Kompetenscirkeln Interreg III A

Transkript

1 Projekt Kompetenscirkeln Interreg III A Överföring mellan kulturer!

2 2

3 3

4 Redaktion; Marie Jonsson, Per Stattin, Oscar Mejia, Peter Backa 2006 Studieförbundet Vuxenskol an region Västerbotten, Svenska Studiecentral en Tryck: Sol fjädern Offset AB, Umeå 4

5 Innehåll Introduktion s.6-7 Projekt Kompetenscirkeln s.9-10 Historisk tillbakablick! s Bilder från olika arrangemang s Överföring mellan kulturer s Samhörighet/Vi-känsla s Normer s Praktiska frågor att beakta s Slutsats s.33 SV och SSC s Källförteckning s.38 5

6 Introduktion Ordet projekt anknyter till projicera och betyder att man flyttar fokus från något välkänt till något outforskat. Det speciella med projekt är att deltagarna kan beredas möjligheter att utanför redan etablerade strukturer och former utmana regler och rutiner för hur arbetet ska utföras. Det gäller speciella regler för ett projekt eftersom det ofta bedrivs som en mindre verksamhet i en redan etablerad större verksamhet. Resultatet av ett lyckat projekt har en stor potential för förändring på både individnivå i form av t ex höjd motivation, stärkt lärande och på organisationsnivå med ökad integration, internationalisering, strukturförändringar mm. Det ger också en kreativ inverkan på rutinmässigt arbetsinnehåll vilket vi i vårt projekt i arbetet med lokal utveckling sett tydliga resultat av. Vi vill med denna handbok delge andra av erfarenheter som vi gjort inom SV:s och SSC:s Interreg IIIA Projekt Kompetenscirkeln. Vi har valt att parallellt med projektets praktiska innehåll studera vad som händer vid överföringen av arbetsmetoder mellan olika kulturer. I vårt fall mellan Västerbotten i Sverige och Österbotten i Finland. Det vi har studerat och fördjupat oss i vill vi förmedla till andra. Kanske kan vi komma med några tips på vad som är bra att tänka på när man arbetar med olika projekt, kulturer och möten. 6

7 Vi ber er att observera att författaren till handboken är från Västerbotten, om vissa värderingar tycks vara vinklade så är det säkert så, ta det med er i er egen analys! Vi har haft roligt och fått många erfarenheter i vårt projektarbete. Till er som är intresserade - håll tillgodo! Marie Jonsson, Projektledare Kompetenscirkeln, 2005 Projektledare i Västerbotten Marie Jonsson Projektkoordinator i Österbotten Anna Lena af Hällström 7

8 8

9 Projekt Kompetenscirkeln Kompetenscirkeln är ett Interreg III A, Kvarken - Mittskandiaprojekt projekt. Studieförbundet Vuxenskolan i Västerbotten är projektägare och Svenska Studiecentralen i Österbotten är samarbetspart. Projektet finansieras nationellt av Länsstyrelsen och TE-centralen och har pågått från och avslutas Projektet har genom praktisk tillämpning utvecklat och fört över två utvecklingsmetoder från Sverige till Finland och vice versa. Projektet har utvecklat en samhörighet genom att sprida och anpassa metoder som vi medverkande organisationer var och en på sitt håll har goda erfarenheter av, avseende LOKAL UTVECKLING. Metoderna som vi har arbetat med är från Sverige till Finland; Projektutveckling i grupp och Igångsättare av Självhjälpsgrupper. Från Finland till Sverige; Byaplanering och Föreningskompassen. Vi har genomfört utbildningarna med god uppslutning. Syftet med projektet är också att skapa nya och bestående kontakter över Kvarken. Vi vill också öka erfarenheten och kompetensen om hur man för över metoder mellan kulturer. Projektet har varit mycket uppskattat och metoderna har förankrats väl. Nya kontakter har skapats och vår förhoppning är att dessa kommer att bestå även i framtiden. Våra deltagare har ett genuint intresse för att utveckla sig och sin hembygd, vi hoppas att detta sprider sig vidare i 9

10 hembygden med hjälp av projektets arbetsmetoder. Vi har i våra utbildningar haft deltagare från följande orter i Västerbotten och Österbotten; Gravmark, Jämteböle, Bodbysund, Umeå, Vilhelmina, Skellefteå, Burträsk, Robertsfors, Granån, Djäkneboda, Ålund, Bygdsiljum, Sikeå, Närpes, Vasa, Jakobstad, Korsnäs, Taklax, Maxmo, Vörå, Bjurbäck, Lappfjärd, Öja, Nedervetil, Terjärvi, Kronoby, Sundom, Jeppo, Härkmeri. Projektets stora tillställning Superveckoslutet, i Korsholm, Finland lockade 60 deltagare varav 30 stycken från Sverige. Helgen blev en mycket lyckad tillställning för nätverksbyggande och inspirerande diskussioner... Kvarkenregionen omfattar Västerbottens län och Örnsköldsviks kommun i Sverige samt landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten i Finland. I Kvarkenregionen har Kvarkenrådet arbetat med projektverksamhet sedan MittSkandia har en historia från början av 1980-talet. Samarbetet bedrivs inom Västerbottens län i Sverige och Helgeland i Norge. Det gemensamma Interregprogrammet för Kvarken- MittSkandia gör det möjligt att genomföra projekt mellan Finland och Sverige, mellan Sverige och Norge, mellan Finland och Norge samt mellan alla tre länder. Det främsta syftet med Kvarken-MittSkandia är att göra ett regionalt och gränsöverskridande utvecklingsarbete möjligt. Visionen i Interregprogrammet för Kvarken- MittSkandia är att Kvarken och MittSkandia bildar en region med goda kommunikationer, aktiv samverkan och stor samhörighet. 10

11 11

12 Historisk tillbakablick Finland och Sverige var under sexhundra år samma rike. Man hade samma kungar och under långa tider hade Österbotten och Västerbotten en gemensam administration. Hela området runt Bottniska viken hörde till samma landskap och styrdes av kungens män på Korsholms slott eller av landshövdingen i Umeå. Kriget och kampen har varit en gemensam angelägenhet. Finländarna och svenskarna var vapenbröder i så gott som alla krig och en del av dessa strider utkämpades i Kvarken området. Under Stora nordiska kriget, och senare Stora ofreden, drabbades både Österbotten och Västerbotten hårt av härjningar och fältslag. Den sista stora fältstriden i dessa krig skedde mot ryssarna år 1714 i Storkyro, vilket fick bistra följder och gjorde att en stor del av den österbottniska befolkningen flydde till Sverige. 12

13 I Finska kriget 1808 utkämpades många slag i Österbotten och till slut 1809 ledde striderna på Västerbottens sida till att Finlands och Sveriges långa gemenskap bröts. Kung Gustaf IV Adolf förlorade kronan och hamnade i exil. I Finland började en tid som storfurstendöme under Ryssland. Detta ledde så småningom till landets självständighet. I vårt samhälle sker också i dag stora förändringar. Mitt i dessa har intresset för historia, släkten och lokalkulturen ökat. Historia är inte bara bortglömda minnen i dammiga böcker i bokhyllan - man har funnit liv i historien! Detta är viktigt eftersom det finns en stor okunskap i dagens samhälle om våra länders starka band. Historien förklarar varför det finns en så stor svensktalande minoritet i Finland och också varför Sveriges största minoritetsspråk är finska. Det förklarar också varför svensk och finsk konst, musik, litteratur och teater har så många likheter. Västerbotten, och övriga Norrland, ansågs som avlägsna och exotiska områden i riket. Före nybyggartiden var det främst i kustområdet och längs älvdalarna som samhällena frodades. Österbotten var svårtillgängligt, havet västerut, de stora skogarna söderut och ödemarkerna norrut. Samtidigt har havet förenat. Eftersom Kvarken är den smalaste delen av Bottniska viken började befolkningen tidigt att lära sig samarbeta. Under lång tid skötte skärgårdsborna i Björkö och på Holmön post och passagerartrafiken över Kvarken, en tidig föregångare till dagens Kvarkentrafik och Kvarkensamarbete. 13

14 Trafiken och kontakterna över Kvarken har alltid varit livliga. På 1830-talet inleddes den första ångbåtstrafiken i Bottniska viken och Kvarken. Trafiken har under åren blivit mer regelbunden. År 1958 kom den första bilfärjan och från 1972 har det varit året runt trafik. Numera är färjetrafiken sparsam och det diskuteras att bygga en bro över Kvarken vilket skulle ge många möjligheter till utveckling av samarbetet. Inom ett några år är sannolikt Bottenviken Europas största insjö om landhöjningen med 1 cm per år fortsätter i samma takt som nu, det största djupet i Kvarken är endast 25 meter. Relationen mellan våra länder vilar på en stabil grund. Utvecklingen bygger på en ömsesidig respekt för varandra och ett behov av en kontinuerlig dialog. Det är viktigt att vi främjar kunskapen om nationernas, minoriteternas och människornas historia och nutid, språk, levnadsvillkor och omvärld. Under 60 års perioden 1920 till 1980 var det från krigen skyddade landet Sverige långt rikare och starkare än Finland. Det befäste nog den storebrorsattityd, som Sverige medvetet eller omedvetet intog mot Finland. Denna attityd har nu förändrats radikalt. Det finns idag i Sverige en beundran och respekt för vad Finland står för! Det handlar inte som förr bara om den finska heroismen och den otroliga förmåga att överleva alla prövningar landet genomgått. Det handlar numera i hög utsträckning 14

15 om Finlands förmåga och sätt att hantera välfärdsamhällets utbyggnad på en sund och stabil bas. Vi har mycket gemensamt men är också två olika folk som har präglats av historien. Ett ex. på våra olikheter får vi genom att citera Max Jakobsson Medan man i Finland är rädd för att isoleras i internationella konflikter, är isolering det vill säga neutralitet inte ett problem utan en lösning för svenskarna Företagsförvärv och fusioner är vardag i de finsk-svenska relationerna. Integrationen över gränsen har varit snabb och framgångsrik och den har skett under det senaste decenniet. Här har vi en verklig och stor förändring i relationen mellan våra länder t ex Stora Enso, TeliaSonera, Nordea, FazerCloetta m fl. Den pågående utvidgningen av EU är en sak som ligger oss nära och som är viktigt för oss båda. I Finland och Sverige är man övertygade om att medlemskap i unionen är den bästa garanten för fred och stabilitet i hela Europa. Men vi har något olika syn på hur samarbetet ska utvecklas. Om Finland och Sverige agerar tillsammans och drar åt samma håll kan vi bättre tillvarata våra egna nationella intressen, det är många överens om. Men Sverige och Finland är också betydande konkurrenter på världsmarknaden. Vi är ju skilda länder men det står, enligt mångas mening, utom tvivel att vi tillsammans är starkare på världsarenan än var för sig. 15

16 Bilder från Kompetenscirkelns olika arrangemang 16

17 17

18 Överföring mellan kulturer Att arbeta med överföring mellan kulturer är att studera kommunikation mellan t ex olika människor, gäng, kontor, klubbar, samhällen och länder. Med kultur syftar vi på människors livsmönster och relationer till varandra, detta kan beskrivas som något som ständigt förändras genom värderingar, beteenden, kunskap, outtalade regler, regler, normer m m. Att möta olika kulturer är vårt sätt att kunna utvecklas och gå vidare i livet med nya erfarenheter och värderingar. En människa har sin ryggsäck med sig, fylld med sin identitet, sina erfarenheter och värderingar. Vi kommunicerar med hjälp av språk, hörsel, syn, kroppsspråk, attityder m m. Alla de olika gemenskaperna av delade kunskaper, erfarenheter och värderingar kallar vi för olika kulturer. När vi talar till varandra så finns det; Sändare >> Meddelande >> Kanal >> Mottagare Meddelandet går igenom en mängd filter innan det när fram till mottagaren. Jag vet att du tror att du förstår vad du tror att jag sa, Men jag är inte säker på att du har fattat, att det du hörde, inte var det jag menade. anonym 18

19 Filosofen Martin Buber beskrev människans identitet på så sätt att Jaget bara existerade i relation till ett Du. Med det menade Buber att människans identitet skapas i mötet med andra. Det är i mötet med andra som en människa får syn på sig själv, sina likheter och olikheter jämfört med andra. Det betyder att det också spelar roll hur andra ser på oss. Vår identitet formas utifrån hur vi ser på oss själva och hur andra ser på oss. Vi människor är lika och olika varandra och just i olikheten, menade Buber, ligger människosläktets stora möjlighet. Men att uppfatta sig eller andra som olika är inte bara en möjlighet utan kan också uppfattas som ett hot. Vi kan antingen känna oss attraherade av olikheten eller känna oss hotade och ifrågasatta av den andre. Att vara öppen för kommunikation innebär ibland att man får göra sitt bästa att föra en förutsättningslös dialog utan att lägga för många personliga värderingar, i alla fall till en början. Man bör vara inställd på att ta emot reaktioner som man inte väntar sig i möten med såväl den man delar rum med, som en person från en annan del av världen. För att förstå och kunna kommunicera med en annan kultur är det viktigt att inse att man måste uttrycka sig på ett sätt att chanserna för missförstånd minimeras. Motsatsen till detta är att gå in i möten med inställningen att man själv lever i den centrala kulturen där de rätta värderingarna finns, detta kallas etnocentrism och är inget vi rekommenderar om man vill utveckla sig själv, sina relationer eller sitt projekt. 19

20 Svenskar och finländare har en gemensam historia, men har många kulturella olikheter. Man skulle kunna säga att ju längre bort från Skandinavien man kommer, geografiskt sett, desto fler likheter och färre olikheter ser man mellan våra kulturer, detsamma gör vi själva. Våra erfarenheter i projektet är att finländare har mycket bättre kunskap om Sverige och dess kultur än tvärtom. Vi svenskar har i detta projekt fått en ny kunskap kring Finland och finländarnas kultur. Det finns mycket att lära av historien. Vi upplever att historien är mycket viktigare del av en finländares liv än av en svensks liv. Om t ex en svensk föreläsare ska föreläsa i den svensktalande delen av Finland så måste arrangörerna ofta ( inte alltid ) förbereda föreläsaren vilken grupp människor han kommer möta. Då handlar det inte om vilken kunskap de har i ämnet utan deras kultur. En kommentar som finlandssvenskar ofta får höra är att de behärskar svenska språket bra. Detta sägs då av svenskar som i sin okunskap om Finland inte vet att en del av befolkningen har svenska som modersmål. Detta upplevs stötande för finländaren och svensken blottar sin okunskap! Under det senaste århundradet har det dock blivit viktigare att få svenskar att förstå vad svenskhet innebär, detta har med all sannolikhet inträffat tack vare invandringen som gjort att svenskarna i möten med andra kulturer och människor börjat fundera på sig själva. Svenskarna har börjat ställa frågor om sin historia och försöker att skapa sig en bild av vad svenskhet innebär medan finländarna redan har en klar bild av sin historia, 20

21 vet vilka dom är och blickar framåt. Detta märks inte minst i EU-frågor där vi i projektet upplever att Finland ligger steget före. För oss i projektet kändes en rejäl introduktion av arbetet viktigt, med det följer givetvis att arbeta ihop den grupp som kommer att utföra arbetet i projektet och vara den sammanhållande länken. Vi valde att genomför en tre dagars team building för projektets referensgrupp för att lära känna varandra och diskutera hur vi ville lägga upp arbetet. Stor vikt lades genast på vår gemensamma historia, våra olikheter och likheter som gett många goda skratt. Det uppenbara är givetvis de språkliga förbistringar som uppstår, det sekundära som man noterar efter en tids samarbete är de kulturella skillnader som givetvis är olika från person till person. Vi har också blivit varse en del normer som vi uppmärksammat i vår en egen och vår samarbetsparts kultur. Att ge gott om tid för en god grund är en bra start av ett projekt anser vi! 21

22 Tips! Lär dig upptäcka dig själv i mötet med andra! Var tydlig! Ge projektledningen gott om tid att lära känna varandra! Ha en noggrann bearbetning av projektplanen för att för att få en samsyn. Se över era kunskaper hur fördelar vi arbetet mest effektivt? 22

23 Samhörighet/Vi-känsla När vi har arbetat i projektet har vi arbetat med flera Vi grupper! En Vi grupp är ett värdeladdat begrepp. Vi menar att det i denna grupp skapas en känsla av delad identitet och samhörighet mellan gruppmedlemmarna. Man skapar också en gräns mot de som inte tillhör samma grupp, d v s ett Vi och ett Dom! Vi har inom projektledningen kunnat identifiera oss med projektgruppen, med våra respektive organisationers grupper, med våra nationaliteters grupper o s v. Här gäller det att ha ett öppet sinne för att ta in och bearbeta nya intryck. Det är viktigt att det inte skapas ett konkurrensförhållande, ett Vi och Dom förhållande. Det gäller t ex att vara lyhörd kring den projektgrupp där vi vill att det ska finnas en Vi-känsla, annars är steget till att gruppens medlemmar bejakar sina fördomar inte långt. Känner alla samma Vi-känsla? Har vi gett alla utrymme? Har vi fördelat arbetet på ett bra sätt så att alla kan känna delaktighet? Fungerar arbetsdisciplinen tillräckligt bra? Informerar vi varandra tillräckligt? Det finns ofta starka förställningar hur människor som tillhör en viss grupp ska vara eller bör vara. Vad finns det för fördomar om svenskar och finländare? Här följer några exempel: 23

24 Finländare kan tycka att svenskar är: Grupporienterade Diplomatiska Pratsamma Jämställda Sparsamma Konflikträdda Renliga Privat liv, ej kropp Delar alltid notan Svenskar kan tycka att finländare är: Individualister Ärliga Hårt arbetande Reserverade Kantiga Blyga Pålitliga Rakt på sak Ej konflikträdda Finland ligger i utkanten av civilisationen. Det är ett land av skog, ödslighet och långt mellan människorna. De som bor där är udda och ganska underliga och det syns på dom. Å andra sidan är detta just deras land, som de kämpat och dött för och här tänker de fortsätta vara precis så egensinniga och kantiga de vill. En svensk uppfattning är normalt att ingenstans är det så bra att leva som i Sverige. Men för en utomstående är kulturen svår att förstå och svår att få någon svensk att förklara, kalla det brist på självinsikt. 24

25 I Finland utmärks ledarskapskulturen av otålighet. Det som syns och som visar en persons effektivitet är det han operativt företar sig. Att hantera och lösa problem under kaotiska förhållanden är en självklar finländsk egenskap. Den svenska hållningen är att i möjligaste grad försöka förutse kaos och kriser. Helst bör osäkerhetsfaktorerna elimineras, innan man går in i själva processen. Den svenska kaosberedskapen är m a o dålig. Det bästa tillvägagångssättet är det som är lugnt, planerat och har en hög grad av förutsägbarhet. Det kan vara svårt att säga om svensk kultur är mjuk eller hård. Svensken säger inte alltid saker rakt ut utan går som katten kring het gröt. Men sedan kan ett samtal resultera i ett tufft beslut. I Finland räcker ett enkelt beslut av chefen för att ändra riktning i arbetet. Det behövs inget större mentalt arbete för detta, eftersom personalen inte väntar sig någon konsensus utan gör som chefen säger. I projektet har vi noterat vissa olikheter mellan länderna när vi rekryterat deltagare till våra utbildningar. Vi kunde i ett tidigt skede se att svenskarna behövde mycket längre tid till att fundera, ta med sig inbjudningar hem och diskutera, förankra i byaföreningen, de återkom med frågor som de återigen tog med sig hem o s v. Finländarna tog snabba beslut om att de ville vara med, där var det inte samma fråga om att förankra hos flera utan de tog individuella beslut. 25

26 Noteras ska dock i sammanhanget att alla utbildningar som erbjöds till finländarna inte var av samma karaktär som svenskarnas. Finländarna erbjöds utbildningar som Projektutveckling i grupp och Igångsättare av självhjälpsgrupper medan svenskarna erbjöds Byaplanering och Föreningskompassen. Svenskarnas utbildningar var att föredra när man hade föreningen eller byn intresserade av att delta eftersom det vänder sig till arbete med byns eller föreningens utveckling och då önskar man oftast att många är engagerade för att få ett bra och hållbart resultat. Finländarnas utbildningar var av den karaktär att de var värdefulla för dig som person eller tjänsteman både med och utan gruppers engagemang. Ett tips är att lägga gott om tid till rekrytering av deltagare och grupper till ett projekt, detta likväl som projektledning är viktigt att arbeta med ordentligt från början. Utgå inte från att all information och rekrytering tas emot som du förväntar dig tänk efter före, var tydlig! Vi ser samma resultat i båda länderna, dvs det har varit stort och omfattande engagemang i utbildningarna samt stort intresse att förvalta och förankra sina kunskaper i sin förening, by, grupp mm. Vår slutsats blir då att i det initiala skedet så skiljer sig kulturerna åt i hur man tar åt sig information och hanterar den, när man bestämt sig för att genomföra arbetet gör man det med hög ambition! En intressant fråga att ställa sig är hur man marknadsförde utbildningarna, var marknadsföringen kanske mer anpassad till att passa finländarna än svenskarna. Detta 26

27 är något som är bra att fundera på innan man startar upp arbetet; - Hur marknadsför vi projektet och till vilka?! 27

28 Normer Normen i samhället är det som är självklart, som en oskriven regel. Eller enligt ordboken; Norm mer eller mindre vedertagen regel eller rättesnöre. De människor som passar in i normen har lätt att få framträdande positioner i gänget, släkten, på arbetsplatser, företaget. Man behöver inte lägga energi på att hävda sig, förklara sig som person, utan är självklar. Självklart kan det också innebära att man inte trivs utan själv vill vidga normen. Att inte följa normerna kan innebära att man ständigt blir ifrågasatt, förlöjligad eller i vissa sammanhang kanske ses som ett exotiskt inslag Om man själv definierar en annan persons normer utövar man makt och tar inte hänsyn till den personens personlighet i sin helhet. Normer är såklart olika i olika sammanhang och de förändras dessutom hela tiden. Kan detta vara en oskriven regel, en norm för svenskar; När en svensk ger ett förslag som följs av ett annat förslag så vill han ofta att det första ska gälla. Det andra förslaget ger man bara för att det ska verka som att han inte vill bestämma allt själv. Vi har lärt oss att det är både intressant och nyttigt att fundera över vilka normer vi har arbetat med. Går dessa att förena på ett bra sätt? 28

29 Vi har i vårt arbete sett att vi ibland försökt att förstå den andra kulturen men gjort det genom egna slutsatser och inte genom att tillfråga dom andra. Ett exempel är när Ann-Sofi i Finland skulle namnge vårt största arrangemang. Hon gav det namnet Superveckoslutet för hon tyckte att det lät rikssvenskt, hon ville anpassa sig. Detta gav oss alla ett gott skratt när vi under just Superveckoslutet hade ett arbetspass kring våra kulturskillnader och det uppkom att svenskarna tyckte att namnet var märkligt men i sin tur tänkte att det nog är typiskt Finlandsvenskt alltså blev det ett konstigt namn för alla! Vi kände att det var svårt att strukturera arbetet med att se kulturskillnaderna mellan våra länder från början. I efterhand så har vi konstaterat att vi skulle ha arbetat mer aktivt med kulturfrågor vid våra utbildningstillfällen. Med den kunskap vi har idag skulle vi kunnat göra saker annorlunda och fått ett bredare perspektiv på begreppet överföring. Vi upplever att denna handbok kunde gett oss en öppnare syn på vad man skulle kunna tänka på för att arbetet skulle gå lättare. Nu försöker vi istället att sammanställa detta så att vi kanske underlättar för andra i samma situation. Har vi vidgat normerna hos våra deltagare i Österbotten och Västerbotten genom Kompetenscirkeln?! Då tycker vi att vi har lyckats med projektets huvudsakliga uppgift! 29

30 Vi har i detta projekt haft konkreta ämnen att förenas kring vilket har gjort arbetet lättsamt på så sätt att man har förenats kring t ex byaplanering. Den oskrivna regeln, normen, har då varit att brinna för och vilja utveckla sin hembygd. Ingen som finner det här ämnet ointressant har deltagit. Kritik som vi fått till projektet är att vi nått endast de redan frälsta. Däremot har det diskuterats på träffar och utbildningar vi haft hur man ska kunna få de ointresserade personerna delaktiga i arbetet i byn. Då kan man fundera på vilken norm som råder i byn och försöka att tydliggöra den vid ett allmänt byamöte. Om man inte klargör dessa frågor kan det lätt uppstå maktförhållanden mellan byagrupperingarna vilket sällan ger arbetet framgång. Att inte tillhöra den grupp som har de rätta normerna innebär att man ständigt kommer i andra hand och måste hävda och förklara sig med risk för att bli förlöjligad. Om båda grupperingarna ser varandra så kan man inse att det är mycket arbete kvar för att få till ett samarbete med en enad by. 30

31 Praktiska frågor att beakta Samhällssystemet och alla faktiska faktorer som kan göra att det blir missuppfattningar måste tas upp i projektledningen och referensgruppen. Hur bokför vi för att underlätta redovisningen Hur redovisar man till de nationella finansiärerna Hur förhåller sig nationella finansiärer resp. EU till olika kostnader, vad är godkända kostnader. Om godkända kostnader är olika för finansiärerna så kan det vara idé att se över arbetsfördelningen och budgeten. Hur förhåller man sig vanligtvis till praktiska detaljer kring t ex utbildningar i sin organisation. Hur ska man förhålla sig i projektet? Hur kan man underlätta för den som redovisar projektet. I projektledning och referensgrupp kan man diskutera vilken struktur man tycker är viktig när det gäller utbildningar, redovisningar, information, marknadsföring. Här är det viktigt att man har en öppenhet och respekterar varandras normer och därefter för en dialog kring vilka normer som man tycker att projektet ska genomsyras av. Sök olika kommunikationsvägar för att ha en bra kontakt i projektledningen t ex telefon, e-post, 31

32 webbkamera, videokonferens mm. Men låt inte den här typen av kommunikation inkräkta på de fysiska mötena! Vår erfarenhet är att det är de fysiska mötena som ger samhörighet och bästa resultat! Vår erfarenhet är att det är de fysiska mötena som ger samhörighet och bästa resultat! 32

33 Slutsats Vi i projekt Kompetenscirkeln anser att följande punkter är av stor vikt vid samarbete och utbyte med en annan kultur. Vi har valt att ta upp viktiga punkter som gäller deltagarna och grupperna som deltagit aktivt i projektet samt referensgruppen. Vi har fått mycket positivt stöd från vår grupp, vi har också haft bra feedback från gruppen när vi har jobbat med utveckling av idéer. En bra referensgrupp är ovärderlig för arbetet och projektledningen! Var tydlig, lyhörd och noggrann vid introduktionen av arbetet, tänk på att alla inte har samma referenser att tolka det som sägs. Ge gruppen som ska leda arbetet en ordentlig start, denna grupp är av stort värde som stöd och feedback vid arbetets genomförande! Ge varje person utrymme för sina tankar och idéer. Ta tillvara på varje persons kunskaper och kontakter. Ge god information så alla känner delaktighet och är insatta i de frågor som behandlas. Lyft gärna frågeställningar angående den egna kulturen som var och en kan ta med sig och fundera på för sig själva. I ett senare skede är det bra att ta upp ämnet till diskussion men det är viktigt att alla får sin egen aspekt först. Klargör vad för slags möte vi arbetar med när vi möts över kulturgränserna, vad vill vi uppnå? Synliggör begrepp som normer, grupper/kategorier, fördomar m m. Ta inte för givet att kulturer som liknar varandra nödvändigtvis är lika. Lär dig om den andra och din egen kultur! 33

34 SV, Studieförbundet Vuxenskolan, Region Västerbotten SV arbetar med folkbildning i form av studiecirklar, kulturaktiviteter, utbildning och utveckling. Region Västerbotten har 15 avdelningar med kontor i alla kommuner i länet. Avdelningarna bedriver den operativa verksamheten med cirklar och kulturarrangemang. Regionens uppgift är att fungera som ett utvecklingsstöd gentemot avdelningarna och grundarna (Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och LRF) genom att arbeta med utvecklingsarbete som syftar till verksamhetsutveckling på kort och lång sikt. SV i Västerbotten fokuserar på fyra huvudområden för långsiktig utveckling - Metodutveckling för lokal tillväxt - Satsning på aktiviteter för ungdomar - Bevarande av kulturarvet med inriktning på hantverk - Folkhälsa SV har en lång tradition av att driva utvecklingsarbete i projektform och har dessutom genom hela sin organisation kraftfulla resurser när det gäller kompetens, material, erfarenheter, nätverk etc. SV är projektägare till Kompetenscirkeln. 34

35 SSC, Svenska Studiecentralen Svenska studiecentralen fungerar som serviceorganisation för de finlandssvenska organisationerna och har över 50 medlemsföreningar och en bred förankring i det finlandssvenska civilsamhället som består av ett stort antal aktörer, föreningar och organisationer. SSCs uppgift är att stödja och stimulera det finlandssvenska civilsamhället genom aktiva insatser för lärande individer och organisationer, samt en hållbar lokal och regional utveckling. Svenska studiecentralen upprätthålls av Svenska folkskolans vänner och har kanslier i Nyland, Åboland och Österbotten. SSC vill genom Svensk Byaservice och Center för lokal utveckling (LUC) koordinera och stödja projekt som utgår från de finlandssvenska lokalsamhällenas behov och resurser. SSC är en samhällspolitisk kraft och inspirerar till lokal självaktivitet genom t ex byaråd, föreningar och andra lokala aktörer. SSC har genom Svensk byaservice byggt upp kontaktnät för den svenska byaverksamheten i Finland. 35

36 Samarbetet SV SSC genom åren! I historieböckerna brukar man säga att haven förr i tiden förenade men skogarna skiljde åt. Det betyder att om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden så kan man hävda att Västerbotten och Österbotten har starka band. Band som man ännu ser spåren av i kulturlikheter. Men närhistorien i regionen visar att samverkan inte är så självklar. Inom folkbildningen började historien i mitten av 1900-talet med löst samarbete mellan österbottniska distriktsorganisationer. Den organisatoriska basen lades i och med att man i Österbotten grundade Studiefrämjandet Marthorna, Österbottens svenska producentförbund, Österbottens svenska lantbrukssällskap, Nykterhetsförbundet och Svenska Österbottens ungdomsförbund samlade in litet pengar och anställde under höstterminen en ombudsman som hjälpte alla organisationer med studiecirkelarbetet. Men i Sverige var studiecirkeln stark. Och Österbottningarna ville gärna ha litet inspiration från andra sidan viken. Med detta som drivkraft började man redan i slutet av 50- talet organisera resor till Västerbotten och så småningom uppstod traditionen med Västerbotten-Österbotten seminarier. Men färjorna på den tiden var inte isgående. När man ordnade seminarier vintertid så blev man därför tvungen att åka runt Bottenviken för att nå varandra. Man satsade alltså ordentligt på samarbetet. Och det märktes också på föreläsarna. Det var ofta höga politiker och professorer som föreläste. 36