Foto: Harald Holmberg

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Foto: Harald Holmberg 2011-03-13 1"

Transkript

1 Foto: Harald Holmberg

2 Innehållsförteckning En berättelse om min uppväxt i Pauträsk...3 Minnen från skoltiden...5 Slåttern hemma i byn på 1930-talet...7 Slåtterarbetet i Grena...8 Vårsådden och utsläppet av korna på sommarbetet...10 Fisket...12 Pappas affär...14 Arbetet åt Vägstyrelsen (numera Vägverket)...16 Timmerhuggning Timmeravverkning i Hemberget och Granhobben...17 Timmerhuggning vid Risbäckens mynning i Pauträsksjön, Timmerhuggning vid Lövberget, norr om Pauträsk...18 Timmerhuggning i Risliden våren Timmerhuggning våren Skogsavverkning vintern Timmeravverkning i Bredträskliden Timmeravverkning i Bäckliden Skogsavverkning hösten Timmerhuggning i Tallberget Timmerhuggning i Sumasberget...29 Elströmmen kommer till Pauträsk...30 Resa till Siksjöhöjden...31 Pappa som gårdfarihandlare...31 Svag is, häst genom isen...32 Valdemars och Svens militärtjänst...33 Farfar köper hemmanet i Pauträsk...34 Sådd och skörd i Pauträsk...36 Ett sätt att leda in vatten till slåtterängarna...37 Gångstigen till Grena...38 En berättelse om en kraftig man...39 Frits och Amanda...40 Bostäder och Per-Albins torp...41 Vatten och avlopp i Pauträsk under talet...42 Flottnings- och Bomningsarbeten...44 Flottningen i Paubäcken från dammen till Umeälven...45 Spelflotten...46 Minnen från södra sidan Pauträsksjön Minnen från Pauträsk och Joranträsk...47 En resa till min barndoms trakter...48 Byggnation av Pingstförsamlingens kapell i Pauträsk...49 Lindvalls kaffe som köptes genom postorder...51 Inmönstring av hästar på 1930-talet...52 Historien om då Lambert Isaksson blev lastbilsägare...52 Utvecklingen i Pauträsk från 1940-talet...53 Minnen från sista året i Pauträsk och första året i Bollsjö...54 Flytten från Pauträsk den Avslutning

3 Joel som barn. Foto: Mamma Gerda Grenmyr En berättelse om min uppväxt i Pauträsk Jag föddes den 18 jan 1926 och mina föräldrar gav mig namnet Hans Joel. Jag var sjuklig i lunginflammation som spädbarn så föräldrarna trodde inte att jag skulle överleva. Trots allt överlevde jag och jag hade en rolig barndom med mycket stoj och lek. Ett av mina intressen var hästar. Jag fick börja med att köra med en getabock men fick sedan pröva på att köra häst på riktigt. Mamma gjorde ordning en sele till bocken och en liten kälke med linor till. När mamma hade selat bocken ledde hon den mot stugan. Så vände hon kälken och bocken mot ladugården. Det blev gallopp ända in i porten in till höet. Jag ramlade av i den våldsamma farten och grät. Det blev ej någon mer åktur med en getabock. Min tre år äldre bror Albin och jag lekte som barn. Vi växte upp med många syskon. Vi fick börja arbeta redan i unga år. Albin var åtta år när han började hjälpa till med slåtterarbetet. Jag var nio år. När Albin gick i tredje klassen i skolan fick han arbeta med att mocka och utfodra tre kor och ungdjur innan han gick till skolan. Läraren sa att det luktade ladugård av honom. Det var inte så lätt att hinna göra undan allt och tvätta sig riktigt ren från ladugårdslukten. Det fanns ingen dusch på den tiden. Orsaken till att Albin skulle till Slåtterkojan i Grena och sköta djuren var att mamma var blodfattig och svag. Hon hade arbetet med barnen och hemmet. Dessutom skulle hon mjölka korna. Pappa var i arbete i skogen på vintrarna och flottningen på våren. Han måste tjäna pengar så att han kunde handla det nödvändigaste som kaffe, socker, mjöl, och salt med mera. Barndomshemmet i Pauträsk, däri Joel också föddes med hjälp av en barnmorska. Foto: Okänd kvinna från Joranträsk Slottarkojan i Grena invid Harrgrubben Från vänster: farbröderna Sven Tegelstedt & August Andersson, kusinen Assar Andersson, Joels storebror Albin och längs till höger Joels pappa Valdemar. Vi växte upp och flera barn i hemmet blev det. Albin och jag fick börja tidigt med att hjälpa till med fisket på somrarna. Vi fick äta fisk minst en gång om dagen under sommaren. Sen saltades den i trätunnor. Mamma fick lägga den i vatten, för att den ej skulle vara för salt när den skulle kokas. Den åt vi till potatis som vi odlade själva. Dessutom hade vi hembakat bröd och eget smör. Så hade vi en gris som slaktades till jul. Pappa var byslaktare, han fick kött för arbetet. Hungriga var vi aldrig när kvällen kom. 3

4 Eftersom det föddes elva barn i familjen, så fick vi börja hjälpa till med olika arbeten. När vi fick jullov så brukade jag och Albin få följa pappa och lasta grus, som han körde med hästen, ett finskt sto, en pigg körhäst. Gruset lades upp i stora upplag på olika anvisade platser efter landsvägen. När Albin var fjorton år fick han börja köra hem höet från Grena med häst och skrinda. Det var åtta kilometer till platsen där höet fanns i lador och hässjor. När jag fick lovdagar från skolan brukade jag följa med. Vi satte upp hermelinfällor och fångade hermeliner, som vi fick en extra inkomst på. Vi flådde dem och spitade skinnet. När uppköparen kom och köpte skinnen fick vi mellan två och femtio och fyra och femtio kronor per styck för dem. Vi brukade även skjuta ekorrar och skogsfågel som vi sålde. När jag var år köpte jag av Karl Mörtsell en vit kaninhona som var dräktig. Priset var 10 kronor. Jag fraktade den från Joranträsk, på pakethållaren på min cykel, när jag hälsade på mina kusiner, Manne och Idas barn. (På bilden syns deras stuga.) Kaninen fick många ungar. Det var en bra hona. Valdemar Nordström ägde Stabberholmen i Pauträsk. Jag frågade honom om jag fick släppa dit dem över sommaren. Det fick jag. När hösten kom fick jag en svår uppgift att fånga in dem. Men det gick bra till sist. När jag var klar med grundskolan började jag och Albin hugga timmer och köra fram till avläggningsplatsen. Det var kallt och arbetsamt, men Manne Mörtsells stuga i Joranträsk. Foto: Joel Grenmyr det var roligt. Vi högg även åt andra skogsägare. Arbetsredskapen var stocksåg, timmersvans, yxa, lyftkrok, dragsax och timmerklov samt snöspade när det var djup snö. När vi högg på egen skog, tog vi rätt på veden samtidigt. Det blev flera kubikmetrar som vi körde hem på vedbacken och sågade upp. Årsveden sågade vi och klöv eftersom det passade under vårvintern. Det behövdes ungefär tjugo kubikmeter för ett årsbehov. På sommaren fällde vi även björkar, som låg okvistade till hösten. Löven drog ur vattnet ur träden. Då hösten kom kvistade vi dem och lade i högar och körde hem det under vintern. Den veden kunde vi elda direkt, frånsett att vi lade in den i spisugnen och torkade bort isen som kunde finnas. Det var bra ved att elda med. När jag var femton år började jag att köra hem hö och ved på egen hand. Albin var då sjutton år, så han började själv i skogen. På den tiden var det så att en avverkare fick ta ansvar för både huggningen och framkörningen till avläggningsplatsen. Där skulle timret inmätas, tumning som det kallades. Det behövdes kunnighet för detta, för att få debet och kredit att gå ihop. Det blev ej några höga inkomster för huggningen och körningen. Det blev ej någon höjning av budet som var givet. Den som skulle lägga budet fick en stämplingslängd att tillgå. I stämplingslängden fanns antal träd, samt grovleken på träden i brösthöjd, mätt i tum upp till arton tum. Träden som var grövre fick markägaren inget för. När träden stämplades höggs det bort en barkblecka i brösthöjd, samt slogs in kronans märke. Likadant gjordes det i ett rotben. Det var förbjudet att hugga andra träd. Endast där en skotväg skulle gå fram, eller om man fällde fast ett träd. I de två fallen skulle en fyrkant utmärkas i rotändan. Då inmättes de träden nere på avläggningsplatsen, så skogsägaren fick betalt för dem. 4

5 Minnen från skoltiden År 1938 ordnade vår skollärare en resa till Lycksele för de elever som var intresserade. Det var en avgift, men hur mycket det var kommer jag inte ihåg. Det var på hösten, när skolan börjat. Vi var ett antal som kunde fara med Artur Vallin till Stensele och därefter med tåget till resmålet. Det var första gången som jag och min syster Birgit åkte tåg. När vi kom fram och steg av tåget och jag såg vyerna, älven, husen och den norra sidan av hoppbacken, då tyckte jag att det var stort. Vi gick på bron över Umeälven till skidbacken. Jag vågade inte gå i trapporna ända Flygfoto över lärarbostaden och skolan i Pauträsk. (Detta vykort finns att köpa i Pauträsk byamuseum) upp. Det var en fin utsikt över Lycksele samhälle, som inte var stad då. När vi kom tillbaka till järnvägsstationen besökte vi Sven Duvas minnessten*. Jag har levt i tron att han var begravd på Lycksele kyrkogård, men så är inte fallet. Han fick ett nytt namn, Johan Zakarids Bång och ska ligga begravd inom Vilhelmina socken. Han skulle ha skaffat sig ett litet jordbruk på en plats i Kroksjö, Bångnäs. *(Om Sven Duvas person och leverne och hans sista tid i livet, finns att läsa i boken Gamla byar i Vilhelmina 1-11 av O. P. Pettersson del 11 sidan 77. Han föddes 1782 i Österbotten i Finland. Efter en sjukdom avled den tappre krigaren Johan Zakarias Bång. Han erhöll sitt sista viloläger på kyrkogården invid nya kyrkan, på berget nordväst om kyrkbyn i Vilhelmina by och socken.) I Lycksele fick vi choklad och smörgås. Efter det gick vi och tittade på många andra ställen. På senare tid har jag kommit ihåg när pappa berättat om marknader han fick vara med om i början av 1900-talet och där farfar sålde renkött, skinn, fågel m.m. Det var en nöjesplats, tivoli, karamellstånd mm. Öhnell berättade om hästaffärerna han gjorde. Då arrenderade farfar Björnabäck. Till Lycksele blev det ungefär fem mil. Efter marknaden hade de med sig hem matvaror, som kaffe, socker, mjöl, salt mm. som behövdes tills nästa vinter. På återresan var det flera hästforor. Vägen gick över Lycksele, Hedmark, Björnabäck, Pauträsk. Den sträckan är cirka sex mil. När vi åkte hem från vår skolutflykt åkte vi med tåget, som kom från Vännäs till Storuman. Det var ett tåg med ånglok och vagnar med träbänkar. I Stensele steg vi av och åkte med A. Vallin tillbaks till Pauträsk. Vi hade nog med oss egen matsäck, för något annat än det vi fick i Lycksele blev det inte. Denna resa blev en upplevelse, som jag inte glömmer. 5

6 Ett minne från sommarloven var att jag och Albin brukade hälsa på mina kusiner, som bodde i Joranträsk. Vi åkte med Artur Vallin till Bergsäter. Sen gick vi en sträcka av 7-8 kilometer till Joransjön. Där blev vi hämtade av någon från Karl Mörtsells familj med båt till norra sidan. Därefter var det ungefär en kilometer till kusinerna. Det var semester för oss i Joranträsk. Vi lekte med barnen i hela byn. Det fanns sex familjer där på 1930-talet. En vår gjorde vi en utflykt från skolan. Flottningen hade ej börjat. Dammen var stängd och timret fanns kvar i Kvarnviken, där Kvarnbäcken mynnar ut. Timret fanns ungefär 80 meter nedanför gamla landsvägsbron. Det var före skolavslutningen när det blev bestämt att det skulle bli utflykt till Kvarnbäcken. Varje skolelev hade med sig matsäck för dagen. Från skolan till utflyktsmålet var det ungefär två kilometer. Det var en solig dag, varmt och skönt i backen bredvid bäcken. Stövlar hade vi på fötterna. Pojkarna som kommit upp i femte och sjätte klassen gick ner till timmervältorna som flöt i vattnet. Vi började springa på timret. Det var så roligt. Vi blev modigare och började tävla om hur långt ut vi vågade. Timret låg tätt intill varandra, men det hände att vi halkade och blev blöta upp till midjan. Vid ett tillfälle såg jag Knut Danielsson åka ned, så mössan flöt upp och han blev genomblöt. Carlstedt och Alfrida Stenvall som var våra lärare visste inte om hur roligt vi hade och hur riskabelt det kunde vara på dessa stockar. När vi kom upp till de andra frågade lärarna varför vi var så blöta. Hela sanningen om hur vi lekt berättades ej. Bara att vi lekt med timret som låg i vattnet. När vi vandrade hemåt kändes det ej behagligt att vara blöt om fötterna och byxorna. Men roligt hade vi på denna utflykt. En höst när skolan börjat, talade Carlstedt om att när det blir en fin dag skall vi låna båtar och ro över sjön, söka rönnplantor och plantera en häck. I slutet av september när lövet var gult, rodde vi över sjön, till Storsand. Där var det bra plats för flera båtar. Vi behövde inte gå långt upp. Nedanför Artur Sjöströms stuga hittade vi fina plantor. Det var hela storskolan som följdes åt. Spadar och säckar hade vi tagit med. Tillräckligt med plant till en häck av cirka 30 meters längd söktes. När vi kom tillbaka till skolan, började vi plantera vid landsvägen på gränsen mellan skolans mark och Isak Lamberts. Plantorna räckte så långt som det var beräknat att häcken skulle vara. Klippningen av häcken till lagom höjd sköttes under skoltid var jag där på skolgården. Jag var inne i alla skolsalar och begrundade minnen från skoltiden. Nu används skolan till byns museum, för allehanda saker. Lärarbostaden är såld till en privatperson, men skolan vårdas av Pauträsk byalag. Häcken som vi planterade är ovårdad. En gång varje höst och vårtermin kom doktor Collert så de som hade olika krämpor kunde bli undersökta. Jag var en av dem som fick en tand utdragen av honom. Det var ingen bedövning. Han tog fram tången och tog armen om mitt huvud. Jag skrek, men tanden följde med. Jag blev även opererad för ljumskbråck, innan jag började skolan. Det skedde i Stensele sjukstuga. Collert opererade mig. Mamma var också där. Hon vårdades för blodbrist. Så det kändes tryggare för mig. Vi låg på samma sal. Att opereras då, kan ej jämföras med nutidens läkarvård. När de tog bort agrafferna från såret var det svåraste minnet från operationen

7 Slåttern hemma i byn på 1930-talet Året före var det brukligt att skära till lämpligt grova ämnen, som användes till pinnar i räfsorna. Det togs från rönnen. Det blev starka pinnar både i räfshärva och i bärarhärva. Samma år som slåttern var det brukligt att se över hur man hade med hässjevirket. Stängerna och hässjegubbarna rundbarkades. Det var bäst att hugga det när träden savade. Lieorven sågs över så att de var hela. Om det var någon lie som var sliten byttes den mot en ny. Efter midsommarhelgen öppnades dammarna så att vattnet rann från bäcken ut på myrslåttern. Samt högg vi ved i närheten av slåtterkojan. Den höggs från björken för den veden var säker, så det ej skulle komma glöd från eldpallen i höet, som var torrt och lättantändligt. Det hade vi på britsarna som vi låg på. Veden staplades under en risig gran, som fungerade bra som regnskydd. Omkring 20 juli började slåttern. Då kunde man höra ljudet från lien när den slipades, samt ljudet från slåttermaskinerna när gräset slogs av. Det fanns en del som ägde en sådan på talet. Vi köpte slåttermaskinen 1945 av Fridolf Söder i Gunnarn. Före detta lejde pappa någon enstaka gång. Bland annat Henning Grönborg, som slog någon enstaka vall. På södra sidan sjön minns jag att Viktor Sjöberg slog någon vall, som pappa ropade in när det var höauktion, från morbror Oskars ägor. Han hade blivit sjuk. Därför kunde han inte slå något gräs. Flera somrar hjälpte Robert Sjöström oss att slå med lie och hässja. Vi slog det mesta för hand. En sommar kommer jag ihåg att pappa köpte Helmer Öhnells vallslåtter. Den sommaren måste det ha varit en bra skördesommar, för vi hann med både vårt och Helmers vallslåtter och bäckslåttern i Grena. Vad jag minns så klarade jag, Albin och pappa av allt skördearbete själva. Detta måste ha varit före världskrigets början. Sen skulle höet ladas. Vi lade höet på en bred rem eller en bår, som vi bar in i ladan. Om det var en längre sträcka hade pappa iordningställt en vagn med två hjul. Pappa drog fram och Albin och jag sköt på bak på vagnen. Det var små och låga lador, så det blev fort fullt i dem. Det var väl av den anledningen som det fanns så många lador förut. På vintern kördes höet hem till vinterladan. Förberedelser inför myrslåttern i Grena En vecka före vallarna var färdigslagna gick pappa till Grena och tog bort vattnet från bäcken och myrslåttern. Då blev det torrt på raningarna. Fördämningen i bäcken togs bort och i vattenledningsdikena dämdes inloppet för. När pappa gick till Grena och tog bort vattnet hade han med sig en flaska gjord av trä som rymde tio liter. Han lämnade flaskan till Amanda Johansson. Hon satte långmjölk som var klar att hämta när vi gick till Grena. Vi köpte även vanlig mjölk av henne. Den mjölken gick ej att förvara hela veckan, men däremot långfilmjölk. Pappa hade grävt in en stor låda på en bra plats där det var skugga hela dagen. Så färsk mat förvarades där. Den övriga maten tog vi med oss hemifrån. Det var potatis, smör, bröd, kaffe, socker, rökt fläsk, salt, havregryn, mjöl och rågbröd. Fisk fanns i Risbäcken. När kvällen kom tog vi ett metspö och satte en röd trasa på kroken. Då fick vi den fisk som behövdes dagen därpå. Den kokades på morgonen medan liarna slipades. Även potatisen kokades då. Det var middagsmaten. Gröt var det varje kväll. Till frukost långmjölk och havregryn, samt bröd och kaffe. 7

8 Slåtterarbetet i Grena Slåtterarbetet vid Grena pågick tre veckor varje år på en plats som låg cirka sju kilometer sydost om Pauträsk vid Risbäcken. På måndagsmorgonen gjordes den mat som behövdes för en veckas behov, vi bar den i ryggsäckarna. Dessutom hade vi var sitt liorv, lie och två typer av räfsor och en yxa som vi bar med oss. Först rodde vi över sjön Pauträsket till Johan Söderlunds. Där fanns det plats för båten. Därefter satte vi på oss var sin ryggsäck. De övriga sakerna bar vi i händerna. Vi gick efter vägen som var både vinter och sommarväg till Sjöliden. Där bodde Frits och Amanda Johansson. Där hämtades mjölken, som var iordningställd för vår del. Då var vi lastade med en veckas matförråd. Efter Sjöliden delades vinter och sommarvägen på sig. Vi gick över Mattisberget och över en del myrar som var iordningställda med spänger, där det var lätt att gå. När vi var framme vid kojan packades sakerna upp. Kaffe och en smörgås intogs och vi vilade ett tag. Sen var det dags att se över slipstenen så att den fungerade. Vi hämtade mera slåtterredskap från Nyladan som fungerade som ett förråd för både hö och redskap. Därefter slipades liarna och vi satte i gång. Det gällde att ta vara på tiden. Först slog vi av gräset på Kojbacken och sedan nere mot Harrgropen, där vi hade vårat diskställe. Därefter slog vi runt norra sidan om Harrgropen upp mot Forsladan. Innan det var gjort var det eftermiddag. Sen tog vi bort det gamla höet från britsarna och hämtade nytt väldoftande hö. Det kändes underbart att få lägga sig på kvällen, för då man var trött. När vi började vara med på slåttern i Grena var Albin sju år. Vi fick börja med att räfsa ihop högar av hö. När vi började hantera lien var vi cirka nio till tio år. Jag brukar tänka nu, när min ålder är sjuttiotre år, att man orkade med detta arbete från morgon till kväll. Det var oftast bra väder då. Det som vi slog under förmiddagen vändes dagen därpå vid middagstid och hässjades innan kvällen. Där lador fanns fick höet ligga ute i två dygn. Sen bars det in med bärarhärva och lades runt väggarna. Det var sällsynt att vi måste avbryta slåtterarbetet på grund av regn. Kom det en eller två dagars regn slog vi ner gräset och därefter vändes det och hässjades. Det hände någon gång att det regnade för mycket så att vattnet i bäcken steg för högt, då avbröt vi slåttern i Grena och gick hem till byn. Där slog vi grönfoder. Det gjorde inget om det slogs och hässjades när det var dåligt väder. Grönfoder såddes varje år. Det bestod av havre, vicker och ärter. Det var en liten yta på cirka 2000 kvadratmeter som såddes, som brukade räcka till ungefär sju till åtta hässjor. När torrvädret kom igen fortsatte vi med slåttern i Grena. Efter Kojbacken och Forsraningen var klara slog vi nere på udden. Där fanns det en lada där vi bar in höet från hässjorna. Därefter slog vi Kroknäset där det fanns en lada och efter det Sundströms Tuvholmen. På namnet kan man utläsa att det var en ojämn mark. Där behövdes det vara rätt torrt hö. Det blev en parhässja med dubbla famnlager på varje hässjestång. Sista stången gjordes ett tak av utvalt längre hö, så att det låg stadigt för blåsten. Denna parhässja stod ute tills vintern kom, då vi tog häst och skrinda och lastade och körde hem till byn. Sen slog vi Nickes raning. Där fanns det en lada, så vi bar in höet på en bår, när det var torrt i hässjan. Där tog vår slåtter slut ovanför kojan. Därefter började vi att slå och hässja nedanför Kojbacken. På Myran, som den hette, var det starrhö, därför att vattendiket hade släppt fram vattnet en hel månad. Där fanns det en lada, som var byggd av barkade bräder och hade spåntak. Den var lite större. Där rymdes fyra skrindor hö. Nästa slåtteräng nedanför Myran, kallades Kroken. Därefter kom Båtesraningen. Där blev det en parhässja, som måste hässjas som vinterhässja. Sen kom vi till Febobäcken. Där blev det tre hässjor, som höet kördes hem direkt ifrån. Sen kom vi till Stornäset. Där blev det en vinterhässja och en del som bars in i ladan. Efter att Stornäset var avslaget fortsatte vi med Vintervägen, som den raningen kallades. Där blev det en hässja, som fick stå ute tills den hämtades direkt i skrindan. Sista raningen var Bäverforsen. Där slog vi en vinterhässja, som hämtades direkt. När det var färdigslaget från Nickes raningen 8

9 till Bäverforsen blev det uppskattningsvis skrindor hö. En del år slog vi Spångmyrarna, södra och norra, vartannat år. Där kunde vi skrapa ihop tre hässjor på varje myr. Det var glest med gräs där. Vi var tre som slog och räfsade samt hässjade. Vi fick vara belåtna om det blev en hässja i genomsnitt varje dag. Dessa hässjor fick stå kvar tills vintern och de hämtades direkt i skrindan. Namnet Spångmyrarna talar om att det var utlagt spänger över båda myrarna. Jag har tidigare berättat hur det gjordes. Vintervägen gick också över dessa myrar. Om man räknar söderifrån, delades sommarvägen och vintervägen vid norra Spångmyran. Vintervägen gick över Sörmattesmyran, mot Norrmattesmyran och möttes ett par hundra meter före Frits Johanssons stuga. Från Grena och Hojarfjället var det många hushåll, som på detta vis kunde slå många skrindor hö till kor och ungdjur. Uppskattningsvis var det mellan hushåll, som slog mellan tre till tjugo skrindor hö varje sommar. Detta år 1999, finns mig berättat, att endast Grenstugan/Slottarkojan är bevarad. Många lador är hemkörda till ved. Resten är hopsjunkna eller utruttnade. Av vår koja finns lämningar av eldpallen och plåträppen. Hemkörningen av höet påbörjades i slutet av november då sjön och myrarna var körbara med hästarna och var i regel avslutad innan januari månads slut. År 1941 var enda gången, som renarna gjorde skada på höhässjorna, som inte var hemkörda innan jul. Det var vanligt att Slottarkojan i Grena invid Harrgrubben Från vänster: Sven Tegelstedt, August Andersson, Assar Andersson, Albin Grenmyr och Valdemar Grenmyr. Samma slåtterkoja ungefär 75 år senare (2010) med Harrgrubben skymtandes i bakgrunden. samerna kom med renarna från Kalvsjön-Pauträsket till Tallberget, som ligger sydost om Pauträsk. Orsaken till att renarna kom vägen förbi Grena kunde ingen ge någon förklaring till. Detta berättade pappa, som varit med på slåttern sen slutet av 1910-talet till

10 Ludvig Vallin brukade sälja hästar. Han tog dem från Vindeln. Hästarna fraktades med lastbil och finka. När lastbilen kom, var jag och tittade på när de lastades av. Det var i regel två stycken varje gång. Fram på finkan var det en stor skylt. A. O. Andersson, Vindeln. Tel Vid ett tillfälle, när Ludvig varit till Umeå, det var i juli och bönderna skördade vallhöet, fick han se att högaffel användes, när höet lades upp i hässjorna. När han kom hem var det den tiden när vi hade börjat med slåttern. Ludvig kom till oss när vi höll på att hässja höet. På den tiden användes bärarhärvan. Man famnade höet med räfsan och lade upp det på axeln, bar och lade upp det i hässjan. När han berättade för pappa om högaffeln, blev han nyfiken och köpte en sån, troligast i Storuman. Sen blev det fler som började använda högaffel när vallhöet hässjades. Det måste varit omkring Vårsådden och utsläppet av korna på sommarbetet Ungefär tionde, femtonde juni brukade vi köra ut stallgödsel och sprida ut. Fyrhjulsvagnen med skäppa användes då. Med gödselgrepen spriddes gödseln ut. Det fanns några enstaka personer som ägde gödselspridare, men de var få. Vi var noga med att gödseln som var utspridd under dagen, skulle harvas ned samma dag. Hade vi öppen åker ner mot sjön, körde jag ut den på vinterföre. Det var för brant att köra med hjuldon och lass på. Totalt ägde vi ett tunnland åker, så det blev en tredjedel öppen åker. Det var ej mycket, men det var god hävd i jorden. Vi hade gödsel efter tre till fyra kor, häst och några ungdjur, så den blev väl genomgödslad. Två tunnor potatis sattes, lite grönfoder och ett trädgårdsland. Resten var vall. Det blev normalt tjugo till tjugotre hässjor det vill säga cirka 4000 kg. Efter vårsådden var det dags att släppa korna på skogen, samt kalvar får och getter, om det fanns sådana. Djuren flyttades till sommarladugården och fick vara där tills potatisen var upptagen. Det brukade bli omkring den tjugonde september. Då fick korna gå som på sommaren. En hage delades av på mitten. Då blev det en väst och en östdel. På sommarbetet var det en getare eller vallpojke, som det kallades, som såg till djuren. På västdelen, som vi tillhörde var getarnas namn, Tycko Stahf och Algot Sundkvist. Getarpojkarna hade ett stationärt sovställe, hur länge han stannade och hur mycket mat han skulle ha bestämdes av hur många kor som varje djurhållare hade. För en mjölkko skulle han ha matsäck för en dag, med två kor matsäck för två dagar och så vidare. Vallpojken fick frukost, medhavd matsäck och kvällsmat. På detta sätt flyttade han från olika platser, mellan hushållen. Tycko och Algot hade en uppgörelse om två fridagar under sommaren. Tycko tog ut sina i samband med midsommarfestligheterna. Algot tog sina, när det blev stormöten i början av juli månad. Varje djurhållare hade en sommarladugård tillsammans med en annan familj. Det fanns en del, som hade en egen sommarladugård. När korna släpptes på skogsbete hade mamma sparat fruset hö, samt det som korna ratade på vintern. Det bar vi i säckar upp till sommarladugårdarna. De åt detta ratade hö med god aptit. Den första veckan på våren var det dålig tillgång på betet. Först i juli månad var det tillräckligt bete för djuren. När vallpojkarna hade sina lediga dagar, brukade jag och John Granström valla djuren. Detta arbete fick vi ej något betalt för. Getarpojken brukade få mer arbete när det blev svamptid. Då drog korna så långt ut i skogen. På kvällen, när höstmörkret kom och korna lade sig, tystnade skällorna. Då var det svårt att hitta djuren. Varje bohag hade en skällko och en av kalvarna skälla. Det kunde hända på hösten att getaren inte hittade dem. Dagen därpå kom de hem. Men det var ej bra för mjölkningen. Det blev ömma juver. Insektsplågan under sommaren var svår för alla djur. Det surrade av mygg och broms och på kvällarna kom sviarn i tusental. Ungefär i sjutiden på morgonen var korna mjölkade och släpptes ut. Henning Granströms och Bengt Nystedts kor var de första som kom ut och Gottne Lindströms var de sista. I lön fick djurägaren betala femton kronor för en vuxen 10

11 ko och tio kronor för en kviga i lön till vallpojken för en hel sommar. Dessutom tillkom maten och sängplatsen. Omkring tjugonde september togs de ner till vinterladugården. Då fick korna äta upp andra skörden från vallen. Då behövdes ingen getare, utan då fick varje djurägare se över sitt bohag. Månadsskiftet september, oktober stallades alla djur för vintern. Robert Kärrman hade inte sitt bohag blandat med de andras, den tiden som jag minns. Hans pojke Ivar vallade deras djur. Från Robert Kärrman var det David Karlssons pojkar, som var vallpojkar för en del bohag. Det var säkert någon fler, som jag inte kommer ihåg. Från talet har jag hört berättas om en getare, som kallades gamm-jaktlund. Det var en rolig person. Han lyssnade in koskällornas ljud och gav varje koskällas ljud en ramsa efter ägarna till bohaget. Ljudet på hans koskälla lyssnade han in, tomt, tomt och så vidare. Karl Sundströms koskälla, doktor, godeman och präst. Henfrid Stenvalls koskälla, rik och mäktig. Israel August Israelssons, åt och fram åt Skarven. Isak Lamberts, kut och skaff. Karl Karlssons, Storbacksvika. Wallins, skriv på en växel. Detta är några exempel. Det fanns säkert flera koskällor med olika ljud som fick olika ramsor. Sommarbetet för hästarna var i Svartliden, åtta kilometer väster om Pauträsk. När vårbruket var klart i byn, släpptes hästarna på bete. De var borta hela sommaren, tills början av september, frånsett om någon behövde dem för slåtterarbetet. I skogarna runt Svartliden var det mellan åttio och nittio hästar. De grupperade sig i olika antal i en grupp. Det hände olyckor med två hästar, som troligen blev jagade av någon annan häst och gick ner sig. Den ena var på Storstenmyran. Det var för sank mark. Det andra stället var inte långt ifrån Manne Jonssons stuga. Den hästens ägare var Peter Danielsson. Det är tragiskt men sant. Vårat sto hette Frigga. En sommar hade hon ett föl vid sin sida. Det var olidligt för djuren om sommaren, på grund av mygg, knott och broms. På somrarna blev de magra. Det var mot höstsidan, som de kunde få lite fett på sig. Hästgetaren brukade tända eld på tidigare eldtomter, med en tjärrot, som räckte länge. Därefter lade han på mossa. Då fick de lugnt från insekterna ett tag. Så gjorde han på flera ställen. Vallpojken gick varje dag och såg till hästarna, på olika platser där de fanns. Varje häst hade en skälla på sig, så i medvind hördes det en lång sträcka. Han fick femton kronor för varje häst, för sommaren i mitten av 1930-talet. I september månad togs de hem, för att vara en kär arbetskamrat ett år igen. Manne Jonssons (tog sig senare namnet Barkestam) stuga. Foto: Manne Jonsson Det berättades en historia om en getare, Pelle Vestin. Han hade varit på en fest och hade salt i en påse. Han blev trött och lade sig och somnade och vaknade ej av att hästarna slickade i sig saltet. Men han blev riktigt neddreglad den gången innan han vaknade. I början av 1930-talet var det en skogsbrand. Det var en hästgetare, som gjorde upp en myrrök, som det kallades. Det var för torrt i marken, så det spreds till skogen. Folk från Pauträsk var med i släckningsarbetet. Det var svårsläckt, för mossan på myrarna tog eld. Först när regnet kom upphörde röken. Det var i närheten av Risträsk. Troligast 1933 eller

12 År 1999 finns endast en sommarladugård kvar i Pauträsk. Resten är rivna och en del utruttnade. Den som är bevarad är Robert Kärrmans. Senare ägare är sonen Paul. Han bevarade vinterladugården, men inredde den till en snickarbod. Allt detta är sålt, så det är en ny ägare. Arvid Sundkvist hade fäbod åtta kilometer öster om byn, nere vid Paubäckdammen. Där var han även dammvakt ett antal år. I mitten av juni månad sattes grimma på skällkon. Hon leddes och de andra korna och ungdjuren följde efter ned till fäboden. Där var de till mitten av september. Då kom de tillbaks till byn. Sen gick sonen i faderns fotspår. Han hette Sven och hans bror hette Algot. Han var hästgetare för ett antal hästar, som gick på skogen, söder om dammen Svartliden, Ekorrliden och flera platser. Dit släpptes hästarna från Finnäs och även någon från Pauträsk. En var Sven Sundkvists häst och en annan var Ludvig Vallins. Det minns jag så väl, för Algot meddelade Ludvig att hans häst var borta. Det ordnades en skallgångskedja, där jag var med. Vi rodde från byn till dammen och gick söderut. Där hade getaren hört hästskällorna, så vi visste på ett ungefär var vi skulle söka. Sökandet blev ej så långvarigt förrän vi hittade hästen. Den var död. Den flåddes och kroppen grävdes ner. Skinnet bar vi med oss hem. Arvid Sundkvists fäbod använde Sven och Algot en del vintrar, när de högg och körde fram timmer. Deras skogsägor var där och även deras bäckslåtter nedanför Pauträskdammen. Samt en del uppodlad jord, så deras vinterfoder hämtades hem till byn på vinterföret. Min morbror Oskar brukade lämna sitt sto på sommarbetet på Risträskskogen, som jag tidigare omnämnt i samband med skogsbranden. I början av 1930-talet kom vallpojken till min mormor och ville ha förskott på lönen, som var tio kronor. Han fick hälften, fem kronor. Fisket Snösmältningen brukade sätta igång i början av maj månad. Normala år började isen på sjön smälta och försvinna omkring tjugonde maj, till sjätte juni. Under tiden som snösmältningen pågick fiskade vi, för då ökade vattenståndet i sjön. Redan i april månad hade vi dragit båten upp till sundet, medan vi vågade färdas på isen. Vi drog den på en kälke på skarföre. När snösmältningen kom igång på allvar, steg vattnet i sjön snabbt. Då var dammluckorna stängda, för att vattnet skulle räcka till för flottningsarbetet. När landvattnet steg, så att isen släppte från land, visste vi att det var dags att packa näten och maten. Vi åkte med Artur Vallin, som körde turbilen. Vi åkte ungefär sjuhundra meter väster om Brånaberg. Där steg vi av. Vi tog säckarna med näten och maten och gick ner till sundet där vi hade båten. Sträckan ned var ungefär en och en halv kilometer. Vi fick plumsa i delvis halvmeterdjup snö. Vi lånade nyckeln till Henfrid Karlssons koja. Han och David ägde den. Det var en timrad koja med brits över hela dess bredd och en rökutgång, som var tillverkad av bräder. Jag var många gånger förvånad över att den inte fattade eld, när elden slog upp mot räppen. Men pappa sa att det var sotet som skyddade den. I båten hade vi tagit med såg, yxa och sängkläder. Det behövdes inte så mycket. Sängkläderna bestod ofta av en tjock rock och en filt. Vi låg ju påklädda och hade en krimmermössa nerdragen över huvudet. När det var skare sökte vi torra träd och drog hem, sågade och klöv upp. När vi var i kojan försökte vi hålla elden vid liv på eldpallen. Det var många grader kallt ute på natten. Första tiden var det is tills långt fram på dagen, innan det gick att vittja näten. Dom tog vi upp på land, för gäddorna kunde få riktiga knutar på dem. Näten fick torka innan vi lade ut dem igen. Under den tiden rensades fisken och lades i säckar. De grävdes ner i snön, väl skyddade från hermelin, som fanns. Frampå kvällen lades näten ut, där vi visste att fisken brukade gå för att lägga sin rom. På detta vis upprepades det varje dag. När det blev isfritt i sundet, kunde vi flytta kläder och övriga grejor till Johan Söderlunds koja. Den var närmare vattnet. Den låg på södra sidan sundet. Den var i stort sett likadant byggd, men med betydligt bättre läge för fisket. 12

13 Albin och jag brukade turas om med att hjälpa pappa med fisket. När vi fått tillräckligt med fisk, tog vi fiskbördorna i ryggsäcken och gick upp till landsvägen. Där väntade vi på att A. Vallin skulle komma med turbilen. Han var rätt precis på tiden. Vi sålde en del av fisken. En del åt vi färsk och resten saltades. Då klarade den sig länge. Det var gott med gravad fisk till potatis, hembakat bröd och smör samt mjölk, som var egen tillverkning. Dagen efter åkte vi med turbilen upp igen. Då tog vi med en mjärde och satte ut den. Ibland hände det att vi kunde få ett par hinkar fulla med abborrar. De som var små släppte vi tillbaks i sjön. På abborrarna tog vi bort inälvor och huvud och gravsaltade den. Detta fiske pågick tills sjön blev isfri. Då tog vi hem alla saker, för då var vinterfisket slut. Under sommaren brukade vi ro upp till sundet ett par gånger och ligga över. Vi tog med oss ungefär tjugo nät av olika maskstorlek. Vi valde ett högtrycksbetonat väder. Då gick fisken upp i vikar för att sola sig. Näten lades ut över viken, Sen rodde vi innanför och körde ut dem. På några timmar kunde vi fånga femton till tjugo gäddor och flera stycken fina abborrar. Fisken rensades, sköljdes och saltades ned inom några timmar. I annat fall skulle den ha blivit förstörd. Det fanns träkaggar, som var en fjärdedels tunna, som användes. Den blev inte så tung att hantera. Dagen när vi rodde hem togs näten och alla grejor med. Pappa brukade lossa fisken från näten och rensa den. Albin och jag rodde hem. Innan vi var framme var Pappa klar. Han brukade göra i ordning näten under dagen och sätta upp dem till torkning. Om det var bra väder gick det att ta ned dem innan kvällen. De lades i en bod, som farfar byggt bredvid Sjöladan. Dammvaktarbete Troligen 1932 eller 1933 började pappa som dammvakt. Dessförinnan var Arvid Sundkvist dammvakt. Dammluckorna stängdes helt, omkring första veckan i maj månad. Man var bunden hela dygnet med översyn av vattenståndet. Blev det kraftig västvind och mycket regn, kunde det börja rinna över vallarna. Det fick det ej göra. Då fick man öppna en lucka och tappa ut en del vatten, samt stänga den när vattenståndet sjunkit en del. Vid dammstugan som troligen var byggd på tidiga trettiotalet, fanns även ett stall för två hästar. Den användes även på vintrarna, för timmeravverkningar, för folk och hästar. Det var öppenspis och slafar att ligga i. Nu är den del som var för hästarna borttagen. Troligen år 1934 berättade pappa om en tidig vår. Farfar var där. Han var morgonpigg och var uppe vid femtiden. Han kom in Dammen i Paubäcken. Foto: Joel Grenmyr till pappa och sa - Valdemar, det ska du veta att häggen har slagit ut i blom och det är det tidigaste jag har varit med om. Det torde nog dröja länge innan det upprepas. Det var den artonde maj, eller Erik i almanackan. Tidsfördrivet var bland annat att söka ämne för tillverkning av brytspett. De såg ut som en kraftig åra i den nedre änden och var hyvlade i den övre änden, för att undvika stickor i händerna. De användes när timret släpptes genom dammen, om någon stock slog på tvären. Engelbert, som var farfars namn, dog hösten Efter det brukade Albin eller jag vara sällskap åt pappa. Varje vecka tog vi båten och rodde uppströms till Björkås. Där köpte vi mjölk av Kajsa och Ludvig Karlsson och pratade bort någon timme. Det var en sträcka på ungefär sex kilometer fram och åter. När isen smält i sjön, kunde vi ro fram och åter till byn efter maten. Men när motorbåten började dra ned timmer i Paubäcken, var det svårt att ro för timret. Då fick vi gå till fots efter vintervägen till byn. En sträcka på åtta kilometer enkel väg. Det var Albin eller jag som fick göra det. Tunga saker som potatis, mjöl, fläsk som var rökt eller saltat, klarade sig, för dammvakt arbetet brukade vara slut 13

14 när flottningen var klar. Det blev normalt sista dagarna i juni. Vi fiskade, så färsk fisk åt vi ofta. Jag brukade meta på nedre sidan av dammen. En dag beslöt jag mig för att meta, samt vara försiktig när jag tog bort fiskarna från kroken. Jag fyllde en hink med mört och abborre, samt vatten. Hinken med fisken gick jag med till en tjärn, som ligger i nordlig riktning, ungefär en kilometer bort. När jag var nästan framme, fick jag se en ren komma lunkande mot mig. Jag blev rädd och sprang mot dammstugan. Så fort tror jag inte att jag hade sprungit någon gång förut. Jag berättade det för pappa. Han följde mig tillbaka till hinken, så att jag fick tömma den i tjärnen. Jag har fått höra att det finns fisk i den. Förut var den tom på fisk. Senare fick jag veta att den heter Morktjärn. Pappas affär När mina föräldrar var nygifta bodde de i en kammare hos Arvid Sundkvist, under tiden som de byggde stugan. Det var Ladugården byggdes Till dess hade de sina djur i farbror Augusts ladugård. Däremellan byggdes ett magasin. De hade en liten lanthandel, där de sålde de viktigaste livsmedlen. Mamma kokade karameller, som hon sålde i strutar för fem öre styck. Den affären fanns kvar till slutet av Jag har ett minne av affären, som måste vara från slutet av 1920-talet. Folket som köpte varor betalade inte kontant. Det skrevs upp en månad i taget. En del betalade inte hela månadsskulden. Följden av detta blev att pappa inte hade pengar att betala grossisten, så det blev konkurs. Det kom en kronofogde till oss och satte lappar på de bättre möblerna, bland annat symaskinen, som var rätt ny. Jag frågade mamma varför han gjorde så. Hon svarade att om de inte kunde betala till ett visst datum, skulle kronofogden komma och hämta dem. På något sätt, som jag ej vet, ordnades det så att vi fick behålla dessa möbler. Det var inte första gången, som det var problem, berättade mina föräldrar för mig. Min pappa var godtrogen och lämnade ut varor på kredit. Skulderna ökade. För att klara av fordringsägarna, fick han försöka att låna pengar, som borgenärer skrev på. Det blev tråkigheter av det. På grund av dessa svårigheter beslöt mina föräldrar att skriva över stugan och hemmanet på min äldre bror Albin. Det var nog tur. Annars hade nog kronofogden sålt det på exekutiv auktion. Vi bodde kvar i Pauträsk till då det blev flyttning till Dalarna. Albin hade kvar stället några år efteråt. Sen sålde han det till farbror August. Det var svårt att få något arbete och dåligt betalt under 1920 och 1930-talets första hälft. Det berättades att i början av 1930-talet auktionerades väglotter ut. Så kallade enkronasvägar. Det var priser från en och trettiofem till en och åttiofem för varje löpmeter, för brytningen av dessa vägar. Det var bättre många gånger att jaga räv och ekorre, eller fånga hermelin och sälja. Men det var ju så kort tid på året. Som tur var hade nästan varje barnfamilj några kor, får och getter. Så det blev mat därifrån. Men en sak tror jag, att folk är mer stressade nu, än på den tiden. Det fanns ju också fisk i sjön, som man fick äta. Att någon fick svälta hörde jag inte talas om. 14

15 Jag har ett kort från 1929 av mamma, Albin, mig och hunden Viva. Fyrtio meter väster om kortets motiv efter gamla landsvägen, hade Ludvig Vallin en lada. Där hade han pallat upp en personbil, troligen en Ford. Där brukade jag, Albin och Rune Vallin låtsas köra bil. I en lada nedanför posten, som tillhörde Valdemar Nordström, fanns också en bil, som ägdes av vår folkskollärare Carlstedt. De stod där under hela andra världskriget, eftersom det inte fanns bensin att köpa. Det fanns endast gengas. Artur Vallin och Henfrid Stenvall hade monterat gengas på sina bilar. Artur hade träkol på sin bil och Henfrid hade björkknubb på sin. Vi Från vänster: Mamma Gerda, hunden Viva, Joel och Albin. Foto: Okänd kvinna från Joranträsk, tillverkade och sålde knubb till sådana bilar. Troligtvis började vi hugga björk, som helbarkades. Platsen var mellan norr och Sörspångmyrarna. När vårarbetet var avslutat, gjorde vi i ordning en matsäck var, som skulle räcka i en vecka, samt huggarverktyg. Vi högg de som var minst tio centimeter i brösthöjd, helbarkade dem och lade upp dem, så att de kunde torka riktigt under sommaren. När hösten kom och marken var frusen, körde vi ihop allt med häst och kälke. Vi lade det i stora högar intill vinterkörvägen. När vi högg, bodde vi kvar hela veckan i slåtterkojan. Jag kommer ihåg att beckoljan användes ofta för att skydda oss mot myggen. På natten ordnade vi till björktickor, som glödgades på eldpallen och lades i en järngryta utanför kojdörren. På så vis fick vi sova i fred för myggen. När björkveden kördes ihop, tog vi med ett litet lass varje gång. Det var nog i början av december, så det blev korta dagar, för mörkret kom redan vid tvåtiden. Jag körde hem många lass före nyåret. Från vedhögarna till byn var det ungefär fem kilometer, så det blev ett lass varje dag. Det blev minst hälften kvar till året därpå, så det måste ha varit minst trettiofem kubikmeter sammanlagt som vi högg. Vi började såga veden med bågsågen, men björkveden var så hårdsågad, så det blev inte en stor hög på en dag. Pappa talade med Ossian Backlund från Friheten, om han kunde komma med traktorn och vedkapen och kapa en dag och det gick bra. Han hade troligen hamstrat bensin, för traktorn kördes på den. Det blev en stor hög med fem centimeter långa björkskivor kapat under dagen. Ossian fick fila kapklingan en extra gång under dagen, eftersom veden var så hårdsågad. Största delen av vedhögen blev uppsågad. Björkskivorna klövs med yxan i fyra, fem centimeters bitar. Sen paketerades de i pappsäckar som rymde en hektoliter. Ester Jonsson var död sen några år, så stugan där hon bott ordnades till för fortsatt torkning av knubben. Ventiler togs upp och sen eldades det i vedspisen, så den skulle bli tillräckligt torr för att säljas. Henfrid Stenvall köpte av oss i flera år och även andra med gengasbilar köpte av oss. Vi satte upp en skylt vid landsvägen där det stod, knubb till salu. Året därpå fortsatte vi att köra hem resten av veden, så det räckte till att tillverka knubb av även det året. Vid några tillfällen kapade Emil Kärrman åt oss. Han hade en motor, som drevs med råolja. Den grövre björken kapades med vedkapen, den klenare med bågsågen. Problemet att få kapat med motorkraft var att det saknades drivmedel. Det var minst två år, som vi tillverkade och sålde knubb. Det var en bra extra inkomst på det. Veden som vi huggit räckte till hela tiden. När det blivit fred togs torkställningarna bort och de skador som blivit inne i stugan reparerades. 15

16 Arbetet åt Vägstyrelsen (numera Vägverket) När jag slutade folkskolan, som var sexårig, fick jag börja arbeta åt Vägstyrelsen. Innan snösmältningen fick jag skotta upp ett dike i snön, från nedre sidan av landsvägstrumman. Där brukade det vara stor vattenströmning när snön smälte på våren. Det skottades från nedre vägkanten ett tio till tjugo meter långt dike i snön. Sex decimeter brett och sex till sju decimeter djupt. På det viset hindrades översvämning när snösmältningen satte i gång. Den kunde vara intensiv en del vårar. Albin var också med och arbetade samtidigt som jag. Vid fjorton års ålder fick jag och Albin, som var två år äldre, börja lasta grus på lastbilen. Det var tungt och slitigt. Genom ett galler, som skilde större stenar från gruset, fick vi skotta upp en större mängd stenar och grus, än det som blev på bilen. Det var mot solsidan, så en del dagar var det svettigt i solgasset. Det var ransoneringskort på bildäcken, så bilen brukade lasta ungefär fyra kubikmeter varje gång. Det blev ej lång vila mellan lassen, för vi skulle jämna till stenhögen mellan vändorna. Som längst bort hade lastbilen sex kilometer att köra. Arbetsdagen var då åtta och en halv timme. Det var verkligen skönt när middagsrasten kom. Då kunde man ta av sig gummistövlarna, tömma bort gruset som blivit i dem och torka fotlapparna, som man använde på den tiden, när värmen hade kommit. Det var ej så vanligt med gruskörning på lastbil. Det blev längre sträckor, som den användes. Det kördes med häst när det var vinterföre. Gruset lades i stora högar, där det var upplagsplatser. Pappa brukade köra en del grus med sin häst. Det sorterades på samma sätt, som med bilen. När Albin och jag hade jullov brukade vi följa med och lasta grus. Då fick vi använda spett där det var tjäle. Men det gick bra, för det lastades bara en kubikmeter på lasset. Dessa grushögar lastades på fyrhjulsvagnen och spriddes ut, när landsvägen torkat upp. En del vårar var det större vägförbättringar. Då kunde det vara sex till åtta hästar med fyrhjulsvagn. De körde direkt från grusgropen i flera dagar och tippade av i de mängder, som behövdes på olika ställen av vägen. Det var minst två man på vägen, som skottade ut högarna och krattade, så det blev fint på landsvägen. Vid Kvarnbäcken var den ena grusgropen och den andra vid infarten till Hästliden. Den först nämnda ägdes av Hjalmar Grönborg och den andra av Nicke Backlund. Den första tiden av detta arbete fick vi fem och femtio i dagsverksersättning. För häst och karl blev det något mera. En bit in på 1940-talet arbetade jag och John Granström en försommar med dikningsarbete. Det var någon kilometer öster om Bergnäsvägskälet. Vi rensade upp befintliga diken och sprängde bort stenar. För detta arbete hade vi ackord och kunde tjäna rätt så bra, i jämförelse till dagsverksarbetet. Karl Sundström var ansvarig arbetsledare för alla dessa arbeten. Han hade sitt vägdistrikt från Pauträsk till Bergnäs vägskäl. Timmerhuggning 1939 Pappa gjorde en stämpling (märkning av träden som skulle avverkas) på södra sidan sjön, som gränsade mot Valfrid Lindströms skifte. Han frågade Tea Lindström om vi fick sitta inne i deras kök och äta vår medhavda matsäck och koka kaffe på deras spis. Det gick bra. Albin och jag högg och körde fram hela stämplingen under vintern. Vi tog med veden, som blev samtidigt. Pappa hade bytt till sig en lugnare häst. Det var ett sto, ungefär tolv till femton år gammal. På den tiden var det svårt att bestämma åldern på en häst. Det var till att öppna 16

17 munnen på hästen, titta på tänderna och på det viset bilda sig en uppfattning om åldern. Hästhandlarna kunde på så sätt ge en vilseledande ålder på några år. Frigga, som vi kallade stoet, var en lugn och snäll körhäst. Jag vill berätta om en händelse, som jag var med om. När jag satt på skotlasset och körde utför en backe, ramlade jag framåt mot hästen. Jag skrek pro och hon stannade direkt. Om lasset hade åkt fram en meter, så hade mitt ben kommit under kälkmeden. På vårvintern tummades timret och massaveden in och veden körde vi hem. Det blev en årsved. Det vi kallade kaffe, var nog surrogatkaffe Mabou. Det var ju första krigsvintern. Huggarredskapen var det vanliga, som jag tidigare omnämnt. Timmeravverkning i Hemberget och Granhobben Sommaren 1940 gjorde pappa en stämpling på ovannämnda ställen. Albin och jag sommarhögg massavedsskogen. Träden som var tillräckligt stora lämnades tills efter första september, därför att timmer fick ej huggas under tiden som träden savade. När hösten kom högg vi timmerträden. Under barmarkstiden på hösten släpade jag ihop det som var hugget i Hemberget i stora högar. När vinterkylan kom, trampade jag vägen över Stormyran, så vägen frös fortare. Då kunde jag börja köra med hästen över myren. Först släpade jag ned timret och massaveden från Granhobben. Det var för brant att köra med timmerkälkarna. Sen släpade jag grova timmerstockar och lade dem som slanor i kurvorna nedför hemberget, så man kunde klara lasset i kurvorna. Eftersom stockarna släpades på kälken, blev det en bra väg över myren. Nu kunde jag börja lasta på timmerkälkarna och köra ned till Kvarnviken. Där lastade jag i skoter enligt föreskrifterna. När jag var klar med virket i Granhobben och norra delen av Hemberget, fortsatte jag att släpa ned resten till sommarladugården. Sen lastade jag timmerkälkarna och körde ned det virket till sjön, nedanför Ludvig Vallins. Veden hade vi huggit och lagt i res, från Stormyran ner till byn, så jag fortsatte med att köra hem den. Hästen som vi hade då var en vallack. Den var brun till färgen och i fem års ålder. Den var lugn men inte så stark. Brunte hette den. Den hästen bytte pappa bort 1942, till en hästhandlare i Storuman, mot en vallack av blandras, en norsk-nordsvensk tvååring. Färgen var svart med något brunt i botten. Den hästen var den bästa som vi haft. Den var orädd, snabb och bra på alla sätt. Den fick följa med till Bollsjö i Dalarna Sen till Kramfors 1952, där blev den kvar tills den blev gammal och slutade sina dagar. Det var Den hästens namn var Kvicken. Den hästen glömmer jag aldrig. Timmerhuggning vid Risbäckens mynning i Pauträsksjön, 1940 När jag var fjorton år och Albin sexton år, högg vi timmer åt Ludvig Vallin, öster om Pauträsk, vid Risbäckens mynning. Kojan som vi bodde i var uppsatt cirka femtio meter från Risbäcken, där vi hämtade vattnet. Vi som bodde och arbetade där var Ludvig Vallin, som var skogsägaren och även ansvarig för avverkningen. De övriga var J. Robert Öhnell, som var hästkörare tillsammans med Ludvig. Brosslarna var Bengt Svedberg och Rune Vallin, som var son till Ludvig. Huggarna var Frans och Valfrid Ökvist, samt Fridde Risberg. De tre var från Risträsk. Dessutom Albin och jag. Kojan som vi bodde i var timrad, med isolering mellan stockarna. Där fanns eldpall med plåträpp och rökutgång av plåt. Den var cirka tre decimeter och var öppen jämt. Kojan var ungefär sju gånger nio meter och hade två fönster. Sängplatsen var en slaf i ett stycke över kojans bredd. Där lade vi våra madrasser, stoppade med halm, fårskinnsfäll, täcke och kudde. När brasan slocknade framåt natten var det bra att vara påklädd med varma strumpor, långkalsonger, islandströja och krimmermössa neddragen för öronen. På eldpallen fick vi samsas och laga och värma maten, samt så kallat kaffe, som mestadels var Mabou blandat med något riktigt kaffe. Det var kort på allt som kunde tänkas. Avverkningsplatsen var 17

18 ungefär femhundra meter söder om kojan och uppemot Risliden och en del på västra sidan om Risbäcken. Veden till uppvärmningen i kojan sköttes i den vanliga ordningen. Brosslarna högg den, körarna körde fram den och huggarna högg upp den och bar in den i kojan. Eftersom det var så nära, åkte vi skidor till kojan och värmde upp någon mat och kokade kaffe. Maten var delvis färdiglagad hemifrån, så vi behövde bara värma den. Potatis, fläsk, smör, bröd och mjölk fanns med, ja allt i matväg fanns med på måndagsmorgonen, när vi åkte till kojan. Det var bara cirka fem kilometer hem till byn. Vi arbetade till lördagseftermiddag. De som var från Risträsk åkte hem mer sällan. De hade cirka femton kilometer. Hästarna kördes inte hem varje helg, för stallet skulle ha blivit så utkylt och även kojan. Det var ju vinter och temperaturen varierade mellan tio och tjugo grader kallt. Det brukade vanligtvis vara kallare intill sjön. Vi påbörjade huggningen efter trettondagshelgen och vi blev klara med avverkningen i slutet av mars månad. Inmätningen eller tumningen, som vi kallade det, var avklarad innan april månads utgång. Troligen julen 1940, hade jag önskat mig en klocka till julklapp. För en del av huggarlönen hade pappa köpt ett fickur av Ludvig Vallin. Jag blev verkligen glad för denna julklapp. Den klockan har jag fortfarande kvar i mina ägor detta år På den tiden var det brukligt, att när man bodde hemma gick inkomsterna till hemmet och då fick man endast de saker som behövdes bäst. Timmerhuggning vid Lövberget, norr om Pauträsk Vintern 1941 högg jag, Albin och Frans Ökvist från Risträsk timmer åt Ludvig Vallin. Hans pojke Rune brosslade åt honom. Det var grov skog, toppbruten skog och röta i träden. Vi fällde med stocksågen, för det var så stora träd och röta så vi fick lumpa bort en del. Ludvig körde ned virket till Kvarnviken. Han körde två vändor om dagen. Vi hade matsäck med oss, som mamma gjort i ordning. Den bestod av amerikanskt fläsk, rökt fläsk, bröd, mjölk som var instoppad i en strumpa, så den ej skulle frysa och kaffe. Det var ofta Mabou eftersom det var ransoneringskort då. Kaffet förvarades i en påse av skinn. När det blev middagsrast tände vi upp en eld. Dels för värmen och dels för att koka kaffet. Vattnet hämtades från en kallkälla, som fanns i närheten. Vi kokade kaffet gemensamt i en stor kaffepanna. Vi brukade även sätta på oss en rock, för det var ej ovanligt med temperaturer på femton till tjugo minusgrader. Huggarskiften märktes upp och kastades lott om. Det var färdighugget där innan mitten av mars månad. Stocksågen kom från Amerika Tio år senare började den tillverkas i Sverige av Sandviken AB. Timmersvansen började troligen tillverkas samtidigt. Timmerhuggning i Risliden våren 1941 Jag och Albin högg även samma vinter i Risliden åt ett skogsbolag ovanför övre Bergmyran. Där bodde vi i en skogskoja. De arbetare som bodde i kojan och som jag minns var Elving Jaktlund, Hugo Öhnell, Ville Lycksell, Albin och jag, samt två av Hugo Sjöbergs pojkar. Den ena var Helmer. Den andra minns jag inte. Där fick var och en ordna med sin mathållning. Albin och jag hade delvis färdiglagad mat hemifrån, som mamma gjort i ordning. Potatis, fläsk, smör och bröd hade vi även med. Veden hjälptes vi åt att iordningställa. Vi bodde hela veckan i kojan. På lördag eftermiddag for vi hem till våra hem och kom tillbaka på måndagsmorgonen. Elving körde hästen. Han hämtade hö och havre till den. Även mat och alla grejar som arbetarna behövde, samt sängkläderna och huggarverktyg åt oss. De andra hade börjat tidigare på vintern. Det var senare delen av mars vi började hugga där och tre veckor framåt. Där var det grova träd. Sju till åtta decimeter nere vid roten var ej ovanligt och korta träd. Det var mycket röta från toppen, men det fick vara en del ruttet i kolveden. Vi högg ungefär bitar 18

19 om dagen. Elving körde ned virket till Risbäcken. Han hade även kontraktet för avverkningen. Pappa hade genom telefon kontaktat skogsbolaget att Albin och jag skulle hugga åt Elving. Det skulle inte vara något problem för oss att få betalt. Vi kunde göra långa dagar. Det var ju redan fram i april månad. När vi fällde träden hann de knappt lägga sig förrän renarna var där och åt lav från grenarna. Djup snö var det. Vi apterade själva en fot. I rotändan högg vi in bolagets märke och med timmerpenna skrev vi vår signatur. I toppändan skrev vi längden. När kvällen kom åkte vi skidor till kojan. Där hjälptes Albin och jag åt att göra i ordning mat. Huggarna hjälptes åt att såga, klyva och bära in veden, samt elda i spisen och torkrummet, där vi torkade våra kläder, så att de skulle vara torra till nästa morgon. När vi flyttade oss mellan träden använde vi skidor, för det var så djup snö. De användes också mellan kojan och avverkningen, samt när vi skulle hem på helgerna. Innan körföret tog slut blev vi klara med avverkningen. När vi skulle få lönen för arbetet nekade förvaltaren till att han skulle ha anlitat oss för att hugga åt Elving Jaktlund. Pappa ringde flera gånger, men inga pengar kom. Då ringde Ludvig Vallin upp förvaltaren och berättade för honom att han hade hört telefonsamtalet när vi blev anlitade för huggningen. Så om inte pengarna utbetalades skulle han lämna in det för indrivning. Pengarna kom då inom några dagar. Ludvig var en anlitad person när det gällde deklarationer med mera. Timmerhuggning våren 1941 Vintern 1941 hade bröderna Sundström åtagit sig en avverkning på norra sidan om Björnbäcksjöliden. Timret lastades av på nedre Mejvansjön. Kojan var placerad vid övre Mejvansjön. Mejvansjön är början till Mejvanbäcken som rinner ut i Umeälven vid Mejvanselet, ungefär mitt emellan Grundfors och Åskilje. Det blev ett avstånd av cirka två och en halv kilometer från kojan till avverkningsplatsen. Jag högg timmer åt dem på vårvintern. Det var en bra tid att hugga timmer. Det var ljusa dagar. Arbetsdagen var minst tio timmar. Min ålder var femton år, men jag högg ungefär sextio till sjuttio timmer varje dag. Det var fin skog, men som regel barkades toppbiten av tallen. Den var frodväxt. Henry och Erhard körde var sin häst. Erik och Henning Granström brosslade (lägger ihop timmerhögar). Jean Jaktlund, Otto Sundkvist och jag högg timret. Framkörningen av det sista timret inföll faktiskt samtidigt. Jag hantlangade vid tumningen (inmätning av timmer). Då tummarna, som var två stycken började genomgången av timret, visade det sig att vintern varit sträng och kall. Det var många tallbitar obarkade, så de vägrade att fortsätta med tumningen och bad mig hämta den som var ansvarig för avverkningen. Det gjorde jag direkt. De höll på att köra fram de sista stockarna. Körarna och brosslarna kom direkt ned till avläggningssplatsen. Henning var en kraftkarl. Han gick fram till dem med yxan i handen och stirrade på de båda tummarna och kommenderade att tumningen skulle fortsätta. Vi blev två stycken som hantlangade och tumningen fortsatte. Det var många toppbitar som måste barkas efteråt, minst tvåhundra bitar. Tumningen avslutades på det villkoret att några dagar senare skulle de inmäta alla bitar, om de var barkade. Jag blev erbjuden att stanna kvar och barka bitarna, men jag avböjde. Otto, som huggit hela vintern och en annan person, som jag tror var Assar, åkte dit och barkade upp alltsammans. De fick samma pris för varje bit, som genomsnittet på hela huggningen. Avståndet från Pauträsk till avläggningsplatsen är cirka femton kilometer. Jag tror att de övernattade en natt i kojan, så var det avklarat. Under den här avverkningen hade vi en kocka. Hon hette Helga Gustavsson och var syster till Fridian Nilssons fru. 19

20 Skogsavverkning vintern Hösten 1941 pågick andra världskriget. Pappa fick meddelande att han skulle göra en skogsavverkning. Han skulle stämpla ett visst antal kubikmetrar som han skulle hugga och köra fram för intumning våren Pappa, Albin och jag satte igång med att bygga en koja vid Febobäcken, cirka fyrahundra meter i nordlig riktning från slåtterkojan. Den var för kall att bo i på vintern. Visserligen hade Kalle Sundström, Gustav Sjöström och Axel Israelsson bott i den för en del år sen. Kalle hade grävt ned och byggt stallet vid norra gaveln mot kojan, där han hade hästen. Men det var så kallt där att det sades på skoj, att håret frös fast i väggen. Det var eldpall med räpp och en tre decimeters rökutgång, som alltid var Joel markerar var gamla skogskojan vid Fäbodbäcken stod. Foto: Bernt Grenmyr öppen. I slutet av september började vi bygga kojan. Lämningarna av kojan kan du se på bilden i form av en upphöjning kring mig, där jag markerar ut platsen med rör. Platsen ligger ca 40 meter nedanför nuvarande Flottarkojan som då inte fanns på denna plats (se sidan 45). Vi valde en plats med sluttande mark och grävde ned ungefär åtta decimeter på djupaste stället. Ungefär sju meter lång blev kojan. Vi högg lämpliga stockar och timrade två varv på lägre sidan. En stock behövdes på övre sidan och en längre stock till nocken. Kojan blev två och en halv meter bred och två meter och två decimeter hög invändigt. Vi högg och klöv plankor som passade i längd och spikade fast dem från timringen till nockåsen. Formen blev lik en lappkåta från gavlarna sett. I gavlarna gjorde vi dörröppningarna. Sen lade vi grästorv runt om hela kojan och därefter skottade vi över ett par decimeter jord. När snön kom blev det riktigt varmt i den. Invändigt delades den med en enkel brädvägg, så det blev en spilta åt hästen. I vår del gjordes en liggplats i kojans bredd. Vi lade granris i botten och ovanpå det hö, som togs från hässjan som fanns strax intill och som var slaget samma sommar. En grov stock höggs och lades i fotändan, som även kunde brukas som sittplats. En kamin sattes in bredvid dörren. Det var en kamin som pappa tagit reda på när farfars stuga köptes av Bengt Nystedt 1940, varefter den revs och kolades upp. Kolmilan sattes upp norr om Nanny Granströms stuga och Filadelfiakapellet. På den tiden var det inte tal om röklukten, som blir från en kolmila. Den kändes i hela byn. Orsaken till att farfars stuga revs, var att farbror August byggde en stuga strax öster om den gamla. Det var Det var en norsk kamin. Den var ungefär nio decimeter lång och den gav bra värme. Den var även bra för matlagningen. I mitten av november drog vi kaminen och sängkläderna på en kälke till Grena. Isen på sjön var för svag för att köra med hästen. Nu var vi så långt komna med kojan så vi kunde flytta över sakerna från sommarkojan och bo i den nya. Vi hade även tagit dit huggarredskapen, så vi kunde börja med timmerhuggningen. Vi högg till jul, innan framkörningen av timret började. I början av december kunde en av oss köra hem höet, som djuren skulle äta. Vallhöet måste ransoneras. Hästen skulle ha hö hela vintern. Korna delvis beroende på tillgång. Kojan var placerad nära Febobäcken så det var nära att hämta vatten och nära till stämplingen runt om. 20

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

Granby kvarnstuga. Min barndomstid vid Granby kvarn. på kartan bildsida. Av Britta Bergfors =>Bildtext TORP I ORKESTA:

Granby kvarnstuga. Min barndomstid vid Granby kvarn. på kartan bildsida. Av Britta Bergfors =>Bildtext TORP I ORKESTA: TORP I ORKESTA: Granby kvarnstuga Sidnr Version 2003-10-25 på kartan bildsida Min barndomstid vid Granby kvarn Av Britta Bergfors =>Bildtext Jag vill berätta lite om min barndomstid, jag växte upp som

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo!

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo! En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo! Det började för många år sedan när jag och min fd fru, mina föräldrar och min farmor åkte till Oppdal i Norge. Vi skulle besöka farmors syster mm. Farmor

Läs mer

Stall Flitige Lise. Resan. Boende

Stall Flitige Lise. Resan. Boende Stall Flitige Lise Jag hade min praktik med Klara Winkler, vi åkte ner till Holland, till stall Flitige Lise. Stall Flitige Lise är ett försäljnings och tillridningsstall. De flesta av hästarna ägs av

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Stenåldern. De första människorna i Norden bodde i enkla hus/tält för att de flyttade ofta då de följde maten det vill säga de vilda djuren.

Stenåldern. De första människorna i Norden bodde i enkla hus/tält för att de flyttade ofta då de följde maten det vill säga de vilda djuren. Stenåldern Innan det blev stenålder var hela Norden täckt av tjock is. Isen kunde bli upp till 3 km tjock. När isen smälte kom de första människorna till det som nu är Sverige. De första som kom var jägare

Läs mer

Skvalbäcken. Träskomakare Jonas Gustav Svensson

Skvalbäcken. Träskomakare Jonas Gustav Svensson Skvalbäcken Från början hette stället Sven Håkanstorpet, men genom först delning och sedan sammanslagning blev det Skvalbäcken 1:28. Skvalbäcken ligger inom södra Slätaflys marker. Vägen mellan Skärgöl

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Santos visste att det bara var en dröm men han fortsatte ändå att leka med bollen varje dag för det fanns inget han älskade mer.

Santos visste att det bara var en dröm men han fortsatte ändå att leka med bollen varje dag för det fanns inget han älskade mer. 1. Solen var precis på väg upp och där ute på den lilla grusplanen intill byn kunde man redan se Santos springa omkring med den bruna slitna läderbollen som han gjorde varje dag. Oavsett om det var vardag

Läs mer

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix ABC klubben Historiestund med mormor Asta Av Edvin Bucht 3a Djuptjärnsskolan Kalix Nu är Lea, Jacob och Dennis på väg till sin mormor, Asta som hon heter. Dom körde från orten Kalix, till deras mormor,

Läs mer

Stenåldern. * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr *

Stenåldern. * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr * Stenåldern * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr * När det blev varmare smälte isen så sakta. Lite för varje år. Sten och grus var allt som fanns kvar när isen hade smält. Först började det växa

Läs mer

Författare: Can. Kapitel1

Författare: Can. Kapitel1 Ön Författare: Can Kapitel1 Jag heter Johnny Depp och är 37 år. Jag. bor i Madagaskar. Min mamma är svårt sjuk och jag måste försöka se min mamma innan hon dör.hon bor i Australien och jag har lånat en

Läs mer

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Av: Minhua Wu Ön Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Vi pratar med varandra, efter en lång

Läs mer

10 september. 4 september

10 september. 4 september I AM GREGER PUTTESSON 4 september Hej dumma dagbok jag skriver för att min mormor gav mig den i julklapp! Jag heter Greger förresten, Greger Puttesson. Min mamma och pappa är konstiga, de tror att jag

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Spöket i Sala Silvergruva

Spöket i Sala Silvergruva Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har

Läs mer

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Filmer och diktamen Till detta häfte finns en internetsida. Där hittar du filmer om vokalerna. Du kan också träna diktamen. vokalprogrammet.weebly.com Titta

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

POLEN 2011. Jesper Hulterström. V10 s

POLEN 2011. Jesper Hulterström. V10 s POLEN 2011 Jesper Hulterström V10 s 1 Jag heter Jesper Hulterström och Har varit på utlandspraktik 5/5 25/5 i Polen i en stad vid namn Tuchola. Resan varade i 3 veckor och den gjorde jag med John Pettersson

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

På uppdrag i spökhuset

På uppdrag i spökhuset Erik Magntorn På uppdrag i spökhuset ett sommaräventyr Illustrerad av Petter Lawenius Lindskog Förlag Denna bok tillägnas min pappa, Knut. En fantastisk berättare. E M Lindskog Förlag www.lindskogforlag.se

Läs mer

Stugan vid sjön ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ANNA HANSSON ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN

Stugan vid sjön ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ANNA HANSSON ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ANNA HANSSON ORDLISTA kängor (sida 5, rad 1) tjocka, stora skor skilt sig (sida 5, rad 7) separerat, inte längre gift myren (sida 7, rad 2) blöt mark där man kan sjunka ner tall

Läs mer

Lillstugan från Erikslund, flyttades hit Foto Stefan Jansson.

Lillstugan från Erikslund, flyttades hit Foto Stefan Jansson. Småbruket Erikslund En av stugorna på Tingshustomten i Västerhaninge kallas Erikslund. Den flyttades hit från den lilla gården uppe i Tyrestaskogen av entusiastiska medlemmar och står nu intill stugan

Läs mer

Selma Fingal, torparhustru och tvätterska

Selma Fingal, torparhustru och tvätterska Selma Fingal, torparhustru och tvätterska I Glimtar från 2005 finns en artikel som bygger på en intervju med Selma Fingal som gjordes på Hagagården 1982 av Elsie Lindholm och Ulla Nygren Selma som barn,

Läs mer

Hemliga Clowndocka Yara Alsayed

Hemliga Clowndocka Yara Alsayed Hemliga Clowndocka Yara Alsayed - Olivia vakna! Du kommer för sent till skolan, ropade mamma. - Ja jag kommer. Olivia tog på sig sina kläder och åt frukosten snabbt. När hon var klar med allt och står

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

Ragnar Åkerström. Minnen från Norra Skoga. Min skoltid och min bäste kamrat Lars

Ragnar Åkerström. Minnen från Norra Skoga. Min skoltid och min bäste kamrat Lars Ragnar Åkerström Minnen från Norra Skoga Jag har bott i Norra Skoga i hela mitt liv. Både jag och min mamma är födda i en äldre stuga som ligger på min nuvarande tomt bara 20 m från det hus som jag nu

Läs mer

Lenas mamma får en depression

Lenas mamma får en depression Lenas mamma får en depression Text och illustrationer: Elisabet Alphonce Lena bor med sin mamma och lillebror Johan på Tallstigen. Lena går i första klass och Johan går på förskolan om dagarna. Lena och

Läs mer

Prästholmshistoria av Kristoffer Wallenberg

Prästholmshistoria av Kristoffer Wallenberg Prästholmshistoria av Kristoffer Wallenberg I Råne-skolan får man i åttonde klass göra ett arbete om sin hembygd. Denna Historie-redogörelse gjorde Kristoffer Wallenberg då som sitt arbete. Jordbruk Prästholm

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN.

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. Nu spelar vi på trumman. Nu spelar.på trumman Han/hon spelar medan vi sjunger såhär God dag,

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Jojo 5B Ht-15. Draken

Jojo 5B Ht-15. Draken 1 Draken Kapitel 1 drakägget - Jojo kan du gå ut och plocka lite ved till brasan frågade mamma - Okej jag kommer sa jag Å föresten jag heter Jojo och jag är 11 år jag bor i ett rike som kallas älvänka

Läs mer

Samtliga veckans ord v VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37)

Samtliga veckans ord v VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37) Samtliga veckans ord v 35-42 VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37) bytesdjur ett djur som äts av ett annat djur mossa växer över stenar och trädrötter promenera kan vara skönt att göra i skogen barrskog skog

Läs mer

Pluggvar familjens bästa vän!

Pluggvar familjens bästa vän! Pluggvar familjens bästa vän! Välkommen till min skog och Pluggvars vänner! Historien om Pluggvar och det perfekta kastet Långt inne i den djupa skogen bor en lustig figur vars namn är Pluggvar. Pluggvar

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land.

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land. Människor har flyttat i alla tider För två miljoner år sedan uppkom de första människorna i Afrika. Allt sedan dess har människor spritt sig över hela jorden. I alla tider har människor också flyttat från

Läs mer

Fysik. Ämnesprov, läsår 2012/2013. Delprov C. Årskurs. Elevens namn och klass/grupp

Fysik. Ämnesprov, läsår 2012/2013. Delprov C. Årskurs. Elevens namn och klass/grupp Ämnesprov, läsår 2012/2013 Fysik Delprov C Årskurs 6 Elevens namn och klass/grupp Prov som återanvänds omfattas av sekretess enligt 17 kap. 4 offentlighets- och sekretesslagen. Detta prov återanvänds t.o.m.

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det. Veckobrev v. 3 Hej! Äntligen är vi tillbaka i vardagen och rutinerna igen. Nog för att det kan vara väldigt skönt med lite ledigt och göra det som faller en in, så är det ändå skönt när det väl är dags

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Reglerna för när man sätter punkt och när man kan eller måste sätta kommatecken

Reglerna för när man sätter punkt och när man kan eller måste sätta kommatecken 1 Reglerna för när man sätter punkt och när man kan eller måste sätta kommatecken En huvudsats kan ensam bilda en mening Flera huvudsatser kan bilda en mening En huvudsats + en bisats kan bilda en mening

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

GRANSÄMJA och GRANNSÄMJA

GRANSÄMJA och GRANNSÄMJA GRANSÄMJA och GRANNSÄMJA Ett julaftonsbestyr Min gode vän Oskar på Höjden kom hem till mig en kväll på höstkanten, och vi satt och småpratade en stund om gamla tider. Eftersom det inte var så långt kvar

Läs mer

Kapitel 2 En drake föds

Kapitel 2 En drake föds Draken Det vad en gång en ung pojke som hette Prefixz Han bodde i ett rike som hette Bohus. Han var fattig. Pang! Mamma kom rusande in. Vi måste ha ved. - Jaja jag hämtar ved - Bra för jag och pappa fryser.

Läs mer

Hasse Andersson - Avtryck i naturen

Hasse Andersson - Avtryck i naturen Hasse Andersson - Avtryck i naturen En i gänget Efter nio timmar i bil anländer jag till Kongsvold fjällstation i Norge. Klockan är halv fyra och solen står fortfarande högt på himlen. Det är september

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

Vår Historia. Klass 3b Stehagskolan Våren 2011

Vår Historia. Klass 3b Stehagskolan Våren 2011 Vår Historia Klass 3b Stehagskolan Våren 2011 Big bang Big Bang var en stor smäll. Smällen bildade planeter. Big Bang börja med massa plus och minus. Jorden var ett stort glödande klot. Det fanns massa

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 4 Friluftsdagen En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Det

Läs mer

Facit Spra kva gen B tester

Facit Spra kva gen B tester Facit Spra kva gen B tester En stressig dag B 1 Pappan (mannen) låser dörren. 2 Han handlar mat efter jobbet. 3 Barnen gråter i affären. 4 Han diskar och tvättar efter maten. 5 Han somnar i soffan. C 1

Läs mer

Sandra Hägerstrand berättar om tvättandet på Skärsvik

Sandra Hägerstrand berättar om tvättandet på Skärsvik Sandra Hägerstrand berättar om tvättandet på Skärsvik För oss lite äldre Västerhaningebor är namnet Sandra Hägerstrand väl känt. Hon var gift med kyrkvaktmästaren Viktor och bodde på Klockargatan med döttrarna

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Första operationen september 2010

Första operationen september 2010 Första operationen september 2010 Oliver Vår son föddes med total dubbelsidig LKG-spalt. Första operationen som vi nu har genomfört gjordes när han var nästan 7 månader och då slöt de den mjuka gommen

Läs mer

Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer.

Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer. Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer. Året är 1916 Min mormor Gunhild Persson (1885-1975) och min morfar Karl Persson (1880-1940), bild enligt nedan, kommer för

Läs mer

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN Allemansrätten är en fantastisk möjlighet för alla i Sverige att röra sig fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

Köar till EB KOMMANDE EVENEMANG. Här finns texter som köar till kommande EB. Bläddra vidare.

Köar till EB KOMMANDE EVENEMANG. Här finns texter som köar till kommande EB. Bläddra vidare. Köar till EB Här finns texter som köar till kommande EB KOMMANDE EVENEMANG Bläddra vidare www.ersnas.se 1 Familjenytt Födda xxx och xxx har fått en xxx. xxx föddes den xxx och vägde xxx gr och var xxx

Läs mer

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11.

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11. Vi erbjuder sånger och rörelselekar i vår verksamhet som stimulerar och utmanar barnens lärande och utveckling. Förskolan strävar efter att varje barn: utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på

Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på Vikingarnas kläder Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på huvudet när de inte krigade? Vad hade männen på

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid.

Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid. Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid. Jennys barndom Jenny föddes på en gård som heter Lingmyren i Skarvtjärn, Harmångers socken en 16 juli 1901.Tre

Läs mer

Var Lugnet det sista kronotorpet i Bodsjö?

Var Lugnet det sista kronotorpet i Bodsjö? Var Lugnet det sista kronotorpet i Bodsjö? Från Bodsjöboken Om Lugnet, förmodligen det sista kronotorpet i Bodsjö, berättar i den här artikeln Johannes Vejdegren i Brunflo - N'Johannes på Lugnet. Han var

Läs mer

Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med!

Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med! MAGGI LUNTAN Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med! Skridsko i månskenet Mina syskon åkte skridskor

Läs mer

Fjällpoesi av de glada eleverna i 6 Gul 2008

Fjällpoesi av de glada eleverna i 6 Gul 2008 Fjällpoesi av de glada eleverna i 6 Gul 2008 Farten med min vackra bräda Är obeskrivlig Men ändå så är det synen Som fångade mina ögon. Jag kollar på de andra. Så ser vilken fart de åker med. Men ändå

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina bröder är 8 år gamla och mina systrar är 3 och 5år.

Läs mer

Vattnet finns överallt även inuti varje människa.

Vattnet finns överallt även inuti varje människa. Bygg en karusell tillsammans. Ställ er i en ring och kroka fast i varandras armar. När karusellen inte får energi står den still. En av er låtsas sätta i kontakten. Karusellen börjar snurra. Dra ut kontakten.

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Lille katt, lille katt, lille söte katta, vet du att, vet du att det blir mörkt om natta

Lille katt, lille katt, lille söte katta, vet du att, vet du att det blir mörkt om natta Heja Bamse, starkast är vår Bamse. Men han tycker inte om att slåss! Dunderhonung, farmors dunderhonung, äter han för att bli stark förstås. Och kommer det en stöddig typ, och ger en liten svag ett nyp,

Läs mer

Min resa till Tanzania

Min resa till Tanzania Min resa till Tanzania Jag har för andra gången i mitt liv varit i Tanzania. Jag är nu mer förtjust än jag var sist. Resan gjorde jag med min pappa, John. Min bror Markus var redan där. Första gången jag

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Sommar på Fors på 30-talet

Sommar på Fors på 30-talet Sommar på Fors på 30-talet Olle Numan (1922-2013), engagerad hembygdsforskare, berättare, fotograf och skicklig illustratör kom med sina föräldrar till Fors vid fem års ålder. År 1989 skrev han denna lilla

Läs mer

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp När sommaren var slut, lämnades min mamma av sin familj. Hon har berättat att hon sprang flera kilometer efter bilen, men ingen hörde hennes rop på hjälp. Till slut gav hon upp och kröp in i en håla under

Läs mer

SORIA MORIA SLOTT Askeladdens äventyr. Theodor Kittelsen

SORIA MORIA SLOTT Askeladdens äventyr. Theodor Kittelsen SORIA MORIA SLOTT Askeladdens äventyr Theodor Kittelsen 1/8 En dag när Askeladden höll på att sprida ut askhögen som hade samlats i eldstaden rullade glödande kol fram och bildade ett slott som skimrade

Läs mer

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och Ön Teodor Kapitel 1 Jag sitter på planet och är väldigt trött. Sen 10 minuter senare så hör jag att planet skakar lite. Det luktar bränt och alla på planet är oroliga. Därefter tittar jag ut och jag tror

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

där det står metall där det står papper där det står farligt avfall Han vill ha en barnstol. Han vill ha en barnvagn. Han vill ha ett batteri.

där det står metall där det står papper där det står farligt avfall Han vill ha en barnstol. Han vill ha en barnvagn. Han vill ha ett batteri. 1 Kasta skräp 1 Vad gör lba och ron i dag? De är på bio. De kastar skräp. De går till skolan. 2 Var ska ron lägga batterierna? där det står metall där det står papper där det står farligt avfall 3 Vad

Läs mer

Palleböcker 1 2 Facit

Palleböcker 1 2 Facit böcker 1 2 Facit Paket 1 PALLE PASSAR EN KATT passar en katt -3 1.4 2.4 3.4 6.4 8.4 7.4 10.4 11.4 12.4 13.4 14.4 Vem frågar? Kim Kim Kan du? 15. 6 S E M E S T E R F A M N E N V A S K E N 4.4M A G E 5.4A

Läs mer

Inplaceringstest A1/A2

Inplaceringstest A1/A2 SVENSKA Inplaceringstest A1/A2 Välj ett ord som passar i meningen. Skriv inte det! Ring in bokstaven med det passande ordet! Exempel: Smöret står i kylskåpet. a) om b) på c) i d) från Svar c) ska ringas

Läs mer

S0_264 Mä rtä Johänsson g Lo fgren

S0_264 Mä rtä Johänsson g Lo fgren Märta Viola föddes tisdagen den 11 maj 1909 som tredje barn till Augusta och Carl Sigfrid. De båda äldre barnen var tvillingar, och de föddes före äktenskapet. Båda dog efter tre dagar. Hon växte således

Läs mer

Jordbrukets tekniska utveckling.

Jordbrukets tekniska utveckling. /BOD Inläsningsfrågor i ämnet: Jordbrukets tekniska utveckling. För cirka 6000 år sedan började de första invånarna i Sverige bruka jorden. Dess för innan var de jakt och samlare. Då började de även bli

Läs mer