Det sade jag också till dig och du fnös förargat renässanskung! Men som en sådan såg du ut i alla fall, litet Henrik VIII!

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Det sade jag också till dig och du fnös förargat renässanskung! Men som en sådan såg du ut i alla fall, litet Henrik VIII!"

Daniel Bergström
för 8 år sedan
Visningar:

1 i Sommaren Du! Jag avslutade aldrig brevet till dig igår, skrev inte ens mitt namn under men du vet ju ändå. Det blev ett helt annat brev än jag tänkt mig, ett mycket farligare brev. Jag kom dig alldeles för nära för snabbt och jag borde kanske inte skriva fler brev. Men jag fortsätter. När vi möttes i julas utanför Domus såg du ut precis som jag mindes dig, stor och kraftfull och skägget hade du kvar, Men du var så annorlunda klädd, så välklädd. Och inga näbbskor! Jag såg i dina ögon att du tyckte att jag förändrats. Efter jullovet, när terminen började och jag mötte dig i skolan såg jag det ännu tydligare i dina ögon, då var dina ögon som speglar och jag såg mig själv i dem: det gråsprängda håret, halvlångt, hängande som då för länge sedan men nu till ett vinterblekt ansikte som så tydligt var femton år äldre, min runda kropp, höfterna. Mina höfter, pojkhöfter sade du och jag småretades med 23

När vi möttes i julas utanför Domus såg du ut precis som jag mindes dig, stor och kraftfull och skägget hade du kvar, Men du var så annorlunda klädd, så välklädd. Och inga näbbskor!

2 dig för din depraverade smak. Själv hade du litet komplex för din figur. Du tyckte om god mat och hade lätt för att gå upp i vikt. Du hade nog en del komplex på den tiden, kanske berodde det på att jag var äldre än du, gift och etablerad, med eget hem, ordinarie tjänst och ordnad ekonomi. Du gjorde din praktiktermin, levde ur hand i mun och hade konstant ont om pengar. Komplex? Ja, men du hade ett enormt självförtroende också. Du stötte dig med många, retade många i början. Det var flera som tyckte direkt illa om dig, vet du det? De tyckte du var litet löjlig också, en typisk sörlänning som bröt av mot oss norrlänningar. Du hördes, märktes och var med överallt, engagerade dig, satsade din tid och dig själv. Flera av våra kollegor skakade på huvudet och ansåg att du var för påstridig, för aggressiv och på tok för radikal. Du var vänster-vänster. Vad är du nu? Minns du den gången när du förargade så många med att kritisera de författarbesök vi hade på skolan när vi skulle slå på stort och kultivera eleverna? Du stod mitt i lärarrummet och domderade och gestikulerade: Om ni åtminstone tog hit nån som har ett budskap! Förresten, varför ska vi bestämma, låt eleverna själva bestämma vilka de vill ha hit. De har kanske en annan uppfattning än ni om vad som är kultur. För er betyder visst kultur bara (och så iväg till referenshyllan och fram med Östergrens Främmande ord blädder, blädder): förädling, förfining, 24

Du gjorde din praktiktermin, levde ur hand i mun och hade konstant ont om pengar. Komplex? Ja, men du hade ett enormt självförtroende också. Du stötte dig med många, retade många i början.

3 hög bildning. Men kultur är ju en jävla massa annat matnyttigt också. Hur vore det om ni tog hit nån med litet skit under naglarna, nån som inte bara suttit i sitt elfenbenstorn och kratsat litet med pennan? Kultur betyder ju odling, uppbrukning också. Jag minns viskningarna bredvid mig, mellan två äldre kollegor: Jag såg honom häromdagen utanför Systembolaget där han stod och sålde nån sån där vänstertidning. Men är han inte litet för gammal för sånt där? Må ju vara om eleverna men han är i alla fall lärare på skolan. Du ansågs höra till dem som fraterniserade med eleverna. Ja herregud! För att du startade en teatergrupp, en orkester och jag minns inte allt. Eleverna gillade dig, du ville som de förändra Världen. Du ville göra så mycket för andra på den tiden. Du var generös. Du gav, gav. Hurdan är du nu? Jag minns alla våra samtal på mattan framför kakelugnen i det gamla gula trähuset där jag bodde, även efter skilsmässan från Jan. Alla dina ord om ett samhälle, en värld där alla var lika mycket värda, där vi delade lika, där... Och sedan älskade vi och du gav, gav. Och när jag dukade fram vin och kyckling och ost flyttade du ned alltsammans från bordet till mattan och där åt vi och du satt där i skenet från brasan och såg ut som en renässanskung i min röda vida morgonrock, med ditt stora bruna skägg, ditt håriga bröst, med vinglaset i ena handen och ett kycklinglår i den andra. 25

Jag minns viskningarna bredvid mig, mellan två äldre kollegor: Jag såg honom häromdagen utanför Systembolaget där han stod och sålde nån sån där vänstertidning.

4 Det sade jag också till dig och du fnös förargat renässanskung! Men som en sådan såg du ut i alla fall, litet Henrik VIII! Det är sen kväll nu. Jag har ätit, stökat litet ute och inne, gått en lång promenad längs älven. Och suttit på förstukvisten i eftermiddagssolen och läst i Brev från min kvarn och sett ut över mitt norrländska ännu litet sommarblyga landskap och åter förnyat bekantskapen med den gamle flöjtspelaren som då och då tittar in till Daudet i hans kvarn och vid ett glas vinglögg berättar något bydrama. Föreställ er ett ögonblick, käre läsare, att ni sitter framför ett krus doftande vin och att det är en gammal flöjtspelare som berättar. Ett krus doftande vin vore inte så dumt men jag får väl ta mig en kopp varm choklad i stället. Det är ganska kyligt i luften nu men snart kommer de ljumma kvällarna. Det är fortfarande ljust ute. Jag älskar detta vita sommarljus. Först nu när jag är tillbaka igen förstår jag hur mycket jag saknat det. Elden håller på att brinna ut i kakelugnen. Jag tände en brasa för det kändes litet rått härinne. Och litet ensamt. Du, är du också ensam? Om jag ringer dig? Här finns faktiskt telefon, den drogs väl in för att de gamla som bodde här skulle känna sig tryggare. Jag tyckte det var onödigt att koppla in den men Sven ville eftersom jag vägrar 26

Och suttit på förstukvisten i eftermiddagssolen och läst i Brev från min kvarn och sett ut över mitt norrländska ännu litet sommarblyga landskap och åter förnyat bekantskapen med den gamle

5 använda mobil (det är som med datorer, jag vill bara inte!) Om jag ringer dig? Om du ringer hit? Min sommaradress och telefonnummer står ju på listan på anslagstavlan i lärarrummet. Om du ringer? Och ber att få komma hit. Du vet ju att jag är ensam här. Nej, det vet jag inte om jag klarar. Jag sitter i sängen nu och avslutar det här brevet. Minns du den där gamla bondsoffan som du hjälpte mig att göra om till dubbelsäng så att jag slapp ha kvar Jans och min säng? Den står här nu men jag har målat om den, den är himmelsblå nu. Jag har en kopp het choklad på nattygsbordet. När jag druckit den skall jag sova. Lakanen känns litet kalla. Det luktar vinter om dem. Minns du när jag sade det luktar vinter eller det luktar snö? Du skrattade och sade att varken vintern eller snön hade någon lukt. Sommaren doftar men inte vintern, sade du. Det var din första termin häruppe men nu vet du väl? Vintern! Hur kan jag tänka på vintern just nu, mitt i sommaren, efter en sommardag så fylld av sol, sol och sommarens alla dofter. Nu skall jag sova men först skall jag läsa om herr Seguins get, den förtjusande Blanquette. Så vacker hon var med sina milda ögon, sitt pipskägg som på en underofficer, sina glänsande hovar, sina randiga horn och sin långa vita fäll som täckte henne som en slängkappa! 27

Minns du den där gamla bondsoffan som du hjälpte mig att göra om till dubbelsäng så att jag slapp ha kvar Jans och min säng? Den står här nu men jag har målat om den, den är himmelsblå nu.

6 Blanquette som jag ju vet går ett så sorgligt öde till mötes. Men innan hon blir uppäten av vargen sover jag nog med boken på magen. Godnatt! 28

Relevanta dokument

Nu bor du på en annan plats.

1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade