). En nyligen publicerad studie av svenska tvillingpar i yrkesverksam ålder, observerade mellan åren 1993 och 2008, visar att genetiska faktorer förklarar i genomsnitt procent av sjukfrånvaron (Svedberg m.fl., 2011). Depression är en av vanligaste orsakerna till sjukfrånvaro och drabbar ungefär en av fem personer under deras livstid (Försäkringskassan, 2011; Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2004). Depression är ärftligt till cirka procent (Kendler m.fl., 2006). En annan vanlig orsak till sjukfrånvaro är funktionsnedsättning på grund av besvär i rygg eller nacke. Smärta i ländryggen drabbar ungefär 4 av 5 personer under deras livstid, och smärta i nacken drabbar cirka 2 av 3 personer. Kvinnor har oftare ont i nacken än män, medan ryggsmärta i stort sett är lika vanligt bland män och kvinnor (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2000). Ryggvärk har visat sig vara ärftligt till cirka 30 procent bland svenska tvillingar (Nyman m.fl., 2011). Andra starkt ärftliga sjukdomar är schizofreni, reumatism och migrän. Schizofreni är ärftligt till cirka 80 procent (Cannon m.fl., 1998), reumatism till cirka procent (MacGregor m.fl., 2000) och migrän till cirka 60 procent (Honkasalo m.fl., 1995; Ulrich m.fl., 1999). Det är viktigt att påpeka att dessa uppskattningar av genetisk ärftlighet förändras över tid i samband med att samhället förändras. 16

18 Inom nationalekonomisk forskning har man använt sig av adoptionsdata för att skilja på vad i överföringen av utbildning och inkomst som kan förklaras av genetiska faktorer respektive av miljö. Även här finns det belägg för att både genetiska och miljömässiga faktorer, såsom socioekonomisk grupptillhörighet, är betydelsefulla. Björklund med flera (2006) visar att adopterade barn ärver ungefär lika mycket när det gäller utbildningens längd från den biologiska pappan (som de inte har vuxit upp med) som från adoptivpappan. När det gäller inkomst visar samma författare att adopterade barn ärver fler faktorer från adoptivpappan än från den biologiska pappan Livsstil och levnadsförhållanden Olika grupper i samhället drabbas olika ofta av sjukdomar och hälsoproblem. Personer med en lägre socioekonomisk position har en större risk att bli sjuka än personer med en högre socioekonomisk position (Marmot, 2006). De vanligaste och övergripande förklaringen är att livsstil, kunskap, resurser och exponeringar (hemma såväl som på arbetet) skiljer sig åt mellan olika sociala klasser även i välfärdsländer som Sverige (Berkman och Kawachi, 2000). Den sociala och fysiska miljön skapar både normer och förutsättningar för till exempel fysisk aktivitet och kostvanor. Det finns få studier av sjukfrånvaro i detta sammanhang, men en dansk studie visar att skillnader i sjukfrånvaro mellan olika socioekonomiska grupper förklaras mer av skillnader i den fysiska arbetsmiljön än av riskfyllt hälsobeteende, till exempel rökning och avsaknad av fysisk aktivitet (Christensen m.fl., 2008). Den medicinska litteraturen om intergenerationell rörlighet syftar i många fall till att förklara om rörligheten minskar eller ökar de socioekonomiska skillnaderna i hälsa. Det finns hypoteser om hur hälsostatus påverkar vilken socioekonomisk position individen når och om hur socioekonomisk position påverkar hälsan (Claussen m.fl., 2005). 17

19 2.1.3 Utbildningsnivå och yrke Den genomsnittliga sjukfrånvaron varierar mellan olika yrken. Ju längre utbildning som krävs för ett yrke, desto lägre är den genomsnittliga sjukfrånvaron (Försäkringskassan, 2010). Vidare överförs både utbildningsnivå och yrke i stor utsträckning från föräldrar till barn. 4 Att sjukfrånvaron varierar mellan yrken kan dels bero på att personer med dålig hälsa hamnar i vissa yrken, dels på att det finns skillnader i krav, arbetsmiljö och anpassningsmöjligheter mellan olika yrken. En längre tids arbete med tunga lyft, böjda och vridna arbetsställningar och arbete på skakiga underlag (som till exempel truck-, lastbilsoch traktorförare utsätts för) ökar risken för ländryggsbesvär och funktionsnedsättning. Statens beredning för medicinsk utvärdering (2000) har funnit samband mellan nackbesvär och upprepade monotona arbetsmoment och låsta arbetsställningar. Även sociala förhållanden, såsom stress och oro, samvarierar med rygg- och nackvärk, smärtbeteende och graden av funktionsnedsättning. Sjukfrånvaro är också vanligare i arbeten där de mentala kraven är höga och där det samtidigt finns små möjligheter till inflytande och stöd i arbetet (Lidwall, 2010) Geografiskt område Det finns skillnader i inställningen till sjukskrivning och sjukpenning mellan olika regioner i Sverige. Inom projektet Sjukförsäkring - Kulturer och Attityder (SKA) besvarade knappt tusen personer ett urval ur allmänheten, arbetsgivare, läkare och försäkringshandläggare en enkät om attityder till sjukskrivning och sjukpenning. Resultatet visar att i regioner där uttaget från sjukförsäkringen är relativt lågt är de tillfrågade mer restriktiva i sin syn på försäkringen. Till exempel är de mer tveksamma till att den personliga livssituationen eller konflikter på arbetet är legitima skäl till sjukskrivning (Granqvist och Olsson, 2006). Att det finns olika sjukfrånvarokulturer i olika delar av landet är i linje med resultaten i nationalekonomisk forskning om betydelsen av normer och sociala interaktioner när det gäller att förklara sjukfrånvaro. Empiriska studier bekräftar att attityderna till sjukskrivning 4 Holmlund m.fl. (2011) presenterar en rad studier om intergenerationell överföring av utbildning. Breen (2004) innehåller en översikt om social rörlighet, det vill säga yrkes- och klassrörlighet. 18

20 varierar mellan olika subgrupper, inom vilka medlemmarna påverkar varandra via sociala kontakter (Palmer, 2006; Lindbeck m.fl., 2004 och 2007; Johansson och Palme, 2002 och 2005; Henreksson och Persson, 2004; Hesselius m.fl., 2008) Attityder De flesta som har hälsoproblem är inte sjukfrånvarande utan arbetar. Resultaten från en undersökning bland personer i arbetsför ålder visar att de som har diagnostiserade sjukdomar är betydligt fler än som är sjukfrånvarande för samma besvär (Wikman m.fl., 2005). Vilken sjukdomsupplevelse eller vilka diagnoser som för med sig sjukfrånvaro och social sjukroll varierar, beroende på vilket samhälle och vilken tid man lever i. Den som har en diagnostiserad sjukdom men inte upplever sig som sjuk och inte tar del av förmåner från sjukförsäkringen, tar inte på sig någon sjukroll och tilldelas inte heller någon sådan. När omgivningen däremot betraktar individen som sjuk, innefattar det många gånger en sjukroll, vilket också kan understödja sjukfrånvaro. Den amerikanska sociologen Talcott Parson har beskrivit hur sjukrollen rättfärdigar individer att inte arbeta (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2003). Enligt Parson lär man sig redan som barn att sjukdom innebär att man inte kan och inte behöver utföra de vanliga sysslorna. Att bli sjukskriven från sitt arbete gör att den sociala sjukrollen blir tydlig. Det ger individen rätt att vara hemma från arbete och rätt till sjukpenning. 2.2 Intergenerationell rörlighet Den metodologiska ansatsen till att studera intergenerationell överföring av sjukfrånvaro i denna studie är nationalekonomisk. Den har sitt ursprung i teoretiska idéer om intergenerationell rörlighet utvecklad av Becker och Tomes (1979, 1986). Under senare år har gängse empiriska strategier för att skatta intergenerationella samband vuxit fram utifrån arbeten av bland andra Solon med flera (1991) och Solon (1992). Forskningsområdet sammanfattas i Björklund och Jäntti (2009). Utifrån dessa studier skissas här den teoretiska modell som ligger till grund för ansatsen i denna studie. Därefter diskuteras några betydelsefulla empiriska resultat från studier av intergenerationell överföring från nationalekonomisk forskning. 19

21 2.2.1 En teoretisk modell Becker och Tomes (1979, 1986) har utvecklat en modell för hur inkomst, tillgångar och konsumtion överförs från föräldrar till barn. Modellen utgår från att alla individer maximerar sin nytta. Föräldrars nytta påverkas positivt av deras egen konsumtion och av barnens välbefinnande. Föräldrar investerar därför i sina barn; de investerar i barnens hälsa och utbildning för att barnen ska få utveckla olika färdigheter med mera. Dessa investeringar blir en del av barnets humankapital, som i sin tur avgör hur stor inkomst barnet får som vuxen. Barnets humankapital påverkas dessutom av ytterligare två faktorer: 1) egenskaper (endowments) som ärvs från föräldrarna och som föräldrarna inte kan påverka och 2) samhällets investeringar i barnen. Samhället investerar bland annat i barnens utbildning och vård. Ju fler egenskaper barnet ärver från sina föräldrar och ju större påverkan egenskaperna har på humankapitalet, desto större kommer sambandet mellan föräldrarnas och barnens inkomst att vara. Om kapitalmarknaderna vore perfekta, så skulle storleken på föräldrarnas investeringar i sina barn helt bero på barnens egenskaper. Ju fördelaktigare, starkare eller bättre egenskaper barnen har, desto större investeringar skulle föräldrarna göra och vice versa. Den intergenerationella rörligheten skulle då direkt motsvara arvet av egenskaper från föräldrar till barn. Men nu är inte kapitalmarknaderna perfekta, och därför är det föräldrarnas egna tillgångar som avgör hur stora investeringarna blir. Rika föräldrar och mer generösa föräldrar kommer att investera mer i sina barn, medan fattiga föräldrar och föräldrar som har ett stort personligt konsumtionsbehov kommer att investera mindre. Modellen visar att intergenerationell överföring sker genom flera olika processer. Det är arvet av egenskaper från föräldrarna (förvärvat under barndomen och genetiskt), föräldrarnas investering i barnen och samhällets investering i barnen. Modellen utgår från den påverkan som sker, när barnen växer upp. Den vuxna personens humankapital är endast proportionellt i förhållande till det humankapital som byggdes upp under barndomen. Empiriska studier av intergenerationell överföring, som utgår från denna teoretiska ansats (som också denna studie gör), studerar därför ofta föräldrarna under barnens uppväxtår och barnen som vuxna. På så vis observeras föräldrarna under den period de kan tänkas påverka barnen både genom aktivt handlande och genom genetiskt överförbara egenskaper. 20

22 2.2.2 Empiriska resultat Inom nationalekonomi har den största andelen studier handlat om intergenerationell överföring av inkomst. I de tidigare studierna underskattades ofta överföringen mellan generationer. Det hade framför allt två orsaker. Den ena var att man ofta valde att studera inkomsten för ett enstaka år. Den andra var att urvalen ofta var små och homogena. Samband mellan syskon De tidigare studierna av intergenerationell överföring från föräldrar till barn använde sig av syskonanalyser. Syftet med syskonanalyser är att skatta hur stor del av variationen mellan syskon som kan förklaras av familj och närmiljö. Tanken är att om familj och närmiljö spelar en stor roll för bestämning av olika socioekonomiska faktorer (till exempel, utbildning och inkomst), så kommer syskonen att uppvisa ett starkt samband i respektive faktor. Om familjen eller omgivningen däremot inte spelar någon större roll, kommer sambandet mellan syskon inte att skilja sig från sambandet mellan slumpmässigt utvalda personer. Samband mellan syskon visar alltså i vilken utsträckning exempelvis inkomstskillnader uppstår som en följd av skillnader i familjebakgrund och närmiljö. Allt som delas av syskon bidrar till sambandet mellan syskon. Syskon kan till exempel dela föräldrarnas personlighet, antal barn i familjen, skolans kvalitet och grannarnas egenskaper. Vissa faktorer kommer inte med, till exempel de genetiska egenskaper som inte delas av syskon, liksom skillnader mellan syskon som beror på att de uppfostras vid olika tider eller på att föräldrarna behandlar dem olika. Sambandet mellan bröders inkomst är i Sverige cirka 25 procent. Det är knappt hälften så mycket som i USA. Även i övriga nordiska länder är sambandet betydligt lägre än i USA (se Solon, 1999, för de amerikanska resultaten och Björklund m.fl., 2002, för de nordiska resultaten). Det betyder att familjebakgrunden spelar större roll för de framtida inkomstmöjligheterna i USA än i de nordiska länderna, vilket i sin tur betyder att de nordiska länderna är mer jämlika länder. Sambandet mellan systrar verkar vara i samma storlek som mellan bröder, medan sambanden mellan syskon av olika kön är lägre (Hirvonen, 2008, och Österberg, 2000). Syskon delar betydligt mer med varandra än vad som avspeglar sig i överföringen av föräldrarnas inkomst. I USA förklaras mindre än 21

23 hälften av sambandet i inkomst mellan bröder av föräldrarnas inkomst, medan resten beror på något annat som har med familjen och närmiljön att göra (Solon, 1999). Intergenerationella samband Så småningom fick man tillgång till längre tidsserier och kunde följa inkomster över två generationer, det vill säga för både föräldrar och barn. Vid studier av syskon har man två komponenter som påverkar utfallet. Det är dels den intergenerationella elasticiteten i inkomst, dels faktorer som inte samvarierar med föräldrarnas inkomst. Genom att studera intergenerationella samband får man bort den effekt som har med andra faktorer än föräldrarnas inkomst att göra. I dessa studier brukar så kallade elasticiteter skattas. En elasticitet visar hur mycket en förändring i inkomst hos en förälder (i procent) samvarierar med förändringen i inkomsten hos en dotter eller son (i procent). För Sverige ligger elasticiteterna i intervallet 0,13 till 0,28 (Hirvonen, 2008). Det betyder att om förälderns inkomst hade varit 10 procent högre hade barnets inkomst varit mellan 1,3 och 2,8 procent högre. 5 Rörligheten är ungefär hälften så hög i USA som i Sverige (Solon, 1999; Chadwick och Solon, 2002). Storleken på överföringen av inkomst är olika beroende på var man befinner sig i fördelningen. Tidigare studier har visat att elasticiteterna är störst för de grupper som har högst och lägst inkomst och utbildning. Björklund med flera (2011) visar att elasticiteten är betydligt högre i den allra högsta toppen av inkomstfördelningen. Det innebär att föräldrar i det översta inkomstskiktet överför betydligt mer till sina barn än föräldrar i lägre inkomstklasser. I det högsta 0,1 procentskiktet i inkomstfördelningen överförs 96 procent av pappans inkomst till sonen. En annan viktig kanal för överföring av inkomster mellan generationer går via valet av partner, så kallad assortative mating. Individer tenderar att leva tillsammans med individer som liknar dem själva med avseende på till exempel socioekonomiska faktorer och hälsa. När det gäller inkomster leder assortative mating till att inkomstklyftorna ökar ytterligare mellan generationer. Det beror på 5 Anledningen till att de svenska skattningarna ligger i ett så pass brett intervall är att de refererade studierna omfattar både arbetsinkomster och totala inkomster. Sambanden blir starkare om man studerar totala inkomster och svagare om man begränsar sig till arbetsinkomster. På samma sätt blir sambanden starkare om man studerar hushållets totala inkomst och svagare om man studerar sambandet mellan en enskild förälder och ett barn. 22

24 att generationsöverföringen stärks i och med att de med hög inkomst väljer en partner som också har en hög inkomst och vice versa. Chadwick och Solon (2002) finner att assortative mating spelar en stor roll för den intergenerationella rörligheten. Det gäller både söner och döttrar men framför allt döttrar. Hirvonen (2008) finner att för döttrar är sambandet mellan de egna föräldrarna och hennes partner nästan lika starkt som motsvarande samband mellan henne själv och hennes egna föräldrar. 23

25 24

26 3 Data och metod I denna studie används samma metoder som i tidigare nationalekonomiska studier men med den skillnaden att det nu handlar om sjukfrånvaro och inte om inkomst. I detta avsnitt beskrivs datahanteringen. Först motiveras den valda empiriska strategin. Därefter beskrivs hur data har genererats och hur sjukfrånvaro mäts. Slutligen presenteras studiepopulationen. 3.1 Empirisk strategi Det övergripande syftet med denna studie är att skatta i vilken grad föräldrarnas sjukfrånvaro liknar barnens, det vill säga rörligheten i sjukfrånvaro mellan föräldrar och barn. Föräldrarna kan påverka barnen på en rad olika sätt. Genom att observera föräldrarna under barnens uppväxtår fångar man både genetiskt överförbara egenskaper och föräldrarnas aktiva handlande, det vill säga barnens livsvillkor vid tillfället då de lämnar föräldrahemmet. 6 Bäst vore att observera föräldrarna och barnen i samma ålder, eftersom sjukfrånvaronivå varierar med ålder. Vidare är det viktigt att observera både föräldrar och barn under flera år för att få en representativ sjukfrånvaronivå i stället för tillfälligt höga eller låga nivåer på grund av exempelvis en olycka. 7 6 Genom att observera föräldrarnas och barnens sjukfrånvaro under olika perioder undviker man att barnens och föräldrarnas sjukfrånvaro påverkas av gemensamma tidsspecifika faktorer. Om man hade observerat barn och föräldrar under samma period skulle dessa tidsspecifika faktorer eventuellt kunna ha en direkt inverkan på barnen i stället för via föräldrarna. För det andra möjliggör denna ansats användandet av registerdata över hela Sveriges befolkning för både föräldra- och barngenerationen. 7 I litteraturen om intergenerationell inkomstöverföring diskuteras skattningarnas känslighet för hur inkomst mäts. Målet är att fånga en så kallad permanent income som speglar individens generella inkomstnivå (Björklund m.fl., 2006). Motsvarande resonemang gäller för sjukfrånvaro som också kan förväntas variera kraftigt från år till år. Vi mäter årlig genomsnittlig sjukfrånvaro under en sexårsperiod, vilket borde ge en representativ nivå för varje individ. 25

27 I studier av intergenerationell överföring av inkomst är det vanligt att observera föräldrarna när barnen är i skolåldern (Björklund m.fl., 2011; Björklund och Jäntti, 2009; Black m.fl. 2005). Motiveringen är att man vill fånga den del av uppväxtåren under vilka barn kan tänkas bli påverkade av sina föräldrar. Resonemanget i denna studie är detsamma som för inkomst, och därför observeras föräldrarnas sjukfrånvaro under de år barnen är i skolåldern. För att få en representativ sjukfrånvaronivå mäts föräldrarnas årliga genomsnittliga antal sjukfrånvarodagar per år under en sexårsperiod, när barnen är i skolåldern. På motsvarande vis mäts barnens sjukfrånvaro som det årliga genomsnittliga antalet sjukfrånvarodagar under en sexårsperiod när de är unga vuxna. Analysen bygger på registeruppgifter om sjukfrånvaro (sjukpenning och sjuk- eller aktivitetsersättning) från 1986 till Det innebär ett tidsspann på 22 år, vilket gör att barn och föräldrar inte kan observeras i samma ålder. 8 Barnen som följs är födda mellan åren 1972 och Deras föräldrar är observerade mellan åren 1986 och Under dessa år är barnen mellan 10 och 19 år och föräldrarna är drygt 40 år. Barnen observeras mellan åren 2003 och Under denna period är de mellan 27 och 36 år. Det betyder att föräldrar i denna studie i genomsnitt är något äldre, vilket i sin tur betyder att ett eventuellt samband troligtvis underskattas. 3.2 Datakällor Studien utgår från totalregister över alla vuxna personer i Sverige. 9 Det betyder att både föräldrarna och barnen är mellan 16 och 64 år och bosatta i Sverige samtliga år som de observeras. I dessa totalregister finns årliga uppgifter om sysselsättning, inkomst och vilka personer som delar hushåll. Genom Flergenerationsregistret från 2007 härleds biologiska föräldrar till barnen. För att kunna härleda om en person har varit sjukfrånvarande eller inte, kopplas (via personnummer) uppgifterna från Flergenerationsregistret till Försäkringskassans sjukfrånvaroregister. Försäkrings- 8 Eftersom sjukfrånvaro varierar med ålder får vi troligtvis en underskattning av det intergenerationella sambandet om föräldrarna och barnen observeras vid olika åldrar. I analysen kontrolleras för ålder på både förälder och barn och vi har stor åldersspridning i respektive grupp, varför skattningarna på detta material troligtvis är förväntningsriktiga. 9 Information om barnen hämtas från registret LOUISE (En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning) och föräldrarna från registret SYSS (Sysselsättningsregistret). 26

28 kassans register visar hur många sjukfrånvarodagar varje enskild person har haft varje år. Vidare ställs frågan om barn tenderar att bilda familj med en partner som har en sjukfrånvaro som liknar den egna eller föräldrarnas. Svaret finns i sambandet mellan barnens sjukfrånvaro och svärföräldrarnas. För att kunna göra denna analys måste man identifiera par som lever tillsammans och som därmed kan ha svärföräldrar (eller motsvarande för dem som inte är gifta). Det saknas registerinformation om vilka personer som lever tillsammans i parförhållanden, varför det krävs en uteslutningsmetod för att få fram ett urval som så långt som möjligt innehåller sammanboende partner. Först skapas hushåll utifrån en specifik familjeidentitet. Från dessa hushåll exkluderas personer under 17 år samt personer över 16 år som delar hushåll med sina biologiska föräldrar. Därefter elimineras enmanshushåll och hushåll med fler än två vuxna. I sista steget behålls endast hushåll som består av två personer med olika kön. 10 Eftersom analysen baseras på totalregister, vilket möjliggör skattningar med god precision, läggs också restriktionen på att båda föräldrarna till barnen ska finnas med i samtliga register som används. Denna restriktion medför att urvalet reduceras, men fördelen är att analysen baseras på ett och samma urval i stället för flera. Av tabell A 1 i bilagan framgår det hur matchningen mellan olika register genererar analyspopulationen (som huvudresultaten baseras på) och sambopopulationen (som resultaten om samband med svärföräldrar baseras på). 3.3 Definitioner Med måttet sjukfrånvaro fångas antal dagar med frånvaro från arbete på grund av sjukdom. Långa sjukskrivningar med sjukpenning leder ofta till sjukersättning. Därför mäts här sjukfrånvaro som antal dagar med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning eller båda. Genom att räkna ut ett årligt genomsnitt av sjukfrånvaro under en sexårsperiod fångar man en representativ bild av den typiska situationen snarare än icke representativa tillfälligheter. 10 Vuxna personer som lever med en adoptivförälder eller med ett syskon som har andra biologiska föräldrar kan inte exkluderas. Sådana par är troligtvis få (efter tidigare restriktioner) och därför betraktas sambopopulationen i huvudsak bestående av vuxna som lever i ett parförhållande. 27

29 Eftersom en person kan ha både sjuk- eller aktivitetsersättning och sjukpenning samtidigt (båda på deltid), kan denna summa för ett fåtal bli mer än 365 dagar per år. I dessa fall tillåts det högsta antalet vara 365. (Hur många personer detta gäller redovisas i tabell 1). När det gäller sjukpenning kan man i registren endast observera den del som ersätts av Försäkringskassan. Under 1980-talet, när föräldrarnas sjukfrånvaro mäts, fanns varken sjuklöneperiod eller karensdag. Under 2000-talet, när barnens sjukfrånvaro mäts, är reglerna annorlunda och de har dessutom ändrats under den studerade perioden. Den 1 juli 2003 ökade sjuklöneperioden från 2 till 3 veckor för att i januari 2005 återigen bli 2 veckor. För att man ska få ett jämförbart mått på sjukfrånvaro under alla år, inkluderas enbart sjukfrånvaroperioder med sjukpenning som varar längre än 3 veckor. 11 Antalet dagar räknas alltså från och med första dagen på fjärde sjukfrånvaroveckan. Detta gäller för både föräldrar och barn. Fördelen med denna definition är att det ger ett enhetligt mått över tid. Nackdelen är att sjukfrånvaroperioder som varar kortare tid än 3 veckor inte räknas. Om en person under ett år har upprepade sjukfrånvaroperioder som är kortare än 3 veckor, klassas personen som utan sjukfrånvaro för det året. Antalet sjukfrånvarodagar med detta mått kan också likställa en sjukfrånvaroperiod med flera perioder, under förutsättning att antalet dagar från de upprepade perioderna totalt är lika många som antalet från en enskild period. Detta gäller, trots att den person som varit sjuk i flera omgångar sammanlagt har varit frånvarande längre tid än den som har en enda sammanhängande period. Det är dock mycket ovanligt med flera perioder under ett år. Bland föräldrarna i denna studie är det runt 1 procent som i genomsnitt har mer än en påbörjad sjukfrånvaroperiod under ett år. För sjukpenning görs ingen skillnad på sjukpenning på heltid och sjukpenning på deltid i denna studie. Anledningen är att uppgifter om deltid och heltid saknas under 1980-talet, och det är viktigt att mäta sjukfrånvaro med samma precision alla år. Detta innebär att tyngdpunkten ligger på förekomsten av sjukfrånvaro snarare än på omfattningen per dag. Sjukersättning däremot, mäts som nettodagar. Det innebär att hänsyn tas till om sjuk- eller aktivitetsersättningen är på hel- eller deltid av den ordinarie arbetstiden. För föräldragenerationen finns det inga 11 Egenföretagare kan välja en längre karensperiod. Antalet som valt fler karensdagar är dock försumbart. 28

30 uppgifter om omfattningen per dag med sjukersättning annat än för den 31 december varje år. Denna information multipliceras med 365 dagar för att det ska gå att skatta den genomsnittliga omfattningen under hela året. För barngenerationen finns däremot uppgift om sjukersättningens omfattning för varje dag under hela året. 12 För att känslighetstesta resultaten gjordes motsvarande analyser med alternativa utfallsmått såsom genomsnittligt antal sjukfrånvaroperioder per år och genomsnittlig förekomst av någon sjukfrånvaro jämfört med ingen sjukfrånvaro. De kvalitativa resultaten är desamma oavsett vilket sjukfrånvaromått som används. 3.4 Studiepopulation Studiepopulationen består av söner och döttrar. För dessa personer finns det information om både mamman och pappan. Det betyder att samma mammor och pappor kan förekomma mer än en gång i de fall där syskon ingår i studiepopulationen. Deskriptiv statistik för döttrar och söner och deras föräldrar redovisas i tabell 1. Både döttrar och söner finns jämnt representerade i alla åldrar mellan 32 och 35 år. Bland föräldrarna finns en åldersskillnad mellan könen som speglar att kvinnor generellt är yngre, när de blir föräldrar. När mammorna observeras i denna studie är de i genomsnitt 44 år medan papporna i genomsnitt är 46 år. 13 Döttrarna har en betydligt lägre årsarbetsinkomst än sönerna. Döttrarnas arbetsinkomst utgör 65 procent av sönernas ( respektive kronor). Denna skillnad är större än den genomsnittliga inkomstskillnaden mellan svenska kvinnor och män. En förklaring är att barnen är i barnafödande ålder när de studeras, och att kvinnor generellt är föräldralediga (och då utan arbetsinkomster) under en längre period än män. Även i föräldragenerationen finns det en könsskillnad i arbetsinkomster. Mammornas arbetsinkomster utgör i genomsnitt 57 procent av pappornas. Denna skillnad kan delvis förklaras med att mammorna i 12 Eftersom sjukpenning mäts som bruttodagar och sjukersättning som nettodagar, kan vårt mått innebära att en person som har sjukpenning på deltid räknas som lika mycket sjukfrånvarande som en person som har sjukersättning på heltid under samma period. Det innebär att vi framförallt fångar antal dagar med ersättning från Försäkringskassan snarare än frånvaro av arbete. 13 Ålder mäts vid respektive observationsperiods sista år, det vill säga år 2008 (av ) för barnen och 1991 (av ) för föräldrarna. 29

31 högre grad än papporna förvärvsarbetade på deltid eller inte förvärvsarbetade alls. För att ytterligare beskriva urvalet redovisas också hur stor andel i respektive grupp som saknar arbetsinkomst. Se tabell 1. Om man saknar arbetsinkomst, kan det antingen bero på att man är sjukfrånvarande på heltid eller att man av någon annan anledning inte deltar i arbetslivet. Orsaker till att man inte deltar kan vara att man är föräldraledig, arbetslös eller frivilligt har lämnat arbetskraften. Andelen som saknar arbetsinkomst är lägst bland döttrar (3 procent) och högst bland pappor (5 procent). Den stora majoriteten i alla grupper har dock en förankring i arbetslivet. När det gäller sjukfrånvaro finns det inte bara skillnad mellan kvinnor och män utan också mellan generationerna. Under respektive observationsperiod om 6 år har drygt hälften av döttrarna och knappt hälften av mammorna minst en sjukfrånvarodag, enligt det använda sjukfrånvaromåttet. Bland sönerna och papporna är det däremot bara en fjärdedel respektive drygt en tredjedel som har varit sjukfrånvarande. Sjukfrånvaromåttet är, som tidigare nämnts, frånvaro som varar längre än 3 veckor. Om antal dagar med respektive ersättningsform jämförs mellan respektive grupp, ser man att könsskillnaden är särskilt stor bland barnen med avseende på sjukpenning. Döttrarna har mer än dubbelt så många sjukpenningdagar som sönerna (18 jämfört med 7). Könsskillnaden i sjukersättningsdagar är inte lika stor; döttrarna har 11 dagar per år jämfört med 8 dagar för sönerna. Bland föräldrarna har mammorna fler sjukpenningdagar än papporna, men när det gäller sjukersättning finns det ingen könsskillnad alls. Både mammor och pappor har i genomsnitt knappt 9 dagar med sjukersättning per år. Tidigare studier visar att graviditet och småbarn i högre grad är förknippat med sjukfrånvaro för kvinnor än för män (Angelov m.fl., 2011; Inspektionen för socialförsäkringen, 2011). Denna könsskillnad återfinns även i detta datamaterial. Att könsskillnaden är större i barngenerationen, kan bero på att barnen i högre grad är i fertil ålder och att de har yngre barn än föräldragenerationen, som observeras vid en något högre ålder. I tabell 1 redovisas också andelen som har fler än 365 dagar med sjukpenning plus sjuk- eller aktivitetsersättning, det vill säga hur många som är sjukskrivna på deltid och har två ersättningar samtidigt. För både föräldrar och barn är andelen med både sjukpenning och 30

32 sjuk- eller aktivitetsersättning någon enstaka procent. Det tyder på att vårt sjukfrånvaromått speglar just antal dagar med frånvaro på grund av sjukdom, snarare än antal ersättningsformer. Som framgår av tabell 1 saknar ungefär hälften av döttrarna och mammorna och minst trefjärdelar av sönerna och papporna någon längre sjukfrånvaroperiod. I figur 1 och 2 presenteras fördelningen bland de föräldrar och barn som har sjukfrånvarodagar under respektive observationsperiod. Även denna fördelning är skev; majoriteten har ett fåtal sjukfrånvarodagar per år. Samtidigt är (i denna grupp) cirka 5 procent sjukfrånvarande på heltid, vilket innebär att de har 365 sjukfrånvarodagar per år. 31

33 Tabell 1. Deskriptiv statistik av studiepopulationen Median Medelvärde Standardavvikelse Min Max Söner Ålder år ,05 34,00 1, Arbetsinkomst SP-dagar 7,24 0,00 27, SA-dagar 8,01 0,00 49, SP- och SA-dagar 15,14 0,00 59, Andel SP- och SA-dagar >365 Andel SP- och SA-dagar >0 0,00 0,00 0, ,25 0,00 0, Andel utan arbetsinkomst 0,04 0,00 0, Mamma: Ålder år ,59 43,00 4, Arbetsinkomst SP-dagar 14,29 0,00 40, SA-dagar 8,98 0,00 48, SP- och SA-dagar 22,69 0,00 66, Andel SP- och SA-dagar >365 Andel SP- och SA-dagar >0 0,01 0,00 0, ,44 0,00 0, Andel utan arbetsinkomst 0,04 0,00 0, Pappa: Ålder år ,17 46,00 5, Arbetsinkomst SP-dagar 10,81 0,00 34, SA-dagar 8,82 0,00 48, SP- och SA-dagar 19,13 0,00 63, Andel SP- och SA-dagar >365 Andel SP- och SA-dagar >0 0,01 0,00 0, ,36 0,00 0, Andel utan arbetsinkomst 0,05 0,00 0,