Manual för uppföljning av skog i skyddade

Transkript

1 Projekt Dokumentnamn Beteckning Dnr Uppföljning av bevarandemål i skyddade områden Manual för uppföljning i skog UF- 09. NV Utfärdad av Fastställd av Utfärdad datum Status Olle Kellner Anna von Sydow Fastställd 4.0 Version Manual för uppföljning av skog i skyddade områden Skogar 2180 Trädklädda dyner Sumpskogar 9080 Lövsumpskog Skogbevuxen myr (91D0) Barr-, blandoch triviallövskogar 9010 Västlig taiga 9030 Skogar på landhöjningskust 9050 Näringsrik granskog 9060 Åsbarrskog 91E0 Svämlövskog Ädellövskogar 91F0 Svämädellövskog Ekskogar Boreonemoral Ädellövskog ädellövskog i branter Bokskogar 9160 Näringsrik ek eller ek-avenbokskog 9190 Näringsfattig ekskog 9110 Näringsfattig bokskog 9130 Näringsrik bokskog 1

2

3 Förord Detta är den första fastställda versionen av uppföljning av skog i skyddade områden. Den första versionen av denna manual utarbetades av Jens-Henrik Kloth (projektansvarig) och Åsa Eriksson vid Ekologigruppen AB. Olle Kellner Länsstyrelsen i Gävleborg har med hjälp av Amelie Lindhagen Ekologigruppen och Mayra Caldiz Länsstyrelsen i Skåne omarbetat manualen så att den överensstämmer med Naturvårdsverkets nya system för uppföljning av skyddade områden och uppdaterat den på flera punkter. Sandra Wennberg har tagit fram metoder för uppföljning med satellitbildsteknik. Avsnittet om uppföljning av bränning har ursprungligen skrivits av Fredrik Lundin och Jemt Anna Eriksson Länsstyrelsen Dalarna. Värdefulla synpunkter på manus har lämnats av deltagare i de olika referensgrupper som varit knutna till framtagandets av manualen i dess olika skeden: Frida Sandström, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Ulrika Widgren, Länsstyrelsen i Blekinge län, Johan Niss och Mayra Caldiz, Länsstyrelsen i Skåne län och Emma Roland, Länsstyrelsen Västra Götaland. Mycket värdefulla synpunkter har också kommit från många länsstyrelser samt från Artdatabanken och Skogsstyrelsen under de två remisser som manualen varit ute på. Från Naturvårdsverket har Anders Haglund och Erik Hellberg varit ansvariga för arbetet med styrning och dessa har också har deltagit i granskning av manualens arbets- och remiss- och slutversioner. Statistiska aspekter har diskuterats med Sören Holm, SLU Umeå. Ett stort tack till alla dessa för deras insatser. Manualens disposition Manualen skall användas tillsammans med de undersökningstyper som ingår i Handledning för miljöövervakning som finns som bilagor eller länkar till detta dokument. Manualen är indelad i 7 avsnitt. Avsnitt ett beskriver syfte med, samt ger en översikt över uppföljning av skyddade områden för naturtypen. I avsnitt 2 behandlas planeringsfasen av uppföljningsverksamheten och de förberedelser länsstyrelsen behöver genomföra innan insamling av uppföljningsdata genomförs, bl a val av målindikator, specifikation av indata, dimensionering av stickprovets storlek, samt uppgifter som är viktiga vid upphandling av uppföljning. I metodkapitlet (kapitel 3) beskrivs de olika målindikatorerna mer i detalj. Detaljerade fältinstruktioner finns i texten för metoder som inte ingår i handledning för miljöövervakning. Ett avsnitt (4) ägnas åt åtgärdsuppföljning och ett avsnitt (5) åt rapportering och datahantering. Termer och begrepp behandlas i avsnitt 6. Det kan vara lämpligt att läsa om centrala begrepp som målindikator, bevarandemål och gynnsamt tillstånd innan man läser denna manual. I bilagor till manualen finns bland annat fältprotokoll, listor över typiska arter samt en översiktstabell över alla målindikatorerna med beräknad tidsåtgång. 3

4 Innehållsförteckning 1 Syfte och översikt Syfte och omfattning System för uppföljning av skyddade områden Uppföljning i skog, en översikt Förberedelse och planering Uppföljningsplan och registrering av målindikatorer Förberedelser för årets uppföljningsinsatser Genomförande Specifikationer av andra förutsättningar som stöd för upphandling Metoder för uppföljning Undersökningstyper eller andra manualer som ska respektive kan användas tillsammans med denna manual Översikt över metoder för uppföljning på områdesnivå Instruktion för hantering av indata i fältmomentet Instruktion för att hitta fram till provpunkterna Naturtypens areal målindikator nr Skogstypers (KNAS-klassers) areal målindikator nr Struktur trädskiktets täckningsgrad målindikator nr Struktur lövandel av krontäckning målindikator nr Struktur nyckelträdarters andel av trädskiktet målindikator nr Struktur nyckelträdarternas föryngring målindikator nr Struktur buskskikt målindikator nr Struktur skyddsvärda träd målindikator nr Struktur träd med brandljud målindikator nr Struktur igenväxningsvegetation kring skyddsvärda träd målindikator nr Funktion brand målindikator nr Struktur sandblottor målindikator nr Funktion översvämning målindikator nr Struktur diken målindikator nr Struktur död ved målindikator nr Struktur granens andel av trädskiktet målindikator nr Struktur förekomst eller föryngring av främmande trädarter målindikator nr Struktur virkes- och veduttag målindikator nr Struktur humus-tjocklek målindikator nr Struktur vitmossa målindikator nr Struktur förekomst av negativa indikatorarter i busk- eller fältskikt målindikator nr Typiska arter marklevande kärlväxter, mossor och svampar målindikator nr Typiska arter epifytiska och vedlevande mossor, lavar och svampar målindikator nr Typiska arter fåglar målindikator nr Typiska arter vedlevande insekter målindikator nr

5 4 Åtgärdsuppföljning Uppföljning efter bränning - direktuppföljning Uppföljning efter bränning långsiktig uppföljning Rapportering och utvärdering av data Specifikation av utdata, lagring av data och kvalitetskontroller Uttag av data, rapportering och utvärdering Begreppsdefinitioner Referenslista Bilagor: 1. Inventeringsprotokoll 2. Fältprotokoll för Uppföljning av bränning - direktuppföljningsmetod 3. Uppföljning av habitat och skogstyper med satellitbild. Metria PM. 4. Typiska arter 5. Översiktstabell över målindikatorer med tidsåtgång 5

6 1 Syfte och översikt 1.1 Syfte och omfattning Syfte med denna manual Syftet med denna manual är att beskriva länsstyrelsernas del av uppföljningsarbetets gång i skyddade områden och tillhandahålla en verktygslåda av metoder för uppföljning av områdesvisa målindikatorer kopplade till skogsnaturtyper. Naturtyper som behandlas i denna manual finns listade i tabell 1. Fokus i manualen ligger på uppföljning av skogsnaturtyper som ingår i bilaga 1 i art- och habitatdirektivet, men samma metoder kan även användas för uppföljning i andra skogsnaturtyper. För en beskrivning av uppföljningsprocessen och uppföljningssystemets olika delar hänvisas till Rapport Uppföljning av skyddade områden (Naturvårdsverket 2010a). Uppföljning som inte fullt ut behandlas av denna manual är åtgärdsuppföljning och fördjupande utvärderande uppföljning. Dessa typer av uppföljning syftar till att få kunskap om åtgärders effekter. För sådan uppföljning kan metoderna i denna manual till stor del användas men upplägget (antal parametrar, omdrev, mm) anpassas till vad man vill få ut av det. Ett exempel på fördjupande uppföljning kan vara undersökning av hur olika översvämningsregimer (olika tidpunkt och varaktighet av översvämning) påverkar dödligheten av gran och olika lövträdslag. Genom att satsa på intensiv mätning i några utvalda områden kommer vi att få kunskap som leder till förbättring av val av skötsel och utförandet av olika metoder. Tabell 1. Naturtyper som behandlas i denna manual. Fokus i manualen ligger på uppföljning av naturtyper som ingår i Natura 2000 men samma metoder kan även användas för skogsnaturtyper som inte ingår i detta system. För tolkningar och definitioner av Natura-naturtyper se Svenska tolkningar och vägledningar på Naturvårdsverkets hemsida. För definition av icke Natura-naturtyper se kapitel 6. Kod Naturtyp Undergrupp Natura-naturtyper 2180 Kustnära trädklädda sanddyner Nej 9010 Västlig taiga A. granskog B. tallskog C1. barrblandskog C2. blandskog D. triviallövskog E. kalmark/glest beskogad mark med mycket död ved efter störning naturliga successionsstadier efter störning barrsumpskog Kalkbarrskog 6

7 9020 Boreonemoral ädellövskog Nej 9030 Skogar på landhöjningskust Nej 9050 Näringsrik granskog Nej 9060 Åsbarrskog Nej 9080 Lövsumpskog Nej 9110 Näringsfattig bokskog Nej 9130 Näringsrik bokskog Nej 9160 Näringsrik ek eller ek-avenbokskog Nej 9180 Ädellövskog i branter Nej 9190 Näringsfattig ekskog Nej 91D0 Skogsbevuxen myr Nej 91E0 Svämlövskog Nej 91F0 Svämädellövskog Nej Naturtypsgrupper 9001 Barrskogar-Natura (9010, 9030, 9050, 9060) 9102 Ädellövskogar-Natura (9020, 9160, 9180, 9190, 91F0) 9101 Bokskogar-Natura (9110, 9130) Ickenatura-naturtyper 9915 Sandbarrskog 9909 Kalkbarrskog 9907 Ädellövskog ej Natura 9900 Övrig skog ej Natura OBS: De trädklädda naturtyperna Fjällbjörkskog (9040) och Trädklädd betesmark (9070) omfattas inte av denna manual utan av fjällmanualen (UF-08, Naturvårdsverket 2010d) respektive gräsmarksmanualen (UF-06), Naturvårdsverket 2010e) Syfte med uppföljning i skyddade områden Huvudsyftena med uppföljning av skyddade områden är: att säkerställa att områdesskyddets syfte uppnås, att få kännedom om brister och orsaker till dålig status som grund för att fatta beslut om åtgärder och prioriteringar, att kvalitetssäkra skötseln av området, att få kunskap om olika skötselåtgärders effekter på naturtyper och arter vilket på sikt kan leda till förbättring av val av skötselmetoder eller åtgärder att kunna ange bevarandestatus för naturtyper och arter i skyddade områden på nationell nivå och för vissa aspekter även på regional nivå samt 7

8 att kunna ge svar på vilket bidrag de skyddade områdena ger till gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter i Art- och Habitatdirektivets bilaga 1 och 2 och därmed ligga till grund för Sveriges rapportering enligt artikel 17 i Art- och Habitatdirektivet. 1.2 System för uppföljning av skyddade områden För att uppnå ovanstående syften med uppföljning av skyddade områden har Naturvårdsverket utarbetat ett system för uppföljning av skyddade områden som skall kunna samordnas med och komplettera den uppföljning som sker på biogeografisk nivå. Detta uppföljningssystem bygger på tre delar/block (se figur 1). Block A består av uppföljningsmoment som genomförs av alla länsstyrelser. Resultatet av denna uppföljning kommer att utgöra en kunskapsbas för länsstyrelsernas arbete och för nationella sammanställningar och rapportering till EU. De variabler som ingår i Block A är obligatoriska att genomföra. Vilka variabler som ingår redovisas på Naturvårdsverkets hemsida. De obligatoriska momenten utses av Naturvårdsverket i samråd med länsstyrelserna och forskningsexpertis och listan på variabler kan komma att revideras. Block B består av uppföljning där länsstyrelserna väljer och följer upp målindikatorer som kopplar till det områdesspecifika syftet med skyddet samt bidra till förvaltarens behov av kunskapsunderlag för att på bästa sätt säkra att skötsel av området. Variabler utgör ett komplement till de kunskaper som fås inom Block A och bidrar till att uppnå syftet med områdesskyddet varje skyddat område. Inom Block C görs kompletterade mätningar av typiska arter och viktiga strukturer som inte mäts block A. Uppföljningen sker i ett nationellt stickprov som läggs ut i skyddade områden. Ansvar för Block C ligger hos Naturvårdsverket och den genomförs av och samordnas med miljöövervakning, samt biogeografisk uppföljning av naturtyper och arter. Länsstyrelsernas ansvar Block A. Gäller för skyddade områden där syftet med skydd är biologisk mångfald. Gäller naturtyper och arter listade i bilaga 1 och 2. Mer omfattande uppföljning för skötselkrävande naturtyper och arter. Uppföljning av omfattande restaureringsåtgärder. Block B. Länens uppföljning av områdesspecifika målindikatorer för naturtyper och arter. Uppföljning av friluftsliv. NV ansvar Block C. Kompletterande mätningar av variabler som inte mäts i A i ett stickprov på nationell skala. Figur 1. Uppföljningssystem för skyddade områden. Systemet utgörs av Block A och Block B på områdesnivå, samt Block C som är en kompletterande förtätning av befintlig miljöövervakning av främst icke skötselkrävande variabler. Uppföljningsmetoderna i denna manual omfattar bara block A och B. 8

9 1.3 Uppföljning i skog, en översikt Uppföljningssystemet i Sverige är uppbyggt på flera olika nivåer. Grunden är uppföljning av målindikatorer för naturtypen i det skyddade området. De uppföljningsmetoder som ingår i denna manual är i första hand anpassade till att ge svar på om uppsatta målindikatorer uppnåtts i den enskilda skogsnaturtypen i det enskilda naturreservatet, nationalparken eller Natura 2000-området, eller om bevarandemålen för en restaurerad del av ett område uppnåtts, d v s att gynnsamt tillstånd råder. Manualen täcker dock inte in all den uppföljning som kan vara aktuell vid uppföljning av en restaureringsåtgärd. Data från uppföljningen ska kunna användas för beslut om restaureringsåtgärder eller ändrade skötselmetoder. Uppföljningsdata ska också kunna sammanställas på regional nivå (länsnivå) och på biogeografisk nivå, för att ligga till grund för övergripande strategiskt naturvårdsarbete, planering av skötselåtgärder på regional nivå, styrning av resurser o.s.v. Uppföljningen av de naturtyper som är listade i art- och habitatdirektivets bilaga 1 sker också som en grund för rapportering till EU-kommissionen vart 6:e år, den s.k. Artikel 17-rapporteringen. Denna uppföljning sker på biogeografisk nivå, och oftast i ett stickprov på landskapet, såväl inom som utanför de skyddade områdena. Den är ofta samordnad med övervakning inom NILS och RIS. För vissa ovanliga naturtyper sker även den biogeografiska uppföljningen med utgångspunkt från områdesnivån Roller och ansvar Uppföljning av biologisk mångfald och skötsel av skog i skyddade områden är uppdelat på aktörerna Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Länsstyrelserna ansvarar för uppföljning i skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden men exklusive skogliga biotopskydd, genom vissa obligatoriska moment (block A) och moment som länsstyrelserna själva bestämmer (block B). Länsstyrelserna ansvara för uppföljning av effekter av åtgärder i skyddade områden. Naturvårdsverket har ansvar för riktlinjer för hur uppföljning av skyddade områden ska bedrivas. Naturvårdsverket har ansvar för förtätad nationell habitatuppföljning (block C) Naturvårdsverket har ansvar för att tillse att det finns miljöövervakning i enlighet med art- och habitatdirektivet artikel 11. Naturvårdsverket har ansvar för rapportering sker enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Skogsstyrelsen ansvarar för uppföljning av biotopskydd och nyckelbiotoper (denna manual omfattar inte denna uppföljning) Samordning med övrig miljöövervakning och ÅGP Vid uppföljning av skog i skyddade områden, bör arbetet samordnas med övrig miljöövervakning som pågår nationellt och regionalt samt den uppföljning som utförs genom åtgärdsprogram för skyddsvärda arter (ÅGP). Inom regional miljöövervakning kan särskilt nämnas de delprogram som är gemensamma för flera län: Extensiv övervakning av skogsbiotopers innehåll med inriktning 9

10 mot biologisk mångfald (Naturvårdsverket 1999b), Kryptogamer i ädellövskog (Naturvårdsverket 2011b) samt Stannfåglar i stora skogsområden. Inom ÅGP berör sammanlagt ett 60-tal åtgärdsprogram primärt skogsmiljöer. Två av programmen är direkt inriktade på en hel biotop (Skyddsvärda träd och Kalktallskog), och ett 15-tal program behandlar artgrupper med särskilda substrat (t.ex. Brandinsekter i boreal skog, Skalbaggar på skogslind och Sex bokskogsarter). Skogsnaturtyper Skyddade områden Nationell/Biogeografisk nivå Länsstyrelsen Uppföljning av bevarandemål för areal, strukturer, samt typiska arter i fält och med IRF. Naturvårdsverket Rapportering enl art 17 habitatdirektivet, samt uppföljning block C. Skogsstyrelsen uppföljning Biologisk mångfald i biotopskydd. SLU: RIS/NILS övervakning av skog, THUF, och habitat-uf. Skogsstyrelsen Biologisk mångfald i nyckelbiotoper; Polytax m.m. Naturvårdsverket + Länsstyrelser: Särskilda lösningar för ovanliga naturtyper Figur 2. Översikt över hur uppföljningen av skog är uppbyggd på områdesnivå respektive på nationell/biogeografisk nivå. Länsstyrelsen ansvarar för områdesvis uppföljning av målindikatorer i skyddade områden. På nationell nivå ansvarar sektorsmyndigheten Skogsstyrelsen samt Naturvårdsverket Uppföljning i skyddade områden Uppföljning av gynnsamt tillstånd i skyddade områden ska alltid vara kopplad mot syftet med reservatet. För att kunna göra detta på ett bra sätt så krävs att syftet preciseras i bevarandemål för naturtyper, arter och friluftsliv. Bevarandemålen måste i sin tur göras praktiskt uppföljningsbara genom s.k. målindikatorer. Målindikatorer ska koppla mot bevarandemålen och ska ses som viktiga indikatorer på att bevarandemålet och därmed syftet med det skyddade området uppnåtts. Enskilda målindikatorer ska i möjligaste mån fungera som vägledning för om det finns eller inte finns behov av skötsel- och förvaltningsåtgärder. En mer detaljerad beskrivning och definition för bevarandemål och målindikatorer samt beskrivning av hur det skall utarbetas finns i Rapporten Uppföljning av skyddade områden (Naturvårdsverket 2010a). Det kommer även utvecklas ytterligare i den kommande uppdaterade handboken för bildande och förvaltning av naturreservat. Målindikatorer kan följas upp för enskilda naturtyper eller för en grupp av naturtyper med gemensamma mål. Målindikatorerna är standardiserade De områdesspecifika målindikatorerna som redovisas i denna manual är formulerade med utgångspunkt i definitionen för gynnsam bevarandestatus enligt Art- och Habitatdirektivet. Målindikatorerna i manualerna är vidare formulerade för att vara robusta och lätta att följa upp. De är också i möjligaste mån samordnade med de variabler som mäts i den 10

11 biogeografiska uppföljningen av naturtyper och arter. Detta möjliggör regionala och nationella sammanställningar av de skyddade områdenas bidrag till gynnsam bevarandestatus. I förlängningen kan de också användas till utvärdering av regionala och nationella miljömål kopplade till biologisk mångfald mm. Naturvårdsverket kommer att tillhandahålla ett IT-stöd (central databas) för de standardiserade målindikatorerna som ingår i denna manual och för ofta använda målindikatorer kommer handdatorlösning att tillhandahållas. Länsstyrelsen kan om man så finner det lämpligt även upprätta egna målindikatorer som inte finns listade i denna manual. Det kan röra sig om målindikatorer som kopplar mot syften med områdesskyddet, som är så speciella att de inte går att inordna i målindikatorerna som finns i uppföljningsmanualerna. Centrala IT-lösningar kopplade till sådana målindikatorer erbjuds dock inte och resultatet av uppföljningen kan i dessa fall inte heller aggregeras på regional eller nationell nivå Uppföljning av gynnsam bevarandestatus enligt Art- och habitatdirektivet EU ställer i art- och habitatdirektivets artikel 17 krav på att rapportering av gynnsam bevarandestatus skall genomföras för de naturtyper som omfattas av bilaga. Uppföljningen skall ske genom insamlande av uppföljningsdata i totalpopulationen. I Artikel 17 ställs också krav på rapportering om skötselåtgärders effekter på bevarandestatusen samt Natura 2000-områdenas bidrag till gynnsam bevarandestatus. Skötsel- och restaureringsåtgärders effekter på bevarandestatusen Art- och habitatdirektivet ställer krav på rapportering av vilka åtgärder som vidtagits för att gynna bevarandestatusen för naturtyperna inom de utpekade områdena, samt vilka effekter dessa åtgärder fått på bevarandestatusen. Denna uppföljning täcks i normalfallet in av den ordinarie uppföljningen av skyddade områden, då områden med omfattande restaureringsåtgärder följs med särskild noggrannhet inom Block A. Områden som inte uppfyller de kvalitetskrav i bevarandemålen utpekas enligt Naturvårdsverkets riktlinjer som ytor med ogynnsamt tillstånd. Dessa ytor ska följas som separat tills dess att bevarandemålen uppnåtts igen. Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatus För att kunna rapportera om de utpekade Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatusen jämförs data från uppföljning av skyddade områden med uppföljningsresultaten från dem biogeografiska uppföljningen. Jämförelser är i första hand möjligt att göra för variabler som ingår i block A och C. 11

12 2 Förberedelse och planering Syftet med avsnittet är att ge anvisningar som är till hjälp vid länsstyrelsernas planering av uppföljning av skogsnaturtyperna. I avsnittet ingår även riktlinjer för länsstyrelsernas lagring och uttag av uppföljningsdata. Generella riktlinjer för länsstyrelsernas planering och förberedelser inför uppföljning av skyddade områden återfinns i Rapporten Uppföljning skyddade områden (Naturvårdsverket 2010a). Upprättande av målindikatorer - Bevarandeplan - Skötselplan -Registrering av UF-enheter, Målindikatorer och (om möjligt) tröskelnivåer i Skötsel-DOS Uppfölj följningsplan - Fördelning av uppföljningsinsatser mellan åren - Registrering av uppföljningsåtgärd i Skötsel-DOS Förberedelser för årets uppföljning - Analys av befintlig data/ samordning - Utläggning av stickprov för UF - Bemanning/utbildning av inventeringspersonal Ny uppföljningscykel Genomförande - Insamling av data - Dataläggning i central databas Rapportering och utvärdering - Avstämning mot bevarandemål - Registrering av UF-åtgärd i Skötsel-DOS Figur 3. Översikt över uppföljningsarbetets gång. Planering av uppföljning beskrivs översiktligt i detta avsnitt. Genomförande (inventeringsfasen), rapportering och utvärdering beskrivs i kapitel 3 och 4. Upprättande av målindikatorer ingår inte som en del i uppföljningsarbetet, men fastställande av mätbara målindikatorer med tydliga tröskelnivåer är en förutsättning för att kunna genomföra uppföljning enligt denna manual. Av denna anledning berörs arbete med målindikatorer både i kapitel 2 och Uppföljningsplan och registrering av målindikatorer Generella riktlinjer för hur planering av uppföljningsarbete skall gå till framgår av naturvårdsverkets rapport Uppföljning i skyddade områden (Naturvårdsverket 2010a). Nedan beskrivs endast de delar där förtydliganden eller specifik information finns som anknyter till planeringsprocessen för skogsnaturtyper. Registrerig av målindikatorer skall resultera i en fastställd uppföljningsplan från vilken det kommer vara möjligt att ta ut rapporter som redovisar insatser per år, område, naturtyp etc. Registreringen innehåller följande moment: Val av målindikator Registrering av tröskelnivå Avgränsning av uppföljningsenhet och eller uppföljningsyta Tidsättning av uppföljningen Registrering av metod 12

13 2.1.1 Målindikatorer utgör förutsättning för uppföljning Uppföljningssystemet bygger på att mätbara målindikatorer som kopplar mot bevarandemålen finns fastställda. Denna manual kan dock även användas till att genomföra mätningar med syfte att definiera tröskelnivåer för målindikatorerna I tabell 2 anges förslag till möjliga målindikatorer för olika naturtyper i skog. Det är viktigt att påpeka att den är tänkta att fungera som en meny från vilken man väljer ett begränsat antal lämpliga/relevanta mål för de områden som omfattas av uppföljningsarbetet. De målindikatorer man väljer att använda bör koppla mot bevarandemålet för naturtyp eller art och avspegla syftet med områdesskyddet. Vissa målindikatorer bör i uppföljningsarbetet prioriteras framför andra. I tabell 2, nedan framgår det vilka målindikatorer som bedömts vara prioriterade. Det finns många sätt att formulera målindikatorer i en viss uppföljningsenhet 1. I denna manual finns ett antal standardformuleringar som bör användas så långt som möjligt. Målformuleringen och metoden att följa upp målet kommer då att vara densamma för ett stort antal uppföljningsenheter och det blir därmed i viss mån möjligt att lägga ihop resultaten av uppföljningen till regional nivå och till biogeografisk nivå och att jämföra resultaten mellan olika uppföljningsenheter. Lämplig kvantitativ tröskelvärde måste dock sättas för varje uppföljningsenhet. Till de standardiserade målformuleringarna finns standardiserade metoder för uppföljningsarbetet. Ibland finns flera olika metoder angivna. I så fall står den metod, som i allmänhet är mest lämplig först. Ibland kan dock någon annan metod vara lämpligare, beroende på områdets storlek eller möjligheten till samordning med annan uppföljning eller miljöövervakning. Även prioriteringar i det enskilda länet kan spela in. Så långt som möjligt bör länen eftersträva att använda de standardformuleringar och standardmetoder för mål och metoder som anges i denna manual. Om länen bedömer att detta inte är möjligt eller lämpligt bör den som ansvarar för planeringen på Länsstyrelsen dokumentera bakgrunden till beslutet att utforma egna målformuleringar och metoder. De anpassade metoder för uppföljning som länen tar fram måste självklart också dokumenteras noggrant. 1 Uppföljningsenhet förklaras i avsnitt och kapitel 6. 13

14 Tabell 2. Tabell över övergripande målindikatorer för områdesvis uppföljning av skogsnaturtyper. De viktigaste/mest relevanta målindikatorerna är markerade med fet stil i tabellen. Godkända formuleringar för målindikatorerna framgår av tabell 3. Observera att de målindikatorer som anknyter till obligatoriska uppföljningsmoment i block A för respektive naturtyp kommer redovisas och löpande uppdateras på naturvårdsverkets hemsida. Typ av Mål Nummer Målindikatorer Areal 1 Naturtypens areal X X X X X X X X X X X X X X X X En angiven skogstyps Areal 2 (KNAS-klass) areal X X X X X X X X D0 91E0 91F0 Grupp Bokskogar Grupp Ädellövskogar Grupp Barrskogar Sandbarrskog ej Natura** Kalkbarrskog ej Natura** Ädellövskog ej Natura** Övrig skog ej Natura** Lämplig för traktvis UF Strukturer 3 Täckningsgrad av trädskikt X X X X X X X Strukturer 4 Krontäckning av lövträd X X X X Mängd av en viss trädart Strukturer 5 (trädslag) X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X (X) Föryngring av en viss Strukturer 6 trädart (trädslag) X X X X X X X X X X X X X Täckningsgrad eller struktur Strukturer 7 av buskskikt X X X X X X X Förekomst av skyddsvärda Strukturer 8 träd X X X X X X X X X X X Förekomst av träd med Strukturer 9 brandljud X X X X X Saknar skadlig igenväxningsvegetation vid Strukturer 10 skyddsvärda träd X X X X X X X X X X X Påverkan från brand (andel Strukturer 11 bränd mark) X X X X X X Täckningsgrad av bar Strukturer 12 substratmark X X Hydrologisk status Strukturer 13 (flödesregim) X X Inga diken med avvattnande Strukturer 14 effekt. X X X X X X X X X X X X X X X X Strukturer 15 Mängd död ved X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Strukturer 16 Högsta förekomst av gran X X X X X X X X X X X X X X X X X Högsta förekomst av Strukturer 17 främmande trädarter X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Ingen skadlig påverkan av Strukturer 18 virkes- eller veduttag. X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Strukturer 19 Tjocklek på humustäcket X X X X X X X Täckningsgrad av vit- eller Strukturer 20 brunmossor X X X Främmande arter eller negativa indikatorarter i fält- Strukturer 21 och buskskikt X X X X X X X X X X X X X X Typiska och egna indikatorarter marklevande kärlväxter, mossor, lavar Arter 22 och svampar X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X 14

15 Arter 23 Arter 24 Arter 25 Typiska och egna indikatorarter epifytiska och vedlevande mossor, lavar och svampar. X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Typiska och egna indikatorarter fåglar. X X X X X X X X X X X X Typiska och egna indikatorarter vedinsekter X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X ** Sandbarrskog ej Natura = Barrskog på sandsediment som inte är Natura-naturtyp, och som har biologiska värden kopplade till sandmarken. ** Kalkbarrskog ej Natura = Barrskog på kalkrik mark som inte är Natura-naturtyp och som har biologiska värden kopplade till markens höga ph. ** Ädellövskog ej Natura = Skog som inte är Natura-naturtyp och som är dominerad av ädellövträd (>50% av grundytan är ädellövträd). ** Övrig skog ej Natura = Skog som inte är Natura-naturtyp Principer för uppföljning i skyddad skog hur ska man tänka? Snabbt eller noggrant två huvudspår med olika syften Uppföljningen av strukturer och arter i skog kan bedrivas efter två olika huvudspår: 1. Det finns i reservatsbeslutet utpekat någon viss struktur eller artgrupp, och man behöver för just det reservatet veta att syftet säkerställs. Då vill man så snabbt, billigt och enkelt som möjligt fastställa om naturtypen når upp över en viss miniminivå vad gäller förekomsten av vissa strukturer och/eller arter. (Eller under en maximinivå för negativa strukturer och arter). Det innebär generellt sett stora subjektiva inslag i metoden (man väljer t.ex. var man börjar leta), och att man avbryter mätningarna så snart man är säker på om målet nås eller ej. Det räcker att veta om tröskelnivån har passerats för att man ska kunna ta beslut om eventuella åtgärder i just det reservatet. 2. Man vill kunna långsiktigt utvärdera skötseln och tillståndet i ett eller flera reservat, vad gäller effekten på viktiga strukturer och artgrupper. Då behöver man kunna följa trender för dessa strukturer eller artgrupper. Man måste då mäta strukturer och arter objektivt och kvantitativt. Oftast är det stickprovsbaserade mätningar som blir aktuella, eftersom det är mycket svårt att göra upprepningsbara totalinventeringar av större områden. Det innebär bland annat objektivt stickprov eller systematiskt utförd totalinventering. Med ett sådant underlag kan man även göra regionala och nationella sammanställningar, vilket är svårt när man gjort uppföljningen enligt huvudspår 1. Exempel på när huvudspår 1 är lämpligast: (a) Ett 300 ha stort reservat med olika slags barrskog och stor andel lövrik skog, båda inom västlig taiga (9010). Ett gammalt hygge med lövuppslag är inkluderat i reservatet. Det står i reservatsbeslutet att den lövdominerade skogen och epifyter på lövträd ska bevaras. Det finns ingen avsikt att göra skötselåtgärder i gamla lövdominerade bestånd och inget direkt hot mot epifyter, men man behöver ett kvitto på att den fria utvecklingen fungerar. Då använder man målindikator 2 (satellituppföljning av arealen lövdominerad skog) och 23c (antal arter av epifytiska mossor och lavar). Tidsåtgången i fält blir då begränsad till en dag var 12:e år. När lövungskogen på gamla hygget är ca 60 år fältbesöker man ytan för att avgöra om det blivit västlig taiga. (b) Ett litet (4 ha) reservat med ädellövdominerad blandskog (9020) har skötseln fri utveckling. Eftersom ökat graninslag skulle kunna vara ett hot mot områdets naturvärden vill man följa upp 15

16 granandelen. Då använder man målindikator 16a (granens andel av grundytan). Tidsåtgången i fält för 10 relaskop-punkter blir ca 2 timmar. Exempel på när huvudspår 2 är lämpligast: (c) En grupp områden vid Dalälven innehåller bland annat svämlövskog (91E0), som förekommer utspritt i områdena. Svämlövskog har pekats ut som prioriterad naturtyp i Länsstyrelsens översiktliga uppföljningsplan. Om naturtypen inte utvecklas på önskvärt sätt kan det bli aktuellt med skötselinsatser. Information om trädslagsblandning bland stora och små träd, eventuella problem med granunderväxt samt förekomstfrekvens av typiska kärlväxtarter respektive epifytiska mossor och lavar är viktig för att fatta rätt beslut om skötseln. Man väljer indikatorer som mäts i provytor alla indikatorer mäts i samma provytor. Målindikatorerna som väljs är 5a, metod M04 (relaskoperad grundyta av al, ask och asp), 6a-b (antal smala träd av al, ask och asp, samt gran), 16a, metod M04 (relaskoperad grundyta av gran), 22a (antal typiska arter kärlväxter per provyta) samt 23a (antal artfynd av typiska arter epifytiska mossor och lavar per hektar). Man förväntar sig mindre än 1 artfynd per provyta, och därför krävs 100 provytor för att få acceptabel precision. Eftersom de olika reservaten har liknande syften och skötselproblem väljer man att göra traktvis uppföljning, trakten omfattar alla länets skyddade svämlövskogar längs Dalälven. (Det är också möjligt att samordna med grannlän till en gemensam trakt). När man gör 100 provytor får man onödigt bra precision för trädvariablerna, och för trädvariablerna kan man därför beräkna områdesvisa medelvärden för de större reservaten. Tidsåtgången blir ca 40 min per provyta (10 min per indikator utom 16a som samordnas med 5a). Naturtypsarealen 91E0 är nästan 300 ha, utspridda längs 5 mil älvsträcka i sammanlagt ca 5000 ha skyddad landareal fördelat på 6 naturreservat och 1 nationalpark (som har 3/4 av naturtypsarealen). Det innebär att gångsträckan är i medeltal 700 meter (100 gånger kvadratroten ur 5000/100). Då blir det i medeltal minuter gångtid per provyta, dvs totalt minuter per provyta = ca 90 fälttimmar + resor = ca 15 fältdagar. (d) I länets skyddade områden är Västlig taiga (9010) den dominerande skogsnaturtypen, men skötseln är för de flesta områden satt till fri utveckling. Den områdesvisa uppföljningen inskränker sig för de flesta områden till satellit-uppföljning av skogstyp (indikator 2) och andel bränd mark (indikator 11). Eftersom det är en så areellt omfattande naturtyp har Länsstyrelsen bestämt i den översiktliga uppföljningsplanen att man vill göra traktvis uppföljning av trädslagssammansättning av gamla och unga träd, död ved, typiska arter epifytiska mossor och lavar samt typiska arter vedsvampar. Man väljer att behandla dela in länet i två trakter, en sydligt boreal och en mellanboreal trakt. För uppföljningen av trädslagssammansättning väljer man metoden klavning (M05) och får på så sätt information om flera indikatorer: 5a (grundyta), 5b (antal stora träd), 6b (antal smala träd) och 9a (antal brandljud). För död ved väljer man indikatorn 15b (uppmätt volym död ved), eftersom det blir säkrare siffror som också går att jämföra direkt mot riksskogstaxeringens siffror för all skog. När man har många provytor blir den statistiska osäkerheten ganska liten, och då är det motiverat att göra noggrannare mätning. De målindikatorer som följs upp blir då 5a, 5b, 6b, 9a, 15b, 23a (antal artfynd av typiska arter epifytiska mossor och lavar per hektar) samt 24a (antal artfynd av typiska arter vedsvamp per hektar). Man förväntar sig mindre än 1 artfynd per provyta, och därför krävs minst 100 provytor per trakt för att få acceptabel precision. I en så stor och heterogen grupp områden kan man förvänta sig att det är särskilt stor variation. Man väljer därför att öka till 200 provytor för artinventeringarna. I samma 200 provytor mäts död ved. Trädklavningen (indikator 5a-b, 6b o 9a) utförs dock bara i varannan provyta, dvs. 100 st. Provytorna ska fördelas på ca ha västlig taiga i den mellanboreala trakten och 3000 ha i den sydligt boreala. De provytor där alla indikatorer mäts tar ca 60 min att inventera och de provytor som bara inventeras på död ved och typiska arter tar ca 30 min. Med minuters gångtid mellan ytorna hinner man ca 6 provytor per dag. Det innebär ungefär 35 fältdagar per trakt. För att spara gångtid mellan provytorna är det troligen lämpligt att lägga ut provytorna i kluster i den mellanboreala trakten, med ca 6 provytor per kluster. 16

17 Att lägga provytorna i kluster rekommenderas även vid inventering i otillgängliga eller avlägsna områden där det ur säkerhetsaspekt är olämpligt med ensamarbete. Antalet provytor per kluster dimensioneras då så att två personer hinner ett kluster per dag, inklusive förflyttning (e) Bokskogar har pekats ut som prioriterad naturtyp i Länsstyrelsens översiktliga uppföljningsplan. Man väljer därför att följa upp typiska arter epifytiska mossor och lavar som traktvis uppföljning i länets skyddade bokskogar. Uppföljningen samordnas med regional miljöövervakning av epifyter i bokskog och man väljer därför indikator 23a, metod M24 (Undersökningstyp epifyter i bokskog, UT X). Eftersom metoden innebär totalinventering av en uppföljningsyta delar man först in alla skyddade bokskogar i 3 hektars-rutor, och sedan slumpar man fram dem som ska inventeras, enligt beskrivning i undersökningstypen. Samordningsmöjligheter för respektive huvudspår Om man väljer målindikator och metod enligt huvudspår 1 är det oftast svårt att samordna den med en annan målindikator. Det är lättare att samordna mellan olika målindikatorer om man använder mer systematiska metoder. För trädstrukturer är den mest systematiska metoden klavning i cirkelytor (metod M05). För varje enskild målindikator är det den mest tidskrävande och därmed dyraste metoden, men eftersom den också ger största möjlighet till samordning kan det ändå vara den mest kostnadseffektiva metoden om man vill följa upp flera olika trädstrukturer. Litet respektive stort område vilket huvudspår? Vilket huvudspår som ska följas styrs av vilket uppföljningsbehov man har i just det området. Generellt sett är det dock oftast så att det i små reservat är mest ändamålsenligt att följa huvudspår 1. Det är ofta lätt att med subjektiva metoder få svar på om reservatets syfte uppnås och tillståndet är gott, och de små områdena är för många för att man ska ha råd att göra kvantitativa mätningar i alla. I riktigt stora reservat är det i stället oftast mer ändamålsenligt att följa huvudspår 2, om man alls ska göra någon fältbaserad uppföljning. Det är svårt att i ett stort och mångskiftande reservat göra snabba, enkla inventeringar som säger någonting om området som helhet. De största skogsreservaten har också nästan undantagslöst fri utveckling, vilket gör att det inte är så stor behov av strikt områdesvis uppföljning. Det är lämpligare att låta området ingå i traktvis uppföljning (enligt exempel d), om man vill följa upp strukturer och arter. Vilka metoder rekommenderas i manualen? Under varje målindikator rekommenderas den billigaste metoden i första hand, vilket innebär att huvudspår 1 får företräde. Det är bra, om man ska registrera målindikator för ett enskilt reservat som har en utpekad struktur eller artgrupp (huvudspår 1). Men vid traktvis uppföljning och om man vill kunna följa trender bör huvudspår 2 få företräde, så att man hellre väljer indikator och metod som ger så objektiva och säkra mätdata som möjligt. I det fallet riskerar de billigaste metoderna att ge oanvändbara data, och då är det dåligt använda pengar. I tabell 9, avsnitt 3.2, finns en översikt över de olika typerna av uppföljningsmetoder och vilka indikatorer de omfattar. Av fältmetoderna har riktad och avbruten totalinventering det största subjektiva inslaget. Relaskopmätning är visserligen i princip objektiv, men innehåller ett visst inslag av subjektiv bedömning, vilket ger större mätosäkerhet än om man mäter med klave och måttband. Det gäller särskilt relaskopering av volym död ved. 17

18 Hur man kan tänka Rekommendationen är att man arbetar sig fram enligt följande: 1. Se vilken information man kan få från tillsyn, register och satellitbilder ( nästan gratis information). 2. Titta på den/de skogsnaturtyper som prioriteras i länsstyrelsens uppföljningspolicy och lägg upp ett uppföljningsprogram för dessa. Ofta blir det då mest effektivt att göra traktvis uppföljning av viktiga strukturer och typiska arter. Huvudspår 2 är bäst. Samverka om möjligt med grannlän och miljöövervakning. 3. Titta på de individuella reservatsbesluten och skötselplanerna. Finns det uppföljningsbehov för just detta område som inte täcks av uppföljningen från punkt 1 och 2? Välj i så fall (kompletterande) uppföljning för området enligt huvudspår Se över den totala kostnaden. Om budgeten överskrids måste man göra en omprioritering och revidera omfattningen under punkt 2. Man kanske även kan revidera något under punkt 3, men generellt sett bör det vara prioriterat att skaffa tillräckligt underlag för skötsel och förvaltning av de enskilda områdena Val av målindikatorer I Rapporten Uppföljning av skyddade områden (Naturvårdsverket 2010a) framgår huvudprinciper för val av lämpliga målindikatorer. I tabell 2 och 3 i denna manual listas förslag på lämpliga målindikatorer för olika naturtyper i skog. I avsnitt framgår även vilka målindikatorer som kan vara mest relevanta att använda i olika sammanhang. Tabell 3. Förteckning över i Skötsel-DOS registrerbara målindikatorer, samt metoder och mått som kan användas vid uppföljning av skog. Text med fet stil markerar övergripande indikatorer. Kursiv text markerar registrerbara målindikatorer på områdesnivå. Metodnumren hänvisar till tabell 4 (avsnitt 2.3.3) och 5 (avsnitt 2.4.1) samt texten i kapitel 3. Se även tabell 2 (avsnitt 2.1.1) för en översikt över övergripande indikatorer, där det också framgår i vilken naturtyp de lämpligen används. I tabell 4 (avsnitt 2.3.3) finns rekommenderat antal provytor och i tabell 5 (avsnitt 2.4.1) framgår tidsåtgång för respektive målindikator. NR Målindikator på områdesnivå Metod Målindikatorerna för naturtyperna skall registreras i skötselåtgärdsdatabasen Skötsel- DOS. Vart och ett av de indikatorer som skall följas upp knyts till en yta, så kallade uppföljningsenheter (se nedan). Här specificeras också vilken metod som skall användas för uppföljning. Varje uppföljningsinsats registreras som en tidsatt aktivitet i Skötsel- DOS, och det kommer sedan att vara möjligt att ta ut rapporter per år, område, naturtyp etc. I tabell 3 listas möjliga målindikatorer, metoder och mått för de olika skogsnaturtyperna. Stickprovsdesign Enhet Intervall 1 Naturtypens areal 12 år a Naturtypen ska ha en areal på minst X hektar. Tillsyn (M01) + Satellit (M02) totalinventering ha Naturtypen ska ha en areal på mellan X - Y b hektar. Tillsyn (M01) + Satellit (M02) totalinventering ha 2 En angiven skogstyps (KNAS-klass) areal 12 år I naturtypen ska skogstypen Z ha en areal på a mellan X - Y hektar. Satellit (M02) totalinventering ha 18

19 3 Täckningsgrad av trädskikt 12 år I naturtypen ska krontäckningen av träd vara a mellan X - Y % Flygbildstolkning (M03) totalinventering % 4 Krontäckning av lövträd 12 år I naturtypen ska lövandelen av krontäckningen a vara minst X % Flygbildstolkning (M03) totalinventering % 5 Mängd av en viss trädart (trädslag) 12 år I naturtypen ska andel av grundytan av a trädarten Z utgöra mellan X-Y % Relaskop (M04); Alt. klavning (M05) provytor % b I naturtypen ska trädarten Z finnas med minst X träd per hektar (brösthöjdsdiameter>10 cm) Totalinv (M06), Alt. räkning i provytor (M07) eller klavning (M05) Totalinventering, alt provytor antal per ha 6 Föryngring av en viss trädart (trädslag) I naturtypen ska antalet "smala träd" av a trädarten Z vara minst X st per hektar I naturtypen ska antalet "smala träd" av b trädarten Z vara mellan X-Y st per hektar I naturtypen ska efter åtgärd antalet "plantor" av trädarten Z ("plantor" har höjd 1-13 dm) c vara minst X st per hektar Räkning i provytor (M07), Alt. klavning (M05) Räkning i provytor (M07), Alt. klavning (M05) Räkning i småytor inom provytor (M08) provytor provytor provytor antal per ha antal per ha antal per ha 12 år 12 år 3-7 år efter åtgärd 7 Täckningsgrad eller struktur av buskskikt 12 år I naturtypen ska buskart Z ha en täckningsgrad a mellan X-Y% Täckning i stor provyta (M09) provytor % b I naturtypen ska antalet blommande exemplar av buskart Z vara minst X st Totalinventering av blommande buskar (M10) totalinventering [A] antal 8 Förekomst av skyddsvärda träd 12 år a I naturtypen ska summan av antalet skyddsvärda träd av typ W vara minst X st. Enl Undersökninstyp UT I (M11a) + återinventering med Flygbild ELLER i fält (M11a) totalinventering [R] antal b c d I naturtypen ska summan för art Z av antalet skyddsvärda träd av typ W vara minst X st. I naturtypen ska antalet stora efterträdare (diameter cm) av art Z (i regel ek) vara minst X st. I naturtypen ska antalet små efterträdare (diameter cm) av art Z (i regel ek) vara minst X st. Enl Undersökninstyp UT I (M11a) + återinventering med Flygbild ELLER i fält (M11a) Enl Undersökninstyp UT I (M11b) Enl Undersökninstyp UT I (M11b) totalinventering [R] totalinventering [R] totalinventering [R] 9 Förekomst av träd med brandljud I naturtypen ska antalet träd med brandljud Totalinv (M06), Alt. räkning i provytor provytor, alt a vara minst X st per hektar (M07) eller klavning (M05) totalinventering antal/ha Avsaknad av skadlig igenväxningsvegetation 10 vid skyddsvärda träd I naturtypen ska andelen av de skyddsvärda träden som är tydligt påverkade av vedartad igenväxningsvegetation (påverkansklass 3) a vara högst X % Totalinv, bedömning (M11c) totalinventering % 11 Påverkan från brand (andel bränd mark) 6 I naturtypen ska andelen brandpåverkad mark under den senaste 12-årsperioden vara mellan a X - Y % Registeruppföljning och GIS (M12) totalinventering % antal antal antal 3-7 år efter åtgärd 12 Täckningsgrad av bar substratmark 12 år a I naturtypen ska täckningsgrad av sandblottor/bar jord vara mellan X - Y %. Transekter enligt Strandmanualen (M13) tolkning av hela ytan Resp.: transekter % 13 Hydrologisk status (flödesregim) 12 år I naturtypen ska flödesregleringen i det/de vattendrag som förväntas översvämma uppföljningsenheten uppfylla klass 1 eller 2 a enligt Hydromorfologiska bedömningsgrunder Data från vattenförvaltingen (M14) hela naturtypen Klass efter 14 Inga diken eller andra ingrepp med avvattnande effekt. indikation från bas- 12 år 19

20 a Naturtypen ska vara fri från diken och andra ingrepp med avvattnande effekt. Fältmetod enl Myrmanual (M15) totalinventering klass inventering + efter åtgärd 15 Mängd död ved 12 år a I naturtypen ska relaskoperade volymen död ved vara minst X m 3 per ha Relaskopering av kritiska längder (M16) provpunkter m 3 / ha b I naturtypen ska uppmätta volymen död ved vara minst X m 3 per ha Mätning i provyta (M17) provpunkter m 3 / ha c I naturtypen ska antalet stående och liggande träd med grov (dbh>20 cm), hård död ved av trädslaget eller trädslagsgruppen Z vara minst X st Totalinventering av antal stammar grov, hård död ved (metod M18) Totalinventering [A] antal d I naturtypen ska antalet stående träd av grov (dbh>20 cm), hård död ved av trädslaget eller trädslagsgruppen Z vara i genomsnitt minst X st per ha Mätning i provyta (M17) provpunkter 16 Högsta förekomst av gran 12 år I naturtypen ska granens andel av grundytan a vara högst X % Relaskop (M04), Alt. klavning (M05) provpunkter % b I naturtypen ska antalet träd av gran (högre än 13 dm) vara högst X st Totalinventering (M06) Totalinventering [A] antal 17 Högsta förekomst av främmande trädarter 12 år I naturtypen ska andel av grundytan av det a främmande trädslaget Z vara högst X% Relaskop (M04), Alt. klavning (M05) provpunkter % b I naturtypen ska antalet träd (högre än 13 dm) av det främmande trädslaget Z vara högst X st Totalinventering (M06) Totalinventering [A] Antal c I naturtypen ska antalet smala träd av det främmande trädslaget Z vara i medeltal högst X st per hektar Totalinventering (M06) Totalinventering [A] Antal Ingen skadlig påverkan av virkes- eller 18 veduttag. 12 år I naturtypen ska avverkning av vuxna träd eller större antal (fler än 10) smala träd (<10 cm dbh) inte förekomma annat än inom ramen för a naturvårdande skötsel Observationer vid tillsyn totalinventering klass b I naturtypen ska uttag (för brännved eller bortforsling) av grov död ved (diameter > 10 cm) inte förekomma Observationer vid tillsyn totalinventering klass 19 Tjocklek på humustäcket efter åtgärd a I naturtypen är humustäcket efter åtgärd i medeltal mellan X och Y cm Mätning i provpunkter längs transekter (M19) punkter cm b I naturtypen saknas humustäcke efter åtgärd på minst X % av provpunkterna antal/ ha Mätning i provpunkter längs transekter (M19) punkter % 20 Täckningsgrad av vit- eller brunmossor 12 år a I naturtypen ska vitmossors täckningsgrad vara minst X % av bottenskiktet Täckningsskattning i provytor m 5,64 m radie (M20) provpunkter % Främmande arter eller negativa 21 indikatorarter i fält- och buskskikt 12 år a I naturtypen ska den negativa arten Z finnas i högst X % av provytorna (100 m 2 -cirkelytor) Frekvens i provytor, 5.64 m radie (M21) 100 provytor % antal Totalinventering förekomster b [A] 22 a b I naturtypen ska antalet förekomster av den negativa arten Z vara högst X st. Fri sökning, max 4 timmar (M22) Typiska arter marklevande kärlväxter, mossor och svampar I naturtypen ska typiska arter och egna indikatorarter kärlväxter förekomma med i genomsnitt minst X arter per provyta (100 m 2 - Frekvens i provytor, 5.64 m radie cirkelyta) (M21) I naturtypen ska typiska arter och egna indikatorarter marklevande mossor förekomma med i genomsnitt minst X arter per provyta Frekvens i provytor, 5.64 m radie (100 m 2 -cirkelyta) (M21) 30 (ev 100) provytor 30 (ev 100) provytor antal per provyta antal per provyta 12 år 20

21 23 c d e f a b c d I naturtypen ska typiska arter och egna indikatorarter marklevande svampar förkomma i genomsnitt med minst X arter per provyta (100 m 2 -cirkelyta) I naturtypen ska antalet arter typiska arter och egna indikatorarter kärlväxter vara minst X st I naturtypen ska antalet arter typiska arter och egna indikatorarter marklevande mossor vara minst X st I naturtypen ska antalet arter typiska arter och egna indikatorarter marklevande svampar vara minst X st Typiska arter epifytiska och vedlevande mossor, lavar och svampar I naturtypen ska antalet artfynd typiska arter och egna indikatorarter epifytiska och vedlevande mossor och lavar förekomma med i genomsnitt minst X,X per hektar I naturtypen ska antalet artfynd typiska arter och egna indikatorarter vedlevande svampar förekomma med i genomsnitt minst X,X per hektar I naturtypen ska antalet arter typiska arter och egna indikatorarter epifytiska och vedlevande mossor och lavar vara minst XX st I naturtypen ska antalet typiska arter och egna indikatorarter vedlevande svampar vara minst XX st Frekvens i provytor, 5.64 m radie (M21) Fri sökning, max 4 timmar (M22) Fri sökning, max 4 timmar (M22) Fri sökning, max 4 timmar (M22) Inventering av träd, stubbar och lågor i cirkelytor (M23), Alt. i hela ytan el delyta högst 2 ha (M24) Inventering av träd, stubbar och lågor i cirkelytor (M23), Alt. i hela ytan el delyta högst 2 ha (M24) Fri sökning, max 6 (4) timmar (M22) Fri sökning, max 6 (4) timmar (M22) 30 (ev 100) provytor Totalinventering [A] Totalinventering [A] Totalinventering [A] 100 provytor, alt totalinventering 100 provytor, alt totalinventering [R] Totalinventering [A] Totalinventering [A] antal per provyta antal arter antal arter antal arter antal/ha antal/ha antal antal 12 år 24 Typiska arter fåglar 12 år I naturtypen ska antalet exemplar typiska och egna indikatorarter fåglar vara i genomsnitt a minst X st per km inventeringslinje Linjetaxering (M25) Linjer antal/km b I naturtypen ska antalet arter typiska och egna indikatorarter fåglar under häckningstid vara minst XX st Fri sökning (M26) riktad inventering antal 25 Typiska arter vedinsekter 12 år I naturtypen ska antalet arter typiska arter och egna indikatorarter vedinsekter vara minst XX a st Ingen metod angiven i denna manual riktad inventering antal [A] Avkortad fältmätning (se begreppsdefinition) är möjlig. [R] Riktad uppföljning är möjlig Registrering av tröskelnivå För att bli uppföljningsbara måste målindikatorerna förses med en kvantitativ tröskelnivå som registreras i Skötsel-DOS. Tröskelnivåerna skall ses som ett gränsvärde som, om de uppfylls, indikerar att gynnsamt tillstånd råder. Tröskelnivåer skall definieras genom antingen ett minimivärde, ett maxvärde eller ett intervall. Tröskelnivån kan ligga hur högt eller lågt som helst, förutsatt att de ligger inom gränserna för definitionen av naturtypen (enligt svenska tolkningar av Natura-naturtyper). De skall anpassas efter lokala förutsättningar och kan därför variera från område till område beroende på naturliga variationer. Ibland kräver till och med variationen inom ett skyddat område att olika skötselområden får olika tröskelnivåer. Det är viktigt att beakta att de flesta naturtyper har en naturlig dynamik vilket gör att tröskelnivåer för exempelvis frekvensen av typiska arter inte bör sättas för snävt. Att sätta tröskelnivå kräver kunskap och i många fall kan uppföljningsmanualerna eller de naturtypsvisa vägledningarna ge en bra vägledning. Kunskap kan även erhållas genom basinventeringsdata, uppföljningsmätningar eller andra inventeringar genomförda i 21