de vågar klämma sig in och där finns en butik må du tro med tända juleljus och bakom en disk en tväräkta tomte som säljer de sällsammaste presenter

Transkript

1 Butiken i gamla stan C Jag hade just fyllt åtta år då min farfar Eskil som vanligt kom på besök i juletid. En gammal man med hår lika vitt som snö och ett skägg så långt att man kunde tro att han var självaste jultomten. Jag berättade för min farfar att jag hade börjat förlora tron på julen och börjat ifrågasätta om jultomten fanns på riktigt. Då lovade min farfar hemlighetsfullt att han skulle berätta något senare på kvällen. Så kom då senare och den där tiden när jag skulle gå skulle gå och lägga mig. Det var Eskil som stod för kvällens saga han berättade ofta sagor för mig. Men nu lovade farfar att han skulle berätta en sann historia om julen. Eskil hade satt sig tillrätta på sängkanten och jag minns att jag frågade om han inte skulle ta fram någon sagobok. Då hade farfar lett både vitt och brett och sagt att ikväll skulle det bli något mycket intressantare än en saga och att han själv hade varit åtta år fyllda när den märkliga berättelse som han nu skulle berätta ägde rum. Eskil började sin historia medan jag själv kröp djupt ner under täcket. Men jag var inte trött för jag hade på känn att en mycket intressant historia var på gång. Man kunde se det i min farfars ögon. Så började han berätta. I gamla stan i Stockholm ligger en gränd som man bara kan hitta i juletid Den är smalare än själva Mårten Trotzigs gränd, men alla får ändå plats om 1

2 de vågar klämma sig in och där finns en butik må du tro med tända juleljus och bakom en disk en tväräkta tomte som säljer de sällsammaste presenter man kan tänka sig. En del säjer att en del saker är direkt från tomtens fabrik på Nordpolen, men butiken innehåller också prylar från världens alla hörn - ja från dess kanter också faktiskt. Men det finns en viss sak med den butiken, ja visst är det så att bara barn och ett fåtal vuxna - ja de som har barnasinnet kvar kan hitta butiken. Jag såg på Eskil där jag låg i sängen och frågade hur han visste om den här butiken? Då skrattade farfar djupt och svarade. För länge sedan när jag var barn så upptäckte jag gränden och smet in där medan mina föräldrar handlade på julmarknaden. Jag kunde genast höra sång och skratt och såg ljus lysa i vintermörkret. Det var en butik av sällan skådat slag färgad i rött och vitt likt ett inslaget paket. I fönstren brann juleljusen och tomtebloss så långa att de var högre än mitt huvud. Men det märkliga var, förstår du, att tomteblossen aldrig brann upp. För hur länge jag än stod och tittade så brann de inte ner en endaste centimeter längs blosset. Han harklade sig och fortsatte. Och när jag kom in genom dörren så möttes jag genast av den godaste doft av glögg, pepparkakor och julgodis. Där hoppade medhjälpare runt som yra höns och stökade med bak och slog in presenter om vart annat. Jag trodde ett tag att jag kommit till självaste tomtens verkstad. Eskil log. Och den känslan blev inte mindre när jag såg tomten som att bakom disken. Det var en tomte som jag har nu hade långt skägg och hår lika lysande vitt som nyfallen snö. Jag tittade mig storögt omkring i butiken och lyssnade till julmusiken som kom från en gammal grammofon intill den sprakande eldstaden. Sedan tittade jag på de små lapparna som satt i hyllorna och det var inte svensk valuta, o nej, faktiskt inte ens europeisk valuta. Vad var det? Undrade jag högst nyfiket och farfar log både vitt och brett och slog ut med armarna. Tomtekronor så klart, skrattade Eskil. Har du inte hört talas om sådana? Det hade faktiskt inte jag heller innan jag steg in i den mystiska butiken. Så jag såg moloket på tomten på andra sidan bordet och sa att jag inte hade några pengar. Inga kronor och absolut inga tomtekronor. Då skrattade tomten och bad mig känna efter längst ner i mina fickor. Och det gjorde jag. Döm om min förvåning när jag kunde ta upp inte mindre än 500 2

3 tomtekronor i sedlar tryckta på självaste nordpolen med tomtens eget guldsigill. Vad köpte du för pengarna? Undrade jag nyfiket. Då drog farbrorn handen genom mitt hår. Ta det lugnt nu, sa han. Jag kommer till det. Jag var tvungen att lugna mig så klart, men jag lyssnade nog medan berättelsen fortsatte. Jag tittade först på en modelljärnväg, förklarade Eskil. Det var den största jag sett, där gamla lokomotiv tuffade fram genom hela städer och följde tunnlar genom berg och broar över sjöar med riktigt vatten. Men så började jag tänka, att vart skulle jag få plats med den hemma. Vi bodde ganska trångt på den tiden förstår du. Så du köpte den inte? Undrade jag då. Eskil skakade på huvudet. Nej, jag köpte den inte och härnäst hade min blick fallit på ett gammalt flygplan med två stora propellrar. Vill du se det flyga undrade tomten i butiken när jag förundransfullt tittat på det en stund. Eskil sa. Jag svarade ja naturligtvis och tomten tog fram en liten leksakspilot som man drog upp i ryggen med en fjäder. När han dragit upp den så gick den och satte sig i planet. Jag tittade storögt på förstås. Det hela var mycket märkligt. Flög planet iväg? Undrade jag som inte kunde bärga mig. Då log Eskil. Det skulle man ha kunnat tro eller hur? Men tomten frågade ännu en sak. Kan du gissa vad det var? Jag tittade storögt ännu en gång, utan att säga något. Han frågade om jag vill flyga med kan du tänka? Sa Eskil. I det lilla planet. Jag skakade på huvudet. Hur är det möjligt. Du var ju alldeles för stor? Jag var mindre då, skrockade Eskil. Men trots det som du säger alldeles för stor. Men tomten hade lösningar på allt. Han hade en sprayburk förstår du som gjorde saker mindre och den använde han nu på mig. Jag krympte och blev så liten att jag nu kunde flyga med i det lilla planet. Och du flög med? Undrade jag nyfiket. Eskil nickade ivrigt medan han mötte min blick. Hur kunde jag låta bli? Så vi lyfte och flög runt inne i butiken. Piloten visade mig allt mellan taket och golvet och dristade sig på en och annan 3

4 looping till och med. Från luften såg jag alla presenterna som låg och väntade på hyllorna. Men sedan höll det plötsligt på att gå riktigt illa. Åtminstone så trodde jag det. Vad hände? Eskil svarade. Vi hade just svängt runt en hylla och jag såg hur planet svängde skarpt åt höger och höll på att flyga rakt in i ett julkort som stod lutad mot väggen på en av hyllorna. Kraschade ni? Eskil skakade på huvudet. Jag höll hårt i stolen. Jag kunde se att vi var för nära och inte skulle hinna svänga. Men då slängde piloten åt mig ett par 3D-glasögon och bad mig att sätta på mig dem och hålla i mig och det gjorde jag. Farfar fortsatte. Tack vare 3D-glasögonen flög vi rakt in i julkortet utan att krascha. Vi flög in i dess motiv, som var en skog och en by i välsignad juletid. Det var en fantastisk upplevelse. Jag kunde se snö utanför som yrde runt flygplanets propellrar och se vinterns frid under mig där skogen sträckte sig upp mot en liten by ovanför vilket julstjärnan redan hade tänts. Jag kunde höra julmusik och bjällrors ringande. Det var en sådan där gammal by kan du tänka, som inte var upplyst av elektricitet, utan av brinnande ljus och oljelyktor. Men de visste att fira jul ändå. För där fanns en stor gran på ett litet torg och under det alla paket du kunde tänka dig och barnen dansade i ring runt i väntan på att den magiska timmen skulle infinna sig. Vi hann se dem åtskilliga gånger medan flygplanet passerade. Sedan tog piloten mig tillbaka igen och ut ur julkortet för att till sist landa på golvet i butiken. Eskil slog sig för kinderna. Jag trodde att mitt lilla äventyr var över. Men tomten som ägde butiken var inte i närheten och inga medhjälpare syntes till och jag var fortfarande liten som en tändsticka. Leksakspiloten var inte heller mycket till hjälp för hans fjäder hade tagit slut och jag var för liten för att orka dra upp den igen. Och till råga på allt såg jag just då en jultjyv komma in i butiken som girigt började stoppa på sig det som fanns på hyllorna i en stor svart säck. Tomten hann komma in i butiken men jultjyven övermannade honom lätt och band fast honom. Sedan fortsatte jultjyven att lägga beslag på saker i butiken. 4

5 Jag drabbades av panik förstås, jag ville ju inte se den hederlige tomten bli rånad och låta alla kunder som besökte butiken bli utan present. Men vad kunde du göra? Undrade jag och såg på min farfar. Jag vad kunde jag göra? Svarade Eskil. Jag sprang tillbaka till planet. Så fort jag bara kunde. Piloten kunde ju inte längre hjälpa mig för fjädern var ju som jag sa slut men jag hade sett nog av hur man gjorde för att tro att jag skulle kunna flyga planet. Så jag startade det och efter satt av upp i luften. En djärv idé hade dykt upp i mitt huvud. Jag mindes något jag sett när vi flugit runt tidigare. Så jag åkte jag in och landade på en av hyllorna. Där fanns en kartong fylld av grannaste granglitter, som jag band fast längst bak i planet. Sedan satte jag av igen i riktning mot tjyven. Jag dök som en mygga och kunde se att tjyven nu hade sett mig och hytte mot mig. Jag var tvungen att göra en farlig manöver och lyckades precis undvika att krossas av tjyvens ena arm. Så började jag cirkla runt medan tjyven hytte och svor granglittret lindade in honom som en julgran tills han såg ut som ett garnnystan. Då var slaget vunnet och tjyven fast. Jag lyckades sedan att med en sax befria tomten som förstorade upp mig igen till normal storlek. Eskil sa. Som tack för att jag räddat hans butik så gav tomten mig en mycket speciell present. Den var inlindad i det finaste papper och såg verkligen väldigt speciellt ut. Om du behöver tro på julen så öppna det här paketet sa tomten till mig. Jag tog med mig paketet och lämnade butiken. Men jag har aldrig förlorat tron på julen så det är fortfarande oöppnat. Jag har sparat det i många år nu. Har du? Menar du att du inte öppnade det? Stammade jag oförstående. Eskil skakade på huvudet. Jag sparade det för att ge det till någon speciell, för sådan är julens anda att i juletid så ger man. Så sträckte sig Eskil ner och tog fram ett paket som jag inte sett förut. Jag tror att du kommer att ha mycket glädje av det här paketet. Ögonen på farfar glimmade till. Och kanske, kanske, om du har tur så hittar du en dag vägen till den lilla julbutiken i gamla stan. Om du gör det så hälsa tomten så hjärtligt från mig. Det ska jag göra, lovade jag. Kan vi leta efter butiken tillsammans? Eskil log. Visst kan vi det. Men jag tror att jag är för gammal, så det är nog ingen mening. Och sådana mystiska butiker hittar man oftast när man minst letar efter den. Så du kommer nog inte att hitta den först du helt glömt bort vår 5

6 lilla historia ikväll men när du glömt och hittar den så kommer du komma ihåg varje ord av det jag sagt. Så kom julen, men inte heller jag öppnade det märkliga paketet, utan jag sparade det i min hylla. Och ett år senare hade jag nästan glömt bort det men när jag gick i gamla stan så fick jag se en gränd jag aldrig sett förut och jag kunde se ljus där inne och höra munter julmusik. När jag av nyfikenhet gick dit för att titta så fick jag se julbutiken som min farfar berättat om jag gick in och där hittade jag också tomten. Vi pratade länge och hjärtligt och jag köpte modellflygplanet som min farfar hade berättat om. Men den mystiska julklappen som min farfar fick av tomten i butiken och sedan gav till mig har jag sparat om den någon gång skulle komma en dag då jag slutar att tro på julen. 6